:: wikimiki.org ::

Art

Art

Art är ett begrepp inom det biologiska sexualsystemet, skapat av Carl von Linné, för att klassificera alla djur, växter och mineraler. Varje art har två namn, det första skrivs med stor bokstav, det andra med liten, och alltid kursivt, exempel: Homo sapiens. Att namnsätta en art med ett släktnamn och ett artnamn kallas binärnomenklatur. En taxonom bestämmer en arts taxa, dvs, vad den tillhör för art. Två individer tillhör samma art om de kan producera fertil avkomma tillsammans. Två individer som kan producera avkomma, men denna är steril, tillhör inte samma art, men däremot bör de tillhöra samma släkte. (häst x åsna = steril mula eller mulåsna) En art kan delas in i flera underarter, om dessa skiljer sig markant från varandra, och korsningen är fertil. Alla arter tillhör ett släkte, alla släkten tillhör en familj, alla familjer tillhör en ordning, alla ordningar tillhör en klass, alla klasser tillhör en stam, och alla stammar tillhör ett rike, exempelvis djurriket eller växtriket. (Det finns också många mellangrupper, viktiga bara för taxonomer.) Termen skofsa brukar användas i undervisning för att elever ska minnas hur artsystem byggs upp: Stam, Klass, Ordning, Familj, Släkte, Art.

Se även

- Art (keltisk mytologi) Kategori:Systematik ja:種 (生物) ms:Spesies th:สปีชีส์

Biologi

Biologi, vetenskapen om livet och livets processer. Termen biologi myntades på sent 1700-tal av de franska naturalisterna Pierre-Antoine de Monet och Jean-Baptiste de Lamarck. Biologer studerar hur livet fungerar och är uppbyggt. Biologi i det mest detaljerade perspektivet är molekylärbiologi och biokemi (vetenskaperna om biologiska molekyler, deras struktur, egenskaper och interaktioner) och molekylär genetik (ärftlighetslära). Cellbiologi kan studeras i mikroskop. Likaså histologi (läran om vävnader) och delar av fysiologin. Anatomin sysslar med levande varelsers struktur och organisation. Systematiken klassificerar de levande organismerna. Ontogeni (utvecklingsbiologi) beskriver utvecklingen från ägg till vuxen individ. I det större perspektivet finns etologi (läran om beteende och anpassning) och ekologi (interaktioner mellan levande organismer och deras omvärld). En av biologins centrala koncept är teorin om evolution, först beskriven i detalj av Charles Darwin. En arts evolutionära historia, det vill säga hur en art har utvecklats till det den är idag kan man studera med hjälp av ett flertal metoder. Dessa kallas med ett gemensamt namn för fylogenetiska metoder. Den mest använda metoden idag är kladistik, där man antingen genom molekylärbiologiska metoder studera sekvensen av byggstenar i DNA, eller genom morfologisk analys av en organisms utseende, skapar en matris bestående av ett antal karaktärer, kodade enligt ett visst mönster. Med hjälp av lämplig mjukvara, exempelvis PAUP, får man sedan fram ett resultat i trädform i form av ett kladogram. Klassificeringen av levande varelser kallas systematik eller taxonomi. Taxonomin ska återge de olika organismernas fylogenetiska träd (evolutionära släktskap). Taxonomin sorterar in organismer i grupper som kallas taxa, medan systematiken undersöker släktskapet mellan dessa. Det viktigaste systemet är Linnés taxonomi. Hur organismer namnges övervakas av internationella överenskommelser såsom International Code of Botanical Nomenclature (ICBN), International Code of Zoological Nomenclature (ICZN), och International Code of Nomenclature of Bacteria (ICNB). Traditionellt delas det levande in i fem riken: Prokaryotae (Monera) -- Protista -- Fungi (Svampar) -- Plantae (Växtriket) -- Animalia (Djurriket) Detta system betraktas emellertid idag av många som utdaterat. Om man inte vill drastiskt öka antalet riken, kan man istället använda systemet med tre domäner. Archaea (arkéer) -- Bacteria (eubakterier, egentliga bakterier) -- Eukaryotae (eukaryoter, organismer med cellkärna) Domänerna baseras på huruvida cellen har en cellkärna eller ej, och på skillnader i cellmembranens sammansättning. Distinktionen mellan levande och inte levande är inte alltid helt självklar. Virus, viroider och prioner brukar dock i allmänhet inte räknas som livsformer. De kan visserligen föröka sig, men har inte egen ämnesomsättning.

