:: wikimiki.org ::
| Vetenskaplig Metod |
Vetenskaplig metodVetenskaplig metod är en beteckning som brukar användas för systematisering och kartläggning av de metoder som används inom vetenskapen.
Viktiga vetenskapliga metoder
- Empiri (Empiricism)
- Ockhams rakkniv
- Hypotetisk deduktion
- Grundad teori
- Dubbelblint försök
- Morfologisk analys
Se även
- Vetenskapsteori
Externa länkar
- [http://www.swemorph.com/pdf/anaswe-r.pdf Analys och Syntes - Om vetenskaplig metod, baserad på en studie av Bernhard Riemann] Från det [http://www.swemorph.com Svenska morfologiska sällskapet]
Kategori:Metodik
ja:科学的方法
simple:Scientific method
zh-cn:科学方法
VetenskapVetenskap är ett begrepp som kan sägas innebära organiserad kunskap. Betydelsen av ordet har utvecklats och förändrats genom århundradena. Det moderna västeuropeiska vetenskapsbegreppet utvecklades runt 1700-talet, när man inom naturvetenskapen började utveckla teorier och utföra experiment för att stödja eller motbevisa dem (metoden för hypotetisk deduktion). Se vetenskapsteori för en utförligare beskrivning av den vetenskapliga metodiken.
Det finns många vetenskapliga discipliner, och ordet vetenskap används ofta i den betydelsen också; man talar om medicin som en vetenskap.
Matematik och statistik behöver inte räknas som en vetenskap då dess teorier inte generellt kan verifieras experimentellt. De är istället bevisade och konstruerade med logiska resonemang samt axiom (matematik är grekekiska för "vetenskap", "kunskap").
Se vidare
- Humaniora
- Ingenjörsvetenskap
- Matematik
- Medicin
- Naturvetenskap
- Pedagogik
- Retorik
- Samhällsvetenskap
- Kulturvetenskap
- Logik
- Lingvistik
- Kognitionsvetenskap
Se även
- Forskning
- Vetenskaplig metod
- pseudovetenskap
- protovetenskap
Kategori:Samhälle
ja:科学
ko:과학
ms:Sains
simple:Science
th:วิทยาศาสตร์
zh-min-nan:Kho-ha̍k
Ockhams rakknivOckhams rakkniv är namnet på ett begrepp inom vetenskaplig metod som innebär att man inte ska anta fler företeelser eller ting än nödvändigt för att förklara en observation. Populärt brukar man även beskriva den som att om flera olika förklaringar till ett fenomen föreligger, så bör man välja den enklaste av dem. Detta är en olycklig formulering eftersom den enklaste förklaringen inte alltid är den som förklarar alla relevanta observationer. Den enklaste förklaringen av verkligheten är till exempel att den inte finns, utan bara är en illusion, något som Ockham troligen skulle tagit starkt avstånd från. Principen är inte heller ett formellt bevis för att den enklare förklaringen är korrekt, utan bara en princip för tänkandet.
Wilhelm av Ockham (eng. William of Occam) skrev principen på latin: Non est ponenda pluralites sive necessitate. Han brukar även tillskrivas den alternativa formen Entia non sunt multiplicanda praeter necessitatem, trots att den formuleringen inte kan återfinnas i något av hans verk. Detta kan översättas Mångfald skall inte förutsättas om det inte är nödvändigt, eller som det oftast uttrycks: krångla inte till saker i onödan. Egentligen är det en princip som användes flitigt under medeltiden och kan spåras tillbaks ända till Aristoteles, men den har fått sitt namn efter Ockham eftersom han så ofta använde den.
En parafras på Ockhams rakkniv är Hanlons rakkniv, som beskrivs i science fiction-författaren Robert Heinleins bok Logic of Empire (1941): "Tillskriv aldrig något ont uppsåt när det är tillräckligt att förklara det med dumhet" (eng. "Never attribute to malice that which can be adequately explained by stupidity")
Exempel
Om ett träd visar sig ha fallit ned under en storm, och ingen har sett det ske, skall man föredra förklaringen att "en storm blåste omkull trädet", framför andra möjliga förklaringar såsom "en elefant knuffade omkull trädet", eller "trädet rycktes upp med roten av 200 meter höga rymdvarelser".
