:: wikimiki.org ::
| Visingsö |
Visingsö
Visingsö är Vätterns största ö och ligger i sjöns södra del, trettio kilometer norr om Jönköping och sex kilometer väster om Gränna vartill ön har sin färjeförbindelse. Idag är kanske ön mest känd för sina Remmalagsvagnar och som ett turistmål, men åtskilliga fornlämningar och ruiner minner om att ön, med sitt centrala och lättförsvarade läge, tidigare spelat en stor roll i Sveriges historia.
Enligt legenden skapades ön av jätten Vist när han kastade ut en tuva i sjön för att hans fru skulle ha något att kliva på när hon tog sig över Vättern. Vist, som själv bara behövde ett steg för att komma över sjön, står idag staty med Visingsö i händerna vid E4:an i höjd med Husqvarna.
På 1100- och 1200-talet var Visingsö centrum för den ännu sköra svenska kungamakten. Näs slott anlades på öns södra udde och tjänade som bostad åt bland andra Magnus Ladulås. Under 1600-talet utövade den mäktiga Braheätten sin makt från borgen Visingsborg på öns östra sida. Idag återstår bara ruiner av båda anläggningarna.
För att säkra tillgången på bra timmer åt den svenska flottan efter att svenska Pommern och dess vidsträckta ekskogar gått förlorade i svallvattnet efter Napoleonkrigen lät kronan på 1830-talet anlägga flera hundra hektar ekskog på ön. Ekarna är idag leveransklara, men teknikutveckligen har sedan länge gjort dem mer värdefulla som turistmål än som skeppsvirke.
Kategori:Jönköpings län
Kategori:Svenska öar
VätternFlera sjöar med namnet Vättern hittas på Vättern (olika betydelser)
-------
Vättern (olika betydelser)
Vättern är en insjö i Götaland, Sveriges näst största sjö både till ytan (1893 km2) och till volymen (77,6 km3). Största kända djup, söder om Visingsö, är 128 m och medeldjupet 41 m. Vättern ligger 88,5 m ö.h. och avrinner till Östersjön genom Motala ström. Göta kanal passerar vättern via Motala och Karlsborg. På östra sidan går Vätternleden. I slutet av 1930-talet byggdes sjön ut för vattenreglering.
Det är en långsmal och djup sjö som delar Götaland i Östergötland och Västergötland.
I södra spetsen ligger Jönköping och Huskvarna som båda ligger i Småland.
I norra spetsen ligger Askersund som ligger i Närke.
Andra städer längs sjön: Motala, Vadstena, Gränna, Hjo, Karlsborg.
Öar: Visingsö, Stora Röknen, Lilla Röknen, Stora Aspön, Lilla Aspön. Visingsö är klart störst och kan nås med färja.
Namnet Vättern kommer från ordet vatten.
Runt Vättern cyklar i mitten av juni varje år cirka 15000 personer den 300 km långa Vätternrundan som startar och slutar i Motala.
Se även
- Vätternleden
Kategori:Svenska sjöar
Jönköping
Jönköping är centralort i Jönköpings kommun samt residensstad i Jönköpings län, Sverige. Jönköping är beläget vid Vätterns södra och sydvästra strand och har växt samman med Huskvarna, Tillsammas utgör de huvuddelen av tätorten Jönköping-Huskvarna. De båda tidigare städerna utgör statistiskt var sin kommundel i Jönköpings kommun. 2004 var folkmängden i Jönköpings kommundel 54 565 personer, vilket utgör circa 45 % av kommunens befolkning.
Jönköping ligger vid den betydelsefulla motorvägen på E4 som går genom bebyggelsen och präglar därför delar av stadsbilden.
Vid kommunreformen 1971 bildades Jönköpings kommun genom att Jönköping slogs samman med bland annat de tidigare städerna Gränna och Huskvarna. Jönköping har fyra församlingar: Sofia, Kristina, Ljungarum och Järstorp.
Staden delas i två delar av Munksjön och en kortare kanal, som förenar Munksjön med Vättern. Stadsdelarna är förenade med fem broar, därav en järnvägsbro och en gång- och cykelbro. Under 2006 färdigställs mellan östra och västra stadsdelarna den nya Munksjöbron, som kommer att korsa nämnda sjö. Staden anlades ursprungligen väster om ovannämnda kanal, men flyttades efter att ha blivit nedbränd till grunden 1612 öster om kanalen. Den östra stadsdelen har sålunda ända till mitten av 1890-talet utgjort stadens huvuddel. Den är fortfarande centrum för den huvudsakliga butikshandeln i Jönköpings centrum. I Jönköping finns ett stort antal vackra parkanläggningar, där de flesta av stadens offentliga byggnader är belägna.
Jönköping kallas "tändsticksstaden", vilket grundar sig på de framgångar som Jönköpings tändsticksfabrik från slutet av 1800-talet hade med sina säkerhetständstickor. Inte mindre än fem tändsticksfabriker var under glansåren verksamma i den dåvarande staden.
Jönköping kallas även "Lilla Jerusalem" vilket grundar sig på att det religösa präglar staden eftersom Pingstkyrkan och andra välkända frikyrkor har ett starkt fäste i Jönköping. Det lär vara så, att man från en viss punkt nära Sofiakyrkan kan se inte mindre än 11 gudstjänstlokaler. Många människor som är religösa söker sig till Jönköping och en stor del av stadens invånare är religiösa. I vissa fall kan det handla om familjer som har haft frireligiösa kopplingar sedan flera generationer. Pingstförsamlingen i Jönköping har också ca 2500 medlemmar vilket dels gör den till den tredje största i Sverige men också till den största i förhållande till stadens storlek då enbart Stockholm och Göteborg har större men är ändå mindre i förhållande till deras folkmängd.
Väster
Pingstförsamlingen i Jönköping
Pingstförsamlingen i Jönköping
I västra stadsdelen vid Rådhusparken (med en vacker fontän av Molin och Börjesons byst av Viktor Rydberg) och Hamnparken, vilka endast skiljs åt utav Västra Storgatan, är Rådhuset (tidigare Allmänna läroverket), Per Brahegymnasiet och landshövdingsresidenset alla belägna. Stadens andra kyrka, Sofiakyrkan, uppförd i gotisk stil och fullbordad 1888, ligger på en öppen, planterad plats i västra stadsdelen, På väster finns också järnvägsstationen (vid Juneporten och Jönköpings troligen äldsta byggnad, Johan III:s hospital eller det s.k. gamla lasarettet, uppfört 1570, på den s.k. Själagårdstomten, senare använt som arbetarbostad, och därefter blev det Viktor Rydbergsmuséet. Vidare är gamla brandstationen en synnerligen vacker byggnad i gotisk stil, förr inrymmande brand- och poliskår, numera används byggnaden till kontor och studentbostäder. I närheten av gamla brandstationen ligger också högskolan, och resterna av de gamla lasaretts- och kurhusbyggnaderna med parkanläggning.
