:: wikimiki.org ::
| Alpkråka |
Alpkråka
Alpkråkan (Pyrrhocorax pyrrhocorax) är en fågel i familjen kråkfåglar.
Utbredning
Fågeln förekommer i Asien, i Europa i Alperna strax under snögränsen samt i Etiopien i Afrika.
Utseende
Fågelns rödfärgade näbb är lång och nedåtböjd, och även tarserna är röda. Fjäderdräkten är blanksvart. Djuret har en längd av 40 centimeter, varav stjärten upptar 15 centimeter. Den har ett vingspann på 68-80 cm. Vikten kan nå upp till 250 gram. Den påminner om kajan, men flyger lättare och prydligare samt är försiktigare än denna.
Ungdjuret har en gul näbb som senare blir röd.
Fortplantning
Honan lägger mellan april och juni 3 till 6 ägg som är brun- eller gråfläckiga på gulvit bottenfärg. Boet, som vanligen är omfångsrikt, byggs av ljung, törne eller andra plantor, och läggs vanligen på ett klippigt berg i ett hål eller en grotta. Boet fodras med ull eller hår.
Beteende
Fågelns föda består av maskar, spindlar, snäckor, insekter och deras larver. Alpkråkan blir lätt tam och fortplantar sig även i bur. Den är en utmärkt segelflygare. Alpkråkan är sällskaplig och förekommer ofta i stora flockar.
Kategori:Kråkfåglar
Alperna
Alperna är en bergskedja i Centraleuropa. Den sträcker sig från området kring Nice och Genua vid Medelhavet, norrut mot Schweiz och sedan österut mot Wien. De länder som helt eller delvis ytmässigt utgörs av Alperna är Frankrike, Italien, Schweiz, Liechtenstein, Tyskland, Österrike och Slovenien.
Geografi
De täcker en yta av omkring 220 000 kvadratkilometer. Alpernas stupning är mot söder mycket brantare än mot norr. Den högsta zonen av Alperna, med toppar på över 4 000 meter ligger i västra delen. Där finns också Alpernas högsta topp, Mont Blanc. Till Alpernas egenheter hör också deras dalbildning. Ingen annan bergskedja är så rikt på dalar i längd- och tvärriktning. Därför lägger Alperna inte sådana hinder i vägen för trafiken som många andra berg. Av geologiska skäl delas de i Västalper och Östalper. Gränsen mellan dem dras i regel genom Rhendalen och dalen för floden Hinterrhein över Splügen pass till antingen Comosjön eller vanligare till Lago maggiore. Västalperna består av två centrala urbergszoner och en yttre kalkbergszon, medan Östalperna bara har en central urbergskedja, men sedimentära bialper på båda sidorna.
Se även: Berg över 4000 meter i Alperna
Klimatet
De västra och södra delarna av Alperna är varmare än de östra och norra. Dock finns i allmänhet en stor klimatisk växling. På det bälte av 5 breddgrader, som Alperna omfattar, finns alla klimatskiftningar, från det varma tempererade till det kalla. Temperaturen blir lägre, ju högre man kommer upp, och avtar i medeltal med 0,58°C per 100 meters stigning. Under vintern samlar sig den kalla, tunga luften nere i dalarna, som därför är kallare än dalens sidor. Det kan hända att soliga terrasser eller toppar är varmare än de närliggande dalarna. Alperna bilder ett gränsområde mellan det mellersta Europas kontinentala klimat, med förhärskande västanvindar och regn under alla årstider, och Sydeuropas varmare och mildare Medelhavsklimat med företrädesvis höstregn. Regnmängden tilltar med höjden samt är mindre i de östra än i da västra delarna. De inre dalarna är däremot relativt torra.
Snögränsen ligger omkring 2 700 meter på norra sidan och 3 000 meter på södra sidan. Alperna har ca 1 000 glaciärer men de är hotat av växthuseffekten. De största är Aletschgletscher och Gornergletscher.
Malmbrytning
Alpernas malmrikedom är inte betydlig i förhållande till deras utsträckning. Bergsbruket i Schweiz, Frankrike och Italien lämnar endast antracitkol, järn, nickel, bly och bergsalt. Östalperna är jämförelsevis rika på koppar och bergsalt. Steiermark lämnar utmärkt järn, Kärnten bly och i slovenska Krain finns zink och kvicksilver. Saltverk finns i övre Österrike, Salzburg, Tyrolen och övre Bayern. I Alperna finns även god byggnadssten, såsom granit, täta kalkstensarter, marmor och skiffer. Bergskedjan är också rika på mineralkällor.