Se även

- Biologisk
- Botanik
- Cellbiologi
- Ekologi
- Etologi
- Evolution
- Fenologi
- Genetik
- Medicin
- Molekylärbiologi
- Systematik
- Zoologi Kategori:Biologi Kategori:Wikipedia:Veckans artikel als:Biologie ja:生物学 ko:생물학 ms:Biologi simple:Biology th:ชีววิทยา

Carl von Linné

Carl von Linné (före adlandet 1757 Carl Linnæus, Carolus Linnæus) (född 23 maj 1707 i Råshult, nära Stenbrohult, Kronobergs län (Småland); död 10 januari 1778 i Uppsala, Uppsala län (Uppland)) var en svensk naturforskare, läkare, biolog, botaniker, filosof och författare. Han räknas som den viktigaste personen i svenska botanikens historia och kanske den internationellt mest kände svensken någonsin.

Biografi

Carl Linnaeus föddes år 1707 i Råshult i Småland som äldste son till kyrkoherden Nils Ingemarsson Linnæus (1674-1748) och Christina Brodersonia (1688-1733). Fadern tog släktnamnet efter en väldig lind; två morbröder till honom hade antagit släktnamnet Tiliander (lat. tilia, lind). Sommaren 1709 flyttade familjen till Stenbrohults prästgård där Carl von Linnés kärlek till naturen vaknade. Fadern delade denna kärlek och var mycket botaniskt intresserad, och deras umgänge kretsade ofta omkring att sköta deras trädgård. Relationen var varm och förtrolig. Fadern kunde vara otålig men så "töstnade han straxt, så snart man gaf honom en blomma i handen". Som sin far och morfar, kyrkoherden i Stenbrohult, Samuel Brodersonius, var det tänkt att Carl von Linné skulle bli präst, men han visade inget större intresse för detta. Hans intresse för botanik imponerade på en läkare i den närbelägna staden Växjö och han sändes i augusti 1727 till Lund för universitetsstudier, och fick då Kilian Stobæus som sin gynnare och lärare. Efter ett år flyttade han till Uppsala, där han fick handledning av Olof Celsius d.ä. och Olof Rudbeck d.y., och blev god vän med iktyologen Peter Artedi. Linné sades vara en social person som det var lätt att umgås med. Esaias Tegnér skrev om Linné att "han talade med bönder på bönders vis, och med de lärde talade han latin".

Forskning

Carl von Linné utformade sexualsystemet, d v s indelning av växter efter deras kön och befruktningsdelar (ståndare och pistiller), ett lätt, men något konstlat sätt att indela växter på. Han uppfann binärnomenklaturen, d v s att allt liv, (inklusive sjukdomar) har två namn på latin, ett släktnamn och ett artnamn, kallas också taxa.

Linnés resor

taxa Carl von Linné gjorde ett antal resor till olika platser, och några av hans kända dagböcker behandlar resor i Lappland 1732 (själva reseskildringen utkom inte under Linnés livstid, men som resultat av resan publicerades 1737Flora lapponica), Dalarna 1734, Öland och Gotland 1741, Västergötland 1746, och Skåne 1749 samt resan till Nederländerna där han stannade tre och ett halvt år. I Nederländerna publicerade han 1735 Systema naturae, vilket ligger till grund för den nutida systematiken för allt liv, ett mer "naturligt" system, efter växternas och djurens inbördes släktskap, naturens tre riken grupperade i klasser, ordningar, familjer, släkten och arter, vilket idag används överallt, i alla länder. Linnés lärjungar reste världen runt under hans uppsyn, forskade och samlade in material. De flesta återvände och blev bemärkta män, men några av de mest begåvade fick sätta livet till.

Familj

Han gifte sig 1739 med Sara Elisabeth Moræa från Falun. I Sveden utanför Falun finns Linnés Bröllopsstuga. Paret fick sju barn, däribland Carl von Linné d.y.

