:: wikimiki.org ::
| Antikens Filosofi |
Antikens filosofiAntikens filosofi syftar framför allt på den filosofi som bedrevs i Grekland under 400- och 300-talen f.Kr. De tre stora tänkarna är Sokrates, Platon och Aristoteles. Filosoferna som verkade innan dessa kallas försokratiker.
Försokraterna
försokratiker]
De allra första europeiska filosoferna som vi känner till är Försokraterna som verkade som namnet antyder, innan Sokrates. Känd försokrater var är Thales från Miletos, Parmenides och Herakleitos. Deras frågeställningar cirklade huvudsakligen kring metafysiska frågor som sökande efter ett urämne, det ämne som allt annat var uppbyggt av. Av denna anledning brukar försokraterna ibland benämnas som naturfilosofer.
Den västerländska filosofins historia börjar med försokratikerna som var det första som första som ställde frågor om världen utan att ge religiösa svar på frågorna. Genom att ta fram teorier om världen och sedan utsätta teorierna för kritik, diskussion och granskning så utvecklade försokraterna det vetenskapliga arbetssättet.
Aristoteles sa att Thales från Miletos var den filosof som grundade den filosofi som handlar om att förklara vad allt varande är uppbyggt av. Aristoteles säger att Thales svarade vatten på den frågan.
Thales anses allmänt som den första representanten för västerländsk filosofi.
Det var att finna ett urämne (arche) som var de tidigaste filosofers främsta fråga. För att kunna bestämma vilket som var urämnet så måste de kunna föklara allt som händer genom det valda ämnets lagar och funktioner. Det är det första kända försöket att ställa upp en generell teori baserad på observationer av verkligheten.
arche]
Parmenides var också en av de främsta försokraterna. Parmenides menade att vår uppfattning om världen omkring oss som skapas utifrån våra sinnesorgan var felaktig och att det finns en sann verklighet som består oberoende av oss. Han menade också att tomrum inte existerade, eftersom att det ju inte kunde existera något som inte var något. Och eftersom att rörelse behöver ett tomrum att fylla upp för att vara en rörelse så kunde inte heller rörelser existera.
Pythagoreerna med Pythagoras i spetsen utgör en annan viktig skola inom försokraterna. De utmärks av att matematisk och astronomisk forskning blandat med talmystik.
Antiken
Pythagoras]
Efter naturfilosofernas storhetstid som når sin höjdpunkt Demokritos och Leukippos atomteorier. Demokritos menade att all materia består av en mycket liten elementarpartikel som han kallade atom (vilket betyder "odelbar").
Efter detta tog moral och samhällsfilosofiska frågor över hos sofisterna eller vishetslärarna vilka arbetade som lärare i politisk retorik i det demokratiska Athen eller professionella filosofier.
Under denna tid i filosofins historia nåddes höjder som inte återkom förrän den muslimska filosofin och i många frågor inte förrän i våra dagar.
I denna diskussion om relationen mellan natur och lag, mellan naturgivet beteende och högre moraliska principer inträde Sokrates (470-399f.Kr), som under århundraden sågs som en slags filosofisk idealgestalt. Sokrates dömdes till döden för att ha "förlett ungdomen och försakat gudarna". Troligen var det egentligen ett straff för att han hade ifrågasatt den politiska ledningen. Sokrates efterlämnade inga egna texter, men hans lärjunge Platon (727-347 f.Kr) efterlämnande skrifter. Så det vi vet om Sokrates är nedtecknat av Platon. I Platons texter verkar figuren Sokrates stå för Platons åsikter, snarare än för den riktige Sokrates åsikter. Sokrates undervisade gratis till skillnad från sofisterna.
Också en historiker som hette Xenofon nämner Sokrates, men Xenofon var dock inte insatt i filosofi och inte en så tillförlitlig källa för Sokrates filosofiska idéer. Xenofon anstränger sig mycket för att bevisa att Sokrates dödsdom var felaktig och framställer Sokrates som en ganska klen figur som egentligen inte utgjorde något hot för de ledande atenarna. Platon och Xenofon är dock överens över att Sokrates menade att filosoferna var de mest lämpade att sköta politik och juridik, inte militärerna eller de förmögna aristokraterna.
Xenofon av Raphael]]
Bland Platons mer inflyttelse rika teorier märks hans idélära, där han i en enhetlig teori ger en modell för att besvara en mångfald av filosofiska frågor. Det är under Platon och Sokrates som den här typen av mer heltäckande filosofiska system uppstår. Platan hade också teorier om hur statens skulle styras som överenstämmde ganska väll med Sokrates idéer.
Än mer mångsidig var Platons elev Aristoteles (384-322 f.Kr), han behandlade i sina verk i stort sett alla då kända vetenskapsområden och flera av hans insatser fick stå oöverträffad i århundraden och har utgjort en viktig del i alla filosofi därefter. Aristoteles studium av korrekta respektive inkorrekta slutledningar brukar ses som logikens ursprung, som vetenskap betraktat, och hans logiks arrangemang överträffades vetenskapligt först mot slutet av 1800-talet. Aristoteles ansåg att människor av naturen är politiska varelser. Det betydde att människor också är sociala varelser och att varje förståelse av mänskligt beteende och behov måste inkludera sociala överväganden. Han analyserade också värdet av olika politiska system, beskrev deras för- och nackdelar och klassificerade dem som monarki, oligarki, tyranni, demokrati och republik.
Aristoteles verkade i Athen under Alexander den stores tid och var också hans lärare.
Senantiken
Aristoteles dog året efter Alexander och i de århundraden av strider som följde upplösandet av Alexanders rike kom livsåskådningsproblem upp i förgrunden och olika filosofiska livsåskådningar dök upp i konkurrens med olika religioner och kulturer som var på uppgående (Mithraskulten, kristendomen med flera). Bland dessa filosofiska livsåskådningar märks epikurismen, stoicismen och skepticismen.
skepticism]
Epikurismen förespråkar att människan gör bäst i att dra sig undan allt bekymmersamt, såsom politik och offentligt liv, och i stället ägna sig åt ett stillsamt liv bland vänner, där hon undviker allt smärtsamt, och söker de ting som ger henne varaktig lycka. Epikurismens skapare Epikuros ansåg att man bör leva här och nu och inte vara rädd för efterlivet, eftersom det inte finns något liv efter döden. Epikuros anser att frånvaron av smärta är den högsta lyckan.
Stoicismen menar att man inte ska hetsa upp sig över något i onödan. Vi rår enbart över den egna viljan. Alla livets skiften skall den vise möta med lugn oberördhet. Man ska viljefast stå emot alla drifter för att upprätthålla ”dygden”.
Skepticismen hävdar att all kunskap är osäker och det inte finns några säkra sätt att skilja det som är sant från en åsikt. Bäst är att avstå från att yttra någon uppfattning och försöka leva ett oengagerat liv i sinnesro.
Genom att Rom blev den dominerande makten vid Medelhavet kom den grekiska filosofin att införlivas i den romerska kulturen. Roms egna bidrag till filosofin var dock få, den romerska pliktmoralen passade bäst ihop med stoicismen som vann anhängare från många olika skikt i samhället, från slaven Epiktetos till kejsare Marcus Aurelius (121-180).
Med västroms nedgång gick också filosofin tillbaka. Kyrkofadern Augustinus (354-450) är en av de sista filosoferna som kan räknas till antiken. Under inflytande av nyplatonismen utformade han en kristen teologi som byggde på nyplatonismen uppdelning mellan kroppen och själen. Liksom Platon ansåg Augustinus att människan bestod av kropp och själ, där kroppen var av mindre värde än själen. Kroppen, den materiella delen av människan, var enligt den nyplatonismen oviktig.
Kategori:Filosofi
FilosofiFilosofi. Namnet kommer från grekiskans philos = kärlek och sophia = kunskap och betyder alltså kärlek till kunskap.
Under antiken omfattade filosofi omfattade studiet av all dåtida
kunskap och vetande. Efterhand kom olika specialvetenskaper, som fysik, psykologi och sociologi m fl, att avsöndra sig från filosofin. Som en konsekvens av detta brukar man idag säga att filosofin studerar sådana problem och begrepp som i någon mån är grundläggande för mera specialiserade studier. Typexempel på sådana begrepp är kunskap, sanning och värde.
