Home About us Products Services Contact us Bookmark
:: wikimiki.org ::
Anglosaxer

Anglosaxer

Anglosaxare kallas de germanska folken som invaderade Storbritannien, i synnerhet England, efter romarrikets fall. Namnet kommer av namnen på två av stammarna, angler och saxare. I dag används anglosaxisk som benämning på det som förknippas med länder där engelska är officiellt språk och majoritetsspråk, som Brittiska öarna, USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland med fler. Se även Angloamerika. Kategori:Folkslag Kategori:Storbritanniens historia ja:アングロ・サクソン人

Germaner

Germaner, en term med olika innebörd under olika epoker och i olika kontext som kan avse bl.a. språk, kultur, geografisk läge. # Under antiken och i synnerhet i samband med romerska riket avses de germanstammar som bebodde centrala och norra Europa och som hotade och till slut bröt ned det romerska riket. # Från medeltiden och framåt de kristna länder och folk som dominerade i norra Europa: Skandinavien, Tysk-romerska riket, Storbritannien. # Under modern tid kan germaner avse de människor som talar germanska språk (vilket bland annat inkluderar svenskar). Arkeologisk och lingvistisk forskning tyder på att ett folk eller ett antal stammar med en gemensam kultur under bronsåldern (1000-500 f.Kr.) bebodde nordvästra Tyskland och södra Skandinavien. Den långa närvaron av germanska stammar i södra Skandinavien bekräftas av bristen på ortsnamn som kan associeras med något förindoeuropeiskt språk. Denna kulturella grupp som uppstod och började sprida sig utan några plötsliga avbrott kan åtskiljas från kelterna som vid denna tid levde kring Donau och Alperna. Typiska germanska särdrag från denna tid utgör små, självförsörjande bosättningar och en ekonomi som nästan uteslutande baserade sig på boskapsskötsel. Lingvister som utgått från historiskt kända germanska språk har föreslagit att denna grupp talade forngermanska, en tidig gren på det indoeuropeiska språkträdet. Germanstammarna i Europa talade olika dialekter av samma språk och hade en gemensam mytologi (se nordisk mytologi) vilket framgår av till exempel Beowulf och Völsungasagan. Att en gemensam identitet existerade bekräftas också av att de hade ett gemensamt ord för icke-germaner, "Walha", från vilket många lokala namn härstammar: Wales, Valais, valloner och Valakiet. De germanska stammarna saknade en gemensam politisk struktur och varje stam styrdes av en ledare som antingen ärvde sin position eller valdes till den.

Germaner och romerska riket

I slutet av 100-talet f.Kr. beskriver romerska källor hur Gallien, Italien och Spanien invaderades av germanska stammar vilket kuliminierade i strider med det då ännu republikanska Rom. Sex decennier senare utnyttjade Julius Caesar det germanska hotet som en förevändning att annektera Gallien. Under det första århundradet e.Kr. ger skrifter av Caesar, Tacitus och andra romerska författare en bild av hur germanerna delat upp sig i olika stamgrupper:
- Östgermanska stammar mellan floderna Oder och Wisla
- Istvaeoner kring floden Rhen
- Ingvaeoner i norra Tyskland och Danmark
- Erminoner kring floden Elbe Istvaeonerna, erminonerna och ingvaeonerna brukar kollektivt benämnas västgermaner och germanerna i Skandinavien kallas nordgermaner. Dessa olika grupper utvecklade förmodligen olika germanska dialekter som utgör grunden för de olika germanska språken än idag. När Rom expanderade fram till Rhen och Donau och inkorporerade flera keltiska områden i imperiet stötte de på dessa olika germanska stammar och klumpade ihop hela under benämningen Germania. Germanerna befann sig stundtals i krig med Rom men ett handelsutbyte, allianser och ett kulturellt utbyte förekom också. Under 400-talet inleddes en omfattande folkvandring bland de germanska stammarna och germaner invaderade det romerska riket och drevs till England, Frankrike, Spanien, runt hela Medelhavet och till och med i Afrika. En konsekvens av folkvandringen blev att de obebodda områdena blev allt färre och att de olika stammarna började inkräkta allt mer att på varandras landområden. Nomadisernade folk tvingades bli bofasta och med de fasta bosättningarna kom vandrandet att ersättas av expansion. Att förlora i strid mot sin granne innebar att man antingen blev tvungen att sprida sig bort från honom eller låta sig assimileras med honom och på så vis började nationer att uppstå. I Danmark sammansmälte danerna med jutarna, i Sverige götarna med svearna i England anglerna med saxerna. Några av de germanska stammarna brukar få skulden för det romerska imperiets fall i slutet av 400-talet. Sedan 1950-talet har dock historiker och arkeologer slutat se folkvandringen som en invasion av ett Rom i förfall utan istället som ett samarbete där germaner försvarade områden som centralmakten inte längre var i stånd att administrera. Rom hade i själva verket rekryterat germaner från sina limes, dvs romerska rikets gränser, sedan lång tid och flera germaner, till exempel Odovakar, hade redan klättrat högt upp i den romerska hierarkin. Rom började efter en tid att rekrytera hela stammar och gav deras ledare officiella poster. Rollen att bidra till imperiets försvar övergick snart till administration av regioner och provinser för att slutligen, när det romerska administrationsväsendet etablerats bland germanerna, utgöra en del av den verkliga makten i imperiet. Under 500-talet hade de nya staterna som kontrollerades av en romersk kung och en adel från någon av de germanska stammarna redan blivit etablerade. Till och med i Italien blev Odovakar och efter honom Theoderik den store accepterade som legitima arvtagare till Rom av såväl romerska medborgare som goter.

Kristnandet

Ostrogoterna, visigoterna och vandalerna kristnades medan de fortfarande befann sig utanför det romerska rikets gränser men antog arianismen snarare än den katolska läran. Den främsta skriva dokumentet som återstår på det gotiska språket är den bibelöversättning som gjordes av Wulfila, den missionär som omvände goterna. Langobarderna kristnades inte förrän efter att de slagit sig ned inom romerska riket men tog till sig den kristna läran från arianska germaner. Frankerna omvändes direkt till den katolska läran utan en mellanperiod som arianer. Senare skulle frankiska missionärer och soldater ledda av Karl den store med våld tvinga på sina saxiska grannar in norr omvändelsen

Se även


- germanska språk
- folkvandringstiden Kategori:Folkslag

England

England är en riksdel och ett av de konstituerande länderna (eng. constituent countries) inom det Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland. England är den största riksdelen både geografiskt (med 53% av ytan) och befolkningsmässigt (med 84% av befolkning), vid sidan av de tre andra Skottland, Wales och Nordirland. Ordet "England" kommer från fornengelskans Engla-lond eller Anglernas land (eng. Land of the Angles).

Historia

Angler, Bayeux Musee, Normandie, Frankrike]] Huvudartikel: Englands historia Den romerska provinsen Britannia, motsvarande England och Wales, var en av det Romerska rikets keltiska provinser. När Rom föll under 400-talet invaderade germanska stammar, exempelvis saxare, jyder och angler, och den största delen kom istället att behärskas dessa som kallade territoriet Anglernas land. De överlevande bland den keltiska befolkningen drog sig mot Wales och deras namn för England är Lloegr, vilket betyder det förlorade landet medan engelsmännens ord Welsh (walesare) betyder utlänning. Den germanska befolkningen försökte motstå invasionsförsök från normanderna, men misslyckades slutligen genom förlusten i slaget vid Hastings, 1066. Genom en stark flotta som byggdes upp av Elisabet I av England under 1500-talet kunde England bli en världsmakt. England erövrade slutligen Wales 1543, vilket blev till en integrerad del av Konungariket England, även om man i vissa sammanhang fortsatte att kalla Wales för furstendöme. Under 1600-talet genomgick England en lång och invecklad maktkonflikt under vilket kungen avsattes och landet styrdes som en republik under namnet Samväldet England (eng. Commonwealth of England). England var under denna tid även i personalunion med Skottland, under den skotska dynastin av huset Stuart. Konflikten slutade med monarken återinsattes, men att denne förlorade makten till parlamentet. År 1707 beslutade de engelska och skotska parlamenten att ingå en politisk union (Treaty of Union 1707) och länderna slogs samman till Konungariket Storbritannien (eng. Kingdom of Great Britain). I och med detta upphörde de engelska och skottska parlamenten och ersattes av det brittiska parlamentet i London. Den brittiske kungen var även kung över Irland och 1801 ingick man ett nytt unionsfördrag som skapade det Förenade konungariket Storbritannien och Irland. Efter att Irland administrativt delats på 1920-talet antog den brittiske monarken istället titeln som kung över det Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland.