Korrespondens

Carl von Linné brevväxlade med ett stort antal lärda män, både inom och utanför Sverige. Han höll även kontakt med ett flertal idag mindre kända svenska lärda män, ofta mångsysslare med intresse för botanik, som i vissa sammanhang har kallats för hans lärljungar, exempelvis Gustaf Hjortberg ifrån Vallda söder om Göteborg.

Filateli

Till Kungliga Vetenskapsakademiens 200-årsjubileum utgav Postverket fyra minnesfrimärken. Utgivningsdag 1939—06—02. Carl von Linné hedrades med 15 öre rödbrun (upplaga 177 485 000) och 50 öre grå (upplaga 2 471 000). De andra två märkena i serien tillägnades Jöns Jacob Berzelius. Se vidare Svenska frimärken.

Linnés liv i kronologisk ordning

- 1707 Född 23 maj.
- 1732 Genomför sin Lapplandsresa.
- 1734 Genomför sin resa genom Dalarna.
- 1735 Publicerar Systema naturae
- 1739
- Juni, gifte Sara Elisabeth Moræa vid gamla bergsmansgården Sveden utanför Falun
- Juni, var Linné en av de fem grundarna av Vetenskapsakademien vid dess instiftelse.
- 1741 utnämnd till professor i Uppsala, där han undervisade i naturalhistoria, läkemedelslära och hälsolära. Genomför sin resa genom Öland och Gotland.
- 1746 Genomför sin resa genom Västergötland.
- 1749 Genomför sin resa genom Skåne.
- 1757 Adlad von Linné¹⁾.
- 1778 10 januari, död. Han begravdes i Uppsala domkyrka. —————————— ¹⁾ Ätten dog ut med Carl von Linnés sonson, och ingen ny von Linné föddes efter 1700-talet.) Systematik av Organismer: / Domän / Rike / Stam / Klass / Familj / Släkte / Art / Underart / Ras

Se även

- Linnéträdgården
- Linnés sexualsystem

Externa länkar

- [http://www.linnaeus.uu.se/SLS/index.htm Svenska Linnésällskapet]
- [http://www.linnean.org/ The Linnean Society of London] Linné, Carl von Linné, Carl von Linné, Carl von Linné, Carl von Linné, Carl von Linné, Carl von ja:カール・フォン・リンネ ko:칼 폰 린네 zh-min-nan:Carolus Linnaeus

Binärnomenklatur

Taxonomi (av grekiska: taxis, ordning och nomi, bruk, regel) är vetenskapen om klassificering av organismer. Ett namn på en art som vitsippan är sammansatt av släktnamnet (Anemone) och ett artepitet (nemorosa); ofta bifogas dessutom en s.k. auktorsbeteckning som anger vem som publicerat namnet (Linné), således Anemone nemorosa L. De vetenskapliga namnen skrivs normalt kursivt. Om man vill vara ännu mera exakt kan man ange i vilken publikation som namnet föreslogs samt vilket typexemplaret är och var det förvaras: "Fumaria officinalis L., Sp. Pl. vol II, p. 700 (1753);. Typus: LINN 881.13" specificerar således vår vanliga jordrök. Ej sällan ser man en sammansatt auktorsbeteckning med först en förkortning inom parentes och sedan en annan efter parentesen. Detta innebär då att epitetet först föreslagits av auktorn inom parentes, men i ett annat släkte eller i en annan rang. Auktorn efter parentesen har sedan omkombinerat epitetet till det namn vi nu använder. "Mentha longifolia (L.) L. (1756)" grundar sig på "Mentha spicata var. longifolia L. (1753)" och "Gymnadenia conopsea (L.) R. Br. (1813)" på "Orchis conopsea L. (1753)". Märk att eventuella andra kombinationer av samma epitet som gjorts inte tas med, således tas inte "R. Br." med i "Habenaria conopsea (L.) Benth. (1880)". Vad beträffar hybrider skriver man oftast föräldraarternas artepitet i bokstavsordning, Anemone nemorosa X ranunculoides, men om det är en hybrid där man vet vilken som är moderplanta skrivs dess epitet först. (Se exemplet Ätlig groda.

