:: wikimiki.org ::

Berg

Berg

Berg # det fasta berget, berggrunden som består av bergarter, i motsats till jord. # upphöjning av fast berg, vilken kan variera i höjd från några tiotal meter till flera tusen meter, t.ex. det högsta på jorden, Mount Everest.

Se även

- Lista över berg Kategori:Geologi ja:山 ko:산 ms:Gunung simple:Mountain

Jordart

Jordart, naturligt bildad avlagring med lös struktur, utan sammanhållande kemisk bindning mellan de fasta partiklarna. Jordarterna indelas, beroende på kornstorlek, i olika klasser. En grövre jordart har större genomsläpplighet för vatten än en finare.

Jordartsklasser

Kornstorlek i mm (enligt Atterberg)
- block (mer än 200)
- sten (20 - 200)
- grus (2 - 20)
- sand (0,2 - 2)
- mo (0,02 - 0,2)
- mjäla (0,002 - 0,02)
- ler (mindre än 0,002)

Exempel på olika jordarter

- morän
- lera
- sand
- torv
- gyttja
- kiselgur

Se även

- Jordmån
- Bergarter Kategori:Geologi Kategori:Botanik

Jorden

Jorden, eller Tellus, är den tredje planeten från solen och den enda kända planeten i universum med liv. Jorden har en naturlig satellit kallad månen. Jorden är närmast solen (perihelium) i januari och längst ifrån (aphelium) i juli. Planeten är den största med fast kropp i solsystemet. Alla andra planeter är antingen mindre eller består till största delen av gas. Jorden är nästan ett klot. På grund av dess rotation är den något tillplattad vid polerna. Skillnaden mellan ekvatorns omkrets (40 076,592 km) och omkretsen längs polerna (40 009,153 km) är bara 0,27 %. Man kan säga att jorden är en ellipsoid. Differensen mellan denna matematiska kropp och havsytan är ±100 meter. Planetens yta kan delas i vattenarealer (70,7 %) och landarealer (29,3 %). De förra bildas huvudsakligen av oceaner, de senare huvudsakligen av kontinenter.

Ålder och uppkomst

En nybildad stjärna omges av ett moln av gas och stenar vars massa motsvarar ungefär 0,01 % av stjärnans massa. Det lättaste materialet i detta moln samlas i anhopningar i koncentriska banor ytterst i solsystemet och bildar de första planeterna kring den nybildade solen – stora gasplaneterna som Jupiter och Saturnus. Det mesta av det tyngre materialet som sedan återstår cirkulerar kring stjärnan i excentriska banor, vilket gör att dessa stenar tenderar att kollidera med varandra och gradvis samlas i större himlakroppar till dess de himlakroppar som återstår alla rör sig koncentriska banor och inte längre kolliderar med varandra. På så vis skedde jordens födelse för ungefär 4,6 miljarder år sen, och strax därefter tillkom månen. De första hundra miljoner åren träffades den troligtvis av ett stort antal meteoriter. På grund av den senare geologiska aktiviteten finns idag inga spår av dessa händelser kvar. Till följd av dessa nedslag och av hettan från radioaktiva processer smälte jorden. Tunga ämnen som järn sjönk ner till mittpunkten och lätta ämnen som syre, kisel och aluminium flöt på ytan. Dessa ämnen omvandlades till mineraler och bergarter som idag bildar jordens yttre skal. Enligt en teori tillfördes vattnet på jorden genom kollisioner med kometer: Efter att planeterna bildats återstår ytterst i solsystemet därefter isolerade objekt som "i sin perifera ensamhet" inte har kolliderat med andra föremål. Dessa objekt tvingas av gasplaneternas gravitation att falla in mot solsystemets centrum och det mesta av det vatten som finns på jorden tillfördes när dessa objekt träffade jorden. Enligt andra teorier kan vattnet har tillkommit genom kollisioner med asteroider eller t.o.m. vara produkten av vulkanisk ånga från jordens inre.