Politik

England lyder direkt under det brittiska parlamentet och regeringen i London. Till skillnad från de andra riksdelarna har England inte någon egen national lagstiftande församling. Den statliga förvaltningen i England är dock uppdelad i nio storregioner. Denna indelning får närmast jämföras med de statliga länsstyrelserna i Sverige, men Storlondon har exempelvis både en direktvald borgmästare och direktval regionförsamling. Man har även gjort försök med att införa direktvalda regionförsamlingar på annat håll, men lyckades inte: regeringen ville införa direkta val till regionförsamlingen för Nordöstra England, men förslaget fick svagt stöd i en folkomröstning (21.8 procent, den 4 november 2004). Regional fördelningen av England utan direktvalda församlingar är en het politiskt fråga, med t ex Konservativa partiet starkt emot indelningen. Konservativa partiet fick mer röster än Labourpartiet in England, men hade för låg stöd i Skottland och Wales för att kunna vinna brittiska parlametsvalet 2005.
- Storlondon
- Nordvästra England (huvudort: Manchester)
- Nordöstra England (huvudort: Newcastle-upon-Tyne)
- Sydvästra England (huvudort: Bristol)
- Sydöstra England (huvudort: Guildford)
- Västra Midlands (huvudort: Birmingham)
- Yorkshire och Humber (huvudort: Leeds)
- Östra England (huvudort: Cambridge)
- Östra Midlands (huvudort: Nottingham) Den lokala eller regionala administrativa indelningen är annars grevskapet (engelska counties) och i vissa delar av landet använder man sig av endast en lokal förvaltningsnivå. Grevskapet motsvarar närmast landsting eller storkommun. Förutom indelningen i administrativa grevskap finns en äldre indelning i historiska grevskap, vilket påminner om förhållandet med län och landskap i Sverige. I vissa fall överensstämmer indelningen i de moderna grevskapen med den historiska. England utgör tillsammans med Wales ett gemensamt judiciellt och administrativt system och därför ses England och Wales i vissa sammanhang som en entitet.

Geografi

England och Wales]] Större floder:
- Thames
- Severn Större städer:
- London
- Birmingham
- Manchester
- Bristol
- Liverpool
- Leeds
- Newcastle upon Tyne
- Sheffield :Lista över städer i England

Ekonomi

Demografi

Kultur


- Engelsk litteratur
  - Shakespeare
  - Sir Thomas Browne
- Engelsk mat

Se även


- Englands fotbollslandslag
- Englands regenter

Externa länkar


- [http://www.crwflags.com/fotw/flags/gb-eng.html Englands flagga] Kategori:Europas länder Kategori:England ja:イングランド ko:잉글랜드 ms:England simple:England th:แคว้นอังกฤษ zh-min-nan:England

Brittiska öarna

Brittiska öarna är en gemensam benämning på ögruppen bestående av Storbritannien (ö) och Irland samt över 1000 närliggande öar. Benämningen de brittiska öarna (engelska British Isles) syftar oftast på öarna som ett geografiskt begrepp, men det existerar också ett separat politiskt begrepp (eng. British Islands) som syftar på de öar eller del av ö som står under brittisk överhöghet. Skillnaden mellan det politiska begreppet och det geografiska är i stort sett att man exkluderar territoriet för Republiken Irland. Från irländsk sida finns en tendens att inte räkna Irland till de brittiska öarna överhuvud taget. Detta innebär att begreppet från irländskt perspektiv skulle vara synonymt med Storbritannien och närliggande öar.

Geografisk indelning (British Isles)


- Anglesey
- Hebriderna
- Irland
- Isle of Man
- Isle of Wight
- Orkneyöarna
- Shetlandsöarna
- Storbritannien

Politisk indelning (British Islands)


- Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland
  - Anglesey
  - Hebriderna
  - Isle of Wight
  - Orkneyöarna
  - Shetlandsöarna
  - Storbritannien
  - Provinsen Nordirland
- Isle of Man
- Kanalöarna
  - Guernsey
    - Alderney
    - Sark
  - Jersey

Se även


- Färöarna Kategori:Europa Kategori:Öar ja:ブリテン諸島 ko:영국 제도

USA

: Material om USA finns samlat i USA-portalen. ---- USA, the United States of America, Amerikas förenta stater eller Förenta staterna, är en förbundsrepublik i centrala Nordamerika. Landet sträcker sig från Atlanten i öster till Stilla havet i väster, gränsar mot Kanada i norr och Mexiko i söder, och har en maritim gräns mot Ryssland i nordväst. Dessutom innehar man en samling territorier och besittningar runt hela världen. Landet är indelat i 50 olika delstater, som har ett visst lokalt självstyre enligt det federala systemet. En av dessa stater, Hawaii, är en ögrupp i Stilla havet, och hör således till Oceanien. Resterande 49 stater kallas kontinentala USA (continental US) och är belägna i Nordamerika. Mellan Kanada och Mexiko ligger "the lower 48", och den återstående amerikanska delstaten i Nordamerika, som heter Alaska, ligger i nordvästra Nordamerika och gränsar till Kanada. Staten grundades den 4 juli 1776 när 13 brittiska kolonier utropade sin självständighet. Året före hade stridigheter utbrutit mellan brittiska kolonialtrupper och självständighetsivrare i vad som kallas det amerikanska frihetskriget. I dagsläget är USA världens enda supermakt och står i en klass för sig själv vad det gäller ekonomiskt, politiskt, militärt och kulturellt inflytande. Till exempel kan det nämnas att landets militärbudget är större än de tio närmast största militärmakterna tillsammans (2003) och att dess BNP utgör 20% av världens totala BNP (2005).

Historia

Huvudartikel: USA:s historia Se även Nordamerikas historia. Den 19 april 1775 letade brittiska trupper efter en vapengömma och en lokal ledare i trakten av Boston, när de plötsligt hamnade i konflikt med en stor lokal milis. Britterna retirerade tillbaka till Boston och utsattes på vägen för flera krypskyttar. Denna konfrontation, som kom efter flera års eskalerande meningskiljaktigheter mellan det amerikanska kolonialstyret och det brittiska parlamentet, innebar början på den amerikanska revolutionen. Efter ett års krig utropade de 13 brittiska kolonierna sig självständiga och efter att man ingått en allians med Frankrike blev situationen ohållbar för britterna och ett fredsfördrag kunde slutas 1783. I fredsfördraget erkände Storbritannien sina gamla nordamerikanska koloniers självständighet. 1789 trädde den amerikanska konstitutionen i kraft och George Washington tillträdde som USA:s förste president. Landet slets i sin början mellan att hålla sig neutralt, stödja fransmännen som hade hjälpt dem till självständighet, eller stödja britterna som de trots allt delade språk och kultur med. 1812 hamnade dock USA i ett nytt krig med Storbritannien, orsakat av att den brittiska flottan hade inlett en blockad av franska hamnar, vilket störde den amerikanska handeln med Europa. Under 1800-talet skedde en mängd saker av stor betydelse; landet expanderade kraftigt västerut, flera krig utkämpades mot landets urinvånare (se indiankrigen), miljontals fattiga europeér emigrerade till USA, miljontals afrikanska slavar importerades till jordbruket i södern, och det amerikanska inbördeskriget bröt ut efter mitten av århundradet. Expansionen bestod av både krigföring och regelrätta köp av landområden från kolonialmakterna Storbritannien, Frankrike, Spanien och Ryssland. Texas som varit en självständig Republiken Texas från 1836 då man bröt sig fri från Mexico.Texas går med i USA 1845. 1846 - 1848 utkämpades ett krig mot Mexiko det så kallade Mexikanska kriget, vilket ledde till att Kalifornien, Nevada och Utah samt bitar av Arizona, Colorado, Wyoming och New Mexico erövrades. I väster köptes och erövrades indianernas marker, främst kring 1870-talet, vilka under denna tid sakta men säkert marginaliserades och i vissa fall utrotades, och vid århundradets slut var de överlevande stammarna infösta i reservat belägna på platser som inte ansågs ha något ekonomiskt värde. Samtidigt vällde europeiska immigranter in i landet. Mestadels var det fattiga från europeisk landsbygd och stad, vilka inte kunde livnära sig på de allt trängre markerna i sina hemländer. Många var även religiöst fritänkande som blev trakasserade i sina hemländer och andra var kriminella som emigrerade för att fly undan rättvisan. De största grupperna kom från Tyskland, Irland och Storbritannien. De blev väl omhändertagna i USA, som var i behov av jordbrukare för att odla upp de nyerövrade områdena, och arbetskraft i den snabbt växande industrin. Under 1800-talets första hälft blomstrade den amerikanska södern. I sydstaterna odlades bomull på jättelika plantager och man använde slavar som arbetskraft. Slavarna bestod av afrikaner som togs till fånga i sina hemländer och användes som billig arbetskraft för det slitsamma arbetet på bomullsfälten. Miljoner afrikaner kom till USA på det viset och idag utgör deras ättlingar c:a 12% av den totala amerikanska befolkningen. I nordstaterna växte däremot starka industrier fram. Sydstaternas odlingsekonomi och nordstaternas industri ledde till en klyfta som kulminerade i det amerikanska inbördeskriget 1861-1865. En viktig fråga i kriget var slaveriets vara eller icke vara, nordstaterna ville på sikt avskaffa det då det ej var lämpligt för industriarbete och därför att den etiska opinionen mot slaveriet växte, medan sydstaterna ville bevara det. Motsättningen ledde till att sydstaterna försökte bryta sig ur federationen, men blev besegrade av nordstaterna i det blodiga krig som krävde runt 650 000 liv. I slutet av 1800-talet hade USA blivit en av de ledande industrinationerna, mycket tack vare sin stora yta och sina ofantliga naturtillgångar. Under denna tid slog landets utrikespolitik in på ett imperiebyggande spår, vilket bland annat ledde till krig med Spanien 1898. USA valde dock till en början att stå utanför första världskriget, men gick med i kriget när en tysk ubåt sänkte en brittisk båt med amerikanska passagerare 1915 (Lusitania). Det amerikanska folket var efter kriget besviket över dess utgång, och opinionen krävde att politiken hädanefter skulle tvingas in på en mer isolationistisk linje. Den isolationistiska linjen ledde till att USA valde att stå utanför även andra världskriget. Man gick inte in i kriget förrän Japan 1941, utan att förklara krig, attackerade flottbasen Pearl Harbor på Hawaii. Efter andra världskriget drogs USA in i en långdragen konflikt med Sovjetunionen, kallad det kalla kriget. Konflikten ledde aldrig till öppet krig utan utkämpades främst på en industriell nivå där USA:s överlägsna industrikapacitet till sist knäckte Sovjetunionen i den rustningskamp som fördes. Kampen fördes dock även indirekt genom att de två nationerna gav stöd till konflikter inom och mellan andra länder. Sedan Sovjets fall är USA världens enda supermakt, vilket lett till att landet på ett mer aktivt sätt kunna påverka omvärlden. Bland annat genom att 2003 invadera Irak och avsätta dess diktator Saddam Hussein.

