:: wikimiki.org ::
| Antiken |
AntikenMed antiken avses vanligen tidsperioden omkring 700 f.Kr.-400 e.Kr. i Europas historia, det vill säga perioden från och med grekisk arkaisk tid till det romerska rikets delning 395. Alternativt omkring 800 f.Kr.-600 e.Kr., det vill säga från början av grekisk, historisk tid till Islams expansion. Antiken har haft utomordentligt stort inflytande på matematiken, filosofin, religionen, konsten och politiken under senare epoker och varit föremål för flera "pånyttfödelser".
Detta sätt att definiera antiken är begränsat av det västeuropeiska perspektivet. Om man inkluderar de första historiska skeendena i de kulturer utanför Europa som de grekiska och romerska kulturerna står i beroendeförhållande till, förlängs den antika epoken högst avsevärt och inkluderar kulturerna i Mesopotamien och Egypten från och med ungefär 3000 f.Kr.
Ordet antik är i den europeiska kulturen intimt förknippat med ordet klassisk i betydelsen traditionell och av bestående värde. Historiskt har det klassiska arvet från Grekland och Rom utgjort en självklar referens för traditionellt kunnande inom konst, vetenskap och filosofi, och den snävare definitionen av ordet är att föredra ur ett europeiskt perspektiv på grund av den historiska betydelse som den grekisk-romerska kulturen har haft för den europeiska; "klassisk bildning" och "klassisk geometri" referar både till Grekland och Rom, ända till i början av 1900-talet kallades enskilda konstföremål från denna epok för "en antik", etc. Dessutom utgör denna snävare antikperiod ett i princip kongruent kulturområde där den vidare även inkluderar kulturyttringar som vi idag gärna uppfattar som främmande, exotiska eller svårbegripliga.
Grekland
Arkaisk tid
700 - 480 f.Kr., kännetecknas av urbanisering, stadsstaternas uppkomst och grekisk kolonisering längs Medelhavets och Svarta havets kuster.
Klassisk tid
480 - 300 f.Kr., är den period då konst, litteratur och filosofi har sin höjdpunkt. Stadsstaternas inbördes maktkamp leder till att de blir lydstater under Makedonien.
Hellenistisk tid
330 - 27 f.Kr., inleds med Alexander den stores erövring av Persien. Greker bosätter sig i de erövrade områdena och städer som Antiokia, Pergamon och Alexandria blir nya centra för grekisk kultur.
Republiken
Kejsartiden
27 f.Kr. - 500 e.Kr., Octavianus blir kejsare över romarriket och en 200-årig fred, "pax romana" inleds. Under 200-talet är riket i kris både finansiellt och administrativt, samtidigt som gränserna hotas i norr och öster. Rom faller år 476 för germanen Odovakar och kejsarmakten lever kvar endast i den östra rikshalvan, med Konstantinopel som huvudstad.
Konst, musik och litteratur
- Se Antikens konst, Grekisk konst, Romersk konst
- Den grekiska antikens musik
Filosofi och religion
Huvudartikel: Antikens filosofi
- epikurism
- gnosticism
- grekisk religion
- hellenism
- kristendom
- mysteriekulter
- nyplatonism
- romersk religion
- skepticism
- stoicism
Personer
Se Lista över personer under antiken
Städer
- Alexandria
- Antiokia
- Athen
- Delfi
- Edessa
- Efesos
- Karthago
- Pergamon
- Rom
- Sardes
- Sparta
- Thebe
- Troja
Se även
- as
- augur
- auriga
- dorer
- grekiska språket
- hexameter
- joner
- koncilium
- latin
- romerska kejsare
- Antikens kolonier
Kategori:Antiken
Kategori:Historiska epoker
700 f.Kr.Händelser
- Kastsystemet uppkommer i Indien.
- Den grekiske skalden Hesiodos är verksam.
F0700
Europas historiaFörhistoria
De första människorna kom till Europa för cirka 800 000 år sedan. Medan Homo sapiens utvecklades i Afrika levde Homo heidelbergensis och Homo neanderthalensis i Europa. Med yngre stenåldern och bronsåldern började en lång historia av stora kulturella och ekonomiska omvandlingar, först vid Medelhavet och senare längre norrut och österut.
- Minoer
- Greklands historia
- germaner
- kelter
Särskilt stort bestående inflytande hade antikens Grekland samt romerska riket, som under en period förenade hela södra Europa och andra kustområden vid Medelhavet i ett imperium. I romarriket kunde också den nya religionen kristendomen utbredas snabbt. Under kejsaren Konstantin den store blev kristendomen statsreligion och dess inflytande har fortsatt till vår tid.
- Östromerska riket
- kristendom
- Vikingatiden
- korståg
Medeltiden var präglad av konkurrensen mellan den nya romerska kejsaren i väst och den gamla romerska kejsaren i Bysans. Europa delades i ett östligt och ett västligt område efter deras respektive inflytande. Missionärer spred kristendomen över norra och östra Europa, så att hela Europa blev kristet. I västra Europa var det konkurrens mellan kejsare och påve om övermakten.
1500-1700-talet
- reformationen
- trettioåriga kriget
- upplysningen
- franska revolutionen
Reformationen på 1500-talet delade kyrkan i en katolsk och en protestantisk del. Religionskrig följde på denna delning, och 1618 till 1648 förhärjade trettioåriga kriget stora delar av Mellaneuropa.
Sedan 1400-talet byggde europeiska länder (särskilt Spanien, Portugal, Ryssland, Nederländerna, Frankrike och Storbritannien) koloniala imperier med stora besittningar i Afrika, Amerika och Asien.
Europa är den världsdel som har haft störst inflytande på andra världsdelar (till exempel genom kristen mission, kolonialism, slavhandel, annan handel ochkultur).
På 1700-talet förde Upplysningen fram nya ideal som tolerans, människovärde, jämlikhet och frihet. 1789 kom genom franska revolutionen för första gången borgerligheten till makten.
1800-talet
- nationalism
I början av 1800-talet hamnade halva Europa under den franske kejsaren Napoleons välde, tills han led nederlag i Ryssland 1812. Se Napoleonkrigen.
Industrialiseringen började i delar av Europa på 1700-talet och förändrade livet för breda befolkningsskikt. Som en följd av arbetarnas fattigdom uppstod på 1800-talet socialistiska rörelser. 1800-talet var också en tid av stark strävan mot demokrati, men även av reaktion och imperialism.
Världskrigen
- ryska revolutionen
- fascism
Både första världskriget (1914 till 1918) och andra världskriget (1939 till 1945) utbröt i Europa och orsakade stor förödelse.
- Europeiska kol- och stålgemenskapen
- Europeiska ekonomiska gemenskapen
- NATO
- Warszawapakten
Efter andra världskriget och under kalla kriget var Europa indelat i två stora politisk-ekonomiska block: de socialistiska länderna i Östeuropa och de kapitalistiska länderna i Västeuropa. Det talades då om järnridån som skilde Europas stater från varandra.
Tiden efter kalla kriget
Först perestrojka och glasnost ledde i Sovjetunionen i mitten av 1980-talet till en en politisk kursändring. 1989 öppnades östblocket, Berlinmuren föll, och Sovjetunionen och Warszawapakten upplöstes.
Sedan de sista årtiondena på 1900-talet har Europas länder närmat sig varandra, vilket visar sig bland annat genom institutioner som EU.
Enskilda länders historia
Kategori:Europas historia
Kategori:Europa
ja:ヨーロッパ史
PeriodEn period är ett tidsintervall. Ordet tillämpas inom olika områden:
# inom teknik,
## tiden som det tar att fullborda en cykel av varierande längd.
## tiden det tar att transporteras en vågländ i en oscillerande våg.
## inversen av frekvens. Se amplitud, våglängd
# inom astronomi, tiden det tar för en planet att snurra ett varv i omloppsbanan. Se omloppsbaneperiod.
# inom matematik, perioden av en funktion är längden av intervallet innan funktionen börjar upprepa sig. Se periodisk funktion.