Öster
Vid Hovrättstorget i östra stadsdelen märks Göta hovrätts hus, en tung renässansbyggnad, helt av sandsten, påbörjad under drottning Kristinas regering, efter ritning av Heinrich Gottwalt, men färdig först 1665, sedan tredje våningen av brist på medel måst slopas, gamla rådhuset, färdigbyggt i början av 1700-talet efter ritningar av Erik Dahlbergh, 1785 härjat av eldsvåda, då flyglarna och det kopparklädda taket med sin takryttare brann ner, samt en större teaterbyggnad (sedan 1904). I östra stadsdelen ligger Kristina kyrka omgiven av en vacker park, uppförd 1649-1673 i romansk stil efter ritningar av Heinrich Gottwalt; senare uppfördes kyrkans torn av huggen sandsten efter ritningar av Erik Dahlbergh (den nuvarande låga tornhuven tillkom efter branden 1790). Österut dominerar det från 1898 i Jönköping förlagda Smålands artilleriregemente, A6:s kaserner, och strax sydöst om dem byggdes, enligt beslut 1909, kaserner för Jönköpings regemente på det gamla landshövdingebostället Ryhovs ägor. Numera inrymmer kasernernbyggnaderna A6 köpcentrum, Tropikhuset, ett försvarsmuseum samt John Bauergymnasiet, en friskola med IT-inriktning. På Ryhov byggdes också länssjukhuset. Stadens huvudgata, Östra Storgatan, går genom hela östra stadsdelen. I närheten av hamnen ligger Stora hotellet.
Stadsparken
På Dunkehallarplatån, 30-50 m över den egentliga stadens nivå, ligger stadens stadspark, vars anläggning började 1896 och som har en areal av omkring 37 hektar och i fråga om läge, härlig utsikt och omväxlande, storslagen natur kan mäta sig med Skansen. I egenskap av ett speciellt småländskt friluftsmuseum intar den ett framstående rum. Bland mera intressanta, i parken befintliga fornminnen (som sedan 1902 samlats i synnerhet genom ingenjör Algot Fribergs försorg) märktes Bäckaby kyrka (från 1400-talet), som brändes ned år 2000, fullt inredd och prydd med målningar, Solberga utomordentligt vackra klockstapel (från 1600-talet), en ryggåsstuga från Markaryds socken, till största delen uppförd i början av 1600-talet, fullt möblerad, ett tråddrageri från Gnosjö socken med tillbehör (från 1700-talet; en spannmålsbod från Flisby socken m.m. Vidare märks där prov på berg- och malmarter inom Småland, en imponerande minnessten över bemärkta Smålandssöner samt ett storartat idrottsfält m.m.).
Den 27 april 1902 öppnades i Stadsparken 'Jönköpings Turisthotell' som senare kommer att bli mer känt som 'Restaurang Alphyddan'. Alphyddan revs efter en brand 1965. Den praktfulla byggnaden är numera ett eftertraktat objekt för vykortssamlare.
Kända personer ifrån Jönköping
- John Bauer, illustratör, målare
- Agnetha Fältskog, ABBA
- Dag Hammarskjöld, generalsekreterare i FN
- Nina Persson, The Cardigans
- Viktor Rydberg, författare
- Carl Peter Thunberg, botanist
- Göran Hägglund, partiledare i Kristdemokraterna
Extern länk
- [http://www.jonkoping.se/stb/resources_html/pages/Planer/Oplan/sid126_130.pdf översiktsplan 2002, kommundel Jönköping] (.pdf)
Kategori:Jönköpings kommun
Kategori:Jönköping
Kategori:Sveriges städer
Gränna
Gränna är en tätort i norra delen av Jönköpings kommun och län, Sverige, belägen vid Vätterns östra strand mittemot Visingsö. Före kommunreformen 1971 var Gränna en stad.
Staden grundades 1652 under namnet "Brahe-Grenna" av greve Per Brahe d.y. Brahe-Grenna var Sveriges första och enda feodalstad, grundad med grevliga snarare än kungliga stadsprivilegier.
Motorvägen E4, kallad Vätternleden och byggd i etapper 1960-1974, passerar längs höjdområdet ovanför Gränna. Vid motorvägen, cirka 2,5 km norr om Gränna, finner man den mäktiga slottsruinen Brahehus med sin rastplats. Rakt ovanför Gränna finns Grännaberget med 'Grännabergets Friluftsmuseum', som bland annat är startpunkt för vandringslederna John Bauerleden till Huskvarna och Holavedsleden till Tranås.
Gränna är berömt för sina fruktodlingar och sin polkagristillverkning. Härifrån utgår också färjetrafiken till Visingsö, vilket sammantaget gör Gränna till en livligt frekventerad turiststad sommartid.
Bebyggelsen i de centrala delarna utgörs mest av gamla och mycket välskötta trävillor, inte sällan med trädgårdar som drar fördel av ortens goda klimat.
Brahegatan, som fram till 1970-talet var riksvägen till Stockholm, kantas av kulturhistoriskt intressant träbebyggelse. Den är tämligen smal och närmast oframkomlig med bil under sommaren, då Grännas belägenhet - i princip klättrande på bergets sluttning mot Vättern - tvingar all turisttrafik att utnyttja den.
I Gränna ligger Grennaskolan som är en av Sveriges tre riksinternatskolor.
Lokala celebriteter
- Alf Svensson - tidigare ordförande för Kristdemokraterna
- Salomon August Andrée - ingenjör, politiker, ballongfarare
Extern länk
- [http://66.249.93.104/search?q=cache:quvoZcEMKQEJ:www.jonkoping.se/stb/resources_html/pages/Planer/Oplan/sid105_110.pdf+kommundel+gr%C3%A4nna&hl=sv Kommundel Gränna & Visingsö]
- [http://www.grm.se/grm/turistinfo Turistinfo Gränna-Visingsö]
Kategori:Jönköpings kommun
Kategori:Orter i Sverige
Kategori:Sveriges städer
Sveriges historia
Sveriges historia är beskrivningen av Sverige i det förflutna. Vad som menats med Sveriges historia har dock skiftat genom åren och mellan personer. Traditionellt har man avsett riket eller statens historia och dess relationer till andra stater och Sveriges folk. Idag avser man oftast de händelser som utspelats inom det nuvarande Sveriges gränser samt svenska relationer med utlandet. Dessutom använder sig olika personer av olika definitioner av Sverige som stat, vilket bland annat påverkar tidpunkten för Sveriges bildande avsevärt (se vidare Svearike).
Allmänt
För översiktsartiklar om olika perioder i Sveriges historia, se följande uppslagsord:
- Sverige under förhistorisk tid (till omkr. 800 e.Kr.)
- Sverige under vikingatiden (omkr. 800-1050 e.Kr.)