Styrelseskick och politik

Huvudartikel: USA:s politik

Federalism

USA är en federation (union) med ett republikanskt statsskick. Det innebär att de 50 delstaterna har ett visst självbestämmande, som generellt sett sträcker sig till angelägenheter som går att isolera inom delstatens gränser, och innefattar rättigheten att stifta lagar i de inre angelägenheterna så länge som lagarna inte bryter mot den federala konstitutionen.

Maktdelning på federal nivå

På den statliga nivån finns presidenten och dennes regering (ofta används ordet administration istället för regering - begränsat enbart till de personer som sitter i regeringen används uttrycket kabinett liksom i Storbritannien), kongressen (senaten och representanthuset) och högsta domstolen som grenar av den federala makten.

Rättsväsen

högsta domstolen USA:s konstitution (grundlag) stadgar makten hos politikerna, de lagstiftande och rättsväsendet. Grundlagen ger även folket rätt till yttrandefrihet, rätt att inneha vapen, religonsfrihet, rätt till rättegång med jury samt skydd mot grymma och ovanliga straff. De tre stora instutitionerna; kongressen, presidenten och Högsta domstolen förvalar och ser till att lagarna efterföljs. De övervakar också varandra för att förhindra brott inom regeringen och stärka demokratin. Kongressen, som består av Representanthuset och Senaten, är den lagstiftande instutitionen. Representantshuset består av 435 folkvalda medlemar kallade kongressmän/kvinnor. Befolkningsstorlek avgör hur många representanter varje delstat får. Senaten består av 100st senatorer. Varje delstat har två senatorer som väljs i perioder på sex år. De federala domstolarna i USA används endast när det är federala eller konstitutionella frågor. Landets högsta domstol består av 9st av presidenten utnämnda domare.

Militär

domare Av USA:s fem försvarsgrenar lyder fyra av dem under försvarsdepartementet. Dessa är armén, marinkåren, flottan samt flygvapnet. Kustbevakningen lyder under inrikessäkerhetsdepartementet. USA har världens i särklass största försvarsbudget (närmare 400 miljarder dollar), vilket utgör ca 50 % av världens totala försvarsutgifter. De har 1,4 miljoner aktiva trupper, vilket endast slås av Kinas 2,5 miljoner. USA:s är det enda land i världen som är kapabelt att utkämpa ett större krig utanför sina egna gränser. USA är också det land som har störst kärnvapenarsenal och det enda land som använt sina kärnvapen se Atombomberna över Hiroshima och Nagasaki. Presidenten är landets överbefälhavare.

Ekonomi

: Huvudartikel: USA:s ekonomi En kapitalistisk modell ligger till grund för det ekonomiska systemet i USA, där de arketypiska dragen historiskt varit en stadig tillväxt, låg arbetslöshet, låg inflation, en stor tjänstesektor, ett stort handelsunderskott, en stark dollar och en snabb teknisk utveckling. Den amerikanska ekonomin utgör navet för hela världsekonomin. Flera länder har sina valutor kopplade till dollarn (eller använder till och med den som sin egen valuta), de flesta råvaror handlas med dollar på den internationella marknaden, och börserna i USA ses globalt som en indikator på världsekonomins tillstånd.

Naturresurser

Det finns stora tillgångar av naturresurser i landet, bland annat guld, olja, kol och uran. Oljeproduktionen har dock sedan länge varit på nedgång, då produktionen hade sin topp på 1970-talet, (det vill säga hälften av den tillgängliga oljan var utvunnen) och landets ekonomi blir allt mer beroende av importerad olja. De stora stäpperna i centrala delar av landet är hem för gigantiska jordbruk, vilket gör USA till världens största producent av t.ex. majs, vete, socker och tobak.

Indutri

Även om USA:s tillverkningsindustri stadigt minskar finns det fortfarande stora producenter av bilar, flygplan och elektronik där. Den största sektorn i landets näringsliv är dock tjänstesektorn, som utgör runt 75% av arbetskraften.

Utrikeshandel

Landets största handelspartner är dess nordliga granne, Kanada. Andra viktiga handelspartners är Mexiko (se NAFTA) , EU, industrialiserade länder i Sydostasien (Japan, Kina och Sydkorea). USA har dock ett betydande underskott i handelsbalansen, vilket 2003 fortsatte att öka till 43,1 miljarder dollar trots den kraftiga försvagningen av dollarn som då skedde. En viktig faktor till det växande handelsunderksottet är det allt större behovet av importerad olja. Utöver det stora handelsunderskottet har den amerikanska ekonomin i nuläget problem med ett stort underskott i statsfinanserna. Landet hade i början av 2004 en statsskuld på 7 112 miljarder dollar, vilket ger en skuld på runt 24 000 dollar per invånare. Vilket kan jämföras med Sveriges som vid samma period utgjorde runt 17 000 dollar per person. Läget ser inte heller ut att förbättras under 2004 då ett rekordstort underskott i budgeten väntas. Men landet har år efter år lyckats jämna ut detta enorma underskott med hjälp av stora investeringar som görs i landet bland annat från Europa och Japan.

Geografi

Huvudartikel: USA:s geografi Utöver de 50 delstaterna lyder även följande områden direkt under den federala regeringen: Amerikanska Jungfruöarna, Amerikanska Samoa, District of Columbia, Guam och Puerto Rico. Då USA är världens 3:e största nation till ytan har den också ett starkt varierande landskap; från tempererade skogsmiljöer vid östkusten, mangroveskog i Florida, vida stäpper i de centrala delarna, det sumpiga Mississippideltat i söder till Klippiga bergens ökenlandskap i väster. Till detta kan även läggas de arktiska regionerna i Alaska och de vulkaniska öarna i Hawaii. Landet har alltså genom sin storlek ett ytterst skiftande landskap. Klimatet skiftar även det kraftigt, från fuktigt subtropiskt klimat i Florida till Alaskas isbitna tundra. De stora inre delarna av landet har har ett kontinentalt klimat med varma somrar och kalla vintrar. Vissa kustdelar av USA har även ett medelhavsklimat, isynnerhet Kalifornien.

