Home About us Products Services Contact us Bookmark
:: wikimiki.org ::
Weimarrepubliken

Weimarrepubliken

Weimarrepubliken, inofficiell men ofta använd benämning på Tyskland från 11 augusti 1919, då en demokratisk och parlamentarisk författning antogs i Weimar, till 30 januari 1933, då Adolf Hitler utnämndes till rikskansler. Landets officiella namn var under denna period Tyska riket (ty. Deutsches Reich). Weimarrepubliken var en parlamentarisk demokrati och en förbundsstat, dock med betydande befogenheter för den centrala makten, riksstyrelsen. Riksstyrelsen leddes av en folkvald rikspresident. Förste presidenten blev socialdemokraten Friedrich Ebert, dess andra och sista president blev Paul von Hindenburg. Regeringen leddes av rikskanslern som var ansvarig inför parlamentet, riksdagen, som var direktvalt med allmän och lika rösträtt för män och kvinnor. Riksdagen valdes i direkta val och saknade spärregler, vilket gynnade uppkomsten av småpartier. Regeringarna blev därför svaga, vilket ledde till regeringskriser och återkommande nyval. Weimarrepubliken gick slutligt i graven när Hindenburg utsåg Adolf Hitler till rikskansler. Adolf Hitler Kategori:Tysklands historia ja:ヴァイマル共和政 ko:바이마르 공화국

Tyskland

Förbundsrepubliken Tyskland (tyska: Bundesrepublik Deutschland) är en förbundsstat bestående av 16 delstater (Bundesländer). Det är ett av världens ledande industriländer, beläget i Centraleuropa. Landet gränsar i norr mot Nordsjön, Östersjön och Danmark, i öster mot Polen och Tjeckien, i söder mot Österrike och Schweiz, samt i väster mot Frankrike, Luxemburg, Belgien och Nederländerna. Tyskland är en av de stater som grundade EU.

Historia

Huvudartikel: Tysklands historia Inte förrän under 1800-talet blev Tyskland en stat i modern mening, även om de germanska folkens historia och det tyska språkets anor kan spåras långt tillbaka i tiden och Tysk-romerska riket i någon mån kan ses som Tysklands föregångare. I Versailles 1871 under det tysk-franska kriget lyckades rikskansler Otto von Bismarck ena de tyska staterna i ett förbund, det tyska kejsardömet, dock med uteslutande av Österrike. Detta kejsardöme ersattes 1919 av Weimarrepubliken, som i sin tur följdes av Nazityskland. Tyskland förlorade andra världskriget och ockuperades av segrarmakterna. De västliga ockupationszonerna kom att bilda Förbundsrepubliken Tyskland (BRD, Västtyskland) medan den sovjetiska zonen blev Tyska demokratiska republiken (DDR, Östtyskland). Efter Berlinmurens fall 1989 inleddes en process som ledde till att Tyska demokratiska republiken upphörde att existera och att de före detta delstaterna i DDR anslöt sig till Förbundsrepubliken Tyskland den 3 oktober 1990. Under den tid som BRD och DDR existerade sida vid sida benämndes länderna i Sverige och resten av Skandinavien i dagligt tal som Västtyskland (BRD) och Östtyskland (DDR). Formellt var det inte korrekt, och dessa beteckningar användes normalt inte i Tyskland, där talade man ofta om Republiken (DDR) och förbundsrepubliken (BRD). I och med att de före detta östtyska delstaterna anslöt sig till förbundsrepubliken så upphörde aldrig förbundsrepubliken att existera och det som i dag kallas Tyskland är samma statsbildning som tidigare kallades Västtyskland i Sverige.

Infrastruktur

Tysklands vägnät har hög standard. Redan under 1930-talet började det byggas motorvägar, i stor omfattning. Idag har Tyskland ett välutbyggt motorvägsnät. Än idag byggs det fortfarande nya motorvägar trots att landet redan har ett motorvägssystem som når till de flesta delar av landet. Tyskland är idag ett av de länder som har högst vägstandard. Även mindre vägar är ofta i gott skick i Tyskland. Historiskt har floderna varit och är fortfarande mycket viktiga för transporter. Hamburg har med sitt läge vid Nordsjön och floden Elbe blivit ett av Europas stora tranportcentra. Andra viktiga floder är Donau och Rhen. Det moderna snabbtåget ICE är Tysklands motsvarighet till franska TGV och svenska X2000.

Ekonomi och industri

Tyskland är ett av världens rikaste länder med en framgångsrik industri. Tyska produkter och tyska bilar i synnerhet är kända för sin kvalité. Många företagskoncerner finns inom kemi-, elektronik-, finans- och energi-sektorerna.

Kända tyska företag


- Volkswagen
- Siemens
- DaimlerChrysler
- BMW
- Mercedes-Benz
- Opel
- Robert Bosch GmbH
- Schering
- Bayer
- Braun
- BASF
- AEG
- Deutsche Telekom
- Dr. Oetker
- Kühne
- Löwenbräu
- Schultheiss
- VAG
- Mannesmann
- ThyssenKrupp
- E.ON
- Deutsche Bank
- TUI
- Lufthansa

Geografi

Lufthansa

Natur

Tyskland är ett av Europas största länder. Det sträcker sig från Nordsjön och Östersjön i norr till Alperna i söder. Från den nordligaste punkten på ön Sylt till den sydligaste punkten vid Oberstdorf i Bayern är det 876 kilometer. Det längsta avståndet mellan västliga och östliga gränsen är 640 kilometer. Landskapet blir högre ju längre söderut man kommer. Till söder om Nord- och Östersjön ansluter den nordtyska slätten. Den formades huvudsakligen vid senaste istiden under påverkan av inlandsis. Sedan följer ett område med bergskedjor som når höjder mellan 800 och 1 500 meter. Några av dessa är till exempel Schwarzwald, Thüringer Wald, Bayerischer Wald, Erzgebirge och Harz. Vid gränsen till Schweiz och Österrike tar Tyskland del av Alperna. Där ligger också Tyskland högsta berg, Zugspitze, med 2 962 meter över havet. Zugspitze Den största floden som delvis ligger i Tyskland är Donau, som rinner ut i Svarta havet. Alla andra större floder flyter till Nord- eller Östersjön. Rhen är den flod som är längst på Tysklands territorium. Av dess 1 320 kilometer går 852 kilometer genom Tyskland. Andra betydande floder är till exempel Elbe, Main, Oder, Weser och Saale. Tyskland är rik på sjöar som bildades under istiden. Vattnet fyllde upp fördjupningar som isen skapade. De flesta sjöarna finns i Mecklenburg och runt Alperna. Bodensjön är den största sjö som delvis ligger i Tyskland och Müritz är den största sjö som ligger med hela ytan i Tyskland. Vid Nordsjöns kustlinje finns många öar som bilder långa kedjor. De var tidigare en del av fastlandet och blev senare avskurna genom landsänkning, så att havsvattnet flöt in i mellanrummet. Öarna i Östersjön är större, och där ligger också Tysklands största ö, Rügen.

Delstater

Tyskland är en förbundsrepublik som är indelad i ett antal delstater eller förbundsländer (ty. Bundesland eller mer egentligt Land). Se Tysklands förbundsländer.

Städer

Se Lista över tyska storstäder

Politik

Lista över tyska storstäder] Regeringsmakten har skiftat mellan kristdemokratiska CDU och socialdemokratiska SPD sedan 1949, men sedan november 2005 regerar de tillsammans i en stor koalition. CDU:s tid vid regeringsmakten har alltid varit tillsammans med det bayeriska systerpartiet CSU samt ofta med FDP (liberalerna). SPD har tidigare regerat i koalition med FDP men regerade 1998-2005 med tyska miljöpartiet Bündnis 90/Die Grünen. Die Grünen kom in i den västtyska förbundsdagen 1983. FDP har således delvis förlorat sin tidigare roll som vågmästare. Även Die Linkspartei, som har sitt ursprung i det gamla östtyska kommunistpartiet, är företrätt i förbundsdagen. Efter att CDU regerat sedan förbundsrepublikens grundande, bildades den stora koalitionen (die große Koalition) 1966 som innebar att CDU och SPD tillsammans bildade regering med en svag opposition som följd. Den innebar att SPD för första gången kom till regeringsmakten och 1969 tog SPD regeringsmakten utan CDU, genom att i stället gå i koalition med FDP. 1982 återkom CDU till makten med Helmut Kohl som förbundskansler sedan FDP hade tröttnat på samarbetet med SPD. Kohl blev 1990 den återförenade Tysklands första förbundskansler. 1998 gick den kohlska eran till ända då SPD vann valet tillsammans med Bündnis 90/Die Grünen och Gerhard Schröder blev ny förbundskansler. Det var en milstolpe för de gröna som för första gången kom till regeringsmakten. De grönas Joschka Fischer blev historisk utrikesminister och vicekansler. Eftersom valresultatet 2005 inte visade någon entydig segrare, enades CDU/CSU och SPD om att på nytt bilda en stor koalition.

