:: wikimiki.org ::

Vilhelm Erövraren

Vilhelm Erövraren

Vilhelm Erövraren
Image:William I of England.jpg
Regeringstid:	1066–1087
Företrädare:	Edgar Ætheling
Födelseår:	ca 1027
Födelseplats:	Falaise, Normandie
Drottning:	Matilda av Flandern
Begravningsplats:	St. Peter's Church i Caen
Dödsdatum:	9 september 1087
Föräldrar:	Robert I av Normandie och Herleva

Vilhelm I, Vilhelm Erövraren, eng. William I, William the Conqueror, född ca 1027 i Falaise, Normandie, död 9 september 1087, kung av England från 1066, som Vilhelm II hertig av Normandie från 1035, illegitim son till hertig Robert I av Normandie och Herleva, dotter till en garvare. Han gifte sig med Matilda av Flandern och blev far till Robert II av Normandie, Vilhelm II Rufus och Henrik I av England.

Hans tidiga liv

Vilhelm föddes som brorsonson till drottning Emma av Normandie gift med kung Ethelred och senare kung Knut den store. Vid sju års ålder efterträdde han sin far som hertig av Normandie och blev känd som hertig Vilhelm II av Normandie. Han förlorade tre förmyndare under sammansvärjningar för att tillskansa sig hans plats. Kung Henrik I av Frankrike dubbade honom till riddare då han var femton år. Då han var nitton år fick han själv ta hand om hot om revolter och invasion. Med hjälp av Henrik I säkrade han slutligen kontrollen över Normandie genom att besegra de rebelliska normandiska baronerna vid Caen i slaget vid Val-ès-Dunes 1047. Han gifte sig med Matilda av Flandern, mot påvens vilja 1050 eller 1051 i Notre Damekatedralen i Eu, Normandie (numera i Seine-Maritime). Han var 23, hon var 21. Deras äktenskap resulterade i fyra söner och sex döttrar, se nedanstående lista. Hans halvbröder Odo av Bayeux och Robert, greve av Mortain spelade en betydelsefull roll i hans liv.

Erövringen av England

Vid Edvard Bekännarens död i januari 1066 gjorde Vilhelm anspråk på den engelska tronen genom att hävda att den barnlöse Edvard hade gjort honom tronarvinge under ett besök, troligtvis 1052 och att Harald Godwinson, en av landets mäktigaste hade utlovat honom kronan efter ett skeppsbrott i Normandie (ca 1064). Harald gjorde denna utfästelse i fångenskap och sägs ha blivit lurad att svära på reliker att han skulle ge tronen till Vilhelm. Även om historien är sann så lovade han detta under tvång och därför kan han ha känt att han hade rätt att bryta detta löfte. Sammanslutningen av Englands ledande män känd sin Witenagemot godkände kröningen av Harald Godwinson, som ägde rum 5 januari 1066. För att legitimera sina egna tronanspråk skaffade Vilhelm påvens stöd. Han samlade ihop en flotta på ca 600 skepp och en armé på 7000 man. Han landsteg i Pevensey i Sussex 28 september 1066 och monterade ihop en i förväg byggd träborg nära Hastings som sin bas. Detta var en direkt utmaning mot Harald Godwinson eftersom detta område var Haralds personliga ägor, och Vilhelm började genast att skövla landet. Detta kan ha fått Harald att reagera omedelbart och i hastigt mod istället för att invänta förstärkningar från London. Kung Harald Godwinson befann sig i norra England och hade just besegrat en annan konkurrent, Harald Hårdråde av Norge. Han marcherade med en armé av motsvarande storlek som Vilhelms 386 kilometer under nio dagar för att utmana honom i ett slag i Senla senare känt som slaget vid Hastings. Detta ägde rum 14 oktober 1066. Enligt vissa källor, möjligen baserade på en tolkning av Bayeuxtapeten dödades Harald av en pil genom ögat och den anglosaxiska trupperna flydde och gav därmed Vilhelm segern. Återstående saxiska adelsmän kapitulerade inför Vilhelm vid Berkhamsted, Hertfordshire och han utropades där till kung av England. Vilhelm kröntes 25 december 1066 i Westminster Abbey. Trots att södra England kapitulerade snabbt inför normanderna, höll motståndet i sig i norr i över sex år fram till 1072. Haralds söner försökte att invadera den sydvästra halvön. Det skedde uppror i Welsh Marches och Stafford. Dessutom stod Vilhelm inför skotska och danska invasioner. Vilhelms besegrande av dessa kom att kallas Härjningen av norra England (Harrying the North) i vilket Northumbria förstördes för att inte ge fienden sina resurser. Det sista allvarliga motståndet kom med earlernas revolt 1075.

Vilhelms regeringstid

Vilhelm införde många stora förändringar, däribland en grundläggande genomgång av det då rådande anglosaxiska rättsystemet "common law", som han ersatte med normandisk lag. För att fastställa sitt väldes storlek gav han 1085 i uppdrag sammanställandet av Domesday Book, en undersökning av Englands produktionskapacitet, liknande en modern folkräkning. Han lät även bygga ett antal borgar, däribland Towern. Hans erövring ledde även till att det normandiska franska språket ersatte engelskan som den styrande klassens språk under nästan tre hundra år. Vilhelm ska ha deporterat en stor del av de besuttna i Bristol som slavar. Många av dessa hamnade senare i umayyadiska Spanien och moriska områden och konverterade och fick höga samhällspositioner. moriska Han dog sextio år gammal vid klostret S:t Gervais, nära Rouen, Frankrike, 9 september 1087 av bukskador han fick då han ramlat av sin häst vid belägringen av Mantes. Han begravdes i St. Peter's Church i Caen, Normandie. Vilhelms korpulenta lik rymdes inte i stensarkofagen och sprack efter biskoparnas misslyckande puttande, och kapellet fylldes av en stank som skingrade de sörjande. [http://historyhouse.com/in_history/william/] Vilhelm efterträddes som kung av England av sin yngre son Vilhelm Rufus och som hertig av Normandie av sin äldre son Robert Curthose. Detta ledde till Upproret 1088. Hans yngste son Henrik blev senare även han kung av England, då Vilhelm II dött barnlös.