Demografi

: Huvudartikel: USA:s befolkning USA:s befolkning En majoritet av de 290 miljoner invånarna är ättlingar till immigranter från Europa, varav det stora flertalet härstammar från Tyskland, England, Skottland, Irland och Italien. Många immigranter kom även från de nordiska och slaviska länderna. De invånare med franskt och spanskt ursprung immigrerade oftast från Franska Kanada respektive Mexiko och Syd-/Mellanamerika. Den latinamerikanska befolkningsgruppen som är den största minoritetsgruppen i landet och utgjorde 13,4% av befolkningen 2002 (38,6 miljoner människor) är också den snabbast växande gruppen, därför har det spanska språket också ökat i betydelse. År 2000 utgjordes runt 12% av befolkningen av afroamerikaner vilka nästan uteslutande härstammar från de afrikanska slavar som fördes till Amerika under 1700- och 1800-talet. Den tredje i storlek betydande befolkningsgruppen är de av asiatiskt ursprung, vilka utgör 3,6% av befolkningen och främst är koncentrerade till de västra delarna av landet. Ursprungsbefolkningen som levde i området innan den europeiska kolonisationen för idag en tynande tillvaro och utgör under 1% av befolkningen. USA:s fördelning över religionssamfund var 2001 följande; protestanter 52%, katoliker 24,5%, obundna 13,2%, judar 1,3% och övriga 0,5-0,3% (vilket bland annat innefattar muslimer, buddhister, ateister och hinduer). Anmärkningsvärt är att antalet människor som ser sig som kristna faller snabbt, från 86,2% 1990 till 76,5% 2001, många av dessa har istället gått över till nyandliga filosofier som inte kan anses vara religoner på samma sätt som till exempel kristendomen (dessa ingår i benämningen obundna i fördelningsstatistiken ovan). Landets sociala struktur är starkt splittrad med en stor del av landets tillgångar kontrollerade av en liten del av befolkningen och en växande fattig underklass. I relation till andra länder ligger dock den generella levnadsstandarden långt över världssnittet. 51% av hushållen hade år 2000 tillgång till en dator och 41% hade tillgång till Internet. Vidare ägde år 2002 67,9% av befolkningen sitt eget hem. USA har inget officiellt språk, vilket beror på att engelska har varit totalt dominerande, varför det ansetts att man ej behöver ett officiellt språk. I takt med att antalet spansktalande invandrare från Latinamerika, hispanics, ökade under andra hälften av 1900-talet, och dessa i motsats till tidigare invandrargrupper har valt att inte övergå till att prata engelska, så har kraven på att engelska skall införas som officiellt språk i USA ökat. Se även Svensk-Amerika.

Kultur

Den amerikanska kulturen har en stark påverkan på resten av världen, i synnerhet västvärlden. Musik , filmer och TV-serier exporteras i stor skala. Till exempel gick 62,5% av alla svenska biobesök till en amerikansk film år 2001, trots att de bara utgjorde 35,3% av alla filmer som gick upp på svenska biografer. Denna kulturella påverkan är dock relativt ny och kan spåras tillbaka till första hälften av 1900-talet, vid Hollywoods och ungdomskulturens framväxt. Innan dess sågs USA, i förhållande till Europa och Asien, som ett kulturellt efterblivet jordbruksland utan någon rik historisk grund. Den amerikanska livsstilen med snabbmat och högt beroende av motorfordon är också ett kulturellt drag som påverkat omvärlden.

Film

Huvudartikel: Amerikansk film Sedan 1920-talet har USA dominerat globala filmindustrin med ett brett utbud av filmer som varit både konstnärliga och tekniskt banbrytande. Detta har bidragit till att det i den amerikanska kulturen finns en ingrodd filmentusiasm som man inte kan hitta någon annanstans än kanske den andra stora filmnationen det vill säga Indien (se indisk film).

Television

Huvudartikel: Television i USA Televisionen är en viktig del av vardagen i USA. 99 procent av alla amerikanska hushåll har minst en tv-apparat och majoriteten av dem har fler än en. Den amerikanska televisionen domineras och präglas helt av kommersiella bolag och det har aldrig funnits en statligt styrd public service-kanal. De större amerikanska tv-kanalerna (och radiostationerna) är uppbyggda av så kallade "nätverk" (network), alltså ett övergripande företag som producerar program som sedan visas av regionala stationer med oberoende ägare. Den amerikanska tv-marknaden dominerades länge av National Broadcasting Company, American Broadcasting Company och Columbia Broadcasting System, men har från 1980-talet fått konkurrens från andra nätverk såsom Fox Broadcasting Company samt kabel-tv-kanaler.

Utbildning

USA har idag ett omfattande system för högre utbildning, med över 1 500 universitet och högskolor. Många av dessa anses vara de mest prestigefyllda inom sitt specialområde. Exempelvis, Harvard University med bland annat Law, Medical och Business School, Massachusetts Institute of Technology, Princeton University, Cornell University, Berkeley - University of California samt Stanford University.

Transportväsen

Se även


- USA:s president
- Lista över USA:s presidenter
- USA:s delstater
- Registreringsskyltar i USA
- USA-portalen

Externa länkar


- [http://www.census.gov Census Bureau]
- [http://www.cdc.gov Centers for Disease Control and Prevention]
- [http://www.cia.gov Central Intelligence Agency]
- [http://www.congress.org Congress]
- [http://www.dia.mil Defense Intelligence Agency]
- [http://www.dod.gov Department of Defense]
- [http://www.ed.gov Department of Education]
- [http://www.dhs.gov Department of Homeland Security]
- [http://www.dol.gov Department of Labor]
- [http://www.state.gov Department of State]
- [http://www.dot.gov Department of Transportation]
- [http://www.epa.gov Environmental Protection Agency]
- [http://www.faa.gov Federal Aviation Administration]
- [http://www.fbi.gov Federal Bureau of Investigation]
- [http://www.firstgov.gov FirstGov (Portal för USA:s myndigheter och dess tjänster)]
- [http://www.fda.gov Food and Drug Administration]
- [http://www.house.gov House of Representatives]
- [http://www.irs.gov Internal Revenue Service]
- [http://www.nsa.gov National Security Agency]
- [http://www.osha.gov Occupational Safety & Health Administration]
- [http://www.uspto.gov Patent and Trademark Office]
- [http://www.secretservice.gov Secret Service]
- [http://www.senate.gov Senate]
- [http://www.ssa.gov Social Security Administration]
- [http://www.supremecourtus.gov Supreme Court of the US]
- [http://www.uscourts.gov The Federal Judiciary]
- [http://www.army.mil US Army]
- [http://www.whitehouse.gov White House]

Kategori:Nordamerikas länder Kategori:AkronymerKategori:USA ja:アメリカ合衆国 ko:미국 ms:Amerika Syarikat simple:United States th:สหรัฐอเมริกา zh-min-nan:Bí-kok

Kanada

Kanada (engelska: Canada eller Dominion of Canada; franska: Canada eller Le Dominion du Canada) är en stat i Nordamerika. Kanada gränsar till Stilla havet i väster och Atlanten i öster och har landgräns mot USA i väster och söder. I nordöst går havsgränsen till Grönland med endast några mils avstånd mellan landmassorna på det närmaste stället. I öster har Kanada en havsgräns mot den lilla franska ögruppen Saint-Pierre et Miquelon. Norra Kanada sträcker sig ända upp till Nordpolen och utgör en del av Arktis. Kanada är med sina 9,98 miljoner kvadratkilometer världens största land näst efter Ryssland. Trots sin storlek har Kanada bara omkring 32 miljoner invånare, vilket gör landet till ett av världens mest glesbefolkade. Kanada är en federation som består av tio provinser och tre territorier. Genom British North America Act 1867 blev Kanada en parlamentarisk demokrati och har idag drottning Elizabeth II som statsöverhuvud och Michaëlle Jean som generalguvernör. I huvudstaden Ottawa i Ontario finns Kanadas parlament. Kanadas generalguvernör som företräder statsöverhuvudet (monarken), premiärministern och oppositionsledaren har alla ett residens i Ottawa. Kanada bestod ursprungligen av vad som varit franska och brittiska kolonier och kallades en dominion. Landet tillhör de stater som grundade FN, Samväldet och La Francophonie och kallar sig ett tvåspråkigt och månkulturellt land. Majoritetsspråket är engelska. Franska är det dominerande språket i Quebec men talas även i New Brunswick, Nova Scotia och Manitoba. I Nunavut i norr är inuktitut det mest talade språket och har också status som officiellt språk där. Kanada är ett industrialiserat land som har en framträdande roll inom högteknologi. Med sin rikliga tillgång på fossila bränslen, kärnenergi och vattenkraft är Kanada en nettoexportör av energi. Landets diversifierade ekonomi är starkt beroende av naturtillgångarna och handeln med, i första, hand USA, ett grannland man haft en lång och komplicerad relation till.