Flora och fauna
Trädgränsen ligger i medeltal på 2 300 meter höjd. Fram till 1 300 meter höjd finns odlade marker och skogar med lövträd. Den övre zonen täcks med barrträd och alpängar. Ovanför trädgränsen börjar det alpina området, vars flora inte som de föregående täcker något stort sammanhängande område, utan enstaka platser. Växterna är släkt med polartrakternas flora. En blomma som förknippas mest med Alperna är Edelweiss.
Till dess karakteristiska djur hör stengeten, stenbocken, murmeldjuret, skogsharen, alpkajan, alpkråkan och fjällripan. Ända till 2 500 meter höjd finns öringar i bergsbäckarna.
Kuriosa
En av de mest kända filmerna som associeras med Alperna är Sound of Music.
Kategori:Europas bergskedjor
Kategori:Österrikes geografi
Kategori:Schweiz geografi
als:Alpen
ja:アルプス山脈
ko:알프스 산맥
Afrika
Afrika är jordens näst största kontinent, både vad gäller area och folkmängd. Med kontinentens öar inräknade mäter Afrika 30 244 050 km2 vilket motsvarar 20,3 % av jordens landmassa. Omkring 22 miljoner km2 av dessa ligger i tropikerna vilket gör Afrika till världens varmaste kontinent. I Afrika bor mer än 900 miljoner människor - en sjundedel av jordens befolkning. Dess längd i nordlig-sydlig riktningär omkring 8 000 km och dess största bredd omkring 7 500 km.
Afrikas kuster är mindre inskurna än någon annan världsdels och saknar helt betydande halvöar. Antalet vikar och bukter är också obetydligt. Hela kustlängden utgör endast 28 000 km. varav Medelhavet står för 5 400 km, Atlanten 11 000 km, Indiska oceanen 8 700 km och Röda havet 2 900 km(1 km. kust på 1 057 km2 land, jämför med Europas 1 km kust på 278 km2 land).
Etymologi
Ordet "Afrikas" etymologiska bakgrund är dunkel, och ordet har dessutom haft olika betydelse under olika epoker.
När romarna först använde termen Africa terra avsåg de före andra puniska kriget endast trakten kring Kartago, dvs motsvarande ungefär dagens Tunisien. Romarna uppfattade först Egypten som en del av Asien, och det var först geografen Ptolemaios som drog gränsen vid Suez. Under kejsartiden kom Africa att avse hela det området romarna kände till av kontinenten, och allt eftersom européerna har upptäckt mer och mer av kontinenten har termen avsett ett allt större område.
Namnet ska ha avsett "landet där afri" (singularis: Afer) bodde. Afer avsåg namnet på ett folk som kan motsvara dagens berber. Ordet afer kan
#härstamma från fenikiskans ´afar - damm, stof.
#syfta på stammen Afridi som levde i norra Afrika kring Kartago (jämför ovan).
#komma av grekiskans phrike. Historikern Leo Africanus knöt termen till grekiskans phrike, (φρικε, kall och hemsk). Prefixet a negerar denna betydelse och aphrike betyder isåfall "utan kyla och andra hemskheter". I grekiskan byttes dock "ph" ut till "f" under det första århundradet e.Kr. och detta etymologiska ursprung har därför ifrågasatts.
#latinets aprica, solig.
Historia
latin
Den första mänskliga migrationen, från kontinenten men även inom Afrikas kuster, kan spåras lingvistiskt, kulturellt och genom datoranalyser av genetiskt material.
Någonstans i Östafrika tror dagens forskare att de första hominider uppkom. I Etiopien har man hittat ett två miljoner år gammalt skelett - Lucy - av den första kända mänskliga primaten.
Lingvistiska spår tyder på att Bantufolk emigrerade från Västafrika in i khoisanfolkets (de som tidigare kalldes bushmen och hottentoter) område och undanträngde dem. Bantufolken använde en uppsättning grödor, bl.a. kassava och jams, som var mer lämpade för jordbruk i det tropiska Afrika, och med sitt jordbruk kunde bantu försörja en betydligt större befolkningsmängd än de jägare-samlare de undanträngde. Bantufolkens traditionella bosättningsområde sträcker sig från Saharaöknen till de tempererade regionerna i söder. Historiskt har deras vapen varit spjut, sköld, pil och båge. Det för khoisanspråkens karaktäristiska klickljuden återfinns i nguni- och bantuspråk som t.ex. xhosa och zulu. Khoisanspråken talas idag främst av utspridda minoritetsgrupper i södra Afrika i länderna kring Kalahariöknen.