# benämning på menstruation
# benämning på tiden en alkoholist dricker kontinuerligt
# del av match i idrotter, bland annat ishockey.
# inom geologi, namnet som identifierar tidsåldern, som t.ex. kritperioden eller Neogenperioden. Geologisk period är ofta längre än epoker och kortare än eror. Se geologisk tidsskala
# används ofta som hänvisning av enstaka skeenden i mänsklighetens historia, vilka ofta kallas "tidsåldrar" eller "eror". Historiska perioder är: Förhistoria, Stenåldern, Bronsåldern, Istiden, Järnåldern, Medeltiden, Renässansen, Vasatiden, Informationsåldern, Lilla istiden, Vikingatiden, Upplysningstiden
ja:ピリオド
800 f.Kr.Händelser
- Fenicierna grundar Karthago.
- Vediska tiden övergår i vedantiska tiden i Indien.
F0800
600 e.Kr.
Denna artikel handlar om året 600. För SAAB:s bilmodell med samma namn, se SAAB 600.
----
Händelser
- Shaktikulten uppstår i Indien.
- Teotihuacáns storhetstid upphör.
Födda
Avlidna
0600
Kategori:600-talet (decennium)
ko:600년
Islam
Islam (på arabiska , al-islām, med betydelsen "underkastelse") är den abrahamitiska religion som räknar Muhammed som sitt upphov och Koranen som sin heliga skrift. En som bekänner sig till islam kallas muslim. Islam är idag världens näst största religion.
Läran
Den viktigaste läropunkten är monoteismen, att Gud (Allah) är en. Gud är världens skapare, äger jorden och ger lagen (sharia). Eftersom Gud är helt suverän får man problem med människans fria vilja. Människan är Guds ställföreträdare på jorden och ska som skapad varelse tjäna Gud som hans förvaltare. Muslimer tror att en slutgiltig bedömning av människors handlingar kommer att ske en dag, men att det inte är meningsfullt att försöka förutspå när detta kommer att ske, eftersom vi människor inte kan förstå Gud. När den slutgiltiga bedömningen infaller kommer alla människor som har levt, lever samt ska leva att bedömas utefter om deras handlingar följer Guds väg. Beroende på hur en människa levt sitt liv kommer denne antingen till himlen eller helvetet. Men eftersom Gud är nådig så kan även den som felat få komma till himlen så länge människan har följt de mest grundläggande muslimska reglerna.
Muhammed betraktas som Guds sista profet och Guds lag är med Honom slutgiltigt uppenbarad. Muhammed är en vanlig människa, men utvald av Gud. Tidigare profeter är bland annat Nuh (Noa), Ibrahim (Abraham), Musa (Mose) och Isa (Jesus). Deras uppenbarelser anses ha blivit förvrängda, medan den rätta, Muhammeds, nu finns i evig och ofelbar form i Koranen, vilken givits Muhammed av Gud genom ängeln Jibril (Gabriel) när Muhammed var cirka 40 år. Dessa uppenbarelser kom i korta sekvenser under en lång period. Muhammeds familj och släkt anses vara de första som följde Guds ord. Det dröjde dock till efter Muhammeds död innan Koranen i skriftlig form kom till, eftersom Muhammed, liksom de flesta människor vid denna tid, var analfabet. Dessförinnan hade Guds ord spridits med hjälp av berättelser från person till person, vilket innebar ett problem då flera olika versioner uppstod.
Historia
Muhammeds tid
Enligt den islamska läran blev Muhammed omkring år 610 förvissad i en vision av ärkeängeln Gabriel (Djibril) om att bli profet. Han fick i uppdrag att framföra en uppenbarelse från Gud. Det var ett budskap om en monoteistisk gudstro och en religionsutövning som mycket liknar den i kristendomen och i judendomen.
Han verkade i ett tjugotal år som profet. Det första decenniet var i Mekka, där han förde fram sitt budskap för sin egen stam, Quraysh. Hans budskap gick ut på att folket bör erkänna Guds makt, att underkasta sig honom. Om de inte gjorde det skulle de dömas på den Yttersta domen till helvetets straff, istället för paradisets belöning som de fick om de gjorde som han sa.
Muhammed mötte motstånd i det polyteistiska Mekka, framförallt från de rika. Han var därför tvungen att tillsammans med sina anhängare flytta till Yathrib (Medina), där de var mer intresserad av hans budskap. Flykten skedde år 622 och kallas hijra, "emigrationen", vilket är utgångspunkten för den islamiska tideräkningen.
De olika stammarna i Yathrib var i strid med varandra, och eftersom Muhammed inte var medlem i någon av stammarna fick han bli skiljedomare och ledare. Dessutom var han i konflikt med sin egen stam, Quraysh, och kunde därför inte betraktas som agent för de ledande i Mekka.
Efter hand, och under strider med Mekka och deras allierade, fick Muhammed inflytande över de omgivande arabstammarna. De tre judiska stammarna i Yathrib accepterade inte Muhammed som judisk profet, och det ledde till att islam mer och mer betraktades som en egen religion. Konflikten blev också politisk, och de judiska stammarna fördrevs, och en del utplånades helt. Striderna mellan muslimerna och Quraysh ledde till slut till att Muhammed vann. Mekka intogs och helgedomen Kaba rensades från gudabilder från den tidigare kulten.
Yathrib döptes nu om till Madīnat an-Nabī, "Profetens stad" eller al-Madīna al-munawwara "Det strålande Medina". Där fick nu religionen en annan funktion, den blev samhällsordningen. Religionen uppfattades inte längre som något skilt från traditionen, utan den påverkade även den politiska makten och lagstiftningen. Detta har påverkat islam på många sätt och i dag finns det många islamiska länder där de tillämpar koranens uppenbarelse och Profetens Sunna (föredöme, sed) vid lagstiftning och styre av landet.
Som stadsman visade sig Muhammed vara klok, förutseende, och mycket framgångsrik. Han hade förmågan att vänta, att bortse från tillfälliga nederlag, för att istället inrikta sig på långsiktiga mål. Ett exempel är när han slöt en till synes förödmjukande fred år 628 vid al-Hudaybiya, trots kritik och hårt motstånd från vänner och följeslagare som tyckte att han svek. Freden visade sig emellertid ha gynnsam effekt på kontakterna med de andra stammarna i området. Han kunde sluta en rad nya allianser, få större styrka och inta viktiga städer.
Innan sin död kunde Muhammed uppleva att praktiskt taget hela arabiska halvön erkänt honom som ledare. De tidigare stridande och splittrade beduinstammarna hade slutit sig samman genom islam.
Samtidigt som det fattiga Arabien enats hade slutfasen inträtt i striderna mellan den tidens två stormakter, det östromerska (bysantinska) kejsardömet och det sassanidiska persiska imperiet. De båda stormakterna hade bekämpat varandra tills nästan alla resurserna hade tömts, både militärt och ekonomiskt. De kunde inte bjuda effektivt motstånd mot araberna som nu överraskande dök upp på scenen. Befolkningen i Östrom och Persiens provinser och kolonier var krigs- och skattetrötta så de såg de erövrande araberna som befriare.
Efter Muhammed
När Muhammed dog år 632 rådde det oenighet om vem som skulle ersätta honom som ledare eftersom han inte hade några söner. Några ansåg att den nya ledaren borde vara från Muhammeds familj och hans närmaste manliga släkting var kusinen och svärsonen Ali. Gruppen som ansåg detta kallades därför Shīcat Alī, "Alis grupp". Men under Muhammeds sista sjukdom hade han utsett sin svärfar Abu Bakr till ledare för den offentliga bönen när han själv inte längre kunde, och därför erkändes han av Medina-samhället som ställföreträdare, kalif, för Muhammed även i politiskt avseende.