Om man drar en linje anpassad till en serie punkter i ett diagram kan man dra den på ett oändligt antal sätt, men man bör dra linjen så att den ligger så nära punkterna som möjligt. Man bör alltså inte anta att det finns fler punkter än de som ritats in i diagrammet. (Detta diskuteras av Thomas Kuhn).
Ett exempel som Ockham använde var att naturlig teologi är omöjlig. Han menade att man skulle utgå från uppenbarelserna i bibeln som enligt honom bekräftades av erfarenheten.
Ockhams rakkniv används oegentligt i många sammanhang. Till exempel menar många ateister att gud är en överflödig hypotes för att förklara verkligheten och att hans existens inte kan bevisas. Alltså bör vi enligt resonemanget inte tro på gud. (Intressant är att Ockham på den grunden avvisade Anselm av Canterburys ontologiska gudsbevis. Istället menade han att vi vet erfarenhetsmässigt att gud finns.)
Kristna använder ockhams rakkniv på ett liknande sätt genom att hävda att gud är den enklaste förklaringen till allt. Kreationister menar till exempel att gud är den enklaste förklaringen till livets uppkomst och att vetenskapliga teorier om evolutionen är allt för komplexa.
Ockhams rakkniv har även använts som argument för nedskärningar i ekonomin med argumentet att det som kan göras med mindre pengar är bättre än det som kan göras med mer.
Se även
- Vetenskaplig metod
- Nominalism
- bevisbörda
Litteratur
- W.M. Thorburn, "The Myth of Occam's Razor," Mind 27:345-353 (1918).
- Julius R. Weinberg. "Ockham, Descartes, and Hume". The University of Wisconsin Press, 1977. ISBN 0-299-07120-0
Externa länkar
- [http://skepdic.com/occam.html Skeptic dictionary: Occam's Razor]
- [http://math.ucr.edu/home/baez/physics/General/occam.html What is Occam's Razor?]
Kategori:Lagar uppkallade efter personer
ja:オッカムの剃刀
ko:오컴의 면도날
th:หลักการของออคแคม
Hypotetisk deduktion
Hypotetisk deduktion är en bevismodell (vetenskaplig metod) som används inom vetenskapen.
Hypotetisk deduktion går ut på att man för att lösa ett problem formulerar flera alternativa hypoteser (eller premisser, kvalificerade gissningar) och sedan försöker eliminera dem genom falsifiering, främst genom empiriska experiment. Om man ställer upp flera hypoteser som bygger på varandra (de kallas då oftast premisser) och utifrån dem deducerar en slutsats, faller hela resonemanget om någon premiss visar sig vara falsifierbar.
Se även:
- Hypotes
- Deduktion
- Falsifiering
- Hypotesprövning
- Vetenskaplig metod
Kategori:Kunskapsteori
Morfologisk analysMorfologi betyder formlära. Morfologisk analys (eller rättare sagt, Allmän morfologisk analys) syftar till att bringa reda i -- ge form åt -- komplexa sammanhang där många faktorer samspelar med varandra på ett svåröverskådligt sätt. Inom MA arbetar man med begrepp och bedömningar, inte med siffror och ekvationer. De problemkomplex som lämpar sig för MA kännetecknas av att de innehåller många olika dimensioner – tekniska, ekonomiska, etiska, politiska, sociala faktorer – som måste behandlas samtidigt. Dessa problemkomplex är starkt olinjära och kan inte behandlas matematiskt på ett meningsfullt sätt. Orsakssamband är oftast så komplicerade att de inte går att reda ut och osäkerheterna är stora.
MA utvecklades på 1930-talet av den schweiziske astrofysisker Professor Fritz Zwicky som var verksam vid California Institute of Technology (Caltech) i USA. Datorstöd morfologisk analys utvecklades of Dr. Tom Ritchey vid FOI under 1990-talet.