Afrika söder om Sahara har bestått olika stater och riken, mindre stadsstater samt stammar och klaner. Den forna egyptiska riket, är en av världens äldsta stater, och den mest kända av de äldre afrikanska civilisationerna. Det fanns även statsbildningar i Nubien, Ghana, Timbuktu, Kanem-Bornu och i nuvarande Zimbawe.
Nordafrika kom fr.o.m. 600-talet under arabiskt inflytande - en tid av kulturell blomstring - och med kamelens hjälp spreds islam och den arabiska kulturen genom Sahara och vidare söderut. Arabiska och persiska handelsmän spred likaså Islam längs med den östafrikanska kusten. Den östafrikanska handelsutbytet med araber och persier sträckte sig ända bort till Java, därmed den etniska, kulturella och språkliga mångfalden på östafrikas kust, Madagaskar och Komorerna.
Etiopien är en tidig kristen högkultur i Afrika. Språket, skördsystemet och kulturen i Etiopien är tämligen anorlunda de i övriga Afrika, vilket kan bero på dess läge vid de nordliga, torra högländerna och kontakten med Eurasien. Det är bland annat härifrån kaffe kommer.
Under 1300-talet började europeiska upptäcktsresande att utforska väst- och centralafrika. Genom handel med lokala stamledare och våld exporterades miljontals afrikaner som slavar över hela jordklotet. Tidiga kolonisatörer var portugiserna och holländarna. Därefter kom engelsmän, fransmän och spanjorer.
I början av 1800-talet inleddes koloniseringen av Afrika då europeiska stater ockuperade nästan hela kontinenten. Denna kolonisering innebar en rovdrift på både kontinentens naturresurser och människor. Det kom att dröja ända till efter andra världskriget innan de kolonierna började uppnå självständighet. Kung Leopolds rovdrift på sin privata koloni Kongo är ökänd och kostade miljontals afrikanska liv.
Idag består Afrika av över 50 oberoende stater, varav många fortfarande har gränser som härstammar från kolonialtiden.
Geografi
Kongo
Afrika är namnet på den största av de södra kontinenter som skjuter ut från jordens stora landmassa på det norra halvklotet. Inom sina anmärkningsvärt regelbundna kuster rymmer den en total yta på omkring 30 244 050 km2 inklusive öarna. Afrika åtskiljs från Europa av Medelhavet och förenas med Asien i sitt nordöstra hörn genom näset vid Suez, omkring 130 km i bredd. Omkring 8 000 km skiljer den nordligaste punkten, Ras ben Sakka i Marocko, från dess sydligaste, Kap Agulhas i Sydafrika. Från Kap Verde, dess västligasta punkt, till Ras Hafun i Somalia är det omkring 7 400 km. Afrikas kuster mäter omkring 26 000 km, och avsaknaden av djupare bukter blir uppenbar om man jämför med Europas 9 700 000 km2 som omgärdas av 32 000 km kust.
Afrikas genomsnittliga höjd över havet är omkring 600 m, vilket motsvarar de båda amerikanska kontinenternas höjd men är lägre än den asiatiska på omkring 950 m. Jämfört med de andra kontinenterna utmärker sig Afrika med en liten andel landområden på mycket hög respektive mycket låg höjd. Landområdena under 180 möh upptar en osedvanligt liten del av den totala landmassan, och även de högsta delarna, som är betydligt lägre än motsvarande i Asien, utgörs av isolerade berg och bergkedjor. Generellt ligger de högre platåerna i öst och söder och de lägre delarna åt väst och norr och med en linje från ungefär vid Röda havets mitt till Kongoflodens mynning kan kontinenten delas upp i ett lågland i norr och ett högland i söder. Man kan således dela upp Afrika i fyra övergripande landområden:
#Slättlanden vid kusterna - ofta med mangroveträsk insprängda - når aldrig långt in från kusterna utom vid vattendragens nedre delar. Slamrika slättland finns egentligen bara vid de större flodernas deltan, och annars utgör kustområdena det lägsta steget i en serie terrasser som bildar stigningen upp till de inre platåerna.
#Atlasbergen i norr som ligger isolerat av Saharaöknen som bitvis ligger under havsnivån.
#De södra och östra höglanden som ligger på mellan 600-1000 möh.
#De nordliga och västra slättlanden, inklusive Sahara, som kantas och genomfars av stråk med högra landområden, men i allmänhet håller sig under 600 möh.
Hela Afrika har ett tropiskt eller subtropiskt klimat.
