:: wikimiki.org ::
| Borgerlighet |
BorgerlighetTill Representationsreformen 1866 betydde borgare och borgerlig det stånd som hade (lagstiftad) burskap i en stad, d vs hade rätt att bedriva näringsverksamhet, hantverk och handel. Dessa borgare kunde vara fattiga fiskare eller rika bankägare; det var inte en fråga om framgång eller status utan om verksamhetsform. De andra stånden var adel, präster och bönder.
Ordet har genom betydelseförskjutning efter 1866 fått olika betydelser i olika sammanhang.
# Stadsbo Närmast den ursprungliga betydelsen innebär ordet borgerlig något som har med stadsbor eller medelklass i vid bemärkelse att göra.
# Icke-socialistisk Inom politiken betecknar termen borgerlig de demokratiska partier och politiker som är icke-socialistiska, se vidare borgerliga partier.
# Profan I förhållande till det kyrkliga, betecknar ordet borgerlig något profant, icke-kyrkligt. En borgerlig högtid är således en högtid utan religiösa inslag. De enda borgerliga helgdagarna i Sverige är första maj och nationaldagen (den senare från och med 2005). En borgerlig kommun är en "vanlig" kommun jämfört med en kyrklig kommun, d.v.s. en församling. Det finns borgerliga motsvarigheter till stora kristna familjehögtider såsom dop, konfirmation, bröllop och begravning.
# Överklass Med borgerligheten avses understundom en (ur ekonomisk aspekt) högre medelklass eller överklass som skaffat sig sin position genom eget arbete/företagande (kapitalism), ej genom hävd eller arv (som den gamla överklassen, adeln, hade gjort), eller (ibland) statlig befordran. Jfr socialklass samt punkt 5 nedan.
# Ofrälse Borgerlig kan också ha betydelsen "icke-adlig". På detta sätt används ordet ofta inom t.ex. heraldiken, där borgerligt vapen är termen för ett person- eller släktvapen som inte tillhör en adelsman/adelssläkt.
# Borgerligt krig är ett begrepp nästan synonymt med ordet inbördeskrig, vid yttre hot uppmanas till borgfred. Motsatsen "imperialistiskt krig" avser då krig mellan olika maktapparater i olika länder.
Se även
- småborgare
- stånd
- borgerlig demokrati
Representationsreformen
Denna artikel behandlar Sveriges historia under den konstitutionella ståndsförfattningens tid, åren 1809 till 1866. Perioden inleds med att Sverige 1809 har förlorat finska kriget och tvingas avträda Finland till Ryssland, samt att Gustav IV Adolf har avsatts och det gustavianska enväldet ersatts med konstitutionell författning, 1809 års regeringsform. Den avslutas med att den gamla ståndsriksdagen avskaffas 1866 och ersätts med en tvåkammarriksdag.
En ny författning
Trots de nya maktinnehavarnas skuld i att Sverige 1809 förlorade den finska rikshalvan, tillsammans med Åland och en del av Västerbotten, åstadkom "1809 års män" ett storverk på författningens område: 1809 års regeringsform. Tanken att bygga författningen på nationell historisk erfarenhet, som inte varit främmande för 1719 och 1772 års lagstiftare, men av dessa endast på ett ofullständigt sätt förverkligats. Denna tanke blev nu genomförd med större insikt och på grundvalen av en genom den gustavianska tidens olyckor vidgad erfarenhet, i det den nya författningen fullständigt byggdes upp på maktdelningsprincipen. Därtill bidrog emellertid också inflytande av Montesquieus och Sieyès idéer, som pekade åt samma håll som de inhemska erfarenheterna. Särskilt röjde det av Hans Järta författade motiverande inledningsmemorialet till regeringsformen Montesquieusk inverkan.
Den nya grundlagen uppställde starka garantier mot kungamaktens missbruk: ett konstitutionellt ansvarigt statsråd i stället för det 1789 avskaffade riksrådet, en vart femte år sammanträdande riksdag med inte bara andel i lagstiftningen och fullständig beskattningsrätt, utan också med statsregleringsrätt samt en lagfäst tryckfrihet, men den bevarade åt en duglig och plikttrogen kung möjligheten att såsom ett aktivt statsorgan verka för rikets bästa. Den form som genom detta gavs åt Sveriges statsliv kom i huvudsak att bestå under lång tid. Naturligtvis modifierades den när tiderna förändrades, men under lång tid hade Sveriges folk möjlighet att tillgodose de uppgifter, till vilkas lösning författningen skall ge ramen, utan att det behövde förslita sina krafter på anskaffandet av en ny sådan ram. 1809 års regeringsform kom att bestå ända fram till att den ersattes av 1974 års regeringsform.