- Sverige under äldre medeltid (omkr. 1050-1250)
- Folkungatiden (1250-1389)
- Sverige under Kalmarunionen (1389-1521)
- Äldre vasatiden (1521-1611)
- Stormaktstiden (1611-1718, Yngre vasatiden,Karolinska tiden)
- Frihetstiden (1718-1772)
- Gustavianska tiden (1772-1809)
- Äldre 1800-tal (1809-1866)
- Yngre 1800-tal (1866-1905)
- Tidigt 1900-tal (1905-1914)
- Sverige under första världskriget (1914-1918)
- Mellankrigstiden (1918-1939)
- Sverige under andra världskriget (1939-1945)
- Efterkrigstiden (1945-1989)
- Nutiden (1989-)
- Stenåldern
- Paleolitikum
- Senpaleolitikum
- Hamburgkulturen
- Brommekulturen
- Ahrensburgkulturen
- Mesolitikum
- Tidigmesolitikum
- Maglemosekulturen
- Mellanmesolitikum
- Kongemosekulturen
- Senmesolitikum
- Erteböllekulturen
- Neolitikum
- Tidigneolitikum
- Trattbägarkulturen
- Mellanneolitikum
- Gropkeramiska kulturen
- Stridsyxekulturen
- Senneolitikum
- Senneolitisk kultur
- Bronsåldern
- Nordisk Bronsålderskultur
- Järnåldern
- Förromersk järnålder
- Romersk järnålder
- Folkvandringstiden
- Vendeltiden
- Vikingatiden
Viktiga personer i Sveriges historia
- Engelbrekt Engelbrektsson
- Sten Sture d.ä.
- Sten Sture d.y.
- Gustaf Vasa
- Gustaf II Adolf
- Karl X Gustaf
- Karl XII
- Gustaf III
- Karl XIV Johan
Se även
- Den svenska slavhandeln
- Historia
- Tidsaxel över Sveriges historia
- Sveriges regentlängd
- Sveriges statsministrar
- Sveriges utrikesministrar
- Lista över svenska krig
- Lista över svenska freder
Externa länkar
- [http://www.historia.se Historia.se - Portalen för historisk statistik]
Kategori:Sveriges historia
LegendEn legend är en berättelse om ett helgons liv och leverne. I andra religioner används begreppet om någon helig persons livsberättelse.
Begreppet används även i överförd betydelse som beteckning för en berättelse med fantastiska inslag som man misstänker inte är helt sann, eller vars trovärdighet kan ifrågasättas.
Se även:
- Myt
- Sägen
- Klintbergare
Kategori:Folkminne
Kategori:Mytologi
ja:伝説
E4Denna artikel behandlar vägen E4. För den brittiska TV-kanalen, se E4 (TV-kanal).
----
right
E4 eller Europaväg 4 är en europaväg som börjar i Torneå/Tornio i Finland och slutar i Helsingborg i Sverige.
E4 är Sveriges näst längsta väg (efter Riksväg 45), då sträckan mellan Haparanda och Helsingborg utgör 159 mil.
Historia
Tidigare (1945-1962) hette vägen söder om Stockholm Riksväg 1 och norr om Stockholm Riksväg 13 upp till Haparanda.
Detta gällde före våren 1962.
1961 skriver även Sverige på FN:s konvention om europavägar. Tanken med europavägssystemet är att europavägsnumren ska komplettera de nationella vägnumren och därmed förenkla för internationell trafik genom att länka samman de viktigaste nationella stråken i varje land så att det till sluit blev ett sammanhängande numrerat vägnät. Till skillnad från många andra europeiska länder valde dock Sverige och några andra länder att inkoprera europavägsnumren i sina nationella vägsystem istället för att som i t.ex. Tyskland vara en komplettering till de nationella vägmarkeringarna. Våren 1962 skyltades därför hela Riksväg 1 och Riksväg 13 om till E4 i Sverige. E4 fortsatte då söder om Sverige igenom Danmark, Tyskland, Frankrike och Spanien till Portugals huvudstad Lissabon och från Haparanda i norr ner till Finlands huvudstad Helsingfors.
Eftersom E4 är ett så djupt inarbetat vägnummer så ändrades inte vägnumret när europavägsnumreringarna reviderades 1992 för att bättre anpassa markeringarna till övriga Europa, som under tiden hade skapat ett mer logiskt system för vägnumreringar för vägar i nord-sydlig respektive öst-västlig riktning. Detta får till följd att på danska sidan slutar E47 och E55 i hamnen i Helsingör medan vägen från färjeläget i Helsingborg och norrut mot gränsbron i Haparanda heter E4.
Förr hade E4 sin nordliga ände i Kemi i Finland, men förkortades 2002 med 20 km så att den nu börjar i Torneå. Detta gjordes på grund av att E8:an förlängdes i Finland med sträckan Torneå - Åbo/Turku.
Vägens utveckling
Genom sin nord-sydliga riktning igenom Sverige från Torneå i norr längs Norrlandskusten till Stockholm och vidare söderut igenom Östergötland och Småland till hamnen i Helsingborg betraktas vägen som Sveriges viktigaste trafikled i sin helhet. Under åren har man haft som mål att bygga en sammanhängande motorväg mellan Helsingborg och Stockholm vilket delvis kommer att infrias 2006 när motorvägen utanför Markaryd invigs. Fortfarande återstår dock ett 32 km långt avsnitt utanför Ljungby som i dagsläget är en motortrafikled utbyggd till 2+1väg. Detta avsnitt har dock en standard som är mycket nära motorvägsstandard.
Det finns idag långtgående planer på att dra E4 i ny sträckning förbi Stockholm. Detta projekt ligger långt fram i tiden vilket gör att det inte finns några exakta planer. Det lutar dock åt att E4 i framtiden kommer gå i en västligare sträckning över och under några av Mälaröarna.
Norr om Uppsala har intresset för att bygga ut vägen varit relativt svagt fram till de senaste decennierna. 2007 invigs en 78 kilometer lång motorväg igenom Uppland som förbinder Gävle med Stockholm. Även längs Norrlandskusten har motorvägsutbyggnader eller planskilda 2+2vägar byggts men längre sträckor har ofta byggts om till 2+1vägar p.g.a. att trafikmängden är lägre längs norrlandskusten än söderut med undantag kring de större städerna längs vägen. När arbetet med att bygga ut motorvägen från Gävle och söderut är klar kommer med största sannolikhet intresset riktas mot norrlandskustens städer. I dagsläget går vägen fortfarande rakt igenom städer som Sundsvall, Umeå, Härnösand, Skellefteå, Örnsköldsvik m.fl. orter. Enligt en plan som Vägverket arbetar efter ska år 2015 minst 85% av vägen vara "mötesseparerad" men huruvida detta mål kan uppnås eller inte är omtvistat.
