Home About us Products Services Contact us Bookmark
:: wikimiki.org ::
Ystad

Ystad

Ystad (Ystá på skånska) är centralort i Ystads kommun och en stad på Skånes sydkust belägen i Ystadbukten mellan Abbekås och Kåseberga. Stadens huvudnäringar är hamnverksamheten och turism. Betydelsefulla företag i Ystad är Bjurhagen (som tillverkar elkabel) och Polykemi (som tillverkar plastråvaror). Polykemi

Historia

De äldsta beläggen för att Ystad ska ha fått stadsprivilegier härstammar från 1200-talets mitt. 1267 grundlades Gråbrödraklostret i Ystad. Ystad har varit Skandinaviens närmsta förbindelsepunkt med Kontinentaleuropa redan som en dansk stad, men särskilt under stormaktstiden när förbindelsen till Svenska Pommern via Stralsund var viktig. Den urgamla leden kom norrifrån via Vä och Brösarp. Fram till 1800-talet var staden den ledande hamnstaden i Skåne, men förlorade alltmer sin gamla betydelse under andra halvan av 1800-talet. Södra Stambanans slutpunkt blev Malmö istället för först tänkta Ystad, likaså drogs den första telegraflinjen dit och Trelleborg tog under senare delen av 1800-talet över färjetrafiken med kontinenten. Dessa omständigheter bidrog till att stadens centrum bevarades under en period när gammal bebyggelse fick ge vika åt den nya tidens stenstad, vilket gjort att staden kan uppvisa 300 korsvirkeshus i centrum varav många med rötter i medeltiden. Staden blev så småningom en skolstad och militärstad, något som fram till regementsnedläggningarna i slutet av 1900-talet dominerade staden. Idag är det hamnen med färjetrafik till Polen och Bornholm, turism, livsmedelsindustri och pendling till Malmö/Lund som försörjer stadens invånare.

Bebyggelse

Brösarp Ystad brukar ses som den stad i Skåne där den medeltida bebyggelsen bevarats bäst. Gatunätet i gamla staden är i stort sett oförändrat sedan medeltiden och flera senmedeltida byggnader finns bevarade, till exempel Kemnerska gården. Apotekarhuset från 1400-talet är en av de äldst ännu bebodda fastigheterna i hela Skandinavien.

Kyrkor

I Ystad finns två kyrkor: den gamla klosterkyrkan Sankt Petri kyrka och Sankta Maria kyrka. Under senmedeltiden anlades ytterligare kyrka, Sankt Nicolai kyrka, men den revs i och med reformationen.

Kommunikation

reformationen reformationen Ystads station öppnade för trafik med pågatåg år 1990. Härifrån går tåg till och från Malmö, Simrishamn och Köpenhamn. Tågen mellan Ystad och Köpenhamn är förbindelser som ansluter till färjorna till Rönne. Dessa utgör en sorts korridortrafik mellan Bornholm och Köpenhamn.

Tidning

I Ystad utkommer den liberala tidningen Ystads Allehanda. Tidningen grundades 1873, och det första numret utgavs 2 Juli samma år. Allehandan kommer ut varje helgfri dag och har en upplaga på 26 800 exemplar (2003). Formatet är i tabloid.

Kuriosa

Böckerna om kriminalkommisarien Kurt Wallander, skrivna av Henning Mankell, utspelar sig till stor del i Ystad. Wallander uppges i böckerna att bo på Mariagatan. Ett flertal filmatiseringar av de olika böckerna har gjorts, och inspelades då huvudsakligen i Ystad. I huvudrollen i filmerna ses Rolf Lassgård eller Krister Henriksson.

Externa länkar


- [http://www.ystad.se Ystads Kommun]
- [http://www.ystadsallehanda.se Ystads Allehanda]
- [http://www.ystadstudios.se Ystad Studios] Kategori:Ystads kommun Kategori:Sveriges städer

Centralort

Centralort benämns den ort i en kommun eller region där kommun-/regionkontoret och den största delen eller huvuddelen av den kommunala eller regionala administrationen finns. Den ort som är centralort i en kommun kan alltså sägas vara "kommunens huvudstad". Ofta, men långt ifrån alltid, har kommunen samma namn som centralorten.
- se även: Residensstad Kategori:Politik

Ystads kommun

Ystads kommun är en kommun i Skåne län, Sverige. Huvudorten heter Ystad. Kommunen gränsar till Simrishamns kommun, Tomelilla kommun, Sjöbo kommun och Skurups kommun.

Vänorter

Ystad har fyra vänorter:
- Sölleröd, Danmark
- Ekenäs, Finland
- Swinoujscie, Polen
- Haugesund, Norge

Politisk styrning

Ystads kommunfullmäktige har 49 platser som delas av Socialdemokraterna (21), Moderaterna (12), Centerpartiet (4), Folkpartiet (4), Vänsterpartiet (2), Kristdemokraterna (2), Miljöpartiet de Gröna (1), Ystadspartiet (1), SPI (1), Sverigedemokraterna (1) Kommunen styrs av s, v, mp och yp.

Orter

Tätorter är fetmarkerade

- Baldringetorp
- Bjäresjö
- Bussjö
- Glemmingebro
- Hagestad
- Hedeskoga
- Hedvigsdal
- Henriksfält
- Högestad
- Hörup
- Ingelstorp
- Kåseberga
- Källesjö
- Köpingebro
- Löderup
- Löderups strandbad
- Nybrostrand
- Rögla
- Sjörup
- Skårby
- Snårestad
- Stora Herrestad
- Stora Köpinge
- Svarte
- Sövestad
- Svenstorp
- Ystad
- Öja

Församlingar

Kommunen ingår i Vemmenhögs, Ljunits, Herrestads och Färs kontrakt och omfattar år 2004 följande fem församlingar:
- Ljunits församling
- Löderups församling
- Stora Köpinge församling
- Sövestadsbygdens församling
- Ystads församling Innan sammanslagningarna 2002 bestod kommunen av dessa församlingar:
- Balkåkra församling
- Snårestads församling
- Skårby församling
- Sjörups församling
- Bjäresjö församling
- Löderups församling
- Hörups församling
- Valleberga församling
- Glemminge församling
- Ingelstorps församling.
- Stora Köpinge församling
- Stora Herrestads församling
- Borrie församling
- Öja församling
- Sövestads församling
- Bromma församling
- Hedeskoga församling
- Högestads församling
- Baldringe församling
- Ystads församling

Kyrkobyggnader

Extern länk


- http://www.ystad.se/ Kategori:Ystads kommun Kategori:Öresundsregionen

Skåne

Skåne är Sveriges sydligaste landskap. Det ligger i det som historiskt sett kallas Skåneland. Landskapet sammanfaller i stort sett med Skåne län, tidigare delat i Malmöhus och Kristianstads län. I väster skiljer Öresund Skåne från Danmark. Skåne har landgräns till Halland i nordväst, Småland i norr samt Blekinge i nordöst. Skåne omges av Nordsjön i väster (här kallat för Kattegatt och Öresund) och Östersjön i söder och öster. Skåne utgör tillsammans med östra Själland den s.k. Öresundsregionen.

Historia

Huvudartikel: Skånes historia Efter att sedan vikingatiden varit danskt blev Skåne svenskt vid freden i Roskilde 1658. 1675 bedrev Sverige krig med kurfurstendömet Brandenburg, Danmark och Nederländerna. Från 1676 fördes kriget mellan Damnark och Sverige i Skåne också känt som "det skånska kriget" eller Snapphanekriget. Gerillasoldater, så kallade snapphanar opererade i hela Skåne. Under våren 1677 reste Johan Gyllenstierna och en stor trupp svenska soldater, runt i socknarna för att få den manliga befolkningen att skriva på en trohetsförsäkring till den svenske kungen. Man lovade amnesti och hotade med svåra repressalier om man samarbetade med snapphanarna. För att statuera exempel gav Karl XI, i april 1678, order om att Örkened socken, som ansågs som ett av de värsta tillhållen för snapphanar, skulle brännas och alla vapenföra män skulle avrättas. Befolkningen hann till största del sätta sig i säkerhet, men några slogs ihjäl, gårdarna brändes och åkrarna skövlades.

Kuriosa

Det latinska (och även det engelska) ordet för Skåne är Scania och företaget Scania, ursprungligen Maskinfabriks Aktiebolaget Scania grundades i Malmö år 1900 och hade sitt huvudsäte där innan det slogs ihop med Vabis i Södertälje år 1911.