En ny ätt på tronen och union med Norge
Det syntes emellertid till en början tvivelaktigt huruvida riket skulle kunna upprättas efter de yttre olyckorna och ur det inre förfallet. Vad som framför allt saknades var en ledande personlighet. En sådan erhölls, då Karl Johan 1810 valdes till tronföljare. Genom styrkan av sin personlighet ingöt han ny kraft inom förvaltningen och väckte åter till liv nationens tro på sin framtid. I sistnämnda hänseende hade unionen med Norge 1814, den främsta frukten av hans utrikespolitik, stor betydelse. Av föreningen mellan den skandinaviska halvöns brödrafolk väntade man för dem båda trygghet och styrka, och detta kändes som en ersättning för vad som gått förlorat för Sverige genom avskiljandet av den finska riksdelen. Med tiden skulle dock de förhoppningar som knötos vid detta Karl Johans verk visa sig bedrägliga, men det beredde dock onekligen båda folken fördelar under de 90 år den bestod.
Sverige-1844), svensk och norsk kung från 1818, var ursprungligen fransk marskalk, och lärde sig aldrig tala svenska]]
Verkningarna av den nationella pånyttfödelsen visade sig inte minst på den materiella och andliga kulturens områden. Göta kanal, ett jätteverk för sin tid, byggdes klart. Genom 1834 års myntrealisation gjordes slut på den nya förvirring i penningväsendet, som den Napoleonska tidens krig vållat. Förberedd genom den gustavianska vitterheten, om också delvis i opposition med denna, inbröt den svenska skaldekonstens guldålder. En vetenskaplig produktion framträdde som kunde tävla med frihetstidens och åtminstone på det humanistiska området överträffade den, och genom 1842 års folkskolestadga lades grunden till det svenska folkskoleväsendets storartade utveckling.
Den tid då Karl XIV Johan som kung (1818-1844) ledde Sveriges öden, karakteriserades i Europa av motsatsförhållandena mellan frihetssträvanden och den politiska reaktionen, som bl.a. tog sig uttryck i Heliga alliansen. Sverige undgick sådana brytningar som på många håll framkallades av detta. Även här stod dock ett liberalt och ett konservativt parti mot varandra. Tvisten mellan dem gällde likväl inte frågan om Sverige skulle vara ett land med konstitutionell frihet. Detta var fastslaget genom 1809 års regeringsform och respekterades även av kungen och de konservative. Vad den liberala oppositionen bekämpade var byråkratiska missbruk, som trots allt bibehållit sig från frihetstiden, liksom indragningsmakten. Vidare var de kritiska mot att kungen vid regeringens förande lämnade mindre rum åt den konstitutionella rådkammaren än som syntes överensstämmande med författningens ande, det s. k. "allenastyrandet", och slutligen att maktfördelningen i 1809 års regeringsform tillämpades på ett sätt som onekligen stundom hindrade fruktbärande samverkan mellan regering och riksdag. Det sistnämnda ville det liberala partiet bota genom författningens utveckling efter parlamentariska riktlinjer, men mot detta reste kungen, understödd av de konservativa, ett bestämt motstånd.
Innerst berodde motsatsen mellan de båda partierna på det liberala partiets individualism, som ivrigt bekämpades av de konservative, och av detta fick den viktigaste tvistefrågan, den om ståndsförfattningens upphävande, sin karaktär. Vid 1840 års riksdag verkade det som om den liberala oppositionen skulle få övertaget. Karl XIV Johan godtog då den s.k. departementalstyrelsen, fastän han i detta befarade ett steg i parlamentarisk riktning, men hindrade dock oppositionen att bli herre över regeringsmakten, och ett radikalt representationsförslag, som den lyckats få vilande, föll vid nästa riksdag 1844.
Reformer och skandinavism
Oskar I (1844-1859) hyllade i olikhet mot fadern liberala idéer, men förmådde dock inte lösa representationsfrågan. Åtskilliga liberala reformer – indragningsmaktens upphävande, treåriga riksdagsperioder, kvinnors lika arvsrätt och myndighet, en på initiativ av Oskar I redan under hans kronprinstid igångsatt human reform av fångvårdsväsendet, fattigvårdens ordnande, det också från konservativt håll påyrkade avskaffandet av husbehovsbränningen samt lättandet av det merkantilistiska näringstvånget - genomfördes emellertid under hans regering. Men nu tog den revolution i Sveriges kommunikationsväsen sin början, som järnvägsbyggandet innebar, och detta drog intresset från de mera politiska inrekesfrågorna.