Filosofins historia förklarar både hur olika problem och frågeställningar uppstått och hur de besvarats genom historien. Genom denna katalog av frågor och svar är en filosof bättre rustad för att hantera både tidlösa och nya frågeställningar. Historia är därför betydligt viktgare i filosofi än de flesta andra ämnen. Försokratikerna ställde de första frågorna om världen utan att blanda in religion i svaren. Platon och Aristoteles ställde redan under antiken de flesta grundläggande frågor filosofin ställer idag. Muslimsk filosofi utvecklar arvet från antikens filosofi. Skolastik var under medeltiden en filosofi som genom komplicerade argument försökte klarlägga frågor om både Gud och världen (se Gudsbevis). Descartes och andra försökte visa att skolastikerna hade fel. Empirismen menade att all kunskap kom från sinnena, medan rationalismen såg förnuftet som källan till all kunskap. I början av 1900-talet menar en del av analytisk filosofi, Wienkretsen, att deras filosofi är vetenskaplig. I kontinental filosofi kritiserar man den analytiska filosofin och feministisk filosofi och postmodernism visar att mycket det man tidigare tagit för givet går att ifrågasätta. Så har under filosofins historia argument brutits mot argument och därigenom givet en skatt av uppslag för att lösa filosofiska problem. Även för ett nytt ämne som bioetik kan det vara meningsfullt att se vad filosofer genom historien skrivit i liknande frågor, vilken betydelse har t.ex. Jeremy Benthams skrifter för en given fråga i etik, eller kan Konfucianism eller någon gestalt i indisk filosofi ge ett bidrag?
Filosofins delområden
Filsofin har flera delområden som vart och ett har olika frågor i fokus. I i Sverige och några andra länder skiljer man ofta mellan praktisk filosofi och teoretisk filosofi och nedan ges delområdena grupperade enligt dessa två huvudgrupperingar. Uppdelningen mellan teoretisk och praktisk filsofi är dock inte vanligt förekommande i världen som helhet.
Praktisk filosofi omfattar t.ex.
- moralfilosofi, etik som studerar moraliska begrepp som det goda och rättvisa och om dessa bergrepp är universella eller beroende av olika faktorer.
- religionsfilosofi som bl.a. studerar gudsbegreppet, möjligheten att bevisa guds existens och religiösa upplevelsers förhållande till vetenskap och vetande.
- estetik ägnar sig åt konstens och det skönas väsen och natur.
- samhälls-, politisk filosofi studerar fenomen i samhället, olika ideologier och teorier om samhällets uppbyggnad och funktion.
- Rättsfilosofi
Teoretisk filosofi omfattar t.ex.
- kunskapsteori (epistemologi), vetenskapsteori. Sysslar med frågor som "Vad är kunskap?", "Hur får vi kunskap?" och hur vet man att något är sant. Vad är ett riktigt sätt att forska och utföra vetenskapliga undersökningar på?.
- logik, argumentation. Vad är ett riktigt sätt att härleda fakta från andra fakta? Formalism kring hur man tydligt beskriver ett logiskt resonemang.
- språkfilosofi ställer frågor om språkets natur. Vad innebär det att ett ord betyder någonting? Hur förhåller sig språket till medvetandet och till verkligheten?
- matematikfilosofi undersöker de matematiska begreppens natur.
- medvetande-, kognitionsfilosofi undersöker medvetandets, jagets och själens natur.
- filosofins historia De olika filosoferna och deras tänkande.
- metafysik. Övergripande filosofiska teorier kring världens, tillvarons och verklighetens innersta väsen.
Ett annat sätt att ge filsofins ämnesområden är att utgå från ett särskilt sätt att angripa problem ur en viss synvinkel eller genom att hänvisa till en viss historisk eller geografisk tradition. Feministisk filosofi går att läsa som särskilt ämne på universitet, men det hindrar inte att det också finns feministisk vetenskapsteori. På samma sätt är muslimsk filosofi ett delområde i filsofin på samma gång som filosofins historia ur muslimskt perspektiv är en del av delområdet filosofins historia och naturligtvis är det så att en tänkare i indisk tradition som filosoferar om matematik är en del av matematikfilosofi.
Bland sådana angreppsätt och traditioner finns:
- afrikansk filosofi
- buddistisk filosofi
- feministisk filosofi
- indisk filosofi
- kinesisk filosofi
- muslimsk filosofi
- analytisk filosofi
- kontinental filosofi
- marxism
- thomism
Filosofiska traditioner
Man kan även dela in filosofin efter olika traditioner eller skolbildningar. Olika traditioner har dominerat i olika länder under olika tidsperioder, och de har delvis olika uppfattning om vad filosofi är. En populär indelning under 1900-talet var den mellan analytisk och kontinental filosofi.
- Analytisk filosofi har under 1900-talet dominerat i den anglosaxiska världen, samt i Skandinavien. Som namnet antyder har den sin grund i synen att man genom analys av språk och satser kan klargöra filosofiska problem. Den analytiska filosofin har sina främsta rötter hos Bertrand Russell och även Gottlob Frege . Den rymmer inom sig olika riktningar, exempelvis Logisk positivism och Vardagsspråksfilosofi.
- Kontinental filosofi är en samlingsbeteckning för ett antal olika riktningar som haft en stark ställning i framför allt Tyskland och Frankrike under 1900-talet. Den framkom främst genom Edmund Husserl men många filosofer ur denna traditionen vill peka på sina rötter hos Friedrich Hegel och Sören Kierkegaard. Några exempel på traditioner inom den kontinentala filosofin är fenomenologi, existentialism och dekonstruktivism. Det skall även nämnas att feministisk filosofi har många av sina filosofiska rötter i denna tradition, framförallt genom Simone de Beauvoir.
Kända filosofer
Se även Lista över filosofer.
Svenska filosofer
Se även Lista över svenska filosofer
- Daniel Boëthius
- Christopher Jacob Boström
- Kristian Claëson
- Samuel Grubbe
- Axel Hägerström
Antikens filosofer
Se även
- Filosofins historia
- Antiken
- Ismer
- Filosofi med barn
Diskussionsforum inom filosofi
- [http://www.cognito.se Cognito.se - För människor som gillar tankar]
- [http://www.filosofiforum.com Filosofiforum.com - ett svenskt forum för filosofi]
Kategori:Filosofi
ja:哲学
ko:철학
ms:Falsafah
simple:Philosophy
th:ปรัชญา
Sokrates
Sokrates (född 470 f.Kr., död 399 f.Kr.) var en grekisk filosof från Aten.
Om Sokrates är inte mycket känt, bland annat därför att han ogillade det skrivna och att skriva. Det man känner till om honom är från hans elev Platons dialoger, där figuren Sokrates ofta stod för Platons åsikt, snarare än för den verkliga Sokrates. Han är även omnämnd av historikern Xenofon, som dock inte var insatt i filosofi och därför inte heller är en tillförlitlig källa för Sokrates filosofiska idéer. Xenofon anstränger sig mycket för bevisa Sokrates oskuld och det orättfärdiga i dödsdomen mot honom. Xenofons Sokrates blir därför en menlös figur som knappast kan ha retat upp den Athenska ledningen så mycket att det motiverade den uppmärksammade rättegången och dödsdomen. Det både Platon och Xenofon är överens om är att Sokrates menade att filosoferna var de mest lämpade att sköta politik och juridik, inte militärerna eller de förmögna aristokraterna.
Trots att så lite är känt om Sokrates tillmäts han så stor betydelse att många anser att den moderna filosofin uppstod med honom. Därför benämns i viss litteratur de antika filosoferna före honom (Thales från Miletos, Pythagoras, Herakleitos med flera) som "försokratikerna".
Sokrates undervisade på sitt speciella sätt. Han gav inga svar utan ställde ledande frågor till sina elever vilket gjorde att de själva kunde resonera fram sina egna svar. Sokrates är enligt vissa källor den förste som kallat sig filosof (älskare av visdom). Sokrates undervisade gratis till skillnad från sofisterna, de grekiska vishetlärarna.
Sokrates besökte också oraklet i Delfi och fick där veta att han var den visaste mannen. Det trodde han inte på och pratade därför med den tidens vise. Han förstod att de ansåg sig ha kunskap om saker de inte visste något om, och då gick det upp för honom att han var visast eftersom han inget visste. Därav talesättet: Klokast är den som vet vad han inte vet.
Det finns massor med rykten och påståenden om Sokrates. Bland annat sägs han ha varit liten, tjock och ovanligt ful. Enligt vissa källor var Sokrates ogift hela livet, enligt andra var han gift med Xantippa, som lär ha varit en riktig ragata. Han påstås även ha varit i det närmaste okänslig för kyla och fysisk ansträngning, och det sägs att han kunde bli stående i timtal och bara grubbla, helt omedveten om omvärlden. Ofta talade Sokrates till sin inre röst, sin daimon, när han tvivlade på att ett sätt att handla verkligen var riktigt.