Övrigt

- ssp, subsp - underart
- ssp. - ?
- var. - varietet

Se även

- Nomenklatur
- Klassifikation
- Systematik
- Karakteristik Kategori:Systematik

Fertil

Fertilitet är förmågan att fortplanta sig, begreppet är däremot inte direkt synonymt med fruktsamhet. I demografiska sammanhang används nämligen fertilitet i betydelsen "realiserad fruktsamhet", dvs hur många barn som faktiskt föds. Förmågan att helt enkelt kunna alstra barn kallas fekunditet. Motsatsen till fertilitet är sterilitet. Kvinnans fertila ålder infaller oftast mellan 13 och 50 års ålder. Mannen är fertil från puberteten och uppåt i ålder. Infertilitet är termen som brukar användas för ofrivillig barnlöshet. Kategori:Demografi Kategori:Människans fortplantning

Underart

Ras är en grupp individer inom en djurart som kännetecknas av vissa gemensamma ärftliga egenskaper. Till skillnad från begreppet underart är begreppet ras oklart. Det används i Europa främst för sådana varieteter som människan skapat genom selektiv avel, och i engelsktalande länder även för mer eller mindre godtyckliga uppdelningar av människor efter synliga skillnader. Denna användning av begreppet är emellertid kontroversiell.

Rasbegreppet tillämpat på människor

Begreppet ras tillämpas ibland på människor. Man delar då vanligen in människorna i raser med utgångspunkt från morfologiska skillnader som hudfärg, hårstruktur och kranieform. Det finns inget entydigt sätt att göra detta och gränsdragningen är alltid till viss del godtycklig. I dag används morfologiskt indelade raser främst i USA och i engelsktalande länder, ofta utan något vetenskapligt stöd. I Sverige och övriga Europa används sällan eller aldrig ras som begrepp. Man talar istället om etniska grupper eller etnisk härkomst. Under senare år har möjligen att dela in människor i grupper med utgångspunkt från genetisk information diskuterats. Även här blir gränsdragningen till viss del godtycklig och det är oklart om en sådan gruppindelning, i den mån den låter sig göras, är användbar.

Är rasbegreppet biologiskt meningsfullt?

Sedan rasbegrepp baserade på morfologiska skillnader började användas i Europa någon gång kring 1500-talet eller 1600-talet har dess möjliga biologiska innebörd diskuterats. Morfologiska skillnader är anpassningar till vissa livsbetingelser. Hudfärg är exempelvis en avvägning mellan fördelen av att med ljus hud effektivt kunna bilda vitamin D i solfattiga miljöer och fördelen som mörk hud med mycket melanin ger i form av skydd mot cellskador. Dessa morfologiska skillnader kan inte direkt hänföras till genetiska skillnader, även om geografiskt närhet och livsbetingelser i viss utsträckning är korrelerade. Biologiska skillnader, eller skillnader i fenotyp, mellan morfologiskt indelade raser är svåra att studera då man nästan aldrig kan utesluta sociala skillnader. De senaste 30 åren har dock framsteg inom genetik möjliggort studiet av genetiska skillnader, och då sådana skillnader nästan alltid i någon utsträckning leder till fenotypiska skillnader skulle man i den mån de inte finns kunna avfärda en biologisk grund för rasbegreppet, och omvänt i den mån det skulle finnas tydliga skillnader kunna argumentara för att rasbegreppet är biologiskt meningsfullt. De första studierna av genetiska skillnader visade att dessa är mycket större mellan individer inom en morfologiskt definierad ras än mellan två sådana raser, och att skillnaderna för varje enskild gen enbart är en skillnad i frekvens. Det finns alltså inga speciella "vita" gener eller "svarta" gener, även om man för en viss gen kan se en liten skillnad i frekvens mellan grupperna. Dessutom visade man att variationen i vissa fall är kontinuerlig mellan olika morfologiskt indelade raser, exempelvis mellan Europa och Asien. På grund av dessa studier avfärdade många rasbegreppet som biologiskt meningslöst. Sedan 1990 har dock flera studier visat att skillnaderna mellan individer i skilda morfologiskt indelade raser är systematisk och användbar för att sortera människor i grupper. Genom att betrakta flera gener samtidigt hos en från Afrika under Sahara, Europa eller östra Asien slumpmässigt urvald person och använda korrelationer mellan gener kan man med >99 % säkerhet avgöra till vilken kontinent denna person hör (Bamshad et al 2003). Det är oklart om dessa systematiska skillnader som endast visar sig som korrelationer svarar mot några klara fenotypiska skillnader, och även om så skulle vara fallet är det inte känt i vilken utsträckning dessa sammanfaller med de morfologiskt indelade raserna. Helt säkert är dock att en morfologisk indelning av mänskligheten i raser fångar genetiska skillnader bättre än en helt slumpmässig indelning skulle göra (Bamshad et al 2004). Sammanfattningsvis kan sägas att det idag råder stor enighet kring att det inte går att definiera skarpt indelade "rena" raser på ett biologiskt meningsfullt sätt, men åsikterna går isär om man kan göra en naturlig (men till viss del godtycklig och överlappande) indelning av mänskligheten, hurvida den är användbar, och i vilken utsträckning den isåfall svarar mot en morfologisk indelning. De moderna statistiska metoderna som utvecklats är däremot användbara för att belysa människans historia och vandringar.