Karl XIV Johan hade efter sin tronbestigning undvikit inblandning i främmande länders förvecklingar och till misshag för de liberala sökt stöd för sin fredspolitik genom en anslutning till det reaktionära Ryssland. Oskar I närmade sig i stället västmakterna, vilket var nära att medföra Sveriges deltagande i Krimkriget och resulterade i novembertraktaten. I olikhet med Karl XIV Johan sympatiserade Oskar I och hans efterträdare Karl XV (1859-1872) med skandinavismen, men deras av detta starkt påverkade utrikespolitik kom dock inte att medföra Sveriges deltagande i vare sig 1848 eller 1864 års danska krig, det slesvig-holsteinska kriget respektive det dansk-tyska kriget 1864.
Representationsreformens genomförande
Karl XV förmåddes av justitiestatsministern Louis De Geer att återuppta den för en tid undanskjutna representationsreformen. Dess lösning förbereddes genom 1862 års kommunallagstiftning och 1863 års förordning om allmänt kyrkomöte, och den kom till stånd genom antagandet vid 1865 års riksdag av Louis De Geers förslag till en på tvåkammarsystem och riksdag varje år grundad riksdagsordning. Att de fyra stånden behövde ersättas med en mera tidsenlig folkrepresentation kan inte förnekas. Det politiska arbete, till vars utförande de använt sin 1809 erhållna ökade makt, hade dock varit långt ifrån värdelöst. En mängd nyttiga saker åstadkoms genom deras medverkan eller på deras initiativ, och under tider, då det i många andra länder rådde despotism eller anarki, njöt Sverige tack vare dem den lagbunda frihetens välsignelse.
Se även
- Finska kriget
- Gustav IV Adolf
- Karl XIV Johan
Kategori:Sveriges historia
1866
Händelser
- 3 juli - I slaget vid Königgrätz avgörs det tyska enhetskriget, sedan preussiska styrkor besegrat österrikarna.
- 15 juni - Industriutställningen i Stockholm, den första skandinaviska, invigs av prinsessan Lovisa.
- 22 juni - Den sista svenska ståndsriksdagen upplöses och den nya riksdagsordningen utfärdas, där riksdagen består av Första och Andra kammaren. Andra kammarens ledamöter väljs efter principen "En man, en röst". Kvinnor har inte rösträtt. För att vara valbar måste man ha egendom värd minst 1000 riksdaler eller en årsinkomst på minst 800, vilket är mycket mer än vad vanliga arbetare har. Självägande bönder uppfyller ofta egendomskravet, varför Andra kammaren domineras av dem. Första kammaren skall vara en konservativ motvikt mot den "folkliga" Andra kammaren. Dess ledamöter väljs indirekt på grundval av den kommunala rösträtten, varför enskilda personer och företag kan ha flera röster till Första kammaren.
- Svenska utomäktenskapliga barn får rätt att ärva sin mor.
- Svenska judar tillåts delta i riksdagsvalen, men inte ställa upp i dem.
- Den första svenska sjuksköterskeskolan grundas.
- Svenska baptistsamfundet bildas.
- Nationalmuseums nya byggnad invigs i Stockholm.
- Dansen Can-can premiärvisas på Berns salonger och väcker skandal.
- Avloppsledningar med rör av gjutjärn börjar anläggas i Stockholm och Göteborg.
- Furusundslinjen, Sveriges viktigaste optiska telegraflinje, läggs ner.
- Sveriges tredje och sista koleraepidemi utbryter.
- Den svenske fotografen Pehr Vilhelm (Guillaume) Berggren anländer till Konstantinopel, där han börjar producera vykort av staden.
- Det svenska leksaksföretaget Gemla grundas och börjar producera träleksaker.
Födda
- 15 januari - Nathan Söderblom, svensk ärkebiskop, nobelpristagare.
- 29 januari - Romain Rolland, fransk författare, nobelpristagare 1915.
- 17 mars - Augusta Lindberg, svensk skådespelare.
- 13 april - Butch Cassidy, amerikansk tåg- och bankrånare, ledare för Wild Bunchgänget.
- 17 maj - Erik Satie, fransk kompositör.
- 14 juli - Ragnar Östberg, svensk arkitekt.
- 10 september - Jeppe Aakjær, dansk författare.
- 21 september - H G Wells, brittisk science fiction-författare.