Sokrates dömdes till döden för att ha, som det hette, "förlett ungdomen och försakat gudarna". Troligen var det egentligen ett straff för att han hade ifrågasatt den politiska ledningen. Vid detta tillfälle höll han ett berömt försvarstal (nedskrivet av Platon). Han fick chansen att få gå fri om han tog tillbaka allt han hade sagt sig stå för, men valde att hålla fast vid det han sagt och ta straffet. Han påstås själv ha druckit ur giftbägaren, en blandning med bland annat odört.
Citat
"Unge man, vad du än gör så se till att du gifter dig. Ty om du får en god hustru blir du mycket lycklig. Får du en dålig hustru blir du filosof."
Sokrates
ja:ソクラテス
ko:소크라테스
ms:Socrates
Platon]
)]]
Platon (på grekiska Πλάτων, Plátōn) (född 427 f.Kr., död 347 f.Kr.) var en grekisk filosof och författare. Han är upphovsman till platonismen som är en av den västerländska filosofins huvudriktningar.
Platon tillhörde kretsen runt Sokrates men frågan om i vilken utsträckning Platons filosofi härrör från Sokrates är omstridd, även om Sokrates förekommer ofta i Platons skrifter.
Platon tillhörde också en av de aristokratiska atenska släkter som politiskt skjutits åt sidan i och med det demokratiska genombrottet i mitten av 400-talet. Avskyn för demokratin och dragningen till olika slag av elitism och auktoritärt styre, om än utövat av rättrådiga män (Väktarrådet, bestående av filosofer), var ett ledmotiv i Platons politiska tänkande. I denna fråga vet man med säkerhet att han följde i Sokrates spår, eftersom Soktrates enligt nästan samtliga källor sägs ha hävdat att politik och juridik borde skötas endast av filosoferna. Två gånger besökte han tyrannen Dionysios hov i Syrakusa på Sicilien med avsikten att förmå honom att upprätta den typ av styrelseskick som var Platons statsideal, dock utan någon framgång.
Efter de misslyckade besöken på Sicilien återvände Platon till Athen och upprättade där sin filosofiskola Akademin, vars prestige och inflytande blev stort. Skolan stängdes först på 500-talet av kejsar Justinianus.
Bland Platons idéer om staten finns mycket som vi idag skulle betrakta som mycket inhumant och totalitärt. Bland annat skulle barn skiljas från sina föräldrar så snart det var möjligt efter födelsen, för att sedan växa upp utan kunskap om vilka deras föräldrar och syskon egentligen var. De skulle istället betrakta alla i ungefär samma ålder som sina syskon, alla i sådan ålder att de kunde vara deras föräldrar som sina föräldrar etc. Endast barn till föräldrar med gynnsamma anlag skulle tillåtas växa upp. Känslomässiga relationer mellan människorna uppmuntrades inte. Människorna skulle delas in i tre klasser och möjligheten att flyttas mellan klasserna var mycket begränsad. Den styrande klassen skulle bland annat ha privilegiet att få ljuga för de övriga om det som låg i statens intresse. Hela iden med Platons stat var i stora drag att få fram ett folk som skulle klara sig bra i krig, inspiration hämtade han bland annat från det grekiska krigarfolket spartanerna.
Platons skrifter räknas till värdslitteraturens klassiker.
Bibliografi
- Apologien
- Faidon
- Gorgias
- Politeia (Staten)
- Symposion (Gästabudet)
- Timaios
Kategori:Politiska teoretiker
Kategori:Grekiska filosofer
ja:プラトン
ko:플라톤
ms:Plato
simple:Plato
th:เพลโต
Aristoteles
Aristoteles (född 384, död 322 f.Kr.) var en grekisk filosof och naturforskare av stor betydelse för det medeltida västerlandets tänkande.
Aristoteles föddes i Stageira (Makedonien) på halvön Chalkidike, son till Nicomachus d.ä. och Festis av Illyrien. Traditionellt ansedd som lärjunge till Platon, som i sin tur anses vara lärjunge till Sokrates. Gift med Pythias.
Logik
Aristoteles studium av korrekta respektive inkorrekta slutledningar brukar ses som logikens ursprung, som vetenskap betraktat. Se syllogismer. Aristoteles tankar kom i stor grad att påverka den lärda medeltida världen.
Filosofi
Aristoteles ansåg att människor av naturen är politiska varelser. Det betydde att människor också är sociala varelser och att varje förståelse av mänskligt beteende och behov måste inkludera sociala överväganden. Han analyserade också värdet av olika politiska system, beskrev deras för- och nackdelar och klassificerade dem som monarki, oligarki, tyranni, demokrati och republik.
Naturvetenskap
Aristoteles fysik var för sin tid mycket nyskapande och är ett vidare begrepp än det vi idag kallar fysik. Aristoteles definition av rörelse innefattar t.ex. nästa alla former av förändring, alltså även tillväxt, åldrande m.m. Världsalltet sades bestå av fem element och var indelat i åtta sfärer. Fyra av elementen finns i den innersta sfären, d.v.s. på, runt och i jorden. Dessa element är jord, luft, eld och vatten.
Jorden är tyngst och har en naturlig rörelse som strävar nedåt. Elden är lätt och har en naturlig rörelse som strävar uppåt. Vatten är "ganska tungt" och luft är "ganska lätt". Dessa båda rör sig normalt i sidled (som floder, havsvågor,vindar), utom i förhållande till varandra. Den innersta sfärens beståndsdelar är atomer som i sin tur är uppbyggda av de fyra elementen, en teori som tidigare framlagts av Demokritos. (En utveckling av den teorin ledde till slutsatsen att man genom att blanda olika ämnen i rätt proportioner skulle kunna få fram vilket annan ämne som helst - vilket i sin tur ledde till alkemin uppstod) De fyra elementen i den inre sfären sades ha en naturligt rätlinjig rörelse. Samtliga dessa element strävar efter att uppnå ett viloläge efter att de satts i rörelse. Vila är alltså enligt Aristoteles det naturliga tillståndet för all materia på jorden - en åsikt som hölls för sann i nästan 2000 år, tills Newton framlade sin teori om trögheten.
Himlakropparna antogs bestå av ett femte element, vars rörelse av naturen är cirkulär och som inte strävar efter att uppnå viloläge. Himlasfärerna är de skikt i vilka himlakropparna rör sig. I den innersta ligger månen, sedan följer solen och de på den tiden kända planeterna. I den yttersta sfären finns stjärnorna. Aristoteles trodde att jorden var ett klot, detta kom han fram till genom att han visste att månförmörkelser berodde på att jorden skymde månen för solljuset. Oavsett i vilken vinkel månen stod på himlen var skuggan alltid rund. Hade jorden varit en platt skiva eller haft någon annan form skulle denna form ha påverkat skuggans form vid vissa vinklar.
Poesi
Aristoteles poetik "Om diktkonsten" har varit av mycket stor betydelse för litteraturvetenskapen.
- Mellan 342 och 340 var han lärare till den unge Alexander.
- Tillbaka i Athen 335 grundade han en skola, Lyceum och antikens första bibliotek.
- Efter Pythias död levde han med Herpyllis
- Efter Alexander den stores död 323 härskade antimakedonska strömningar i Athen, varför Aristoteles flyttade till Chalcis.
- Död i Chalcis 322.
Aristoteles inflytande
Delar av Aristoteles skrifter, bl.a. Metafysiken, översattes till arabiska vid Al Mansurs hov i Bagdad. I det spanska kalifatet Cordoba stod dessa översättningar i centrum för framstående judiska och arabiska lärdes arbete, bland dem Maimonides, Avicenna och Averroës. Den ökande kunskapen om Aristoteles ledde till att ledande skolastiker under 1100- och 1200-talet förband hans spekulativa etik och logik med den kristna teologin. Thomas av Aquino, Albertus Magnus och Johannes Duns Scotus utnyttjade alla Aristoteles filosofi men omvandlade den ibland, delvis under platonskt inflytande.
Barn (med Herpyllis)
- Nicomachus d.y.
Kategori:Grekiska filosofer
ja:アリストテレス
ko:아리스토텔레스
ms:Aristotle
simple:Aristotle
th:อริสโตเติล
FörsokratikerFörsokratiker är samlingsnamnet på de allra första kända filosoferna som verkade innan Sokrates.
Kända försokratiker är Thales från Miletos, Parmenides och Herakleitos, och deras frågeställningar kretsade huvudsakligen kring metafysiska frågor som sökandet efter ett urämne. Av den anledningen brukar försokratikerna ibland också benämnas allmänt som naturfilosofer.