- Västafrika - Östafrika - Nordafrika - Centralafrika - Södra Afrika
Politik
Nationerna i Afrika har ofta visat sig vara instabila stater som efter självständigheten hemsökts av korruption, våldsamma statskupper, despotism och militärdiktaturer. Under perioden 1960-1989 genomfördes över 70 kupper och 13 mord på presidenter. Under det kalla kriget kämpade USA och Sovjetunionen om makten i Afrika och, tillsammans med länder som Frankrike, stödde de aktivt diktaturer och iscensatte de flera av dessa kupper och illgärningar mot demokratiskt valda regeringar. Många militära konflikter om territorier och gränser under Afrikas moderna historia har berott på de gränser från kolonial tid som dragits över Afrika. Förutom dessa supermakters globala, strategiska ställningstaganden motiverades ofta interventionerna i Afrika av tillgången till kontinentens rika råvarutillgångar - diamanter och metaller som uran och koppar.
Korruption och havererade politiska program har lett till utbredd undernäring och undermålig infrastruktur orsakar alljämt brist på mat och rent vatten. Sanitetsproblemen har också orsakat en akut spridning av bl.a. HIV-viruset som leder till sjukdomen AIDS
Trots nöd och umbäranden finns det tecken på att Afrika går en ljus framtid till mötes - demokratiskt valda regeringar växer i antal även om de inte utgör någon majoritet ännu. Genom påtryckningar från t.ex. Internationella valutafonden (IMF) har många afrikanska stater lyckats vända en nedåtgående ekonomisk spiral som varat i flera decennier till en positiv tillväxt. Om man beaktar IMF:s katastrofala misslyckanden i länder som Argentina och Filippinerna är det dock oklart i vilken omfattning dessa konventionella ekonomiska kriterier ger en rättvis bild av vad Afrika faktiskt behöver.
Det finns också tecken som tyder på de afrikanska staterna i ökad omfattning hittat en form för framgångsrikt samarbete sinsemellan. Under inbördeskriget i Kongo var det grannstaterna som intervenerade i konflikten snarare än rika, utomafrikanska stater. Antalet döda i konflikten har uppskattats till 3.5 miljoner under en femårsperiod vilket kan leda till en situation liknande den i Europa efter andra världskriget då staterna där påbörjade en integrationsprocess som idag gör ett krig mellan t.ex. Frankrike och Tyskland mycket osannolikt. Politiska organisationer som African Union underlättar också ett framtida samarbetet mellan kontinentens stater.
Demografi
Människan, Homo sapiens sapiens, antas härstamma från Afrika och spred sig sen härifrån till de omgivande kontinenterna. Den svarta befolkningen söder om Sahara tillhör den ursprungliga befolkningen som hela tiden levat här.
Norr om Sahara präglar samröret med övriga Medelhavsområdet och inte minst s.v. Asien både befolkning, språk och kultur.
På Madagaskar, som var obebott under lång tid, härstammar majoriteten av befolkning från människor som emigrerat från Indonesien. Under kolonialtiden skedde inflyttning från Europa och Asien till södra Afrika där den icke-svarta befolkningen idag utgör betydande minoritetsgrupper.
Afrikas befolkning uppvisar många av de för utvecklingsregioner typiska drag såsom höga födelsetal i kombination med sjunkande dödstal med snabb befolkningsökning och låg medelålder (45% är under 15 år) som följd. Även om befolkningstätheten varierar kraftigt mellan olika regioner, är Afrika en glest befolkad kontinent med i genomsnitt 18 invånare per km2.
Afrika är den kontinent som har den lägsta urbaniseringsgraden, med endast 25% boende i städer. Även här är variationerna stora, och i norra och östra Afrika finns en lång urban tradition.
Kultur
dödstal
Se även Afrikansk konst.
Språk
Afrikansk konst
- Afroasiatiska språk
- Arabiska
- Hausa
- Nilo-sahariska språk
- Afrikaans
- Engelska
- Franska
- Portugisiska
- Niger-Kongospråk
- Bantuspråk
- Swahili
- Mandespråk
- Khoisanspråk
- Austronesiska språk
- Malagassiska
Religion
- Afrikanska religioner
- Judendom
- Hinduism
- Godianism
Se även
- Afrikas jordbruk
- Nordafrika
- Västafrika
- Östafrika
Externa länkar
- [http://www.courses.psu.edu/aaa_s/aaa_s110_tah/AFIM/Main_HTML/M_EG.html Pennsylvania State University - African Ethnic Groups och andra kartor]
- [http://www.pygmies.info/ Pygméerna i Afrika] Kultur och musik av de första urinvånarna i Afrika
Kategori:AfrikaKategori:Världsdelar
ja:アフリカ
ko:아프리카
ms:Afrika
simple:Africa
th:ทวีปแอฟริกา
zh-min-nan:Hui-chiu
Kaja
Kajan (Corvus monedula) är en fågel i familjen kråkfåglar.