Vilhelm Erövraren och Matilda av Flanderns barn

Det råder tvivel om hur många döttrar de hande. Denna lista innehåller några tvivelaktiga noteringar. #Robert Curthose (ca. 1054–1134), hertig av Normandie, g.m Sybil av Conversano, dotter till Geoffrey av Conversano #Adeliza (eller Alice) (ca. 1055–?), hon ska ha varit trolovad med Harald II av England (Det råder vissa tvivel om hennes existens) #Cecilia (or Cecily) (ca. 1056–1126), abbedissa i Holy Trinity, Caen # Vilhelm Rufus (1056–1100), kung av England #Richard (1057-ca. 1081), dödad av en kronhjort i New Forest #Adela (ca. 1062–1138), g.m Stephen, greve av Blois #Agatha (ca. 1064–c. 1080), trolovad med (1) Harald av Wessex, (2) Alfonso VI av Kastilien #Constance (ca. 1066–1090), g.m Alan IV Fergent, hertig av Bretagne; förgiftad, möjligen av sina egna tjänare #Matilda (mycket tvivel råder kring hennes existens) #Henry Beauclerc (1068–1135), kung av England, g.m (1) Matilda (född Edith av Skottland), dotter till Malcolm III av Skottland, (2) Adeliza av Louvain

Fortsatt läsning

- David Bates: William the Conqueror (1989) ISBN 0752419803

Externa länkar

- [http://www.royal.gov.uk/output/Page18.asp Officiell webbplats över den brittiska monarkien - Vilhelm Erövraren] (eng.)
- [http://www.gutenberg.net/etext/1066 William the Conqueror] av E. A. Freeman (1823-1892). Ebok publiserad via Projekt Gutenberg. (eng.) Kategori:Englands regenter ja:ウィリアム1世 (イングランド王) simple:William I of England

1087

Händelser

- 9 maj
- Viktor III kröns till påve, ett år efter att han utsetts till ämbetet.
- S:t Nikolaus kvarlevor förs till Bari.
- 9 september - Vilhelm II blir kung av England.
- Inge d.ä. besegrar Blot-Sven i striderna om makten i Sverige. Enligt osäkra uppgifter skall Blot-Svens son Erik Årsäll ha tagits som kung av svearna, fram till året därpå, men det finns inte mycket historiska belägg för att så skulle vara fallet. Det troligaste är, att Inge d.ä. nu återtar makten över hela riket.
- Kejsaren Horikawa bestiger Japans tron.

Födda

Avlidna

- 9 september - Vilhelm Erövraren, kung av England från 1066.
- 16 december - Viktor III, född Dauferius, påve 1086-1087.
- Blot-Sven, kung över svearna i Mälardalen 1084-1087 (stupad). Kategori:Årtal Kategori:1080-talet ko:1087년

Edgar Ætheling

Edgar Ætheling
Regeringstid:	14 oktober 1066 – december 1066
Företrädare:	Harald II
Födelseår:	ca 1051
Födelseplats:	Kiev eller Ungern
Dödsår:	ca 1126
Dödsplats:	Okänt
Begravningsplats:	Okänt
Föräldrar:	Edvard Landsflyktingen och Agatha

Edgar the Aetheling, Edgar den Fredlöse, född cirka 1052, död cirka 1126, okrönt engelsk kung, Edmund II Järnsidas sonson. Namnet Ætheling betyder kungason. Han var född i Ungern, dit hans far Edvard Landsflyktingen hade måst fly undan Knut den stores förföljelser. Edgar valdes efter Harald Godwinsons död (1066) till kung i England av Witenagemot, men måste redan i december samma år underkasta sig Vilhelm Erövraren. Han var vid den tidpunkten bara tretton, fjorton år. Vid faderns död 1057, valdes han till tronarvinge av den barnlöse kung Edvard Bekännaren och fick tillsammans med systrarna Margaret och Christina växa upp vid Edvards hov. Han var dock för ung, vid kungens död i januari 1066, för att försvara landet mot den normandiska invasionen och utnämningen av honom till kung efter Haralds död var inget mer än en upprorisk symbolhandling gentemot de invaderande normanderna. Edgar var beroende av stödet från ärkebiskop Stigand och earlerna av Mercia och Northumbria och då detta försvagades var Edgar tvungen att kapitulera inför Vilhelm vid Berkhamstead antingen i slutet av november eller i början av december 1066. Vilhelm behandlade Edgar väl, då han såg det som en politisk fördel, och övertog vårdnaden över honom och så småningom tog han honom med sig till sitt hov i Normandie. Men Edgar anslöt sig till earlerna Edwin och Morcars revolt 1068 och då de besegrades flydde Edgar till Malcolm Canmores hov. Malcolm gifte sig med Edgars syster Margaret och de enades om att han skulle stå bakom Edgars tronanspråk, i gengäld gifte han sig med Malcolms syster, som också hette Margaret. Edgar gjorde nu gemensam sak med Sven Estridson, kung av Danmark och systerson till Knut den store, som ansåg att han var Englands rättmätige kung. Deras gemensamma trupper invaderade England 1069, de erövrade York, men utropade inte Northumbria självständigt. Vilhelm marcherade norrut och skövlade landet. Han betalade danskarna för att de skulle ge sig av, medan Edgar flydde till Skottland. Där var han alltså landsflykting fram till 1072 då Vilhelm skrev under ett fredsavtal med Malcolm. Edgar enades slutligen med Vilhelm 1074, men han gav aldrig upp sina drömmar om den engelska tronen. Han stödde Robert, hertig av Normandie mot Vilhelm Rufus 1091 och ånyo fick han söka skydd i Skottland. Han stödde även sin brorson Edgar, för att vinna den skotska tronen genom att avsätta Donald III. Omkring 1098 åkte han till Konstantinopel där han anslöt sig till väringarna i det bysantinska riket. Senare samma år fick han en flotta av kejsaren Alexius I för att hjälpa till i det Första korståget, och kom med förstärkningar till korsriddarna vid belägringen av Antioch Han tillfångatogs vid slaget vid Tinchebrai 1106 då han slogs för hertig Robert mot Henrik I. Han återvände till England där Henrik förlät honom och han drog sig tillbaka till sina lantegendomar i Hertfordshire. Hans sondotter Edith (som fick namnet Matilda) hade gift sig med Henrik I 1100. Edgar antas ha rest till Skottland i slutet av sitt liv, möjligen omkring 1120, och var fortfarande i livet 1125, men kan ha dött kort därefter, i sjuttioårsåldern. Vid det laget var han glömd av de flesta och är numera ihågkommen som Englands "förlorade kung", han var den siste manlige ättlingen av den gamla anglosaxiska kungastammen. kategori:Personer i Englands historia Kategori:Englands regenter

1027

Händelser

- 26 mars - Påven Johannes XIX kröner Konrad II till tysk-romersk kejsare.
- 14 maj - Henrik II kröns till kung av Frankrike i Katedralen i Reims.
- Aldred blir abbot i Tavistock.
- Den tibetanska kalendern börjar.
- Hisham III blir kalif av Córdoba.

Födda

- Dauferius, sedermera påve Viktor III 1087.
- Vilhelm Erövraren, hertig av Normandie, kung av England 1066-1087.