Rasbegreppets historia

Rasbegreppet har varierat över tiden. Inte ens under den historiska rasbiologins epok var man ense om vilka raserna var. När t.ex. nazisterna ställde en ”arisk ras” mot en ”judisk ras” blandade man samman en språklig indelning (indoeuropeiska eller ” ariska” språk) med en religiös indelning (judisk religion) och påstod att båda var biologiska. Relaterat till husdjursavel dyker begreppet ”ras” för första gången upp på svenska 1764. Om populationer av människor användes det i skrift på svenska första gången 1792. Man ska dock ha i minnet att vetenskaplig litteratur på denna tid skrevs på latin. I en äldre, mer bildlig betydelse, med avseende på karaktärsdrag eller familj eller samhällsgrupp användes det i skrift första gången 1668, då med den internationella stavningen race. Man kunde t.ex. tala om ”tullsnokarnas ras” eller ”Adolf Fredriks ras”. Ursprunget till begreppet är omstritt.

Unesco:s inställning till rasbegreppet

FN har löpande träffat ledande vetenskapsmän från olika forskningsområden, för att ta ställning till rasbegreppets relevans och för att utröna eventuella skillnader. 1950 samlade FN-organet Unesco en grupp socialvetenskapsmän, vilka utarbetade ett officiellt uttalande om rasbegreppet. I juni året därefter anordnades en konferens i Paris med ärftlighetsforskare och antroploger, som med det föregående uttalandet som grund författade ett nytt uttalande om begreppet ras. Ordet ansågs vara nödvändigt i vetenskapliga sammanhang, men det fastslogs även att det var svårt att dra någon egentlig gräns mellan olika raser. Nya möten i FN skedde 1964 och 1967, vilka sammanfattas i Unescos skrift Four statesments on the race question (1969). Unesco gav en officiell deklaration 1978, Deklarationen om raser och rasistiska fördomar, där det fastslås att alla individer och grupper har rätt att vara olika, men att ingen forskning stöder att olika raser är överlägsna eller underlägsna, och att ingen får diskrimineras på rasistisk grund. I denna deklaration ges även en officiell definition av rasism (artikel 2). Chefen för Rasbiologiska institutet, Gunnar Dahlberg, och sociologen Joachim Israel gav i anslutning till Unescos konferenser ut Raser och folk för svenska Unesco-rådet, där Dahlberg försökte ta död på många rasistiska fördomar som rasblandningar, skillnader i intelligens, och ärftlighet. Boken innehåller även ett dokument som publicerats april 1965 i tidskriften The Unesco Courier där forskare från hela världen enades om en rad biologiska teser om rasfrågan. Dokumentet innehåller tretton punkter, som bland annat fastslår att det förekommer stora skillnader inom folk, att rena raser inte existerar, att biologiska skillnader beror i de flesta fall på en växelverkan mellan arv och miljö, att genetiska skillnader oftast beror på olikheter i frekvens av samma egenskaper, att korsningar inte har några biologiska nackdelar, att begreppet är rent biologiskt och inte nationellt, språkligt eller kulturellt betingat, och att raser inte innefattar själsliga drag. Boken fick ett oerhört genomslag, och påverkade framför allt lärarutbildningen i relaterade moraliska frågor.