Utseende
Honan och hanen lika. På ovansidan av huvudet är den blåsvart. Huvudets och halsens sidor och halsryggen är ljusgrå, ryggen svart, de undre kroppsdelarna mörkgrå, vingarna och stjärten är glänsande svarta. Kroppslängden är nära 34 cm och vingspannet 64-73 cm. Den väger ungefär 240 gram. Näbben är kort och kraftig.
Utbredning
Kajan förekommer över hela Europa och i Västasien. En del kajor stannar kvar i Sverige på vintern, inte bara i Skåne, utan också i Uppland. Andra flyttar till sydligare länder. De kajor som flyttar brukar komma tillbaka redan i mars-april.
Kajan är vanlig i södra och mellersta Sverige. Utbredningen har ökat under 1900-talet. Den lever vanligen i större eller mindre kolonier och häckar i kyrktorn, klockstaplar, murar, ruiner och ihåliga träd, helst ekar.
Fortplantning
Kajan föredrar att utnyttja existerande hålor, till exempel hackspettshål eller skorstenar som bon, men kan om nödvändigt bygga ett bo i ett träd. Helst vill kajan bygga bo i kolonier. Själva boet byggs av kvistar och gräs, samt fodras med strån, hår och ull.
Äggen, som läggs i april-maj, är 4-7 st, blekt blågröna, med glest placerade svartbruna och askgrå fläckar. Honan ruvar äggen själv i 17-18 dagar. Det tar ungarna cirka en månad att bli flygfärdiga, och under tiden matar både hane och hona dem med uppstött föda.
Beteende
Kajan föredrar glesa lövskogar eller blandskogar, där det finns äldre träd med håligheter. Den återfinns ofta i närheten av mänsklig bebyggelse.
Framåt hösten samlas kajorna i flockar, ofta tillsammans med råkor och kråkor, och strövar då omkring under skrik och larm. Liksom de andra arterna i släktet kråkor är kajan slug och skygg, men i allmänhet mycket livligare och snabbare än de andra i sina rörelser. Ibland ger den ifrån sig ett något klagande läte, och där det bor många individer tillsammans åstadkommer de ofta sammantaget ett förskräckligt oljud.
Kajan blir lätt tam och kan läras att härma ord eller att komma när man kallar på den.
Externa länkar och källor
- [http://www.sofnet.org/index.asp?lev=1105&typ=1 Sveriges ornitologiska förening]
-
- [http://www.sr.se/p2/p2pippi/pip2000okt.stm Sveriges radio, P2]
- [http://www.dofbasen.dk/ART/art.php?art=15600 Dansk ornitologisk forening]
- Henning Anthon, Fågelboken, 1995 (omtryck), ISBN 91-37-10481-0
Kategori:Svenska fåglar
Kategori:Kråkfåglar
ja:ニシコクマルガラス
Maskar
se texten
Daggmask kan vara några olika arter.
- Stor daggmask (Lumbricus terrestris)
- Sydlig lövdaggmask (Lumbricus festivus)
- Stor lövdaggmask, lövmask, skogsmask, metmask ( Lumbricus rubellus)
Det finns i Sverige cirka 20 arter. Maskar är viktiga i ekosystemet eftersom de dels bryter ned växtdelar genom att de utgör masken föda och vidare så både syresätter och dränerar maskarna marken genom sina gångar. Att maskarna ofta syns efter regn beror på att de då kan byta vistelseort utan att bli uttorkade. En sysselsättning som kanske masken själv inte tycker så mycket om är att den används som agn vid mete (fiske).
ja:ミミズ
Spindlar
:Se spindel (Olika betydelser)
----
Spindlar (Araneae) är en ordning palpkäkar.
Anatomi
Spindlar, till skillnad från insekter, har bara två kroppssegment. Det främre är ett kombinerat huvud och överkropp (eng: thorax). Vissa arter, som tarantellor, har kroppen täckt av en speciell slags fina hår som verkar starkt irriterande på rovdjur. Håren lossnar lätt, vissa arter kan till och med borsta av sig håren så att de snabbt skapar ett stickande moln mellan sig själva och ett hotande rovdjur. Alla spindlar har åtta ben (till skillnad från insekter som har sex). De har vanligen åtta ögon, men det kan variera. Ögonen har linser och är inte sammansatta av mindre delar som insekternas fasettögon. Jagande arter har ofta två ögon som är större än de andra och centralt placerade på främre delen av huvudet. Andra arter har betydligt färre ögon, eller inga alls. Spindlar saknar luktsinne och har dålig hörsel, de har inte heller några antenner, till skillnad från insekter. De har inte heller något behov av det, eftersom deras oerhörda känsla för vibrationer kompenserar för allt det andra.