Den västerländska filosofins historia börjar med försokratikerna som var det första som första som ställde frågor om världen utan att ge religiösa och vidskepliga svar på frågorna. Genom att ta fram teorier om världen och dess samband som inte blandade in övernaturliga förklaringar och sedan utsätta dem för kritik, granskning och diskussion utvecklades det vetenskapliga arbetsättet och man kan på god grund säga att det var då vetenskapen, som vi känner den, startade även om man tidigare sysslat med problem i fysik och matematik. I matematiken kan det nya synsättet beskrivas så att då man tidigare var nöjd med att man fått fram en formel för att bygga ett altare eller dela upp en vinst, så var nu beviset för formeln viktigt. Att filosofin börjar med Thales som menade att allt bestod av vatten kan ha avskräkt en och annan student, men den metod som användes, att ta fram en djärv hypotes och utsätta den för skarp kritik så ett en bättre hypotes kan uppstå ur spillrorna, skulle komma att visa sig vara den grund som byggde den västliga civilisationen med dess vetenskap och teknologi.
Kategori:Antikens filosofer
ja:ソクラテス以前の哲学者
ko:소크라테스 이전 철학자
Thales från Miletos]
Thales, född cirka 625 f.Kr., död cirka 545 f.Kr., var en grekisk försokratisk filosof, allmänt benämnd som den förste filosofen. Han levde och verkade i Miletos.
Han är känd genom historieskrivaren Herodotos vilken berättar att Thales var en berest man som varit i bland annat Egypten, att han hade kunskap i geometri (aritmetiken och nollan kom från araberna). Aristoteles utnämnde honom till grundaren av den filosofi vilken frågar sig vad allt vara uppstår ifrån. Aristoteles säger att Thales svarade vatten på den frågan. Thales ställde frågan om vad det är som är oföränderligt i det föränderliga, vad är det som är enheten i mångfalden. Han sökte en slags byggsten, ett urämne (arche). Observationer av vattnets funktion ledde honom till ett svar; ur vatten kommer liv, vatten kan anta olika form: fast, flytande, ånga. Poängen i Thales påstående, och anledningen till att han och inte någon föregångare utnämns till Västerlandets förste filosof, är att om nu allt består av vatten så måste också allt som händer kunna förklaras om man lär känna vattnets lagar och funktioner, allt kan förklaras om vi kan förklara vatten. Det är det första kända försöket att ställa upp en generell teori baserad på observationer av verkligheten.
Kategori:Grekiska filosofer
ja:タレス
ko:탈레스
ParmenidesParmenides, (cirka 540-480 f.Kr), född i den grekiska kolonin Elea i södra Italien.
Parmenides är en av de grekiska filosoferna från den klassiska perioden. Han är en av de mest framstående bland försokratikerna och menade att vår uppfattning om världen omkring oss som skapas utifrån våra sinnesorgan är felaktig och att det finns en sann verklighet som består oberoende av oss.
Parmenides menade att endast det som existerar finns till. Det som inte existerar har inte funnits, finns inte nu och kommer inte att finnas i framtiden. Utifrån detta menade han att varat alltid har funnits och kommer alltid att finnas eftersom ingenting kan bli till av ingenting.
Han menade också att tomrum är något som inte existerar vilket i sin tur betyder att det inte kan finnas rörelse eftersom rörelse kräver tomrum att fylla upp.
Parmenides grundade den eleatiska skolan och en av hans lärjungar var Zenon.
Kategori:Grekiska filosofer
ja:パルメニデス
MetafysikMetafysik är den gren inom filosofin som behandlar frågan om verklighetens grundläggande natur och söker göra rationella utsagor om fundamentala drag hos allt varande (ontologi).
Det första genomarbetade metafysiska systemet anses vara Aristoteles "första filosofi". I det medeltida tänkandet hade metafysiken till uppgift att klargöra enheten mellan det immanenta och det transcendenta och sammanföll då i stor utsträckning med den naturliga teologin.
Kategori:Filosofi
ja:形而上学
ko:형이상학
Aristoteles
Aristoteles (född 384, död 322 f.Kr.) var en grekisk filosof och naturforskare av stor betydelse för det medeltida västerlandets tänkande.
Aristoteles föddes i Stageira (Makedonien) på halvön Chalkidike, son till Nicomachus d.ä. och Festis av Illyrien. Traditionellt ansedd som lärjunge till Platon, som i sin tur anses vara lärjunge till Sokrates. Gift med Pythias.
Logik
Aristoteles studium av korrekta respektive inkorrekta slutledningar brukar ses som logikens ursprung, som vetenskap betraktat. Se syllogismer. Aristoteles tankar kom i stor grad att påverka den lärda medeltida världen.
Filosofi
Aristoteles ansåg att människor av naturen är politiska varelser. Det betydde att människor också är sociala varelser och att varje förståelse av mänskligt beteende och behov måste inkludera sociala överväganden. Han analyserade också värdet av olika politiska system, beskrev deras för- och nackdelar och klassificerade dem som monarki, oligarki, tyranni, demokrati och republik.
Naturvetenskap
Aristoteles fysik var för sin tid mycket nyskapande och är ett vidare begrepp än det vi idag kallar fysik. Aristoteles definition av rörelse innefattar t.ex. nästa alla former av förändring, alltså även tillväxt, åldrande m.m. Världsalltet sades bestå av fem element och var indelat i åtta sfärer. Fyra av elementen finns i den innersta sfären, d.v.s. på, runt och i jorden. Dessa element är jord, luft, eld och vatten.
Jorden är tyngst och har en naturlig rörelse som strävar nedåt. Elden är lätt och har en naturlig rörelse som strävar uppåt. Vatten är "ganska tungt" och luft är "ganska lätt". Dessa båda rör sig normalt i sidled (som floder, havsvågor,vindar), utom i förhållande till varandra. Den innersta sfärens beståndsdelar är atomer som i sin tur är uppbyggda av de fyra elementen, en teori som tidigare framlagts av Demokritos. (En utveckling av den teorin ledde till slutsatsen att man genom att blanda olika ämnen i rätt proportioner skulle kunna få fram vilket annan ämne som helst - vilket i sin tur ledde till alkemin uppstod) De fyra elementen i den inre sfären sades ha en naturligt rätlinjig rörelse. Samtliga dessa element strävar efter att uppnå ett viloläge efter att de satts i rörelse. Vila är alltså enligt Aristoteles det naturliga tillståndet för all materia på jorden - en åsikt som hölls för sann i nästan 2000 år, tills Newton framlade sin teori om trögheten.
Himlakropparna antogs bestå av ett femte element, vars rörelse av naturen är cirkulär och som inte strävar efter att uppnå viloläge. Himlasfärerna är de skikt i vilka himlakropparna rör sig. I den innersta ligger månen, sedan följer solen och de på den tiden kända planeterna. I den yttersta sfären finns stjärnorna. Aristoteles trodde att jorden var ett klot, detta kom han fram till genom att han visste att månförmörkelser berodde på att jorden skymde månen för solljuset. Oavsett i vilken vinkel månen stod på himlen var skuggan alltid rund. Hade jorden varit en platt skiva eller haft någon annan form skulle denna form ha påverkat skuggans form vid vissa vinklar.
Poesi
Aristoteles poetik "Om diktkonsten" har varit av mycket stor betydelse för litteraturvetenskapen.
- Mellan 342 och 340 var han lärare till den unge Alexander.
- Tillbaka i Athen 335 grundade han en skola, Lyceum och antikens första bibliotek.
- Efter Pythias död levde han med Herpyllis
- Efter Alexander den stores död 323 härskade antimakedonska strömningar i Athen, varför Aristoteles flyttade till Chalcis.
- Död i Chalcis 322.
Aristoteles inflytande
Delar av Aristoteles skrifter, bl.a. Metafysiken, översattes till arabiska vid Al Mansurs hov i Bagdad. I det spanska kalifatet Cordoba stod dessa översättningar i centrum för framstående judiska och arabiska lärdes arbete, bland dem Maimonides, Avicenna och Averroës. Den ökande kunskapen om Aristoteles ledde till att ledande skolastiker under 1100- och 1200-talet förband hans spekulativa etik och logik med den kristna teologin. Thomas av Aquino, Albertus Magnus och Johannes Duns Scotus utnyttjade alla Aristoteles filosofi men omvandlade den ibland, delvis under platonskt inflytande.
Barn (med Herpyllis)
- Nicomachus d.y.