- 25 september - Thomas H Morgan, amerikansk zoolog och genetiker. Han fick nobelpriset i medicin 1933.
- 12 oktober - Ramsay MacDonald, brittisk politiker, var premiärminister i Storbritannien 1924 och 1929-1935.
- 30 oktober - Emma Meissner, svensk operettsångerska (sopran) och skådespelare.
- 12 december - Djurgårds-Kalle, svensk positivhalare.
- James Hertzog, sydafrikansk general, jurist och politiker.
Avlidna
- 7 juni - Chief Seattle, amerikansk indianhövding.
- 26 september - Carl Jonas Love Almqvist, svensk författare.
- 1 december - George Everest, brittisk överste och geograf.
Kategori:Årtal
Kategori:1860-talet
ko:1866년
ms:1866
simple:1866
th:พ.ศ. 2409
Stånd:För stånd i betydelserna erektion och torgstånd, se dessa ord.
----
Stånd, en av flera grupper i ståndsriksdagen, som dels i och med detta motsvarade en politisk gruppering, dels företrädare för en slags socialklass. I Sverige var ständerna efter reformationen adelsståndet, prästståndet, borgarståndet och bondeståndet. Dessa representerade adeln, prästerskapet, borgarna och bönderna i riksdagen till representationsreformen 1866 då systemet ersattes av en tvåkammarriksdag. Ständerna uppkom under medeltiden.
Ständerna var inte indelade efter ekonomisk situation, utan efter verksamhetsområde. Ens position i samhället var ärftligt; det förekom ståndscirkulation, men det var mycket ovanligt. För att bli borgare krävdes att man eller ens förfäder vunnit burskap i en stad, för att tillhöra adelsståndet att ätten erhållit adelsbrev eller liknande bekräftelse samt blivit introducerad vid Riddarhuset. Bönderna var markägare och var verksamma med att producera livsmedel, borgarna var verksamma inom näringslivet, prästerna inom kyrkan, och adeln som ämbetsmän och militärer. En del människor var inte representerade av något stånd. Vid ståndsmöten, som ständerna hade var för sig i anslutning till riksdagarna, närvarade utvalda eller särskilt uppsatta personer för sin grupp. Undantaget var adeln, då samtliga adelsmän närvarade vid ståndsmötena.
Det fanns länder med andra ståndsuppdelningar. Ett exempel är Frankrike, där man hade adel, präster och det tredje ståndet.
Se även
- samhällsklass
- socialklass
- frälse
- ofrälse
- allmoge
- husbonde
- kast
Kategori:Politik
Stad
Stad, visst tätbebyggt landområde som definieras antingen genom rättslig status eller genom varifrån riket styrs. I vardagligt språkbruk kan stad betyda "plats med stadsbebyggelse", och när en stad då omnämns kan gränserna till denna vara flytande och annorlunda än de för tillfället gällande kommungränserna.
Ordet "stad" betyder ursprungligen "plats, ställe" och har alltså inget egentligen med just det vi i modernt dagligt tal kallar stad. Detta förklarar varför ordet ingår som suffix eller prefix i ord som "eldstad" "stadsfästa" "stadga" m.fl. ord (även i de övriga nordiska språken ingår ordet som i t.ex. danskans sted, som betyder plats). Den nuvarande betydelsen är framförallt inlånat från tyskans "Stadt".
Sverige
Städer var i Sverige före kommunindelningsreformen 1971 de borgerliga primärkommunerna som erhållit stadsrättigheter till skillnad från kommunerna och köpingarna. Efter kommunreformen kallades städer för kommuner. Efter ett beslut i riksdagen 1983 får en svensk kommun benämna sig själv stad i vissa sammanhang. Exempel på kommuner som använder benämningen "stad" är Borås, Göteborg, Haparanda, Helsingborg, Lidingö, Stockholm, Trollhättan, Vaxholm och Västerås.
Det är bara i juridiskt språk som ordet "stad" blivit ålagt begränsningar i modern tid, och i allmänt språkbruk används ordet stad lika ofta som förut. Nu avser dock begreppet vanligen en tätort som någon gång varit centralort i en stadskommun, snarare än en hel kommun (med visst undantag för kommuner som åter kallar sig "städer"). Denna moderna användning gör att t.ex. Gränna ännu räknas som en stad, trots att orten ligger i en annan stads (Jönköpings) kommun.