Spindlars blod cirkulerar inte, det bara fyller ut kroppen. Detta kallas för ett öppet cirkulationssystem. Spindlarnas "lungor" kallas boklungor och är små gångar med öppningar på undersidan av bakkroppen. I dem cirkulerar luft som syresätter blodet.
Silke
De flesta spindelarter jagar genom att väva nät som insekter fastnar i. Dessa nät spinns av spindelsilke, en substans som utsöndras av speciella körtlar på undersidan av spindelns bakkropp. Silket består av långa, starka proteinkedjor. Alla spindlar producerar silke, även de som inte använder dem för att bygga utstuderade fällor. Silket används även till att skydda väggarna i jordhålor, spinna in byten i kokonger och många andra saker. Små spindelarter, eller nykläckta spindlar, använder silket för att flyga. Spindeln spinner en lång och tunn tråd, låter den fångas av vinden och bärs iväg.
Fortplantning
Parningsritualen är ofta lång och invecklad, för att hannen ska kunna närma sig honan utan att hon misstar honom för ett byte. Det händer att hannen inte överlever parningen, utan blir dödad och uppäten av honan. Detta fenomen har fått ge namn åt "svarta änkan". Alla spindelarter har problem med hur hannen och honan ska närma sig varandra, men det är för de flesta arter mindre vanligt att honan faktiskt äter hannen.
Hannarna använder modifierade pedipalper som bärare för sädesvätskan. Innan han närmar sig honan flyttar han spermierna från könsorganen till hålrum i palperna. Under parningen flyttas de två pedipalperna omväxlande in och ur honans könsöppning.
Spindlar är äggläggande. Äggen läggs i så kallade äggsäckar, små bylten av silke fyllda med ägg. Vissa spindlar lämnar dessa åt sitt öde, andra bär omkring på säcken tills den kläcks. Ytterligare några arter bär omkring på de kläckta ungarna tills de är stora nog att klara sig själva.
Föda
Det finns många olika varianter på hur spindlar fångar sitt byte. Det vanligaste är det klassiska spindelnätet, där spindeln ofta sitter i mitten av nätet och väntar. En variant är att spindeln har ett litet bo i utkanten av nätet, med en enstaka tråd som löper in och förmedlar vibrationer från eventuella sprattlande byten. Spindlar har en god förmåga att urskilja vibrationer från insekter från vibrationer med andra orsaker. När rätt vibrationer detekterats rusar spindeln ut till bytet och biter det. När det lugnat ner sig spinns det in i en kokong och lossas från nätet. En annan vanlig metod står jaktspindlarna för, de beter sig som ett vanligt rovdjur och springer ikapp och kastar sig över sitt byte. Vissa sorter bygger "falluckor" i marken, eller rör av silke som löper utmed marken. Mer ovanlig är varianten som lassospindeln har, den sitter högt upp i ett träd och spinner en stor klibbig droppe silke som den sätter på en lång stark tråd. Sedan svingar den droppen under sig i vida cirklar tills den träffar en flygande insekt.
Matsmältningen sker både invärtes och utvärtes. Spindeln injicerar ett gift i sitt byte via kanalar som går i dess käkar. Giftet tjänar både till att döda eller förlama bytet, samt påbörjar matsmältningen. Spindeln suger sedan ut bytets smälta innanmäte. Spindlar kan bara äta flytande föda. Under måltiden är vanligen bytet inspunnet i en kokong.
Spindlar har en stor regulativ roll i naturen. På en hektar ängsmark kan spindlarna dagligen konsumera uppemot 100 kg insekter.
Fara för människor
De flesta arter är inte benägna att bita människor helt enkelt för att människor inte är mat för dem. När de kläms eller känner sig hotade kan de dock bita. Varken smärtan eller giftet från spindelns bett har speciellt mycket att göra med hur stor spindeln är. Exempelvis kan den vanliga hoppspindeln, omkring 1 cm stor, ge ett bett lika smärtsamt som ett bistick om den blir klämd. Den berömda svarta änkan är ungefär lika stor och kan potentiellt orsaka dödsfall bland människor, även om det är mycket ovanligt. När sådana inträffar handlar det ofta om barn som fått flera bett. Svarta änkor är utpräglade nätbyggare. De är i praktiken blinda och har svårt att förflytta sig utanför sitt nät.
Övrigt
Spindlar fastnar i allmänhet inte i sina egna nät, men de är inte immuna mot klistret. Endast vissa trådar i näten är klibbiga, och spindlarna är försiktiga med att bara röra vid rätt trådar.