Avlidna

- Rickard II av Normandie, hertig av Normandie. Kategori:Årtal Kategori:1020-talet ko:1027년

Normandie

ar deltar i slaget vid Hastings (från Bayeuxtapeten, tillverkad ca år 1077)]] Normandie är en historisk provins i nordvästra Frankrike, vid Engelska kanalen, som utgörs av regionerna Basse-Normandie och Haute-Normandie. Här finns många viktiga hamnar, lantbruk och badorter. Större städer är Caen, Le Havre och Rouen. Har sitt namn efter normanderna, d.v.s. de vikingar som år 911 fick Normandie, som län under franska kronan. Ingick i en union med England under åren 1066-1204, efter Vilhelm Erövrarens invasion år 1066. (slaget vid Hastings). Åter franskt 1450, efter hundraårskriget slut. Idag kanske mest känt för D-dagen (Operation Overlord), då de allierade den 6 juni 1944 gjorde den berömda landstigningen här i Normandie.

Regenter

- Rollo
- Rollos son Vilhelm Långsvärd
- Rollos son Rikard I av Normandie, född 933, död 996
- hans son: Rickard II av Normandie, död 1027
- hans son: Rickard III av Normandie, död 1027
- hans yngre bror: Robert I av Normandie, död 1035
- hans son: Vilhelm II av Normandie, Vilhelm Erövraren korstågen genomfördes under 1100-talet till 1200-talet

Se även:

- Calvados ja:ノルマンディー

Caen

Caen är en stad i nordvästra Frankrike nära floden Orne. Caen är huvudort i departementet Calvados och administrativt centrum för regionen Basse-Normandie. Omkring 115 000 invånare. Basse-Normandie Caen är framför allt känt för de romanska byggnader, kyrkorna Saint-Étienne och Sainte-Trinité, som uppfördes av Vilhelm Erövraren omkring 1050. I slutet av andra världskriget vid landstigningen i Normandie stod ett stort slag i Caen mellan de allierade och tyska trupper. Återuppbyggnaden av staden tog 14 år (1948-62).

Externa länkar

- [http://www.ville-caen.fr Caen - officiell hemsida]
- [http://www.agglo-caen.fr Caen med förorter - officiell hemsida] Kategori:Orter i Frankrike ja:カーン

1087

Händelser

Födda

Avlidna

Robert I av Normandie

Robert I av Normandie, även kallad Robert den magnifike på grund av hans kärlek till flärd. Han var son till hertig Richard av Normandie och Judith, dotter till Conan I, hertig av Bretagne. Vid faderns död blev Roberts äldre bror Richard hertig av Normandie, medan han blev greve av Hiémois. Då Richard dog ett år senare, fanns starka misstankar om att Robert låtit döda Richard, därav hans andra smeknamn, "Robert le diable" (djävulen). Han blandas ibland samman med den legendariske Robert Djävulen. Robert hjälpte kung Henrik I av Frankrike mot Henriks upproriska bror och mor och för denna hjälp mottog han territoriet Vexin. Han var ingrep även i Flanderns affärer, stödde Edvard Bekännaren, som då var landsflykting från England och bosatt hos Robert, samt främjade en klosterreform i Normandie. Tillsammans med älskarinnan Herleva, blev han far till Vilhelm Erövraren. En illegitim dotter, Adelaide, blev grevinna av Ponthieu och Champagne. Efter att ha gjort sin illegitime son Vilhelm till arvtagare, for Robert på pilgrimsfärd till Jerusalem och dog i Nicaea mellan 1-3 juli 1035. Sonen Vilhelm, som var i åttaårsåldern, efterträdde honom. Kategori:Normandie ja:ロベール1世 (ノルマンディー公)

Herleva

Herleva (eller Arlette) var Vilhelm Erövrarens mor. Mycket är osäkert kring Herlevas bakgrund, eller omständigheterna kring Vilhelms födelse. Troligtvis var hon en garvaren Fulberts tonårsdotter och kom från den lilla normandiska staden Falaise. Översättningen är något otydlig Fulbert kan även ha varit körsnär, balsamerare eller begravningsentreprenör. Enligt legenden berättar att Robert I av Normandie såg henne tvätta i en flod nära hans slott och han tog henne som sin älskarinna och hon födde senareVilhelm ca 1027. Kärleksaffären varade inte, medan Robert for på pilgrimsfärd gifte sig Herleva med Herluin de Conteville 1029. I detta äktenskap fick hon två söner Odo and Robert, som båda blev betydelsefulla män under Vilhelms regeringstid. De hade även åtminstone en dotter, som gifte sig med Vilhelm, lord av La Ferté-Macé. Vilhelm hade en halv- eller helsyster, Adelaide, som kan ha varit Herlevas dotter, men kan möjligen ha varit Roberts dotter med en annan älskarinna. Adelaide gifte sig först med Enguerrand, greve av Ponthieu, sedan med Lambert av Lens, och slutligen med Odo, greve av Champagne. Herleva dog troligtvis omkring 1050.

Källor

- David Douglas, William the Conqeror (1964); see especially Appendix A, "The birth of William the Conqueror, and the connexions of Herleve"
- Elisabeth M.C. van Houts, 'The Origins of Herleva, Mother of William the Conqueror', English Historical Review, vol. 101, pp. 309-404 (1986)

Engelska

:Denna artikel handlar om språket engelska. Dansrytmen engelska återfinns under engelska (musik). ---- Engelska är ett västgermanskt språk. Det är världens kanske mest spridda språk och fungerar i många delar av världen som lingua franca. Engelskan har ett mycket omfångsrikt ordförråd med bortåt 250 000 ord. Uppemot 7 500 ord i engelskans aktiva ordförråd är franska lånord som en följd av den normandiska invasionen av England år 1066 genom slaget vid Hastings.

Historia

Engelskan är ett västgermanskt språk. Det nu talade västgermanska språk som räknas som närmast besläktat med engelskan är frisiskan. Germanska språkvarieteter kom till de brittiska öarna på 400-talet med olika germanska stammar. Dessa har traditionellt beskrivits som främst saxare (talande saxiska dialekter) och angler (talande angliska dialekter) som tillsammans fått beteckningen anglosaxare, samt även jutar, friser och franker. Britannien hade tidigare varit bebott främst av kelter, som talade keltiska språk, men dessa trängdes undan av germanerna (de keltiska folken fortsatte länge att vara dominerande i Skottland och Wales samt på Irland; de keltiska språken återfinns även i modern tid som gaeliska och kymriska). Det fornengelska språk som etablerades i England kom sedan att påverkas av senare inflyttningsvågor. Under 800-talet utgjorde danska vikingar en maktfaktor på Englands östra kust och många fornnordiska ord anammades av engelskan som lånord. Även pronomen som "them" (dem) togs upp i det engelska språket vilket är anmärkningsvärt i språkutbytessammanhang och tyder på stort skandinaviskt inflytande över det dåvarande engelska språket. Under samma tid skrevs hjälteeposet Beowulf, det mest kända litterära verket på fornengelska. Skandinaverna kom att utgöra en stor maktfaktor i England fram till 1066 då normanderna invaderade England. Engelskan, som från denna tid benämns medelengelska, blandades nu med betydande romanska influenser från franskan. Folket talade engelska medan hovet och den administrativa klassen som följde i spåren av normandernas invasion (präster, skatteuppbärare med flera) talade franska. Denna franska påverkan kom att bestå i drygt tre hundra år tills Englands band med Frankrike definitivt bröts i och med hundraårskriget (1337-1453). Många ord lånades in från franskan. Spåren av denna påverkan märks bland annat i ord för mat. En levande hjort heter "deer" (gammalt germanskt ord, besläktat med "djur"), medan hjortkött heter "venison" (inlånat ord från franskan). Låneorden från denna tid är även ord som används i administrationen inom till exempel militären (till exempel lieutenant av franska lieu tenant, "ställföreträdare"), skatteväsendet och det juridiska systemet. Under 1400-talet skedde ett omfattande vokalskifte, vilket är en anledning till att engelskans stavning skiljer sig mycket från uttalet. Det är från denna tid den nuvarande engelskan räknas som "modern" engelska. Det brittiska imperiets växande makt från 1600-talet gjorde engelskan till ett världsspråk och USA:s ökande inflytande under 1900-talet förstärkte denna ställning ytterligare.