Historiskt
Sveriges städer, som vid slutet av medeltiden var 41, vid mitten av 1600-talet 60 och efter de sydsvenska landskapens förvärvande
1664 uppgick till 81, utgjorde i januari 1917 ett antal av 103, varvid dock 2 (Skanör och Falsterbo) var förenade under gemensam styrelse sedan 1754, då de växte ihop med varandra. Ett mindre antal städer tillkom sedan mellan 1917 och 1971. De sista städerna var Säffle och Oxelösund som blev städer 1951.
Stad (fsv köpstader), var i juridisk mening en genom utbrytning från omgivande landsbygdskommun särskilt bildad kommunal
enhet, som erhållit stadsprivilegier. I motsats mot antikens folk, som företrädesvis koncentrerade sig i stora städer, bildade germanerna först långsamt särskilda stadssamhällen. I Skandinavien var dessa bildningar särdeles länge svaga och obetydliga, tills kungarna började främja deras uppkomst och utveckling. De svenska städerna började redan under folkungaregenterna erhålla privilegier. Städerna erhöll efter hand egen rättsordning (t.ex. Björköarätten), egen lagskipning och administration, då deras borgare erhållit särskilt politiskt inflytande som riksstånd samt stora företrädesrättigheter ifråga om näringsverksamhet. Vid avskaffandet av skråväsendet och införandet av näringsfrihet förlorade städerna mycket av sin traditionella juridiska särställning i Sverige.
Stadsrätt
Stadsrätten utgjorde i Sverige sammanfattningen av de rättsgrundsatser, som gällde specifikt för förhållanden i en stad. Den äldre germanska rätten är - i motsats till den romerska, som ursprungligen var en stadsrätt - en landsrätt, emedan hos de germanska folken verkliga rättssamhällen tidigast utvecklat sig på landet. Så småningom uppväxte emellertid stadssamhällen även i norr, i vilka särskilda näringar drevs och i övrigt särskilda förhållanden utbildade sig. Dessa äldsta stadssamhällen, i vilka sannolikt tidigast den rätt tillämpades, som gällde för det kringliggande landet, syns först så småningom ha lösgjort sig från landets rättsområde och erhållit egen jurisdiktion, varefter de för städerna mer och mer sig utbildande egendomliga förhållandena medförde en omskapning av själva den materiella rätten.
I de flesta städer fanns en domstol i form av en rådstuvurätt, även om vissa mindre städer lydde under en häradsrätts domsaga. Rådhusrätterna ersattes vid tingsrättsreformen 1971 med tingsrätter.
Storbritannien
Både begreppen town och city brukar översättas till stad på svenska. Town betecknar då städer som fått marknadsrättigheter och är vanligt förekommande, medan city är mer begränsat och gäller städer som är eller varit av betydelse, ursprungligen i första hand stiftsstäder.[http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_cities_in_the_United_Kingdom].
Se även
- Huvudstäder listade efter land
- Huvudstäder listade efter stad
- Finska städer i storleksordning
- Finska städer i alfabetisk ordning
- Svenska städer i alfabetisk ordning
- Svenska städer i storleksordning
- Städer i världen i storleksordning
- Svenska städer med stadsprivilegium
- Lista över Sveriges kommuner
- Sveriges kommuner listade per län
- köping (samhällsbildning)
- murkrona
Kategori:Städer
ja:都市
AdelDenna artikel handlar om samhällgruppen Adel. För stadsdelen med samma namn se Adel (stadsdel, Leeds).
----
Bakgrund
Adeln eller "frälset" var en grupp i samhället med politisk och ekonomisk makt under tidig medeltid fram till 1800-talet. Ofta kallades denna grupp för adelståndet. Under feodalismen hade kungamakten intresse att knyta till sig denna grupp genom vissa förmåner och privilegier.
Adelns offentligrättsliga status är sedan 1 juli 2003 upphävd. Detta genom att ridderskapets och adelns privilegiebrev från 1723 och 1866 års riddarhusordning förlorar sin offentligrättsliga status. Det innebär i klartext att adeln inte längre innehar några privilegier och riddarhuset av svenska staten betraktas som vilken annan förening som helst. Länken mellan adel och staten är därmed bruten. Adelstitlar som brukas i offentliga eller andra sammanhang saknar offentligträttsligt grund.
Adeln i Sverige
Adeln, som under tidig medeltid kallades frälse, hade särskilt stora förmåner. Bara adelsmän blev höga ämbetsmän eller militärer.
Den svenska riksdagen (ståndsriksdagen) före Representationsreformen 1866 var indelad i stånden adel, präster, borgare och bönder, där de olika stånden hade sina representanter. Riddarhuset kallas adeln som samlingsbegrepp, men är även namnet på det hus i Gamla stan i Stockholm som är den svenska adelns samlingslokal. Om en adelsätt ville vara representerad vid ståndsriksdagen måste den vara introducerad d.v.s. vara godkänd som svensk adel av Riddarhuset.