Geografi

högteknologi Kanada gränsar i söder mot USA längs med 49:e breddgraden, Stora sjöarna och Saint Lawrencedalen. I väst gränsar Kanada mot USA:s 49:e delstat, exklaven Alaska, längs med 141:a longituden och Alexanderarkipelagen och Kustbergen. Atlantprovinserna i öster har sjögränser mot Grönland längs med Davis sund och Labradorhavet samt mot den franska översjöiska besittningen Saint-Pierre-et-Miquelon. Kanada gränsar mot tre hav: Atlanten, Norra ishavet och Stilla havet (varav mottot: A Mari Usque Ad Mare). Sedan 1925 gör Kanada anspråk på Arktis upp till Nordpolen mellan 60° och 141° W - ett anspråk som inte är allmänt erkänt. Den nordligaste bebyggelsen i Kanada - och i världen - är CFS Alert (Canadian Forces Station Alert) vid 82.5° N på Ellesmereön, 834 kilometer från Nordpolen. Den magnetiska nordpolen ligger på kanadensiskt territorium, även om den långsamt förflyttar sig mot Sibirien. Kanada är världens näst största land efter Ryssland - 22 gånger så stort som Sverige. En betydande del av detta territorium ligger dock norr om trädgränsen och vad gäller odlingsbar mark är landet bara det fjärde i världen (efter Ryssland, Kina och USA. Av samma anledning är Kanada med sina 32 miljoner invånare ett av världens mest glesbefolkade länder med bara 3.5 invånare per kvadratkilometer (Kanada är obetydligt större än USA med bara omkring 10% av dess befolkningsmängd). Landets mest tätbefolkade område är Quebec-Windsor-korridoren längs med Saint Lawrencefloden och Ontariosjön i sydöstra Kanada. Större delen av Kanada norr om detta område upptas av Kanadensiska skölden, världens äldsta berg som sträcker sig runt Hudson Bay - från Stora Björnsjön i Northwest Territories väster och bortom Labradorhalvön i öster. Den mineralrika skölden skrapades ren från den mesta jorden under den senaste istiden och dess många veck rymmer 60% av alla världens sjöar och många stora floder. Kanada har världens största färskvattenreserv - bara i Ontario finns över en miljon sjöar. Newfoundland, Nordamerikas östligaste ö (förutom Grönland), ligger utanför Saint Lawrenceviken som är världens största estuarium. Mellan New Brunswick och Nova Scotia ligger Fundybukten med världens högsta tidvatten. Precis norr därom ligger landets minsta provins, Prince Edward Island. Väster om Ontario breder den kanadensiska prärien ut sig mot Klippiga bergen som avskiljer British Columbia från övriga landet. I norr övergår vegetationen från barrskog (tajga) och trädlös terräng (tundra) till det utpräglade polarklimatet bland Kanadas arktiska öar längst i norr - några av dem hör till de största öarna i världen. I norr kan vintertemperaturen sjunka till -50°C men i kustregionerna, i synnerhet British Columbia, är vintrarna betydligt mildare. Sommartid ligger medeltemperaturen på omkring 20°C i de östra och västra kustregionerna och omkring 30°C i de centrala delarna. : Se även: Kanadas nationalparker

Provinser och territorier

: Huvudartikel: Kanadas provinser och territorier Kanada består av tio provinser och tre territorier, där de tidigare åtnjuter en högre grad av autonomi än de senare som återfinns i landets glestbefolkade norra delar. Både provinserna och territorierna har egna enkammarparlament och egna provinsiella flaggor och symboler. I Kanada och på Turks och Caicosöarna, en brittisk koloni i Karibien, eftersträvar man att ögruppen ska upptas i den kanadensiska federationen. ; Provinserna Det kanadensiska välfärdsprogrammet vilar på provinserna och kostnaden för sjukvård, utbildning etc överstiger den federala budgeten - ett unikt förhållande. Den federala regeringen kan utfärda direktiv som provinserna har rätt att reglera bort, något som dock sällan sker i praktiken. En skatteutjämningspolitik kanaliserar federala medel från de rikare provinserna - Ontario och Alberta - till de fattigare. Programmet omfattar omkring 10 miljarder CAD varav 7 miljarder gick till Quebec. I varje provins finns en lagstiftande församling liknande det federala underhuset som leds av en provinsiell premiärminister som väljs på samma vis som sin nationelle motsvarighet. I provinserna representeras den brittiske monarken av en viceguvernör som liksom generalguvernören tillsätts efter rekommendationer från Kanadas premiärminister, även om denne på senare tid i allt högre grad först konsulterat provinsregeringarna. I de flesta provinser finns motsvarigheter till de tre stora nationella partierna, även om de provinsiella partierna inte alltid är formellt knutna till sina nationella moderpartier. I några provinser finns partier med rent regionala program, som Saskatschewan Party. Det politiska klimatet i Quebec skiljer sig från de övriga provinserna: Politiskt domineras politiken i Quebec av polariseringen mellan separtisterna, Parti Québécois, och federalisterna, Parti Libéral du Québec. ; Territorierna Territoriernas politiska rättigheter finns inte inskrivna i författningen och dessa är därför mindre omfattande än provinsernas. Territorierna bildades på initiativ av den federala regeringen och istället för en viceguvernör som lyder direkt under den brittiske monarken, tillsätter regeringen i Ottawa en kommissionär som sin lokale representant. Med undantag för Yukon, som har ett system liknande det i provinserna, representerar ledamöterna i territoriernas enkammarparlamentet inte politiska partier utan tillsätts genom konsensus. Premiärministern väljs av parlamentsledamöterna.

Demografi

Enligt folkräkningen 2001 hade Kanada 30 007 094 invånare och i oktober 2005 uppskattades antalet invånare till 32.3 miljoner - en tillväxt som beror på både naturlig tillväxt och invandring. En tredjedel av landets befolkning bor mindre än 150 km från gränsen mot USA och ungefär lika många bor i städer. I folkräkningen 2001 uppgav 39.42% sin etniska tillhörighet som "kanadensare", varav de flesta tros vara ättlingar till brittiska, irländska och franska invandrare. 20.17% uppgav sig vara engelsk-kanadensiska , 16.75% fransk-kanadensiska, 14.03% skotsk-kanadensiska och 2.90% irländsk-kanadensiska. Omkring en miljon ansåg sig höra till någon annan etnisk grupp: 9.25% tysk-kanadensiska, 4.29% italiensk-kanadensiska, 3.69% kinesisk-kanandensiska, 3.61% ukrainsk-kanadensiska och 3.38% sa sig vara First Nations (indianer). 13.4%, nästan fyra miljoner människor, sas sig tillhöra en icke-europeisk minoritet, urpsrungsbefolkningen oräknad (Visible minority). Enligt folkräkningen 2001 bodde i Kanada 5 448 480 invandrare. Några större städer i Kanada: Montreal, Quebec, Vancouver, British Columbia och Calgary, Alberta. : Se även: Kanadas ursprungsbefolkning, Kanadas städer.

Politik

Kanada har fyra stora partier. Under drygt 20 år innehade center-vänster-partiet Liberal Party of Canada regeringsmakten vilket man har också idag under premiärminstern Paul Martin. Det enda övriga parti som bildat regering är det nu upplösta center-höger-partiet Progressive Conservative Party of Canada och dess konservativa föregångare som dominerade den politiska scenen under 1800-talet. I december 2003 gick det konservativa partiet samman med Canadian Alliance och bildade Conservative Party of Canada. Det största vänster partiet är New Democratic Party. Bloc Québécois arbetar för Quebecs självständighet och har de flesta av provinsens platser i underhuset. Det finns många mindre partier i Kanada utan representation i parlamentet. : Se även: Kanadas politiska partier

Styrelseskick

Kanada är en förbundsstat och konstitutionell monarki. Dess statschef är Storbritanniens regent, för närvarande Elizabeth II, kallad "Drottning av Kanada". Formellt utser den brittiske monarken en generalguvernör, monarkens representant i Kanada, på inrådan av Kanadas statsminister. Generalguvernören utför vardagliga plikter som att ta emot utländska dignitärer, underteckna officiella handlingar, formellt upplösa parlamentet inför val, etc. Generalguvernören är en reträttpost som i allmänhet innehas av en pensionerad kanadensisk politiker eller någon annan framstående kanadensare. Generalguvernären är formellt landets högste militäre befälhavare. Sedan september 2005 är Michaëlle Jean Kanadas generalguvernör. Kanadas författning utgör landets konstitutionella ramverk och består både av en textsamling och oskrivna traditioner och konventioner. (Se Westminster-modellen.) I november 1981 träffades provinsernas premiärministrar för att anta en ny författning. Quebec vägrade dock underteckna avtalet vilket försatte landet i en konstitutionell kris som fortfarande inte fått en formell lösning. Kanadas premiärminister utses formellt av generalguvernören, men posten innehas alltid av den partiledare som kan uppbåda en majoritet u underhuset. Regeringen brukar bestå av partimedlemmar från båda kamrarna, även om majoriteten kommer från underhuset, och regeringsmedlemmarna väljs in i det kanadensiska kronrådet, Privy Council of Canada. Premiärministern kan även utse ledande tjänstemän. Den lagstiftande församlingen består av två kamrar: Det valbara underhuset och senaten som tillsätts. Varje ledmot av underhuset väljs genom enkel majoritet i något valdistrikt (kallade "ridings"). Allmäna val utlyses av generalguvernören på anmodan av prmiärministern och måste hållas åtminstone vart femte år. Medlemmarna i senaten väljs av premiärministern på regional basis och tillsätts formellt av generalguvernören. De sitter upp till 75 års ålder.