På E4 finns så gott som samtliga strömningar som dominerat svensk vägarkitektur- och utformning från 1930-talet och framåt representerat. I Stockholm och Jönköping går vägen rakt igenom städerna som stadsmotorvägar. Norr om Jönköping drogs vägen så nära Vättern som möjligt längs en bergsskärning vid vattnet för att ge bilisterna så vacker utsikt som möjligt över insjön. Söder om Jönköping drogs vägen så rakt och brett igenom skogslandskapet att mångfaldigtalet bilister sonika somnade vid ratten p.g.a. den monotona vägmiljön och ledde till att Vägverket fick sätta ut skulpturer och installera speciell belysning för att hålla bilisterna vakna och koncentrerade vid ratten. Vid hotell Stenkullen, statsministern Carl Swartz sommarresidens utanför Norrköping, och vid Rosendals slott utanför Helsingborg lät man bygga vägen rakt igenom tomterna och motorvägen skar på så vis rakt igenom stora stycken kulturmiljö.
Sträckning
Rosendals slott
Torneå - Haparanda - Luleå - Piteå - Skellefteå - Umeå - Örnsköldsvik - Sundsvall - Gävle - Uppsala - Stockholm - Södertälje - Nyköping - Norrköping - Jönköping - Helsingborg
I Helsingborg skyltas E4 som om den gick via färja till Helsingör.
Officiellt är det E47-E55 som går över färjan och så skyltas det i Danmark.
E4 delar sträckning med andra Europavägar på tre ställen, med:
- E10 mellan Töre och Luleå
- E20 mellan Stockholm och Södertälje
- E6 och E20 utanför Helsingborg
Den korsar eller möter dessutom:
- E18 norr om Stockholm.
- E14 i Sundsvall.
- E12 i Umeå.
- E8 i Torneå.
E4 är utbyggd till motorväg följande sträckor:
- Förbi Piteå
- Timrå - Sundsvall
- Enånger - Söderhamn
- Gävle - Mehedeby
- Uppsala - Toftaholm (söder om Värnamo)
- söder om Ljungby - Gräsholma (strax söder om Strömsnäsbruk)
- söder om Markaryd - Helsingborg
Utbyggnad av E4 till motorväg pågår mellan Mehedeby - Uppsala och mellan Strömsnäsbruk - Markaryd. Vid den senare är de allra nordligaste kilometerna öppnade. När nämnda utbyggnader är klara är E4 motorväg hela vägen mellan Gävle och Helsingborg (förutom en ca 30 km lång sträcka förbi Ljungby som är mötesfri motortrafikled).
Den möter följande svenska vägar:
Motorvägssträckning i Sverige
På E4 går det motorväg i Sverige från Helsingborg till Markaryd sedan är det ett avsnitt som i princip är en byggplats förbi Markaryd och där detta avsnitt håller på att byggas om till motorväg. Att det är en byggplats framgår mycket tydligt för de som kör förbi denna plats. Strax norr om Markaryd är motorvägen åter komplett fram till Kånna där vägen istället blir en motortrafikled som är mötesfri med mitträcke. I princip fungerar detta avsnitt som en motorväg men är egentligen en s.k. 2+1-väg med på- och avfarter av motorvägsstandard. Vägen är i detta utförande till Toftaholm där vägen åter blir en normal motorväg ända fram till Uppsala. Uppsala E4 är sedan en landsväg fram till Mehedeby där vägen åter blir motorväg till Gävle. Norr om blir vägen en 2+1-väg, den första biten utan plankorsningar men sedan blir det en bit där vägen är 2+1väg med plankorsningar fram till Söderhamn där vägen blir motorväg fram till Enånger. Efter Enånger är vägen landsväg fram till Sundsvall där norra utfarten är en motorväg fram till Timrå för att sedan bli motortrafikled och 2+1-väg en bit norrut. Vägen blir åter landsväg till en bit efter Härnösand där vägen blir 2+1-väg vid bland annat Högakustenbron. Ett avsnitt mellan Stöcksjö och Umeå uppfyller sedan motorvägsstandard men en cirkulationsplats gör att vägen inte är klassad som motorväg trots att den i praktiken fungerar som det. Nästa avsnitt med motorväg är sedan mellan Piteå och Norrfjärden som också är Sveriges nordligaste motorväg.
Avsnittet mellan Uppsala och Mehedeby är ett av de allra sämsta avsnitten på E4. Vägen är här en landsväg med en standard som är mycket avslägsen från motorvägsstandard. Vägen går rakt igenom de mindre samhällena som vägen passerar och längs med vägen finns infarter till gårdar och brevlådor kan också sitta längs med vägen. Vissa avsnitt är vägen här också förhållandevis smal. Detta avsnitt utgör också en besvärlig flaskhals för den nord-sydliga trafiken då denna väg inte bara är ett nationellt intresse utan även utgör förbindelsen mellan Norrland och övriga Europa. Eftersom avsnitten söder om Uppsala i stort sett består av motorvägar och sedan dessutom avsnitten från Enånger till Mehedeby har förbättrats de senaste åren har irritationen över denna flaskhals mellan Uppsala och Mehedeby blivit allt större. Nu pågår dock ett stort motorvägsbygge mellan Uppsala och Mehedeby som ska länka ihop motorvägsavnitten på E4 och därmed kommer det att bli motorväg eller snarlik standard hela vägen från åtminstone Enånger till Helsingborg.
Avsnittet mellan Enånger och Hudiksvall är ett annat avsnitt som också har lika dålig standard som avsittet mellan Uppsala och Mehedeby. Även detta avsnitt kommer att byggas om och kommer troligtvis att "bara" bli 2+1 väg och inte motorväg pga besparingsskäl. Beslut finns om bygga ny väg och hur den nya sträckan ska gå.
Avfarter
Bild:Avfartsnummer.gif
Sedan mitten av 2004 har man givit motorvägsavfarterna på bland annat E4:an nummer, detta för att underlätta då man ska ge vägbeskrivningar. Detta har genomförts efter internationell förebild, exempelvis använder Tyskland, Danmark och Frankrike detta system. På de platser där flera europavägar går gemensamt är även numreringen gemensam, därav att E4:ans numrering inte börjar med 1.
Namngivning och Numrering av trafikplatser längs E4:
Trafikplatserna 178-179 finns inte numrerade. Uppgifterna om skyltningsorter norr om Uppsala kan innehålla fel i denna version (2005-11-08 18:30). Ytterligare information om dessa trafikplatser mottages gärna.
Frankrike
Se vidare:
- Avfartsnummer
- E4(M)
Externa Länkar
- http://trafikinfo.vv.se/trinicameras Se vägen: webkameror
Kategori:Europavägar
1100-taletDenna artikel handlar om seklet 1100-talet, åren 1100-1199. För decenniet 1100-talet, åren 1100-1109, se 1100-talet (decennium).