Rashygien

En gammal myt är att det är önskvärt med rasrenhet, något som kan vara skadligt enligt nutida biovetenskap. När husdjursraser standardiseras, använder man inavel. Det innebär ökad risk för att sjukdomsgener ska slå igenom. Myten grundar sig i det genetiska självhushållet i äldre tiders lantbruk. För att gardera sig mot riskabla slumpvariationer måste odlaren minska det genetiska urvalet. Djurraser och växtsorter renavlades. Så uppstod idén om värdet av ”den rena rasen” och ”det rena blodet”, som senare överförts på det mänskliga samhället och så småningom gav upphov till rasismen.

Referenser

- [http://www.unhchr.ch/html/menu3/b/d_prejud.htm Declaration on Race and Racial Prejudice (1978)], Office for the high Commissioner for human rights (eng)
- Bamshad, Michael; Wooding, Stephen; Salisbury, Benjamin A.; Stephens, J. Claiborne (2004). Deconstructing The Relationship Between Genetics And Race. Nature Reviews Genetics 5, 598–609. [http://www.nature.com/cgi-taf/DynaPage.taf?file=/nrg/journal/v5/n8/abs/nrg1401_fs.html] [http://www.xmission.com/~wooding/pdfs/bamshad_race04.zip reprint-zip]
- Bamshad MJ, Wooding S, Watkins WS, Ostler CT, Batzer MA, Jorde LB (2003). Human population genetic structure and inference of group membership. American Journal of Human Genetics 72, 578–589. [http://batzerlab.lsu.edu/Publications/Bamshad%20et%20al.%202003%20Am%20J%20Hum%20Genet.pdf reprint-pdf]
- Hiernaux, Jean; Banton, Michael [http://unesdoc.unesco.org/images/0012/001229/122962eo.pdf Four statements on the race question, Unesco 1969 (eng) (pdf)]
- Kuper, Leo, Gluckman, Max, Lévi-Strauss, Claude m fl [http://unesdoc.unesco.org/images/0001/000154/015484eo.pdf Race, science and society; The Race Question in Modern Science, Unesco 1975]

Se även

- Haplogrupp
- Rashygien Kategori:Genetik Kategori:Djurskötsel Kategori:Mänsklig evolution ja:人種

Fertil

Växtriket

- Gnetophyta
- Mossor (Bryophyta)
- Barrväxter (Coniferophyta)
- Cycader (Cycadophyta)
- Fräkenväxter (Equisetophyta)
- Ginkgoer (Ginkgophyta)
- Lummerväxter (Lycopodiophyta)
- Gömfröväxter (Angiospermae)
- Psilotophyta
- Ormbunkar (Pteridophyta) Växtriket (Plantae) omfattar alla växter och är ett av de riken vilka ingår i den biologiska systematiken. Studiet av växtriket kallas botanik. Växtriket indelas i divisioner (förutom stammar) och alla växter (kärlväxter) är antingen fanerogamer (fröväxter) eller kryptogamer (sporväxter).

Externa länkar

- [http://linnaeus.nrm.se/flora/taxon.html Den virtuella floran]
- [http://www-genvagar.slu.se/evolution/gymnasie/art17b.htm Gömfröiga (Blom-) växter på SLU]
- [http://plants.usda.gov/classification/output_report.cgi?3%7CS%7CSpermatophyta%7Cu%7C140%7C+63 USAs jordbruksdepartement] Kategori:Systematik ms:Tumbuhan zh-min-nan:Si̍t-bu̍t ko:식물 ja:植物 simple:Plant

Art (keltisk mytologi)

Art var en hjälte i irländsk keltisk mytologi. Art är mest omtalad för sin äventyrliga resa som påminner om Odysseus'. kategori:Keltisk mytologi

Leucipo (mitología)