Rättsväsende

: Huvudartikel: Kanadas rättsväsende. Rättsväsendet i Kanada har stor betydelse för uttolkning av lagarna och har också makten att upplösa lagar som strider mot författningen. Regeringen tillsätter alla domare på federal nivå och domare till högre instanser på provinsiell och territoriell nivå. Domarna i Supreme Court of Canada, landets högsta juridiska instans, tillsätts direkt av regeringen medan domare i högsta domstolen och appelationsdomstolen, väljs och tillsätts av regeringen efter konsultation med fristående tjänstemän. Domarna på lägre provinsiell och territoriell nivå tillsätts av provinsernas och territoriernas respektive regeringar. En engelsk rättstradition, s.k. Common Law, praktiseras i alla provinser i Kanada utom i Quebec där civilrätt dominerar. Kanadas motsvarighet till brottsbalken är ett federalt ansvarsområde och appliceras enhetligt över hela landet. Upprätthållandet av lagen är däremot ett provinsiellt ansvar även om de flesta provinser delegerat polisiära uppgifter till Kanadas ridande polis ("Royal Canadian Mounted Police", RCMP), en av de få polisiära styrkorna i världen med jurisdiktion på tre olika nivåer: kommunal, provinsiell och federal.

Utrikespolitik

Kanada har av såväl geografiska som historiska skäl ett nära förhållande till USA och länderna är sedan länge varandras största handelspartners. Länderna delar världens längsta oförsvarade gräns och samarbetar i militära övningar. Av historiska skäl har även Kanada en speciel realtion till Storbritannien som fortfarande betraktas som "moderslandet". Under 1900-talet har Kanada förespråkat multilateralism och försökt finna en medlande position i konflikter mellan både stora och små nationer. Under Suezkrisen dämpade Lester B. Pearson exempelvis spänningen genom att lansera idén om FN:s fredsbevarande styrkor, vilket han 1957 mottog Nobels fredspris för. Kanada bidrar idag med större fredsbevarande styrkor än resten av världen tillsammans och man är involverad i mer 40 olika uppdrag och har på något vis deltagit i alla FN:s insatser. Kanada är medlem i FN, Samväldet, La Francophonie, OAS, NATO, OECD, NAFTA, WTO och APEC.

Militär

Kanada har idag omkring 62 000 reguljära trupper och 26 000 reserver. Candian Armed Forces (CF) består av vapengrenarna: Land Force Command (armén), Maritime Command (flottan) och Air Command (flygvapnet). Tillsammans förfogar man över 2 400 pansarvagnar, 34 stridsfartyg och 140 stridsflygplan. 2004-5 omfattade militärbudgeten 14 miljoner dollar men regeringen avsatte samtidigt ytterligare 12 miljoner under en femårsperiod och avsåg utöka trupperna med 8 000 man. Kanada har deltagit i flera av de större krigen under 1900-talet; Bl.a. första och andra världskriget, Koreakriget. Under Vietnamkriget värvade USA många frivilliga i Kanada som under seklets andra hälft ockå aktivt bidragit med trupp till 42 av FN:s fredsbevarande insatser. 2005 assisterade man USA i kriget i Afghanistan och man deltar nu i insatser på Haiti och i Kosovo. Vid alla större katastrofer under de senaste åren har Kanada bidrag med trupper, bland annat genom Disaster Assistance Response Team (DART). Kanadas låga försvarsbudget, restriktiva policy mot kärnvapen, förbud mot landminor och aktiva fredsarbete gör sammantaget att landet ofta betraktas som pacifistiskt.

Ekonomi

Kanada är idag ett högteknologiskt samhälle som liknar USA:s marknadsorienterade ekonomi med sama produktionsmodell och höga levnadsstandard. Under det förra seklet utveckaldes Kanada snabbt sin tillverkningsindustrin, gruvdrift och servivesektor och har förvandlats från en i princip agral ekonomi till en i första hand industrialiserad, urban. Längs med östkusten finns stora gasfyndigheter som tillsammans med en rad andra naturresurser västerut, gör Kanada självförsörjande på energi. Genom frihandelsavtalet med USA 1989 (FTA) och det nordamerikanska handelsavtalet 1994 (NAFTA) växte den kanadensiska handeln och ekonomin dramatiskt. Sedan 2001 har Kanada framgångsrikt lyckats undvika den ekonomiska snålblåst som drabbat stora delar av övriga världen och Kanada kan idag uppvisa den starkaste ekonomin inom G8-gruppen. På långsikt står Kanada inför två större problem. Den konstitutionella kris som separatister i Quebec orsakar och som, åtminstone nominellt, hotar landets stabilitet. Flera tecken tyder dock på att den växande ekeonomin och välfärden gör att självständighetssträvandena i Quebec avtar. Ett annat allvarligt problem har varit den Brain Drain av högutbildade kanadensare som lockats till USA av högre löner, lägre skatter och tillgången till högteknologisk forskning. Somliga tecken tyder dock på att den våg av utflyttning avtar på grund av kostsamma sjukförsäkringar i USA och ett mer effektivt sjukvårdssystem i Kanada. En Brain Drain i motsatt riktning - från utvecklingsländer till Kanada - har den senaste tiden lett till en offentlig debatt.

Historia

: Huvudartikel: Kanadas historia. Enligt traditionerna hos Kanadas ursprungsbefolkning har människan bott i det som idag är Kanada sedan tidernas begynnelse. Enligt arkeologiska vittnesbörder har Kanada varit bebott i åtminstone 10 000 år. Omkring 100 e.Kr. gjorde vikingar ett antal resor över Atlanten och vid L'Anse aux Meadows finns fortfarande spår efter en bosättning. De första brittiska anspråken i Nordamerika härstammar från 1497 då John Cabot nådde vad han kallade "Newfoundland". Det är idag oklart om det land han fann motsvaras av dagens Newfoundland, Nova Scotia eller Maine. Franska anspråk härstammar från upptäcktsresorna gjorda av Jacques Cartier fram till 1534 och Samuel de Champlain från 1603. Varken Cabots eller Cartiers ansatser ledde till några permanenta bosättningar. 1604 blev några franska bosättare de första européerna som permanent slog sig ned i Kanada. Efter motgångar den första vintern på Saint Croixön slog de sig ned i Port-Royal (dagens Annapolis Valley) i Nova Scotia, men övergav även denna bosättning 1608 för att istället grunda det som skulle komma att bli staden Quebec. De ättlingar till tidiga bosättare som idag lever i Akadien härstammar från en senare generation bosättare. Fransmännen kallade sina kolonier, förutom dagens Kanada även Louisiana i USA, i Nordamerika för Nya Frankrike. Brittiska kolonier i Nordamerika etablerades längs med USA:s östkust och kring Hudson Bay i norra Kanada. De franska och brittiska kolonierna växte och mellan 1689 och 1763 pågick en kamp mellan länderna om kontrollen över Nordamerika, en kamp som intensifierades av krigen i Europa mellan de båda stormakterna. Frankrike förlorade steg för steg sina territorier till britterna: Först Nova Scotia genom fördraget i Utrecht 1713 och sedan återstoden av sina nordamerikanska besittningar genom fördraget i Paris 1763. Under och efter amerikanska revolutionen flydde uppskattningsvis 70 000 lojalister från de segrande amerikanska staterna. Omkring 50 000 av dessa slog sig ned i brittiska Nordamerika som då bestod av Newfoundland, Nova Scotia, provinsen Quebec och Prince Edward Island (grundad 1769). 1784 skapade man den nya kolonin New Brunswick för att ge plats åt lojalisterna. Genom Constitutional Act of 1791 delade man upp provinsen Quebec i Övre Kanada och Nedre Kanada 1812-års krig inleddes med att USA attackerade brittiska trupper i Kanada i ett försök att göra slut på det brittiska inflytandet i Nordamerika, och i synnerhet de brittiska attackerna mot handelsfartyg på Atlanten. I slaget vid York i april 1813 brände amerikanska trupper dagens Toronto. Brittisk-kanadensiska trupper hämnades genom att bränna ned Washington D.C. efter ett överraskningsanfall i augusti följande årmen pressades sedan tillbaka vid slagen vid Pittsburgh, Baltimore och New Orleans. Kriget slutade med fördraget i Ghent i december 1814. Först sedan Frankrike förlorat de krig Napoleon ledde började massinvandringen till Kanada ta fart igen. Genom Act of Union 1840 slogs Övre och Nedre Kanada ihop till en provins, något man hoppades skulle assimiliera den franska befolkningen. Sedan britterna kommit överens med USA om gränsdragningen längs med den 49:e bredgraden (Oregonfördraget) grundade Storbritannien British Columbia 1848 och Vancouverön följande år. Kanadas östra och västra delar var då ännu delat av det s.k. Rupert's Land som kontrollerades av Hudson's Bay Company. I slutet av 1850-talet inledde politikerna i Kanada en serie expeditioner avsedda att ta kontroll över detta stora område. 1864 och 1866 höll brittiska politiker i Nordamerika, med John A. MacDonald i täten, tre konferenser för att skapa en federal union. Den 1 juli 1867 beviljade det brittiska parlamentet tre av sina kolonier - Kanada, Nova Scotia och New Brunswick - en egen författning, British North America Act, ofta kallad den kanadensiska konfederationen. Inom kort hade de återstående provinserna och territorierna gått med i konfederationen. 1880 hade Kanada fått sina nuvarande gränser, så når som på Newfoundland och Labrador som gick med 1949. Alberta och Saskatchewan fick dock status provinser först 1905. 1919 blev Kanada medlem i Nationernas förbund och genom Balfourdeklarationen 1926 på det brittiska imperiets Imperial Conference fick Kanada till slut rätten att driva sin egen utrikespolitik för att följande år skicka sin första ambassdör till USA. Genom statuten i Westminster 1931 fick Belfourdeklarationen laga kraft och sedan dess kan inte det brittiska parlamentet stifta lagar med jurisdiktion i Kanada utan landets medtycke. Kanadensiskt medborgarskap infördes 1947 och sedan 1949 kan man i Kanada inte längre överklaga ärenden till det brittiska Privy Councils ("kronrådet"). Rätten att ändra Kanadas författning låg hos det brittiska parlamentet ända till dess Canadian act 1982 till slut överförde även den rätten till Kanada. Quebecs självständighetsrörelse har drivit igenom två folkomröstningar (1980 och 1995) om självständighet eller autonomi för provinsen, men utan att lyckas vinna tillräckligt stöd. 1997 beslutade Kanadas högsta domstol att ensidigt utträde inte var författningsenligt.