Orter i Skåne

Skånska städer i storleksordning


- Malmö
- Helsingborg
- Lund
- Kristianstad
- Landskrona
- Trelleborg
- Ängelholm
- Hässleholm
- Ystad
- Eslöv
- Höganäs
- Simrishamn
- Skanör med Falsterbo

Övriga orter


- Abbekås
- Bjuv
- Bjärred
- Båstad
- Hammenhög
- Hörby
- Höör
- Klippan
- Kåseberga
- Ljungbyhed
- Perstorp
- Röstånga
- Skivarp
- Skurup
- Smygehamn
- Staffanstorp
- Svedala
- Tomelilla
- Åstorp

Kommunikation

Vägnätet är mycket väl utbyggt i Skåne. Sveriges första motorväg går mellan Malmö och Lund. I Skåne byggdes redan tidigt upp ett antal sammanhängande motorvägar som skulle binda ihop ett antal viktigare orter. Redan under 1950- och 1960-talen byggdes därför längre motorvägar som hängde samman enligt ett mönster som liknade t ex Tyskland. Detta skedde samtidigt som det i övriga Sverige mest byggdes små osammanhängande motorvägssnuttar. De skånska motorvägarna hade internationell anslutning med färjorna från början. Sedan Öresundsbron blev färdig blev denna sammankopplad med de övriga skånska motorvägarna och ersatte färjorna. Det skånska motorvägsnätet är idag integrerat med motorvägarna runt Köpenhamn. Även övriga vägar i Skåne håller hög standard. Järnvägarna i Skåne är även dessa är väl utbyggda idag. Huvudlinjerna är utbyggda för snabbtåg. Det lokala järnvägsnätet har tät trafik med Pågatåg och Öresundståg som dominerar de skånska järnvägarna. Öresundstågen går över Öresundsbron till Köpenhamn och Helsingör. Det skånska järnvägsnätet är idag helt integrerat med järnvägsnätet på Själland tack vare Öresundsbron. Detta innebär idag att de skånska järnvägarna är mer sammanlänkade med Köpenhamnsområdet än med övriga Sverige.

Några kända skåningar


- Hans Alfredson, komiker, manusförfattare, regissör
- Berndt David Assarsson Präst och skånsk historiker
- Sten Broman, musikkritiker, programledare
- Kal P. Dal, musiker, sångare, låtskrivare
- Anita Ekberg, skådespelerska, sexsymbol
- Ann-Louise Hanson, sångerska
- Per-Albin Hansson, statsminister 1934–46.
- Nisse Hellberg, musiker, sångare, låtskrivare
- Lasse Holmqvist, programledare, journalist
- Zlatan Ibrahimovic, fotbollsspelare
- Ernst-Hugo Järegård, skådespelare
- Jarl Kulle, skådespelare
- Henrik Larsson, fotbollsspelare
- Jalle Lorensson, musiker
- Siw Malmkvist, sångerska
- Jan Malmsjö, skådespelare
- Sven Melander, journalist, programledare, skådespelare
- Birgit Nilsson, operasångerska
- Fritiof Nilsson Piraten, författare, överliggare
- Percy Nilsson, affärsman, ishockeylagsägare
- August Palm, pionjär inom arbetarrörelsen
- Erik Penser, finansman
- Edvard Persson, skådespelare
- Peps Persson, sångare, musiker
- Nils Poppe, skådespelare
- Eva Rydberg, skådespelerska
- Pierre Schori, politiker, diplomat
- Leif Silbersky, advokat
- Stellan Sundahl, komiker, programledare, skådespelare
- Max von Sydow, skådespelare
- Timbuktu, musikartist
- Bo Widerberg, regissör
- Mikael Wiehe, sångare, låtskrivare
- David Batra, komiker
- Johan Glans, komiker
- Marie Fredriksson, sångerska, låtskrivare, artist

Se även


- Skånska sevärdheter
- Skånska fornlämningar
- Skånska slott och borgar

Fotnot

Externa länkar


- [http://swedia.ling.umu.se/Gotaland/Skane/index.html Lyssna till några av Skånes dialekter] Kategori:Skåne Kategori:Sveriges landskap Kategori:Öresundsregionen

Abbekås

Abbekås är ett samhälle på Skånes sydkust mellan Ystad och Trelleborg med knappt 700 invånare. Abbekås tillhör Skivarps församling, postnummerområde och Skurups kommun. Abbekås hamn består av en yttre och en inre hamn där den inre används av fiskarna, och den yttre är till för fritidsseglare och gästbåtar. Abbekås är omsjunget av Edvard Persson i sången Abbekåsagåsen Joakim. Strax öster om samhället ligger Abbekås Golfklubb.

Extern länk


- [http://www.abbekas.org Abbekås Byalag] Kategori:Skurups kommun

Kåseberga

Kåseberga, småort i Ystads kommun i Skåne län. I litteraturen finns Kåseberga omnämnt oftast som en lägesbestämning för den mer omskrivna och utforskade skeppssättningen, känd som Ales stenar, uppe på Kåsehuvud. Enligt Rune Buntes artikel "Fiske och fiskelägen i Skåne" har emellertid Kåseberga omnämnts i litteraturen redan under medeltiden tillsammans med bl a Skanör, Falsterbo, Malmö, Skåre, Ystad och Simrishamn såsom reglerade fiskelägen för fiske och fiskhandel. Enligt samma artikel hade Kåseberga år 1684 nio roddbåtar och 18 besättningsmän. År 1858 fanns det 24 egentliga fiskare i Kåseberga och dessa hushåll hade en sammanlagd inkomst av 12.600 kronor. Utöver dessa yrkesfiskare fanns ett stort antal binäringsfiskare t ex fiskebönder, som snabbt kunde anpassa sig till olika arbetssituationer beroende på konjunkturerna. Att Kåseberga haft ganska stor betydelse som fiskeläge framgår bl a av en sammanslagen rangordning beträffande antalet yrkesfiskare, kostnader för fisket samt lönsamheten under åren 1876 - 1960. Av denna kan man utläsa att Kåseberga bland Skånes ca 50 städer och fiskelägen legat som nr 17 och 18 under åren 1881 - 1890 och var då större än t ex Simrishamn som "fiskproducent". Även under åren 1931 - 1940 låg Kåseberga som nr 17 och 18 i rangordningen för Skånes fiskelägen medan rangordningen var 39 åren 1916 - 1920 för att åren 1951 - 1955 gå upp till nr 14. Som en förvandling från Sandhammarens rev skjuter kåsehuvud ut med närmare 30 meter över havet. Från toppen skymtas Ystad i väster och Bornholm i sydost. Några 10 tal meter nordväst ligger det sägenomspunna Ales stenar. Vid Ales stenar. "Där kusten stupar mellan hav och himmel har Ale rest ett jätteskepp av stenar, skönt på sin plats, när axens ljusa vimmel med blockens mörka stillhet sig förenar, en saga lagd i lönn, vid brus av Östersjön, som ensam vet, vad minnesmärket menar," - Ur Anders Österling: Ales Stenar.

Extern länk


- [http://www.osterlen.com/samhallen/kaseberga.html Om Kåseberga] Kategori:Ystads kommun Kategori:Österlen

Danmark

Danmark är en konstitutionell monarki i norra Europa. I realiteten styrs Danmark av det danska Folketinget, där Anders Fogh Rasmussen för tillfället är statsminister. I Danmark lever det cirka 5,5 miljoner människor, varav nästan en fjärdedel i huvudstaden Köpenhamn. Danmark består administrativt av 14 amter och 275 kommuner. Dessutom är Färöarna och Grönland en del av kungariket Danmark, men båda är självstyrande enheter. Danmark är medlem i EU, OECD, NATO, FN och många andra internationalla organisationer.

Danska språket

I Danmark talas danska - vilket tillhör den germanska språkgruppen, som innehåller språk som tyska, engelska och de nordiska språken (utom finska, som tillhör en annan språkfamilj). Danska består av många dialekter som tydligt anger från vilken del av landet personen kommer. Riksdanska är det officiellt erkända danska språket som används i TV, radio och i undervisning. Vidare talas färöiska, grönländska (en dialekt av Inuit) och tyska (liten minoritet).

Danmarks historia

Huvudartikel: Danmarks historia

Danska regenter

Danmark har näst efter det japanska kejsarhuset den äldsta obrutna regentlängden i världen. Gorm den gamle räknas som den första historiskt dokumenterade kungen. Hans uppgivna företrädare kan med varierande styrka hållas för sannolika, men endast ett fåtal, Godfred, Harald Klak och Hårik kan styrkas i historiska källor. Sedan 1972 är Margrethe II av Danmark Danmarks regent.

