:: wikimiki.org ::

Armé

Armé

Armé kallas en stats i huvudsak markstridande krigsmakt (försvarsmakt). En armé kan också vara en självständigt fungerande del av ett lands krigsmakt.

Se även

- Brittisk-indiska armén
- Bundeswehr
- Finlands armé
- Hemvärnet
- Indiens försvarsmakt
- Marinen
- Röda armén
- Sveriges armé
- Fältslag
- Schweizergardet

Extern länk

- [http://www.armen.mil.se/ Svenska armén] ja:陸軍 simple:Army Kategori:Militärt

Stat

En stat är ett område som utgör en självständig politisk enhet. Se även land, rike och nation. En stat kännetecknas av territorium, befolkning, suveränitet, politisk organisation och permanens. Vad som är en stat eller inte avgörs ofta av existensen av erkännanden från andra stater och mellanstatliga organisationer. Den som är full medlem i FN kan i allmänhet betraktas som en stat.

Se även

- statsvetenskap
- politik Stat betecknade förr också den lön en statare fick in natura. Kategori:Statsvetenskap

Försvarsmakt

Försvarsmakt, försvar, väsentligen detsamma som krigsmakt. Delas upp i militärt försvar och civilförsvar.

Se även

- Försvarsmakten (Sveriges försvarsmakt) Kategori:Krigsvetenskap

Brittisk-indiska armén

Brittisk-indiska armén (eng. Indian Army), armén i Indien under Brittiska Indiens tid (1857–1947). De brittiska territorierna i Indien administrerades före 1857 av Brittiska Östindiska Kompaniet. Se 1857. 1857

Tidsaxel

- 1857 och tidigare: Östindiska Kompaniets truppstyrkor kallades i ungefärlig översättning Östindiska Kompaniets armé i Indien.
- 1858: "Indian Army" bildades av britterna efter Sepoyupproret, samtidigt som den brittiska regeringen tog över kontrollen över Indien från Brittiska Östindiska Kompaniet.
- 1858–1894: "Indian Army" avsåg den armén tillhörig Indiens regering, vilket inkluderade såväl brittiska trupper som sepoys. Under denna period började britterna rekrytera punjabis och pashtuner, vilka ansågs som mer pålitliga än de bengaler som tidigare varit starkt företrädda i armén.
- 1895–1902: "Indian Army" användes som en överordnad benämning för de separata härar som hölls i Brittiska Indiens "presidenturer": Bengaliska armén, Madrasarmén, Bombayarmén.
- Efter 1902: Hela krigsmakten stod under en överbefälhavare (commander in chief), som till biträde hade ett fullständigt högkvarter och som hade sitt säte i Calcutta, sommartiden i Shimla. Överbefälhavaren lydde i sin ordning under generalguvernören. Till förestående trupper kunde ytterligare läggas vasallstaternas kontingenter, uppgående till 137 000 man, på vilka man dock icke obetingat kunde lita. En del av officerarna och underofficerarna vid de infödda trupperna var britter, de övriga jämte manskapet infödda. Det senare anskaffades genom värvning. För officerarnas utbildning fanns en kadettskola, och en krigsakademi var i början av 1900-talet under bildning. På arméns utbildning blev mycket gjort under det tidiga 1900-talet; dess organisation och utrustning överensstämde i huvudsak med brittiska arméns.
- 1903–1947:"Indian Army" var nu de styrkor som rekryterats lokalt och som var permanent förlagda till Indien, tillsammans med sina brittiska officerare. Till detta kom "Brittiska armén i Indien" bestående av brittiska arméförband posterade tillfälligt i Indien.´Tillsammans benämndes "Indian Army" och "Brittiska armén i Indien" under denna tid "Army of India".
- Flottan bestod 1908 av 4 större truppfartyg (18 287 ton), 4 andra ångare av omkring 1 000 ton var samt mindre fartyg för hamn- och flodtjänst, kustmätning, minläggning o.s.v., alla utan militäriskt värde.
- Före första världskriget: Försvarsväsendet var på det sättet ordnat, att förutom en brittisk här av till Indien förlagda trupper, 52 bataljoner, 9 kavalleriregementen, 64 ridande, åkande och bergsbatterier m.m. med tillsammans 75 000 man, fanns en infödd här av 140 bataljoner, 40 regementen kavalleri, 11 bergsbatterier m.m. med en styrka av 158 000 man, vartill kom 27 500 infödda reservister, 34 000 "volunteers" (engelsmän) i 61 kårer, 18 000 man "rikstrupper" (imperial service troops) i 41 kårer, 14 500 man gränsmilis och 17 500 man polistrupper, allt som allt 345 000 man.
- De brittiska och de infödda trupperna var sammanförda i 10 divisioner, vilka var försedda med allt för omedelbar utryckning erforderligt, jämte 3 gränsbrigader och besättningen i Aden. Divisionerna och de övriga trupperna var sedan 1907 förenade i en nord- och en sydarmé med huvudorter i Naini Tal och Poona, vardera armén under en befälhavare med fullständig stab.
- 1939-1945: Indiska trupper deltog även i andra krig, på britternas sida, men under andra världskriget kom frivilliga indiska trupper att utgöra den största frivilligstyrkan i krigshistorien med en truppstyrka på 2 500 000 man.
- 1947-1950: Vid självständigheten från britterna 1947 behöll britterna fyra regementen med gurkhasoldater, en del förband tillföll det nybildade Pakistan, medan lejonparten övergick till det självständiga Indien.