Redan 634 dog Abu Bakr och som ställföreträdare efter honom utsågs Umar ibn al-Khattab, en av Muhammeds tidigare efterföljare. Under hans tid som kalif (634-644) sker den första stora expansionen av det nya världsväldet. Det är också Umar som anses har skapat den nya statens grundläggande administration och organisation.
Umar mördas år 644 och efterträds av Uthman (644-656), en annan av Muhammeds tidigare efterföljare. I och med att Uthman tog över återgick makten till den gamla aristokratin i Mekka. Uthman var medlem i den umayyadiska familjen, en av de ledande i det gamla Mekka. Han ansågs ha gynnat sina egna släktingar vid val av viktiga poster. Kritiken kom till stor del från Muhammeds kusin Ali, och när Uthman föll offer för ett attentat 656 utsågs Ali till ny kalif. Tyvärr accepterade inte alla Ali och i Mekka utbröt ett uppror, i vilket till och med Muhammeds fru Aisha, Abu Bakrs dotter deltog. Upproret kvävdes men Ali flyttade sitt högkvarter till Kufa i Irak. Uthmans släkting Muawiya var guvernör i Damaskus. Som ledare för den umayyadiska familjen krävde han hämnd för mordet på Uthman. Det blev krig mellan Muawiya och Ali, med slaget vid Siffin år 657. Ali gick med på att lösa tvisten med skiljedom men det gick honom emot och en del av hans anhängare lämnade honom och vände sig emot honom (kharijiterna). Han retirerade till Siffin där han mördades av en kharijit år 661.
Alis död innebar att Muawiyas maktställning stod fast. Den shiitiska gruppens imam, Alis son Hasan, accepterade att dra sig tillbaka, och levde resten av sitt liv i Medina. Nu blev Damaskus rikets huvudstad, och den umayyadiska familjen innehade kalifatet i närmare ett århundrade. Expansionen fortsatte och statens administration fick fasta former.
Man var från stadsledningens sida inte särskilt angelägna i att de erövrade provinserna skulle anta islam. Anhängare av de religioner som uttryckligen tilläts i koranen (kristendomen och judendomen) behöll sina religioner och hade ett visst självstyre under sina religiösa ledare. De betalade då en särskild skatt (dijzya) till kalifen. Denna särbehandling av andra religioner kallas millet-systemet och det finns fortfarande i vissa länder.
När Muawiyas dog år 680 tog hans son Yazīd över. Nästan samtidigt dog Hasan och hans efterträdare som shiitisk ledare blev hans yngre bror (och alltså Alis och Fatimas yngre son) Husayn. Husayn ville att shiiterna skulle få tillbaka makten så han begav sig till Irak, där han väntade sig få stöd i Kufa. Det visade sig att han hade fel. Han och hans anhängare omringades av provinsguvernörens soldater vid orten Kabalā (Kerbela), och de flesta av dem dog ("de 72 martyrerna"). Detta ägde rum den 10:e i månaden Muharram (den första månaden i hidja-året). Dagen kallas Āshūrā och är en stor sorgehögtid inom den shiitiska islam.
Husayns uppror slogs alltså ner. Under umayyadisk tid fortsatte riket att utvidgas. Hela Nordafrika erövrades, och år 711 gick man över sundet till Pyreneiska halvön och nådde ända upp till Frankrike (Slaget vid Poitiers år 732). I öster gick man in i Centralasien och Indien. Men missnöjet med det umayyadiska väldet växte. Umayyaderna gynnade de arabiska muslimerna på bekostnad av de icke arabiska muslimerna. Kritikerna menade att riket hade blivit ett kungadöme (mulk), vilket var främmande för islam. Det blev väpnat uppror, främst från shiitisk sida. Detta ledde dock inte till att shiiterna tog makten igen, utan en annan grupp utnyttjade upproret för att ta makten: ättlingar till profetens farbror al Abbās, abbasiderna. Maktskiftet var klart år 750, och den umayyadiska familjen utplånades, förutom en av prinsarna. Han flydde till Spanien och blev stamfader till den umayyadiska familjen där, som så småningom blev innehavare av ett kalifat i Córdoba.
En kulturell blomstringstid följde. Shariarätten, den islamitiska lagen, utvecklades. Skolor, sjukhus och bibliotek byggdes. Antikens filosofi, matematik och medicin utvecklades och fördes vidare till det icke muslimska Europa. Filosofin, framför allt Ibn Rushd (Averroes) texter kom att spela en stor roll för Europa ända in på 1600- och 1700-talet. På matematiska områden kan fortfarande inflytande från den muslimska världen ses tydligt då man använder arabiska siffror och decimalkommat och räknar med algebra.
Men både det umayyadiska kalifatet i Spanien och det abbasiska med centrum i Bagdad försvann så småningom. I Spanien ägde "reconquista" rum, den kristna återerövringen norrifrån. Det sista muslimska fästet i Spanien föll år 1492.
Islam i Sverige
Man räknar med att det finns flera hundratusen personer i Sverige som bekänner sig till Islam. Av dessa är de flesta första och andra generationens invandrare från många olika länder. Den mest 'optimistiska' beräkningen på 400 000 muslimer, baseras på hur många som har sitt ursprung i muslimska länder och torde ändå vara väl generöst tilltagen. De muslimska församlingarna räknar ett totalt medlemskap på någonstans omkring 80 000. I flera svenska städer, bland annat Stockholm, Göteborg och Malmö finns det idag moskéer. I Malmö är islam dessutom den största religionen om man ser till gudstjänstbesök under ett veckoslut (detta kan dock till viss del bero på att det inte finns någon moské i Köpenhamn).
Islamisk konst och arkitektur
Huvudartikel: Islamisk konst
Förbudet att avbilda djur och människor, ikonoklasm, har funnits hos många grenar av islam. Däremot har byggnader och dekorationer blivit uttryck för konsten. Moskéer och minareter har oftast en typisk byggnadsstil. Mycket av mönstret och dekorationerna i traditionell islamisk konst återfinns i orientaliska mattor.
Se även
- Dhikr
- Fikh
- Jihad
- Kalif
- Profet
- Sufism
- Islamism
Externa länkar
- [http://www.islamguiden.com Islamguiden (på svenska)]
- [http://www.islam.nu Upptäck Islam (på svenska)]
- [http://www.sufiblog.com/ Sufi Meditation (på engelska)]
Kategori:Islam
Kategori:Religion
ja:イスラム教
ko:이슬람교
ms:Islam
simple:Islam
th:ศาสนาอิสลาม
MatematikMatematik (av grekiska math'matik, av math'ma med tillägget tekhn, "kunskap" eller "vetenskap") är en vetenskap där man studerar mönster och sammanhang i storheter, tal, former, strukturer, förändringar och rymd. Matematik kan sammanfattas som en abstrakt och generell vetenskap för problemlösning och metodutveckling.
Matematiken skiljer sig från andra vetenskaper genom att den är fullständigt abstrakt. Matematiken är alltså ingen naturvetenskap, men den är ett viktigt verktyg inom naturvetenskaperna. En naturvetenskaplig teori består ofta av en matematisk modell med en eller flera ekvationer, som innehåller olika storheter.
Några matematiska områden är trigonometri, geometri, algebra, matematisk analys, matematisk statistik och diskret matematik.
Man har under senaste 500 åren utvecklat ett matematikens "språk" för att lättare kunna förmedla ideer och kvantifiera resultat. Detta "språk" är fortfarande under stark utveckling.