Kategori:Grekiska filosofer
ja:アリストテレス
ko:아리스토텔레스
ms:Aristotle
simple:Aristotle
th:อริสโตเติล
Pythagoras
Pythagoras (på grekiska Πυθαγόρας) (född cirka 570 f.Kr., död 497 f.Kr.) var en grekisk filosof och matematiker. Han är bland annat känd för "Pythagoras sats" som ger förhållandet mellan kateterna och hypotenusan i en rätvinklig triangel. Det bör dock tilläggas att Pythagoras sats var känd långt före Pythagoras tid, särskilt i specialfallen med sidlängder 3,4,5 och 5,12,13. Pythagoréerna (anhängarna till Pythagoras lära) var dock så vitt man vet de första som lyckades konstruera ett formellt matematiskt bevis för formelns giltighet.
Pythagoras grundade även en religion, närmast en sekt, som bland annat inte tillät medlemmarna att äta bönor. Andra hörnpelare i religionen var reinkarnation och talmystik.
Kategori:Antikens matematiker
Kategori:Grekiska filosofer
ja:ピュタゴラス
ko:피타고라스
simple:Pythagoras
th:พีทาโกรัส
Demokritos
Demokritos (Demokritos från Abdera) (född cirka 460 f.Kr., död cirka 370 f.Kr) var en grekisk filosof. Demokritos får ofta äran för att grundat atomläran, trots att det är hans lärare Leukippos som är den egentliga teorins skapare. Demokritos menade att all materia består av en mycket liten elementarpartikel som han kallade atom (vilket betyder "odelbar"). Demokritos delade Parmenides syn på rörelse och utveckling.
Demokritos
Demokritos
Demokritos
ja:デモクリトス
ko:데모크리토스
LeukipposLeukippos, grekisk filosof, 400-talet f.Kr. Upphovsman till atomteorin, även om det var hans elev Demokritos som kom att sprida den och som därför ofta tillskrivs äran. Även Aristoteles citerar Leukippos.
Enligt Leukippos finns endast atomer och tomrum. Han menade att allt synligt består av atomer, små bitar av materia, osynliga för människan. De är stabila, oföränderliga och oförstörbara och har olika geometriska former, vilket förklarar deras förmåga att bilda allt i världen. Leukippos ansåg också att atomerna ständigt befinner sig i rörelse.
Upphovsmannen till den kemiska atomläran, John Dalton, valde till slut namnet atom på de minsta beståndsdelarna för att hedra Leukippos när han 1803 presenterade atomläran för Manchesters litterära och filosofiska sällskap.
Kategori:Grekiska filosofer
Athen
Aten (även Athen) (på grekiska Αθήνα, Athína) är huvudstaden och den största staden i Grekland med 747 300 invånare (inklusive förorter: 3,7 miljoner invånare) (2002).
Geografi
Aten ligger på den attiska slätten nära Eginabukten (Saroniska bukten) vid Egeiska havet. Staden är omgivet av bergen Pateras, Parnes, Pentelikon och Hymettos.
Näringsliv
Hela landet har industrialiserats i ganska modern tid och en stor del av industrierna ligger just i Aten-Pireus-området. Från början låg tyngdpunkten på textil- och livsmedelsindustri men på senare tid har även metallindustrin och den kemiska industrin spelat en stor roll. De flesta av metall- och kemiindustrierna ligger runt Pireus. Grekland saknar lagar på hur mycket utsläpp som får släppas ut från fabriker i kombination med det topografiska läget har lett till svåra föroreningar i så väl luften som i vattnet. Aten är Greklands ekonomiska centrum och i staden ligger flera stora företag och banker, rederier, försäkringsbolag och resebyråer. Från Aten finns även landsvägs- och järnvägsförbindelser med övriga delar av landet. Den internationella flygplatsen Eleftherios Venizelos Internationella Flygplats ligger i Spata utanför Aten.
Historia
Huvudartikel: Atens historia
- 6000 f.Kr. bosatte sig de första stenåldersmänniskorna vid Akropolis.
- 1896 hålls de första olympiska spelen i modern tid
Kulturliv
I Aten finns flera olika skolor och universitet. Atens universitet grundades år 1837 och staden har förutom den en rad högskolor och en teknisk högskola. Aten har även en speciell arkeologiskinriktad skola. Den grekiska nationalteatern är mycket känd för sina uppsättningar av antika dramer och operor. För övrigt finns flera museer och en massa samlingar från antiken.
Sevärdheter
- Akropolis
- Lykabettos
- Olympen
- Plaka
- OS 2004
- Vouliagmeni
Transporter
- Atens spårvägar
- Atens tunnelbana
Externa länkar
- [http://www.culture.gr/2/21/maps/sterea/attiki/athens.html Kulturministeriets kartor över Athen]
- [http://www.stoa.org/athens/ The Ancient City of Athens]
Kategori:Aten
Kategori:Historiska hellenska stater
Kategori:Europas huvudstäder
Kategori:Orter i Grekland
ja:アテネ
ko:아테네
simple:Athens
th:เอเธนส์
zh-min-nan:Athína
Sokrates
Sokrates (född 470 f.Kr., död 399 f.Kr.) var en grekisk filosof från Aten.
Om Sokrates är inte mycket känt, bland annat därför att han ogillade det skrivna och att skriva. Det man känner till om honom är från hans elev Platons dialoger, där figuren Sokrates ofta stod för Platons åsikt, snarare än för den verkliga Sokrates. Han är även omnämnd av historikern Xenofon, som dock inte var insatt i filosofi och därför inte heller är en tillförlitlig källa för Sokrates filosofiska idéer. Xenofon anstränger sig mycket för bevisa Sokrates oskuld och det orättfärdiga i dödsdomen mot honom. Xenofons Sokrates blir därför en menlös figur som knappast kan ha retat upp den Athenska ledningen så mycket att det motiverade den uppmärksammade rättegången och dödsdomen. Det både Platon och Xenofon är överens om är att Sokrates menade att filosoferna var de mest lämpade att sköta politik och juridik, inte militärerna eller de förmögna aristokraterna.
Trots att så lite är känt om Sokrates tillmäts han så stor betydelse att många anser att den moderna filosofin uppstod med honom. Därför benämns i viss litteratur de antika filosoferna före honom (Thales från Miletos, Pythagoras, Herakleitos med flera) som "försokratikerna".
Sokrates undervisade på sitt speciella sätt. Han gav inga svar utan ställde ledande frågor till sina elever vilket gjorde att de själva kunde resonera fram sina egna svar. Sokrates är enligt vissa källor den förste som kallat sig filosof (älskare av visdom). Sokrates undervisade gratis till skillnad från sofisterna, de grekiska vishetlärarna.
Sokrates besökte också oraklet i Delfi och fick där veta att han var den visaste mannen. Det trodde han inte på och pratade därför med den tidens vise. Han förstod att de ansåg sig ha kunskap om saker de inte visste något om, och då gick det upp för honom att han var visast eftersom han inget visste. Därav talesättet: Klokast är den som vet vad han inte vet.
Det finns massor med rykten och påståenden om Sokrates. Bland annat sägs han ha varit liten, tjock och ovanligt ful. Enligt vissa källor var Sokrates ogift hela livet, enligt andra var han gift med Xantippa, som lär ha varit en riktig ragata. Han påstås även ha varit i det närmaste okänslig för kyla och fysisk ansträngning, och det sägs att han kunde bli stående i timtal och bara grubbla, helt omedveten om omvärlden. Ofta talade Sokrates till sin inre röst, sin daimon, när han tvivlade på att ett sätt att handla verkligen var riktigt.
Sokrates dömdes till döden för att ha, som det hette, "förlett ungdomen och försakat gudarna". Troligen var det egentligen ett straff för att han hade ifrågasatt den politiska ledningen. Vid detta tillfälle höll han ett berömt försvarstal (nedskrivet av Platon). Han fick chansen att få gå fri om han tog tillbaka allt han hade sagt sig stå för, men valde att hålla fast vid det han sagt och ta straffet. Han påstås själv ha druckit ur giftbägaren, en blandning med bland annat odört.
Citat
"Unge man, vad du än gör så se till att du gifter dig. Ty om du får en god hustru blir du mycket lycklig. Får du en dålig hustru blir du filosof."
Sokrates
ja:ソクラテス
ko:소크라테스
ms:Socrates
XenofonXenofon, 400-talet f.Kr i Athen. Grekisk historiker.