Danmarks geografi

Danmark är indelat i 16 amter och 271 kommuner. Kommuner efter antal invånare (år 2003): # Köpenhamn - 501 285 # Århus - 291 258 # Odense - 184 308 # Ålborg - 162 521 # Frederiksberg - 91 435 # Esbjerg - 82 314 # Gentofte - 68 314 # Kolding - 62 747 # Randers - 62 252 # Gladsaxe - 62 006 # Helsingør - 60 569 # Herning - 58 823 # Horsens - 57 651 # Vejle - 55 553 # Silkeborg - 53 888 # Roskilde - 53 472 # Lyngby-Tårbæk - 51 344 Lyngby-Tårbæk Danmark består geografiskt av halvön Jylland och 405 namngivna öar, varav de 82 är bebodda. Danmark ligger i Nordeuropa, med havet som granne, Östersjön och Nordsjön och ligger norr om Tyskland och väster om Sverige. De två väsentligaste öarna är Själland och Fyn. Huvudstaden Köpenhamn ligger på Själland. Kungariket omfattar geografiskt också två självstyrande områden, Färöarna och Grönland. Geografiska koordinater: 56 00 N, 10 00 Ö. Danska öar efter invånartal 1 januari 1997: # Själland - 2 033 467 # Fyn - 438 521 # Amager - 151 593 # Lolland - 71 473 # Als - 51.268 # Bornholm - 44.924 # Falster - 42 902 # Mors - 23 028 # Langeland - 14 708 # Mön - 10 368 # Ärö - 7 600 # Tåsinge - 6 256 # Samsö - 4 331 # Thurö - 3 638 # Fanö - 3 241 # Läsö - 2 362 # Bogö - 1 014 # Fur - 999 # Orö - 936 # Römö - 805 # Fejö - 625 # Jegindö - 548 # Sejerö - 405 # Agersö - 279 # Strynö - 211 # Femö - 204 # Enö - 203 # Aarö - 199

Fakta


- Gränssträckning på land totalt: 68 km
- Landsgränser: Tyskland 68 km
- Kustlinjer: 7 314 km
- Klimat: Tempererat; fuktigt och dimmigt; milda vintrar och kall sommar.
- Terräng: lågt och platt med lätt kuperade marker.
- Höjdskillnad:
  - Lägst: Lammefjorden, -7 m
  - Högst: Yding Skovhöj, 173 m
- Naturresurser: petroleum, naturgas, fisk, salt, kalksten, sten, grus och sand.
- Jordfördelning: (1993)
  - Brukad jord: 60 procent
  - Skog och liknande: 10 procent
  - Annat: 25 procent
  - Obrukat landområde: 4 350 km²
- Naturrisker: Översvämningar är ett problem i vissa delar av landet, t.ex. delar av Jylland samt längs Lollands sydkust. Dessa områden skyddas från havet med ett system av dämningar.
- Ekologi:
  - Under debatt - luftföroreningar, förorening från bilar och kraftverk.
  - kväve- och fosforförorening av Nordsjön.
  - dricksvatten- och grundvattensföroreningar pga. jordbruk och pesticida rester.

Kommunikationer

Flyg

Köpenhamn har den internationella flygplatsen Kastrup varifrån ett stort antal flygbolag opererar. Mest dominerande är SAS men flera andra finns också. Kastrup har dessutom goda förbindelser med järnväg till både övriga Danmark och med Skåne.

Järnvägar

Järnvägarna är väl utbyggda i Danmark. Järnvägsnätet når ut till de flesta delar av landet och banstandarden är hög. Tågen har också en mycket hög standard, bland det bästa i Europa. De flesta tågen är moderna. Järnvägsnätet når ut till Sverige och Tyskland. Tätaste internationella trafiken är den som går från Köpenhamn mot Malmö som mer fungerar som lokal trafik än som internationell. Det danska järnvägsnätet är också tätt integrerat med Skåne genom Öresundsbron. En brist med det danska järnvägsnätet finns dock. Det är enbart ett fåtal banor som är byggda för elektrisk drift. Det handlar egentligen enbart om ett antal banor på Själland och de banor som går till Sverige och Tyskland. Från tyska gränsen i södra Jylland går en bana med eldrift som går via Fyn och Själland till Öresundsbron. Detta för att den ofta fungerar som transit mellan Sverige och Tyskland. I övrigt saknar det danska järnvägsnätet eldrift och tågen går därför med diesel.

Vägar

Vägnätet är bra utbyggt. Vägarna har hög standard och är bra underhållna. Även de mindre vägarna är ofta i gott skick. Danmark har också byggt ut motorvägar i en omfattning så att de utgör stamvägarna i landet. Motorvägarna sträcker sig dessutom till både Sverige och Tyskland. Genom både Öresundsbron och Stora Bältbron finns det en motorvägsträcka som kan användas som transitmotorväg mellan Sverige och Tyskland. Det går även motorväg till Norra Jylland och till Esbjerg. En motorväg med internationell trafik som används i stor omfattning är motorvägen från Köpenhamn till Malmö.

Politik

Danmark är liksom Sverige och Norge en konstitutionell monarki. Parlamentet heter Folketinget.

Sport

Fotboll, simning, badminton och handboll är populära sporter i Danmark.

Övrigt

Öresundsbron är en numera en viktig del i Danmarks kommunikationer

Kända danskar


- H.C. Andersen
- Niels Bohr
- Tycho Brahe
- Lars Fredriksen - gitarrist i Rancid
- Søren Kierkegaard
- Lars Ulrich - trummis i Metallica

Se även


- Danska formgivare
- Danmark/Regentlängd
- Dannebrogen

Externa länkar

Kategori:Europas länder Kategori:Danmark als:Dänemark fiu-vro:Taani ja:デンマーク ko:덴마크 ms:Denmark simple:Denmark th:ประเทศเดนมาร์ก zh-min-nan:Dan-kok

Stormaktstiden

Stormaktstiden är en benämning på epoken i Sveriges historia mellan åren 1611 till 1718. Namnet kommer av att Sverige under denna period erövrade och upprätthöll en stormaktsställning i Europa. Stormaktstiden föregicks av Äldre vasatiden (1521-1611) och efterföljdes av frihetstiden (1719-1772). Den indelas i Yngre vasatiden (1611-1654) och Karolinska tiden (1654-1718). Perioden inleds med att Gustav Vasas son Karl IX avlider och dennes son Gustav II Adolf bestiger tronen 1611. Den avslutas med att Karl XII stupar vid Fredrikshald 1718 och det svenska stormaktsväldet därmed går under.

Grundläggandet av Sveriges stormaktsvälde

År 1611 befann sig Sverige i krig med Danmark, Polen och Ryssland. De svårigheter som värnandet av Sveriges politiska och religiösa självständighet medförde framkallade hos det svenska folket en kraftutveckling som endast vikingatiden erbjuder ett motstycke till och som under ledning av snillrika och målmedvetna ledare för en tid skaffade Sverige en verklig stormaktsställning. Grundläggaren av denna var Karl IX:s store son och efterträdare Gustaf II Adolf (1611-1632). Sedan han, fastän han bara var en yngling, under stora svårigheter och mot en oerhörd penningutbetalning för Älvsborgs lösen lyckats uppnå freden i Knäred 1613 med Danmark och därmed bevarat rikets integritet, fullföljde han det ryska kriget med sådant resultat, att även den sydöstligaste delen av Finland, Kexholms län, tillsammans med det dittills också ryska Ingermanland blev svenskt 1617. Hans kamp för avvärjandet av Sigismunds krav på Sveriges krona ledde till att Polen 1629 tillsvidare måste avträda Livland och en del för östersjöhandeln viktiga preussiska hamnar. Genom dessa ryska och polska förvärv togs ett stort steg till att Östersjön skulle bli ett svenskt innanhav - en tanke som inte var orimlig vid en tid då haven till följd av kommunikationsväsendets beskaffenhet snarare förband än skilde länderna åt, och då nationalitetsprincipen ännu inte fått en bestämmande betydelse för statsbildningen. Trots att Sverige hade besegrat Polen hade Sigismund inte gett upp sina anspråk på den svenska kronan, och om den katolska reaktionen segrade i det 1618 utbrutna stora religionskriget i Tyskland, det trettioåriga kriget, kunde han påräkna dess understöd till Sveriges kuvande. Detta var orsaken till Gustav II Adolfs deltagande i trettioåriga kriget. De för eftervärlden delvis i dunkel höljda planer med avseende på Sveriges blivande ställning som han anknöt till sitt segerlopp, blev till följd av hans förtidiga död ofullbordade, men tack vare dem som fortsatte verket - Axel Oxenstierna och de stora fältherrarna ur hans krigarskola, som Johan Banér och Lennart Torstenson, m.fl. - vanns i alla fall det för vars skull han sett sig nödsakad att ingripa i världsstriden: tryggandet av Sveriges nationella självständighet. Därmed vanns också det som var villkoret för detta och som Gustav II Adolf kände som en nådegåva för sig och sitt folk att få kämpa för: räddandet av protestantismens andliga frihet. Även landområden (en stor del av Pommern, Wismar och Bremen-Verden) tillföll Sverige i den fred, den Westfaliska freden, som under hans efterträderska Kristina (1632-1654) gjorde slut på det stora kriget 1648.