Ämnen inom matematik
Kvantitet
Tal -- Naturliga tal -- Heltal -- Rationella tal -- Reella tal -- Komplexa tal -- Hyperkomplexa tal -- Kvaternioner -- Oktonioner -- Sedenioner -- Hyperreella tal -- Surreella tal -- Ordinaltal -- Kardinaltal -- p-adiska tal -- Heltalssekvenser -- Matematiska konstanter -- Talnamn -- Oändligheten
Förändring
Aritmetik -- Analys -- Vektoranalys -- Komplex analys -- Differentialekvationer -- Lista över funktioner
Struktur
Abstrakt algebra -- Talteori -- Algebraisk geometri -- Gruppteori -- Monoider -- Analys -- Topologi -- Linjär algebra -- Grafteori -- Universell algebra
Rymd
Topologi -- Geometri -- Trigonometri -- Algebraisk geometri -- Differentialgeometri -- Differentialtopologi -- Algebraisk topologi -- Linjär algebra -- Fraktalgeometri
Kombinatorik -- Mängdteori -- Sannolikhet -- Beräkningsteori -- Kryptografi -- Grafteori -- Spelteori
Tillämpad matematik
Mekanik -- Numerisk analys -- Optimering -- Sannolikhetslära -- Statistik -- Finansiell matematik
Berömda satser och hypoteser
Fermats stora sats -- Riemannhypotesen -- Kontinuumhypotesen -- Goldbachs förmodan -- Tvillingprimtal -- Gödels ofullständighetssatser -- Poincarés förmodan -- Pythagoras sats -- Centrala gränsvärdessatsen -- Algebrans fundamentalsats -- Aritmetikens fundamentalsats -- Fyrfärgssatsen -- Zorns lemma
Matematikens grunder och metoder
Matematikfilosofi -- Matematisk intuitonism -- Matematisk konstruktivism -- Matematikens grunder -- Mängdteori -- Modellteori -- Bevis -- Logik -- Matematisk logik -- Tabell över matematiska symboler
Grenar inom matematiken
- Algebra
- Matematisk analys
- Aritmetik
- Diskret matematik
- Geometri
- Linjär algebra
- Matematisk statistik
- Mängdteori
- Talteori
- Topologi
Matematikhistoria
- Mayaindianernas matematik
Se även
- Abstrakt algebra
- Cayleytal
- Deliska problemet
- Derivata
- Digital
- Integral
- Hela tal
- Komplexa tal
- Kvaternion
- Lemma
- Lista över algebraartiklar
- Lista över funktioner
- Lista över statistikartiklar
- Lista över talteoriartiklar
- Lista över teorem
- Lista över vektoridentiteter
- Matematiker
- Matematikfilosofi
- Matematikens historia
- Matematisk logik
- Matrisaddition
- Mängd
- Naturliga tal
- Olösta matematiska problem
- Rationella tal
- Reella tal
- Sannolikhetsteori
- Teorem
- Matematikundervisning
Externa länkar
- [http://www.math.uu.se/~kiselman/vadmatematik.html Christer Kiselman - Vad är matematik?]
- [http://www-groups.dcs.st-and.ac.uk/~history/Day_files/Now.html Saint Andrews Universitet - Matematiker som föddes eller dog idag]
Kategori:Matematik
ja:数学
ko:수학
ms:Matematik
simple:Mathematics
th:คณิตศาสตร์
zh-min-nan:Sò·-ha̍k
ReligionReligion, av latinets religio, omdiskuterat ursprung. Syftar på sammanhängande trossystem ofta kännetecknat av tro på en eller flera gudar och/eller övernaturliga företeelser. Ofta med morallära och speciella ceremonier, eller ritual för kontakt med det transcendenta. Trots många försök har man inte kunnat formulera en uttömmande definition av religion.
Romersk uppfattning av "religion"
Religion är enligt den romerske författaren Lucretius ett ord som kommer av latinets ligare, "binda", och enligt Cicero av legere, "hopplocka, samla", och synes i sitt tidigaste skede i det hedniska Rom ha betytt den obestämda rysning och bävan, som människan känner inför det hemlighetsfulla. Sedan blev religio beteckning för de åtgärder, som människan vidtar för att reda sig med tillvarons hemlighetsfulla makter, d.v.s. offer och andra riter, som tillhör fromhet och gudsdyrkan.
Tidig kristen uppfattning av "religion"
Vidare betecknades varje särskild form av gudsdyrkan med detta namn. Så kallade de kristna sin tro och kult för den "sanna religionen" i motsats mot hedendomen. Under medeltiden erhöll ordet religion en mer inskränkt användning i betydelsen munkregel och munkliv.
Religionsbegreppet under senare tid
Så småningom har den betydelse stadgat sig, i vilken vi brukar ordet, nämligen för att beteckna en viss grupp djupt ingripande företeelser i människolivet på skilda tider och hos alla av oss kända folk. För att sammanfatta dessa företeelser har man uppställt definitioner, av vilka en del, motsvarande vad man förr kallade "historiskt religionsbegrepp", nöjer sig med en beskrivning, t.ex.
:"Religionen är den summa av känslor, som uppväcks i människans sinne av det dunkla medvetandet av närvaron i henne och omkring henne av makter, på samma gång henne överlägsna och analoga med henne, med vilka hon kan träda i förbindelse, av föreställningar, som alstras av dessa känslor och som ger åt dem bestämda föremål, och av rituella handlingar, till vilka hon drivs av det gemensamma inflytandet av dessa känslor och dessa trosföreställningar" (Léon Marillier).
:"En religion är ett i sig slutet system av föreställningar och handlingar, som har avseende på heliga, d.v.s. avskilda, förbjudna ting; dessa föreställningar och handlingar förenar alla dem, som hör dit, i ett och samma andliga samfund" (Durkheim, som oegentligt använder ordet kyrka om sådana religiösa enheter i allmänhet).
:"Religion är ett ständigt umgänge mellan ett bestämt osynligt väsen och dess mänskliga anhöriga" (Duhm).
Andra definitioner ("filosofiskt religionsbegrepp") söker ange religionens väsen, såsom Wundts:
:"Religion är känslan av människans och den henne omgivande världens tillhörighet till en översinnlig värld, i vilken hon tänker sig de ideal förverkligade, som för henne utgör de högsta målen för mänsklig strävan";
eller Schleiermachers, enligt vilken religionen är åskådande av universum och känslan av absolut beroende, eller William James därmed besläktade:
:"Religionen är den totala reaktionen mot tillvaron".
Hur viktig gudstron i sina vitt skilda former än är för religionen, finns det dock dels hos naturfolken riter och sedvänjor, dels på ett högre stadium buddhismens ursprungliga form, som måste hänföras till religionens område utan att innebära tro på och kult av övernaturliga väsen. Det betydelsefullaste kännetecknet på religion synes vara åtskillnaden mellan helig och profan. Religiös eller from är den, för vilket något är heligt. Helighet är gudomens väsentligaste egenskap, som gör sig gällande, i samma mån som gudstron är religiöst verksam. De heliga riter och formler, vilka på religionens tidiga stadier utgör dess egentliga innehåll, utmynnar inom den senare religionen i innerlig bön, vilket föranleder Auguste Sabatier till definitionen: "Religionen är hjärtats bön".