Xenofon var en av Sokrates lärjungar. Efter studierna blev han soldat i grekiska armén under Cyrus och deltog i slaget vid Cunaxa 401 f.Kr. Om detta krig och dess konsekvenser berättar han i Anabasis som utspelas i Persien och handlar om hur han själv leder en legotrupp till havet så att de kan återvända till Grekland. Det lär vara en av de första självbiografierna. Andra verk är bl a Hellenica, Memorabilia, Apologia, Oeconomicus, Hipparchos, Hieron, och Cyropaedia. Xenofon skiljer sig markant från andra antika författare då han har en mycket ledigare stil, och ett mer direkt sätt att återge det han skriver.
kategori:antikens historiker
ja:クセノポン
Raphael#Ärkeängel, se Rafael (ängel).
#Mansnamn.
#Italiensk renässanskonstnär, se Raffaello Sanzio.
Aristoteles
Aristoteles (född 384, död 322 f.Kr.) var en grekisk filosof och naturforskare av stor betydelse för det medeltida västerlandets tänkande.
Aristoteles föddes i Stageira (Makedonien) på halvön Chalkidike, son till Nicomachus d.ä. och Festis av Illyrien. Traditionellt ansedd som lärjunge till Platon, som i sin tur anses vara lärjunge till Sokrates. Gift med Pythias.
Logik
Aristoteles studium av korrekta respektive inkorrekta slutledningar brukar ses som logikens ursprung, som vetenskap betraktat. Se syllogismer. Aristoteles tankar kom i stor grad att påverka den lärda medeltida världen.
Filosofi
Aristoteles ansåg att människor av naturen är politiska varelser. Det betydde att människor också är sociala varelser och att varje förståelse av mänskligt beteende och behov måste inkludera sociala överväganden. Han analyserade också värdet av olika politiska system, beskrev deras för- och nackdelar och klassificerade dem som monarki, oligarki, tyranni, demokrati och republik.
Naturvetenskap
Aristoteles fysik var för sin tid mycket nyskapande och är ett vidare begrepp än det vi idag kallar fysik. Aristoteles definition av rörelse innefattar t.ex. nästa alla former av förändring, alltså även tillväxt, åldrande m.m. Världsalltet sades bestå av fem element och var indelat i åtta sfärer. Fyra av elementen finns i den innersta sfären, d.v.s. på, runt och i jorden. Dessa element är jord, luft, eld och vatten.
Jorden är tyngst och har en naturlig rörelse som strävar nedåt. Elden är lätt och har en naturlig rörelse som strävar uppåt. Vatten är "ganska tungt" och luft är "ganska lätt". Dessa båda rör sig normalt i sidled (som floder, havsvågor,vindar), utom i förhållande till varandra. Den innersta sfärens beståndsdelar är atomer som i sin tur är uppbyggda av de fyra elementen, en teori som tidigare framlagts av Demokritos. (En utveckling av den teorin ledde till slutsatsen att man genom att blanda olika ämnen i rätt proportioner skulle kunna få fram vilket annan ämne som helst - vilket i sin tur ledde till alkemin uppstod) De fyra elementen i den inre sfären sades ha en naturligt rätlinjig rörelse. Samtliga dessa element strävar efter att uppnå ett viloläge efter att de satts i rörelse. Vila är alltså enligt Aristoteles det naturliga tillståndet för all materia på jorden - en åsikt som hölls för sann i nästan 2000 år, tills Newton framlade sin teori om trögheten.
Himlakropparna antogs bestå av ett femte element, vars rörelse av naturen är cirkulär och som inte strävar efter att uppnå viloläge. Himlasfärerna är de skikt i vilka himlakropparna rör sig. I den innersta ligger månen, sedan följer solen och de på den tiden kända planeterna. I den yttersta sfären finns stjärnorna. Aristoteles trodde att jorden var ett klot, detta kom han fram till genom att han visste att månförmörkelser berodde på att jorden skymde månen för solljuset. Oavsett i vilken vinkel månen stod på himlen var skuggan alltid rund. Hade jorden varit en platt skiva eller haft någon annan form skulle denna form ha påverkat skuggans form vid vissa vinklar.
Poesi
Aristoteles poetik "Om diktkonsten" har varit av mycket stor betydelse för litteraturvetenskapen.
- Mellan 342 och 340 var han lärare till den unge Alexander.
- Tillbaka i Athen 335 grundade han en skola, Lyceum och antikens första bibliotek.
- Efter Pythias död levde han med Herpyllis
- Efter Alexander den stores död 323 härskade antimakedonska strömningar i Athen, varför Aristoteles flyttade till Chalcis.
- Död i Chalcis 322.
Aristoteles inflytande
Delar av Aristoteles skrifter, bl.a. Metafysiken, översattes till arabiska vid Al Mansurs hov i Bagdad. I det spanska kalifatet Cordoba stod dessa översättningar i centrum för framstående judiska och arabiska lärdes arbete, bland dem Maimonides, Avicenna och Averroës. Den ökande kunskapen om Aristoteles ledde till att ledande skolastiker under 1100- och 1200-talet förband hans spekulativa etik och logik med den kristna teologin. Thomas av Aquino, Albertus Magnus och Johannes Duns Scotus utnyttjade alla Aristoteles filosofi men omvandlade den ibland, delvis under platonskt inflytande.
Barn (med Herpyllis)
- Nicomachus d.y.
Kategori:Grekiska filosofer
ja:アリストテレス
ko:아리스토텔레스
ms:Aristotle
simple:Aristotle
th:อริสโตเติล
OligarkiOligarki är ett politiskt begrepp som syftar på fåmannavälde, d.v.s. då ett fåtal personer bestämmer över t.ex. ett land genom att ha tillgång till stora kapital eller arv av titel. I motsats till aristokraterna härskar ofta oligarkerna i skymundan. Namnet kommer av grekiskans oligos ("liten") och archo ("härska"). Även kallat maffiavälde när Oligarkin har starka inslag av korruption och kriminalitet. Oligarki kan styra dolt i en slöja av "demokrati" om demokratin är korrumperad.
ko:과두정
DemokratiDemokrati (från grekiskans demokratia, "folkvälde"), folkstyre, majoritetsstyre, är ett styrelseskick med allmänna och fria val, där landet styrs enligt folkets uttryckta och egna vilja. Motsats till diktatur. Avser i dagligt tal representativ demokrati.
Det kan även syfta på ett större medbestämmande på andra arenor än i en stat. Så som brukardemokrati, arbetsplatsdemokrati med mera.
Kriterier för demokrati
Det finns olika sätt att definiera och kategorisera demokrati. Följande krav måste normalt vara uppfyllda för att man ska kunna tala om genuin demokrati:
- Det ska finnas allmän rösträtt med mycket få och klara begränsningar, i allmänhet krav på viss lägsta ålder.
- Medborgare ska äga rätt att kandidera till de styrande posterna.
- Medborgare ska ha rättigheter som tryck,- yttrande,- mötes- och organisationsfrihet för att kunna delge varandra sina åsikter och bilda politisk opinion.
- Valhemlighet bör råda om en stor andel röstande kräver detta.
- Det ska finnas ett fungerande rättsväsen som skyddar dessa friheter och medborgarnas andra rättigheter, se rättssäkerhet.
- Demokratin förutsätter att majoritetens förslag vinner över minoritetens.
- I en demokrati tillämpas dock minoritetsskydd, tex så att minoritetsbefolkningens val kan inte köras över av majoriteten. Detta gäller tex språkliga minoritetsgrupper (finlanssvenskarna i Finland utgör en minoritet - den finskspråkiga majoritetsbefolkningen kan inte rösta bort tex de svenskspråkiga skolorna).
I Sverige finns det ett visst mått av transparens i myndigheternas verksamhet men offentlighetsprincipen är ej ett grundläggande demokratikriterie.
Som synes är principen om medborgarskap (inklusion) central i demokratins definition. Under en stor del av demokratins historia var det bara män, inte kvinnor, som betraktades som fullvärdiga medborgare - och på motsvarande sätt har aldrig slavar haft medborgerliga rättigheter. Barn brukar inte heller erkännas alla medborgerliga rättigheter.
Typer av demokrati
Den traditionella indelningen av demokrati har varit Direkt demokrati och Representativ demokrati. Den direkta demokratin brukar hänvisas till Antikens Grekland och syftar på att alla röstberättigande beslutar direkt i alla frågor. I Antikens Grekland skedde detta genom att alla fria män samlades på ett torg och fattade beslut med handuppräckning. Idag brukar folkomröstningar ses som en form av direktdemokrati. Representativ demokrati innebär istället att folket väljer ett antal representanter som företräder dem i någon form av församling eller parlament. Representanterna beslutar i frågorna och folkets uppgift är att med jämna mellanrum rösta fram dessa representanter. Representativ demokrati är den form av demokrati som tillämpas i dagens demokratiska länder.
