:: wikimiki.org ::

Avrättning

Avrättning

Avrättning är verkställande av dödsstraff. På senare år har ordets betydelse glidit till att även beteckna vissa typer av organiserade mord, bland annat vid gisslantaganden och kriminella uppgörelser. Statliga avrättningar kan ibland vara offentliga; i vissa fall i historien har de till och med varit ett folknöje, som till exempel fotboll är i dag. Sverige avskaffade dödsstraff i fredstid 1921 och i krigstid 1973.

Avrättningsmetoder

- Arkebusering, vilket bl.a. förekommer i den amerikanska delstaten Utah
- Elektriska stolen, vilket förekommer i vissa amerikanska delstater
- Garrottering, metod använd i Spanien, ännu under Franco
- Gaskammare, vilket förekommer bl.a. i den amerikanska delstaten Kalifornien
- Giftinjektion, vilket förekommer på olika håll, bland annat i den amerikanska delstaten Texas
- Giljotin
- Halshuggning
- Hängning
- Stening
- Vältande av mur, använt i en del muslimska länder
- Rådbråkning
- Korsfästelse
- Spetsning på påle
- Pålning
- Stegling
- Sågning
- Bränning på bål

Se även

- Skärpt dödsstraff
- Lynchning
- Häxprocess
- Lista över personer som blivit avrättade Kategori:Bestraffningsformer ja:刑罰の一覧 simple:Execute

Dödsstraff

Dödsstraff innebär att en brottsling döms av domstol till döden genom avrättning. Dödsstraffet förekommer idag i många stater i världen. Enligt Amnesty International avrättades 1 146 personer under 2003, 84 procent av dem i något av fyra länder: 726 i Kina, 108 i Iran, 65 i USA och 64 i Vietnam. 78 länder tillämpar dödsstraff, 23 länder har kvar straffet men har inte verkställt det på minst 10 år, 13 länder har kvar dödsstraff bara för vissa speciella brott (i allmänhet brott i krigstid). 81 länder har helt tagit bort straffet ur lagstiftningen. 2005 meddelade Amnesty att mer än 90 procent av världens dödsstraff sker i Kina. Den officiella siffran är 3 400 avrättningar 2004 men Amnesty menar att det förmodligen är ett stort mörkertal och att det korrekta antalet ligger omkring 10 000. Trots det minskar antalet dödsdomar totalt sett i världen. Medlemsstater i Europeiska unionen tillåter inte dödsstraff, eftersom det strider mot Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Medlemskap i Europarådet har något mindre stränga regler i frågan – medlemmar där får ha kvar dödsstraffet i lag men får inte verkställa avrättningar. Sålunda är Ryssland medlem i Europarådet eftersom man har slutat avrätta dömda. Av de europeiska länderna är det bara Vitryssland som fortfarande utdömer och verkställer dödsstraff, och följaktligen är landet inte medlem i Europarådet. I övrigt är Europa fritt från verkställande av dödsstraff och till övervägande delen också från utdömandet av straffet. Turkiet har som led i anpassningen till EU och medlemsansökningsprocessen tagit bort dödsstraffet. Åtskilliga EU-länder hade dödsstraff i lagen så sent som i slutet på 1990-talet. (Storbritannien 1998, Belgien 1996, Estland 1998, Grekland 1993, Italien 1994, Polen 1997, Spanien 1995 – övriga förbjöd dödsstraff 1990 eller tidigare. Vissa av länderna som räknades upp var inte EU-medlemmar vid tidpunkten.) De länder som först tog bort dödsstraffet ur lagstiftningen var Venezuela (1863), San Marino (1865), Costa Rica (1877), Norge (1902) Panama (1903), Ecuador (1906), Uruguay (1907), Colombia (1910) och Island (1928). Irland gjorde återinförande av dödsstraff förbjudet i grundlagen, genom folkomröstning 2001. I Norge återinfördes dödsstraffet retroaktivt för brott begångna under andra världskriget, och 38 människor avrättades 1945 till 1948 (25 norrmän, tolv tyskar och en dansk), varefter dödsstraffet åter avskaffades. I Sverige avskaffades dödsstraffet i fredstid 1921, och 1972 utvigdades förbudet till att även gälla i krigstid. Anton Nilsson var den siste personen som dömdes till döden i Sverige, vilket skedde 1908 som straff för Amaltheaattentatet samma år. Straffet verkställdes dock aldrig. Den sista avrättningen utfördes 1910 då Johan Alfred Andersson-Ander avrättades på Långholmen med giljotin. Den sista offentliga avrättningen i Sverige verkställdes 1876 då Tector halshöggs vid Stenkumla backe utanför Visby.

Filosofin kring dödsstraff

Dödsstraffets varande eller icke varande har diskuterats på ett antal olika sätt. Här beskrivs enkelt och summariskt tre moralfilosofiska skolor och hur man utifrån den beskrivna skolans diskurs kan diskutera dödsstraffet.

Utilitarism

Utilitarismen är en moralfilosofi som förespråkar att vi skall handla så att konsekvenserna av detta handlande gör så att den sammantagna lycka (preferenser med mera) blir så hög som möjligt för alla berörda parter. Detta leder till att utilitaristen bedömer huruvida en handling är rätt eller fel är konsekventialistisk. En sann utilitarist skulle antagligen svara det beror på, om man frågar denne om dödsstraffet. Det alternativ som får de bästa konsekvenserna för den sammanlagda mänskligheten är det som vi självklart också bör agera efter. Det ger att det finns så väl aktiva dödsstraffsförespråkare och motståndare som kallar sig utilitarister. Förespråkarna för dödsstraff resonerar ofta utifrån antagandet att dödsstraffet har en avskräckande effekt på brottslingar av grövre brott. Här antar man att människan besitter en relativt hög grad av rationalitet och autonomi. Genom att en människa som är på väg att begå ett grovt brott som är belagt med dödsstraff (till exempel mord) väljer denne i högre utsträckning att inte begå detta brott i rädsla av att åka fast och därmed bli avrättad. Därmed slipper offret att bli mördat, något som är positivt för den samlade lyckan. En utilitaristisk dödsstraffsförespråkare menar att det i en värld med dödsstraff sker att massor av människor slipper lidandet de skulle kunna råka ut för. De menar också att detta besparade lidande är större än det lidande de som döms till dödsstraff utsätts för. Ett vanligt argument mot ovanstående resonemang är att ifrågasätta huruvida människan är så rationell som tankegången förutsätter. Om de flesta grova brott som enligt förespråkarna bör ligga till grund för dödsstraff begås av sjuka, förvirrade eller starkt känsloladdade personer faller straffets avskräckande effekt. Beccaria menade också att det avskräckande i ett straff snarare ligger i dess förutsägbarhet än i dess grymhet. Ett annat utilitaristiskt argument för dödsstraffet är mer exklusivt inriktad på den dömda gärningsmannen. Här menar man att dödsstraffet är kort och intensivt och bör därmed också vara mer humant än ett långt fängelsestraff som normalt är utfallet av grovvåldsbrottslighet. Om den dömde lider mindre bör också den sammanlagda lyckan vara större. Det finns även utilitaristiska motståndare. Det vanligaste argumentet hos dem är, som vi visat ovan, att man ifrågasätter straffets avskräckande effekt. Om inte straffet avskräcker brott i någon större utsträckning är det ur utilitaristens synsätt helt meningslöst. Inget onödigt lidande blir ju förhindrat. Snarare ökar lidandet i världen i och med att man avrättar ett antal personer. Ett ytterliggare argument med en utilitaristisk prägel är att dödsstraffet riskerar att trappa upp en allmän samhällelig våldsspiral. Genom att staten visar att det är okej att mörda så blir det lättare för en gärningsman att internt argumentera för sitt dåd. Vidare så kanske det driver brottslingar som vet att de kommer att dömas till dödsstraff om de åker fast till att ta till allt mer desperata metoder. Till exempel gisslandraman antas öka. Båda dessa exempel tyder på en minskad lycka i världen. Ett annat vanligt argument är att dödsstraffet riskerar att skapa en allmän social oro. Det kan till exempel handla om rädsla av att bli oskyldigt dömd till döden.