En ofta felciterad, ateistisk, definition: "Religion är den förtryckta varelsens suck, en hjärtlös världs hjärta och själlösa omständigheters själ. Den är ett folkets opium." - Karl Marx
Några äldre religioner som av olika skäl dött ut är fortfarande viktiga för förståelsen historien och av äldre kulturer. Vissa av dessa har i modern tid återuppväckts och fått modern form:
- Fornnordisk religion (Asatro)
- Egyptisk religion
- Grekisk religion (Hellênismos)
- Romersk religion (Religio Romana)
Många religioner är små och ofta avgränsade till ett folk eller en stam. Bland dessa kan man urskilja vissa grupper:
- Animism
- Shamanism
För svensk kultur och historia finns det ytterligare två viktiga religioner:
- Fornnordisk religion och Samisk religion
Nyare religioner "nyandlighet" eller "nyandliga rörelser", kallas 1900-talets religioner:
- Caodai
- Hoa hao
- New Age
- Omoto
- Scientologi
- Wicca
Dessutom finns det areligiösa grupper som inte tillhör någon religion alls. De brukar delas in i:
- Agnosticism
- Ateism
----
Se även
- ceremoni
- divination
- gud
- helig skrift
- profet
- ritual
- teologi
- folktro
----
Externa länkar
- [http://dmoz.org/World/Svenska/Samh%e4lle/Religion/ ODP: Religion]
- [http://www.religion.nu/ Religion.nu]
- [http://www.adherents.com/Religions_By_Adherents.html Internationell statistik om religioner]
- [http://www.cpwr.org Council for a Parliament of the World's Religions] - Religionernas världsparlament
- [http://www.worldreligionday.org Världsreligionens Dag]
Kategori:Religion
ja:宗教
ko:종교
ms:Agama
simple:Religion
th:ศาสนา
Konst
Konst (från forngermanskans kunst, kunnande) är en skapande verksamhet som syftar till dekorativa, emotionella eller expressiva uttryck eller resultatet av en sådan verksamhet.
Ursprungligen avsåg konst alla människans aktiviteter och var alltså synonymt med vetenskap. Idag kan det väsentligen uppfattas som ett uttryck för mänsklig kreativitet. Då varje konstnär själv väljer vilka regler och kriterier som gäller för hans eller hennes konst är konst lika svårt att definiera som det är att utvärdera. Det kan sägas att konst är processen att välja ett medium, och de produkter som följer av denna process; de regler som styr mediets egenart; och de värderingar som avgör hur en övertygelse, en idé, en förnimmelse eller en känsla bäst uttrycks i detta medium. För en vidare förklaring av det nutida konstbegreppet se även Samtida konst.
Konstbegreppet
: Huvudartikel: Konstbegreppet
Begreppet "konst" har haft olika betydelser under olika epoker. Även om man bör var försiktig med att läsa in en linjär evolution i historiska processer tycker man sig gärna skönja en process genom historien där konsten vilat på flera fundament - kunnande - handling - objekt - omdöme - och tonvikten gradvis förflyttats från de tidigare till de senare. Emellertid kan konst sägas omge sig med alla dessa begrepp, och konst kan lika gärna beskrivas som en aktivitet eller produkt som befinner sig i korselden mellan dem. Man bör också betänka att begreppet konst ofta används synonymt med andra begrepp och dess innebörd och användning kan skifta mellan såväl individer, kulturer och epoker.
I antikens Grekland stod begreppet för praktiskt kunnande, i kontrast mot teoretiska kunskaper, och i denna äldre betydelse kan alla mänskliga aktiviteter som kräver vissa färdigheter kallas för konst. Man skiljde också på sådana aktiviteter som resulterade i verkliga ting och sådana som producerade bilder av ting, och ända fram till 1700-talet kallade man också avbildande ting för konst. Dessa betydelser av ordet finns kvar i språket i t.ex. "konstgödsel" - som kräver mänskligt kunnande - och "konststycke" - som förutsätter skicklighet.
: ...renässansen...
Under 1700-talet fick begreppet gradvis en delvis ny innebörd. Förutom kunnandet talade man nu också om konstobjekten i sig som "konst" - tidigare hade dessa betraktats som rena hantverksprodukter - och mer specifikt kom begreppet också att användas synonymt med "bildkonst". I takt med att konstverken befriades från sina praktiska syften blev deras upphovsmän allt viktigare, och konsten kom att utveckla sina egna regler och mål. Denna betydelse av begreppet var i princip förhärskande fram till slutet av 1900-talet - en 200-årig period då konstens autenticitet och autonomi stod i fokus.
I.o.m. postmodernismen förkastades idén om denna konstens egenvärde eller "inre kärna och mening" och i stället kom konst att betraktas som produkten av processer som ligger utanför dess domän eller avtryck av en viss kultur, samhällsgrupp eller epok. En konsekvens av detta är att konstens "äkthet" eller frågan om "god" och "dålig" konst urlakats.
- Vetenskaperna som studerar konst
: Huvudartikel: Konstvetenskap
Konst studeras ur flera olika perspektiv och olika discipliner lägger tonvikten vid olika aspekter av ämnet:
# Konstvetenskap studerar främst konstens historia och kan ses som tillämpningen av konstens teori.
# Estetik är en gren av filosofin och kan sägas utgöra ett teoretiskt verktyg för konstvetenskapen.
# Konsthistoria kallas sedan början av 70-talet för konstvetenskap.
# Konstsociologi studerar konstens roll i samhället, inklusive konstmarknaden, museer och konstkritik.
# Konstpsykologi
Dessa discipliner brukar dock bara avhandla de aktiviteter som traditionellt har betraktats som konst. T.ex. behandlas sällan programmerarens, ingenjörens eller kockens aktiviteter av estetik eller konstvetenskap, men deras aktiviteter kallas ju ändå ofta för konst.
Konstarterna
: Huvudartikel: Konstarterna
: Här kommer att redogöras helt kort för de konstarter som brukar kallas de sköna konsterna, fri konst/de fria konsterna, och Samtida konst. Läs mer om respektive konstart i deras respektive artiklar, som här nedan presenteras efter teknik. Det ska dock sägas att indelning efter teknik är mycket svår, då olika tekniker flyter in i varandra och inte klart kan sorteras in enligt denna procedur. Exempel på sådana kan vara: Grafitti, SMS-konst, ASCII-konst, Performance, Ljudkonst etc
Bildkonst
Måleri - Teckning - Grafik - Fotografi - Film - Videokonst
: Se vidare: Bildanalys, Färg, Gestaltpsykologi, Mimesis
Arkitektur
Arkitektur - Arkitekturhistoria - Arkitekturens historia - Konstruktion - Trädgårdskonst - Stadsplanering
Skulptur
Skulptur - Relief - Installation - Ready-made
Musik
Musik - Musikhistoria - Lista över musikgenrer - Lista över musikinstrument
Litteratur
Poesi - Litteratur - Prosa
Konstens historia
: Huvudartikel: Konstens historia
Förhistorisk konst - Antikens konst - Europas konsthistoria - Modernism - Samtida konst - Utomeuropeisk konst
Konstverken
: Huvudartikel: Konstverken
- Lista över konstverk
Konstnärerna
: Huvudartikel: Konstnärerna
- Lista över konstnärer
Se även
- Konsthögskolor
- Samtida konst
- Kultur
- Teater, Scenografi, Dans, Koreografi
- Kalligrafi, Graffiti, Animation, Datorkonst
- Museum, Galleri, Auktion
- Wikipedia: Projekt Konst
- Akademisk konst
- Konkret konst
- Abstrakt konst
- Nonfigurativt måleri
Kategori:Konst
ja:芸術
ms:Seni
simple:Art
PolitikPolitik, av det grekiska ordet pólis, "stadsstat". Politik betyder ordagrant översatt: Det som rör staten. I vardagligt tal används dock begreppet politik för att innefatta maktkamp på många olika nivåer, exempelvis inom intresseorganisationer och arbetsplatser även om det som händer inom dessa organisationer inte direkt rör själva staten. I akademiskt hänseende studeras politik och politiskt relaterade ämnen inom bland annat statsvetenskap, nationalekonomi, praktisk filosofi och sociologi.
Det politiska system vi har i Sverige är parlamentarisk demokrati.
Politik är ett omstritt begrepp med många definitioner. En minsta gemensam nämnare är att begreppet alltid syftar på offentlig maktutövning och den process som bestämmer hur den offentliga makten utövas, det vill säga maktkamp. Vissa har argumenterat för att politikbegreppet bör vidgas till att innefatta fenomen som normalt betraktas som privata (till exempel familjeangelägenheter) eftersom dessa anses påverka resultatet av den offentliga maktutövningen och maktkampen i hög grad. Tilläggas kan att ordet idiot kommer av grekiskan idiotes som betyder en 'privat man', det vill säga motsatsen till statsman, politiker.