Tysk utrikespolitik efter 1945

Under de första åren kretsade utrikespolitiken till att få Tyskland tillbaka in i den internationella gemenskapen. Förbundskansler Konrad Adenauer som under en period även var utriksminister lade stor vikt vid relationen med Frankrike. Västtyskland var drivande i skapandet av Kol- och stålunionen och efterträdaren EG. Då den tyska delningen blev ett faktum under 1950-talet förstärktes banden med USA vilket kan ses i Adenauers USA-resa och Kennedys besök Berlin 1963. Utrikespolitiken problematiserades under lång tid av Västtysklands relation till DDR och skapandet av Hallstein-doktrinen. Lämnadet av Hallstein-doktrinen till förmån för Östpolitiken slutet av 60-talet medgav inte bara nya relationer med DDR utan med hela Östblocket. 1973 blev båda tyska staterna medlemmar i FN. De tyska utrikesdepartementet, Auswärtiges Amt (AA), har sitt säte i Berlin.
- Lista över förbundskanslerer
- Lista över förbundspresidenter
- Lista över utrikesministrar
- Lista över politiska partier i Tyskland

Styrelseskick

Delstaterna har ett stort självstyre. Varje delstat har en egen ministerpresident och eget parlament som styr delstaten. På förbundsnivå finns parlamentet som kallas förbundsdagen, och förbundsrådet i vilket delstaterna finns representerade. Förbundspresidenten är Tysklands statschef. Hans roll är framförallt ceremoniell. Förbundspresidenten väljs av en särskild grupp, kallad förbundsförsamling, för sitt uppdrag och kan inneha det i högst två omgångar på fem år vardera.

Utbildning

Grundskola

Tyska skolbarn väljer vid en tidig ålder inriktning i skolan. Tyska barn börjar skolan när de är sex eller sju år. Alla måste gå i skolan i nio eller tio år. Dessutom tillkommer ett antal år i yrkesskolan. Den sammanlagda skoltiden uppgår i regel till minst 12 år. Skolsystemet har vissa variationer beroende på att varje enskild delstat till delar utformar utbildningen.

Högre utbildning

Bredvid de klassiska universitätsstäderna (Tübingen, Heidelberg, Freiburg med flera) har efter 1945 en räcka nya universitets- och högskolor skapats runt om i Tyskland.

Massmedia

Tidningar

Tysk press består av såväl välrenommernade dagstidningar och magasin som beryktad kvällspress, så kallade boulevardtidningar. Efter kriget skapade Axel Springer ett mediaimperium som dominerat tysk press. Axel Springer Verlag ger bland annat ut Bild (tidigare Bild-Zeitung). Bland de internationellt välrenommérande märks Frankfurter Allgemeine Zeitung (FAZ).

Television

Huvudartikel: Television i Tyskland Televisionen utvecklades olika i Öst- och Västtyskland. Den östtyska television startade 1952 med Deutscher Fernsehfunk. I Väst började den första tyska kanalen sändas av ARD, ett nätverk av regionala radiostationer, under decenniet. 1963 startade Västtysklands andra kanal ZDF. Senare etablerades en tredje regional kanal i Västtyskland. I och med landets återförenande intergrerades Östtysklands tv-organisation i ARD. Den offentliga televisionen finansieras av reklam och licensavgifter. Sedan 1980-talet har privata kanaler börjat sända, med RTL och Sat1 bland de äldsta. Under 1990-talet ökade antalet kanaler ytterligare med bland annat Premiere. ARD och ZDF har svarat med att starta nya kanaler, såsom Arte och Phoenix. Exempel på regionala rundradiostationer i Tyskland

- Westdeutscher Rundfunk (WDR)
- Bayerischer Rundfunk (BR)
- Norddeutscher Runkfunk (NDR) Berlin var först i Europa att gå över till digital marksänd TV i december 2003 och övergången sker region för region.

Massmedia i DDR

DDR hade två statskontrollerade TV-kanaler med bland annat nyhetsprogrammet Aktuelle Kamera (AK). Efter murens fall har nya regionala TV-stationer startats i det forna DDR. Under DDR-tiden tittade DDR-medborgarna i regel även på västtysk TV. Tidningar var också utsatta för censur och gavs enligt sovjetiskt mönster ut av partiapparten: Neues Detuschland och Die Wahrheit ("Sanningen", jämför ryska/sovjetiska Pravda)

Kultur

Musik

Många av den klassiska musikens mest kända kompositörer genom historien kom från Tyskland. Under barocken var det en av de mest betydande, Johann Sebastian Bach (1685–1750) och under klassicismen Ludwig van Beethoven (1770–1827). Andra betydelsefulla kompositörer var Georg Friedrich Händel, Johannes Brahms, Richard Wagner, Richard Strauss, Carl Orff.

Tysk musik efter andra världskriget

Den tyska musiken är ofta förknippad med schlager där Tyskland är ett av de ledande länderna. Schlagern har en stor popularitet med artister som Udo Jürgens, Peter Maffay, Rex Gildo men även utländska artister däribland Siw Malmkvist, Wenche Myhre och Gitte Henning. Faktum är dock att Tyskland bara vunnit Eurovisionsschlagerfestivalen en gång: 1982 med Ein bisschen Frieden med Nicole. Nicole] Schlagern är bara en av många musikstilar, och tysk musik har också blivit känd för synthmusik och olika former av industrirock. Karlheinz Stockhausen var en av pionjärerna på området och har för detta fått Polarpriset. Under 1970-talet blev Düsseldorf-baserade Kraftwerk stilbildande inom synthmusiken där man intar en särställning. Neu! var ett annat band inom den elektroniska musiken som var nyskapande. En annan känd musikgrupp under 70-talet med en helt annan musikalisk inriktning var discogruppen Boney M. Bredvid den kommersiella musiken fanns vissångare som Wolf Biermann. Nina Hagen profilerade sig som punkdrottning. Under 80-talet blev Scorpions det tyska bidraget till arenarocken och Alphaville gjorde mer hitsorienterad synth-musik ("Forever young, Big in Japan"). På senare är har eurodiscon liksom schlagern ofta kopplats samman med Tyskland med artister som Blümchen och Scooter. Den tunga industrirocken har sin främsta företrädare i det egensinniga bandet Rammstein. Bland dagens tyska band kan nämnas Welle Erdball, Die Ärzte, Die Toten Hosen. I TV blev Musikladen under 70-talet ett begrepp och det finns idag även en tysk version av BBC:s Top of the Pops. Musikkanaler i Tyskland är bland annat tyska MTV och Viva.

Tysk teater

Dramatikern Bertolt Brechts verk (bland annat Tolvskillingsoperan) har spelats över hela världen. Efter kriget verkade Brecht i Öst-Berlin.

Tysk film

Tyskland var en av de länder där filmen tidigt utvecklades och Berlin blev centrum för den tyska filmen under det tidiga 1900-talet. Tysk film hade under 1920- och 1930-talet en första storhetstid med filmer som Metropolis och Der blaue Engel. Regissörerna hette bland annat Fritz Lang och Josef von Sternberg. Ufa var Tysklands stora filmindustri innan Andra världskriget. Under nazistregimen flydde många av de stora inom filmen till USA förutom regissörer flera skådespelare som till exempel Marlene Dietrich. Naziregimen och propagandaministern Joseph Goebbels tog kontroll över filmindustrin och gjorde en rad ideologiska propagandafilmer, till exempel Viljans triumf av Leni Riefenstahl. Film i DDR
Den östtyska filmen utvecklades för sig självt och gjorde enstaka filmer som fick internationell uppmärksamhet bland dem Die Legende von Paul und Paula (1973). Filmen i DDR blev precis som samhället i stort påverkad av SED-regimens politiska vilja. Filmstaden i Babelsberg utanför Berlin blev centrum för den östtyska filmen och DDR:s filmbolag DEFA. Babelsberg hade redan under Ufa-tiden varit ett slags tyskt Hollywood. Babelsberg har även efter DDR:s fall varit ett centrum för tysk film. Film i Västtyskland
Under 1960-talet blommade så en ny filmera upp med regissörer som Rainer Werner Fassbinder, Werner Herzog, Volker Schlöndorff och Margarethe von Trotta. De arbetade utifrån Oberhausen-manifestet där man ville skapa en ny spännande tysk film. Under 70-talet kom en rad filmer som rönte internationell uppmärksamhet. 1979 fick Schlöndorffs Blecktrumman pris som bästa utländska film vid Oscars-galan. I slutet av 70-talet verkade Ingmar Bergman i Västtyskland. Tyskland har medverkat i flera internationella storproduktioner, ofta tillsammans med Frankrike och/eller Italien. Ingmar Bergmans Fanny och Alexander är ett exempel på detta. 1981 kom Das Boot om en tysk ubåtsbesättning under Andra världskriget. Film i Tyskland (1990-)
Under senare år har den tyska filmen stundtals kritiserats för att ha förlorat i kraft. Men man har samtidigt gjort flera kritiserrosade filmer som rönt uppskattning internationellt, till exempel Good bye Lenin!, Das Experiment, Lola rennt med flera. 2005 uppmärksammades Oliver Hirschbiegels Undergången (tyska: Der Untergang) som handlar om Hitlers sista dagar i Berlin 1945. En annan film som gick upp på svenska biografer 2005 var De feta åren är förbi (tyska: Die fetten Jahren sind vorbei) som handlar om tre personer som vill göra uppror mot bland annat konsumtionssamhället. Förutom olika dramer, ofta satta gentemot den tyska 1900-talshistorien, har flera uppmärksammade historiska dokumentärer gjorts. Det är tydligt att de senaste åren har stora delar av den tyska filmen fått en pånyttfödelse även om biograferna precis som i Sverige domineras av Hollywood-produktioner. I Sverige uppmärksammas tyska filmer årligen på Göteborgs filmfestival. I Berlin finns ett nybyggt museum, Deutsches Kinemathek, kring filmens historia i Tyskland. Länkar