Klassificering
Systematik av Organismer, Domän: Eukaryota, Rike Djurriket Stam: Leddjur Understam: Palpkäkar, Klass: Spindeldjur , Ordning: Spindlar (Araneae)
----
Ordningen Araneae är vanligen indelad i två underordningar där klassificeringen bestäms av strukturen av dess cheliceréer, käkarna och antalet boklungor.
Indelas i 2 underordningar och familjer::
- 1. Underordning: Labidognatha eller Araneomorphae,"äkta" spindlar som har ett par boklungor och har chelicereér med gifttänder som fungerar roterande som låter spindeln att bita.
:Innefattar ca 60 familjer:
:Nätbyggare
- Familj: Hjulspindlar (Araneidae) kallas ibland Argiopidae. Bygger hjulnät.
- Familj: Kulspindlar (Theridiidae) stor familj, som bl.a. inkluderar den kända Svarta änkan. Några arter bygger inte nät.
- Familj: Husspindlar (Agelenidae) Bygger trattformiga nät. Många arter lever i grottor och trivs därför utmärkt i vår torra inomhusmiljö.
- Familj: Grottspindlar (Pholcidae) Kommer ursprungligen också från grottor men påträffas oftare i källarförråd och trapphus.
- Familj: Mattvävarspindlar (Linyphiidae) Bygger horisontella nät i vegetationen eller direkt på marken.
:Aktiva jägare som inte bygger nät
- Familj: Jaktspindlar (Oxyopidae) jagar byten bland bladen i träd och buskar.
- Familj: Vargspindlar (Lycosidae) spindlar som jagar byten på marken.
- Familj: Vandringsspindlar (Ctenidae) jagar på marken eller i lägre vegetation.
- Familj: Hoppspindlar (Salticidae) dagaktiva spindlar med en utmärkt syn.
:Passiva jägare som inte bygger nät
- Familj: Krabbspindlar (Thomisiidae) inväntar byten på strategiskt valda platser.
- 2. Underordning: Mygalomorphae eller orthognatha,"primitiva" spindlar, med 2 par boklungor.
:Innefattar 15 familjer:
- Familj: Fågelspindlar (Theraphosidae)
- Familj: Minörspindlar (Ctenizidae)
- Familj: Trattminörspindlar (Hexathelidae)
Extern länk
- [http://research.amnh.org/entomology/spiders/catalog81-87/INTRO1.html The world spider catalog]
Kategori:Djur
Kategori:Wikipedia:Utvalda artiklar
ja:クモ
Snäckor
Snäckor (Gastropoda) är den klass i djurstammen blötdjur med de flesta arter. Ungefär 78 procent i stammen blötdjur är snäckor. Storleken ligger mellan 1 millimeter och ca 1 meter. Snäckor förekommer på land, i havet och i sötvatten.
Utseende
Snäckor består av ett säckformig parti, som är hos de flesta arter bekläd med ett skal, som omsluter större delen av organen (tarm, lever, könsorgan) och som är i allmänhet spiralvridet. Oftast kan hela djuret dölja sig i skalet. Huvudet är vanligen väl utbildat. Det bär ett par tentakler och ett par ögon, vilka ibland sitta på tentakelliknande stjälkar. Foten är vanligen en plattad skiva, som upptar kroppens hela undersida.
könsorgan
Skalets spiralvindningar berör varandra nästan alltid, och oftast är spiralen så utdragen, att vindningarna bilder en mer eller mindre utdragen spets. När djuret drar sig in i skalet, kan mynningen ofta tillslutas med ett baktill på fotens översida fäst horn- eller lock. Endast få former är bilateralt symmetriska. Genom vridning blev nästan alla inre organen mer eller mindre osymmetriska. Tarmkanalen bildar ofta komplicerade slingor, som är omgiven av den stora levern. Analöppningen är belägen osymmetriskt och vanligen på högre sidan i eller invid ett hål i manteln. Hos ett stort antal snäckor finns en eller sällan två gälar. Ingången till mantelhålet är en bred springa vid säckens bas. Hos lungsnäckorna saknas gälar, och mantelhålet blev ombildad till lunga därigenom, att ett fint blodkärlsnät utbildats på dess vägg. Hos en del skallösa havssnäckor, vilka saknar mantelhålet, fungera hudutskott av olika form, vilka sitta på ryggsidan, som andedräktsorgan.
Hjärtat utgöres av en kammare och ett förmak. Det centrala nervsystemet utgörs av flera ganglier som är förenade med varandra genom nervsträngar. Av särskilda sinnesorgan är syn-, hörsel- och luktorgan välutbildade. De flesta snäckor är skildkönade och andra hermafroditer. Könsöppningen utmynnar nästan alltid på högra sidan, vanligen i analöppningens närhet.