Fysiska egenskaper

: Huvudartikel: Geologi

Jordens inre

Seismiska mätningar visar att jorden består av flera skikt med olika egenskaper: En yttre hård skorpa, innanför denna en segflytande mantel som brukar indelas i en över och undre del, och längst in en kärna som i sin tur består av en yttre flytande del (men mer trögflytande än manteln) och en inre fast del. Jordskorpan och den övre delen av manteln kallas tillsammans litosfären och är mellan 10 och 200 km tjock. Manteln och den flytande delen av kärnan skiljs av en tydlig gräns på c:a 2900 km djup, där seismiska vågor abrupt ändrar hastighet. De olika lagrens djup sammanfattas av följande tabell: litosfär Totalt sett fördelar sig jordens massa över olika grundämnen enligt:

järn	34,6%
syre	29,5%
kisel	15,2%
magnesium	12,7%
nickel	2,4%
svavel	1,9%
titan	0,05%
övriga ämnen	3,65%

Jordens inre är varmt, i centrum mellan 4000 och 5000 °C. Denna hetta uppstod ursprungligen när jorden skapades och dess beståndsdelar trycktes samman av gravitationen, och den vidmakthålls av radioaktivt sönderfall av grundämnen som uran, torium, och kalium. Temperaturen ökar med igenomsnitt 15-25 °C/km. Ökningen är långsammare i områden med urberg, och snabbare i de med yngre sedimentera bergsarter. I genomsnitt är jordens täthet 5 515 kg/m³ vilket gör den till den kompaktaste planeten i solsystemet. Tätheten vid ytan är runt 2 - 3 000 kg/m³ vilket betyder att tätheten i de inre delarna är mycket högre.

Kärnan

Innerst ligger den fasta inre kärnan som håller en temperatur på 5 000 °C. Trycket i den inre kärnan är fem miljoner gånger högre än det på jordens yta. I de inledande stadierna av jordens tillblivelse var den till stor del flytande och genom gravitationens inverkan kom de tätaste besåndsdelarna att skjunka mot mitten medan de lättare delarna migrerade mot, eller stannade kvar vid, ytan. Som en följd av denna differentiering består kärnan idag till 80% av järn, och därutöver nickel och kisel. Andra tyngre element som bly och uran är antingen sällsynta eller tenderar att vara bundna till lättare ämnen i jordskorpan. Kärnans radie är ungefär hälften av den totala radien. Den består av en inrre fast del som tros till största delen bestå av järn med inslag av nickel. Enligt vissa teorier skulle den fasta kärnan utgöras av en enda stor järnkristall. Den yttre kärnan tros bestå av flytande järn och nickel och mindre mängder andra lättare element. Den allmänna uppfattningen, den s.k. dynamoteorin, är att konvektioner i den flytande ytttre kärnan tillsammans med omrörning orsakade av Corioliskrafter ger upphov till jordens magnetfält. Den fasta inre kärnan är alltför varm för att kunna hålla ett permanent magnetfält, men hjälper till att stabilisera de magnetiska krafterna som genereras i den yttre delen. Enligen nyligen framkommna tecken tycks den inre kärnan rotera något snabbare än resten av planeten, c:a 2° per år. (Comins DEU-p.82).

Manteln

Jordens mantel sträcker sig ned till ett djup av ~2 890 km. Trycket i de nedre delarna är ~1,4 Matm (140 GPa). Viskositeten i de övre delarna av manteln varierar mellan 10²¹ och 10²⁴ Pa·s, beroende på djupet. Manteln är till stora delar uppbyggd av ämnen som är rika på järn och magnesium. Genom att ett ämnes smältpunkt varierar med trycket kommer det ökande trycket på större djup att göra att materian i de lägre delarna i stort sett är fast medan de över delarna består plastiskt halvsmält trögflytande materia. Att de lägre delarna av manteln tros vara fast medan den innanförliggande yttre kärnan är flytande, beror på att manteln består av mer blandat material som ger en högre smältpunkt medan kärnan består av mer rent järn som ger en lägre smältpunkt.

Jordskorpan

smältpunkt Jordskorpan (och den översta delen av manteln, tillsammans kallade litosfären) består av fasta s.k. tektoniska plattor av olika storlekar som täcker jordens yta och flyter omkring på den innanförliggande delen av manteln och stöter mot varandra. (Se kontinentaldrift.) I samband med detta tar sig ständigt ny materia från det inre upp till ytan genom vulkaner och sprickor i havsbottnen, och andra delar sjunker ned i manteln. Största delen av jordskorpan är yngre än 100 miljoner år; de äldsta delarna är dock cirka 4,4 miljarder år. Jordskorpans tjocklek varierar från 5-15 km under oceanerna till 35-50 km under kontinenterna.