Överbefälhavare

- 1857 Colin Campbell, 1st Baron Clyde
- 1861 Hugh Henry Rose, 1st Baron Strathnairn, of Strathnairn and Jhansi
- 1865 William Rose Mansfield, 1st Baron Sandhurst
- 1870 Robert Cornelius Napier, 1st Baron Napier of Magdala
- 1876 sir Frederick Paul Haines
- 1881 sir Donald Martin Stewart
- 1885 Frederick Sleigh Roberts, 1st Earl Roberts of Kandahar, Pretoria and Waterford
- 1893 sir George Stewart White
- 1898 sir Charles Edward Nairne, tillförordnad
- 1898 sir William Stephen Alexander Lockhart
- 1900 sir Arthur Power Palmer
- 1902 Horatio Herbert Kitchener, 1st Earl Kitchener of Khartoum
- 1909 sir Garret O'Moore Creagh
- 1914 sir Harry Beauchamp Duff
- 1916 sir Charles Carmichael Monro
- 1920 Henry Seymour Rawlinson, 1st Baron Rawlinson
- 1925 sir Claude William Jacob
- 1925 William Riddell Birdwood, 1st Baron Birdwood of Anzac
- 1930 Philip Walhouse Chetwode, 1st Baron Chetwode
- 1935 sir Robert Archibald Cassels
- 1941 sir Claude John Eyre Auchinleck
- 1941 sir Alan Flemming Hartley
- 1942 Archibald Percival Wavell, 1st Earl Wavell
- 1943 sir Claude John Eyre Auchinleck

Framträdande befäl inom armén

- sir Neville Bowles Chamberlain

Förband och enheter

- Indian Armoured Corps
- I Arty Indian Artillery
- IASC Indian Army Service Corps
- Queen's Own Corps of Guides
- Royal Indian Artillery
- Women's Army Corps India

Förband som blev brittiska efter 1947

Gurkhabrigaden

- 2nd King Edward VII's Own Gurkha Rifles (The Sirmoor Rifles)
- 6th Gurkha Rifles (senare: Queen Elizabeth's Own)
- 7th Gurkha Rifles (senare: Duke of Edinburgh's Own)
- 10th Gurkha Rifles (senare: Princess Mary's Own)

Se även

- George Nathaniel Curzon
- Edward Law
- Indian National Army
- Indiens försvarsmakt Kategori:Kolonialism i Indien Kategori:Storbritanniens historia Kategori:Indiens försvar ja:英印軍

Bundeswehr

Bundeswehr är benämningen för försvarsmakten i Förbundsrepubliken Tyskland och manskapet i dess väpnade styrkor består av värnpliktiga soldater. Bundeswehr skapades 1955 då dåvarande Västtyskland (Förbundsrepubliken) återigen fick ha en egen försvarsmakt (se Wehrmacht). Det västtyska Nato-medlemskapet var en av anledningarna samt det faktum att DDR skapade sin armé Nationale Volksarmee (NVA). Bundeswehr fick genom Nato-medlemskapet samt de västallierades närvaro i Västtyskland en närhet till USA, Frankrike och Storbritannien. Man har bland annat ett gemensamt tysk-franskt förband.