----
Sekel: 1000-talet - 1100-talet - 1200-talet
Decennier och år:
----
Anmärkningar
- I slutet av 1100-talet har de flesta svenska socknarna formerats. Dessa kommer att ligga till grund för Sveriges indelning under många århundraden, fram till modern tid.
Kategori:Sekel
ja:12世紀
ko:12세기
simple:12th century
th:คริสต์ศตวรรษที่ 12
Näs slott
]
Näs slott, Visingsö borg, (ibland kallad Näs (ibland stavat Nääs), Näs borgruin eller Näsborg, p.g.a. byn Näs i närheten, i medeltida källor dock nämnd som Visingsö eller Visingsö hus) är en borg på Visingsös södra spets. Anläggningen uppfördes som kungaresidens under 1100-talet. Möjliga byggherrar var Sverker d.ä. eller hans son Karl Sverkersson av Sverige. De flesta medeltida källor är ense kring att borgen, särskilt i början av 1200-talet, stod i centrum för svensk kungamakt.
Borgherrar
- Sverker d ä högst osäkert, men möjligt.
- Karl Sverkersson av Sverige, dödad på Visingsö år 1167.
- Erik X Knutsson dog här på borgen i "hastig feber" år 1216.
- Johan Sverkersson av Sverige dog här år 1222.
- Birger Brosa dog här år 1202.
- Magnus Ladulås dog här år 1290 men ligger begravd i Riddarholmskyrkan i Stockholm.
- År 1318 pantsatt av Birger Magnusson till danskarna, utmynnade i strider, och borgen tycks ha rivits.
Extern länk
- [http://www.visingso.net/turokul/sevardheter/nas_borg/naas.htm Visingsö borg på Näs]
Kategori:Svenska slott
Kategori:Jönköpings kommun
Magnus Ladulås
Magnus Ladulås, eg. Magnus Birgersson, hertig, kung av Sverige 1275-1290, född ca 1240, död 18 december 1290 på Visingsö. Son till Birger Jarl och Ingeborg Eriksdotter. Gift från 1276 med Helvig av Holstein (d. 1324), som var dotter till greve Gerhard I av Holstein.
Barn:
#Erik (d. 1276)
#Ingeborg, f. ca 1279, g.m. den danske kungen Erik Menved
#Birger Magnusson, f. ca 1280, d. 1321, svensk kung 1290-1318
#Erik Magnusson, f. ca 1282, d. 1318 i fängelse på Nyköpingshus (se Erikskrönikan), hertig
#Valdemar Magnusson, d. 1318 i fängelse på Nyköpingshus (se Erikskrönikan), hertig
#Rikissa (d. eft. 1347), abbedissa i Klara kloster i Stockholm
Biografi
Magnus omtalas som hertig och erhöll efter faderns död (1266) Södermanland som län, varjämte han synes i egenskap av Sveahertig innehaft en makt liknande de forna jarlarnas. Ett spänt förhållande inträdde snart emellan Magnus äldre bror kung Valdemar Birgersson å ena sidan samt Magnus och hans yngre bror Erik å den andra. Tvedräkten slog ut i full låga, då Valdemar 1274 kom hem från en pilgrimsfärd till Rom. År 1275 bröt Magnus och den yngre brodern Erik helt med Valdemar och sökte stöd hos kung Erik Klipping i Danmark, vilket han fick. Understödda av en dansk här trängde Magnus och Erik in i Västergötland. Med 100 danska fotsoldater och 700 inhyrda tyskar besegrades Valdemar i slaget vid Hova (1275) i Västergötland, varefter Valdemar tvingades att fly till Norge. I juli samma år ägde en ceremoni rum på Mora äng varigenom Magnus togs till, sannolikt den förste namngivne, kung som valts vid Mora stenar. År 1276 kröntes han i Uppsala. Samma år gifte han sig med Helvig av Holstein som härstammade från Sverkerska ätten.
Magnus råkade emellertid sedermera i oenighet med kung Erik Klipping i Danmark, som understödde Valdemar, och måste 1277 avstå södra delen av riket till Valdemar. Redan 1279 återtog dock Magnus (som 1278 slutit fred med Danmark) denna del, troligen på grund av att Valdemar varit delaktig i Folkungarnas uppror. År 1278 hade nämligen några av rikets stormän, som uppges ha tillhört Folkungaätten, börjat ett uppror, dödat en av kung Magnus gunstlingar , tillfångatagit kungens svärfar och belägrat Jönköping. Magnus ingick visserligen förlikning med dem, men 1280 lät han halshugga resningens huvudmän. Sedermera förde han regeringen i fred och ro. I det krig, som ägde rum emellan Norge och Danmark, intog han en medlande ställning och utsågs även (1285) till skiljedomare i en tvist emellan Norge och Lübeck.
Med gotlänningarna, som länge intagit en viss självständig hållning till Sverige, träffades 1285 en överenskommelse, varigenom de gjordes mer beroende av den svenske kungen, och då en tvist uppstått mellan borgarna i Visby och de gotländska bönderna, gjorde Magnus med kraft sin höghetsrätt gällande.
Tillnamnet Ladulås
I likhet med sin fader upprätthöll han på det strängaste friden i landet och erhöll därför, det hedrande tillnamnet Ladulås (emedan han liksom satt lås för bondens lada).
lada
Enligt en annan teori, framförd av bl.a. journalisten Alf Henrikson, skulle han ha hetat Magnus Ladislaus, där Ladislaus är den latinska namnformen för Vladislav. Det finns dock inga belägg för att han var döpt till detta, men anhängarna av denna teori menar att det inte är otroligt då han var av slavisk börd på moderns sida. Mot denna teori talar t.ex. det faktum att dubbla förnamn inte användes i Sverige vid denna tid, och teorin förkastas också av professionella historiker.
Genom Alsnö stadga utfärdad någon gång 1279-1280, förnyade han sin faders edsöreslagar och förbjöd våldgästning. Genom Skänninge stadga (1284) sökte han stävja blodshämnden, särskilt genom förordnandet om kungsfriden. Alsnö stadga innehöll vidare medgivande av skattefrihet för dem, som gjorde krigstjänst till häst, och i detta stadgande har man att se en av de första grunderna till det svenska adliga frälsets uppkomst.
Genom Alsnö stadga och Skänninge stadga ordnades förhållandena mellan kungen och stormännen och regler gavs för den beridna rusttjänsten. Genom privilegier utfärdade i Söderköping år 1281 gavs kyrkan i sin helhet frihet från stående skatter och kommande pålagor samt rätt att uppbära böter från sina landbor. Fasta slott med tillhörande slottslän uppkom och en omläggning av skattesystemet genomfördes. Under 1280-talet omtalas även ett kungens "råd" en rådgivarkrets som skulle kunna träda i funktion om tronföljaren vid Magnus frånfälle ännu var omyndig.