Stärkande och bevarande av stormaktsställningen

Besittningen av de tyska landområdena medförde inte den politiska maktställning, som Gustav II Adolf kanske skulle skaffat Sverige om han själv fått avsluta det tyska verket. Men då Sverige genom dem blev medlem av det Tyska riket och tillika i freden förklarades som en av garanterna för Tysklands i denna fastslagna ordning, var det nu erkänt som en av det europeiska statssystemets mera framstående medlemmar. Två av de tyska landförvärven - Pommern och Wismar - hade också betydelse för det svenska östersjöväldets utveckling och gav en ersättning för det tillbakasteg med avseende på detta som måste tas vid uppgivandet av de preussiska hamnarna 1635 för att bereda möjlighet att efter Gustav II Adolfs död fortsätta det tyska kriget. En vinst av stormaktsställningen som skulle komma att överleva denna var att det därigenom bereddes tillfälle att konsolidera det rent svenska området inom naturliga gränser mot Danmark-Norge. En direkt följd av framgångarna i det tyska kriget var nämligen freden i Brömsebro den 13 augusti 1645, som återgav Sverige Gotland, Jämtland och Härjedalen, och den i kriget förvärvade militära överlägsenheten blev förutsättningen för de bragder genom vilka drottning Kristinas efterträdare Karl X Gustav (1654-1660) sedan genom freden i Roskilde den 26 februari 1658 tvingade fram de dyrbara förvärven av Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän. Hans storslagna plan att fullborda östersjöväldet – på Polens bekostnad med anledning av att de polske Vasarna inte hade gett upp sina krav på den svenska kronan, och sedan genom ett nytt danskt krig med hela Danmarks erövring som mål - blev visserligen inte realiserad, men till följd av det polska kriget skaffades dock - efter hans död - genom freden i Oliwa 1660 det nämnda kravet fullständigt ur världen och Sveriges rätt till Livland blev definitivt erkänd. Livland-1632) efterträdde sin far Karl IX på tronen 1611 och grundlade Sveriges stormaktsställning]] Karl XI (1660-1697) tryggade genom sina vapenbragder i det skånska kriget 1675-1679 besittningen av de från Danmark förvärvade provinserna, som råkat i fara då riket genom hans förmyndares okloka politik dragits in i ett europeiskt krig (sjuårskriget, för Sveriges del kallat pommerska kriget) som inte berörde Sveriges intressen, och så länge han regerade behöll Sverige sedan sin europeiska maktställning utan krigiska förvecklingar..

Skapandet av den moderna svenska ämbetsförvaltningen

1600-talet blev för Sverige en storhetstid inte blott i yttre, utan också i inre hänseende. Då löstes en uppgift av den allra största betydelse för statsskicket: skapandet av bestämda former för utövningen av den självständiga statsmyndighet som Gustav Vasa grundat och Karl IX räddat. Även detta storverk knyter sig i främsta rummet till Gustav II Adolfs namn. Gustav II Adolf (1583-1654) skapade den moderna svenska ämbetsstat som var nödvändig för att upprätthålla Sveriges stormaktsställning]] Den enda rättsliga representanten för statsmyndigheten hade under de äldre Vasarna varit kungen själv. Riksrådet, som var en i landslagen lagfäst riksinstitution, skulle väl också ha kunnat betraktas som en representant för denna, men till följd av de minnen som knöts till dess maktutövning under medeltiden, fick det, som redan antytts, till en början endast en undanskjuten ställning i det "nya riket". Härav vållades emellertid den ovan omtalade aristokratiska opposition mot kungamakten som framträdde efter Gustav Vasas död. I dess program, vars främste talesman var riksrådet Erik Sparre, ingick en ordnad ämbetsförvaltning, men underställt rådet såsom varande statsmaktens egentliga innehavare. Detta skulle antagligen ha medfört en återgång till medeltidens regerande aristokrati med dess följd den av Gustav Vasa undertryckta aristokratiska anarkin. Hans söner förhöll sig därför reserverade mot de högadliga organisationsförslagen, och sedan Karl IX i blod kvävt rådsaristokratins restaurationsplaner (bl.a. i Linköpings blodbad 1600), fortsatte han i det stora hela det rent personliga regemente vari Vasarnas kungadöme, frånsedt några ej fullföljda ansatser, dittills förmått finna sitt enda uttryck. 1600-1689), här porträtterad av Sébastien Bourdon, abdikerade som regerande svensk drottning 1654]] Det var Gustav II Adolf som försonade aristokratin med den på monarkisk grund vilande nya statsordningen och kunde så göra den politiska duglighet, som adeln mer än någon annan klass då var mäktig, tjänstbar åt denna. Rusttjänsten förlorade härigenom sin konstitutiva betydelse för adelskapet, och detta erhöll genom riddarhusordningen en ny grund. Adeln blev därmed den samhällsklass som framför allt skulle ägna sig åt högre statstjänst, inte bara blott militär utan också civil, och för att främja detta gav Gustav II Adolf den ökade privilegier. Det var från dessa förutsättningar han tillsammans med den svenska aristokratins största personlighet, Axel Oxenstierna, utförde det organisatoriska storverk som fick sin avslutning i 1634 års regeringsform. Den föregående vasatidens sekreterarregemente upphörde, och det högadliga riksrådet blev en verklig regeringskonselj - inte egenmäktigt beslutande, inte parlamentarisk, men genom sin sociala maktställning ägnad att utgöra ett konstitutionellt band på kungamakten. Den kungliga domsrätten fick ett permanent organ i Hovrätten och riksrådet började få tjänstgöra även som en högsta instans för denna. En fast centralförvaltning upprättades i kollegiala former. Gustav Vasas stora reform av lokalförvaltningen fullbordades på ett sådant sätt att fogdarna underordnades landshövdingar, vilka i olikhet med medeltidens stora läntagare även de blev verkliga ämbetsmän. Visserligen mäktade den gamla folkliga självstyrelsen i landskap och härad inte bevara sin ställning vid sidan av den sålunda planmässigt organiserade kungliga ämbetsförvaltningen, men i stillhet lades grunden till en ny kommunal styrelse genom den självförvaltning som sockenmenigheterna utövade under prästerskapets ledning, och städernas självstyrelse undertrycktes inte utan ställdes endast i organiskt sammanhang med den kungliga lokalförvaltningen. Emellertid förlade Gustav II Adolfs och Axel Oxenstiernas stora organisationsverk ingalunda statsmaktens utövning endast till kung, råd och ämbetsverk. Det var tvärtom det som gjorde också ståndsriksdagen till ett effektivt och lagstadgat organ för detta. Ordnad samverkan av alla nationella krafter för att förverkliga statsändamålets var grundtanken i Gustav II Adolfs statsskick, och därför har senare tider statsmän kunnat söka en ledning i detta även för sitt statsliv.