- [http://www.filmmuseum-berlin.de/ Deutsches Kinematheks webbplats]
- [http://www.filmpark.de/index.php Babelsbergs filmpark] Kända tyska skådespelare
- Klaus Kinski
- Hanna Schygulla
- Gert Fröbe
- Jürgen Prochnow
- Daniel Brühl Tyska regissörer
- Tom Tykwer
- Oliver Hirschbiegel
- Rainer Werner Fassbinder
- Werner Herzog
- Volker Schlöndorff
- Margarethe von Trotta

Världsarv


- Aachen,
- Bamberg,
- Berlin,
- Brühl,
- Dessau,
- Eisenach,
- Eisleben,
- Essen,
- Goslar,
- Hildesheim,
- Köln,
- Lorsch,
- Lübeck,
- Maulbronn,
- Messel,
- Potsdam,
- Quedlinburg,
- Reichenau,
- Speyer,
- Trier,
- Völklingen,
- Weimar,
- Wies,
- Wittenberg,
- Wörlitz,
- Würzburg

Idrott

Friedrich Ludwig Jahn var en tidig utvecklare av den moderna gymnastiken i början av 1800-talet. Under 1890-talet började fotbollen bli en populär idrott och har idag en särställning även om Tyskland har en stor bredd av olika idrotter. Tyskland placerar sig återkommande i toppen av medaljligan i de olympiska spelen. Tysklands olympiska kommitté heter NOK - Nationales Olympisches Komitee. Tyskland har flera gånger varit värd för olika mästerskap bland de största kan nämnas olympiska sommarspelen i Berlin 1936 och München 1972, VM i fotboll 1974 och VM i friidrott 1993. 2006 kommer Tyskland att vara värdland för VM i fotboll. Kända tyska idrottare
- Boxning - Max Schmeling
- Cykel - Jan Ullrich
- Fotboll - Franz Beckenbauer
- Friidrott - Heike Drechsler
- Ishockey - Olaf Kölzig
- Kanot - Birgit Fischer
- Formel 1 - Michael Schumacher

Externa länkar


- [http://www.facts-about-germany.de Facts about Germany] - Tyska utrikesdepartementets fakta om Tyskland
- [http://www.deutschland.de/ Deutschland]
- [http://www.cia.gov/cia/publications/factbook/geos/gm.html CIA Factbook - Germany]
- [http://www.handbuch-deutschland.de/ A Manual for Germany] - Hur Tyskland fungerar (en guide för utländska medborgare)
- [http://www.weltkulturerbe-d.de/ Länk till Världsarv]
- [http://www.asinah.org/photo-library/thumbnails.php?album=29&lang=swedish Tyskland Album] (Svenska) Kategori:Europas länder Kategori:Tyskland als:Deutschland fiu-vro:S'aksamaa ja:ドイツ ko:독일 ms:Jerman roa-rup:Ghirmânii simple:Germany th:สหพันธ์สาธารณรัฐเยอรมนี zh-min-nan:Tek-kok

1919

Händelser


- 2 januari - Ett antibrittiskt uppror bryter ut på Irland.
- 5 januari - Spartakistupproret börjar. Sovjetrepubliken Litauen (även inkluderande Vitryssland) utropas.
- 5 januari - Tyska arbetarpartiet (från 1921 Nationalsocialistiska Tyska Arbetarpartiet) bildas.
- 16 januari - Kommunistagitatorn Rosa Luxemburg dödas av en uppretad folkmassa.
- 18 januari - Fredskonferensen i Paris inleds.
- 31 januari - I Stockholm bildas Svenska Föreningen för Nationernas Förbund.
- 12 februari - Finlands riksföreståndare, general Gustaf Mannerheim anländer på statsbesök i Sverige. Generalen mottas på Stockholms gator av ca 2 000 arbetare som demonstrerar mot "regeringens oförsynta tilltag att inbjuda arbetarbödeln".
- 1 mars - Föreningen Norden, för ökat nordiskt samarbete, bildas.
- 12 mars - Elsa Brändström, "Sibiriens ängel" får Röda korsets guldmedalj för sina insatser för ryska krigsfångar.
- 13 april - 379 människor dödas och över 1 000 skadas sedan brittisk militär under general Reginald Dyer öppnat eld mot civila demonstranter i Amritsar i delstaten Punjab i nordvästra Indien. Massakern blir upptakten till den indiska ohörsamhetsrörelsen som leds av Mahatma Gandhi.
- April - Polsk-ryska kriget bryter ut.
- 19 maj - Rädda Barnen stiftas i London.
- 22 maj - Prinsessan Margareta gifter sig med prins Axel av Danmark. Bröllopet äger rum i Storkyrkan i Stockholm i närvaro av medlemmar ur svenska och danska kungahusen.
- 24 maj - Kvinnlig rösträtt i Sverige förordas i första- och andra kammaren och grundlagsändring beslutas. Den kvinnliga rösträtten träder inte i kraft förrän 1921 då den förutsätter grundlagsändring.
- 25 maj - Lektor Ernst Wigforss lägger fram ett svenskt socialdemokratiskt handlingsprogram med omfattande sociala reformer och socialiseringar.
- 14 juni - Ett Curtissplan från amerikanska flottan landar i Lissabon. Den första flygningen över Atlanten har genomförts.
- 28 juni - Versaillesfreden undertecknas, vilken officiellt avslutar första världskriget för Tysklands del.
- 1 juli - Den svenska legostadgan för tjänstefolk från 1833 ändras. Det är inte längre straffbart att lämna sin tjänst.
- 1 augusti - Rumänska trupper ockuperar Budapest och gör därmed slut på Béla Kuns kommunistiska republik.
- 4 augusti - Ryssligan i Stockholm åker fast för tre brutala mord på misstänkta bolsjevikagenter.
- 13 augusti - Den sista svenska kristidsransoneringen - av bröd - upphör.
- 29 augusti - AB Elektrolux bildas genom sammanslagning av Elektromekaniska AB och AB Lux. Huvudägare är Axel Wenner-Gren.
- 1 september - En trådlös radiotelefon förevisas på Telegrafverket i Stockholm.
- 10 september - Saint-Germain-freden, där Österrike reduceras till en liten tyskspråkig stat, sluts.
- 18 september - AB Svensk Filmindustri (SF) bildas genom sammanslagning av Svenska Bio och Filmindustri AB Skandia.
- 22 september - Mauritz Stillers film Herr Arnes penningar efter Selma Lagerlöfs roman har premiär.
- 29 september - Lagen om åtta timmars arbetsdag för industrin antas av den svenska riksdagen. Arbetsveckan blir 48 timmar.
- 1 oktober - Nöjesskatten träder i kraft i Sverige. (Avskaffas 1963).
- 8 oktober - Det stora tyska luftskeppet Bodensee landar på Gärdet i Stockholm efter att ha flugit från Berlin på sju timmar med 55 passagerare. Detta är det första luftskeppet i Sverige.
- 12 oktober - Förre korpralen Adolf Hitler håller ett anförande på ett av Tyska Arbetarpartiets möten på en ölstuga i München. Talet imponerar på partiets grundare Anton Drexler. Hitler väljs några veckor senare in i partiet som medlem nr. 7.
- 30 oktober - Hjalmar Bergman utger Markurells i Wadköping.
- 5 november - Svenska Rädda barnen bildas, som en del i en organisation i flera europeiska länder. Bland initiativtagarna finns Ellen Key och Anna Branting.
- 15 november - Evert Taubes första vissamling, Sju sjömansvisor och Byssan lull, utkommer.
- 27 november - Neuillyfreden där Bulgarien avträder områden till Rumänien, Jugoslavien och Grekland, sluts.
- 1 december - En direkt telefonförbindelse mellan Sverige och Tyskland (Stockholm-Berlin) upprättas.
- 1919 års svenska undervisningsplan antas, varigenom småskolan och den egentliga folkskolan samordnas till en enhetlig sexårig skola.
- Systembolaget får monopol på spritförsäljning till privatpersoner i Sverige.
- Genom Verkstadsföreningens (1917) och Centrala Arbetsgivareförbundets anslutning till SAF blir detta nu en direkt motpoart mot LO.
- Den svenska försvarskommissionen avger förslag om vissa begränsningar av de militära utgifterna.
- Sveriges första kvinnliga arkitekt, norskfödda Anna Mohr, utexamineras.
- Sveriges Husmodersföreningars Riksförbund (SHR) bildas.
- Ekonomihistorikern Eli Heckscher tvingar den svenska riksbanken att höja diskontot genom att uppmana allmänheten att lösa in sina sedlar mot guldmynt.
- Renbeteskonventionen inskränker de svenska samernas rätt till betesmarker i Norge.
- Ludvika och Tranås får stadsprivilegium.
- I en folkomröstning på Åland röstar 9.735 av öns 10.196 invånare för en återförening med Sverige.