Bundeswehrs försvarsgrenar

- Bundesmarine (marinen)
- Das Heer (armén)
- Luftwaffe (flygvapnet)

Vapenbeteckningar i Bundeswehr

Varje rad i listorna nedan innehåller; benämning inom Bundeswehr (t.ex. MP5), tillverkare (t.ex. H&K) samt tillverkarens benämning (t.ex. HK54). Machinenpistole (kulsprutepistoler)
- MP1 Beretta, M38/49
- MP2 IMI, Uzi
- MP3 Walther, MP-L
- MP4 Walther, MP-K
- MP5 H&K, HK54
- MP7 H&K, PDW Gewehr (gevär och automatkarbiner)
- G1 FN, FN-FAL
- G2 SIG, SIG 510
- G3 H&K, HK31
- G4 Armalite, AR-10
- G6 H&K, HK23 + sikte med 4x förstoring
- G8 H&K, HK21 + sikte med 4x förstoring
- G22 Accuracy International, Artic Warfare
- G36 H&K, HK30 Pistole (pistoler)
- P1 Walther, P38
- P2 SIG, P210
- P3 Astra, 400
- P4 Walther, P4
- P5 Walther, P5
- P6 SIG, P225
- P7 H&K, P7 PSP
- P8 H&K, USP
- P9 Walther, P99
- P10 H&K, USP Compact
- P11 H&K, P11

Se även

- Wehrmacht

Extern länk

- [http://www.bundeswehr.de Bundeswehr.de] Kategori:Tyskland Kategori:arméer

Hemvärnet

Hemvärnet utgör huvuddelen av försvarsmaktens nationella skyddsstyrkor. Hemvärnet, som organiserades 1940, som i dagsläget har som främsta uppgift att försvara viktiga anläggningar runt om i Sverige. Anläggningar som. Kraftverk, radio- och TV-stationer, värmeverk

Externa länkar

- [http://www.hemvarnet.mil.se www.hemvarnet.mil.se - Hemvärnet] Kategori:Försvarsmakten

Marinen

Den svenska marinen består av två delar, flottan och amfibiekåren och utgör en av de tre försvarsgrenarna inom Svenska försvarsmakten.

Förband

Flottan

- 1. Ubåtsflottiljen Karlskrona
- 3. Sjöstridsflottiljen Karlskrona
- 4. Sjöstridsflottiljen Haninge/Muskö
- Marinbasen Karlskrona/Muskö/Göteborg med flera

Amfibiekåren

- Amf1 - Första amfibieregementet Haninge/Berga
- Bevakningsbåtkompaniet på före detta Amf4 Göteborg

Maringemensam skola

- Sjöstridsskolan i Karlskrona

Ledning

Marinens högsta ledning finns inom Marinavdelningen i Försvarsmaktens högkvarter. Den högsta företrädaren för marinen benämns marininspektör. Nuvarande marininspektören, Konteramiral Anders Grenstad, tillträdde 1 juli 2005.

Se även

- Marinens historia i Karlskrona
- Finska marinen
- Sveriges marinchefer 1937-1994

Externa länkar

- [http://www.marinen.mil.se/ www.marinen.mil.se - Marinen]
- [http://www.hkv.mil.se/attachments/cv_anders_grenstad.pdf CV för marininspektören - Konteramiral Anders Grenstad]
- Kustjägarna Kategori:Försvarsmakten Kategori:Sjökrigsväsen