Grammatik

Engelskans grammatik är baserad på dess germanska rötter. Engelskan har relativt få böjningar jämfört med de flesta andra indoeuropeiska språk. I stället används funktionsord och ordföljd i större utsträckning för att ge grammatisk information. Engelskan är därmed i ganska hög grad ett analytiskt språk. Engelskans verbsystem är ganska omfattande och komplicerat och många verb böjs oregelbundet.

Satsens uppbyggnad

Engelskan är ett tämligen strikt SVO-språk, det vill säga ett språk där i deklarativa satser (påståendesatser) subjektet placeras före predikatet, och där objektet följer efter detta predikat. Den strikta ordföljden nödvändiggörs av det faktum att subjekt och objekt ej markeras morfologiskt med hjälp av till exempel ändelser, det vill säga att ett substantiv ser likadant ut oavsett om det används som subjekt eller objekt. I interrogativa satser (frågesatser) placeras visserligen ett hjälpverb först i satsen, men den inbördes ordningen på subjekt och objekt förändras vanligen inte, det vill säga, subjektet kommer före objektet. Imperativa satser (befallningar) är subjektslösa, och predikatet placeras först i satsen.

Substantiv

Till skillnad från i de flesta andra indoeuropeiska språk använder sig modern engelska inte av grammatiskt genus. Man skiljer visserligen på naturligt genus (ibland kallat sexus) i pronominalsystemet, men substantiven är inte indelade i genuskategorier som svenskans n-genus och t-genus.

Plural

I engelskan bildas plural regelmässigt genom att ändelsen -s fogas till substantivet: cat -- cats, dog -- dogs. Denna pluraländelse kan dock uppträda i ett par olika former, varav några redovisas här. Om substantivet slutar på -s, -ch, -sh, eller -x så uppträder formen -es: bus -- buses, church -- churches. Vissa substantiv som slutar på -o använder sig av denna allomorf: tomato -- tomatoes. Även substantiv som slutar på -y direkt efter en konsonant använder sig av -es, och i dessa fall ändras dessutom -y till -i-: country -- countries. Om -y föregås av en vokal används dock den vanliga formen: day -- days. Det finns också ett väsentligt antal oregelbundna pluralbildningar, till exempel ox -- oxen, foot -- feet, sheep -- sheep.

Attribut

Vad det gäller placeringen av olika sorter av bestämningar till ett substantiv så följer engelskan i allt väsentligt samma regler som svenskan. Adjektivattribut placeras före substantivet. Observera också att adjektiven inte böjs efter substantivets numerus. Genitivattribut uppträder i två former, varav den ena placeras före substantivet, medan den andra fogas efter substantivet med hjälp av prepositionen of. Vilken typ av genitivattribut som används bestäms huvudsakligen av semantiska och pragmatiska avgöranden. Relativsatser placeras efter huvudordet, och fogas vanligen till detta med hjälp av that, who eller which.

Ordförråd

Nästan utan undantag är de germanska orden (som innefattar alla de grundläggande såsom pronomen och konjunktioner) kortare och mer informella än de av latinskt och romanskt ursprung. En engelsktalande kan ofta välja mellan germanska och romanska synonymer: "come" eller "arrive" (att komma), "sight" eller "vision" (syn), "freedom" eller "liberty" (frihet). Ibland kan den talande också välja mellan ett ord som ärvts via franskan och ett som inlånats direkt från latinet: "oversee", "survey" eller "supervise". Sådana synonymer har något olika betydelser, vilket möjliggör att språket används på ett flexibelt sätt för att utrycka fina nyanser. I vardagsspråk är huvuddelen av orden normalt germanska. Om en talare vill uttrycka sig kraftfullt och tvärt används vanligen germanska ord. Huvuddelen av orden med latinskt ursprung används vanligtvis i mer formellt tal- och skriftspråk, som i en domstol eller en encyklopedisk artikel. Kännetecknande för engelska är att dess aktiva ordförråd är så stort och föränderligt. Engelskan tar lätt upp tekniska termer i vardagsspråk och lånar in nya ord som ofta blir allmänt använda. Dessutom ger slang nya betydelser till gamla ord.

Antal ord i engelskan

Engelskans ordförråd är utan tvivel mycket stort, men att sätta en specifik siffra för dess storlek är mer en fråga om definition än om beräkning. Till skillnad från vissa andra språk har engelskan ingen språkakademi som kan definiera officiellt accepterade ord. Ord nybildas regelbundet inom medicin, naturvetenskap och teknik. Vissa av dessa får vidare spridning medan andra förblir hos en mindre grupp. Främmande ord som används i invandrargemenskaper tas ofta upp i den större språkgemenskapen. Ålderdomliga, dialektala och regionala ord kan betraktas som "engelska" eller inte. Oxford English Dictionary (andra upplagan) inkluderar över 500 000 uppslagsord med en ganska inkluderande hållning: :Den tar inte bara in standardspråket i litteratur och tal, nuvarande, föråldrat eller ålderdomligt, utan även det huvudsakliga tekniska ordförrådet och ett stort inslag av dialektalt språk och slang (enligt OED:s supplement 1933). Svårigheten att fastställa antalet ord ökas av att nya varianter av engelska framträder.