Pliktetiken eller deontologi

Pliktetiken har en radikalt annorlunda utgång när de försöker bedöma hur människan bör handla. Här försöker man istället hitta regler för huruvida handlingar är förbjudna eller påbjudna, oavsett vilka konsekvenserna av detta handlande kan tänkas bli. Att vi skall handla utifrån en moralisk plikt. Ett av de mest kända exemplen på att formulera en sådan moralisk plikt är Kant med sitt kategoriska imperativ. En vanlig pliktetisk ståndpunkt är att livet är heligt och att det därför inte är rätt att döda någon. Detta kan man tycka borde ge att pliktetiker i allmänhet är dödsstraffsmotståndare. Så är dock inte fallet, vi skall visa att det finns såväl förespråkare som motståndare även i det pliktetiska lägret. Pliktetiska motståndare brukar mena att det alltid är orätt att aktivt och uppsåtligt döda en annan människa oavsett vad konsekvenserna är. Därför är det också oacceptabelt med dödsstraff. Denna ståndpunkt tar ingen hänsyn till huruvida världen blir bättre eller sämre med dödsstraff. Oavsett vilket är dödande fel och därför även dödsstraff. Pliktetiker kan även argumentera i en helt annan riktning. Likt föregångaren Kant menar många pliktetiker att brott och straff är intimt sammanbundna. Gärningsmannen som begått ett sånt ohyggligt brott ges dödsstraff av rättviseskäl. Utgångspunkten för detta resonemang är lika som för motståndaren. Nämligen att livet är heligt. Om en person har tagit en annans liv har den förbrukat sitt eget. Straffet är nämligen inte till för att stilla offret eller dess anhörigas krav på rättvisa. Pliktetikerns rättvisa är riktad till gärningsmannen, för att ge denne upprättelse. Om en brottsling förtjänar sitt straff får denne upprättelse genom att sona för sitt brott. Här kan man göra en intressant jämförelse med den tidigare beskrivna utilitarismen. De talade om att man inte bör tillåta dödsstraffet om det bara orsakar onödigt lidande hos förövaren. Pliktetikern talar istället om ett moraliskt nödvändigt lidande.

Rättighetsetik

Som rättighetsetiker tillkänner man alla människor (ibland även djur) ett antal universella rättigheter. Människor har därmed också en skyldighet att inte kränka dessa rättigheter. Huruvida en handling är moralisk korrekt är med andra ord baserad på om några rättigheter blir kränkta. Rättighetsetiker har ofta tänkt sig att dessa rättigheter bör institutionaliseras i någon form av samhälleligt kontrakt. En av dessa rättigheter är alla människors rätt till sitt eget liv. Detta borde få konsekvensen att dödsstraff är förkastligt. Så har också de flesta rättighetsetiker resonerat. Människor har alltid rätt till sitt liv och det kan inga argument om avskräckning (utilitarismen) eller vedergällning (pliktetiken) ändra på. Det finns dock rättighetsbaserade argument för dödsstraffet. En av rättighetsetikens grundvalar är att offret (jämför pliktetiken) har rätt till upprättelse om ett brott har begåtts. Dennes rättigheter har ju kränks och den bör därför kompenseras. Vissa menar att dödsstraffet är en sådan kompensation. Argumentationen stöter dock genast på problem. Det är nämligen svårt att se hur ett mördat offer (som det ofta handlar om) kompenseras av att dess förövare sänds till gaskammaren.

Debatt

- [http://www.amnesty.se Argument mot dödsstraff]
- [http://www.yesdeathpenalty.com Argument för dödsstraff]
- [http://www.csicop.org/si/2004-07/capital-punishment.html Dödsstraff avskräcker inte.]
- [http://mc4se.org/deteff.htm Dödsstraff avskräcker.]

Se även

- Avrättning, beträffande de metoder som används
- Dödsstraff i USA, lista efter delstat
- [http://people.freenet.de/dpinfo/quotes.htm Över 800 citat om dödsstraff] Kategori:Bestraffningsformer ja:死刑 ko:사형 zh-min-nan:Sí-hêng

Mord

Mord innebär att man med uppsåt tar livet av en annan människa. Mord anses i de flesta länder vara ett brott. I Sverige är mord ett brott enligt 3 kap. 1 § brottsbalken. För mord utdöms fängelse i tio år eller på livstid. Om gärningen med hänsyn till de omständigheter som föranlett den eller eljest är att anse som mindre grovt, döms i stället för dråp. Jfr även barnadråp och vållande till annans död. Det vanligaste mordvapnet i Sverige är kniv.

Se även

- Alfabetisk lista över personer som blivit mördade
- Dråp
- Vållande till annans död
- Hedersmord
- Folkmord
- Massaker
- Massmord
- Lönnmord
- Avrättning
- Ritualmord ja:殺人 simple:Murder Kategori:Brott Kategori:Döden

Gisslan

För filmen från 2005 med samma namn, se Gisslan (film) Gisslan, en eller flera personer som tas (ofta med våld) av ena parten i ett krig eller av en väpnad grupp och hålls som säkerhet eller i utpressningssyfte för att vissa krav skall uppfyllas. Gisslan förekom redan i antiken som säkerhet för ingångna fördrag. Sådan gisslan behandlades väl och umgicks i de bästa familjer; de rymde inte eftersom det skulle ha varit ett fördragsbrott. Traditionen fortsatte i de äldsta germanrikena och föreskrevs bl.a. för den svenske kungens säkerhet under eriksgatan. I Genèvekonventionen 1949 förbjuds tagande av gisslan under krig eller annan väpnad konflikt. Sedan 1960-talet har terrorister ofta begagnat sig av gisslan (bl.a. vid flygkapningar) för att genomdriva sina politiska eller ekonomiska krav. Enligt svensk lag lyder gisslantagande under brottet människorov. Ett av de kändaste gisslantagandena i Sverige är Norrmalmstorgsdramat 1973.

Litteratur

- Sveriges Överenskommelser med främmande makter, 1980:26. Kategori:Internationell rätt Kategori:Straffrätt

Fotboll

: Svenska Wikipedias artiklar om fotboll finns samlade på Fotbollsportalen. Fotbollsportalen Fotboll är en sport där man sparkar en boll med avsikt att få in den i motståndarlagets mål. Varje lag har en målvakt och tio utespelare, där man vanligen delar upp det på fyra backar, fyra mittfältare och två anfallare. Det spelsystemet kallas 4-4-2. Ett offensivare system är 4-3-3, ett defensivare är 4-5-1 även om man där brukar låta en eller till och med två mittfältare ha en lite mer offensiv roll.

Historia

Ingen vet var fotbollen ursprungligen kommer ifrån. Man har dock hittat tecken på att fotbollen utövades i Kina redan för 2300 år sedan. På den tiden spelade man, som idag, i två lag och hade två mål (nät uppspända mellan bambustänger). Bollen var tillverkad av läder och fylld med hår. Att kung Filip den långe utfärdade ett förbud mot fotboll visar att sporten förekom även i Frankrike, under 1300-talet. Även i Italien, speciellt i Florens, har fotboll länge spelades. Under 1400-talet utövades sporten på en plan med ungefär samma mått som man har idag. Spelarna var indelade i två lag och spelet gick ut på att få bollen över motståndarens kortlinje, mål förekom ej. I England, liksom i Frankrike, är det ett förbud som visar att fotboll förekommit under 1300-talet. I det här fallet var det Edvard III som utfärdade förbudet med motiveringen att allmänheten istället skulle ägna sig åt bågskyttet. Fotbollen blev då istället ett gatunöje med dåligt anseende eftersom den ofta ledde till gatuslagsmål. I början av 1800-talet hade sporten etablerat sig och börjat tas upp av brittiska internatskolor. Under den här tiden var fotbollen en blandning av dagens fotboll och rugby. Fotbollen växte sig allt större och blev mer och mer populär. 1863 bildades Englands fotbollförbund Football Association. Men redan år 1871 bröt sig en grupp ur organisationen och bildade Rugby Union. När brytningen mellan sporterna genomförts startades den engelska cupen och sedan dess har sporten rullat på. En benämning för fotboll i England är association football efter fotbollsförbundet. 1872 spelades den första landskampen, mellan Skottland och England, i Partick, Glasgow, Skottland. I slutet av 1800-talet spreds spelet Jorden runt. Den första landskampen utanför Brittiska öarna spelades 1885 i USA mellan USA och Kanada. Den första landskampen på den sydamerikanska kontinenten spelades 1901 i Uruguay mellan Uruguay och Argentina medan den första landskampen på den europeiska kontinenten spelades 1902 i Wien mellan Österrike och Ungern, som hade egna landslag fastän de båda ingick i landet Österrike-Ungern tills det delades upp 1918. I slutet på 1800-talet hade fotbollen andra regler än vad den har i dag, i början av 2000-talet. Passningar till exempel användes bara som nödlösning, men sedan ett lag vunnit FA-cupen med hjälp av passningsspel ändrade spelet karaktär till dagens system. 1885 legaliserades proffsfotbollen i England och 1888 startades engelska ligan. 1904 bildades världsförbundet FIFA och sedan Uruguays seger i OS 1924 har fotbollen blivit världens mest betydelsefulla sport. Idag spelas fotbollen med 11 spelare på plan, varav en målvakt. De övriga spelarna kan lagen välja att placera ut som de vill i positionerna, back, mittfältare och anfallare.