Födda


- 1 januari
  - Carole Landis, amerikansk skådespelare.
  - J.D Salinger, amerikansk författare.
- 7 januari - Elena Ceausescu, rumänsk politiker, gift med Nicolae Ceausescu 1946-1989.
- 31 januari
  - Jackie Robinson, amerikansk basebollspelare.
  - Olof Sjöstrand, svensk stuntman och cirkusartist.
  - Annika Tretow, svensk skådespelare och konstnär.
- 7 februari - Gerd Mårtensson, svensk skådespelare.
- 10 februari - Clément Harari, fransk skådespelare.
- 17 februari - Allan Johansson, svensk pianist, kompositör, kapellmästare och sångare.
- 18 februari
  - Agneta Lagerfeldt, svensk skådespelare.
  - Jack Palance, amerikansk skådespelare.
- 22 februari - Harry Kullman, svensk författare.
- 28 februari - Teddy Rhodin, svensk balettdansör och koreograf.
- 3 mars - Göte Arnbring, svensk skådespelare och dansare.
- 13 mars - Sven Psilander, svensk skådespelare.
- 17 mars - Nat King Cole, amerikansk jazzmusiker (piano, vokalist).
- 22 mars - Eivor Landström, svensk skådespelare och teaterkonsulent.
- 13 april - Howard Keel, amerikansk skådespelare.
- 17 april - Chavela Vargas, mexikansk rancherasångare.
- 22 april - Torsten Ehrenmark, svensk journalist, korrespondent, kolumnist, radiopratare och författare.
- 23 april - Ellen Bergman, svensk skådespelare, regissör, koreograf och teaterchef.
- 30 april
  - Åke Hodell, svensk stridspilot, författare och konstnär.
  - Karin Nordgren, svensk skådespelare.
- 7 maj - Eva Perón, Evita Perón, argentinsk politiker och första hustru till president Juan Perón.
- 5 juni - Lennart Hellsing, svensk författare.
- 21 juni - Antonia Mesina, italiensk jungfru och martyr, saligförklarad 1987.
- 23 juni
  - Åke Fridell, svensk skådespelare.
  - Gunnar Nielsen, svensk skådespelare.
- 3 juli - Hampe Faustman, svensk regissör och skådespelare.
- 4 juli - Gerd Hagman, svensk skådespelare.
- 13 juli - Hans Theselius, svensk musiker.
- 18 juli - Jayachamaraja Wodeyar Bahadur, indisk filosof, musikvetare, politisk teoretiker och filantrop, Mysores siste regerande maharaja 1940-50.
- 19 juli - Curt Masreliéz, svensk skådespelare.
- 26 juli - James Lovelock, brittisk författare, biokemist och uppfinnare.
- 6 augusti - Eric Stolpe, svensk skådespelare, revyartist, textförfattare, sångare och journalist.
- 9 augusti - Freddy Albeck, dansk sångare och skådespelare.
- 25 augusti - Jarl Hamilton, svensk skådespelare.
- 24 september - Lennart Hyland, svensk radio- och TV-personlighet.
- 27 september - Erik Liebel, svensk skådespelare.
- 28 september - Lenn Hjortzberg, svensk skådespelare och regiassistent.
- 4 oktober - Herman Ahlsell, svensk regissör och skådespelare.
- 12 oktober - Ingrid Foght, svensk skådespelare.
- 19 oktober - Georg Adelly, svensk musiker (basist), skådespelare och komiker.
- 22 oktober - Doris Lessing, brittisk författarinna.
- 26 oktober
  - Thomas Funck, svensk barnboksförfattare.
  - Mohammad Reza Shah Pahlavi, iransk shah.
- 10 november - Mikhail Kalashnikov, rysk vapenformgivare.
- 14 november - Birgit Wåhlander, svensk skådespelare.
- 21 november
  - Olof Bergström, svensk regissör och skådespelare.
  - Gert Fredriksson, svensk kanotist.
- 26 november - Frederik Pohl, amerikansk science fiction-författare.
- 1 december - Karl-Erik Forsgårdh, svensk skådespelare.
- 9 december - E.K. Nayanar, indisk politiker.
- 10 december - Sven-Eric Johanson, svensk kompositör, medlem i Måndagsgruppen.
- 15 december - Åke Seyffarth, svensk idrottsman, (skridsko, cykel).
- 18 december - Stig Johanson, svensk skådespelare.
- 21 december - Ove Sprogøe, dansk skådespelare.
- 28 december - Mårten Larsson, svensk skådespelare.
- Kerstin Johansson i Backe, svensk författare.

Avlidna


- 6 januari - Theodore Roosevelt, USA:s 26:e president 1901-1909.
- 15 januari
  - Karl Liebknecht, tysk politiker, mördad.
  - Rosa Luxemburg, polsk-tysk socialistisk politiker av judisk härkomst, mördad.
- 22 januari - Carl Larsson, svensk konstnär.
- 21 februari - Kurt Eisner, tysk socialistisk politiker och revolutionsledare, mördad.
- 10 april - Emiliano Zapata, mexikansk revolutionsledare, mördad.
- 6 maj - L. Frank Baum, amerikansk författare.
- 30 juni - John William Strutt, brittisk fysiker.
- 9 augusti
  - Ernst Haeckel, tysk zoolog och naturfilosof.
  - Ruggiero Leoncavallo, italiensk operakompositör.
- 11 augusti - Andrew Carnegie, amerikansk finansman.
- 24 augusti - Emil Hildebrand, svensk historiker och riksarkivarie.
- 6 oktober - Ricardo Palma, peruansk författare.
- 15 oktober - Adolf W. Edelsvärd, svensk arkitekt.
- 9 november - Eduard Müller, schweizisk president.
- 16 december - Luigi Illica, italiensk librettist.
- 28 december - Johannes Rydberg, svensk fysiker.
- Edvard Evers, svensk kyrkoherde i Norrköping.
- Karl Gjellerup, dansk författare.

Nobelpris


- Fysik - Johannes Stark, Tyskland
- Kemi - Inget pris utdelades
- Medicin - Jules Bordet, Frankrike
- Litteratur - Carl Spitteler, Schweiz
- Fred - Woodrow Wilson, USA Kategori:Årtal Kategori:1910-talet ja:1919年 ko:1919년 ms:1919 simple:1919 th:พ.ศ. 2462

Demokrati

Demokrati (från grekiskans demokratia, "folkvälde"), folkstyre, majoritetsstyre, är ett styrelseskick med allmänna och fria val, där landet styrs enligt folkets uttryckta och egna vilja. Motsats till diktatur. Avser i dagligt tal representativ demokrati. Det kan även syfta på ett större medbestämmande på andra arenor än i en stat. Så som brukardemokrati, arbetsplatsdemokrati med mera.