Leucipo es el nombre de varios personajes de la mitología griega: #Un hijo de Enómao, rey de Pisa, que se enamoró perdidamente de la ninfa Dafne. Pero como sabía que ésta amaba la libertad de los bosques y rechazaba cualquier pretensión de matrimonio, se dejó crecer la melena (con la escusa de que iba a sacrificarla al dios Alfeo) y se vistió de mujer. De esta guisa se presentó ante su amada y le propuso acompañarla en la caza, a lo que la joven asintió, pues Leucipo se preocupó de serle agradable. Con el tiempo y las aventuras cinegéticas ambos se convirtieron en amigos inseparables. Pero Apolo, que también amaba a la ninfa, sintió celos de la felicidad de Leucipo, y reforzó los rayos solares para que al grupo de cazadoras le apeteciera darse un baño en el río Ladón. Obligado a desnudarse, la estratagema de Leucipo fue descubierta, y fue muerto a flechazos o puñaladas por parte de las compañeras de Dafne. #Un gran cazador hijo de Jantio y descendiente por tanto de Belerofonte. Por una afrenta que hizo a la diosa Afrodita, ésta hizo que se enamorara de su propia hermana. Al principio intentó contenerse, pero fue preso de una pasión tal que juró a su madre que se traspasaría con su espada si no le ayudaba a satisfacer sus deseos. Afrodita le ayudó a consumar el incesto haciendo que su hermana también se enamorara de él, y vivieron felices en su amor recíproco hasta que el prometido de su hermana, sospechando de su infidelidad, acudió a su suegro para pedirle ayuda y sorprender a los dos amantes in fraganti. Éste entró en la alcoba de su hija y la hirió mortalmente, al haberla confundido con su amante. En medio del alboroto, Leucipo, que estaba escondido, mató en la oscuridad al desconocido atacante y, al descubrir que el muerto era su padre, se desterró a la isla de Creta y huyó después a Asia Menor, donde fundó la ciudad de Cretineo, cerca de Mileto. Leucófrie, hija del rey Mandrólito, se enamoró de él mientras asediaba la ciudad de su padre, y por amor traicionó a su pueblo y le ayudó a conquistar su ciudad. #Un hijo de Lampro y Galatea. Harto de no tener hijos varones, Lampro amenazó a su mujer con abandonar a su próximo hijo en el monte si nacía mujer. Al dar a luz otra niña, Galatea suplicó a Leto que le cambiara el sexo al bebé, pues como madre podía comprender cómo se sentía. La diosa se compadeció y transformó a la recién nacida en varón, que pasó a llamarse Leucipo. #Un príncipe de Mesenia, hijo de Perieres y Gorgófone, y padre de Arsínoe, Ilaria y Febea. Participó en la caza del Jabalí de Calidón y dio su nombre a la ciudad de Leuctra (Beocia). #Leucipo era el nombre de tres hijos de Heracles, tenidos con Angeo (la hija de Aleo), Marsia (hija de Testio) y Euritele (hija de Tespio) respectivamente. #El octavo rey de Sición, hijo y sucesor de Turímaco. No tuvo hijos varones por lo que educó como suyo a su nieto Perato, que había nacido de los amores de su hija con el dios Poseidón. #El padre de Placia, la esposa Laomedonte, rey de Troya . #Un rey de la isla de Día o de Naxos, hijo de Naxo y padre de Esmerdio. #Un líder de Lesbos que fue enviado por el rey Macareo a fundar una colonia en Rodas con sus seguidores. #Leucipo también era el sobrenombre de Testio, el primero que envió a sus hijos a la caza del Jabalí de Calidón. Categoría:Mitología griega

Prague hotels rozst�py tanie latanie, tanie loty wagi elektroniczne teksty

:: RELATED NEWS ::

Det Kongelige danske Søkortarkiv
Det Kongelige danske Søkortarkiv (English: the Royal Danish Nautical charts archive) was a Danish Navy department, responsible for making accurate nautical charts for the Danish government, primary the Navy, for nearly 200 years. Erected by Royal resolution of October 25, 1784, at the initiative of Naval captain , Michigan, Huron, St. Clair, and Erie. Wind direction is southeastward, becoming eastward as the clouds extend to the east.]] Lake effect snow, also called a snowsquall, is produced in the winter when cold winds move across long expanses of warmer lake water, picking up