Det synliga resultatet av en morfologisk analys är ett eller flera morfologiska fält. Ett morfologiskt fält är en strukturerad beskrivning i form av problemkomplexets viktigaste faktorer och deras olika tillstånd. Ett morfologiskt fält byggs upp i en iterativ process bestående av en analyssyntescykel. I analysfasen bryts problemkomplexet ned i sina beståndsdelar. Först identifieras problemkomplexets viktigaste dimensioner. Dimensionerna omvandlas sedan till variabler genom att ett antal möjliga värden (tillstånd) definieras för var och en av dem. I syntesfasen sätts tillstånd samman till helheter (lösningar). Slutligen används parametrar för att utforska lösningsrymden.
Externa länkar
- [http://www.swemorph.com The Swedish Morphological Society]
- [http://www.swemorph.com/pdf/gma.pdf General Morphological Analysis: A General Method for Non-Quantified Modelling]
- [http://www.swemorph.com/pdf/it-webart.pdf Modelling Complex Socio-Technical Systems using Morphological Analysis]
VetenskapsteoriVetenskapsteorin ställer filosofiska frågor dels om sådana begrepp som är gemensamma för olika vetenskaper, dels om olika specialvetenskaper. När det gäller sådana begrepp som är gemensamma för de olika vetenskaperna gränsar vetenskapsteorin till mer generella filosofiska områden, framför allt epistemologi och metafysik. Vetenskapsteorin ställer t ex epistemologiska frågor om den vetenskapliga kunskapens natur. Är vetenskapen en rationell verksamhet, som ger oss tillförlitlig kunskap om världen? I vilken grad är vetenskapen påverkad av olika ideologier eller kulturer? Man ställer även mera metafysiska frågor: Vad är en naturlag? Är världen deterministisk? Ett annat central vetenskapsteoretiskt område handlar om vad som kännetecknar en vetenskaplig förklaring.
Till vetenskapsteorin brukar man även räkna de filosofiska problem hos de olika specialvetenskaperna. Det finns t ex biologins filosofi och fysikens filosofi. Ett stort område inom vetenskapsteorin berör samhällsvetenskapens och humaniorans vetenskapsteori. Bör dessa vetenskaper efterlikna naturvetenskapen, eller finns det en speciell metod för dessa? Skiljer sig kunskap om människors verksamhet från kunskaper om naturfenomen? Ett mycket omdiskuterat område behandlar de sociala institutionerna natur och kretsar kring begreppen sociala fakta och sociala konstruktioner.
Några av de mest inflytelserika vetenskapsteoretikerna de senaste decennierna har varit Karl Popper, Paul Feyerabend, Thomas Samuel Kuhn och Imre Lakatos.
Vetenskapsteorins historia
Vetenskapsteorins historia börjar med försokraterna som var det första som första som ställde frågor om världen utan att ge religiösa och vidskepliga svar på frågorna. Genom att ta fram teorier om världen och dess samband som inte blandade in övernaturliga förklaringar och sedan utsätta dem för kritik, granskning och diskussion utvecklades det vetenskapliga arbetsättet och man kan på god grund säga att det var då vetenskapen, som vi känner den, startade även om man tidigare sysslat med problem i fysik och matematik. I matematiken kan det nya synsättet beskrivas så att då man tidigare var nöjd med att man fått fram en formel för att bygga ett altare eller dela upp en vinst, så var nu beviset för formeln viktigt. Att filosofin börjar med Thales som menade att allt bestod av vatten kan ha avskräkt en och annan student, men den metod som användes, att ta fram en djärv hypotes och utsätta den för skarp kritik så ett en bättre hypotes kan uppstå ur spillrorna, skulle komma att visa sig vara den grund som byggde den västliga civilisationen med dess vetenskap och teknologi.
Det deduktiva vetenskapsidealet har sin början i Euklides Elementa där han beskriver hur man ur ett fåtal antaganden som är uppenbara för var och en kan härleda mängder av satser i geometrin som var och en kan härledas tillbaka till grunden. Euklides geometri kom att bli av en stor intellektuell upplevlse om sann och ren vetenskap för många unga intellektuella som genom århundraden försökt att förverliga en deduktiva system på andra områden än geometrin, ett exempel på politikens område är Thomas Hobbes Leviathan.