Utbildning

Kanada har 13 utbildningssystem, 10 för alla provinser och tre för dess territorium. Detta betyder att det inte finns en nationell standard, och utbildningssystemen har oftast olika åldersstandarder för när man, till exempel, ska gå från grund till högskola, eller hur bra ens betyg ska vara för att kunna få högre utbildning.

Språk

: Huvudartikel: Språk i Kanada Kanadas två officiella språk är engelska och franska. Genom Official Languages Act i juli 1969 likställdes franskan med engelskan i de statliga myndigheterna, vilket blev inledningen på en process som gjorde att Kanada omdefinierade sig som tvåspråkigt och mångkulturellt. Idag har franskan samma status som engelskan i parlamentet, i federala domstolar och alla andra federala institutioner; alla medborgare som ställs inför rätta har rätt att få sitt fall prövat på antingen engelska eller franska. Alla officiella spårkminoriteter har i de flesta provinser och territorier rätt till skolgång på sitt eget språk, i sina egna skolor, om underlaget räcker till. Även om "mångkulturalism" är Kanadas officiella policy, måste man kunna tala antinga franska eller engelska för att få bli kandensisk medborgare. 98% av befolkningen talar något av de två officiella språken eller båda, men den officiella tvåspråkigheten till trots, talar den stora majoriteten av Kanadas befolkning bara engelska. I Quebec är franska det enda officiella språket i enlighet med Stadgan om det franska språket som Parti Québécois införde 1976. Stadgan garanterar dock den engelskspråkiga befolkningen och ursprungsbefolkningen vissa rättigheter och de flesta samhällstjänster finns tillgängliga på båda språken. Även om det är i Quebec som majoriteten av den franskspråkiga befolkningen bor, finns minoriteter i New Brunswick, östra och norra Ontario Saskatchewan och södra Manitoba. I folkräkningen 2001 uppga 6 864 615 franska som förstaspråk varav 85% bodde i Quebec. 17 694 835 uppgav engelska som förstaspråk. Den enda provins där båda språken är officiella är New Brunswick, men många provinser tillhandahåller samhällstjänster på båda språken. 5 470 820 personer uppgav ett icke-officiellt språk som förstaspråk bland vilka de största var kinesiska (835 745), italienska (469 485), tyska (738 080) och punjabi (271 220).

Ursprungsbefolkning

: Huvudartikel: Kanadas ursprungsbefolkning I Kanada finns tre erkända ursprungbefolkningar: indianer (idag kallade First Nations), inuiter och métis. Ursprungsbefolkningen i Kanada växer nästan dubbelt så fort som befolkningen i övrigt. Av 790 000 (3% a Kanadas befolkning) är 69% indianer, 26% métis och 5% inuiter. Dessa grupper talar fler än 50 olika språk, varav de flesta endast talas i Kanada och är på väg att dö ut. De enda ursprungsspråken som uppvisar en stabil utveckling är ojibwe och cree med tillsammans omkring 150 000 talare och inuktitut med omkring 29 000 talare i Northwest Territories, Nunavut, Nunavik och Nunatsiavut. I några territorier har något av dessa och eller andra språk någon form av officiellt erkännade, vilket till exempelvis kan betyda att samhällsinstitutionerna måste kunna ge service på dessa pråk.

Kultur

Under Lester B. Pearsons regering gjordes en utredning av språkliga och kulturella strukturer och hierarkier i Kanada (Royal Commission on Bilingualism and Biculturalism, 1963-69) och hans efterträdare Pierre Trudeau antog mångkulturalism som regeringens officiella politik 1971. Genom sitt koloniala förflutna har den kanadensiska kulturen varit starkt påverkad av både brittisk och fransk kultur och tradition. Närheten till USA och utbytet av människor, idéer och kapital över gränsen, har idag gjort dess kulturella inflytande desto mer påtagligt. Men sedan hundraårsjubileet 1967 har en starkare och unikt kanadensisk kultur vuxit fram, delvis beroende på federala kulturprogram. Den kanadensiska ursprungsbefolkningen, ett stort antal s.k. First Nations som uppvisar ett brett spektrum av vitt skilda kulturella yttringar, har överfört sina trationer munligen från generation till generation. De olika ursprungskulturerna har egna stilar inom korgflätning, bildkonst och skulptur och idag har dessa konstnärliga traditioner vunnit det erkännande de saknat under lång tid. T.ex. är Vancouvers emblem till vinterolympiaden 2010, en mänsklig gestalt i form av en stenstapel, hämtad från den inuitiska kulturen. Redan i koloniseringens inledningsskede i början av 1500-talet började bosättare, forskningsresande, affärsmän och fiskare från England, Irland och Frankrike utveckla en distinkt kanadensisk kultur genom sina myter och berättelser om det land som omgav dem. Berättelserna om Paul Bunyan kommer från den fransk-kanadensiska folkloren och Newfoundlands jiggs har sitt ursprung på Irland. Kanada har en lång gemensam historia med Storbritannien och, efter att ha utkämpat två världskrig sida vid sida, forsätter samarbetet mellan de två länderna genom organisationer som Samväldet, G8 och NATO. Länderna har fortfarande ett gemensamt statsöverhuvud och delar den äldsta parlamentariska traditionen i modern historia. Storbritannien är Kanadas tredje största handelspartner och den näst största inkomstkällan inom turistnäringen. Många filmer, författare, TV-shower och musiker från USA och Kanada åtnjuter liknande framgångar i båda länderna och idag dominerar den gemensamma "nordamerikanska" marknaden över de två nationella. Gränsen mellan de två länderna luckras alltmer upp genom samarbetet inom handel, ekonomi, juridik, säkerhet och militära frågor. Allt eftersom nationerna börjat växa samman har man i Kanada utvecklat en allt mer komplex relation till grannen i söder. Pierre Elliot Trudeau sa en gång inför en amerikansk publik: "Att leva intill er är lite som att sova med en elefant. Oavsett hur vänligt och lugnt djuret är, om jag får kalla det så, påverkas man av varje ryckning och grymtning". Oron för att den amerikanska kulturen helt ska ta över har gjort att man lagar och statliga institutioner som ska värna om den kanadensiska kulturen, bland annat Canadian Broadcasting Corporation (CBC) och Canadian Radio-Television and Telecommunications Commission (CRTC). Icke desto mindre är det fortfarande mycket i kontrast mot den amerikanska kulturen som den kanadensiska försöker hitta sin egen identitet. Trots stora likheter mellan USA och Kanada vad gäller frihandel, skattesänkningar och budget har Kanada valt en egen väg på andra områden. Skatten är fortfarande påtagligt högre i Kanada som också gjort sig känt som mer liberalt i frågor som allmän sjukvård, homo-äktenskap och avkriminalisering av marijuana, även om dessa frågor fortfarande är omdiskuterade.