Idag har dock indelningen mellan direkt demokrati och representativ demokrati blivit något föråldrad. Efter Sovjetunionens fall och i och med att flera länder blev demokratiska har man istället börja prata om hur man skall kunna höja kvaliteten i demokratin. Därmed har andra indelningar växt fram; så som;
- Deltagardemokrati; Tanken om att medborgarna måste bli mer aktiva i beslutsprocessen
- Deliberativ demokrati; Tanken om samtalets och kommunikationens roll i demokratin
- Representativ direktdemokrati
Den antika demokratins historia
Grekland anses vara den västerländska demokratins vagga. Under några få hundra år gick man från diktatur till en elementär form av demokrati
År 594 f.Kr. valdes Solon till arkont i Aten. Adelns vanstyre gjorde att en revolt hotade och fick därför långtgående befogenheter. Han mildrade de drakoniska lagarna och demokratiserade delvis Aten. Bönders skulder avskrevs och slavar frigavs. Tidigare hade bara adeln rösträtt, men i stället fördelades rösträtten efter förmögenhet.
Befolkningen delas upp i fyra fylen (klasser) efter rikedom. De valde nio arkonter för ett år i taget. Dessutom fanns det en folkförsamling (ekklesía) som var ett slags stormöten där samtliga medborgare har rösträtt. Det finns även ett så kallat folkråd (boulé) med 500 ledamöter funktion som beredningsorgan för folkförsamlingen.
Efter Solon 590 tas makten åter av diktatorer (tyranner), men efter maktstrider återupptogs 507 den demokratiska utvecklingen av Kleisthenes. Folket delades nu upp i tio fylen och ett råd inrättades med 50 representanter från varje fyle. Dessutom inrättades en folkförsamling dit alla medborgare hade tillträde.
En intressant aspekt på den Atenska demokratin var att ämbetsmännen utsågs med lottens hjälp, vem som helst kunde bli ämbetsman. För att undvika inkompetens så valdes tio ämbetsmän inom varje område. Val av ämbetsmän ansgås inte demokratiskt eftersom det skulle gynna den som hade stora medel och kunde påverka människor att rösta på honom.
Se även
- Anarki
- Aristokrati
- Deltagardemokrati
- Diktatur
- Direkt demokrati
- Monarki
- Oligarki
- Representativ demokrati
Kategori:Statsvetenskap
Kategori:Demokrati
ja:民主主義
ko:민주주의
simple:Democracy
th:ประชาธิปไตย
RepublikRepublik är ett statsskick; namnet kommer av latinets res publica ("folkets sak"). Republiken kännetecknas av sin frånvaro av ärftliga ämbeten. Till skillnad från en monarki har en republik i allmänhet en vald statschef, ofta med titeln president.
Oavsett om en republik styrs enligt folksuveränitetsprincipen eller maktdelningsprincipen anses en republik i högre grad än monarkin härleda sin statliga tvångsmakt ur en förmodad folkvilja. Det råder dock ingen epistemologisk nödvändighet för en republik att samtidigt vara en demokrati.
Förespråkare av republikanskt statsskick kallas republikaner.
Se även
- folkrepublik
- bananrepublik
- förbundsrepublik
Kategori:Statsvetenskap
ja:共和制
Alexander den store]
Alexander den store (Μέγας Αλέξανδρος, Mégas Aléxandros), eller Alexander III, (född i juli 356 f.Kr. i Pella, död 10 juni 323 f.Kr.) var kung av Makedonien från år 336 f.Kr. Han var en av världshistoriens främsta fältherrar. Han erövrade bland annat Persien och Egypten.
Biografi
Egypten
Alexander var son till Filip II av Makedonien och Olympias. Han ärvde ett enat rike efter sin far, och erövrade sedan flera andra, däribland Persien fram till nordvästra Indien. Grundare av staden Alexandria i Egypten. Han var gift med Roxana, med vilken han fick sonen Alexander IV.
Fälttåg
Huvudartikel: Alexander den Stores fälttåg
336 f.Kr. uppsteg Alexander på tronen. Efter att ha befäst sin kontroll över Grekland, invaderade han Persien. Efter att ha korsat Bosporen besegrade han den persiske kungens satraper i Slaget vid Granikos i maj 334 f.Kr.
Han erövrade bland annat Gordion, Frygiens huvudstad, där en stridsvagn var fastbunden med hopknutna rep. Enligt sägnen skulle herradömet över hela världen tillfalla den som kunde lösa upp knuten. Alexander lyckades inte lösa upp den gordiska knuten utan högg itu den med sitt svärd. En annan version gör gällande att han löste upp den utan svårighet.
I Slaget vid Issos 333 f.Kr. besegrade Alexander den persiske kungen Dareios III. Efter belägringen av staden Tyrus i Syrien 332 f.Kr. tågade han in i Egypten, och betvingade det flertusenåriga klassiska egyptiska faraoniska riket. Alexanders sista stora slag mot Dareios blev Slaget vid Gaugamela nära Babylon efter vilket han kontrollerade de persiska huvudstäderna Babylon, Susa, Persepolis och Ekbatana. Han fortsatte till Medien och Skytien, intog Herat och Samarkand och fortsatte sedan till Indien. Han invaderade Indien och besegrade kung Purushotthama eller Poros i Slaget vid Hydaspes, det sista av fyra stora slag. Efter att ha återvänt till Babylon dog han i plötslig feber i Nebukadnessar II:s palats, 33 år gammal. Efter Alexanders död delades hans rike upp i flera stater under hans generaler, varav de tre största var Seleukidriket, Egypten och Makedonien.
Alexanders erövringar spred det grekiska kulturella inflytandet över stora delar av Främre Orienten och utgjorde grunden för hellenismen. Alexandria i Egypten blev den mest berömda av alla de städer som Alexander grundade i de länder som han ockuperade. Läroverket Museion i Alexandria med dess omfattande biblioteket hjälpte sedermera till att rädda stora delar av den grekiska kulturen.
Se även:
- Slaget vid Granikos
- Slaget vid Issos
- Slaget vid Gaugamela
- Slaget vid Hydaspes
Kuriosa
Det påstås att Alexanders största kärlek var hans erastes (älskare) och bästa vän Hefaistion men detta är inte historiskt bevisat. Man kan jämföra med reaktioner mot personkulter under 1900-talet. Alexander hade en legendarisk häst som hette Bukefalos.
Referenser
- Peter Green, Alexander of Macedon, 356-323 B.C. University of California Press 1991. ISBN 0-520-07166-2. Peter Green är professor emeritus i klassiska studier vid University of Texas i Austin, och en framstående kännare av det antika Grekland.
- J.F.C. Fuller, The Generalship of Alexander the Great. Minerva Press 1960. ISBN 0-306-80371-2.
Se även
- Alexander den Store, svensk film från 1917
- Alexander den Store (Alexander the Great ), amerikansk film från 1956 l (Alexander the Great )
- Alexander den Store, svensk film från 1965
- Alexander, amerikansk film från 2004
- Alexander den Stores fälttåg
Externa länkar
- [http://www.1stmuse.com/frames/ Alexander the Great of Macedon from history to eternity av John J. Popovic]
- [http://www.pothos.org/alexander.asp?keyword_id=2&title=Alexander%20the%20Great Pothos.org - All about Alexander the Great]
Kategori:Personer i hellenismen
Kategori:Makedonien
ja:アレクサンドロス3世
ko:알렉산드로스 대왕
Epikurism
Epikurism är en antik filosofisk riktning uppkallad efter Epikuros, som levde och verkade i Grekland omkring 300 f.Kr. En anhängare till epikurismen kallas epikuré. Epikurismen är en livsfilosofi. Fram till modern tid har epikurismen huvudsakligen ansetts vara en filosofi som rättfärdigar ett utsvävande liv. Det var ej Epikuros ursprungliga filosofi, men kom att betraktas sådan i grekernas platonska skola och sedan, hos romarna, i den stoiska skolan, vilka tillsammans utgjort den filosofiska grunden inom kristen etik. Epikuros skrifter blev snabbt bannlysta under den kristna medeltiden, och endast fragment återstår.
Bevarade skrifter
Epikuros var väldigt produktiv i sitt skrivande, men nästan inget av det han skrivit har överlevt, eftersom hans skrifter inte ansågs värdiga att kopiera av medeltida munkar, då de ej motsvarade de kristna normerna. Författaren Diogenes Laertios skrev omkring 200 e.Kr Om kända filosofers liv och tankar, en bok i 10 band om flera olika filosofer, och en av eftervärldens huvudsakliga källa för antikens filosofer. Diogenes nämner en lång lista på verk som Epikuros ska ha skrivit, men påpekar hur han fått beskrivet att Epikuros verk ofta handlade om samma ämnen i olika tappning.