Vissa slags jordsgods s.k. frälsegods, fick bara adelsmän äga. Adelns alla förmåner kallas adelsprivilegier och var lagstadgade fram till 2003.
Adelsmannens rikedom och makt gick i arv till hans söner och döttrar, det blev en adelsätt. Den adelsman, som hörde till en mäktig och ansedd släkt, var själv mäktig och ansedd. Adelsmannens vapensköld (http://www.adelsvapen.com/) visade vilken släkt han tillhörde.
De olika adelsätterna gifte sig med varandra eller gifte in sig i kungahuset och makten koncentrerades allt mer, och det tidigare vikingatida samhället fick en feodal prägel. Det kan dock tilläggas att man i Sverige inte haft någon livegenskap och därmed inte ett renodlat feodalt samhälle.
Sveriges adel räknar sitt urspung från tidig medeltid. På Alsnö stadgades år 1279 att den tjänstemannaklass som gjorde rusttjänst till häst skulle åtnjuta frälse, dvs. skattefrihet.
Vid 1980-talet fanns på svenska riddarhuset introducerad adel litet över 600 adelsätter, 227 friherrliga, och 57 grevliga ätter. Hertigar (eller hertiginnor) har i Sverige oftast varit prinsar eller prinsessor av kungahuset, undantag är tex Birger jarl och Bengt Algotsson.
Vid Erik XIVs kröning år 1561 dubbades de första grevarna i Sverige, riksrådet och riksmarsken Svante Sture d.y., riksrådet och riksrådsmästaren Per Brahe dä, samt riksrådet Gustaf Johansson Tre Rosor. Den sist adlade personen i Sverige var upptäcktsresanden Sven Hedin.
Många utländska adelsätter har genom tiderna flyttat till Sverige. En del av dessa har erhållit svenskt adelskap av kungen och introducerats på Riddarhuset andra inte. Om en adelsman ville delta i ståndets beslutsprocess var det nödvändigt att först naturaliseras, bli svensk medborgare, adlas, och därefter introduceras på Riddarhuset. I dag finns mer än 100 adelsätter från olika delar av Europa bosatta i Sverige vilka inte är introducerade på Riddarhuset. De flesta av dessa är anslutna till ”Ointroducerad Adels Förening”.
Se även
- Feodalsamhälle
- Adelsätter
- Stånd
- Pärsvärdighet
Kategori:Adel
Länkar
- [http://www.hulthenhem.se/titlar.htm Adliga och kungliga titlar på olika språk]
- [http://www.regeringen.se/content/1/c4/08/21/7a224166.pdf Regeringens proposition 2002/03:34 om adelns offentligrättsliga status]
ja:貴族
zh-min-nan:Hôa-cho̍k
Bönder
de:Bauer
Bonde är
# i nutida ordalag en företagare inom jordbruk.
# förr en man som tillhörde bondeståndet. Se även husbonde.
# en adelsätt känd bl.a. genom Karl Knutsson Bonde. Se Bonde (släkt)
# en spelpjäs i schack. (se schackpjäs.)
schackpjäs]
MedelklassMedelklassen har sitt ursprung i borgarståndet, det vill säga städernas hantverkare och handelsmän. Under 1700- och 1800-talen växte sig medelklassen allt större, men fortfarande utgjorde den endast ett mindre mellanskikt mellan överklassen och arbetarklass. Det var i medelklassen de liberala tankegångarna växte sig starka. Under 1900-talet, när det materiella välståndet i västvärlden spred sig till i stort sett hela befolkning (om än i varierade grad) kom en mycket stor del av befolkningen att karaktäriseras som medelklass. Därför har man introducerat begrepp som övre medelklass och lägre medelklass. Vem som hör till vad är omdiskuterat, likaså om man överhuvudtaget kan dela in människor i klasser. I dag har exempelvis många arbetare en betydligt bättre livsinkomst än många akademiker. Även längre tillbaka tiden uppstår problem med en klassindelning. Till vilken klass hörde (de ofta självägande) bönderna i det svenska bondesamhället? Det är alltså inte lätt att dela upp befolkningen i klasser.
Se även:
- överklass
- arbetarklass
Kategori:Samhällsklasser
DemokratiDemokrati (från grekiskans demokratia, "folkvälde"), folkstyre, majoritetsstyre, är ett styrelseskick med allmänna och fria val, där landet styrs enligt folkets uttryckta och egna vilja. Motsats till diktatur. Avser i dagligt tal representativ demokrati.