Spelarroller

Huvudartikel: Positioner i lagsporter Målvakten har till uppgift att se till så motståndarna inte gör mål. Målvakten är den enda spelare som får ta bollen med händerna, dock endast i det egna straffområdet. Om en medspelare passar med någon del av benet till målvakten får denne inte ta bollen med händerna, utan måste nicka, brösta, eller sparka den vidare. Backar har till uppgift att hjälpa målvakten, först och främst ska de förhindra att motståndarna lyckas spela sig till målchanser. Mittfältare styr spelet från mitten av planen. De är de mest flexibla av spelarna och kan hjälpa både anfallare och försvarare. Anfallare har för uppgift att göra mål. Detta går oftast till genom att ta anfallaren tar emot en boll från en mittfältare, varefter han först dribblar eller skjuter direkt i avseende att få boll förbi målvakten och in i buren.

Regler

Offsideregeln är en av fotbollens mer svårförstådda regler. Meningen med regeln är att lag inte skall kunna placera spelare i motståndarnas målområde och slå bollar till dem och på så sätt avgöra matchen. Domaren dömer offside om en spelare passar en annan spelare då den spelare som tar emot passningen ej har minst två motståndare (varav en ofta men inte nödvändigtvis är målvakten) mellan sig och kortsidan åt det håll som han anfaller. Offside räknas när passningen slås, inte när bollen tas emot. Om spelaren som tar emot passningen är på egen planhalva när den slås, så är det inte offside. Om det är offside så kommer den assisterande domaren att hålla upp sin flagga rakt uppåt ovanför sitt huvud för att göra huvuddomaren uppmärksam på att ett regelbrott är begånget. Huvuddomaren blåser då i sin pipa och laget vilket brottet är begånget mot, får frispark. För att huvuddomaren ska kunna avgöra var på planen offside förseelsen inträffat håller den assisterande domaren sin flagga i 3 olika vinklar in mot planen. Hålls flaggan rakt upp betyder det att förseelsen är gjord i höjd med den assisterande domaren och på den 3:e del av planen som ligger närmast den assisterande domaren. Hålls flaggan i 90 graders vinkel in i planen betyder det att en offside skett i den mittersta 3:e delen och slutligen om flaggan hålls i ca 135 graders vinkel in i planen ska huvuddomaren placera frisparken i den sista 3:e delen av planen bort från den assisterande domaren.

Ungdomsfotboll

Domare Många barn börjar träna fotboll i 6-7 årsåldern. Då spelar man 5-mannafotboll, på planer som är ca 1/4 av en fullstor plan. Man har också mindre målburar. Man har en målvakt och fyra utespelare, och alla springer oftast i grupp efter bollen. I 10-årsåldern går man över till 7-mannafotboll på planer som är ca 1/2 av en fullstor plan, och har lite större mål än 5-manna. Man är då en målvakt och sex utespelare , och spelet blir mer tekniskt och konditionskrävande. I 12-årsåldern går man sedan över till 11-mannafotboll på fullstora planer och med fullstora målburar. Vid detta punkt bör spelarna ha uppnått en viss teknik och ett stort mått av samspel för att klara att få bollen hela vägen över planen till motståndarmålet. Fotbollsföräldrar är de föräldrar till fotbollsspelande barn, som inte tvekar att gå upp i gryningen en lördag för att köra sitt eget barn, och några medspelare, till en lerig plan på andra sidan stan, och sedan stå i hällregn och glatt heja allt de kan. En speciell sorts fotbollsföräldrar är lagets ledare. Dessa kan vara lagledare och tränare. Förutom att gå upp i gryningen och köra till matcher, viker de också en stor del av sin tid åt att träna barnen eller organisera träningsläger och fotbollscuper. I juniorfotbollen finns breddlag och elitlag (även utvecklingslag). I breddlag kan alla sorters spelare spela, och det är i sådana lag de flesta både börjar och fortsätter. Till utvecklingslagen kan man provspela om man vill satsa riktigt mycket på fotbollen, oftast i 11-12-årsåldern. Blir man antagen innebär det mycket hårdare träning än i breddlagen, men också chansen att kanske en dag bli en stor och etablerad fotbollsstjärna. Det är i första hand de etablerade storklubbarna som har utvecklingslag. Inom ungdomsfotbollen lägger man nuförtiden stor vikt vid "rent spel", dvs i princip alla klubbar jobbar för att alla skall uppträda schysst mot medspelare, domaren och motståndarna. Fula tillmälen, och otrevliga hejaramsor tillåts inte, varken av spelare eller hejaklack. Grundidén är att alla skall ha kul, och lära sig gott sportsmannaskap. I Sverige finns fyra fotbollsgymnasieskolor - Borås och Västerås för flickor, och Norrköping och Sundsvall för pojkar.

Fotboll för herrar och damer

Fotboll har framför allt spelats av män, och det är framför allt fotboll spelad av män som dokumenterats från medeltiden och framåt. Det finns belägg för att kvinnor spelat fotboll i Skottland på 1790-talet. Den första dokumenterade fotbollsmatchen mellan kvinnor ägde rum i Glasgow, Skottland, 1892. I Storbritannien blev fotboll populärt bland kvinnor under första världskriget, eftersom mobiliseringen av män till krigsmakten gjorde att många kvinnor började arbeta inom industrin. Damfotbollen drog en publik som ibland var större än herrfotbollens, men 1921 utestängdes kvinnorna från det engelska fotbollförbundet FA:s fotbollsplaner. De följande 40 åren var fotboll en utpräglad herrsport i hela världen. Under 1960-talet och 1970-talet uppstod organiserad damfotboll i Europa och USA - i England grundades Women's FA 1969, och dam-EM i fotboll hade premiär 1984. Dam-VM i fotboll hade premiär 1991, alltså 61 år efter första herr-VM i fotboll. I USA, där fotboll är en liten sport jämfört med baseboll, amerikansk fotboll och basketboll, är andelen damer relativt stor. Det finns en proffsliga, Women's United Soccer Association. I Sverige grundades Damallsvenskan 1973 och blev en gemensam serie 1988. Det svenska damlandslagets framgång i VM 2003 har bidragit till att öka damfotbollens utrymme i massmedia. Till skillnad från herrfotbollen är damfotbollen en ung sport, som står under utveckling. En stor del av ungdomslirarna nuförtiden är tjejer, och andelen flicklag ökar stadigt.

Fotbollens geografi

Fotboll spelas i väsentligen alla världens länder. I de flesta länder är det den största sporten. VM 2003

Fotboll i världens länder

Fotboll i Sverige

Fotboll är Sveriges största sport, både räknat i publiksiffror och antal aktiva. Till skillnad från många andra länder är dominansen inte total - ishockey, basket och bandy drar också stor publik. Se korpfotboll.