Nationalsymboler

Lönnbladet som finns på Kanadas nuvarande flagga, på dess mynt och dess vapen, har varit en nationell symbol sedan början på 1700-talet. Rött och vitt sägs symbolisera tvåspråkigheten i landet och hör också till de nationella symbolerna. Kanadas natur är också en viktig del av landets identitet och förutom skogarna och bergen själva, har många av dess djur en speciell plats i kanadensarnas hjärtan: älgen, renen, bävern, isbjörnen, grizzlybjörnen, lomen och, förstås, kanadagåsen. Bävern, med dess viktiga roll under den första tidens pälshandel, intar en särställning. Fartyget Bluenose återfinns på de kanadensiska tiocentsmynten sedan 1937 och har en särskild betydelse för invånarna i Nova Scotia. Den beridna kanadensiska polisen är berömd långt utanför landets gränser. Lönnsirap hör till de första viktiga nationella näringarna och alla relaterade produkter uppfattas gärna som "nationella". Ishockey är den officiella vintersporten och en ständig källa till nationell enighet och stolthet. Den officiella sommarsporten är lacrosse. Canadian Football League är, med sina variationer på standarder inom amerikansk fotboll, också en viktig nationalsport. Under de senaste åren har ett antal företag börjat använda sig av den kanadensiska nationalismen i sin marknadsföring, till exempel ölen Molson Canadian och kläder från Roots.

Världsarv

Kända kanadensare


- Bryan Adams, musiker
- Dan Aykroyd, skådespelare, regissör, producent, manusförfattare, komiker
- Neve Campbell, skådespelerska
- John Candy, skådespelare, komiker
- Jim Carrey, ståuppkomiker, skådespelare
- Leonard Cohen, sångare, låtskrivare
- A.J. Cook, skådespelerska
- David Cronenberg, filmregissör
- Wayne Gretzky, ishockeyspelare
- Michael J. Fox, skådespelare
- Michael Ironside, skådespelare
- Mario Lemieux, ishockeyspelare
- Eugene Levy, skådespelare, TV-regissör, manusförfattare
- Norm MacDonald, skådespelare, komiker
- Rick Moranis, komiker, skådespelare
- Alanis Morrisette, sångerska, låtskrivare
- Mike Myers, skådespelare
- William Shatner, skådespelare, författare, artist, regissör, producent
- Martin Short, skådespelare, manusförfattare, producent
- Jason Priestley, skådespelare
- Diana Krall, musiker, sångerska och låtskrivare

Extern länk


- [http://www.gc.ca Kanadas regering] Kategori:Kanada Kategori:Nordamerikas länder als:Kanada ja:カナダ ko:캐나다 ms:Kanada simple:Canada th:ประเทศแคนาดา zh-min-nan:Canada

Australien

Australien är världens minsta kontinent och utgör den största delen av landmassan i världsdelen Oceanien. Staten, som officiellt kallas Samväldet Australien (eng. Commonwealth of Australia), är det sjätte största landet i världen och samtidigt det enda landet i världen som upptar en hel kontinent. Australien är indelat i sex delstater och ett antal territorier. Australiens djurliv är tämligen annorlunda, då denna kontinent under lång tid varit isolerad från övriga världen. Urbefolkningen kallas oftast för aboriginer.

Historia

Kontinenten upptäcktes av den portugisiske upptäcktsresanden Cristóvão de Mendonça 1522 men regelrätta expeditioner dit inleddes inte förrän på 1600-talet. 1770 gick den brittiske kapten James Cook i land i närheten av dagens Sydney och tog kontinentens östra 2/3-delar i besittning för Storbritannien. 1788 inleddes Australiens tid som straffkoloni, vilken pågick till 1868. Efter 1850 skedde en stor invandring av britter. Under 1800-talet styrdes Australiens sex delar som kronkolonier. Den 1 januari 1901 bildades Australiska statsförbundet och landet blev en självstyrande dominion inom det Brittiska samväldet. Australien deltog i både första och andra världskriget.

Geografi

Australien har lång tid varit isolerad från övriga världen, vilket gör Australien har ett eget unikt natur och ekosystem. Där återfinns ett djurliv som man inte finner på andra platser runt om i världen. andra världskriget

Demografi

Australier härstammade huvudsak ursprungen från britter som bosatte ner sig på kontinenten under 1800-talet. Urinvånare aboriginer har bott längre tid i kontinent än britter och andra européer, men har fördrivits. Idag finns det få grupper av aboriginer kvar, det är högre arbetlöshet bland grupperna än vita australier.

Politik

Australien är monarki och brittiska drottning Elizabeth II är statsöverhuvud.

Ekonomi

Landets BNP var 2003 på 611 miljarder USD, vilket motsvarar 31 000 USD per capita.

Utbildning

Kultur

Den största sporten är rugby där det australiska landslaget är ett av de mest framgångsrika i världen. Inom tennis finns tennisturneringen Australian Open som brukar spelas i början av varje år i Melbourne.

Världsarv

Se UNESCO:s världsarvslista.
- Kategori:Oceaniens länder ja:オーストラリア ko:오스트레일리아 ms:Australia simple:Australia th:ประเทศออสเตรเลีย zh-min-nan:Ò-tāi-lī-a

Nya Zeeland

Nya Zeeland (engelska: New Zealand; maori: Aotearoa) är en stat i Oceanien belägen i sydvästra Stilla havet. Landet består av två större öar, Nordön och Sydön, samt ett antal mindre öar. Till Nya Zeeland hör också Tokelauöarna samt de självstyrande områdena Cooköarna och Niue.

Historia

Nya Zeeland ursprungsbefolkning maorierna var polyneser som kom till öarna någon mellan 800 och 1300 e.Kr. 1642 upptäcktes öarna av den holländska upptäcktsresanden Abel Tasman och området fick namn efter den holländska provinsen Zeeland. Öarna kartlagdes mer noggrant av James Cook 1769–1770. 1840 blev Nya Zeeland en brittisk koloni och 1907 blev det ett självstyrande dominion. 1947 blev Nya Zeeland helt självständigt men ingår fortfarande i det Brittiska samväldet.

Geografi


- Naturtillgångar: järn, sand, guld, kalksten

Demografi


- Befolkningens medelålder: 33,1 år
- Religion: anglikaner 24% , presbyterianer 18 %, katoliker 15 %, metodister 5 %, baptister 2 %

Utbildning

1877 infördes oblikatorisk och avgiftsfri utbildning för alla barn mellan 7 och 13 år. Sedan ändrades detta till att alla barn mellan 6 och 16 år, men det finns även barn som börjar vid 5 års ålder. 9 av 10 barn fortsätter högstadiet och gymnasiet. Elever som slutar vid 16 års ålder har ökat under det senaste året. Kategori:Oceaniens länder Kategori:ÖstaterKategori:Nya Zeeland als:Neuseeland ja:ニュージーランド ko:뉴질랜드 ms:New Zealand simple:New Zealand th:ประเทศนิวซีแลนด์ zh-min-nan:Aotearoa

Kategori:Folkslag

Kategori:AntropologiKategori:Etniciteter ja:Category:民族集団

Kategori:Storbritanniens historia

Kategori:Europas historia Historia

Street Fighter Zero

The Street Fighter Alpha (in Japan and other parts of Asia, Street Fighter Zero) series of fighting games is part of the Street Fighter series by Capcom. The series serve as a prequel to Street Fighter II, and explains the events which happen before that game.

Games

There are three games in the series:
- Street Fighter Alpha: Warriors' Dreams (SFA)
- Street Fighter Alpha 2 (SFA2)
- Street Fighter Alpha 3 (SFA3) The names of the game are commonly abbreviated to SFA, plus the series number. There are also many versions of the game with slight modifications, as well as ports to home consoles. The series has been ported to the PlayStation, Sega Saturn, Sega Dreamcast, Game Boy Color, and Game Boy Advance. Street Fighter Alpha 2 was ported to the SNES, making it the last Street Fighter game for that console.

Development

After Super Street Fighter II Turbo, the main producers claim to have been at a loss as to what to do next, despite large demand for Street Fighter III. Inspired perhaps by the Street Fighter II movie, Alpha was born. The game was drawn in the sprite style that was used for Darkstalkers, a similar fighting game. Also borrowed from was the concept of a super bar with multiple stocks (Darkstalkers had allowed for three while Super Turbo allowed only for one), as well as the (although eventually dropped) Chain Combo. One particular secret feature of Alpha that supports the claim that Alpha was inspired by the movie was the Dramatic Battle, in which two characters (Ryu and Ken) would fight a third (M. Bison) at the same time, similar to the ending of the movie. This feature was a fairly popular part of Alpha, and at least one version of each game would have a hidden option to fight in Dramatic Battles.

Series progression

Each game in the Alpha series can be seen to be updating the storyline in the previous games. This combined with Capcom's decision to change some of the storyline after the games have been released has made the Street Fighter II story confusing. Each game in the series introduced more characters from Street Fighter II. Characters were also introduced from other games such as Final Fight and the original Street Fighter.

Gameplay

The fighting system of Street Fighter Alpha is based on those of previous Street Fighter games, with a different super combo gauge from that of Super Turbo. The super combo gauge, similar to Darkstalkers, was divided into three levels. The amount of super combo gauge that was required to perform a super combo depended on the number of buttons pressed, and later on, the strength of the button. The one major addition to the Alpha system was the introduction of Custom Combos or Original Combos in Alpha 2. A Custom Combo would allow a character to chain