Den andliga och materiella kulturen

Gustav II Adolf-1660), här porträtterad av Sébastien Bourdon, gav Sverige dess naturliga gränser åt söder och sydväst genom erövrandet av Bohuslän, Halland, Skåne och Blekinge]] Även på den andliga och materiella kulturens område gjordes under stormaktstiden sådana insatser att perioden har gjort sig förtjänt av sitt namn. Vad som med avseende på den förra hade försummats under reformationstiden gottgjordes nu. Gymnasier inrättades, och Uppsala universitet, till vars återställande en svag början hade gjorts 1595, fick utvecklingsmöjligheter och ekonomisk trygghet genom Gustaf II Adolfs storartade donation 1624 från de Gustavianska arvegodsen. Tartu universitet grundades 1632, Åbo universitet 1640 och Lunds universitet 1666, för främjande av svensk odling i Finland och de skånska provinserna, och det folkbildningsarbete på protestantisk grund som denna tids svenska kyrka utövade kan inte värderas högt nog. Deltagandet i trettioåriga kriget förde visserligen med sig rätt mycket överdåd i levnadssättet, men det var å andra sidan därigenom som Sverige öppnades för inflytanden från andra europeiska länders kulturliv. Först nu kunde det bli tal om verklig svensk konstpoesi och svensk vetenskap. I båda märktes nybörjarskapets famlande försök, men också den storvulna patriotiska kraften hos den tid vars barn de var. Även med avseende på den materiella kulturen blev stormaktstiden epokgörande. Genom åtgärder i merkantilsystemets anda och genom inkallandet av utlänningar med större affärsvana eller yrkesskicklighet än dåtidens svenskar ägde sökte Gustav II Adolf och Kristinas förmyndarregering befordra denna. Sverige började nu få ett ordnat kommunikationsväsen, införandet av nya metoder i järntillverkningen grundlade den stormaktsställning landet sedermera länge intog i denna bransch, de första ansatserna till svensk fabriksindustri gjordes, handeln och i samband med denna stadsväsendet fick ett stort uppsving, som i synnerhet kom Stockholm till godo. Först genom detta och genom styrelsens centralisering blev denna plats rikets verkliga huvudstad. Inte ens för tanken att göra Sverige till en kolonialmakt var man främmande, vilket särskilt kolonin Nya Sverige Nordamerika vittnar om, men den kraftutveckling som skulle fordrats för detta togs i anspråk av den europeiska stormaktsställningens krav.

Statsfinansiella problem

Nordamerika-1697) i slaget vid Lund den 4 december 1676 under skånska kriget, där han lyckades försvara sin far Karl X Gustavs erövringar från ett danskt återerövringsförsök. Målning av David Klöcker Ehrenstrahl]] Stormaktstidens svenskar älskade att jämföra sina egna bedrifter med de svenska "götarnas" deltagande i folkvandringarna, om vilket tidens okritiska historieforskning gett dem förvirrade föreställningar. Om detta deltagande verkat upprivande på de inre förhållandena så skulle jämförelsen även i detta hänseende få en kärna av sanning. Under den äldre vasatiden hade ett nytt förläningsväsen uppkommit. Det innebar – frånsett hertigdömena samt grev- och friherreskapen - inte som under medeltiden ett utskiftande av själva statsmyndigheten, utan var rent ekonomiskt. Den bestod i bortförläning av kronogods eller rätt att inom ett område uppbära de på skattejorden vilande räntorna, d.v.s. skatterna, men det var i strid med landslagen ärftligt. Till följd av naturahushållningen fanns inte de nödvändiga penningtillgångar för att betala kostnaderna för den nya riksstyrelsens ökade behov av statstjänster, och då tillgreps det ekonomiska förläningsväsendet och gjordes ärftligt i analogi med adelns privilegier, som ju också betraktades som en ersättning för statstjänst. En för riket fördärvlig utsträckning av detta förläningsväsen blev följden av den abnorma kraftansträngning som Sveriges deltagande i trettioåriga kriget gjorde nödvändig. Det användes ofta till att belöna adelns fosterländska offervillighet, utan vilket de stora uppgifterna inte hade kunnat lösas, men det användes också i form av förpantning och frälseköp för att skaffa statskassan medel till kriget. Det ena likaväl som det andra medförde att man för stundens behov offrade själva inkomstkällorna, och då drottning Kristina efter att hon blivit myndig även under fredstiden på det mest överdrivna sätt fortsatte med det som under kriget kunnat vara berättigat som en nödfallsåtgärd blev rikets finansiella ställning förtvivlad. Men gods- och ränteavsöndringarna verkade också socialt förryckande. De senare innebar en fara för böndernas odalfrihet, och båda gav åt högadeln, som vunnit mest genom dem, en övermakt på samhällslivets olika områden som väckte ovilja och farhågor inte bara hos de ofrälse stånden, utan också hos den lägre ämbetsadeln. Yrkandet på en reduktion i kraft av landslagens förbud mot ärftliga förläningar blev samlingstecknet för den sociala oppositionens olika element, och med Karl X Gustavs trontillträde fick detta yrkande även stöd av kungamakten, för vilken det öppnade en möjlighet att råda bot på rikets finansiella nödläge. Den reduktion som genom detta kom till stånd 1655 fullföljdes dock inte så att detta mål vanns, och följden av detta blev att Karl XI:s förmyndare drevs till en äventyrlig subsidiepolitik och därigenom störtade riket i ett krig, det skånska kriget, som utan den unge kungens kraft och hjältemod skulle ha berövat landet frukterna av Karl X Gustavs segrar.

Det karolinska enväldet införs

Karl X Gustav-1718) blev kung 1697, endast 15 år gammal, och tvingades under nästan hela sin regeringstid försvara Sverige mot dess aggressiva grannar, men övermakten blev till slut för stor och Sverige förlorade sin stormaktsställning. Porträtt av Axel Sparre från 1712]] Även själva styrelsesättet påverkades av den aristokratiska förskjutningen inom samhällslivet. Hos den nu socialt dominerande högadeln framträdde tendenser att låta dess politiska organ, riksrådet, undantränga kungen från den plats som vasatiden gett honom inom riksstyrelsen. De båda förmyndarregeringarna (Drottning Kristinas 1632-1644 och Karl XI:s 1660-1672) hade inneburit ett konungslöst stormannaregemente, och tanken låg nära att göra ett sådant i sak, om än inte formellt, permanent. Förutsättningen för att den fasta förvaltningsorganisation som trätt i stället för de äldre vasarnas personliga regemente skulle kunna fungera på ett tillfredsställande sätt var emellertid en kraftig regeringskontroll. Att åstadkomma en sådan var kungens uppgift, och om han inte kunde eller fick handha den hänvisades förvaltningsorganisationen till självkontroll genom sina egna till rådsregeringen hörande främsta ämbetsmän. Tack vare Axel Oxenstiernas exceptionella ledaregenskaper utföll experimentet inte dåligt under Kristinas omyndighetstid, men under Karl XI:s ledde frånvaron av kontroll utifrån över administrationen till en förvaltningsanarki vars faror för riket det skånska kriget i början av Karl XI:s egen regering bragte i öppen dag. Därmed föll planerna på ett självständigt rådsvälde, men deras fall drog med sig det på maktfördelning och samverkan mellan kung, råd och ständer grundade statsskick som, rotat i uråldrig svensk statsuppfattning, av Gustav II Adolf bragts till större fulländning än någonsin förut. Med hjälp av riksdagsoppositionen mot den aristokratiska utveckling som både i socialt och politiskt hänseende visat sig så betänklig samlade kungen, fäderneslandets räddare, i sin hand hela statsmyndigheten och så uppstod det karolinska enväldet – en styrelseform som utmärktes av att den var monistisk, d.v.s. statsmyndighetens koncentrerades till ett enda statsorgan. Detta var en nyhet i svenskt författningsliv, men då hade det ett visst berättigande såsom en tillfällig diktatur för att lösa viktiga samhällsuppgifter. Resultatet av det karolinska enväldets införande blev en ny omfattande reduktion som räddade den svenska bondefriheten och möjliggjorde att förvaltningskostnaderna tillgodosågs genom en fast avlöningsstat i stället för genom förläningar, skapandet av en ny härordning genom indelningsverket och införandet av reda och plikttrohet i förvaltningen. Denna berövades därvid sin aristokratiska självständighet och erhöll karaktären av en kunglig byråkrati, men Karl XI lät den arbeta i former från Gustav II Adolfs och Axel Oxenstiernas reform och gav åt dessa ännu större fasthet. De nya krafter som Karl XI ingöt i riket förmådde dock inte rädda Sveriges stormaktsställning. I 18 år kämpade Karl XII (1697-1718) en förtvivlad kamp för denna, skoningslös mot både sig själv och sitt folk. Det var tillika en kamp för germanskt statsliv mot det framryckande ryska väldet, men i stället för att däri understödjas av stambesläktade folk måste han strida även mot sådana. Trots sagolika bedrifter blev den ojämna kampen slutligen hans folk övermäktig, och genom de freder, som 1719, 1720 och 1721 avslutade det stora nordiska kriget, störtade det svenska stormaktsväldet samman. Av de landförvärv på vilka det byggts upp återstod sedan endast i Tyskland en remsa av Pommern samt Wismar och i Sverige de från Danmark-Norge vunna provinserna.

Se även


- Axel Oxenstierna (1583-1654)
- Grafisk tidsaxel över stormaktstiden
- Gustav II Adolf (1594-1632)
- Karl XII (1682-1718)
- Marinhistoria
- Skånska kriget (1675-1679)
- Stora nordiska kriget (1700-1721)
- Trettioåriga kriget (1618-1648) Stormaktstiden Kategori:Wikipedia:Veckans artikel

Svenska Pommern

Svenska Pommern, benämning på den del av Pommern som Sverige fick i Westfaliska freden 1648 och var i svensk ägo till år 1815. Dit räknades ön Rügen och en viss period ön Usedom, samt städerna Stralsund och Greifswald.