Se även

- Lista över fotbollsklubbar
- Lista över fotbollsspelare
- Amerikansk fotboll
- Fotbollsallsvenskan
- Damallsvenskan

Externa länkar

- [http://www.svenskfotboll.se/ Svenska Fotbollförbundet] Kategori:Fotboll als:Fussball ja:サッカー ko:축구 ms:Bola sepak simple:Soccer football th:ฟุตบอล zh-min-nan:Kha-kiû

1921

Händelser

- 1 januari - Victor Sjöströms film Körkarlen efter Selma Lagerlöfs roman har premiär.
- 3 januari - Osmanska riket (som 20 januari utropas till Turkiet) sluter fred med Armenien.
- 9 januari - Utgivningen av August Strindbergs samlade skrifter redigerade av John Landquist föreligger i 55 band.
- 13 januari - Bondeförbundet och Jordbrukarnas Riksförbund går samman till Bondeförbundet och etablerar sig som svenskt riksdagsparti.
- 20 januari - Republiken Turkiet utropas.
- 26 januari
- Den svenska riksdagen antar för andra gången och därmed definitivt rösträttsreformen. Därmed råder nu allmän och lika rösträtt för män och kvinnor, varvid socialdemokraterna och liberalerna har nått sina gemensamma mål, demokrati och parlamentarism.
- Evert Taube skivdebuterar i Stockholm med fyra titlar och sjunger till eget lutackompanjemang.
- 30 januari - Den första ishockeymatchen i Sverige spelas.
- Januari - Den svenska riksdagen utser för första gången själv sina talmän.
- 19 februari - Första helikoptern flyger.
- 23 februari - Louis De Geer d.y. avgår som svensk statsminister och efterträds av Oscar von Sydow.
- 25 februari - Georgien blir sovjetrepublik.
- Februari - Den svenska utrikesnämnden börjar sin verksamhet.
- 8 mars - Ryska matroser vid flottbasen Kronstadt startar ett uppror mot bolsjevikregeringen men krossas av Trotskijs trupper.
- 25 mars - Det svenska Socialdemokratiska vänsterpartiet antar den kommunistiska internationalens (Kominterns) 21 teser.
- 26 mars - Socialdemokratiska vänsterpartiet splittras. De som är för Komintern bildar Sveriges Kommunistiska Parti (SKP), medan oppositionen behåller det gamla namnet.
- 30 mars - Den svenske bankdirektören Marcus Wallenberg tar initiativet till att bilda Skattebetalarnas förening.
- 15 april - Pär Lagerkvists expressionistiska pjäs Himlens hemlighet har premiär.
- 7 maj - Dödsstraffet i fredstid avskaffas i Sverige med 62 röster mot 23 i Första kammaren och 116 mot 48 i Andra.
- 13 maj
- Den svenska riksdagen beslutar med stor majoritet att inrätta ett rasbiologiskt institut (det första i världen) för att "...hindra tillkomsten av ur olika synpunkter icke önskvärda samhällsmedlemmar".
- Den svenska statens arbetslöshetskommission begär ytterligare 36 miljoner i kampen mot arbetslösheten.
- 1 juni - Karl Gerhards första revy, Vart ska vi annars gå? har premiär på Folkan i Stockholm.
- 18 juni - Svenska balettens avantgardistiska musikal Brudparet i Eiffeltornet har premiär i Paris.
- 24 juni - Förbundsrådet i Genève ger Finland suveräniteten över Åland.
- 30 juni - Kompositören och organisten Elfrida Andrée tillåts, vid 80 års ålder, bli medlem av Föreningen Svenska Tonsättare.
- 18 juli - Den första BCG-vaccinationen utförs.
- 21 augusti - Simmaren Arne Borg sätter det första av sina 32 världsrekord.
- 12 september
- I det första svenska valet med rösträtt för både män och kvinnor går vänsterpartierna fram, dock utan att få majoritet.
- De fem första kvinnorna väljs härvid också in i den svenska riksdagen. De är Kerstin Hesselgren, Nelly Thüring, Bertha Wellin, Agda Östlund och Elisabeth Tamm.
- 13 oktober - Oscar von Sydow avgår som svensk statsminister och efterträds av Hjalmar Branting i en socialdemokratisk minoritetsregering.
- 20 oktober - Ålandskonventionen, om Ålands demilitarisering och neutralisering, undertecknas av Sverige, Finland, Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Italien, Danmark, Polen, Estland och Lettland.
- 2 november - Svenska Röda Korset sänder en hjälpexpedition till svältande i Ryssland.
- 7 november - Benito Mussolini blir ledare för Italiens fascistparti.
- 13 november - Filmen The Sheik med Rudolph Valentino har urpremiär i New York.
- 27 november - Hjalmar Bergmans bok Farmor och Vår Herre utkommer.
- 6 december - Irland blir fristat (republik), utom sex grevskap i norr som blir Nordirland under fortsatt brittiskt styre.
- Baltzar von Platen och Carl Munters presenterar sitt kylskåp utan rörliga delar.
- I den nya svenska giftermålsbalken stadgas att gifta kvinnor är myndiga, båda föräldrarna har ansvar för barnen och att barn och hustru skall bära mannens efternamn.
- Tekniska högskolan i Stockholm öppnas för kvinnor.
- Tidningarnas Telegrambyrå (TT) bildas.
- Den första reguljära bussförbindelsen i Sverige öppnas.
- Automatiseringen av telefonsystemen i Sverige inleds.
- De svenska straffen för abort lindras.
- Den svenska deflationskrisen leder till lågkonjunktur, som gör att som mest 26,2 procent av LO:s anställda är arbetslösa.
- Gandhi inleder sin kampanj för passivt motstånd till följd av missnöjet med det brittiska väldet.