Francis Bacon var kanske den första mer renodlade vetenskapsteoretikern. I hans viktigaste vetenskapsteoretiska verk ger Bacon många argument för att gå metodisk till väga i vetenskaplig verksamhet. Den metod han själv förespråkar är Induktion (filosofi). Bacons induktion är mer komplicerad och nyanserad än sitt rykte, men det är inte helt oförskyllt som Popper använt honom som modell för "Den naive induktivisten". Novum Organum, samt den mer skönlitterära Nya Atlantis, innehåller många beskrivningar av de tekniska och samhälleliga landvinningar som kan nås om man ägnar tid och kraft åt vetenskapen och använder sig av metod. Bacons egen metod, induktionen, har fått dåligt rykte och används inte i den form han beskrev, däremot har vetenskaplig metod kommit att genomsyra vetenskapligt arbete, de flesta universitetsutbildningar har en eller flera kurer i vetenskaplig metod, och vetenskapen har också bidragit till en teknisk utvecklig som givit sjukvård och andra tekniker som vi skuller har svårt att klara oss utan. Bacons stora dröm om en metod som är så utförlig att den kräver varken intelligens eller kreativitet hos utövaren har dock inte uppstått, inte heller gick det att ta fram all nödvändig vetenskap på några år som han trodde att det skulle gå.
Den brittiska Empirismen förebådades av Francis Bacon men grundlades av John Locke som menade att all kunskap kom från sinneserfarenheter, utecklades av George Berkeley som argumenterade för att endast sinnesimpressioner existerar Idealism och fullbodrades av David Hume som fullt ut drog de logiska konsekvenserna av empirismens premisser. En av dessa konsekvenser utmynnar i Humes kritik av orsak-verkanrelationen som leder till en stark kritik av Induktion (filosofi) som en del av den vetenskaplig metoden. I och med att det inte finns något direkt logist samband mellan orsak och verkan och genom att det inte finns någon sinnesefarenhet av sambandet mellan orsak och verkan finns det inte någon grund för att säga att orsak följer efter verkan annan än vanan. Att vi förväntar oss att solen går upp i morgon grundar vi egentligen inte på annat än att den gick upp igår och att vi är vana med att den går upp varje morgon. I nittonhundratalets vetenskapsteori lever den empiristiska ansatsen vidare, om än förenad med en realism, och kritiken av induktion som metod har ännu inte fått något fullt godtagbart svar. Att induktionsproblemen inte fått någon lösning är en av vetenskapsteorins stora skandaler.
Nittonhundratalets vetenskapsteori kan sägas ha sin början redan i slutet av artonhundratalet med Gottlob Frege. Frege behövde att exaktare språk än tyska för att kunna arbeta med komplicerade matematiska bevis, för att lösa detta skapade han den moderna symboliska logiken. I nittondhundratelets början kom man till insikt om hur logikens verktyg kunde revolutionera filosofin, det banbrytande exemplet var Bertrand Russell med uppsatsen "On Denoting". I Österrike förenas Positivism och logik till Logisk positivism, där influenser kommer från den bittiska empirismen och Freges symboliska logik som utvecklats och förmedlats av Bertrand Russell och Ludwig Wittgenstein. De mest berömda logiska positivisterna kan sägas vara Wienkretsen där idag Rudolf Carnap framstår som mest intressant. Wienkretsen är kanske mest berömd för sitt stora motstånd mot all metafysik och de menade att en utsaga om världen som inte kan verifieras är meningslös. Den logiska positivismen kom mot mitten av nittonhundratalet att utstå mer och mer kritik och anses i detaljer vara utspelad även om dess anda lever kvar på många håll.
Karl Poppers kritik av den Logisk positivismen bygger på att observationssatser är teoriberoende och Popper förnyar David Humes kritik av induktion som vetenskaplig metod. Han presenterar en alternativ vetenskapsteori, som han kallar för kritisk rationalism, men som också benämns Falsifikationism. För Popper kan en utsaga om verkligheten godkännes som vetenskaplig om den är möjlig att falsifiera, dvs. om man kan tänka ut en experiment vars resultat skulle kunna visa att utsagen var falsk. Man förutsätter att alla utsagor utsättes för kritik, dvs. falsiferingsförsök, i syfte att eliminera falska utsagor om världen från vetenskapen. Falsifierbarheten hos en utsaga om världen är också det kritirium som Popper använder för att avgränsa vetenskap från ovetenskap (psuedovetenskap).