Generalguvernörer


- Lennart Torstenson (1641 - )
- Carl Gustaf Wrangel (1648 - )
- Johan Oxenstierna (1650-1652)
- Axel Lillie (1652 - )
- Otto Wilhelm Königsmarck (1679 - 1685)
- Nils Bielke (1687 - 1698)
- Johan August Meijerfeldt the elder (1713 - 1747)
- Filip Julius Bernhard von Platen
- Fredrik Vilhelm von Hessenstein (1776 - 1791)
- Eric Ruuth (1792 - 1796)
- Hans Henric von Essen (1800 - 1809) Kategori:Pommern Kategori:Sveriges historia

Stralsund

Stralsund, stad i den tyska delstaten Mecklenburg-Vorpommern, belägen vid Östersjökusten. Stralsund var i svensk ägo från den Westfaliska freden 1648 till 1814, då den avträddes till Danmark och tillföll Preussen 1815. Under perioden 1720-1814 var staden säte för den svenske guvernören i Pommern. Det finns talrika svenskminnen i Stralsund. År 2002 togs gamla stan i Stralsund upp på UNESCO:s världsarvslista. Staden har omkring 59 000 invånare (2003). Den anlades 1234 och tillhörde från 1278 Hansan och har alltid varit en betydande sjöfartsstad. I Stralsund finns i dag skeppsvarv, den tyska marinens tekniska skola, bryggeri samt arbetsmarknadens försäkringsanstalt, som är den största arbetsgivaren. Hansan

Historiska minnesmärken

Äldsta stadsdelen, med omkring 570 medeltida hus, ligger kring Alter Markt. Stralsund har tre medeltida kyrkor:
- Nikolaikyrkan (1276)
- Mariakyrkan (1298). I Mariakyrkan finns ett gravmonument över Johan Paulinus Lillienstedt och anses vara Pommerns finaste barockskapelse. Det utfördes av den nederländske bildhuggarmästaren Johan Baptist Xabery.
- Jakobskyrkan (1303) Därutöver finns rådhuset från 1200-talet, som har sitt nuvarande utseende efter arkitekten Nils Eosander och det 1250 grundade Katharinenklostret, som sedan 1924 är ett kulturhistoriskt museum. I staden finns även det forna Johannisklostret, numera stadsarkiv. Av nyare datum, ombyggt 1740, finns vid rådhustorget det svenska kommendanthuset, där stadens högste militäre befälhavare huserade. Arkitekten Cornelius Loos står för ritningarna till guvernörspalatset för Svenska Pommern, som uppfördes under åren 1726-1730.

Historiska fakta

1730 Stralsund anlades 1234 av Wizlaw I, furste av Rügen. Trots att staden flera gånger blev härjad, växte den i betydenhet och var på 1300-talet näst Lübeck Hansaförbundets förnämsta stad och fick under de pommerska hertigarnas välde viktiga privilegier. Staden slöt 24 juni 1628 förbund med Gustaf II Adolf. Senare samma år blev den hårt ansatt av de kejserliga trupperna under Wallenstein, för vars Östersjöplaner Stralsund var oundgängligt. Gustaf II Adolf skickade då trupper under Alexander Leslies överbefäl, och belägringshären tvingades, efter stora förluster, bryta upp 24 juli, vilken dag staden sedan årligen firat. Stralsunds dåvarande befästningar utgjordes endast av tornprydd ringmur och smala jordlinjer på och framför de dammar, som förenade den i övrigt av en bred våt grav omgivna staden med fastlandet. Sedan Gustaf Adolf i september 1630 kommit till Stralsund med större delen av sin armé och beslutat att göra Stralsund till sin operationsbas, förmåddes borgarna att förstärka försvarsverken med ett par bålverk samt raveliner och utanverk, allt palissaderat, vid Franken- och Knieperportarna ävensom befästning på Dänholm. palissad. Målning av Johan Heinrich Wedekindt.]] Genom westfaliska freden (1648) kom Stralsund till Sverige och varmed vissa avbrott, under ett och ett halvt århundrade svenskarnas viktigaste förpost på kontinenten. <- (kommenterar bort pga att det inte går att tyda vem som gjorde vad om man inte redan vet det, den som vet får gärna stoppa tillbaks det i läsbart skicka :-)) I september 1678 anfölls den av O. V. von Königsmarck med omkring 4 000 man försvarade staden av brandenburgare och danskar, som från batterier på Dänholm och på fastlandet lät slutligen 157 grova kanoner spela mot staden; den råkade i brand, borgarna gjorde myteri, och 15 oktober 1678 måste Königsmarck dagtinga. Genom freden 1679 återkom Stralsund till Sverige, och dess illa medfarna försvarsverk började iståndsättas, bland annat med ett hornverk framför Knieperporten. -> Under stora nordiska kriget blockerades Stralsund av de allierade (ryssar, sachsare, danskar) mellan 7 september 1711 och 7 januari 1712 samt hösten 1713. Den 11 november 1714 kom Karl XII till staden. September 1715 började den belägras av de allierade (preussare, danskar, sachsare). Den var då i tämligen gott försvarsstånd. Försvararna byggde under belägringen en mängd framskjutna verk, retrancherade Dänholm och Alte-fähr, iståndsatte Redewichskansen och byggde en redutt på Ruden. Försvaret leddes av kungen själv. Först 2 november 1715 öppnade fienden artillerield; fram i december 1715 började staden likna en grushög, och redan 12 december 1715 var bräsch skjuten. Natten till den 22 december 1715 lämnade Karl XII staden för att segla över till Skåne, och följande dag tvingades staden kapitulera. Efter fredsslutet 1720 blev den återlämnad. Under sjuåriga kriget blockerades Stralsund vintrarna 1757-1758 och 1758-1759 av preussarna. Enligt en av Virgin utarbetad dessein arbetades "med force" på Stralsunds förstärkande från 1770 till 1776, varefter en av von Röök utarbetad förstärkningsplan följdes. Februari-mars 1807 var staden innesluten av fransmännen; de fördrevs ur Pommern, men återkom och började den 6 augusti 1807 belägra Stralsund, som redan den 20:e samma månad öppnade sina portar, sedan svenskarna natten förut övergått till Rügen. Fransmännen raserade en del av försvarsverken. Den 31 maj 1809 stormades den av Schills friskara besatta platsen av danskar och holländare. 1810 återfick Sverige Stralsund genom freden i Paris, men avträdde det jämte det övriga Pommern till Danmark, som 1815 överlät det till Preussen. 1873 upphörde Stralsund att vara fästning. Stralsund behöll länge sitt särskilda, under de katolska hertigarnas välde tillsatta, protestantiska stadskonsistorium. Stadens borgmästare, syndikus och rådsmedlemmar hade som sådana personligt adelskap, ett privilegium förlänat av Karl XII. Nicodemus Tessin d.ä. och Carl Wilhelm Scheele föddes och växte upp i Stralsund. Kategori:Orter i Tyskland Kategori:Tyska världsarv ja:シュトラルズント

V

V är den tjugoandra bokstaven i det svenska alfabetet. Den har utvecklats ur bokstaven U. Versalt V kan vara: # Beteckning för talet fem (5) i romerska siffror. # Titeln på en science fiction-serie i TV, se V (TV-serie). # Benämningen på huvudkaraktären i V for Vendetta en serietidning skriven av Alan Moore och tecknad av David Lloyd. # Den kemiska beteckningen på grundämnet vanadin. Se även periodiska systemet. # Förkortning för den fysikaliska enhelten volt. # Förkortning för volym. # . ----
A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö
kategori:Latinska alfabetet als:V ja:V simple:V

Brösarp

Brösarp är ett samhälle och en tidigare tingsplats på Österlen, sedan gammalt med skjutsställe och gästgiveri utmed landsvägen från Götaland till Ystad för dem som skulle till kontinenten. Brösarp har en välbesökt museijärnväg som sommartid trafikerar Sankt Olof via Vitaby. Brösarp är också känt för Brösarps backar.