Födda

- 4 januari - Torsten Lilliecrona, svensk skådespelare.
- 8 januari - Gunnel Wadner, svensk skådespelare.
- 24 januari - Ingvar Lidholm, svensk kompositör, medlem av Måndagsgruppen.
- 29 januari - Gotha Andersen, dansk skådespelare.
- 31 januari - Mario Lanza, amerikansk skådespelare och sångare.
- 8 februari - Lana Turner, amerikansk skådespelare.
- 16 februari - Vera-Ellen, amerikansk dansare och skådespelare.
- 19 februari - Börje Teijler, svensk kommunhistoriker.
- 24 februari - Carl-Gustaf Lindstedt, svensk skådespelare och komiker.
- 25 februari
- Git Gay, svensk revyartist, skådespelare och sångerska.
- Willy Kyrklund, författare.
- 26 februari - Betty Hutton, amerikansk skådespelare, sångerska och komiker.
- 28 februari - Sven Gillsäter, svensk filmare, fotograf, författare, manusförfattare och kortfilmsregissör.
- 8 mars - Cyd Charisse, amerikansk skådespelare och dansare.
- 10 mars - Curt Nicolin, svensk industriman.
- 11 mars - Astor Piazzolla, argentinsk musiker och kompositör, mästare på bandoneón.
- 21 mars
- Francisco Godia-Sales, spansk racerförare.
- Bengt Grive, svensk journalist och tv-sportkommentator.
- 23 mars - Donald Campbell, brittisk bil- och motorbåtsförare.
- 25 mars - Simone Signoret, fransk skådespelare och författare.
- 26 mars - Åke Larsson, svensk kompositör, textförfattare, musiker (bas och saxofon), orkesterledare, skivproducent, musikförläggare.
- 28 mars - Dirk Bogarde, brittisk skådespelare.
- 5 april - Ernst Wellton, svensk skådespelare.
- 6 april - Sten Ardenstam, svensk skådespelare.
- 16 april - Peter Ustinov, brittisk skådespelare.
- 20 april - Folke Lind, svensk amatörskådespelare.
- 1 maj - Torsten Sjöholm, svensk skådespelare.
- 2 maj - Satyajit Ray, indisk regissör, manusförfattare, producent och kompositör.
- 9 maj - Sophie Scholl, tysk motståndskämpe.
- 12 maj - Joseph Beuys, tysk konstnär.
- 14 maj - Arve Opsahl, norsk skådespelare och komiker.
- 21 maj - Andrej Sacharov, sovjetrysk kärnfysiker och medborgarrättskämpe, nobelpristagare.
- 23 maj - James Blish, amerikansk fantasy- och science-fiction-författare.
- 25 maj - Rolf Tourd, svensk skådespelare.
- 10 juni - Prins Philip, hertig av Edinburgh.
- 21 juni - Jane Russell, amerikansk skådespelare.
- 28 juni - P.V. Narasimha Rao, indisk premiärminister.
- 5 juli - Ronnie Hartley, dansk violinist.
- 7 juli - Ezzard Charles, amerikansk boxare.
- 13 juli - Anne-Margrethe Björlin, svensk skådespelare.
- 15 juli - Bruce Merrifield, amerikansk kemist. Nobelpristagare.
- 18 juli - John Glenn, amerikansk astronaut och senator.
- 21 juli - James Cooke Brown, amerikansk sociolog och science fiction-författare.
- 23 juli - Sune Elffors, svensk skådespelare och officer.
- 26 juli - Leif Hedenberg, svensk skådespelare och regissör.
- 31 juli - Peter Benenson, brittisk jurist, grundade föreningen Amnesty.
- 1 augusti - Jack Kramer, amerikansk tennisspelare.
- 3 augusti - Birgitta Arman, svensk skådespelare.
- 11 augusti - Alex Haley, amerikansk författare.
- 16 augusti - Hans Asplund, svensk arkitekt, professor vid Lunds tekniska högskola.
- 18 augusti - Eva Wikman, svensk skådespelare.
- 19 augusti - Gene Roddenberry, skapare av Star Trek.
- 28 augusti - Barbro Hiort af Ornäs, svensk skådespelare.
- 16 september - Ursula Franklin, tysk-kanadensisk fysiker.
- 18 september - Nils Hallberg, svensk skådespelare.
- 25 september - Åke Rangnar Wide, svensk konstnär och grafiker.
- 30 september - Deborah Kerr, brittisk skådespelare.
- 2 oktober - Bruce Montgomery, brittisk filmmusik-kompositör, även författare under pseudonymen Edmund Crispin.
- 12 oktober - Torbjörn Jahn, svensk musiker och skådespelare.
- 13 oktober - Yves Montand, fransk skådespelare och sångare.
- 19 oktober - Gunnar Nordahl, svensk fotbollsspelare, en del av trion Gre-No-Li.
- 22 oktober
- Georges Brassens, fransk vissångare.
- Czeslaw Slania, polsk-svensk frimärksgravör.
- 25 oktober - Gunnel Broström, svensk regissör och skådespelare.
- 28 oktober
- Allan Linder, svensk skådespelare.
- Lars Nordrum, norsk teater- och filmskådespelare.
- 30 oktober - Göthe Grefbo, svensk skådespelare.
- 2 november - Birgit Johannesson, svensk skådespelare.
- 3 november
- Charles Bronson, amerikansk skådespelare.
- Fylgia Zadig, svensk skådespelare.
- 7 november - Rune Turesson, svensk skådespelare.
- 12 november - Lars Gyllensten, svensk författare och läkare.
- 22 november - Rodney Dangerfield, amerikansk skådespelare och ståuppkomiker.
- 26 november- Gertrud Fridh, svensk skådespelare.
- 27 november - Alexander Dubcek, tjeckoslovakisk politiker.
- 3 december - Lillebil Kjellén, svensk skådespelare.
- 4 december - Deanna Durbin, amerikansk skådespelare och sångerska.
- 6 december - Marcel Callo, fransk motståndsman mot nazismen.
- 7 december - Carla Capponi, italiensk kommunistisk motståndskvinna under andra världskriget och läkare.
- 17 december
- Elsie Albiin, svensk skådespelare.
- Kerstin Sundmark, svensk kompositör och sångtextförfattare.
- 21 december - Britta Holmberg, svensk skådespelare.
- 31 december - Simon Brehm, svensk orkesterledare.

Avlidna

- 1 januari - Theobald von Bethmann Hollweg, tysk rikskansler och premiärminister i Preussen 1909-1917.
- 8 februari - Pjotr Kropotkin, rysk anarkist.
- 23 mars - Jean-Paul Laurens, fransk akademisk målare.
- 28 juni - Charles Joseph Bonaparte, amerikansk advokat och politiker, justitieminister 1906-1909, grundare av FBI.
- 4 juli - Antoni Grabowski, polsk kemiingenjör, ledande inom Esperanto-rörelsen.
- 12 juli - Harry Hawker, australisk flygpionjär och företagare.
- 21 augusti - Enrico Caruso, italiensk operatenor.
- 27 september - Engelbert Humperdinck, tysk kompositör.
- 25 oktober - Bat Masterson, amerikansk sheriff.
- 5 november - Gustaf Fredriksson, svensk skådespelare och teaterchef.
- 21 november - Christina Nilsson, svensk sångerska med internationell karriär.
- 28 november - `Abdu'l-Bahá, Haifa, Israel.
- 30 november - Hermann Amandus Schwarz, tysk matematiker.
- 16 december - Camille Saint-Saëns, fransk tonsättare.

Nobelpris

- Fysik - Albert Einstein, Tyskland
- Kemi - Frederick Soddy, Storbritannien
- Medicin - Inget pris utdelades
- Litteratur - Anatole France, Frankrike
- Fred
- Hjalmar Branting, Sverige
- Christian Lange, Norge Kategori:Årtal Kategori:1920-talet ja:1921年 ko:1921년 ms:1921 simple:1921 th:พ.ศ. 2464

Arkebusering

] Arkebusering är en avrättningsmetod använd dels i militära sammanhang, dels i civila sammanhang. I militära sammanhang utförs avrättningen av en grupp soldater, vanligtvis upp till nio, som samtidigt avfyrar sina gevär på kort avstånd, ursprungligen tolv steg, mot den dödsdömde. Det är vanligt att ett eller flera av vapnen är laddade med lös ammunition för att minska de kommenderade soldaternas skuldkänslor. Arkebusering är en militär avrättningsmetod som framför allt har använts på spioner och militära förbrytare. Dock ansågs arkebusering för ärofyllt för krigsförbrytare som dömdes i Nürnberg 1946 och andra ställen i Tyskland efter andra världskriget varför de dödsdömda istället hängdes. Som kuriosa kan nämnas att de båda dödsdömda militärerna vid Nürnbergprocessen, Wilhelm Keitel och Alfred Jodl, bad att få bli arkebuserade, men ansökan avslogs. I civila sammanhang har arkebuseringen varit mindre vanlig. Den amerikanska delstaten Utah har dock länge använt den. Här arkebuserades år 1915 Joe Hill, en känd svensk-amerikansk fackföreningsman. Kina är ett annat land som flitigt arkebuserar dödsdömda fångar med skott i bakhuvudet. Där möter flera tusen människor döden på detta vis varje år. Norge gjorde upp med sitt förflutna genom att arkebusera Vidkun Quisling 1945, och på juldagen 1989 arkebuserades Rumäniens diktator Nicolae Ceausescu. Etymologiskt härleds termen arkebusering från franskans arquebuser, av arquebuse, som är lånat från italienskans archibuso, vilket i sin tur kommer av lågtyskans hakebusse "hakebössa".
- Kategori:Bestraffningsformer
- Kategori:Avrättningsmetoder

Delstat

Delstat, förbundsstat, förbundsland, är en delvis självstyrande stat som utgör en del av en federal stat. Länder som helt eller delvis består av delstater:
- Australien
- Brasilien
- Indien
- Malaysia
- Mexico
- Nigeria
- Tyskland, se Tysklands förbundsländer
- USA, se USA:s delstater
- Österrike Kategori:Regionala politiska indelningar

Utah

Utah är en delstat i USA belägen i västra delen av landet. Delstaten upptogs som sådan 4 januari 1896 som unionens 45:e, sedan centralregeringen i Washington D.C. och mormonkyrkan i Utah kommit överens om bl.a. månggiftets avskaffande. Huvudstad är Salt Lake City. Mer än 70% av invånarna är mormoner. Den första större inflyttningen av nybyggare inträffade 1847 då de första mormonerna, anförda av Brigham Young, ankom. Mormonerna uppfordrade aktivt sina nya medlemmar runt om i världen att flytta till Utah. Bara under perioden 1847 - 1868 anslöt sig omkring 68 000 mormoner från olika håll i världen.