Se även
- Pluralism
- Demokrati
- Diktatur
- Parlament
- Regering
- Republik
- Monarki
- Folkomröstning
- Svensk politik
- Sveriges regering
- Sveriges riksdag
- Finlands regering
- Finlands riksdag
- Policy
- Ideologi
- Parti
- Myndighet
- Landsting
- Kommun
- Utomparlamentarism
- Symbolpolitik
- Språkpolitik
- Makt
- Frihet
- Lista över politiska skandaler
-
ja:政治
ko:정치
ms:Politik
simple:Politics
th:การเมือง
Egypten
Egypten är en stat i östra Nordafrika, vid Medelhavet och Röda havet. Landet gränsar till Israel, Libyen, Sudan och Gaza. Befolkningen bor företrädesvis längs Nilen medan de egyptiska delarna av Saharaöknen endast är glest befolkade.
Historia
Huvudartikel: Egyptens historia
De bördiga områdena runt Nilen i kombination med ett skyddat läge med öken i öster och väster möjliggjorde utvecklingen av en av världens stora civilisationer. Ett enat kungadöme bildades omkring 3 200 f Kr och en rad dynastier styrde Egypten under kommande tre årtusenden. Den sista dynastin av detta slag föll mot Persien 341 f Kr, som senare ersattes av greker, romare och bysantiner. På 600-talet införde araberna islam och det arabiska språket, och härskade under sexhundra år. En lokal militär grupp, mameluckerna, tog kontrollen vid 1250 och fortsatte att styra även efter Osmanska rikets erövring av Egypten 1517. Efter färdigställandet av Suezkanalen 1869 blev landet ett viktigt område för världens transporter, men var också djupt skuldsatt. Storbritannien ockuperade Egypten för att skydda sina investeringar i kanalen, men den formella makten fanns kvar hos osmanska riket till 1914, då Egypten kom under brittiskt protektorat. Den 28 februari 1922 blev Egypten självständigt och 1936 drog Storbritannien tillbaka sina trupper. Det var dock först efter andra världskriget som det tidigare starka brittiska inflytandet kraftigt minskade. 1953 blev Egypten republik.
Egypten inledde mot slutet av 1950-talet förstatligandet av jordbruk och industri under ledning av landets president Gamal Abdel Nasser, tillhörande det protokommunistiska partiet Arabiska Socialistunionen. Detta understöddes kraftigt av Sovjetunionen genom teknisk och ekonomisk hjälp. 1967 nådde Nasser nära absolut makt över landet genom att bli såväl premiärminister som partichef, förutom den tidigare posten som president. Nasser avled 1970, och 1972 utvisades all sovjetisk militär personal från Egypten, och de sovjetiska baserna ställdes under egyptisk kontroll.
Efter oktoberkriget 1973 mot Israel kom landet efterhand att orientera sig alltmer mot USA. Anwar Sadat såg till att Egypten blev det första arabland som undertecknade ett fredsavtal med Israel. Detta ledde till kritik från andra arabländer och Sadat mördades 1981. Han efterträddes av vicepresidenten Hosni Mubarak som har genomfört ekonomiska reformer medan de politiska reformerna har gått betydligt långsammare.
Egypten har arabvärldens snabbast växande folkmängd. En stor befolkning, begränsad odlingsbar landyta och beroendet av Nilen fortsätter att överskrida resurserna och är en påfrestning för hela samhället.
Geografi
Hosni Mubarak
- Lägsta punkt: Qattara-depressionen, -133 meter över havet
- Naturtillgångar: petroleum, naturgas, järnmalm, fosfat, mangan, kalksten, gips, talk, asbest, bly, zink
Klimat och miljö
I landet råder ett ökenklimat, med heta, torra somrar och mildare vintrar. Det förekommer regelbundna torrperioder. Jordbävningar är vanliga, liksom översvämningar och jordskred. Sandstormar är också vanliga och ibland förekommer under våren en speciellt het sandstorm som kallas khamsin.
Egypten har många miljöproblem. Jordbruksmark försvinner dels på grund av sand som blåser in från Sahara, dels på grund av att städerna breder ut sig. Nedanför Assuandammen ökar jordens salthalt markant. Den enda permanenta färskvattenkällan är Nilen, så i övriga landet är tillgången på vatten mycket begränsad. Oljeföroreningar och andra vattenföroreningar hotar korallreven, stränderna och det marina djurlivet. Egypten har skrivit på, men inte ratifierat Kyotoprotokollet om klimatförändringar. 81% av elektriciteten framställs av fossila bränslen och resterande av vattenkraft.
Administrativ indelning
Egypten är indelat i 26 guvernorat (muhafazat): Ad-Daqahliyah, Al-Bahr al-Ahmar, Al-Buhayrah, Al-Fayyum, Al-Gharbiyah, Al-Iskandariyah, Al-Isma'iliyah, Al-Jizah, Al-Minufiyah, Al-Minya, Al-Qahirah, Al-Qalyubiyah, Al-Wadi al-Jadid, Ash-Sharqiyah, As-Suways, Aswan, Asyut, Bani Suwayf, Bur Sa'id, Dumyat, Janub Sina', Kafr ash-Shaykh, Matruh, Qina, Shamal Sina' och Suhaj.
Demografi
Nästan hela Egyptens befolkning bor på endast 3% av landets totala landarea. Befolkningen är främst bosatt längs med Nilen.
- Befolkningens medelålder: 23,1 år (2002)
- Befolkningens medellivslängd: 70,4 år (2003)
- Religiös tillhörighet: muslimer (mest sunni) 94%, kopter (kristna) och andra 6%
- Språk: arabiska, de högre utbildade förstår i allmänhet engelska och franska
- Analfabetism: 2003 var drygt 40% av den vuxna befolkningen analfabeter
Statsskick och politik
Egypten är en republik med en president som statschef.
Ekonomi
Under förra årtiondet utvecklades Egyptens makroekonomi på ett positivt sätt under ledning av IMF. Inflationen dämpades, budgetunderskottet minskade och mer investeringar i landet av utländskt kapital gjordes. De senaste fyra åren har de positiva effekterna minskat och investeringar i stora infrastruktur-projekt har ökat budgetunderskottet igen. En dålig växelkurs sedan 1998 har inneburit ett ökat tryck på det egyptiska pundet. Sedan den 11 september 2001 har både turismen och tullinkomsterna från Suezkanalen minskat. Valutan devalverades flera gånger under 2002. Man hoppas kunna utveckla tillgångarna på naturgas i syfte att exportera.
Utbildning
De skolpliktiga barnen går i sexårig grundskola. 70% av dessa barn fortsätter till högre nivåer. Skolgången är gratis och det finns 13 universitet i Egypten.
Kultur
Världsarv
Se UNESCO:s världsarvslista.
Kategori:Afrikas länder
Kategori:Mellanösterns länder
Kategori:Egypten
als:Ägypten
ja:エジプト
ko:이집트
ms:Mesir
simple:Egypt
th:ประเทศอียิปต์
zh-min-nan:Ai-ki̍p
3000 f.Kr.3000-talet f.Kr. (tretusentalet före Kristus) är det fjärde millenniet f.Kr.
Fler årtusenden: 9000-talet f.Kr. - 8000-talet f.Kr. - 7000-talet f.Kr. - 6000-talet f.Kr. - 5000-talet f.Kr. - 4000-talet f.Kr. - 3000-talet f.Kr. - 2000-talet f.Kr. - 1000-talet f.Kr. - 0000-talet f.Kr. - 0000-talet - 1000-talet - 2000-talet
3000-talet f.Kr. består av följande sekel:
3900-talet f.Kr.
3800-talet f.Kr.