Levnadssätt
Hos landsnäckorna läggs de stora, hårda, skaliga äggen i fuktig jord. Hos flera vattensnäckor undergår det unga djuret en metamorfos. Det är försett med ett segelliknande organ, velum, genom vilket det simmar i vatten, medan foten på det tidigaste stadiet är svagt utvecklad.
Systematik
En international godkänd systematik är tills vidare inte bestämd. Det finns flera olika system bredvid varandra. De följande ordningar följer en klassisk indelning.
- Opisthobranchia
- Prosobranchia
- Lungsnäckor (Pulmonata)
- Gymnomorpha
Se även
- Snäcka
kategori:Blötdjur
Kategori:Kråkfåglar
Kategori:Tättingar
Potentilla sordidaBackfingerört Kategori:Potentilla|sordida
hotel a Venezia WARSAW bielizna erotyczna opisy gg london cheap hotel
|
|
|
| :: RELATED NEWS :: |
Majesteitsmeervoud
Pluralis majestatis (Latijn; letterlijk meervoud van verhevenheid; Nederlands, ook: majesteitsmeervoud of koninklijk meervoud) is het gebruik van het meervoud wanneer men naar zichzelf verwijst, dus in plaats van ik.
Dit gebruik is met name gangbaar bij verheven personen zoals monarchen ("Wij Beatrix..."), Latijn; letterlijk meervoud van verhevenheid; Nederlands, ook: majesteitsmeervoud of koninklijk meervoud) is het gebruik van het meervoud wanneer men naar zichzelf verwijst, dus in plaats van ik.
Dit gebruik is met name gangbaar bij verheven personen zoals monarchen ("Wij Beatrix..."), Latijn; letterlijk meervoud van verhevenheid; Nederlands, ook: majesteitsmeervoud of koninklijk meervoud) is het gebruik van het meervoud wanneer men naar zichzelf verwijst, dus in plaats van ik.
Dit gebruik is met name gangbaar bij verheven personen zoals monarchen ("Wij Beatrix..."), schip registreert en stuurt de compensatie-informatie door naar het multi- of singlebeam echolood. De bewegingscompensator bestaat uit meerdere gyrotollen. Dit systeem compenseert voor bewegingen in alle zes mogelijke vrijheidsgraden, te weten:
- Lineaire bewegingen
|
Hans Fritzsche
Hans Fritzsche (21 april 1900 - 27 september 1953) was een vooraanstaand Nazi-politicus die op het einde van de Tweede Wereldoorlog 'Ministerialdirektor' van het ministerie van propaganda was.
Fritzsche werd geboren in Bochum en diende in de Eerste Wereldoorlog in het leger.
|
Jazz Middelheim
Jazz Middelheim is een tweejaarlijks jazzmuziekfestival, dat in augustus plaatsvindt in Park Den Brandt in Antwerpen. De oorspronkelijke locatie was het Middelheimpark in Antwerpen, vanwaar het festival zijn naam heeft. Alle stromingen binnen de jazz komen er aan bod, en het festival heeft een internationale reputatie verworven. Het richt zich niet alleen tot de echte jazzliefhebbers maar profileert zich als een familiefeest met een gemoedelijke sfeer.
G
|
Gein (rivier)
Het Gein is een riviertje van ongeveer 5 km lengte tussen Driemond en Abcoude. Het Gein verbindt de Gaasp met de Angstel, en loopt ten westen van het Amsterdam-Rijnkanaal.
De meest zuidoostelijke wijk van Amsterdam, met het lettertypen die door Microsoft in Windows versie 3.1 geïntroduceerd werd. De standaard is geschreven door Sampo Kaasila van Apple.
TrueType is altijd de concurrent geweest van Adobes Postscript Type 1.
Eerdere Windows-varianten ke
|
Daniël (voornaam)
Daniël of Daniel is een mannelijke voornaam, van het Hebreeuws Daniel dat "Mijn rechter is God" betekent. De bekendste drager van deze naam is de profeet Daniël, die centraal staat in het gelijknamige bijbelboek Daniël.
Daniël bestaat ook in een vrouwelijke vorm, namelijk Daniëlla (Daniella), of Daniëlle (Danielle).
Bekende naamdragers met deze voornaam
|
Heilig oliesel
]
De ziekenzalving of het Heilig Oliesel is één van de zeven sacramenten van de Katholieke Kerk alsmede van de orthodoxe Kerken.
Het wordt door de priester toegediend aan zieken die in doodsgevaar verkeren; zij worden op het voorhoofd en op de handen geza
|
|