Kända personer födda i Utah

- Roseanne Arnold (f.d. Barr), skådespelerska, komiker
- James Woods, skådespelare

Externa länkar

- [http://www.utah.gov/main/index Delstatens officiella webbplats] Kategori:USA:s delstater Kategori:Utah ja:ユタ州 ko:유타 주 th:มลรัฐยูทาห์

Garrottering

Garrottering (sp. garrote "strypstock", "strypjärn") är en avrättningsmetod, där den dödsdömde binds vid en träpåle och långsamt stryps med ett vid pålen fäst s.k. halsjärn. Senare förbättrades metoden genom att halsjärnet endast användes för att fixera huvudet på den dödsdömde och en metallskruv drevs bakifrån in i ryggmärgen i nacken i regel med omedelbar död som följd. Användes mest i Spanien, även under Francos regim.
- Kategori:Bestraffningsformer
- Kategori:Avrättningsmetoder

Spanien

Spanien är ett land på Iberiska halvön i sydvästra Europa. Landet är en monarki och statsöverhuvud är kung Juan Carlos. Spanien gränsar till Portugal, Frankrike, Andorra och via Gibraltar även till Marocko. Spaniens huvudstad är Madrid.

Historia

Huvudartikel: Spaniens historia Spanien grundades som enat land när Ferdinand II av Aragonien och Isabella I av Kastilien förenade rikena i en personalunion. Enandet följdes av utdrivandet av judar och muslimska morer vilket följdes av en ekonomisk och kulturell tillbakagång. Under 1500-talet expanderade Spanien som en stor kolonialmakt och lade under sig stora områden i Amerika. På 1600-talet fick man konkurrens ifrån främst Holland och England. Under 1800-talet var frigjorde sig många av Spaniens tidigare kolonier och imperiet var på nedgång. Spansk-amerikanska kriget satte definitivt stopp för den spanska dominansen i latinamerika. 1940 förklarade styrande general Franco Spanien som en icke krigförande part av axelmakterna, vilket resulterade i utrikespolitisk isolering i efterkrigstiden. 1947 gjordes en författningsändring som innebar att monarkin återinfördes, men att tronen skulle stå vakant fram till general Francos dödsdag. Franco dog 1975 och Juan Carlos av Bourbon kom då till makten och kunde påbörja en demokratisering av Spanien.

Administrativ indelning

Spanien är indelat i 50 provinser, grupperade till 17 autonoma regioner och två autonoma städer med en hög grad av självständighet.

Autonoma regioner

Spanien är en federation av 17 autonoma regioner (comunidades autónomas) och 2 autonoma städer (ciudades autónomas; Ceuta och Melilla).
- Andalusien (Andalucía)
- Aragonien (Aragón)
- Asturien (Principáu d'Asturies på asturiska/Principado de Asturias på spanska )
- Balearerna (Illes Balears på katalanska /Islas Baleares på spanska )
- Baskien (Euskadi på baskiska/País Vasco på spanska )
- Extremadura
- Galicien eller Galiza
- Kanarieöarna (Islas Canarias)
- Kantabrien (Cantabria)
- Kastilien-La Mancha (Castilla-La Mancha)
- Kastilien-Leon (Castilla y León på spanska/Castiella y Llión på asturiska )
- Katalonien (Catalunya på katalanska/Cataluña på spanska/ Catalunha på aranesiska)
- La Rioja
- Madrid
- Murcia
- Navarra (Nafarroa på baskiska/Navarra på spanska )
- Valencia (Comunitat Valenciana på valenciano (katalanska) /Comunidad Valenciana på spanska) Spaniens grundlag erkänner historiska nationaliteter, men ger dem ingen speciell status. Navarra och Baskien har ett särskilt momssystem.

Provinser

Huvudartikel: Spaniens provinser Det spanska kungariket är också indelat i 50 provinser (provincias). Sjävständiga regioner grupperar provinserna (t. ex består Extremadura av två provinser, Cáceres och Badajoz). De självständiga regionerna Asturien, de Baleariska öarna, Kantabrien, La Rioja, Navarra, Murcia, och Madrid består vardera av en enda provins.

Översjöiska besittningar

Det finns också fem platser med spansk överhöghet (plazas de soberanía) längs den Afrikanska kusten: städerna Ceuta och Melilla administeras som autonoma städer, ett mellanting mellan städer och kommuner; öarna Islas Chafarinas, Peñón de Alhucemas, och Peñón de Vélez de la Gomera är under direkt spansk administration. Kanarieöarna, Ceuta och Melilla, räknas inte officiellt som historiska kommuner, men åtnjuter ändå speciell status.

Se även

- Lista över regeringschefer i Spanien
- Lista över monarker i Spanien
- Spaniens politik
- Spanien (styrelseskick) Kategori:Spanien Kategori:Europas länder fiu-vro:Hispaania ja:スペイン ko:에스파냐 ms:Sepanyol simple:Spain th:ประเทศสเปน zh-min-nan:Se-pan-gâ

Gaskammare

Gaskammare, utrymme för avrättning av människor. I Nazitysklands koncentrations- och förintelseläger användes gaskammare för avlivning av judar, politiska motståndare, zigenare, handikappade och andra för regimen misshagliga personer. Vanligtvis användes Zyklon B, men även kolmonoxid från dieselmotorer förekom. I USA praktiserar vissa delstater gasning som avrättningsmetod.
- KAtegori:Bestraffningsformer
- Kategori:Avrättningsmetoder ja:ガス室

Kalifornien

Kalifornien (California), förkortas CA, är en delstat i sydvästra USA. Huvudstaden heter Sacramento. Statens officiella smeknamn är The Golden State, refererande till guldrushen. Guvernör är Arnold Schwarzenegger. Södra delen av Kalifornien är mycket tätbefolkad, medan den norra delen har färre invånare. Större delen av befolkningen bor inom ett avstånd av 80 km från Stilla havet.

Historia

Den första europé som utforskade den kaliforniska kusten var portugisen Juan Rodriguez Cabrillo 1542, han följdes av Francis Drake 1579. Med start under det sena 1700-talet anlade spanska missionärer missionsstationer i delstaten. 1810 då Mexiko blev självständigt tillhörde även Kalifornien landet och missionsstationerna kom i mexikanska statens ägo och de styrande förbjöd missionärerna att verka i området, vilket fick till följd att stationerna avfolkades och upphörde med sin verksamhet. Kalifornien var från början namnet på den nordvästra delen av det spanskkontrollerade området i Nordamerika. Efter mexikansk-amerikanska kriget 1847 delades området mellan USA och Mexiko. Den amerikanska delen blev 1850 den amerikanska delstaten Kalifornien. En kortlivad Republiken Kalifornien bildades den 10 juni 1846. Det var i detta sammanhang som den kaliforniska flaggan uppkom, med stjärnan och brunbjörnen. Den upphörde redan den 9 juli samma år, då ett amerikanskt slagskepp ankom till San Fransisco-bukten varvid dess befälhavare gjorde anspråk på området för den amerikanska unionens räkning. 1848 uppgick befolkningen i den norra delen av delstaten till ca 4 000 människor, men efter att guld hittats i området ökade befolkningen lavinartat. Under amerikanska inbördeskriget stod Kalifornien officiellt på nordstaternas sida, men soldater från delstaten sökte sig till båda sidorna. Under perioden från 1900 till 1965 växte delstaten från 1 miljon invånare till att få det största antalet invånare av USA:s alla stater. Under perioden från 1965 och fram till idag har sammansättningen av befolkningen förändrats totalt, idag bor människor från ett stort antal länder i Kalifornien.

Geografi

Kalifornien gränsar till Oregon, Nevada, Arizona, Mexiko och Stilla havet. Delstaten har ett mycket varierat landskap; bördiga dalar, höga berg och ogästvänliga öknar. Med sin areal på 410 000 km² är Kalifornien den tredje största delstaten. De flesta storstäderna ligger längs stillahavskusten, exempelvis: San Francisco, Los Angeles och San Diego. Huvudstaden Sacramento ligger dock i inlandet. I centrala och östra delen av delstaten ligger Sierra Nevada med det kontinentala USA:s högsta berg, Mount Whitney, 4 421 meter över havet. Längs Sierra Nevada ligger även den världsberömda nationalparken Yosemite National Park och den djupa färskvattensjön Tahoesjön. Mojaveöknen ligger även den vid bergskedjan. Kalifornien är känt för sina många jordbävningar vilka orsakas av bl a San Andreasförkastningen. De kraftigaste jordbävningarna i USA har skett i Alaska och längs Mississippifloden, men i Kalifornien förekommer de ofta och drabbar ofta tättbefolkade områden. Enligt USA:s geologiska institut (USGS) kommer en stor jordbävning (> 6,7 på Richterskalan) med 62%-ig säkerhet att drabba området kring San Francisco inom de närmaste 30 åren. På lång sikt verkar kontinentalförskjutningen så att kustområdet kommer att avskiljas från kontinenten och antingen bilda en ny landmassa eller sjunka i havet. Trots att scenariot är det sannolika ur ett geologiskt perspektiv lever människorna i området ganska bekymmerslöst. (Det är trots allt en fråga om årmiljoner!)