Magnus Ladulås blev begraven i Stockholms franciskankyrka. (nuv. Riddarholmskyrkan; den i denna kyrka befintliga gravvården över Magnus Ladulås lät Johan III uppföra)
Se även
- Mora stenar
- Bjälboätten
- Folkungaätten
- Magnus Ladulåsgatan
Kategori:Sveriges regenter
Braheätten
Brahe, två sinsemellan befryndade adliga ätter, den ena dansk, den andra svensk.
Danska Brahe-ätten
Den danska ätten, som även skrev sig Bragde och i sitt vapen förde en stolpe, skall enligt danska släktböcker härstamma från en Verner Brahe, vilken bodde i Skåne, där släkten ända till 1500-talet merendels var bosatt. En sonsons sonson till honom var Torkil Brahe, riksråd under drottning Margareta och fader till Johanna Torkilsdatter (Brahe), som genom sitt giftermål med Magnus Laurensson i Sverige blev stammoder för den svenska Brahe-ätten (se nedan). En broder till Torkil Brahe var Axel Brahe till Vittskövle, likaledes riksråd. Denne blev stamfader för den danska ätten, som utdog på svärdssidan 1786. Ättens siste manlige medlem var Preben Brahe (d. 1786). Efter honom övergick familjegodset Hvedholm (se Brahes-minde) till hans kusins son, Axel Bille, sedan kallad Bille-Brahe. (Se Danmarks adels åarbog).
Medlemmar av den danska Brahe-ätten
- Axel Brahe (d. 1551), riksråd.
- Jørgen Brahe (1515-1565), sjöhjälte
- Tyge eller Tycho Brahe (1546-1601), astronom
- Sofie Brahe (1556-1643), alkemist
- Sten Brahe (1547-1620), riksråd, diplomat
- Jørgen Brahe (1585-1661), riksråd, lendsman
- Karen Brahe (1657-1736), boksamlare, donator
Svenska Brahe-ätten
Den svenska ätten Brahe, Sveriges första grevliga ätt, med två vingar i sitt vapen, kan ej med säkerhet ledas längre tillbaka än till 1400-talet. Man har med anledning av vapnens likhet velat härleda ätten till Upplandslagmannen Birger Persson (Finstaätten), den heliga Birgittas far, men denna härledning är bevisligen oriktig, då Birger Peterssons ätt utdog redan på 1300-talet.
Släktens förste kände stamfader var väpnaren Magnus Laurensson, som på 1440-talet skrev sig till Tärna i Södermanland, som han erhållit med sin hustru Johanna Torkilsdotter (Brahe) av den danska Brahe-ätten (se ovan) och som hon fått genom sitt föregående gifte med riksrådet Knut Karlsson (örnfot).
Sonen Peder Magnusson upptog mödernenamnet Bragde eller Brahe. Även han bodde på Tärna samt var väpnare och under 1480-talet häradshövding i Oppunda härad.
Sonsonen Joakim Brahe var gift med Margareta Eriksdotter (Vasa), syster till Gustav Vasa. Då denne återkom från fångenskapen i Danmark, besökte han Joakim Brahe på Tärna och varnade honom för att infinna sig vid konung Kristians kröning, men denna varning föraktades, och Joakim Brahe avrättades i Stockholms blodbad 1520. Hans änka blev 1525 omgift med greve Johan av Hoya.
Med Joakims son Per Brahe erhöll ätten av Erik XIV grevlig värdighet. Den introducerades senare på Riddarhuset som grevliga ätten nr 1. Genom giftermål har den blivit befryndad med flera tyska furstliga släkter, såsom husen Braunschweig, Pfalz-Zweibrücken och Hessen-Homburg.
Såsom fideikommiss har ätten innehaft Skokloster i Uppland, och även det gamla Vasagodset Rydboholm. Ätten dog ut 1930 med greve Per Magnus Brahe på Rydboholm.
Medlemmar av den svenska Brahe-ätten
- Per Brahe d.ä. (1520-1590), riksdrots, erhöll grevskapet Visingsborg.
- Erik Brahe (1552-1614), riksråd
- Gustav Brahe (1558-1615), riksråd, polsk fältmarskalk
- Magnus Brahe (1564-1633), riksdrots
- Abraham Brahe (1569-1630), riksråd
- Ebba Brahe (1696-1674), hovdam och Gustav II Adolfs ungdomsförälskelse, senare gift med Jakob De la Gardie
- Per Brahe d.y. (1602-1680), riksdrots, generalguvernör över Finland
- Margareta Brahe (1603-1669), hovmästarinna hos drottning Kristina, gift 1. med riksrådet Bengt Oxenstierna ("Resare-Bengt"), 2. med riksmarskalken Johan Oxenstierna och 3. med lantgreve Fredrik av Hessen Homburg.
- Nils Brahe d.ä. (1604-1632), general
- Nils Brahe d.y. (1633-1699), riksråd
- Abraham Nilsson Brahe (1669-1728)
- Erik Brahe (1722-1756), överste, halshuggen 23 juli 1756 för delaktighet i kungaparets och hovpartiets kuppförsök
- Magnus Fredrik Brahe (1756-1826), lantmarskalk
- Magnus Brahe (1790-1844), riksmarskalk, Karl XIV Johans gunstling
Ätten Örnevinge
Erik Brahe (1552-1614) hade i en förbindelse med Anna Filipsdotter Kern, en dotter till fältskären och befallningsmannen Filip Kern den utomäktenskapliga sonen Gustav Eriksson (1598-1666). Erik Brahes bror, Gustav Brahe (1558-1615) hade med sin älskarinna, Anna Reibnitz från Schlesien, en son Johan Gustavsson (d. 1685), som blev underlagman och hovrättsassessor. De båda kusinerna Gustav Eriksson och Johan Gustavsson adlades 1646 under namnet Örnevinge (introduktion på Riddarhuset under nr 352). Namn och vapen anspelar på Brahe-ättens vapen.
Johan Gustavsson Örnevinge var gift med Virginia Persdotter Gyllensvärd, en dotterdotter till Erik XIV:s utomäktenskapliga dotter Virginia Eriksdotter.
Litteratur
- Dansk biografisk Leksikon, 1 uppl. (tillgänglig i faksimil hos Projekt Runeberg), flera artiklar om medlemmar av danska ätten i [http://www.lysator.liu.se/runeberg/dbl/2/0588.html bd 2, s. 586ff].
- Nordisk Familjebok, 2 uppl. (tillgänglig i faksimil hos Projekt Runeberg). Flera artiklar om de danska och svenska ätterna och deras medlemmar.[http://www.lysator.liu.se/runeberg/nfbc/0762.html]
- Herman Hofberg m.fl., Svenskt biografiskt handlexikon (tillgänglig i faksimil hos Projekt Runeberg). Flera artiklar om medlemmar av den svenska ätten.[http://www.lysator.liu.se/runeberg/sbh/0brahe.html].
- Gottfrid Carlsson, "Brahe (släkt)", Svenskt biografiskt lexikon, bd 5, s. 637-641.