Ords ursprung

En datorstödd genomsökning av omkring 80 000 ord i den gamla Shorter Oxford Dictionary (tredje upplagan) som publicerades i Ordered Profusion av Thomas Finkenstaedt och Dieter Wolff (1973) uppskattade ordens ursprung som följer:
- Franska, inklusive fornfranska och anglofranska: 28,3 %
- Latin, inklusive modernt vetenskapligt och tekniskt latin: 28,24 %
- Forn- och medelengelska, fornvästnordiska och nederländska: 25 %
- Grekiska: 5,32 %
- Ingen angiven etymologi: 4,03 %
- Avledda från egennamn: 3,28 %
- Alla andra språk: mindre än 1 % I engelskan finns det cirka ett tusental ord av fornnordiskt ursprung, men de skandinaviska språken har i modern tid inte lånat ut särskilt många ord till engelskan. Ett litet antal sådana återfinns ändock i engelskan. Av svenskt ursprung är ombudsman (”ombudsman”) och smorgasbord (”smörgåsbord”). Av nordiskt ursprung är även orienteering (”orientering”). Svenska uppfinnare har lånat ut sina namn till vissa begrepp, till exempel Anders Celsius för temperaturskalan Celsius och Anders Jonas Ångström för våglängdsenheten ångström, ofta skriven som angstrom. Begreppen sloyd (”slöjd”) och glogg (”glögg”) används ibland också. Isländskan har tillhandahållit saga (”saga”) och geyser (”gejser”), norskan fjord, slalom och även ski (”skida”) och finskan sauna (”bastu”).

Fonologi

Vokaler

Det är vokalerna som skiljer sig mest från område till område. Där tecken förekommer i par motsvarar det första ljudet det som används i nordamerikansk engelska och den engelska som talas på andra ställen. Vokalen U kan stå för antingen /u/ eller /ju/.

Konsonanter

Detta är engelskans konsonantsystem med tecken från internationella fonetiska alfabetet (IPA).

Noter

#Den velara nasalen är i vissa dialekter i norra Storbritannien en icke-fonemisk allofon av /n/, som bara förekommer framför /g/. I alla andra dialekter är den ett separat fonem, som dock bara förekommer i stavelsekoda. #Den alveolara flappen är en allofon av /t/ och /d/ i obetonade stavelser i nordamerikansk engelska och i ökande utsträckning i australisk engelska. Detta är ljudet av "tt" eller "dd" i orden latter och ladder, vilka är homofoner i nordamerikansk engelska. Det är samma ljud som representeras av enkelt "r" i vissa varieteter av spanska. #I vissa dialekter, såsom cockney, sammansmälter interdentalerna /θ/ och /ð/ vanligen med /f/ och /v/, och i andra, som afrikansk-amerikansk talad engelska sammanfaller /ð/ med /d/. I vissa irländska varieteter blir /θ/ och /ð/ de motsvarande dentala klusilerna, vilka då kontrasterar med de vanliga alveolara klusilerna. #Ljuden är labialiserade i vissa dialekter. Labialisering är aldrig kontrastiv i initial ställning och transkriberas därför inte alltid. #Den tonlösa velara frikativan /x/ används endast av skotska och walesiska engelsktalare för skotska eller gaeliska ord såsom loch eller av vissa talare för lånord från tyska och hebreiska som Bach och Chanukah /xanuka/, eller i vissa dialekter som Scouse (i Liverpool) där affrikatan [kx] används istället för /k/ i ord somdocker . De flesta som har engelska som modersmål har svårt att uttala detta ljud korrekt när de lär sig främmande språk, och använder ljuden [k] och [h] i stället. #Tonlöst w återfinns i skotska, irländska, vissa överklassbrittiska, vissa östamerikanska och nyzeeländska accenter. I alla andra dialekter sammanfaller det med /w/.

Tonande och aspirerade konsonanter

Om klusiler uttalas tonande och aspirerade i engelska beror på dialekt och kontext, men några allmänna regler kan ges:
- Tonlösa klusiler och affrikator (//, //, // och //) blir aspirerade när de förrekommer initialt i ord eller i början av en betonad stavelse och inte ingår i en konsonantgrupp – jämför pin [] och spin [].
- I vissa dialekter sker aspirationen även i obetonade stavelser.
- I andra dialekter, såsom indisk engelska, kan de flesta eller alla tonlösa klusiler förbli oaspirerade.
- Ord-initiala tonande klusiler kan förlora stämbandston i vissa dialekter.
- I ordslut kan tonlösa klusiler bli outlösta eller åtföljas av en glottal klusil i vissa dialekter (till exempel många varieteter av amerikansk engelska) – exempel: tap [], sack [].
- I ordslut kan tonande klusiler förlora stämbandston i vissa dialekter (till exempel vissa varieteter av amerikansk engelska) – exempel: sad [], bag []. I andra dialekter är de fullt tonande i final ställning, men endast delvis tonande i initial ställning.

Utbredning

Engelskan talas som huvud-, minoritets- eller bispråk i:

- Antigua och Barbuda,
- Australien,
- Bahamas,
- Barbados,
- Belize,
- Botswana,
- Dominica,
- Fidji,
- Filippinerna (andraspråk),
- Gambia,
- Ghana,
- Grenada,
- Guyana,
- Indien,
- Irland,
- Jamaica,
- Kamerun,
- Kanada,
- Kenya,
- Kiribati,
- Lesotho,
- Liberia,
- Malawi,
- Malta,
- Marshallöarna,
- Mauritius,
- Mikronesien,
- Namibia,
- Nauru,

- Nigeria,
- Nya Zeeland,
- Pakistan,
- Palau,
- Papua Nya Guinea,
- Rwanda,
- Saint Kitts och Nevis,
- Saint Lucia,
- Saint Vincent och Grenadinerna,
- Salomonöarna,
- Samoa,
- Seychellerna,
- Sierra Leone,
- Singapore,
- Storbritannien,
- Swaziland,
- Sydafrika,
- Tanzania,
- Tonga,
- Trinidad och Tobago,
- Tuvalu,
- Uganda,
- USA,
- Vanuatu,
- Zambia,
- Zimbabwe
- Brittiska besittningar och protektorat.

Engelskan är också ett av de officiella språken i FN, och ett av de två huvudspråken i EU. Inom Nato är engelska det språk som används i de sammanhang där medlemsländer med två eller flera olika språk deltar.