Klimat

Kalifornien har ett mycket skiftande klimat, beroende var i delstaten man befinner sig, höjden över havet och avståndet till kusten. Större delen av staten har medelhavsklimat, med regniga vintrar och torra somrar. Stilla havets inverkan på kustområdena leder till något svalare somrar och varmare vintrar, ofta förekommer dimma längs kusten. Ju längre bort från havet man kommer desto mer medelhavslikt blir klimatet. Det regnar vanligtvis mer i de norra delarna än i de sydligare. I nordvästra Kalifornien regnar det ungefär 380-1020 millimeter per år. I Sierra Nevada snöar det om vintrarna och man har måttliga temperaturer om somrarna. På den östra sidan av Sierra Nevada har man ökenklimat eftersom området ligger i regnskugga.

Ekonomi

Kalifornien har en bruttonationalprodukt som utgör 14% av USA:s totala. Kalifornien har en BNP som omfattar 1 400 miljarder dollar, vilket placerar delstaten på en 6:e plats om man jämför med världens länder. De enda länder som har en större BNP är förutom USA Japan, Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Den viktigaste inkomstkällan är jordbruket, vilket består av frukt-, grönsaks- och vinodling samt boskapsskötsel. Efter detta följer rymd- och nöjesindustrin, framför allt television. Även filmindustrin är en viktig inkomstkälla, liksom dator- och gruvindustrin.

Exempel på produkter

Media: film, video, television, musik och datorspel; vin, vindruvor, russin; frukt och övriga jordbruksprodukter; högteknologi: datorer, elektronik, vapenindustri, flygplansindustri, rymdteknologi.

Demografi

rymdteknologi Kalifornien har 33 871 648 invånare (2000), vilket gör delstaten till den folkrikaste i USA, totalt bor 12% av USA:s invånare där. Den största etniska gruppen är fortfarande vita, men de är inte i majoritet. Latinamerikaner utgör 1/3, därefter kommer, i storleksordning: asiater, afroamerikaner och olika indianbefolkningar. På grund av den stora invandringen från Mexiko och det höga antalet födda barn i gruppen beräknas latinamerikanerna vara i majoritet ca 2040.

Städer ordnade efter befolkningsstorlek

- Invånare > 10 000 000 (inkl. förorter)
- Los Angeles
- Invånare > 1 000 000 (inkl. förorter)
- San Diego
- San Francisco
- San Jose
- Sacramento

The Golden State
Statens däggdjur:	grizzlybjörn
Statens fågel:	kalifornisk vaktel
Statens färger:	blått och guld
Statens huvudstad:	Sacramento
Statens dans:	West Coast Swing
Statens fisk:	guldforell
Statens havsfisk:	garibaldifisk
Statens kräldjur:	ökensköldpadda
Statens havsdäggdjur:	gråval
Statens blomma:	kalifornisk vallmo
Statens fossil:	sabeltandad katt
Statens insekt:	hundansiktsfjäril
Statens motto:	"Heureka! - Jag har funnit det!"
Statens sång:	"I Love You, California"
Statens träd:	kalifornisk redwood
Statens mineral:	guld
Statens bergart:	serpentin
Statens jordart:	San-Joaquin (jord)

- Invånare > 500 000 (inkl. förorter)
- Bakersfield
- Fresno
- Palmdale
- Viktiga förorter/sovstäder
- Anaheim
- Berkeley
- Glendale
- Huntington Beach
- Long Beach
- Monterey
- Oakland
- Ontario
- Palo Alto
- Santa Ana
- San Bernardino

Utbildning

Kalifornien har ett unikt tillägg till sin konstitution, minst 40% av den totala skatteintäkten ska tillfalla utbildningsväsendet. Det viktigaste universitetet i delstaten är University of California, som bland sina anställda har det största antalet nobelprisvinnare av alla utbildningsanstalter i världen. Universitetet har 9 campus fördelade på Berkeley, Los Angeles, Davis, Santa Cruz, Santa Barbara, Irvine, Riverside och San Diego. Det nionde, i San Francisco är ett tekniskt universitet. Man planerar att öppna ett tionde i Merced under 2005. Universitetet driver även ett antal laboratorier på uppdrag från ett antal federala myndigheter. California State University är ett annat universitetssystem med 23 campus runt om i delstaten. Tyngdpunkten ligger på grundutbildning. Det finns även flera framstående privata universitet i delstaten; Stanford University, University of Southern California (USC) och California Institute of Technology (Caltech) (som administrerar Jet Propulsion Laboratory för NASA). Många övriga colleges och universitet finns i delstaten, varav flera är ganska små eller specialiserade. Exempel på specialiseringar är religion och utbildningar för nöjesindustrin.

Sport

Professionella lag i de högsta ligorna
- NFL - amerikansk fotboll
- Oakland Raiders
- San Francisco 49ers
- San Diego Chargers
- NBA - basketboll
- Golden State Warriors
- Los Angeles Lakers
- Los Angeles Clippers
- Sacramento Kings
- NHL - ishockey
- San Jose Sharks
- Mighty Ducks of Anaheim
- Los Angeles Kings
- MLS - europeisk fotboll
- Los Angeles Galaxy
- C.D. Chivas USA
- San Jose Earthquakes
- MLB - baseball
- Oakland Athletics
- San Francisco Giants
- Los Angeles Dodgers
- Anaheim Angels
- San Diego Padres
- AFL - inomhusfotboll
- Los Angeles Avengers
- San Jose SaberCats

Kända personer födda i Kalifornien

- Dave Brubeck, jazzmusiker
- Kevin Costner, skådespelare
- Jamie Lee Curtis, skådespelerska
- Joe DiMaggio, legendarisk baseballspelare
- James Doolittle, general i USAAF
- Isadora Duncan, dansös
- Clint Eastwood, skådespelare och regissör
- Mia Farrow, skådespelerska
- George E. Hale, astronom
- Tom Hanks, skådespelare
- William Randolph Hearst, tidningsman
- Dustin Hoffman, skådespelare
- Janet Leigh, skådespelerska
- Jack London, författare
- George Lucas, regissör, manusförfattare och producent
- Marilyn Monroe, skådespelare
- Richard Nixon, president nr 36
- George S. Patton, general
- Robert Redford, skådespelare
- Cherilyn Sarkisian, Cher, sångerska
- William Saroyan, författare
- Glenn Seaborg, kemist, nobelpristagare
- Upton Sinclair, författare
- John Steinbeck, författare
- Levi Strauss, tillverkare av konfektion
- Shirley Temple, skådespelare, ambassadör
- Tiger Woods, professionell golfspelare
- Chaunte Howard, höjdhoppare

Se även

- Lista över Kaliforniens guvernörer (på engelska)

Extern länk

- [http://www.state.ca.us/ Kaliforniens officiella hemsida] Kategori:USA:s delstater Kategori:Kalifornien ja:カリフォルニア州 ko:캘리포니아 주 simple:California th:มลรัฐแคลิฟอร์เนีย

Texas

Denna sida handlar om delstaten Texas. Se även Texas (olika betydelser). Texas är en delstat i USA. Texas är såväl till areal som till folkmängd den näst största delstaten. Austin är huvudstad medan Houston är den största staden i Texas. Texas är i folkmedvetandet runt om i världen något av sinnebilden för "Vilda Västern". Texas har genom årens lopp gått under inte mindre än sex olika flaggor, nämligen som del av USA, del av Mexico, del av Spanien, del av sydstaterna, del av Frankrike och som självständig stat Republiken Texas.