3700-talet f.Kr.
3600-talet f.Kr.
3500-talet f.Kr.
3400-talet f.Kr.
3300-talet f.Kr.
3200-talet f.Kr.
3100-talet f.Kr.
3000-talet f.Kr.
Händelser:
- Saharas landsänkning påbörjas
- Naqadakulturen vid Nilen (ca 4000-3000 f.Kr.)
- Kretanska civilisationen (3700-talet f.Kr.)
- Sumeriska stadsstater växer fram (3500-talet f.Kr.)
- De första städerna i Egypten bildas (3400-talet f.Kr.)
- Egyptens enande (ca 3100 f.Kr.)
- Staden Ur grundas i Mesopotamien (3900-talet f.Kr.)
- Sumererna urbaniserar Mesopotamien
Idéer, uppfinningar, upptäckter:
- Äldsta kända skrifterna skrivs i städerna Uruk och Susa
- Hieroglyfer i Egypten
- Drejskivan uppfinns i Mellanöstern
- Segel används på Nilen
Personer:
- Ötzi, förhistorisk man som levde ca 3300 f.Kr., hittad 1991
- Ur-nina, första kungen av Lagash i Mesopotamien, 3000-talet f.Kr. (sekel)
Kategori:Millennium
ja:紀元前4千年紀
KlassiskKlassisk (latin classicus, av classis, klass) är beteckning för något som tillhör den grekiska eller romerska antiken eller är avsedd att sprida ljus över denna ("klassisk litteratur", "klassiska språk", "klassisk filologi", "klassiska studier") eller som söker sina förebilder i antiken ("klassisk bildning"). I konsthistorien betecknar klassisk konsten i antikens Grekland och Rom, samt i vidare mening konst som ansluter sig till den antika.
I vidsträckt bemärkelse betyder klassisk mönstergill, av bestående värde, ypperlig.
Den klassiska perioden är i Greklands historia tidsperioden från 480 f.Kr. (slaget vid Salamis) till 323 f.Kr. (Alexander den stores död). Denna period brukar kallas den gyllene eran i grekisk konst och arkitektur. Se vidare klassisk grekisk konst.
Ordet classicus betecknade i det gamla Rom en medborgare inom den första och inflytelserikaste bland de sex klasser, som kung Servius Tullius indelat det romerska borgerskapet i. Redan grammatikern Aulus Gellius (100-talet e.Kr.) använder dock uttrycket classicus scriptor i betydelsen författare av framstående rang. Under renässansen (1400-talet) kallade man vissa grekiska och romerska författare som man särskilt uppskattade för klassiska. Senare utsträcktes begreppet även till respekterade författare i senare tid. Eftersom renässansens uppfattning att den antika kulturen är oöverträffad och mönsterbildande har levt kvar till senare tid har ordet klassisk fortfarande bibetydelsen av "antik" (i motsats mot "modern"). Men liksom grekerna på Perikles' tid hade en särskilt respekterad litteraturperiod och romarna fick en sådan under Augustus har även flera moderna folks litteratur haft en blomstringstid, en så kallad "klassisk period". En nation brukar kalla en sådan periods mest betydande författare för sina klassiker eller sina "klassiska författare". Men även andra framstående författare som för sin tid skapat nytt av bestående värde blir betecknade som klassiker. Ordet klassiker används också om verk som nått en sådan status.
Se även klassisk musik.
Kategori:Kultur
Kategori:Historia
700 f.Kr.Händelser
- Kastsystemet uppkommer i Indien.
- Den grekiske skalden Hesiodos är verksam.
F0700
480 f.Kr.Händelser
- Slaget vid Salamis utkämpas.
Födda
- Euripides, grekisk tragediförfattare.
Avlidna
F0480
StadsstatStadsstat, självständig stat bestående av staden med dess omland. Mest berömda är de grekiska stadsstaterna, som var egna stater men med olika styrelseskick. De absolut främsta var Athen, Sparta, Thebe och Syrakusa (på Sicilien). Under lång tid dominerade Spartas och Athens maktambitioner Greklands politiska liv, men efter peloponnesiska kriget tog Thebe en kort tid över dominansen innan samtliga föll under Filip II:s av Makedonien angrepp.
Renässansens Italien präglades även det av stadsstater, mest kända är Venedig och Florens.
Bland nutida stadsstater kan nämnas Monaco, Singapore och San Marino.
Se även
- Antikens kolonier
Kategori:Geografi
ja:都市国家
ko:도시 국가
Medelhavet
Medelhavet är ett hav som ligger mellan de tre kontinenterna Europa, Afrika och Asien med en yta på 2 620 254 km² (2 967 570 med Svarta havet och Azovska sjön inberäknat) med ett medeldjup på knappt 1 500 m.
Från Gibraltar sund till Syriens kust är det 3 860 km, mellan Trieste och Stora Syrten 1 665 km och mellan Mindre Asiens sydkust och Nilens delta 460 km. Kustlängden är omkring 24 100 km och havets volym ungefär 4 250 000 km3.
Djup
Västra Medelhavet
Gibraltar sund, som är Medelhavets enda förbindelse med Atlanten, är inte grundast på sitt smalaste ställe 14,3 km öster om Tarifa utan den egentliga tröskeln mellan haven ligger betydligt längre västerut, nordväst om Cap Spartel där djupet är 320 m. Öster därom ökar djupet snabbt till omkring 700 m vid Tarifa, 1 000 m söder om Gibraltar och 1 400 m ytterligare längre österut.
En sekundär tröskel på mindre än 1 000 m går över ön Alboran från den marockanska kusten till den spanska. Därefter följer Baleariska bäckenet där botten är jämnare med mycket branta kanter. Djupet är 2 400-2 900 m, endast öster om Menorca och väster om Sardinien överskrider djupet 3 000 m. Balearerna är förenade med Spanien genom en tröskel med ett maximalt djup på 825 m. Korsika och Sardinien åtskiljs av det mycket grunda Bonifatiosundet och de båda öarna är förbundna med Toskana via en tröskel vid öarna Capraja och Elba med ett maximalt djup på 400-500 m.
En bred, ungefär 1 900 m djup tröskel sträcker sig mellan Sardinien och Tunisien och skiljer det Baleariska havet från Tyrrenska havet som når ned till ca 3 000 m, vid Pontinska öarna enda till 3 700 m. Det djupa och smala Messinasundet korsas mellan Sant' Agata och Punta del Pezzo av en tröskel på 105 m.
Mellan Sicilien och Tunisien går gränsen mellan Medelhavets västra och östra huvudbäcken. Här ligger öarna Pantelleria, Lampedusa och ögruppen Malta ovanpå bankarna Adventurebanken, Skerkibanken och den ryktbara Grahamsbanken med sista återstoden av den plötsligt uppdykande och hastigt försvunna ön Ferdinandea.
Östra Medelhavet
Det östra s.k. Orientaliska eller Levantiska bäckenet omfattar hela Medelhavet öster om Malta och bort till Syriens kust.
Joniska havet har ett maximalt djup på över 4 400 m men i övrigt överstiger djupet i östra medelhavet sällan 3 000 m. Utanför Rhodos har man uppmätt drygt 3 800 m. Djupet mellan Cypern och det asiatiska fastlandet understiger 1 000 m. Se vidare Adriatiska havet och Egeiska havet.