Dialekter

Brittisk engelska

Huvudartikel: Brittisk engelska The Queen's English (före Elizabeth II The King's English) eller oxfordengelska (kallas även på engelska för Recieved pronounciation, RP, se brittisk engelska) är standardspråk i Storbritannien, och baserar sig på de dialekter som talades i grevskapen kring London på 1600-talet. Detta uttal av engelska är den som vanligen lärs ut på engelska språkkurser och språkutbildningar utomlands. Faktum är att endast 3-5 % av den brittiska befolkningen talar RP trots att den formen fram tills de senaste åren favoriserades i till exempel BBC:s radio- och tv-utsändningar samt inom det högre utbildningssystemet. Över hälften av alla britter anses tala nordengelska som har ett helt annat uttal och en annan intonation än syd(öst)engelska. I nordengelska (vilket anses vara den engelska som talas ungefär norr om en linje från Coventry och uppåt) uttalas "love" [lɐ:v] som [lov], läspljudet θ ersätts med f (thinner [θinne(r)] uttalas [finner]), r uttalas i alla ställningar till skillnad från RP m.fl. skillnader. Uttalen skiljer sig så kraftigt åt att mången engelsman från södern och många amerikaner knappt kan förstå vad människor med nordengelskt uttal säger. I London var det tidigare vanligt att tala cockney bland de lägre socialgrupperna, men detta har numera i stor utsträckning ersatts med en form som kallas Estuary English (flodmynningsengelska, syftar på mynningen vid floden Thames nära London) som påminner om en slags blandning mellan nordengelska och RP. En annan form som uppstått på senare år i framförallt London är "mid-Atlantic" som är ett slags blandspråk mellan RP och amerikansk engelska. Till dessa dialektala skillnader på de brittiska öarna kommer även skotsk engelska som talas i Skottland med tungspets-r och ett delvis annat ordförråd med större inslag av skandinaviska ord. En person med svenska som modersmål, och som lärt sig behärska engelska väl, talar naturligtvis ändå med "svensk brytning", som inte undgår en infödd engelsman. Svensken tros då ibland vara skotte. Walesisk engelska i Wales (med en intonation som påminner om svenskan) har ofta en annan ordföljd: "Goin' down the mine he is" när det annars heter "He is going down the mine". Lokal påverkan gäller även irländsk engelska, som i mångt och mycket är ett resultat av engelsk kolonialisering och inflyttning till den gröna ön. Även språket norn som talades på Shetlandsöarna kan förtjäna att nämnas eftersom språket påminde mycket om fornnorska (Norge styrde öarna fram till 1400-talet). Det norska inflytandet kan spåras mycket väl i många av dagens ortnamn i dessa trakter.

Amerikansk engelska

Huvudartikel: Amerikansk engelska En annan huvudvariant på engelskan med en stavning och ett uttal som skiljer sig från brittisk engelska är amerikansk engelska. Till skillnad från de brittiska öarnas uppsplittring är den amerikanska engelskan förvånansvärt enhetligt i uttal trots den enorma ytan som den täcker. De enda dialektala skillnaderna finns i huvudsak i amerikanska sydstaterna (nedsättande kallat "the Southern drawl"), i New England där språket påminner mycket om RP (John F Kennedy från Boston talade till exempel inte r i alla ställningar vilket är typiskt för new englanddialekten) samt General American som är det språk de flesta amerikaner talar. R uttalas i alla ställningar; ord som bath uttalas [bæθ] (jämför RP: bɑ:θ med lång vokal) och stavningen skiljer sig från brittisk engelska genom många olika sorters förkortningar och neddragande på "onödiga vokaler" (GA: behavior; RP: behaviour). Det finns även ett litet annorlunda ordförråd som skiljer sig från brittisk engelska och vissa ord har andra betydelser i amerikansk engelska till skillnad från den brittiska varianten. Exempel:
- "Tunnelbana" heter underground i brittisk engelska, men subway i amerikanskan. Däremot är subway i brittisk engelska beteckning för ett underjordiskt övergångsställe för fotgängare, som ska ta sig till andra sidan gatan.
- "Hiss" heter lift i brittisk engelska, elevator i amerikansk engelska; icke att förväxla med escalator, rulltrappa. Skillnaderna mellan amerikansk och brittisk engelska är dock inte så stora att det i allmänhet blir risk för allvarligare missförstånd eller att det inte går för en amerikan att läsa en bok skriven på brittisk engelska och vice versa. Några viktiga undantag dock:
- Sättet att skriva datum. Exempel: 05/04/03. Amerikanen tolkar det som maj den fjärde dagen år 2003. Britten sätter emellertid alltid dagen före månaden och årtalet (vanligtvis) sist, och hur tolkningen av exemplet blir av britten är ovisst. Risken för feltolkning är stor. ISO har sökt avhjälpa problemet med den internationella rekommendationen att datum alltid ska anges i ordningen år—månad—dag: ÅÅÅÅ-MM-DD, alternativt (när misstag beträffande seklet kan uteslutas) ÅÅ-MM-DD. Men ännu är rekommendationen långt ifrån genomförd i alla läger. Allvarligt är att det under en övergångstid i ett och samma läger kan gälla än si, än så.
- Sättet att ange våningsplan i byggnader: Amerikanen räknar nedifrån och upp: First storey, second storey, third storey …, medan britten räknar Ground floor (alternativt bottom floor), first floor, second floor etcetera. Sålunda blir third storey = second floor. Grammatiskt sett är det mycket få skillnader mellan amerikansk och brittisk engelska. I de flesta fall rör det sig enbart om att vissa typer av grammatiska konstruktioner, som är godtagbara i båda varianterna, har olika frekvens i respektive dialekt. Det finns dock ett par saker som skiljer sig åt. En sådan sak är hur man betraktar kollektiva substantiv. I brittisk engelska vacklar bruket mellan att betrakta dessa som singulara och plurala, medan amerikansk engelska nästan uteslutande betraktar dem som singulara. Detta innebär att i brittisk engelska tillåts både The team want to win och The team wants to win, medan i amerikansk engelska enbart den senare formen är acceptabel. Det finns också exempel där amerikansk engelska och brittisk engelska skiljer sig åt vad gäller föredragen preposition, till exempel different from och different to / than. Ibland är det sammanhanget som styr numerus av ett kollektiv. Exempel: staff. Om man avser en organisatorisk enhet gäller singular: The staff is closed for today, men om man avser de personer som utgör staben gäller plural: The staff have gone home.

Andra dialekter

Förutom USA och Storbritannien och deras dialekter finns även australisk engelska med omisskännlig intonation och uttal, och sydafrikansk engelska. Till detta kommer flera andra sorters engelska uttal som sydostasiatisk engelska som talas i Hongkong, Malaysia och Singapore, indisk engelska med flera olika sorters regionalt färgade engelskuttal. Till detta kommer ett okänt antal miljoner som talar engelska som pidgin vilket är vanligt i Filippinerna.

Pidginspråk och kreolspråk

Med engelska som bas har det uppstått ett antal pidgin- och kreolspråk. Häribland kan nämnas pidginengelska, jamaikansk kreol, sranan, tok pisin och pitcairnesiska. Även ebonics, den engelska som talas av många afroamerikaner, betraktas ibland som ett kreolspråk.

Se även

- Svensk engelska
- Svengelska

Källor

- Jan Svartvik, Engelska - öspråk, världsspråk, trendspråk, 1999, ISBN 91-7227-021-7 Kategori:Germanska språk Kategori:Engelska Kategori:EU-språk als:Englische Sprache ja:英語 ko:영어 ms:Bahasa Inggeris simple:English language th:ภาษาอังกฤษ zh-min-nan:Eng-gí

1027

Händelser

Födda

- Dauferius, sedermera påve Viktor III 1087.
- Vilhelm Erövraren, hertig av Normandie, kung av England 1066-1087.