Thomas Samuel Kuhn för i sin The Structure of Scientific Revolutions in sociala aspekter i vetenskapsteorin. Den Logisk positivismen utgick från att vetenskapen kunde logiskt byggas från observationer oberoende av vetenskapens sociala liv. Kuhn menar att sociala aspekter ofta påverkar valet mellan olika vetenskapliga hypoteser och visar med historiska exempel att så ofta varit fallet. Ofta har t.ex. nya banbrytande teorier tagits fram av unga forskare som motarbetats av äldre vetenskapsmän som inte ändrar sig oberoende av bevis. Detta beskriver Kuhn på samma gång som han presenterar sin teori för Paradigmskifte, som bygger på ett typfall på hur vetenskap ska bedrivas, där Normalvetenskap enligt rådande teorier avbrytas och går in i ett revoultionärt skede när alltför många Anomalier uppträder. Vetenskapen sägs då ha övergått i ett nytt Paradigm. Kuhns teori för Paradigmskifte var en period mycket populär, men det idag verkligt bestående bidraget är att han for in studiet av det sociala i vetenskapsteorin samt att han avände exempel och argument från Vetenskapshistoria.
Efter Thomas Samuel Kuhn är vetenskapsteorin inte längre lika homogen. En huvudfåra förvaltar arvet från den Logisk positivismen, utan dess nackdelar (protokollsatser, verifikationsteori) men med dess fördelar (empirism, logisk nogrannhet), kombinerat med den Hypotetisk-deduktiv metoden. Poppers idéer lever och utvecklas, Alan Musgrave och David Miller är de två intressantaste nutida popperianerna. Historiska argument är vanliga och i många länder är det vanligt med avdelningar för vetenskapsteori och vetenskapshistoria skilda från avdelningarna för filosofi. Studier av de sociala aspekterna av vetenskap och forskning lever och frodas, de kommer kanske att säras från vetenskapsteorin i ett nytt ämne som kan heta "forskning om forskning" eller "Science and Technology Studies". Feministikt grundad vetenskapsteori är också ett viktigt utskott på vetenskapsteorins träd. Den kanske viktigaste trenden inom vetenskapsteorin är ett ökat fokus på specialvetenskapernas filosofi, t.ex. biologins filosofi, matematikens filosofi eller kvantmekanikens filosofiska problem.
Se även
- Kunskapssociologi
- Vetenskapshistoria
ja:科学哲学
Kategori:Vetenskapsteori
Kategori:MetodikHuvudartikel: Metodik
Kategori:Vetenskap Håndbold vm herrerDer er afviklet 17 verdensmesterskaber i håndbold for herrer.
Guldvindere
- 1938 - Tyskland
- 1954 - Sverige
- 1958 - Sverige
- 1961 - Rumænien
- 1964 - Rumænien
- 1967 - Tjekkoslovakiet
- 1970 - Rumænien
- 1974 - Rumænien
- 1978 - Vesttyskland
- 1982 - Sovjetunionen
- 1986 - Jugoslavien
- 1990 - Sverige
- 1993 - Rusland
- 1995 - Frankrig
- 1997 - Rusland
- 1999 - Sverige
- 2001 - Frankrig
- 2003 - Kroatien
Danmarks placeringer ved VM
- 1938 - 4 (ud af 4 deltagende lande)
- 1954 - 5 (ud af 6 deltagende lande)
- 1958 - 4 (ud af 16 deltagende lande)
- 1961 - 5 (ud af 12 deltagende lande)
- 1964 - 7 (ud af 16 deltagende lande)
- 1967 - 2
- 1970 - 4
- 1974 - 8
- 1978 - 4
- 1982 - 4
- 1986 - 8
- 1990 - Deltog ikke
- 1993 - 9
- 1995 - 19 (ud af 24 deltagende lande)
- 1997 - Deltog ikke
- 1999 - 9 (delt)
- 2001 - Deltog ikke
- 2003 - 9-12 (delt)
De enkelte mesterskaber
- Håndbold VM herrer 2003
Se også
- Håndbold EM Damer
- Håndbold VM Damer
Kategori:Håndbold
narty we francji sprzet wynajem Hotele w Warszawie gambling
|
|
|
|