Biosfären

: Huvudartikel: Biosfären Livet på jorden uppkom enligt aktuella forskningar för 3,5 miljarder år sedan strax efter jordens nerkylning så att vatten fanns i flytande form. De äldsta omdiskuterade tecken på liv är förstenade bakterier som hittades i australiska stenar. I 3,9 miljarder år gamla mineraler från grönländiska borrtagningar hittade man differenser i proportioner av kolisotoper som tyder på biologisk ämnesomsättning. Kanske är livet ännu äldre. Med livet ändrade sig jordens utveckling och jordskorpans utseende tydlig. Syreandelen i atmosfären ökade och jordens albedo ändrade sig. De nyaste ändringar sker huvudsaklig genom människans påverkan. Befolkningen ökar snabbt, idag huvudsakligen i utvecklingsländer.

Atmosfären

: Huvudartikel: Jordens atmosfär Jorden omslutes av en cirka 100 km tjock atmosfär. Den består till största delen av kväve – 78 % – och syre – 21 %. Alla väderprocesser sker i atmosfären. Genomsnittliga temperaturen vid marken ligger vid 15 °C. Huvudenergikällan för jorden är solen.

Hydrosfären

: Huvudartikel: Ocean Jorden är den enda planeten i solsystemet vars yta är täckt av vatten. 71 % av dess yta består av vatten (varav 97 % är havsvatten och 3 % färskvatten) som delar upp jorden i fem oceaner och sju kontinenter. Jordens plats i solsystemet, vulkaniska aktivitet, gravitation, växthuseffekt, magnetfält och dess syrerika atmosfär gör tillsammans att jorden är den vattenplanet den är. Egentligen ligger jorden så långt bort från solen att vattnet borde frysa till is, men genom växthuseffekten hålls temperaturen uppe. Så har det dock inte alltid varit. Paleontologiska tecken tyder på att oceanerna först koloniserades av blågröna alger (cyanobakterier), men att haven därefter frystes till is under en period på 10-100 miljoner år. På andra planeter som Venus förstörs vattenångan av ultraviolett strålning vilket gör att vätet joniseras och förs bort av solvinden. Teorin om denna mycket långsamma men obevekliga process förklarar varför Venus saknar vatten. Utan väte binds syret upp i mineraler i marken. I jordens atmosfär, i stratosfären, finns ett tunt lager med ozon som absorberar det mesta av denna ultravioletta strålning ytterst i atmosfären vilket gör att den så kallade krackningen minskar. Ozon kan i sin tur bara produceras i en atmosfär med stora mängder obundna syremolekyler vilket uppstår genom närvaron av biosfären (växterna). Även magnetosfären skyddar jonosfären från den skadliga solvinden. Vulkanerna gör dessutom att vattenånga ständigt förs upp från jordens inre. Plattektoniken gör att kol och vatten i form av kalksten genom subduktion tvingas ned i manteln. Vid vulkanutbrott frigörs sedan koldioxid och ånga. Det har uppskattats att manteln kan innehålla så mycket som tio gånger så mycket vatten som det finns i oceanerna – vatten som dock kommer att förbli bundet i jorden. Hydrosfärens totala massa är omkring 1,4 · 10²¹ kilogram eller ungefär 0,023 % av jordens totala massa.

Jorden i solsystemet

koldioxid : Huvudartikel: Solsystemet Jordaxeln bildar en vinkel på 23,5° mot normalen till banellipsen, vilket ger upphov till årstidernas växlingar. Det tar jorden 23 timmar, 56 minuter och 4,09054 sekunder (1 sideriskt dygn) att rotera ett varv runt sin axel. Eftersom jorden roterar motsols sett från nordpolen (i östlig riktning), så tycks andra himlakroppar röra sig medsols (i västlig riktning) över himlen. Medelavstånd till solen är är 149,597 87 miljoner km. Jorden går ett varv runt Solen på 365,2564 medelsoldygn (1 sideriskt år). Så från jorden tycks Solen röra sig c:a 1°/dag österut i förhållande till stjärnhimlen. Banhastigheten runt Solen är omkring 30 km/s, vilket innbär att jorden förflyttar sig en jorddiameter (~12 700 km) på 7 min och på 4 timmar en sträcka som motsvarar avståndet till Månen.

Månen

: Huvudartikel: Månen Jorden har en naturlig satellit, Månen, som roterar ett varv runt jorden på 27,321662 dagar eller c:a 27 1/3 dag (1 siderisk månad). Avståndet till månen är c:a 384 000 km. Månens bana runt jorden ligger inte i samma plan som jordens bana runt solen, utan lutar c.a 5° i förhållande till detta. Om det inte vore så skulle det bli en solförmörkelse en gång i månaden.