Avlidna

- Rickard II av Normandie, hertig av Normandie. Kategori:Årtal Kategori:1020-talet ko:1027년

Normandie

Regenter

Se även:

- Calvados ja:ノルマンディー

9 september

Dagens namn

- Anita, Annette

Äldre namnsdagar:

- tidigare: Gorgonius
- 1730: Gorgonius, Ewintius
- 1753: Ewintius
- 1831: Augusta
- 1986: Agusta, Gunda och Gunde
- 1993: Anita - från 10 juli, Anja - från 17 januari. (Gunde utgår ur almanackan. Gunda flyttas till 10 juli och Augusta till 7 januari)
- 2001: Anita, Annette - från 17 oktober. (Anja utgår ur almanackan)

Händelser

- 1000 - Slaget vid Svolder utkämpas.
- 1850 - Kalifornien blir den 31:a delstaten att ingå i den amerikanska unionen.
- 1909 – Halleys komet avbildas för första gången fotografiskt.
- 1975 - Rymdsonden Viking 2 skjuts upp för att utforska planeten Mars
- 1986 - Polisen spränger en av Sveriges värsta rånarligor, maskeradligan.
- 1987 - Ingvar Carlsson besöker Vita huset.
- 1992 - Riksbanken höjer marginalräntan till 75%.
- 1993 - Israel erkänner PLO som det palestinska folkets företrädare.
- 2003 - Utrikesminister Anna Lindh gör sitt sista offentliga framträdande, på Medborgarplatsen i Stockholm.

Födda

- 214 eller 215 - Aurelianus, romersk kejsare 270-275.
- 1585 - Armand-Jean du Plessis Richelieu, fransk statsman och kardinal.
- 1754 - William Bligh, brittisk sjöfarare.
- 1828 - Lev Tolstoj, rysk författare.
- 1870 - Jakob Kukk, estländsk biskop.
- 1873 - Max Reinhardt, österrikisk teaterregissör.
- 1892 - Tsuru Aoki, japansk-amerikansk skådespelare.
- 1894 - Arthur Freed, amerikansk textförfattare och filmproducent.
- 1895 - Bengt Idestam-Almquist, svensk författare, journalist, filmkritiker, filmhistoriker och manusförfattare.
- 1909 - Theodor Ohlsson, svensk kompositör och musiker (fiol).
- 1912 - Marianne Zetterström, svensk journalist, författare och kåsör.
- 1917 - Maj Sønstevold, svensk kompositör.
- 1919 - John Ljunggren, svensk friidrottare
- 1922 - Hans G Dehmelt, tysk-amerikansk fysiker, nobelpristagare.
- 1924 - Henrik Tikkanen, finsk (finlandssvensk) författare.
- 1926 - Jan-Olof Strandberg, svensk skådespelare, teaterchef och regissör.
- 1927 - Bengt Dalunde, svensk barnskådespelare, skådespelare och fotograf.
- 1930 - Sonny Rollins, amerikansk jazzsaxofonist.
- 1936 - Jerrold Immel, amerikansk kompositör.
- 1941 - Otis Redding, amerikansk musiker.
- 1949 - Susilo Bambang Yudhoyono, Indonesiens president 2004-.
- 1959 - Eric Serra, fransk tonsättare.
- 1960 - Hugh Grant, amerikansk skådespelare.
- 1962 - Liza Marklund, svensk journalist och författare.
- 1966 - Adam Sandler, amerikansk skådespelare och producent.

Avlidna

- 1087 - Vilhelm Erövraren, kung av England 1066-1087.
- 1854 - Angelo Mai, kardinal och klassisk filolog.
- 1883 - Victor Alexandre Puiseux, fransk astronom och matematiker.
- 1901 - Henri de Toulouse-Lautrec, fransk konstnär.
- 1922 - Arvid Nordquist, grundare av Arvid Nordquist H.A.B.
- 1960 - Jussi Björling, svensk opera- och konsertsångare.
- 1966 - Folke Algotsson, svensk tecknare och skådespelare.
- 1976 - Mao Zedong, kinesisk politiker och diktator.
- 1978 - Jack Warner, amerikansk filmbolagsdirektör och filmproducent.
- 1987
- Einar Gerhardsen, norsk statsminister 1945-1951, 1955-1963 och 1963-1965.
- Vera Schmiterlöw, svensk skådespelare.
- 1997 - Burgess Meredith, amerikansk skådespelare.
- 2003
- Leni Riefenstahl, tysk filmregissör.
- Edward Teller, ungersk-amerikansk kärnfysiker, vätebombens fader.
- Brita af Geijerstam, svensk författarinna, poet, översättare och danspedagog, "Nalle Puhs svenska mamma".

Se även

8 september - 10 september - 9 augusti - 9 oktober -- lista över alla datum januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november, december 254 ja:9月9日 ko:9월 9일 simple:September 9 th:9 กันยายน

1087

Händelser

Födda

Avlidna

Kung av England

Detta är en lista över Englands regenter fram till 1707. England var i personalunion med Irland från 1171 och Skottland från 1603, vilket innebar att länderna hade samma monark men var separata självständiga stater. England och Skottland förenades i en politisk union 1707 och utgjorde därefter statbildningen Konungariket Storbritannien fram till 1801 då man förenades med Irland och bildade Förenade konungariket Storbritannien och Irland. Wales inkorporerades 1539 och ingår därefter som en del av England]]. För regenter efter 1707 se Lista över brittiska regenter.

Anglosaxiska kungar av Mercia

- 716–757 Aethelbald
- 757 Beornred
- 757–796 Offa
- 796 Ecgfrith
- 796–821 Cenwulf
- 821–823 Ceolwulf I
- 823–825 Beornwulf

Anglosaxiska kungar av Wessex

- 802–839 Egbert
- 839–858 Aethelwulf
- 858–860 Aethelbald
- 860–865/866 Aethelberht
- 865/866–871 Ethelred I
- 871–899 Alfred den store
- 899–924 Edward den äldre

Anglosaxiska kungar av ett enat England

- 924–939 Athelstan
- 939–946 Edmund I av England
- 946–955 Edred av England
- 955–959 Edwy av England
- 959–975 Edgar av England
- 975–978 Edvard Martyren
- 978–1013 Ethelred II av England
- 1014–1016 Ethelred II av England
- 1016 Edmund II Järnsida

Danska kungar av England

- 1013–1014 Sven Tveskägg
- 1016–1035 Knut den store
- 1035–1040 Harald Harfot
- 1040–1042 Hardeknut

Anglosaxiska kungar

- 1042–1066 Edvard Bekännaren
- 1066 Harald Godwinson

Normandiska kungar

- 1066–1087 Vilhelm Erövraren
- 1087–1100 Vilhelm II Rufus
- 1100–1135 Henrik I av England
- 1135–1154 Stefan av Blois

Huset Plantagenet (Anjou)