Kriterier för demokrati

Det finns olika sätt att definiera och kategorisera demokrati. Följande krav måste normalt vara uppfyllda för att man ska kunna tala om genuin demokrati:
- Det ska finnas allmän rösträtt med mycket få och klara begränsningar, i allmänhet krav på viss lägsta ålder.
- Medborgare ska äga rätt att kandidera till de styrande posterna.
- Medborgare ska ha rättigheter som tryck,- yttrande,- mötes- och organisationsfrihet för att kunna delge varandra sina åsikter och bilda politisk opinion.
- Valhemlighet bör råda om en stor andel röstande kräver detta.
- Det ska finnas ett fungerande rättsväsen som skyddar dessa friheter och medborgarnas andra rättigheter, se rättssäkerhet.
- Demokratin förutsätter att majoritetens förslag vinner över minoritetens.
- I en demokrati tillämpas dock minoritetsskydd, tex så att minoritetsbefolkningens val kan inte köras över av majoriteten. Detta gäller tex språkliga minoritetsgrupper (finlanssvenskarna i Finland utgör en minoritet - den finskspråkiga majoritetsbefolkningen kan inte rösta bort tex de svenskspråkiga skolorna). I Sverige finns det ett visst mått av transparens i myndigheternas verksamhet men offentlighetsprincipen är ej ett grundläggande demokratikriterie. Som synes är principen om medborgarskap (inklusion) central i demokratins definition. Under en stor del av demokratins historia var det bara män, inte kvinnor, som betraktades som fullvärdiga medborgare - och på motsvarande sätt har aldrig slavar haft medborgerliga rättigheter. Barn brukar inte heller erkännas alla medborgerliga rättigheter.

Typer av demokrati

Den traditionella indelningen av demokrati har varit Direkt demokrati och Representativ demokrati. Den direkta demokratin brukar hänvisas till Antikens Grekland och syftar på att alla röstberättigande beslutar direkt i alla frågor. I Antikens Grekland skedde detta genom att alla fria män samlades på ett torg och fattade beslut med handuppräckning. Idag brukar folkomröstningar ses som en form av direktdemokrati. Representativ demokrati innebär istället att folket väljer ett antal representanter som företräder dem i någon form av församling eller parlament. Representanterna beslutar i frågorna och folkets uppgift är att med jämna mellanrum rösta fram dessa representanter. Representativ demokrati är den form av demokrati som tillämpas i dagens demokratiska länder. Idag har dock indelningen mellan direkt demokrati och representativ demokrati blivit något föråldrad. Efter Sovjetunionens fall och i och med att flera länder blev demokratiska har man istället börja prata om hur man skall kunna höja kvaliteten i demokratin. Därmed har andra indelningar växt fram; så som;
- Deltagardemokrati; Tanken om att medborgarna måste bli mer aktiva i beslutsprocessen
- Deliberativ demokrati; Tanken om samtalets och kommunikationens roll i demokratin
- Representativ direktdemokrati

Den antika demokratins historia

Grekland anses vara den västerländska demokratins vagga. Under några få hundra år gick man från diktatur till en elementär form av demokrati År 594 f.Kr. valdes Solon till arkont i Aten. Adelns vanstyre gjorde att en revolt hotade och fick därför långtgående befogenheter. Han mildrade de drakoniska lagarna och demokratiserade delvis Aten. Bönders skulder avskrevs och slavar frigavs. Tidigare hade bara adeln rösträtt, men i stället fördelades rösträtten efter förmögenhet. Befolkningen delas upp i fyra fylen (klasser) efter rikedom. De valde nio arkonter för ett år i taget. Dessutom fanns det en folkförsamling (ekklesía) som var ett slags stormöten där samtliga medborgare har rösträtt. Det finns även ett så kallat folkråd (boulé) med 500 ledamöter funktion som beredningsorgan för folkförsamlingen. Efter Solon 590 tas makten åter av diktatorer (tyranner), men efter maktstrider återupptogs 507 den demokratiska utvecklingen av Kleisthenes. Folket delades nu upp i tio fylen och ett råd inrättades med 50 representanter från varje fyle. Dessutom inrättades en folkförsamling dit alla medborgare hade tillträde. En intressant aspekt på den Atenska demokratin var att ämbetsmännen utsågs med lottens hjälp, vem som helst kunde bli ämbetsman. För att undvika inkompetens så valdes tio ämbetsmän inom varje område. Val av ämbetsmän ansgås inte demokratiskt eftersom det skulle gynna den som hade stora medel och kunde påverka människor att rösta på honom.

Se även


- Anarki
- Aristokrati
- Deltagardemokrati
- Diktatur
- Direkt demokrati
- Monarki
- Oligarki
- Representativ demokrati Kategori:Statsvetenskap Kategori:Demokrati ja:民主主義 ko:민주주의 simple:Democracy th:ประชาธิปไตย

Parlamentarism

Parlamentarism, politiskt system där en regering är beroende av stöd i parlamentet. De allra flesta demokratier är parlamentariska, men undantag finns, där USA utgör det tydligaste exemplet på ett undantag. Sverige har varit parlamentariskt sedan 1917. Det finns många olika typer av styrelseskick i demokratiska stater: # Parlamentarism, där regeringen är parlamentariskt ansvarig och måste ha stöd av en majoritet i parlamentet, eller åtminstone (som i Sverige) inte ha en majoritet emot sig. # Presidentstyre, där makten är samlad hos en stark, folkvald statschef, # Direkt styre genom parlamentet, där all makt är samlad hos och utövas av parlamentet. Parlamentarismen behöver inte förutsätta att det parlament som har inflytande över regeringsmakten är demokratiskt valt i modern mening. När parlamentarismen uppstod i Storbritannien och i Sverige på 1700-talet, var parlamenten dominerade av aristokratin. Parlamentarismen kan kombineras med folksuveränitetsprincipen, vilket innebär att all offentlig makt ska utgå direkt från folket. Så är fallet i Sverige enligt nuvarande regeringsform. Det svenska systemet har därvid på papperet närmat sig ett direkt styre av parlamentet, men har av tradition ändå behållit en stor makt hos regeringen. Parlamentarismen kan också kombineras med maktdelningsprincipen, där makten samsas mellan flera (demokratiskt) valda maktcentran, varav parlamentet bara är en av flera instanser. Det vanligaste är att man har en personvald president, och ett partivalt parlament. Huruvida maktedlning sker skiljer sig mycket mellan olika stater, och det är vanligt att vissa instanser är speciellt starka i vissa länder. I USA har t.ex. högsta domstolen förhållandevis mycket att säga till om, och i Ryssland har presidenten en otrolig personlig maktbefogenhet. USA har praktiserat maktdelning sedan nationen bildades. I Frankrike har man sedan 1958, vid införandet av Femte Republiken, en kombination av stark presidentmakt och parlamentarism. I Sverige däremot infördes parlamentarism 1917, och i och med införandet av den nya grundlagen och enkammarriksdagen i början av 1970-talet var övergången till parlamentarism fullbordad.

Se även


- Utomparlamentarism ja:議院内閣制 Kategori:Statsvetenskap

Weimar

Weimar är en stad med 62 500 invånare i dentyska delstaten Thüringen. Här bodde bl.a. Johann Wolfgang von Goethe, vars vänskap med Friedrich von Schiller anses ha haft utomordentligt stor betydelse för den tyska litteraturen och kulturen. Än idag kan man besöka Goethes bostadshus i Weimar, som numera är ett museum. År 1999 var Weimar kulturhuvudstad i Europa samtidigt som Goethes 250-årsdag firades med en rad evenemang i Tyskland under hela året. Den 3 september 2004 utbröt en brand på Anna Amalia-biblioteket i staden då 30 000 oersättliga skrifter förstördes och 20 000 blev allvarligt skadade.

Se även


- Weimarrepubliken Kategori:Orter i Tyskland ja:ヴァイマル

30 januari

30 januari är årets 30:e dag i den gregorianska kalendern. Det återstår 335 dagar av året.

Dagens namn


- Gunilla, Gunhild

Äldre namnsdagar:


- tidigare: Gunilla
- 1901: Gunhild (Gunilla anses inte riktigt i tiden, utan byts ut)
- 1986: Gunhild, Gunilla - tillbaka, och Gunnel
- 1993: Gunhild, Gunilla. (Gunnel flyttas till 1 juni)

Händelser


- 1465 - Fred sluts mellan Karl Knutsson Bonde och Jöns Bengtsson m.fl. i Stockholm varvid Karl abdikerar som svensk kung för andra gången.
- 1592 - Ippolito Aldobrandini blir påve; Clemens VIII.
- 1658
  - Tåget över Lilla Bält genomförs.
  - Svenskarna besegrar danskarna i slaget vid Tybrindvig.
- 1904 - Den första fasta biografen i Stockholm öppnas i Blancheteatern vid Hamngatan.
- 1921 - Den första ishockeymatchen i Sverige spelas.
- 1933 - Adolf Hitler svär eden som Tysklands rikskansler.
- 1944 - Tjänstemännens centralorganisation (TCO) bildas genom en sammanslagning av DACO och gamla TCO.
- 1945 - Wilhelm Gustloff, ett tyskt kryssningsfartyg med ca 10 000 flyktingar från Gdynia, sänks i Östersjön av den sovjetiska ubåten S-13, och 9 300 omkommer.
- 1948
  - Mahatma Gandhi mördas av en hinduisk extremist.
  - Olympiska vinterspelen 1948 invigs i St Moritz i Schweiz.
- 1949 - Förhandlingarna om en Nordisk försvarspakt strandar vid ett möte i Oslo.
- 1954 - Den första transistorradion i Sverige demonstreras.
- 1955 - 23-årige ripjägaren Evert Stenmark räddas efter åtta dygn under ett snöskred utanför Tärnaby.
- 1969 - The Beatles sista offentliga framträdande, den berömda takkonserten.
- 1976 - Ingmar Bergman hämtas av polis på Dramaten misstänkt för skattebrott. Åtalet, som snart läggs ner, utlöser debatt om skattesystemet och rättssäkerheten i Sverige.
- 2005 - Parlamentsval i Irak.