Sveriges armé

Grader

- Riksmarskalk (Avskaffad som militär titel)
- Fältmarskalk (Inga utnämningar sedan 1800-talet)
- Rikstygmästare (Avskaffat)
- Fältmarskalklöjtnant (Avskaffat)
- General
- Generallöjtnant
- Generalmajor
- Brigadgeneral
- Fältöverste (Avskaffat)
- Överste 1. graden (Utgående; Inga utnämningar sedan 2000)
- Överste
- Tygmästare (Avskaffat)
- Överstelöjtnant med särskild ställning
- Överstelöjtnant
- Major
- Ryttmästare (Avskaffat)
- Kapten
- Kaptenlöjtnant (Avskaffat)
- Löjtnant
- Underlöjtnant (Avskaffat)
- Kornett (Avskaffat)
- Fänrik
- Bataljonsadjutant (Avskaffat som grad)
- Adjutant (Avskaffat som grad)
- Kvartermästare (Avskaffat som grad)
- Förvaltare (Avskaffat)
- Fanjunkare (Utgående; Inga utnämningar sedan 1992)
- Styckjunkare (Avskaffat)
- Regementsväbel (Avskaffat)
- Fältväbel (Avskaffat)
- Sergeant
- Förare (Avskaffat)
- Rustmästare (Avskaffat)
- Överfurir (Utgående; Inga utnämningar sedan 1992)
- Furir
- Distinktionskorpral (Avskaffat)
- Korpral
- Vicekorpral (Avskaffat)
- Förste Konstapel (Avskaffat)
- Konstapel (Avskaffat)
- Lärkonstapel (Avskaffat)
- Hantlangare (Avskaffat)
- Menig
- Rekryt

Regementen

Infanteriet

- I 1 Stockholm (1523-2000, ingår numera i Livgardet)
- I 2 Karlstad (1626-2000)
- I 3 Örebro (1626-2000)
- I 4 Linköping (1928-1997)
- I 5 Linköping (1552-1927)
- I 5 Östersund (1646-2004)
- I 6 Kristianstad (1811-1963)
- I 7 Ystad (1811-1963, ersatt av P7)
- I 8 Uppsala (1624-1957)
- I 9 Skövde (1624-1942, ersatt av P 4)
- I 10 Strängnäs (1624-1963, ersatt av P 10)
- I 11 Växjö (1623-1992)
- I 12 Eksjö (1928-2000)
- I 13 Falun (1625-2000)
- I 14 Gävle (1624-1992)
- I 15 Borås (1624-1998)
- I 16 Halmstad (1624-2000)
- I 17 Uddevalla (1661-1992)
- I 18 Visby (1811-1963, ersatt av P 18)
- I 19 Boden (1624-)
- I 20 Umeå (1624-2000)
- I 21 Sollefteå (1853-2000)
- I 22 Kiruna (1945-2000)
- I 23 Östersund (1646-1927, bytte 1927 namn till I 5)
- I 24 Kristianstad (nedlagt 1927)
- I 25 Lund (nedlagt 1927, ersatt av I 7)
- I 26 Vaxholm (1902-1928)
- I 27 Visby (nedlagt 1927)
- I 28 Sollefteå (nedlagt 1927)
- I 29 Sollefteå (nedlagt 1902)
- I 30 Ronneby Blekinge bataljon (nedlagt 1901)
- I 34 Skåne (nedlagt 1816, ersatt av I 25)

Kavalleriet

- K 1 Stockholm (nedlagt 2000)
- K 2 Stockholm (1626-1927)
- K 2 Helsingborg (1928-1942)
- K 3 Karlsborg (tidigare Skövde)
- K 4 Eksjö (nedlagt 1927)
- K 4 Arvidsjaur (nedlagt 2004)
- K 5 Helsingborg/Landskrona (nedlagt 1927)
- K 6 Ystad (nedlagt 1952)
- K 7 Malmö (1758-1927)
- K 8 Umeå (1670-1927)

Pansar

- P4 Skövde (1942-)
- P 7 Revinge 1963-
- P 10 Strängnäs (1963--2004-12-31)
- P 18 Visby (1963--2004-12-31 bytte 1994 namn till MekB 18)

Artilleri

- A 1 Linköping (1794-1997)
- A 2 Göteborg (1794-1962)
- A 3 Hässleholm (1794-2000)
- A 4 Östersund (1893-1997)
- A 5 Boden (1920(A4B)-1927)
- A 6 Jönköping (1894-1985)
- A 7 Visby (1892-2000)
- A 8 Boden (1902-2000)
- A 9 Boden (1943-)

Luftvärn

- Lv 1 Karlsborg (1912(1942)-1961)
- Lv 2 Linköping (1942-1962)
- Lv 2 Visby (1963-2000)
- Lv 3 Stockholm (1942-1957)
- Lv 3 Norrtälje (1957-2000)
- Lv 4 Malmö (1942-1982)
- Lv 4 Ystad (1982-1997)
- Lv 6 Halmstad (1941-,tidigare Göteborg)