Geografi

: Huvudartikel: Geografi

Terräng

Naturresurser

Naturkatastrofer

Klimat

: Huvudartikel: Klimat Med klimat avses de statistiska egenskaperna hos de meteorologiska elementens, såsom medelvärden, standardavvikelser, högsta och lägsta uppmätta värden, m.m., inom ett större område. Studiet av klimat kallas klimatologi och är en gren av meteorologin. Jorden delas in i klimatzoner. Traditionellt har man talat om huvudzonerna Tropiskt klimat Subtropiskt klimat Tempererat klimat Arktiskt klimat Man brukar även skilja mellan kustklimat och inlandsklimat.

Landanvändning

Befolkning

Politik

Jorden i konst och litteratur

Jorden i religion och mytologi

Se även

- Antipod
- Fjorgyn, jordens gudinna i fornnordisk mytologi
- Astronomi
- Geologi
- Himlakropp
- Jordens historia
- Jordens koordinatsystem

Externa länkar

- [http://www.wordwizz.com/10exp8.htm Bruce Bryson: "Earth"]
- [http://www.anzwers.org/free/universe/ Richard Powell: "An Atlas of the Universe"]
- [http://www.wordwizz.com/pwrsof10.htm Bruce Bryson: "Quarks to Quasars"]
- [http://micro.magnet.fsu.edu/primer/java/scienceopticsu/powersof10/ Molecular Expressions: "Science, Optics and You"]
- [http://nssdc.gsfc.nasa.gov/planetary/factsheet/earthfact.html NASA - Earth Fact Sheet] Kategori:Geovetenskap Kategori:Jorden Kategori:Planeter ja:地球 ko:지구 ms:Bumi simple:Earth th:โลก zh-min-nan:Tē-kiû

Mount Everest

Mount Everest är världens högsta berg. Det ligger i Nepal och Tibet i bergskedjan Himalaya. Berget anges ofta vara 8 848 meter högt, men GPS-mätningar visar att höjden är 8 850 meter. Mount Everest bestegs första gången den 29 maj 1953 av Sir Edmund Hillary och Tenzing Norgay. Berget har fått sitt namn efter Sir George Everest, en brittisk militäringenjör som mellan 1830-1843 ledde en expedition som hade till uppgift att kartlägga den indiska subkontinenten. Bergets läge nedtecknades 1850 i samband med den expeditionen.

Svenskar som nått toppen

Den 11 maj 1990 blev Mikael Reuterswärd och Oscar Kihlborg de första svenskar som nådde Mount Everest topp. De ingick i en större internationell expedition som besteg berget längs sydostkammen ledd av Rob Hall. Redan året efter, den 20 maj, besegrade Lars Cronlund berget. Två sherpas som var med i denna svenska expedition ledd av Jocke Berg hade redan fem dagar innan nått toppen. Expeditionen som följde Hornbein-rutten blev en revange för Lars Cronlund som år 1987 deltog i Ebbe Wahlunds expedition men tvingades vända några hundra meter innan målet. Den 23 maj 1996 gjorde Göran Kropp den stora bedriften att som första svensk bestiga berget utan syrgas. Inte nog med det han tog sig för egen maskin med full utrustning till Nepal på cykel. Cykelfärden tog 4 månader och gick genom Europa via Turkiet vidare genom Iran, Pakistan och Indien. Exakt ett år efter avfärden vidrörde han svensk mark den 16 oktober 1996. Naturligtvis hade han cyklat hela vägen hem också. Renata Chlumska blev den första svensk kvinna att nå toppen den 5 maj 1999. Hon ingick i Swedish Mount Everest Cleaning Expedition som leddes av Göran Kropp. Eftersom hon har dubbelt medborgarskap blev hon även den första tjeckiska som bestigit berget. Den 26 maj samma år blev Tina Sjögren den andra svenskan på toppen. Hon besegrade berget tillsamans med sin man Thomas Sjögren. De ingick i 1999 International Everest Spring Expedition. Båda dessa expeditioner från 1999 följde sydöstkammen. Den 22 maj 2005 blev Uppsalaäventyraren Magnus Flock den åttonde svensk att nå målet han blev också den förste svensk att bestiga berget från den svåra nordsidan.