Födda


- 1716 - Carl Fredrik Adelcrantz, svensk friherre och arkitekt.
- 1724 - Nils Adam Bielke, svenskt riksråd.
- 1846 - F.H. Bradley, brittisk filosof.
- 1882 - Franklin D Roosevelt, amerikansk president 1933-1945.
- 1884 - Gustaf Hedström, svensk operettsångare, skådespelare samt sång- och talpedagog.
- 1887 - Arne Lindblad, svensk skådespelare.
- 1889 - Oscar Heurlin, svensk skådespelare.
- 1892 - Sten Njurling, svensk kompositör och kapellmästare.
- 1894 - Boris III av Bulgarien, kung av Bulgarien.
- 1899 - Max Theiler, sydafrikansk forskare, Nobelpristagare i medicin 1951.
- 1910 - C. Subramaniam, indisk politiker.
- 1911 - Roy Eldridge, amerikansk jazzmusiker.
- 1913 - Sten-Åke Cederhök svensk skådespelare.
- 1914
  - Ann Mari Ström, svensk skådespelare och teaterpedagog.
  - Inga-Bodil Vetterlund, svensk skådespelare.
- 1923 - Tosse Bark, svensk kompositör, musiker, sångare och skådespelare.
- 1924 - Lloyd Alexander, amerikansk översättare och författare.
- 1927 - Olof Palme, svensk statsminister 1969-1976 och 1982-1986.
- 1930 - Gene Hackman, amerikansk skådespelare.
- 1936 - Rune Zetterström, svensk operasångare.
- 1937
  - Vanessa Redgrave, brittisk skådespelare.
  - Boris Spasskij, sovjetisk schackspelare.
- 1942 - Marty Balin, amerikansk sångare, gitarrist, medlem i Jefferson Airplane.
- 1944 - Jógvan við Keldu, Färöarnas inrikesminister.
- 1945 - June Carlsson, svensk journalist, nyhetspresentatör i TV.
- 1947 - Steve Marriott, sångare i The Small Faces.
- 1951 - Phil Collins, brittisk musiker.
- 1955 - Curtis Strange, amerikansk golfspelare.
- 1957 - Payne Stewart, amerikansk golfspelare.
- 1958 - Mats Qviström, svensk skådespelare.
- 1962 - Abdullah II av Jordanien, kung av Jordanien 1999-.
- 1972 - Peder Fredricson, svensk ryttare.
- 1974 - Christian Bale, brittisk skådespelare.
- 1975 - Magnus Bäckstedt, svensk cyklist.
- 1978 - Daniel Lindström, svensk sångare, vinnare av Idol 2004.
- 1981 - Afonso Alves, brasiliansk fotbollsspelare]

Avlidna


- 1629 - Carlo Maderno, italiensk arkitekt.
- 1649 - Karl I, kung av England och Skottland 1625-1649 (avrättad).
- 1652 - Georges de La Tour, fransk konstnär, målare.
- 1867 - Komei, japansk kejsare 1846-1867.
- 1889
  - Kronprins Rudolf av Österrike, österrikisk ärkehertig, kronprins, självmord.
  - Marie Vetsera, österrikisk friherrinna, älskarinna till kronprins Rudolf av Österrike, självmord.
- 1897 - Robert Themptander, svensk politiker och ämbetsman, finansminister 1881-1886, statsminister 1884-1888, landshövding i Stockholms län 1888-1896.
- 1948
  - Mohandas Karamchand Gandhi, Mahatma Gandhi, indisk politiker och andlig ledare, mördad av hinduisk extremist.
  - Orville Wright, amerikansk flygpionjär.
- 1951 - Ferdinand Porsche, österrikisk bilkonstruktör.
- 1958 - Ernst Heinkel, tysk flygplanskonstuktör.
- 1976 - Emy Hagman, svensk skådespelare.
- 1982
  - Tora Dahl, svensk författare.
  - Stanley Holloway, brittisk skådespelare.
- 1988 - Gustaf Hiort af Ornäs, svensk skådespelare och sångare.
- 1989 - Nils Gustafsson, svensk kyrkoherde och skådespelare.
- 1991 - John Bardeen, amerikansk fysiker, dubbel nobelpristagare.
- 1996 - Tom Younger, amerikansk skådespelare, producent, och regissör, verksam i Sverige.
- 2001 - Jean-Pierre Aumont, fransk skådespelare.

Se även

29 januari - 31 januari - 30 december - 28 februari -- lista över alla datum januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november, december 030 ja:1月30日 ko:1월 30일 simple:January 30 th:30 มกราคม

Adolf Hitler

Adolf Hitler, född 20 april 1889 i Braunau am Inn, Oberösterreich, Österrike, död 30 april 1945 i Berlin, Tyskland, var en tysk-österrikisk politiker. Han var ordförande för Nationalsocialistiska Tyska Arbetarpartiet 1921-1945, Tysklands rikskansler 1933-1945 och Tysklands ledare (Führer) 1934-1945. Hitlers försök att utvidga Tyskland, först genom annekterandet av Österrike och invasionerna av Tjeckoslovakien och Polen, var den främsta orsaken till Andra världskrigets utbrott i Europa 1939. Under hans ledning infördes de antisemitiska raslagarna (se Nürnberglagarna) och ett organiserat folkmord (se Förintelsen) av miljoner judar, romer, homosexuella och andra grupper genomfördes. Hitlers ambition var att grunda ett tusenårigt rike, men i själva verket kom det bara att överleva honom med några veckor efter hans självmord i den av framryckande sovjetiska trupper hotade Führerbunkern i Berlin. Hitlers tusenåriga så kallade tredje rike hann dock, under sin blott drygt tolv år långa existens, lämna outplånliga spår i historien.

Biografi

Uppväxt och tidig vuxenålder

Hitler föddes i den österrikiska staden Braunau am Inn, där hans far Alois Hitler var tullinspektör. Allteftersom fadern befordrades flyttade familjen vidare till nya städer. Under sin uppväxt hann Hitler bo i Braunau (1889-1892), Passau (1892-1895), Linz (1895-1896), Fischlham (1896-1898), Leonding (1898-1905) samt Linz (1905- ). Fadern avled när den unge Adolf var 13 år gammal (januari 1903). Modern, Klara Hitler, dog knappt fem år senare (december 1907). Den unge Adolf tog aldrig någon studentexamen. 1907 flyttade han till Wien och sökte in på konstakademin. Då han ej blev antagen levde han åren som följde ett kringflackande liv i Wien och hankade sig fram som målare och murare. Långa perioder saknade han fast inkomst helt. Under dessa år kom han i kontakt med starka nationalistiska och antisemitiska strömningar som var vanliga i den österrikiska huvudstaden som hade stora minoriteter med bl.a. judar och slaviska folkgrupper. Detta kom att forma hans åsikter. Vid första världskrigets utbrott var han en övertygad antisemit, antidemokrat, nationalist och antimarxist. Historiker, psykologer med flera har under årens lopp lagt ner stora resurser på att försöka besvara orsakerna till att Hitler under sena tonåren och tidig vuxenålder fick en total svartvit syn på hur världen var. Han stod sin mamma Klara mycket nära och tog moderns död mycket hårt. Vissa forskare anser att om man studerar Hitlers uppväxt framgår det att mamman var den enda personen han verkligen älskade. Pappan Alois död verkar inte bekommit honom nämnvärt och han sägs ha agat honom ofta. Familjen var däremot inte fattig. Faderns inkomster räckte mer än väl till för att ge familjen ett ganska behagligt medelklassliv. När Alois dog fick änkan ärva en rejäl pension som inte minskade inkomsterna nämnvärt. Även hon lämnade ett rejält arv som Hitler de första åren levde bra på. Hitler drömde tidigt om att bli konstnär och ägnade sig mer om dagdrömeri än skolarbete varpå betygen blev därefter. Hitler tycks i ungdomsåren haft en nästan gränslös tro på sin egen förmåga som konstnär. När han sedan inte blev antagen till konstakedmin, till vilken han sökte två gånger, innebar det ytterligare ett stort bakslag som han ska ha tagit nästan lika hårt som sin mors död. Han gjorde dock inga större ansatser att söka ett vanligt arbete utan drev omkring i Wien. Jobben som murare och liknande var bara tillfälliga, han vantrivdes med att utföra jobb på andras order. Pengarna från arvet tog så småningom slut och han sjönk allt längre ner i fattigdom och misär. Åren före första världskrigets utbrott tycks Adolf Hitler känt sig som en totalt misslyckad och missförstådd människa. Han började leta efter orsakerna till sina misslyckanden och ansåg sig ha funnit dem i de högerextrema åsikter som var vanliga i Wien.