Ingenjörstrupper

- Ing 1 Södertälje (1855-1997)
- Ing 2 Eksjö (1873-)
- Ing 3 Boden (1937-2000)

Signaltrupper

- S1 Enköping (1937-, tidigare Uppsala och Solna)
- S2 Karlsborg (1961-1998)
- S3 Boden (1954-2000)

Trängtrupper

- T1 Linköping (1885-1997)
- T2 Skövde (1891-)
- T3 Sollefteå (1893-2000)
- T4 Hässleholm (1894-1994)
- T5 Sala (1902-1927)
- T6 Linköping (1902-1927)

Arméflyget

- AF 1 Boden (1959-2005, ombildad till 1. hkpbat 1998 och slutligen avvecklad 2005)
- AF 2 Malmslätt (1963-2004, ombildad till 4. hkpbat 1998; verksamheten finns kvar även om förbandet uppgått helt i Hkpflj 2004)

Se även

- Lista över svenska infanteriregementen
- Lista över svenska kavalleriregementen
- Lista över svenska pansarregementen
- Lista över svenska artilleriregementen
- Lista över svenska luftvärnsregementen
- Lista över svenska ingenjörregementen
- Lista över svenska signalregementen
- Lista över svenska trängregementen

Externa länkar

- [http://www.armen.mil.se/ www.armen.mil.se - Armén]
- [http://www.algonet.se/~hogman/regementen_forbandsnr.htm Svenska regementen] Kategori:Sveriges armé

Fältslag

Fältslag (batalj), den blodiga sammanstötningen av två mot varandra kämpande arméer (slag i mindre omfattning, t.ex. mellan enskilda delar av arméer, benämns strid, träffning, skärmytsling o.s.v.). Om den ena av de båda stridande parterna inväntar den andra med avsikt att uppta strid, uppstår en planlagd strid (fr. bataille rangée); träffar de under rörelserna oförberett på varandra, uppkommer ett oförberett slag, renkonterstrid (fr. rencontre). I det planlagda slaget känner vardera parten alltid åtminstone något så när fiendens ställning, varigenom åtgärder för striden på förhand kan vidtas; i det oförberedda slaget kommer allt plötsligt, befälhavarna måste snabbt uppfatta, besluta och utföra. Ännu under den napoleonska tiden upptogs de flesta slag som planlagda; sedermera har under det rörliga kriget de oförberedda tagit överhand. Slagets mål är att bryta fiendens krafter, så att han blir oförmögen till vidare motstånd. Vid anfall kan slaget utföras antingen omfattande mot den ena eller båda av fiendens flyglar eller genombrytande mot hans mitt, allt under det vissa trupper sysselsätter honom på de delar av fronten, mot vilka huvudanfallet icke riktas. Med nutidens stora truppmassor avbryts slaget vanligen av mörkret, och ofta kan man först under natten överskåda dess utgång. Stannar båda parterna på slagfältet för att följande dag förnya slaget, kan man tala om ett oavgjort slag. Eljest är slagfältets behållande eller intagandet av fiendens ställning vanligen det synbara tecknet av segern. Slagfältet, den plats, där slaget utkämpas, bör väljas så, att det passar för ens styrka och för de truppslag man företrädesvis äger, och så, att återtågsvägen är tryggad. Det sätt, på vilket trupperna uppställs till striden, kallas slagordning. Förr var denna av stor vikt, då det gällde att sammanhålla långa, obrutna linjer; nu åter har grupperingen i stort ersatt slagordningens vikt. Slagordningens front benämns slaglinje. Med de stora härar, som nutidens stater sänder i fält och låter enhetligt uppträda,, kommer slagen att utsträckas utefter en lång sträcka och att anta formen av en rad slag med större eller mindre samband mellan varandra. Då avgörandet härigenom blir svårare att framkalla, kräver slagen längre tid och bli i alla fall icke alltid avgörande. Kategori:Militärt