Diogenes förmedlar även en sats om Epikuros huvudteser, tre av Epikuros brev: brevet till Hermarchos, som summerar hans metafysik, brevet till Pythokles, som beskriver atomläran och himlafenomenen, brevet till Menaikeus (även känd som "Menoeceus"), där han summerar sin etiska lära. I ett kort utdrag ur ett brev till Idomeneus beskriver Epikuros också sin smärta och nära förestående död i relation till sin filosofi.
På grund av frånvaron av Epikuros egna verk har de senare verken om epikurismen väldigt stort värde. Två av de viktigaste källorna är den romerska poeten Lucretius och den romerska politikern Cicero. Lucretius var epikuré, och skrev den kända lärodikten Om tingens natur. Cicero var främst anhängare av den stoiska skolan och skrev en serie verk som utredde de större filosofiska lärorna för den tiden, däribland epikurismen. En annan viktig källa är essäisten Plutarchos (50 e.Kr-120 e.Kr), som var platonist. Emellertid var både Cicero och Plutarchos avogt inställda mot epikurismen, vilket färgar deras åsikter.
Epikuros viktigaste lära är dock klar, men eftersom så få av hans verk överlevde är många detaljer angående epikurismen oklara och ifrågasatta.
Etiska läran
Epikurismen förespråkar att människan gör bäst i att dra sig undan allt bekymmersamt, såsom politik och offentligt liv, och i stället ägna sig åt ett stillsamt liv bland vänner, där hon undviker allt smärtsamt, och söker de ting som ger henne varaktig lycka. Epikuros ansåg att man bör leva här och nu och inte vara rädd för efterlivet, eftersom det inte finns något liv efter döden. Epikurismen är således materialistisk, och anser att frånvaron av smärta är den högsta lyckan.
Epikurismens hedonism
Epikuros etik har sin grundpunkt från Aristoteles ståndpunkt att det högsta goda bör värderas efter det goda i sig, och inte för något annat. Epikuros enas även med Aristoteles om att lycka är det högsta goda. Han samtycker dock inte med Aristoteles åsikt att man bör identifiera lycka med välbehag, av två anledningar. Den främsta anledningen är att välbehag är det enda människor gör, av värde för välbehaget i sig; Epikuros etiska hedonism är baserad på hans psykologiska hedonism. Epikuros hävdar att allt vi gör, gör vi i slutändan för att öka välbehaget för oss själva. Detta är, enligt Epikuros, bekräftat av att barn instinktivt ansätter välbehag och flyr från smärta. Vidare hävdar Epikuros att detta även stämmer på vuxna, men att det då är svårare att se, på grund av att vuxna människors uppfattning om vad som ska ge dem lycka är mer komplicerad. Epikuréerna ägnade mycket tid åt att göra den åsikten rimlig att alla handlingar, även till synes självuppoffrande handlingar eller handlingar som enbart utförs för att vara ädla, i själva verket är direkt riktade mot att skaffa välbehag för en själv.
Ett annat argument, som passar in i Epikuros empirism, ligger i människans själviakttagande upplevelser. Man begriper genast att välbehag är bra och att smärta är dåligt, på samma sätt som man genast begriper att eld är varmt. Inga vidare argument behövs för att visa det goda i välbehag och det onda i smärta.
Även om alla välbehag är goda och alla plågor är onda, hävdar Epikuros att alla välbehag inte är rätta att välja eller att alla plågor bör undvikas. Man bör kalkylera och välja det som kommer att resultera i det bästa för en själv längre fram i livet, och avstå från det som ger välbehag under en kort tid, om det även innebär att det slutligen kommer leda till större smärta längre fram i livet. Man kan av detta dra slutsatsen att orättvist beteende kan vara godtagbart om man kommer undan med det, men Epikuros förnekar detta i den 35:e lärosatsen.
"Det är omöjligt för en man som i hemlighet kränker villkoren för överenskommelse att inte skada eller bli skadad, att känna sig säker på att han kommer att förbli oupptäckt, även om han redan flytt tiotusentals gånger; för tills då han är död kan han aldrig vara riktigt säker på att han inte kommer att bli upptäckt."
Dygder
Epikuros hedonism kritiserades allmänt och fördömdes i den antika världen, där den undergrävde traditionell moral. Epikuros hävdar dock att mod, återhållsamhet och andra dygder är nödvändiga för att nå lycka.
Dygderna är dock för Epikuros uteslutande till för att bidra till ett hållbart gott liv, de är alltså värdefulla endast för att nå lyckan som de kan medföra, och inte för dygderna i sig. Epikuros hävdar att alla dygder slutligen är former av klokhet, i att kalkylera vad som är i ens eget bästa intresse. Epikuros går i denna åsikt emot majoriteten av grekiska etiska teoretiker, till exempel stoikerna, som identifierade lycka med dygd, och Aristoteles, som identifierade lycka med att leva efter dygderna. Epikuros tror att naturkunskap och filosofi i sig också är bidragande till ett hållbart gott liv. Naturkunskap är nödvändigt för att ge mekaniska förklaringar av naturfenomen och därigenom fördriva rädsla för gudar, och filosofi hjälper oss att se de naturliga gränserna av våra begär och därigenom fördriva rädsla för döden.
Olika typer av välbehag
För Epikuros är välbehag närbesläktat med att uppfylla ens egna begär. Han skiljer mellan två olika typer av välbehag: välbehag i rörelse och statiska välbehag. Välbehag i rörelse inträffar då man håller på att tillfredställa ett begär, till exempel när man äter någonting vid hunger. Dessa behag involverar en aktiv stimulering av sinnet, vilket är anledningen till att de flesta kallar detta för välbehag. Den andra typen av välbehag är när sinnena har blivit tillfredställda, (mättnad efter en måltid till exempel) tillståndet att inte längre vara i behov av mat är i sig självt ett välbehag. Epikuros kallar detta för statiska välbehag, och säger att den statiska är den bästa typen av välbehag.
På grund av detta förnekar Epikuros att det finns något mellanliggande tillstånd mellan välbehag och smärta. När man har otillfredställda begär är det smärtsamt, och när man inte längre har otillfredställda begär, detta stadiga tillstånd, som är det bästa behaget, finns det helt och hållet bara tillstånd som välbehag och smärta.
Epikuros skiljer också mellan fysiska och mentala välbehag och smärtor. Fysiska välbehag och smärtor angår bara det nuvarande, medan mentala välbehag och smärtor även innehåller dåtida händelser (bra minnen och dåliga minnen) och framtida (tro på lyckad framtid eller rädsla för vad som ska hända). Den största förstöraren för lycka, tror Epikuros, är rädsla för framtiden, till exempel rädsla för döden (som vi kan läsa om nedan). Om man kan göra sig av med rädslan för framtiden och möta den med självförtroende om att ens begär kommer bli uppfyllda, då kommer man att hitta lugn i sinnet och komma närmare den högsta lyckan.
Olika typer av begär
På grund av den nära kopplingen mellan välbehag och begär ägnar Epikuros stor möda i sin etik åt att analysera olika typer av begär.
Om välbehag orsakas av att få det du söker (begär-tillfredsställelse) och smärta från att inte få det du vill ha (begär-frustration), då finns det två strategier du kan följa med respekt för det givna begäret: Du kan antingen sträva efter att uppfylla begäret eller försöka eliminera begäret.
För det mesta förespråkar Epikuros den senare strategin, den att skala ner begären till ett minimum, ett minimum som är lätt att uppfylla.
Epikuros skiljer mellan tre typer av begär: Naturliga och nödvändiga begär, naturliga men onödiga begär, och "fåfänga och tomma" begär. Exempel på naturliga och nödvändiga begär inkluderar begäret efter mat, skydd, och liknande. Epikuros anser att dessa begär är lätta att uppfylla och svåra att eliminera (de är naturligt hårt knutna till människan), och ger stora välbehag när de är uppfyllda. Vidare är de nödvändiga för livet, och de är naturligt begränsade; om man är hungrig krävs det bara en begränsad mängd mat för att fylla magsäcken och därmed begäret. Epikuros förespråkar att man ska uppfylla dessa begär.
Fåfänga begär inkluderar begär efter makt, rikedom, berömmelse, och liknande. De är svåra att uppfylla, delvis för att de inte har någon naturlig gräns. Om man har begär efter rikedom eller makt, spelar det ingen roll hur mycket man får, det går alltid att få mer, och ju mer man får, desto mer vill man ha. Dessa begär är inte naturliga för människan, utan inrättas av samhället och ger en falsk tro om | | |