Externa länkar


- [http://www.osterlen.com/samhallen/brosarp.html Berättelse om Länsman Montan] Kategori:Österlen Kategori:Tomelilla kommun

Sankt Petri kyrka, Ystad



Sankt Petri kyrka eller Klosterkyrkan är en kyrkobyggnad i Ystad och Ystads församling. Den är belägen i den norra delen av stadskärnan. Kyrkan påbörjades 1267 och utgör en del av det gamla gråbrödraklostret. Kategori:Kyrkobyggnader i Lunds stift Kategori:Ystads församling

Senmedeltid

Senmedeltiden är en tidsepok i slutet av medeltiden och varade mellan 1300-talet och 1500-talet. Kategori:Medeltiden

Reformationen

Reformationen av latin reformatio, reformare förnya, ge ny form. Namn på den rörelse inom västerländsk kristendom under 1500-talet ville förnya kyrkan.

Bakgrund

Det fanns flera orsaker till att reformationen uppstod. Kyrkan hade förfallit, renässanspåvarna levde mer som sekulära furstar än som andliga ledare, kurian var ineffektiv och korrupt och de flesta biskoparna kom från adeln och hade mycket lite gemensamt med den hjord de skulle leda. Ofta hade de utnämnts av sekulära härskare och använde sin position för att gynna släkt och vänner. Samtidigt utmanade renässanshumanismen de medeltida auktoriteterna. Erasmus av Rotterdam häcklade missbruken i kyrkan och vidskepelsen i folktron och hävdade att en återgång till evangelium var nödvändigt. Det förekom flera försök att reformera kyrkan, bl.a. Jan Hus i Böhmen och Girolamo Savonarola i Florens men även inom ordensväsendet skedde det en förnyelse, särskild bland predikantordnarna. De ekonomiska och politiska orsakerna var också avgörande. Kungar och furstar kunde genom reformationen komma åt och själva åtnjuta kyrkans rikedomar och makt.

Martin Luther

Reformationen började med augustinermunken och professorn Martin Luthers 1517 i Wittenberg publicerade 95 teser om avlaten som attackerade det dåtida bruket av avlat. Vidare kom Luther att hävda att människan blir rättfärdig enbart genom tro och inte genom handlingar. Dessutom menade han enbart Bibeln var bindande för kyrkan och avvisade därmed läror och bruk som han inte kunde finna stöd för i Bibeln. Han betonade även allmänna prästadömet, avvisade transsubstantiationsläran, reducerade antalet sakrament till tre (senare två) och kallade påven för antikrist. 1520 utfärdade påven Leo X en bulla som sändes till Luther och som han förväntades rätta sig efter, men Luther brände den offentligt och blev 1521 exkommunicerad och senare genom ediktet i Worms förklarad fredlös. Luther beskyddades dock av kurfursten av Sachsen, Fredrik III, som lät honom bo i slottet Wartburg. Under sin tid där översatte Luther(dock inte själv) Nya testamentet till tyska och gjorde det därmed tillgängligt för vanligt folk.

Huldrych Zwingli

I Zürich antogs 1523 ett reformprogram föreslaget av sekulärprästen och humanisten Huldrych Zwingli. Han avfärdade användandet av bilder och musik i gudstjänsterna och Jesu närvaro i nattvarden. Han avskaffade dessutom altare och mässkläder och införde gudstjänster som enbart bestod av predikan och bön. Zwinglis lära kom att kännetecknas av ett mycket nära förhållande mellan kyrka och stat, s.k. teokrati. Det som fr.a. skiljde Zwingli från Luther var synen på nattvarden. Luther avfärdade i och för sig transsubstantiationsläran, men hävdade bestämt att Jesus verkligen var närvarande i brödet och vinet. Zwingli såg däremot nattvarden enbart som en minneshögtid. 1529 träffades de båda för samtal i Marburg, men Luther ansåg Zwingli vara för radikal och de kunde inte komma överens om nattvarden.

Anabaptister

Några av Zwinglis efterföljare företrädde en än radikalare form av förnyelse. De lärde bl.a. att enbart vuxna skulle döpas och att dopet enbart var ett tecken på personlig överlåtelse till Kristus och inte ett sakrament. De protesterade mot statskyrkosystemet och menade att medlemskap i en kyrka skulle ske enbart på frivillig basis. Efter att staden Münster anslutit sig till anabaptismen och förklarats vara det nya Jerusalem infördes polygami och egendomsgemenskap. Katoliker och lutheraner gjorde då gemensam sak och intog staden och avrättade ledarna. Ytterligare bidrag till anabaptisternas lära gjordes av den f.d. prästen Menno Simons som införde ickevåld och betonade att man skulle dra sig undan från samhället. Många av mennoniterna utvandrade till Amerika p.g.a. förföljelser.

Jean Calvin

Juristen Jean Calvin publicerade 1527 i Basel Institutio, efter att ha tvingats fly från sitt hemland Frankrike. Calvin anslöt sig till Luthers lära om rättfärdiggörelse genom tro och bibelns auktoritet, men intog en ståndpunkt mellan Luther och Zwingli i nattvardsläran. Calvin menade att Jesus inte var fysiskt närvarande i nattvarden, men att det ändå skedde en andlig kommunion. Liksom Zwingli avfärdade han allt materiellt i gudstjänsterna, men tillät sång och användandet av enkla kors (dock inte krucifix eller andra bilder). Calvin lärde även ut att Gud förutbestämt (predestinerat) vilka som skulle bli frälsta och vilka som inte skulle bli det. De utvalda skulle styra, inte bara över kyrkan, utan över hela samhället. Staden Geneve blev modell för denna lära.

Anglikaner

Se Reformationen i England. Kategori:Kristendom

Tåg

Tåg är ett ord som kommer från germanska ordet Zug, (drag), och har flera betydelser: # Ett järnvägsbegrepp (tågsätt, tågavgång, tågfärd), se tåg (järnväg). # Ett grovt rep. Se även tågvirke, repslageri, tackling. Möjligen besläktat med engelska "tug" - att bogsera, se bogserbåt. # En tidning som handlar om järnväg, se Tåg (tidning). # En procession där flera människor går på rad efter varandra. Se också:
  - Vikingatåg
  - Fälttåg
  - Luciatåg.
  - polygontåg

Malmö

:Den här artikeln handlar om staden Malmö. Se även Malmö kommun. Malmö är en tätort och stad i södra Skåne med omkring 270 000 invånare, vilket gör den till Sveriges tredje största stad. Staden är belägen vid kusten mot Öresund, omkring 20 kilometer från Köpenhamn. I tätorten ingår även statistiskt Arlöv i Burlövs kommun. Malmö är residensstad för Skåne län. Malmö är en internationell stad. I Malmö talas cirka 100 språk och 164 olika nationaliteter finns representerade. 24 procent av Malmöborna är födda utanför Sverige.