Det kan även syfta på ett större medbestämmande på andra arenor än i en stat. Så som brukardemokrati, arbetsplatsdemokrati med mera.
Kriterier för demokrati
Det finns olika sätt att definiera och kategorisera demokrati. Följande krav måste normalt vara uppfyllda för att man ska kunna tala om genuin demokrati:
- Det ska finnas allmän rösträtt med mycket få och klara begränsningar, i allmänhet krav på viss lägsta ålder.
- Medborgare ska äga rätt att kandidera till de styrande posterna.
- Medborgare ska ha rättigheter som tryck,- yttrande,- mötes- och organisationsfrihet för att kunna delge varandra sina åsikter och bilda politisk opinion.
- Valhemlighet bör råda om en stor andel röstande kräver detta.
- Det ska finnas ett fungerande rättsväsen som skyddar dessa friheter och medborgarnas andra rättigheter, se rättssäkerhet.
- Demokratin förutsätter att majoritetens förslag vinner över minoritetens.
- I en demokrati tillämpas dock minoritetsskydd, tex så att minoritetsbefolkningens val kan inte köras över av majoriteten. Detta gäller tex språkliga minoritetsgrupper (finlanssvenskarna i Finland utgör en minoritet - den finskspråkiga majoritetsbefolkningen kan inte rösta bort tex de svenskspråkiga skolorna).
I Sverige finns det ett visst mått av transparens i myndigheternas verksamhet men offentlighetsprincipen är ej ett grundläggande demokratikriterie.
Som synes är principen om medborgarskap (inklusion) central i demokratins definition. Under en stor del av demokratins historia var det bara män, inte kvinnor, som betraktades som fullvärdiga medborgare - och på motsvarande sätt har aldrig slavar haft medborgerliga rättigheter. Barn brukar inte heller erkännas alla medborgerliga rättigheter.
Typer av demokrati
Den traditionella indelningen av demokrati har varit Direkt demokrati och Representativ demokrati. Den direkta demokratin brukar hänvisas till Antikens Grekland och syftar på att alla röstberättigande beslutar direkt i alla frågor. I Antikens Grekland skedde detta genom att alla fria män samlades på ett torg och fattade beslut med handuppräckning. Idag brukar folkomröstningar ses som en form av direktdemokrati. Representativ demokrati innebär istället att folket väljer ett antal representanter som företräder dem i någon form av församling eller parlament. Representanterna beslutar i frågorna och folkets uppgift är att med jämna mellanrum rösta fram dessa representanter. Representativ demokrati är den form av demokrati som tillämpas i dagens demokratiska länder.
Idag har dock indelningen mellan direkt demokrati och representativ demokrati blivit något föråldrad. Efter Sovjetunionens fall och i och med att flera länder blev demokratiska har man istället börja prata om hur man skall kunna höja kvaliteten i demokratin. Därmed har andra indelningar växt fram; så som;
- Deltagardemokrati; Tanken om att medborgarna måste bli mer aktiva i beslutsprocessen
- Deliberativ demokrati; Tanken om samtalets och kommunikationens roll i demokratin
- Representativ direktdemokrati
Den antika demokratins historia
Grekland anses vara den västerländska demokratins vagga. Under några få hundra år gick man från diktatur till en elementär form av demokrati
År 594 f.Kr. valdes Solon till arkont i Aten. Adelns vanstyre gjorde att en revolt hotade och fick därför långtgående befogenheter. Han mildrade de drakoniska lagarna och demokratiserade delvis Aten. Bönders skulder avskrevs och slavar frigavs. Tidigare hade bara adeln rösträtt, men i stället fördelades rösträtten efter förmögenhet.
Befolkningen delas upp i fyra fylen (klasser) efter rikedom. De valde nio arkonter för ett år i taget. Dessutom fanns det en folkförsamling (ekklesía) som var ett slags stormöten där samtliga medborgare har rösträtt. Det finns även ett så kallat folkråd (boulé) med 500 ledamöter funktion som beredningsorgan för folkförsamlingen.
Efter Solon 590 tas makten åter av diktatorer (tyranner), men efter maktstrider återupptogs 507 den demokratiska utvecklingen av Kleisthenes. Folket delades nu upp i tio fylen och ett råd inrättades med 50 representanter från varje fyle. Dessutom inrättades en folkförsamling dit alla medborgare hade tillträde.