Schweizergardet

Schweizergardet, it. Guardia Svizzera Pontificia, grundades av påven Julius II den 22 januari 1506 och utgör Vatikanstatens armé om 110 man. Schweizergardets huvuduppgift är att skydda påven och hans residens. Gardet skall även eskortera påven på hans resor, bevaka tillträdet till Vatikanstaden och medverka till att ordningen upprätthålls inne i staden. I praktiken är gardets tjänstgöring uppdelat i vakttjänst, paradtjänst, ordningstjänst och personskydd. Tjänstespråket är tyska. För att bli schweizergardist måste man vara schweizisk medborgare med romersk-katolsk tro, ha genomgått schweizisk militär grundutbildning, av manligt kön, vara mellan 19 och 30 år gammal, minst 174 cm lång, ogift och ha avlagt yrkesexamen eller studentexamen. Den nuvarande uniformen utarbetades av gardeskommandanten Jules Répond (1910-1921) med inspiration från Rafaels målningar.

Organisation

Schweizergardet är organiserat i en stab och tre skvadroner (av plutons storlek). Gardeskommendanten, en överste, är chef. Det finns även en överstelöjtnant som ställföreträdande chef och utbildningschef, en gardeskaplan som ansvarig för själavården, en major som stabschef, två kaptener som kvartermästare och en fältväbel som gardesadjutant. En av kaptenerna är tillika chef för första skvadronen (tyskspråkig), överstelöjtnanten är tillika chef för andra skvadronen (franskspråkig) och majoren är tillika chef för tredje skvadronen (flerspråkig, består huvudsakligen av gardesmusiken). Fältväbeln är tillika fanförare vid parader. Alla officerare tjänstgör även som vakthavande befäl. Officerarna och fältväbeln tjänstgör vanligen i civila kläder. Uniform bär de endast vid exercis och parader. De sex vaktmästarna (sergeanterna) är ställföreträdande skvadronschefer, de tio korpralerna gruppchefer och de tio vicekorpralerna ställföreträdande gruppchefer. De 77 meniga gardisterna kallas hillebardiärer.

Tjänstegrader

- Oberst
- Oberstleutnant
- Major
- Hauptmann
- Feldweibel
- Wachtmeister
- Korporal
- Vizekorporal
- Hellebardier

Faneden

"Jag svär att troget, redligt och hedersamt tjäna den regerande påven Benedictus XVI och hans rättmätiga efterföljare, och att sätta in min fulla kraft för honom, beredd, om det så skulle krävas, att ge mitt liv för honom. Vid den apostoliska stolens sedisvakans tar jag på mig samma förpliktelse gentemot det heliga kardinalskollegiet. Jag lovar vidare herr kommendanten och mina övriga överordnanden aktning, trohet och lydnad. Jag svär att iakttaga allt detta som mitt stånds ära kräver. Jag, N.N. svär, att troget och hedersamt hålla allt detta, som nu har blivit uppläst för mig, så hjälpe mig Gud och hans helgon."

Extern länk

- [http://www.vatican.va/roman_curia/swiss_guard/index.htm Swiss Guard Official Site]

Se även

- Vatikanstatens militär
- Vatikanstatens gendarmeri Kategori:Militärt Kategori:Vatikanstaten