Historia

:Huvudartikel: Malmös historia Omkring 1200 börjar Malmö uppstå som ett fiskeläge vid Öresund. Det blir den viktigaste hamnen för den danske kungen när han ska ta sig från Köpenhamn till den då betydande staden Lund. Men framförallt kan han spärra av södra delen av Öresund genom att han kontrollerar hamnarna i både norr och söder. Malmö övertar mer och mer rollen som den viktigaste staden i Skåne från Lund och upplever under 1500-talet den första ekonomiska storhetstiden. Sankt Petrikyrkan från 1300-talet är nuvarande Malmös äldsta bevarande byggnad. Därefter kommer en del 1500-talsbyggnader i centrum. Malmöhus slott byggs under denna period. Malmöhus I samband med Roskildefreden 1658 hamnar staden utvecklingsmässigt i bakvatten. Först i slutet av 1700-talet, när Frans Suell tar initiativet till att bygga en riktig hamn i Malmö, ( se även Malmö hamn ) börjar staden att återhämta sig för att sedan börja växa på allvar i mitten av 1800-talet. Nu börjar det hända viktiga saker för Malmö. Södra stambanan får sin sydliga ändstation i Malmö, p.g.a. närheten till kontinentfärjorna och Köpenhamn. Det sker påpassligt nog ungefär samtidigt som utresevillkoren till Danmark lättas. En rad tullagar som införts i Skåne för att hindra handel och kontakt med Danmark upphör vid denna tid. 1870 passerar Malmö Norrköping som rikets tredje stad. En lång tid därefter finns en stark rivalitet mellan arbetarstäderna Malmö och Norrköping, vilket inte minst syns när fotbollslagen möts i Allsvenskan på 1950-talet. Men Malmö har sedan dess dragit ifrån Norrköping så rejält att det knappast är relevant att jämföra städerna längre. Under samma tid, i mitten av 1800-talet, expanderar staden utanför kanalerna, som dock behålls för rekreation och som vackert inslag i stadsbilden. Stadsdelar som Lugnet och Rörsjöstaden, avsedda för arbetarna respektive borgarna, börjar byggas. En stor höjdpunkt är 1914 års Baltiska utställningen i Malmö. Likt dagens OS-arrangörer satsar man stort på att förbättra och bygga ut. Det byggs nya vägar och bostadsområden i Malmö. Framförallt är det nu som Pildammsparken invigs. Limhamn blir samma år en del av Malmö stad. Staden fortsätter att växa under mellankrigstiden trots depression och näringslivskriser. Socialdemokraterna tar makten i kommunfullmäktige 1919, en position de behåller i 66 år innan deras makt bryts 1985. Under samma tid tillkommer Bulltofta som blir stadens och Sveriges första riktiga flygplats. Bulltofta Efter andra världskriget kommer nästa tillväxtboom, som varar fram till 1970-talet och staden förändras åter rejält. Stadsdelar som Lugnet rivs. Caroli City, som av många kallas för Malmös största misstag, invigs 1973. Fram till 1980-talet rivs årligen stora bostadskvarter i olika skick överallt i staden. De lämnar stora "bombhål" efter sig. Än idag har delar av staden inte helt hämtat sig från den periodens rivningsvåg, även om man gör sitt numera för att bygga igen "bombhålen". Det tillkommer nya bostadsområden som Lorensborg och Augustenborg, innan det blir dags för det sena 1960-talets mastodontbyggen Rosengård och Lindängen, som redan från början betraktas med viss skepsis. Men det är samtidigt en tid då Aqvakul och Malmö Stadion byggs. Kronprinsen kan numera ses som 1960-talets svar på Turning Torso. Det blev snabbt ett av Malmös populäraste områden trots att kritikerna avfärdade projektet redan på planeringsstadiet. Idag är höghus mer accepterat i Malmö. Staden har sedan 1800-talet haft gott om torn, kampaniler och industriella byggnadsverk som reser sig högt i skyarna på den annars så platta slätten. Turning Torso Under 1970-talet kommer kris efter kris och drabbar Malmö. Staden drabbas av en utflyttningsvåg som åderlåter staden på tusentals personer varje år. Det är framförallt medelklassens barnfamiljer som söker sig till nybyggda villaområden i Vellinge, Staffanstorp och andra småkommuner utanför Malmö eftersom Malmö kommun inte upplåter tillräckligt många byggklara tomter för villor utan prioriterar flerbostadsbyggen för att spara på den värdefulla marken. Samtidigt börjar Kockums varv, under 1970-talet stadens största arbetsgivare, skära ned på antalet anställda, innan produktionen upphör helt 1986. Även andra industrier som textilindustrin och kalkbrottet i Limhamn påbörjar en i många fall utdragen avvecklingsprocess. Denna näringslivskris varar omkring 1975-1995, med avbrott för "kasinoekonomin" i slutet av 1980-talet. Då byggs bl.a. Sheratonskrapan vid Triangeln (numera Hilton) med glashiss i 20 våningar. En SAAB-fabrik byggs på samma område där Kockums en gång legat. När fabriken väl är igång läggs den ned efter att man gjort 200 bilar i testproduktion och Sverige drabbas av lågkonjukturen 1991. SAAB-fabriken ersätts av Malmömässan istället. Malmömässan 1990-1994 förvärras krisen i Malmö. Vart fjärde arbetstillfälle försvinner när mycket av det som finns kvar av tillverkningsindustrin och bland annat kalkindustrin på Limhamn lägger ned. Stadens befolkning ökar dock med tusentals nya invånare varje år under denna tid, beroende på en kraftig invandring från främst Jugoslavien, som befinner sig i inbördeskrig. De fyller de tidigare tomma lägenheterna och socialkontoret står för hyrorna. 1995 blir ett genombrottsår när krisen vänder. Under året påbörjas byggandet av Öresundsbron, vilket ger arbetstillfällen i en byggbransch som slagits hårt av byggkrisen i det tidiga 1990-talet. Samma år beslutas även att Malmö får en från Lund fristående högskola med egna utbildningar. Det talas rentav om att Malmö högskola ska få bli ett eget universitet vilket glädjer lokalpolitikerna. Samtidigt bestäms även att hålla en bomässa, Bo00, som senare blir Bo01 och att Kockumskranen ska flytta från Malmö hamn. Kockumskranen 2000 invigs Öresundsbron. 2001 hålls Bo01, som blir en ny stadsdel i Malmö. 2002 flyttas Kockumskranen till Sydkorea. Nedmonterandet av Kockumskranen blir symbolen för att det gamla "arbetarmalmö" försvunnit. 2005 påbörjades byggandet av Citytunneln som byggs för att underlätta tågtrafiken mellan Malmö och Köpenhamn, samt lokaltrafiken mot Ystad och Trelleborg. Framtiden upplevs av många som tveeggad i Malmö. Samtidigt som staden genomlevt en tillväxtperiod man inte sett sedan rekordåren på 1960-talet/1800-talet är fortfarande omkring var åttonde malmöbo arbetslös. Det är en segregerad stad med tydliga skillnader var folk bor. Ju närmre havet, desto rikare och vitare är befolkningen. Under de senaste åren har kommunen samtidigt byggt en del villaområden i Husie och Riseberga för att försöka skapa en balans mellan östra Malmö och västra Malmö. Om det på 1950-talet handlade om arbetarklass och borgarklass är segregeringen idag mer mellan invandrare och svenskar. Andelen invandrare i Malmö är omkring 30% av befolkningen på 270070 invånare.

Stadsdelar

right Huvudartikel: Malmös stadsdelar
- Centrum
- Fosie
- Husie
- Hyllie
- Kirseberg
- Limhamn-Bunkeflo
- Oxie
- Rosengård
- Södra Innerstaden
- Västra Innerstaden

Köpcentrum


- Mobilia
- Svågertorp
- Jägersro Center
- Caroli
- Handelskompaniet

Näringsliv

Den tunga industrin har tidigare varit betydande för Malmö. Bland annat varvsindustrin och Kockums har varit en central del i Malmös näringsliv. Idag är situationen annorlunda. Malmö är mitt uppe i en förvandling från industri- till kunskapsstad. Näringslivet karakteriseras inte längre av ett fåtal stora företag utan av många små. Privata tjänsteföretag är den sektor som växer snabbast. Starka sektorer i Malmö är logistik, detalj- och partihandel samt bygg- och fastighetsmarknad. Det kunskapsintensiva företagandet i Malmö omfattar flera välrenommerade företag inom bio- och medicinteknik, miljöteknik, IT och digitala media. IT I Malmö fanns år 1820 tre tobaksfabriker. Störst och äldst var Suells tobaksfabrik, som grundades 1726. Den var fortfarande en av Sveriges största år 1981. I 186 år ägdes den av familjerna Suell och Kockum. De flesta tobaksarbetarna var kvinnor och barn, år 1839 var två tredjedelar barn. Det tillverkades cigarrer, spunnen och kardustobak samt snus. Liksom svärfadern Erenst Hindrich Stein, som i många år drev tobaksfabrik, skaffade sig Frans Suell d ä den 26 juli 1726 kungligt privilegium att driva en "tobaksmanufaktur", samma dag som handelsmannen David Sölscher och konsorter skaffade sig ett liknande privilegium. Suell drev sin tobaksfabrik i sin fastighet på Adelgatan. Omkring 1739 sammanslogs Suells fabrik med den sölscherska och 1741 med handelsmannen Mathias Morsings fabrik. Tobaksfabriken övertogs av Niclas Suell i mitten av 1740-talet. Då Niclas Suell dog köptes fabriken av Henrik Falkman och 1771 blev Frans Suell d y. delägare. Lorens Kockum som var gift med Suells dotter, hade tagit över tobaksfabriken 1821. Då han dog 1825 övertogs den av Frans Henrik Kockum, endast 22 år gammal. Efter Frans Suells död 1817 hade fabriken skötts några år för dödsboets räkning, men under Lorens Kockums chefskap 1821-1825 hade fabriksrörelsen gått alltmer tillbaka. För fabrikens skötsel förskaffade sig Frans Henrik Kockum den 16 okt 1826 Kommerskollegiums tillstånd att i Malmö driva tobaks- och snusfabrik. Fabriken blomstrade upp på nytt och gick stadigt framåt. F H Kockums Tobaksfabrik blev aktiebolag 1866, disponenter blev L P och F H Kockum, fabriken låg sedan 1874 på hörnet av Väster- och Mäster Johansgatorna.

Kommunikation

right

Vägar

Det går att komma till Malmö via E6, E20, E22, E65, Riksväg 11 och Länsväg 101. E20 går dessutom via Öresundsbron från Köpenhamn.