- Dansk Adels Aarbog, årgångarna 1888 och 1950.
- A. Cavallin, "Tre stenar och en kalk. Bidrag till den danska Braheättens medeltida historia", Ale 1978, s. 1-15.
- A. Cavallin, "Kalk med konsekvenser. Bokslut efter tre stenar och en kalk. Bidrag till den danska Braheättens medeltida historia", Ale 1984, s. 22-28.
- Lauritz Weibull, "Sophia Brahe. Bidrag till den genealogiska forskningen i Danmark", Historisk tidskrift för Skåneland 2 (1904), s. 38-71.
- Lauritz Weibull, "Sophia Brahe. Ett bidrag till den genealogiska forskningens historia i Danmark", förf:s Nordisk historia., 3, Sthlm 1949, s. 303-337.
Se även
- adelsätter
- Brahegatan, Stockholm
- Ebba Brahes lusthus
- Grevar
- Gudhems kloster
- Salsta slott
- Skokloster slott
- Visingsborg
Kategori:svenska adelsätter
Kategori:Medeltida ätter
RuinRuin, lämningar av förfallna, övergivna byggnader. Oftast saknas tak men delar av väggarna finns kvar ovan mark. Enligt kulturminneslagen är ruiner av borgar, slott, kyrkobyggnader och försvarsanläggningar att betrakta som fasta fornlämningar.
Se även
- Ruinmotorväg
Kategori:Arkeologi
ja:廃墟
TimmerTimmer är grova stammar från träd som sågas upp till sågade trävaror.
Svenska förhållanden
I Sverige är timmer, jämte massaved, huvudsortimentet som tas ut vid slutavverkningar och, i mindre utsträckning, även gallringar. Priset för timmer är beroende på dess kvalité, som rakhet och grovlek, men är generellt mycket högre än för motsvarande volym massaved. De stora timmervolymerna i det svenska skogsbruket kommer från tall och gran.
Timmer från lövträd, t.ex. björk och ek, kallas för kubb och har historiskt ofta haft svårt att finna avsättning på timmermarknaden.
Klassning av timmer
Timmer mäts in vid industrin av virkesmätare som kuberar och klassar varje enskild stock. Minimimåttet för timmer är femton centimeter under bark i topp. Klenare rundvirke, ner till tolv centimeter, handlas i bland som klentimmer, normalt ingår dock fraktionen, tillsammans med stockar ända ner till fem centimer toppmätt, i massavedssortimentet. Betalningen är starkt beroende på klass. För grantimmer finns det fyra kvalitetsklasser, furan har fem klasser.
Som exempel kan det nämnas att leveransvirke bestående av granstockar som mätte 26-28 centimeter under bark i topp och var 46 decimeter långa avräknades med 525kr/m³to i klass 1, men bara 380kr/m³to i klass 4, i en representativ prislista för norra Sverige från 2004. För tall var skillnaderna större, i samma prislista och med samma förutsättningar, var priset 865kr/m³to i klass 1 och 380kr/m³to i klass 5.
Kategori:Skogsbruk
Svenska flottan]
Flottan är ett vapenslag inom svenska marinen och består av fartygsförband med underhållsresurser. Flottans stridsfartyg består av korvetter, minröjningsfartyg, minfartyg och ubåtar.
Sverige har i jämförelse med de flesta andra sjönationerna en flotta med relativt små fartyg, något som internationellt kallas för "Brown Water Navy". Med det avses fartyg med system anpassade för sjökrigföring i väldigt grunda vatten. Detta är något som blivit mer internationellt uppmärksammat på senare år då detta är en ganska unik förmåga.
Materiel
De närmaste åren tillförs marinen fem moderna korvetter av Visbyklass, en investering på drygt nio miljarder kronor. Med Visbysystemet tillförs flottan fartyg med betydligt större uthållighet. Detta är något som krävs då riksdagen har tagit beslut på att försvarsmakten skall kunna deltaga i operationer långt bort från Sverige. För flottans del innebär det att fartyg och besättningar i framtiden måste klara av helt andra farvatten än endast Östersjön och Nordsjön. Nästa generations stridsfartyg kommer förmodligen bli större än dagens fartyg. Det finns långt gångna planer på fregatter eller fartyg av liknande storlek inom projektet YS Ny.
Organisation
Den svenska flottan är fr.o.m. 2005-01-01 organiserad i en ubåtsflottilj och två sjöstridsflottiljer:
- 1. Ubåtsflottiljen i Karlskrona
- 3. Sjöstridsflottiljen i Karlskrona
- 4. Sjöstridsflottiljen på Muskö
4. Sjöstridsflottiljen]
Flottans huvudbas, Marinbasen, med tillhörande skolor inom Sjöstridsskolan koncentreras för närvarande till Karlskrona.
Till flottan hör också internationella insatsförband:
- IUb, Internationellt ubåtsförband
- IM, Internationellt minröjningsförband
- IKS, Internationell korvettstyrka
- FNSU, Internationellt underhållsförband
Svenska örlogsfartyg
För komplett förteckning och historiska fartyg se Lista över svenska örlogsfartyg
Se även
- Flottans historia
- Sveriges amiraler
- Sveriges marinchefer 1937-1994
Externa länkar
- [http://www.marinen.mil.se Marinen]
- [http://www.3sjostridsflj.mil.se 3. Sjöstridsflottiljen]
- [http://www.4sjostridsflj.mil.se 4. Sjöstridsflottiljen]
Kategori:Försvarsmakten
Kategori:Sjökrigsväsen
ja:イギリス海軍
NapoleonkrigenNapoleonkrigen, sammanfattande benämning på de världsomspännande konflikter som utspelades 1800–1815. Med sina erövringar i Europa definierade den franske kejsaren Napoleon I hela tidsperioden. Framför allt präglades tidsperioden av kampen mellan Napoleons Frankrike och Storbritannien, en kamp som kulminerade med Napoleons slutliga nederlag vid Waterloo 1815.
Napoleons erövringskrig 1800–1806
Waterloo]
Efter sin hemkomst från fälttåget i Egypten, grep general Napoleon Bonaparte makten i Frankrike genom en statskupp 1799 och utropade sig själv till förste konsul, i praktiken militärdiktator. År 1800 marscherade den franska armén över Alperna och dök upp i norra Italien, i ryggen på de österrikiska trupperna som stred mot fransmännen där. Efter ett blodigt slag vid Marengo (14 juni 1800), tvingade Napoleon Österrike till fred vid Lunéville 1801. Fred slöts även med Storbritannien vid Amiens 1802.