Fakta

- Landareal: 690 000 km²,
- Befolkning: 20 851 820 invånare 2000

Städer

- Arlington
- Austin
- Dallas
- Fort Worth
- Galveston
- Houston
- Pasadena
- San Antonio

Kända personer födda i Texas

- Frank Beard, musiker, den utan skägg i ZZ Top
- Gary Busey, skådespelare
- Charles Coody, golfspelare
- George Foreman, professionell boxare, pastor
- Billy Gibbons, musiker, en av "skäggen" i ZZ Top
- Dusty Hill, musiker, en av "skäggen" i ZZ Top
- Buddy Holly, rocksångare och musiker
- Howard Hughes, miljardär, filmproducent, flygpionjär och excentriker
- Waylon Jennings, countrymusiker, sångare
- Lyndon B. Johnson, USA:s president
- Tommy Lee Jones, skådespelare
- Janis Joplin, sångerska
- Beyoncé Knowles, sångerska, Destiny's Child
- Kris Kristofferson, sångare, skådespelare
- Lyle Lovett, countrysångare, skådespelare
- Philip C. MacGraw, Dr Phil, doktor, programledare, psykiater
- Steve Martin, skådespelare, komiker (men växte upp i Los Angeles, Kalifornien)
- Meat Loaf (Marvin Lee Aday), rocksångare
- Willie Nelson, countrymusiker, sångare, låtskrivare
- Roy Orbison, rocksångare och musiker
- Debbie Reynolds, skådespelerska
- Ann Richards, demokratisk guvernör i Texas 1991-1995, delstatens första kvinnliga guvernör
- Anna Nicole Smith, nakenmodell, TV-personlighet
- Sissy Spacek, skådespelerska
- Tanya Tucker, countrysångerska
- Barry White, soul- och discosångare Kategori:USA:s delstater Kategori:Texas ja:テキサス州 ko:텍사스 주 simple:Texas th:มลรัฐเทกซัส

Giljotin

Giljotin eller fallbila är ett avrättningsverktyg som introducerades i Frankrike 1792 i samband med den franska revolutionen. En giljotin består av två vertikala skenor och en snedställd bila. Vid avrättningen frigörs bilan från sitt högsta läge och hugger igenom offret vid halsen. Olika sorters enklare fallbilor hade åtminstone sedan medeltiden existerat före giljotinen men användes inte i samma skala.

Giljotinen i Frankrike

bila Det var under en debatt om den nya straffrätten i den franska nationalförsamlingen 1789 som doktor Joseph Guillotin föreslog att alla som dömdes till dödsstraff skulle få samma straff: avrättning genom halshuggning utförd med en enkel maskin och utan föregående tortyr. Dödsstraffet tog sig nämligen vid denna tidpunkt många olika former: dömda adelsmän avrättades relativt smärtfritt genom halshuggning med svärd eller yxa medan de lägre klasserna avrättades genom mer plågsamma metoder så som hängning, rådbråkning eller genom att brännas på bål osv. Även de som halshöggs för hand kunde få lida då bödeln inte alltid träffade rätt och ibland var tvungen att hacka av den dömdes huvud från kroppen. Det var dock inte förrän 1791 som nationalförsamlingen beslutade att alla som avrättades skulle halshuggas enligt förslaget. Kirurgen Antoine Louis och en tysk hantverkare bosatt i Paris vid namn Tobias Schmidt konstruerade den första giljotinen. Det var dessa män som efter experiment på djur och människolik kom på att ett diagonalt blad skar av huvudet bättre än ett rakt som mer eller mindre krossade nacken istället. I april 1792 avrättades den första människan med giljotin, rånaren Nicolas-Jacques Pelletier. 1793 skedde den mest berömda giljotineringen genom avrättningen av kungen av Frankrike Ludvig XVI. Under det revolutionära Skräckväldet avrättades många inbillade och verkliga fiender till den franska regimen med giljotin, men det kan vara värt att notera att vid skräckväldets höjdpunkt brydde man sig inte om sådana finesser som halshuggning utan man arrangerade helt enkelt massarkebuseringar, ibland t o m med kanon. Den sista offentliga avrättning i Frankrike utfördes 1939. Antalet avrättningar hade stadigt minskat i Franrike fram till Vichyregimens tillträde 1940 som inledde en temporär ökning under Andra världskriget då man även avrättade de första kvinnorna sedan 1800-talet. 1977 giljotinerades den siste dödsdömde i Frankrike och 1981 avskaffade man dödsstraffet där.

Giljotinen i Tyskland

Genom Napoleons erövringar spreds användandet av giljotinen till de tyska staterna. När Tyskland enades 1871 fick hela landet en ny straffrätt, och där bestämdes att alla dödsdömda skulle avrättas genom halshuggning, med antingen yxa eller giljotin (senare endast giljotin). I och med nazisternas maktövertagande i Tyskland utökades drastiskt antalet brott som belades med dödsstraff, och fram till 1945 giljotinerades mellan 16 000 och 20 000 människor, fler än som avrättades på detta vis under franska revolutionen. I detta antal ingick politiska fångar som medlemmarna i motståndsgruppen Vita rosen och författaren Erich Maria Remarques syster (som avrättades i hans ställe). Nazisterna införde även en extra detalj i det att den som avrättade halshöggs med ansiktet uppåt istället för neråt så att den dödsdömde kunde se när bladet föll. Detta gjordes för att öka skräcken hos den som avrättades. I det som senare blev Västtyskland giljotinerades den siste dödsdömde 1949, i Östtyskland någon gång på 1950-talet.

Giljotinen i andra länder

Genom det franska kolonialväldet spreds användandet av giljotinen till Indokina och efter att Frankrike lämnat området användes den i Sydvietnam till 1975 då detta land upphörde att existera. I Sverige användes giljotinen för första och enda gången när Alfred Ander avrättades 1910, i övrigt den hittills sista svenska avrättningen. Flera andra länder har vid olika perioder använt giljotin.

Namnet

Till en början kallades giljotinen bara för maskinen, efter Ludvig XVI:s (franska Louis XVI) avrättning 1793 fick den namnet la louisette eller le louison antingen efter kungen eller kirurgen som byggde den första maskinen. Det var inte förrän efter år 1800 som man för första gången började använda namnet giljotin efter dr. Joseph Guillotin, vilket är en av historiens ironier då han var en av få dödsstraffmotståndare i dåtidens Frankrike som såg sitt förslag om införande av mekanisk avrättning som ett steg på vägen till att avskaffa dödsstraffet helt. I Tyskland använde man namnet Fallbeil (sv. fallbila) istället för giljotin.

Se även

- Dödsstraff

Externa länkar

- [http://www.metaphor.dk/guillotine/ The Guillotine Headquarters] (på engelska)
- [http://www.richard.clark32.btinternet.co.uk/guillotine.html History of the Guillotine] (på engelska)
- [http://www.whonamedit.com/doctor.cfm/2275.html Joseph Ignace Guillotin] (på engelska) Kategori:Avrättningsmetoder ja:ギロチン th:กิโยติน

Hängning

.]] Hängning är en avrättningsmetod som går ut på att den dömde ställs på en fallucka med en snara runt halsen. Falluckan öppnas, och den dömde faller igenom luckan och knäcker nacken, alternativt stryps till döds. För att fallet skall leda till att nacken bryts anpassas fallet efter personens vikt, vilket brukar innebära 1-1,5 gånger personens längd. Man skiljer här mellan hängning med kort eller långt fall, där den första metoden innebär en mer plågsam död för personen, med långt fall är syftet att den dödsdömde skall bli medvetlös omedelbart, döden inträder dock alltid genom kvävning. Metoden med hängning genom långt fall utvecklades i Storbritanien under 1800-talet, då som en mer human avrättningsmetod än den då gängse hängning med kort fall. Hängning genom långt fall praktiseras fortfarande i ett stort antal länder bla. Japan, Egypten, Kuwait, Botswana och Singapore och så sent som på 1990-talet avrättades ett par personer på detta vis i USA. Hängning är fortfarande en av de vanligaste avrättningsmetoderna tillsammans med arkebusering, giftinjektion och halshuggning. Hängning är även en av de vanligaste metoderna vid självmord.

Se även

- lynchning
- Kategori:Bestraffningsformer
- Kategori:Avrättningsmetoder ja:絞首刑

Vältande av mur

Vältande av mur, dödsstraffsmetod. En stor mur av tegel välts över personen ifråga som dömts till döden.

Se även

- Avrättning - ang. olika avrättningsmetoder
- Kategori:Avrättningsmetoder

Islam

Islam (på arabiska , al-islām, med betydelsen "underkastelse") är den abrahamitiska