Första världskriget och mellankrigstiden

första världskriget Adolf Hitler hade under första världskriget - trots att han var österrikare - tagit värvning i den tyska armén, där han kämpade vid fronten under nästan hela kriget utan att nå högre grad än stabsgefreiter (ung. furir). Dock erhöll Hitler under första världskriget Järnkorset för tapperhet i fält. Efter krigets slut bosatte sig Hitler i München, och han var mycket bitter gentemot den tyska regeringen som han ansåg hade svikit soldaterna. Han var t.ex. helt övertygad om att den s.k. dolkstötslegenden var sann. Han blev under lågkonjunkturen som följde på kriget anställd av den bayerska staten för att undersöka politiska grupperingar; han fann Deutsche Arbeiterpartei och blev imponerad över medlemmarnas glöd och åsikter. Hitler blev medlem i DAP, propagandaansvarig och 1921 partiledare. Partiet bytte då namn till Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei (NSDAP), i dagligt tal mer kända som Nazisterna. Efter Ölkällarkuppen i München 1923 som var ett misslyckat försök att starta en nationell revolution dömdes Hitler till fem års fängelse men frigavs efter nio månader från fästningen Landsberg. Under denna fängelsevistelse författade han med hjälp av Rudolf Hess boken Mein Kampf, som samtidigt är en självbiografi, ett sorts idéprogram för nationalsocialismen och en handbok i propaganda. Boken präglas av rasistiskt elittänkande och våldsam kritik mot villkoren i Versaillesfreden efter första världskriget. Hitler "lanserade" här de viktigaste punkterna för sitt program - nämligen upphävandet av Versaillesfreden, revansch mot Frankrike samt skapande av Lebensraum (livsrum) i Östeuropa. Livsrummet skulle skapas genom att krossa bolsjevismen (kommunismen) som i Hitlers världsbild näst judarna ansågs vara tyska folkets största fiender. Hitler avtjänade bara en liten del av straffet och blev frikänd redan i slutet av 1924. Efter det beslutades det att NSDAP skulle erövra regeringsmakten med demokratiska medel, man hade rätt att som vilket annat parti som helst ställa upp i riksdags- och kommunalval. Perioden 1925-1930 ägnade sig Hitler framför allt åt att bygga ut partiaapparaten med sig själv som enväldig "Führer". Den svåra depressionen i början av 1930-talet som ledde till massarbetslöshet i Tyskland kombinerat med utbrett politikerförakt och missnöje med Versaillesfreden gav Hitler den hjälp han behövde för att vinna stöd från de breda folklagren. Vid riksdagsvalet 1930 blev NSDAP näst största parti och i ett nyval två år senare största parti med 40 % av rösterna. Hitler beviljades inte tyskt medborgarskap förrän 1932 och ställde då upp i presidentvalet men förlorade mot sittande presidenten, den gamle krigshjälten Paul von Hindenburg.

Vägen till kriget

Efter det tyska riksdagsvalet 1932 lyckades nationalsocialisterna komma i regeringsställning och Hitler, som inom NSDAP redan kallades Führer, utsågs av rikspresidenten Paul von Hindenburg 30 januari 1933 till rikskansler i en regering bestående av NSDAP och Tysknationella partiet. Snart förbjöds övriga partier, och judar, romer, kommunister, socialister samt andra som vägrade att inordna sig började förföljas. Många sattes i koncentrationsläger. Hitler var en lysande talare och hade en enastående förmåga att piska upp nästintill hysterisk stämning under sina synnerligen välregisserade tal. En faktor som naturligtvis inte får underskattas om man analyserar varför han kom till makten. Många tyskar beskriver det som att de blev "trollbundna" av att höra hans politiska tal. Många såg i Hitler en "räddande ängel" som kunde få landet på fötter igen och rädda Tyskland från det kaos som rått under hyperinflationen 1923. I augusti 1934 avled president Paul von Hindenburg, och Hitler utropade sig då formellt till Führer und Reichskanzler. 30 juni samma år hade stora delar av SA:s ledarskikt mördats på Hitlers order (se Långa knivarnas natt). Verkställandet stod Heinrich Himmlers SS för. Orsaken var att det inom SA:s ledning med högste chefen Ernst Röhm i spetsen fanns starka socialistiska strömningar som praktiskt taget ville avskaffa kapitalismen. För att få det stöd han behövde från militären och industrin beslutade Hitler att oskadliggöra SA:s ledning. Dessutom var Hitler orolig för att Röhm själv hade för stora maktambitioner och planerade att störta honom genom en kupp. Hitler hade kommit till makten främst tack vare sina löften att utplåna arbetslösheten (som var ca 40 % 1932) och upprätta landets "heder" genom att befria tyskarna från de enligt honom helt oacceptabla villkoren i Versaillefreden. Och bara 3 år efter att NSDAP fått makten var faktiskt arbetslösheten så gott som utraderad. Detta hade blivit möjligt dels genom en kraftig militär upprustning som jättelika offentliga byggnadsprojekt,inte minst motorvägsbyggen (Autobahn). Detta gjorde att Hitler även efter maktövertagandet behöll sin popularitet hos befolkningen. Man hade förlorat sin politiska frihet men fått jobb och bröd istället. Adolf Hitler var från och med Hindenburgs död helt enväldig. I den nazistiska staten fanns ingen skriven författning som inskränkte stats- och regeringschefens makt. I realiteten innebar det att inget viktigt beslut överhuvudtaget kunde fattas mot Führerns (d.v.s. Hitlers) vilja och det fanns följaktligen inga legala möjligheter att kontrollera eller avsätta honom. Systemet gjorde att Hitler och den nazistiska staten smälte samman till ett. Führens ord var lag och det var förräderi att på allvar motsätta sig Hitlers vilja. För att lägga mesta kraften på det som intresserade honom mest, utrikespolitiken (i stort sett liktydigt med planeringen inför andra världskriget) delegerade han många befogenheter till de ministrar som ansvarade för inrikespolitiken. Hitler kunde dock (om han så önskade) återkalla dessa befogenheter och avsätta eller t.om låta mörda sina ministrar om de inte ansågs pålitliga. Propagandaministeriet som leddes av Joseph Goebbels hade en viktig uppgift i att sprida propaganda om den nazistiska statens överlägsenhet och deras ofelbare ledares förträfflighet. Någon riktig personkult hann inte växa fram innan andra världskriget startade men det fanns långt gångna planer på att införa en "nazistisk religion" där Hitler fick en gudaliknande status (se även kejsarkult och personkult. En rad spektakulära monument till Hitlers och Nazistatens "ära" planerades också. Tvärtemot villkoren i Versaillesfreden efter första världskriget återinförde Hitler allmän värnplikt 1935, året efter besattes även det demilitariserade Rhenlandet och man lämnade även Nationernas förbund. Även detta var ett uppenbart brott mot Versaillesfreden. Då västmakterna nöjde sig med att protestera tolkade Hitler detta som ett svaghetstecken hos framför allt britter och fransmän och fortsatte sina planer att skapa "livsrummet" för sitt tusenåriga "tredje rike". Östeuropa skulle erövras, Sovjetunionen krossas, och judarna skulle utrotas tillsammans med andra folk som enligt nazisterna saknade existensberättigande. Den slaviska befolkningen skulle förslavas, deporteras bortom Uralbergen eller likvideras. Uralbergen Nästa steg för att förverkliga sina planer blev att 1938 ansluta Österrike (Ostmark) och delar av Tjeckoslovakien (Sudetlandet) till Tyskland, som då kom att kallas Stortyskland. Återigen nöjde sig Storbritannien och Frankrike med att protestera, man ville till varje pris undvika ett nytt storkrig. I en berömd konferens i München senare samma år gick Storbritanniens premiärminister Neville Chamberlain med på en försäkran från Hitler att denne inte skulle göra anspråk på fler landområden i Europa ( s.k eftergiftstaktik). Våren 1939 införlivades emellertid även resten av Tjeckoslovakien (Böhmen-Mähren) och när Hitler sommaren 1939 kom med nya krav, denna gång på Polen, förklarade britterna och fransmännen att de skulle förklara krig mot Tyskland om Hitler beslutade sig för att angripa Polen. Även om revansch mot Frankrike var en av huvudpunkterna i Hitlers program önskade han troligen aldrig något krig mot Storbritannien. Då fransmän och britter sade sig vara beredda att förklara krig mot Tyskland i händelse av att man anföll Polen accepterade Hitler inviten från Sovjetunionen som 23 Augusti 1939 resulterade i Molotov-Ribbentroppakten. Att de två dödsfienderna hade slutit en pakt slog ner som en bomb i Europa men överenskommelsen gjordes främst av taktiska skäl och det var förmodligen Josef Stalin medveten om. Hitler å sin sida ville till varje pris undvika ett nytt tvåfrontskrig vilket var fallet i första världskriget. Med överenskommelsen med Sovjetunionen torde han räknat med att västmakterna skulle avstå från att förklara krig när han inledde det planerade angreppet mot Polen. Stalin skulle låta honom hållas när anfallet mot Frankrike inleddes. När fransmännen var besegrade skulle han med ryggen fri kunna inleda "korståget mot Bolsjevismen", d v s kriget mot Sovjetunionen. Analysen att västmakterna skulle förbli passiva visade sig vara felaktigt vilket ledde till andra världskriget.