Länder
Egeiska havet
Länderna som gränsar till Medelhavet är från Gibraltar och medurs med namngivna kuststräckor och vikar:
# Spanien
## Costa del Sol
## Golfo de Almería
## Costa Blanca
## Costa del Azahar
## Costa Dorada
## Costa Brava
# Frankrike
## Étang de Leucate
## Golfe de Lion
## Rivieran
## Cöte d'Azur
# Monaco
# Italien
## Liguriska havet
### Riviera di Ponente
### Riviera di Levante
## Tyrrenska havet
### Golfo di Gaeta
### Golfo di Salerno
### Golfo di Policastro
### Stretto di Messina
### Golfo di Castellammare
## Canale di Sicilia
## Golfo di Squillace
## Golfo di Taranto
## Adriatiska havet
### Golfo di Manfredonia
# Malta
## Canale di Malta
# Slovenien
# Kroatien
# Jugoslavien
# Albanien
# Grekland
## Joniska havet
### Korintiska viken
### Kyparissiska bukten (Arkadiabukten)
### Ambrakiska viken (Artaviken)
sydkusten
### Argoliska (Naupliaviken),
### Lakoniska viken (Marathonisiviken) och
### Messeniska viken (Koronviken)
## Egeiska havet
### Saroniska viken (Eginaviken)
### Pagaseiska viken (Voloviken)
### Maliska viken
# Turkiet
# Cypern
# Syrien
# Libanon
# Israel
# Egypten
# Libyen
## Stora Syrten (Sidra)
# Tunisien
## Lilla Syrten (Gabèsbukten)
# Algeriet
# Marocko
Öar
De största öarna i Medelhavet upptar omkring 100 000 km2 av havets yta. De är från öst till väst:
# Cypern
# Rhodos
# Kreta
# Malta
# Sicilien
# Sardinien
# Korsika
# Menorca
# Mallorca
# Ibiza
Floder
Många av Medelhavets egendomligheter beror på dess ställning till oceanen och dess ringa tillflöden. Den enda afrikanska floden av betydelse är Nilen och från den asiatiska kusten endast mindre kustfloder. Det är alltså i huvudsak från Europa som havet får sitt sötvattentillflöde. Efter Nilen, och bortsett från det starka tillflödet från Svarta havet, är det Po och därefter Rhône som står för tillflödet. Avdunstningen är till följd av det varma klimatet så stark att minst dubbelt så mycket vatten avdunstar som floderna tillför. Denna förlust motvägs av tillflödet av atlantvatten genom Gibraltarsund som, beroende på tidvattnet, varierar mellan +- 3,7-5,5 km/h. Medelhavet har alltså betydligt saltare vatten än oceanen, och salthalten är betydligt högre i östra Medelhavet än i västra; salthalten vid ytan i östra Medelhavet är den samma som bottenvattnet i de västra delarna. Medelhavets djupblå färg och transparenta vatten beror på dess höga salthalt och bristen på tillförseln av flodsediment.
Eftersom Medelhavsvattnet är betydligt tyngre än det i Atlanten skapas vid Gibraltar en stark underström på ungefär 200 m djup av utgående salt vatten under vattentillflödet från Atlanten. Detta frånflöde är dock betydligt mindre än tillflödet. Ungefär samma förhållandet råder mellan Medelhavet och Svarta havet vid Bosporen.
De centrala delarna av Medelhavet ligger lägre än oceanen men vid kuststräckorna kan det omvända förhållandet råda.
Tröskeln vid Gibraltarsundet gör att temperaturen i Medelhavet förblir konstant vid ca 12°-13°C ända ned till botten, där Atlantens vatten håller en temperatur ungefär 3° på 1 800 m och 2°C på 4 000 m.
I oceanen innehåller det djupare vattnet en viss halt syre, som möjliggör ett rikt djurliv även på de största djupen. Detta syre kommer med djuphavsströmmarna från polartrakterna där syret tillförts vid ytan. In i Medelhavet når inte detta vatten på grund av Gibraltartröskeln. Medelhavet har därför ett mycket fattigt djurliv i de djupaste delarna. Att det förekommer något liv alls tyder på att någon blandning mellan yt- och djupvatten ändå sker.
Tidvattnet är föga märkbart i Medelhavet. Oceanens kraftiga ebb och flod försvinner snart öster om Gibraltarsund och det tidvatten som bildas inom Medelhavet själv är så svaga att de knappast märks. Mer iögonfallande än tidvattnet är strömmarna som uppstår i de trånga sunden. Det händer att flodvågor delas av öar och att dess båda delar inte möts samtidigt på öns andra sida. Följden kan då bli att det råder ebb på öns ena sida och flod på dess andra vilket kan orsaka våldsamma strömmar i vattnet. I Messinasundet kallas dessa tidvattenströmmar för Scylla och Charybdis. Även seichefenomenet uppträder i Euripossundet utanför den grekiska staden Chalkis. I övrigt kan inga stora regelbundna strömmar uppstå i ett så litet hav som Medelhavet.
Historia
Medelhavet kallades av den romerske historikern Sallustius Mare intestinum och av Pomponius Mela och Plinius den äldre för Mare Internum och först av senare författare för Mare mediterraneum, dvs ett medelhav.
Medelhavet har genom hela historien varit en förmedlande länk mellan de tre kontinenter det fysiskt skiljer. Dess stränder utgjorde världens centrum under hela antiken och både långt dessförinnan och långt därefter. Först i.o.m. upptäckten av sjövägen till Indien och senare Amerika började fartygen ta andra vägar. Med öppnandet av Suezkanalen återvände en del av världens sjöfart till Medelhavet.
: ...
ja:地中海
ko:지중해
th:ทะเลเมดิเตอร์เรเนียน
zh-min-nan:Tē-tiong-hái
Svarta havet
Svarta havet är ett bihav till Medelhavet, beläget mellan Mindre Asien och sydöstra Europa.
Länder med kust mot Svarta havet (medurs med start i norr):
- Ukraina
- Ryssland
- Georgien
- Turkiet
- Bulgarien
- Rumänien
Havet står i sydväst genom Bosporen, Marmarasjön och sundet vid Dardanellerna i förbindelse med Medelhavet och i nordöst genom sundet vid Kertj med Azovska sjön, som kan betraktas som en förgrening av Svarta havet. Vattenytans största längd, nära sammanfallande med 42:a breddgraden, är 1 187 kilometer och dess största bredd är 613 kilometer. Den minsta bredden mellan Krims sydligaste udde och Kap Kerempe är 229 kilometer. Arealen är cirka 424 000 kvadratkilometer och djupet når 2 244 meter. Svarta havet erhöll sitt benämning av turkar och tatarer på grund av sina dimmor och stormar.
Från Bosporen till Kap Emine på Balkan är kusten brant och har en större inskärning, som kallas Burgaski zaliv. Vidare åt norr, förbi Varna och genom det så kallade Dobrudsja till Donaus mynningar, är den däremot lågland och blir vid utloppet av nämnda flod, som årligen avsätter omkring 82 miljoner kubikmeter sand och lera, sönderskuren i en mängd träsk och bankar. Även norr om Donau är kusten låg och kantad av laguner. På Krim höjer sig kusten åter och den består där av en brant bergskedja av kalkformation. På Krim märks åtskilliga vikar med goda hamnar, såsom Jevpatorija, Sevastopol, Balaklava och Feodosija. Halvöarna Kertj och Taman, vilka båda skiljer Azovska sjön från Svarta havet, är till större delen låga och sandiga. Den senare är uppfylld av saltträsk och laguner. Den omständigheten att dylika vattensamlingar vidare sträcker sig upp mot Don och österut till Astrahan visar tydligt på en forntida förbindelse mellan Kaspiska havet och Svarta havet, vilken fanns ännu under kvartärtiden. Först senare bröt sig Svarta havet ett utlopp till Medelhavet.
På andra sidan om Tamanhalvön närmar sig bergskedjan Kaukasus kusten och följer den till Rionis floddal. Från Batumi, nära turkiska gränsen, vidtar Mindre Asiens kustberg, som endast med korta avbrott löper efter Svarta havets hela södra kust. På grund av de branta stränderna finns på denna sträcka endast ett fåtal goda ankarplatser.
Städer av vikt vid Svarta havet är, utom de redan nämnda: Constanta, Odessa, Tuapse, Sotji, | | |