Freden blev dock kortvarig och redan 1803 återupptogs fientligheterna mellan Storbritannien och Frankrike. Napoleon samlade en enorm invasionsstyrka vid engelska kanalen, den så kallade La grande armée, Den stora hären. Den 2 december 1804 lät Napoleon kröna sig till fransmännens kejsare, en handling som ansågs som en ren och skär utmaning mot Europas etablerade stormakter. Invasionsplanerna mot Storbritannien fick dock skrinläggas efter att både Ryssland och Österrike anslutit sig till den mot Frankrike riktade Tredje koalitionen. engelsmännen vann dessutom en sjöseger vid Trafalgar (21 oktober 1805) under amiral Nelson, och krossade därmed den franska flottan.
Den 2 december 1805 befäste Napoleon dock sin makt på kontinenten genom att vinna sin mest imponerande seger vid Austerlitz i det så kallade trekejsarslaget. Ryssarna tvingades retirera österut och Österrike inledde fredsförhandlingar. Redan nästa år, 1806, hade turen kommit till Preussen. Napoleon marscherade i ilfart fram mot Berlin och bröt igenom preussarnas försvar i dubbelslaget vid Jena-Auerstädt (14 oktober 1806).
Europas herre 1806–1812
Jena-Auerstädt
Från Berlin proklamerade Napoleon Kontinentalblockaden, vilken innebar att hela den europeiska kontinenten skulle stängas för brittisk handel. På detta sätt hoppades den franske kejsaren kunna tvinga britterna på knä genom ekonomisk krigföring. Upprätthållandet av Kontinentalblockaden blev från och med nu Napoleons viktigaste utrikespolitiska mål.
Ryssland tvingades till freden vid Tilsit efter krigföring i Polen 1806–1807 (slaget vid Friedland, den 14 juni 1807). Ryssland gick därmed med i kontinentalblockaden och blev således en av Frankrikes allierade. Under tiden planerade Napoleon att införliva Spanien i sin intressesfär, och då Portugal vägrade gå med i Kontinentalblockaden lät han franska trupper rycka in på spansk mark för att kämpa mot portugiserna. 1808 abdikerade den spanske kungen och Napoleon skänkte sin egen bror, Joseph Napoleon, den spanska kronan. Vad som följde var en regelrätt spansk folkresning mot det franska systemet och den så kallade Gerillan tog fart. Gerillakriget i Spanien kom att utkämpas ända till 1813 och slukade stora mängder franska trupper. Talrika brittiska förband (hertigen av Wellington) landsteg i Spanien för att understödja den spanska resningen.
Sporrade av gerillan i Spanien, ingick Österrike återigen förbund med Storbritannien och förklarade Frankrike krig. Den 6 juli 1809 lyckades dock Napoleon besegra österrikarna utanför Wien, i slaget vid Wagram, och Österrike tvingades återigen till ett förnedrande fredsfördrag.
Under tiden 1811–1812 försämrades återigen de rysk-franska relationerna. Ryssarna öppnade sina gränser för handel med engelsmännen, och detta blev startskottet för Napoleons mobilisering. Den 24 juni 1812 gick Napoleon över gränsfloden Njemen och ledde 600.000 man franska och allierade trupper i fält in på ryskt område. De ryska arméerna drog sig dock successivt undan österut. Under Kutuzov gjorde ryssarna halt vid Borodino, där ett blodigt slag utkämpades den 7 september 1812. Napoleon intog Moskva den 14 september.
Napoleons fall 1812–1815
Efter fem veckors väntan i Moskva, tvingades fransmännen återigen dra sig tillbaka västerut. Reträtten blev en av krigshistoriens stora sorgespel. Förföljda av den ryska armén, drog sig de retirerande fram genom ödelagda områden som bränts och plundrats av ryssarna själva (den brända jordens taktik). Som kronan på verket inföll den ryska vintern ovanligt tidigt och blev ovanligt kall och bitter. Den franska armén besegrades av general vinter. Av de 600.000 man Napoleon lett in i Ryssland sommaren 1812, återvände knappt 100.000.
Trots katastrofen i Ryssland var kejsaren snabbt på fötter. En ny fransk armé utrustades och 1813 kämpade den med framgång i Tyskland. Preussen anslöt sig snabbt till den nya koalitionen mot Frankrike, och Österrike anslöt sig senare. Även Sverige blev en krigförande part mot Frankrike, bl a under slaget vid Dennewitz i september och den 16–19 oktober 1813 stod "folkslaget" vid Leipzig, där Napoleon förlorade stort mot den växande allierade övermakten.
1814 fördes kriget in på franskt territorium. Söderifrån ryckte britter och spanjorer fram över pyrenéerna. Utanför Paris' portar försvarade sig Napoleon med sina sista trupper i en desperat kamp, men tvingades slutligen se nederlaget i vitögat. Den 31 mars 1814 marscherade de allierade med tsar Alexander i spetsen in i Paris och den 6 april abdikerade Napoleon i Fontainebleau. Napoleon landsförvisades till ön Elba utanför Italiens kust.
Den 1 mars 1815 landsteg Napoleon återigen i Frankrike och inledde de hundra dagarna. Han tog kvickt makten i Paris och utrustade en ny armé. I slaget vid Waterloo den 18 juni 1815, lyckades dock britterna under Wellington och preussarna under Gebhard Leberecht von Blücher besegra Napoleon i ett sista legendariskt fältslag. Napoleon tvingades till en andra abdikation och sändes i fångenskap till ön St. Helena i Atlanten.
Till de sekundära konflikterna under napoleonkrigen hör bland annat det brittisk-amerikanska 1812-års krig och det rysk-svenska kriget 1808–1809, det så kallade finska kriget. Nämnas kan också det av den franska revolutionen inspirerade slavupproret på Haiti 1802–1804.
Extern länk
- [http://www.napoleonseries.org/index.cfm The Napoleon Series]
Litteratur
- Dictionary of the Napoleonic Wars, David Chandler, 1979, New York
- Swords around a Throne, Napoleon's Grande Armée, Col. John Elting, 1988, New York
- Napoleon's invasion of Russia, George Nafziger, 1988, Novato
- Arméernas världshistoria, red. Jacques Boudet, 1968, Stockholm
Kategori:Napoleonkrigen
Kategori:Napoleon
Kategori:Österrikes historia
ja:ナポレオン戦争
Kategori:Jönköpings länHuvudartikel: Jönköpings län
Kategori:Sveriges län
Kategori:Småland Megumi MorisatoMegumi Morisato (森里 恵 Morisato Megumi) is a character in the Anime and Manga series Oh My Goddess! and is Keiichi's younger sister. She also attends the Nekomi Institute of Technology (NIT), like Keiichi. She is also a very skilled mechanic and even went against Skuld in a robot construction contest (the result was a draw). In the manga, she is shown to be a very skilled motorcycle driver, although she claims that Keiichi and Belldandy are better than she is. It is hinted in the OVA that she joins the Motor Club, but in the manga, she is actually a member of the softball club.
She is voiced by Yuriko Fuchizaki.
biako Casino Sepsa gu Links Dorota Rabczewska
|
|
|
|
|