- 1154–1189 Henrik II av England
- 1189–1199 Rikard I Lejonhjärta
- 1199–1216 Johan utan land
- 1216–1272 Henrik III av England
- 1272–1307 Edvard I av England
- 1307–1327 Edvard II av England
- 1327–1377 Edvard III av England
- 1377–1399 Rikard II av England
- 1399–1413 Henrik IV av England (Lancaster)
- 1413–1422 Henrik V av England (Lancaster)
- 1422–1461 Henrik VI av England (Lancaster)
- 1461–1470 Edvard IV av England (York)
- 1470–1471 Henrik VI av England (Lancaster)
- 1471–1483 Edvard IV av England (York)
- 1483 Edvard V av England (York)
- 1483–1485 Rikard III av England (York)

Huset Tudor

- 1485–1509 Henrik VII av England
- 1509–1547 Henrik VIII av England
- 1547–1553 Edward VI av England
- 1553 Jane Grey
- 1553–1558 Maria I av England ("den blodiga")
- 1558–1603 Elisabet I av England

Huset Stuart

- 1603–1625 Jakob I av England
- 1625–1649 Karl I av England

Samvälde (republik)

- 1653–1658 Oliver Cromwell (lordprotektor)
- 1658–1659 Richard Cromwell (lordprotektor)

Huset Stuart

- 1660–1685 Karl II av England
- 1685–1688 Jakob II av England
- 1689–1702 Vilhelm III av England (av Oranien)
- 1689–1694 Maria II av England
- 1702–1707 Anna Stuart

Se även

- Lista över brittiska regenter för regenter efter 1707
- Lista över Skottlands regenter
- Lista över Irlands regenter Englands regenter, Lista över Kategori:Englands regenter Kategori:England Kategori:Listor över personer

Hertig

Hertig, titel för vissa högre adelsmän eller manliga medlemmar av kungahus, oftast regerande över ett hertigdöme. Titeln förekommer också som storhertig, liktydigt med furste. I Sverige utnämner kungen sedan 1772 kungahusets prinsar till hertigar, för ett eller flera landskap. Prins Carl Philip är hertig av Värmland. Sedan 1980 blir också prinsessor på motsvarande sätt "regerande" hertiginnor. Under medeltiden översattes den nordiska titeln jarl till dux, vilket är latin för hertig. Efter den siste jarlen (Birger jarl) kom titeln hertig eller dux i sverige att (med vissa undantag, tex. hertig Bengt Algotsson) bara användas för söner inom kungahuset. En hertiglig familj lever i Sverige idag, ätten (Fouché) d`Otrante, som stammar från Napoleons polisminister Joseph Fouché. Ätten är upptagen i Kalender över Ointroducerad Adels Förening. Se även hertiginna. Kategori:Adelstitlar

Normandie

Regenter

Se även:

- Calvados ja:ノルマンディー

1035

Händelser

- Hardeknut efterträder Knut den store som kung av Danmark och England.
- Magnus I Olavsson efterträder Knut den store som kung av Norge.
- Vilhelm Erövraren blir hertig av Normandie.
- Byggandet av Saint Sabinokatedralen påbörjas i Bari.
- Staden Koper får stadsrättigheter.

Födda

- Wratislav II av Böhmen (omkring detta år).

Avlidna

- Knut den store, kung av England från 1016, kung av Danmark från 1018 och kung av Norge från 1028.
- Astrid Olofsdotter av Svitjod, gift med Olav den helige. Kategori:Årtal Kategori:1030-talet ko:1035년

Hertig

Robert I av Normandie

Herleva

Källor

Matilda av Flandern

Matilda av Flandern, född ca. 1031, död 1083, engelsk drottning, gift med Vilhelm Erövraren Hon var dotter till greve Bauduin V av Flandern, och Adela Capet, dotter till Robert II av Frankrike. Matilda, som var en bortskämd ung dam, van att uttrycka sin åsikt och få som hon ville, meddelade Vilhelm av Normandies representat som kommit för att fråga om hennes hand, att hon var av alldeles för hög börd (som en ättling från Alfred den store) för att ens överväga att gifta sig med en oäkting. Då detta upprepades inför Vilhelm red han från Normandie till Brugge där han fann henne på väg till kyrkan. Han ska ha dragit den bara 122 cm långa Matilda ur sadeln och kastat henne på vägen framför hennes paffa tjänare och sedan ridit iväg. Efter det beslutade hon sig för att gifta sig med honom, och inte ens en förbud från påven kunde avråda henne. Det fanns rykten om att Matilda varit förälskad i den engelska ambassadören i Flandern, en saxare så blek att han nästan var en albino, vid namn Brihtric (men som kallades "Snow" - Snö), som redan var gift. Oavsett om det låg någon sanning i den frågan så använde hon senare sin makt som Englands drottning att konfiskera Brihtrics landområden (utan några som helst formella anklagelser, än mindre en rättegång) och kasta honom i fängelse där han dog under mystiska omständigheter, kanske förgiftning. Då Vilhelm förberedde sig för att invadera England, utrustade hon ett skepp Mora, för sina egna pengar och gav honom. Under många år trodde man att hon på något sätt var inblandad i skapandet av Bayeuxtapeten, men historiker tror inte längre detta; den verkar ha beställts av Vilhelms halvbror Odo, biskopen av Bayeux och tillverkats av saxare i Kent. Matilda fick tio barn och Vilhelm anses ha varit henne trogen, åtminstone fram till att sonen Robert revolterade mot fadern och hon tog hans parti gentemot Vilhelm. Vid hennes död 1083 blev Vilhelm tyrannisk och folket skyllde det på hans förlust av henne. Hon begravdes i St. Stephen's i Caen, Normandie (i nuvarande Frankrike), och Vilhelm begravdes senare vid hennes sida. Många år senare öppnades gravarna och benen mättes och därför kan vi veta hur långa de var.

Barn:

Det råder tvivel om hur många döttrar de hade. Denna lista innehåller några tvivelaktiga noteringar. #Robert Curthose (ca. 1054–1134), hertig av Normandie, g.m Sybil av Conversano, dotter till Geoffrey av Conversano #Adeliza (eller Alice) (ca. 1055–?), hon ska ha varit trolovad med Harald II av England (Det råder vissa tvivel om hennes existens) #Cecilia (or Cecily) (ca. 1056–1126), abbedissa i Holy Trinity, Caen # Vilhelm Rufus (1056–1100), kung av England #Richard (1057-ca. 1081), dödad av en kronhjort i New Forest #Adela (ca. 1062–1138), g.m Stephen, greve av Blois #Agatha (ca. 1064–c. 1080), trolovad med (1) Harald av Wessex, (2) Alfonso VI av Kastilien #Constance (ca. 1066–1090), g.m Alan IV Fergent, hertig av Bretagne; förgiftad, möjligen av sina egna tjänare #Matilda (mycket tvivel råder kring hennes existens) #Henry Beauclerc (1068–1135), kung av England, g.m (1) Matilda (eller Edith) av Skottland, dotter till Malcolm III av Skottland, (2)