Kategori:Militärt

Kategori:Krigsvetenskap

Abu Musab al-Zarqawi

Abu Musab al-Zarkawi (Abu Musab al-Zarqawi ابومصعب الزرقاوي , ur. 20 października 1966), prawdziwe nazwisko Ahmed al-Chalajla, palestyński terrorysta, przeciwnik zaangażowania państw Zachodu w krajach muzułmańskich. Poszukiwany za organizowanie zamachów i porwań w wielu krajach, m.in. w Iraku. Al-Zarkawi urodził się w miejscowości Zarka niedaleko Ammanu. Ma ona opinię "miasta rzezimieszków". Jego rodzice byli emigrantami palestyńskimi. W latach 80. walczył w Afganistanie przeciwko armii radzieckiej, gdzie miał przeżyć nawrócenie religijne. W Afganistanie poznał także Osamę ibn Ladena. Po zakończeniu wojny wrócił do Jordanii, gdzie w 1992 r. został skazany na 7 lat więzienia za przygotowywanie spisku mającego obalić monarchię w tym kraju. Celem Zarkawiego było ustanowienie kalifatu, w czym miała przeszkadzać prowadząca proamerykańską politykę dynastia haszymidzka. Po wyjściu na wolność w 1999 r. opuścił Jordanię, gdzie wytoczono mu kolejny proces, w którym został zaocznie skazany na karę śmierci za zorganizowanie zamachów na amerykańskich i izraelskich turystów. Odebrano mu wówczas obywatelstwo jordańskie. Zarkawi ukrywał się m.in. w Europie, a następnie ponownie przybył do Afganistanu. Podczas inwazji wojsk amerykańskich na ten kraj stracił nogę od wybuchu pocisku (obecnie ma protezę). W 2001 r. przedostał sie do Iraku. Przypuszcza się, że kierował tam antykurdyjską islamistyczną organizacją Ansar al-Islam. Obecnie kieruje, uważanym za odłam al-Kaidy w Iraku ugrupowaniem Dżamiat al-Tawhid wa Dżihad, które w internecie podpisuje się także jako "Al-Kaida Mezopotamii". Niektórzy jego zwolennicy twierdzili, że zginął podczas amerykańskich bombardowań na północy Iraku. Jednakże w maju 2004 r. grupa terrorystyczna, którą dowodził zamaskowany mężczyzna podający się za Zarkawiego, uprowadziła Nicholasa Berga, Amerykanina przebywającego w Iraku. Mężczyzna podający się za Zarkawiego osobiście ściął głowę porwanemu. CIA stwierdziła, że głos nagrany na taśmie wideo przedstawiającej zabójstwo Berga faktycznie należy do Zarkawiego. Obecnie w Iraku dokonywane są dalsze porwania, których organizatorzy przyznają się do powiązań z al-Zarkawim. Stany Zjednoczone, które wyznaczyły za jego schwytanie nagrodę w wysokości 25 mln dolarów Oskarżają również Zarkawiego o współudział w zabójstwie Laurence'a Foleya, amerykańskiego urzędnika przebywającego w Jordanii w 2002 r. Kategoria:Arabowie Kategoria:Terroryści [http://www.terroryzm.com/articles.php?id=230 Notka biograficzna] ja:アブー＝ムスアブ・アッ＝ザルカーウィー

Opony zbiorniki tworzywowe narty francja online casinos narty francja

:: RELATED NEWS ::

Kleinenberg
Kleinenberg ist ein südöstlicher Stadtteil von Lichtenau (Westfalen) in Nordrhein-Westfalen, Deutschland und gehört zum Kreis Paderborn.

Geografie

Nachbarorte

Im Westen beginnend im Uhrzeigersinn grenzen an Kleinenberg die Lichtenauer Stadtteile Holth

Elisabeth Alexander
Elisabeth Alexander (
- 21. August 1922 in Linz/Rhein) ist eine deutsche Schriftstellerin.

Leben

Elisabeth Alexander entstammt einer Handwerkerfamilie. Nach dem Besuch einer katholischen Mädchenschule absolvierte sie eine Hauswirtschaftslehre in einem Kloster in Bad Honnef und arbeitete als

Franz Dischinger
Franz Anton Dischinger (
- 8. Oktober 1887 in Heidelberg, Baden-Württemberg, † 9. Januar 1953 in Berlin) war ein deutscher Bauingenieur.

Wirken

Franz Dischinger arbeitete und forschte Anfang und Mitte des 20. Jahrhunderts auf dem Gebiet des Stahlbeton- und Spannbetonbaus in Deutschland. Er leistete Herausragendes im Stahlbeton-Schalen

Lamium album
Wikipedia:Taxoboxen Die Weiße Taubnessel (Lamium album) gehört zur Familie der Lippenblütengewächse. Sie hat im Gegensatz zur Brennnessel keine Brennhaare und ist auch nicht direkt mit ihr verwandt. Die Ähnlichkeit zur Brennessel hat jedoch der Gattung den d

Lipperenaissance
In Anlehnung an die so genannte Weserrenaissance kreierter Stilbegriff für eine regionale Spielart der Renaissance.

Merkmale

Unter "Lipperenaissance" fallen vor allem die Schlossbauten des Baumeisters Laurentz von Brachum, die sich fast ausnahmslos in der Lippeniederung befinden. Schöpfer dieses Begriffs ist Richard Klapheck, der auch die Bezeichnung Weserrenaissance beg