Se även

- K2
- Lista över berg Kategori:Asiens berg Kategori:Nepal ja:エベレスト ko:에베레스트 산 ms:Gunung Everest simple:Mount Everest th:ยอดเขาเอเวอเรสต์

Kategori:Geologi

Huvudartikel: Geologi Kategori:Geovetenskap ja:Category:地質学 ko:분류:지질학 th:Category:ธรณีวิทยา

అన్నమయ్య

అన్నమయ్య (1408-1503) అంటేనే తెలుగు వారికి నోరూరుతుంది. వారు గొప్ప వైష్ణవ భక్తులు, వైష్ణవ భక్తాగ్రేసరులు, పుట్టింది పదిహేనవ శతాబ్దములో కడప జిల్లా లోని తాళ్ళపాక గ్రామము. తల్లి పేరు లక్కమాంబ. గొప్ప తిరుమల వేంకటేశుని భక్తులు. అహోబిలములోని నరసింహ స్వామిని కూడా పూజించారు. చందమామ రావే జాబిల్లి రావే అంటే వేంకటేశుడు ముద్దలు తిన్నాడో తినలేదో కానీ, తెలుగు పిల్లలు మాత్రము గబుక్కున తింటారు. జోఅచ్యుతానంద జో జో ముకుందా అంటే ముకుందుడు నిద్ర పోతాడో లేదో కానీ తెలుగు పిల్లలు మాత్రము హాయిగా నిద్ర పోతారు. అన్నమయ్య పాటలు తెలుగు సంస్కృతికి ప్రతిరూపాలు. అవి తెలుగు సంస్కృతిలో ఒక భాగమై పోయినాయి, జనాల నోళ్ళలో నాటుకోని పోయినాయి. తుమ్మెద పాటలు, గొబ్బిళ్ళ పాటలు, శృంగార గీతాలు, ఆద్యాత్మిక పాటలు - ఇలా మొత్తము ముప్పై రెండు వేల పాటలు రాసినారు. అన్నమయ్య గారికి పదకవితా పితామహుడు అని బిరుదు ఉన్నది. వీరి పాటలు మచ్చుకు కొన్ని ఇక్కడ చూడండి.

చూడండి

- సాహిత్యము
- తెలుగు
- అన్నమయ్య పాటలు

బయటి లింకులు

- [http://annamayyapaaTalu.rediffblogs.com అన్నమయ్య కీర్తనల బ్లాగు]
- [http://www.sistla.org/Srihari-Lyrics/annamAcAri/annamAcAri/annamAcAri-Lyrics-in-Telugu.htm అన్నమయ్య పదమంజరి]
- [http://groups-beta.google.com/group/annamayyapaaTalu గూగుల్ బృందము]
- [http://www.annamayya.org అన్నమయ్య పాటల వెబ్ సైట్ (కొన్ని పాటలు .వేవ్ ఫార్మాట్లో డౌనులోడు చేసుకోవచ్చు)] Category:సంగీతకారులు Category:కర్ణాటక సంగీతం Category:తెలుగు కవులు

online casinos finanse elitarne.info hosting keno

:: RELATED NEWS ::

Desilu Productions
Desilu Productions est une société de production de télévision américaine qui a été créée par les comédiens Lucille Ball et Desi Arnaz. Desilu a produit des classiques tels que Star Trek, The Andy Griffith Show, Mission impossible et américaine qui a été créée par les comédiens Lucille Ball et Desi Arnaz. Desilu a produit des classiques tels que Star Trek, The Andy Griffith Show, Mission impossible et Le Jardin Massey est le jardin public de Tarbes (65000). Il fut construit au par Placide Massey (1777-1853), natif de Tarbes et horticulteur. Le Musée Massey se trouve au jardin. Il abrite des collections de peinture européenne du XVIe au . Le bâtiment f

Read More...

Démographie du Nord-Pas-de-Calais
Nord-Pas-de-Calais Le Nord-Pas-de-Calais est la troisième région la plus peuplée de France et a longtemps été, économiquement et démographiquement, une des plus dynamiques de l'Hexagone. Malgré l'atténuation récente de ce phénomène, elle reste une des plus jeunes : le taux de natalité avoisine 16,6 ‰ (12,4 ‰ pour la France 1997). Les moins de 19 ans forment 30,7%

Description

Caractéristiques

- organes reproducteurs :
- Type d'inflorescence : épi de capitules
- répartition des sexes : hermaphrodite
- Type de pollinisation :