Andra världskriget

Efter ett flertal misslyckade försök från tysk sida att förhandla fram en godtagbar lösning för den tyska staden Danzig, som låg som en ö mitt inne i Polen p.g.a. förlorade tyska territorier orsakade av Versaillesdiktatet, angrep Tyskland Polen den 1 september 1939 varefter Storbritannien och Frankrike förklarade krig mot Tyskland. Därmed var andra världskriget inlett. Under kriget lyckades Tyskland snabbt underkuva stora delar av Europa för att sedan undan för undan pressas tillbaka, tills striderna fördes på Berlins gator. Civilbefolkningen i de ockuperade områdena utsattes för stora lidanden; särskilt på Östfronten var den tyska krigföringen oerhört brutal. Redan före kriget hade en rad s.k. koncentrationsläger inrättats, där nazisterna fängslade många för regimen misshagliga individer. Fram till 1942 hade Tyskland mycket stora framgångar i kriget. Polen kapitulerade redan efter en månads krig och Frankrike besegrades nästan lika snabbt under försommaren 1940. Revansch mot Frankrike från första världskriget hade som tidigare nämnts varit en av hörnstenarna i Hitlers program. Frankrikes kapitulation var troligen diktatorns största stund. För att förödmjuka fransmännen extra mycket tvingades de underteckna kapitulationen i samma järnvägsvagn som vapenstilleståndet hade skrivits under som avslutade första världskriget. Därefter försökte Tyskland underkuva Storbritannien, men förlorade slaget om Storbritannien, vilket var den första stora motgången för Hitler och arméledningen. Attacken mot Sovjetunionen (operation Barbarossa) inleddes 22 juni 1941 och gick inledningsvis även det över förväntan. Röda armén tycktes vara grundligt besegrad redan efter några månder men trots gigantiska förluster på den sovjetiska sidan lyckades tyskarna inte erövra Moskva och i och med att USA i december 1941 gick in i andra världskriget hade Hitler i praktiken förlorat kriget, även om det skulle dröja tre och ett halvt år till innan Tyskland hade kapitulerat. Senare under kriget, efter den ökända Wannseekonferensen den 20 januari 1942, där det formella beslutet togs av nazibyråkratin att verkställa den "slutgiltiga lösningen av judefrågan", d.v.s. den avsiktliga och totala utrotningen av Europas judiska befolkning. För detta syfte byggdes s.k. förintelseläger, där Auschwitz i Polen var ett av de största och mest beryktade. I dessa läger tros c:a nio miljoner människor ha mördats. Offren utgjordes av judar, zigenare, homosexuella, handikappade, prostituerade, politiskt oliktänkande (särskilt kommunister) samt fyra miljoner etniska polacker. Massmorden på judar och kommunister hade på Hitlers order redan inletts efter att man invaderat Sovjetunionen sommaren 1941. Inrättandet av utrotningslägren var ett resultat av att det var mycket svårt att dölja massmord i en sådan ofattbar skala. I dödsfabrikerna gick "processen" mycket snabbare och var lättare att dölja. Hitler besökte aldrig själv Auschwitz eller något annat koncentrationsläger, utan överlät hela planeringen och genomförandet av folkmorden på SS som leddes av Heinrich Himmler. Andra centrala personer i planeringen var Himmlers högra hand Reinhard Heydrich och Adolf Eichmann. Hitler hade redan innan kriget mot Sovjetunionen inleddes förklarat att detta skulle bli ett krig där ingen hänsyn skulle tas till krigets lagar. Målet var enkelt men extremt brutalt. Sovjetunionen skulle krossas till varje pris, och hela området fram till Uralbergen skulle besättas. Judar, kommunister och alla andra som påstods hota det tyska folkets existens skulle utrotas, 14 miljoner slaver skulle bli arbetsslavar, uppemot 40 miljoner skulle avrättas och lika många deporteras. Kriget på östfronten var ett masskrig som saknar motstycke i storlek och brutalitet. Kriget beräknas ha kostat 27 miljoner ryssar livet, varav 17 miljoner var civila. I siffran ingår också minst 3 miljoner soldater som dog som krigsfångar. De dog av svält, sjukdomar misshandel eller blev helt enkelt massavrättade. I Polen dog under kriget ungefär var sjätte invånare, 6 miljoner människor. Trots att kriget på samtliga former gick allt sämre från och med vintern 1942-1943 lyckades Hitler med hjälp av propaganda m.m. upprätthålla sin popularitet hos stora delar av befolkningen ända fram till krigsslutet, och han var oinskränkt diktator ända fram tills han begick självmord. I armén växte emellertid efterhand missnöjet och sommaren 1944 genomfördes ett misslyckat försök att mörda Hitler (se 20 juli-attentatet). Dennes lydiga redskap SS svarade med extrem terror där alla inblandade i komplotten avrättades liksom ett mycket stort antal andra personer. Sista tiden i livet tillbringade Hitler i bunkern under riksdagshuset i Berlin. Jämte honom återfanns älskarinnan Eva Braun och nära medarbetare som Martin Bormann och propagandaministern Joseph Goebbels. SS-chefen Himmler som i praktiken varit rikets näst mäktigaste man i åratal blev dock fråntagen alla maktbefogenheter sedan Hitler några dagar före sitt självmord fått vetskap om Himmlers försök att mäkla fred med västmakterna. Ingen vet när han själv insåg att kriget verkligen var förlorat. Hur som helst fortsatte han att utfärda drakoniska order in i det sista, t.ex. skulle alla soldater som retirerade eller gav upp omedelbart avrättas när ryssarna närmade sig Berlin.

Hitler som person

Joseph Goebbelsn skadorna i rikskansliet i slutet av april 1945.]] Hitlers mentala tillstånd har efter hans död blivit föremål för många undersökningar. Klart är att han var förälskad i systerdottern Geli Raubal, och att denna tog sitt liv med Hitlers pistol efter ett gräl med honom den 18 september 1931. Efter det talade Hitler, uppskakad av det inträffade, om att lämna politiken, tankar som han inom kort dock skrinlade. Från och med 1941 visade sig Hitler alltmer sällan offentligt och sista levnadsåret gjorde han knappt några offentliga framtädanden alls. Det välsmorda propagandaministeriet under ledning av propagandaministern Joseph Goebbels försåg emellertid tyska folket med ständiga hyllningar av deras führer. På den privata Hitler var mycket filmintresserad. Han hade senare delen av sitt liv magproblem och blev vegetarian. Hitler hade hade sedan 1932 haft ett hemligt förhållande med Eva Braun och de gifte sig den 29 april 1945, dagen innan de gemensamt begick självmord i Führerbunkern i Berlin i andra världskrigets slutskede. Hitler svalde gift och sköt sig i munnen, medan Eva Braun bara tog gift. Innan Hitler begick självmord skrev han sitt testamente där han utnämde Karl Dönitz till sin efterträdare. Testamentet innehöll hätska utfall mot såväl judarna som det tyska folket som inte visat tillräcklig "offervilja" för att vinna kriget. Kropparna brändes kort därefter i rikskansliets sönderbombade trädgård av Hitlers personlige chaufför, Erich Kempka.

Media

Litteratur


- Bullock, Alan, Hitler. En studie i tyranni. (1995)
- Fest, Joachim, Hitler. (1974)
- Sändh, Bengt: "Adolf och det stora kriget" (1989)
- Fest, Joachim, Undergången. (2004)
- Kershaw, Ian, Hitler. 1889-1936. (2000)
- Kershaw, Ian, Hitler. 1936-1945. (2000)
- Knopp, SS: ondskans mäktiga redskap (2004)

Se även


- Andra världskriget
- Anschluss
- Einsatzgruppen
- Förintelsen
- Schutzstaffeln
- Josef Stalin
- Winston Churchill
- Godwins lag

Externa länkar


- [http://www.adolfhitler.ws/index.php Adolf Hitler] - Omfångsrik engelskspråkig webbsida om Hitler.
- [http://www.dictatorofthemonth.com Hitler kontra andra mer eller mindre framgångsrika diktatorer]