En intressant aspekt på den Atenska demokratin var att ämbetsmännen utsågs med lottens hjälp, vem som helst kunde bli ämbetsman. För att undvika inkompetens så valdes tio ämbetsmän inom varje område. Val av ämbetsmän ansgås inte demokratiskt eftersom det skulle gynna den som hade stora medel och kunde påverka människor att rösta på honom.
Se även
- Anarki
- Aristokrati
- Deltagardemokrati
- Diktatur
- Direkt demokrati
- Monarki
- Oligarki
- Representativ demokrati
Kategori:Statsvetenskap
Kategori:Demokrati
ja:民主主義
ko:민주주의
simple:Democracy
th:ประชาธิปไตย
Politiskt partiPolitiskt parti eller parti kan definieras på olika sätt. I Sverige är ett politiskt parti idag en sammanslutning eller grupp av väljare, vilken uppträder i val under särskild beteckning, partibeteckning.
Fria partier, fri nyhetsförmedling och opinionsbildning är grundläggande inslag i en demokrati. Partierna spelar en betydelsefull demokratisk roll som opinionsbildare och har en nödvändig uppgift i samhället vid de allmänna valen. Partierna ger väljarna alternativ och kunskap samt möjlighet att påverka, delta och ta ansvar.
Partier invalda i Sveriges riksdag
- Centerpartiet (c)
- Folkpartiet liberalerna (fp)
- Kristdemokraterna (kd)
- Miljöpartiet de Gröna (mp)
- Moderata samlingspartiet (m)
- Socialdemokraterna (s)
- Vänsterpartiet (v)
Ledamöter i riksdagen som tillhör samma parti bildar tillsammans partiets riksdagsgrupp.
Övriga partier i Sverige
- Se Lista över politiska partier i Sverige
Partier i andra länder
- Amerikanska partier
- Partier i Finland
- Indiska partier
- Kanadensiska partier
- Skotska partier
Historiska partier
Dessa två partier skiljer sig i definition från partier i Sverige
- Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet
- Sovjetunionens kommunistparti
Se även
- Enfrågeparti
- Högerparti
- Kårparti
- Lista över politiska partier i Sverige efter antalet medlemmar
- Lista över politiska ideologier
- Missnöjesparti
- Nomineringsgrupp
- Politik
- Populistiskt parti
- Vänsterparti
- Politisk färg
Extern länk
- [http://www.riksdagen.se Sveriges Riksdag]
Kategori:Partiväsen
ja:政党
ko:정당
simple:Political party
Borgerliga partierBorgerliga partier är de partier som traditionellt sett står för konservativa eller liberala idéer. En närmare definition kan vara svår att göra, eftersom den borgerliga delen av den politiska skalan är ganska bred. Gemensamt kan dock konstateras att partierna förespråkar västerländsk demokrati, marknadsekonomi och rättsstat, motsätter sig våld som politisk metod - staten skall ha våldsmonopol - och är motståndare till socialism.
Som borgerliga partier med representation i Sveriges riksdag räknas idag Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet. För närvarande är de alla oppositionspartier. Till följd av den blockpolitik som råder i Sverige brukar de tillsammans ofta kallas det borgerliga blocket.
Se även
- Högerparti
- Politisk höger
- Borgerlig
- Borgerlig vänster
Kategori:Politik
KyrkaKyrka, grekiska kyriakon, "det som hör Herren till", underförstått "Herrens hus". Ordet hus kan i det här sammanhanget inte bara betyda byggnad utan även familj, släkt eller hushåll. (Jfr kungahus.)
#Kyrka, lokal för kristen gudstjänst och annan kristen verksamhet, se kyrkobyggnad.
#Kyrka, lokal sammanslutning av kristna som firar gudstjänst tillsammans, se församling.
#Kyrka, större sammanslutning av kristna, samarbetsorgan mellan församlingar, se trossamfund.
#Kyrkan, i bestämd form, kan syfta på samtliga kristna. Omnämns i den apostoliska trosbekännelsen som en, helig och allmännelig (katolsk) och ses av många kristna som Kristi kropp.
Se även
- Ecklesiologi
- Gudshus
- Kyrkovetenskap
-
Kategori:Kristendom
ja:教会
nb:Kirke
simple:Church
ProfanProfan är motsats till begreppet helig, sakral. Ursprungligen benämning på det land som låg utanför ett tempelområde. Värt att notera är att ordet i vissa språk uppfattas inte bara som "icke kyrklig" utan snarare som fräck, vulgär eller pervers.
ReligionReligion, av latinets religio, omdiskuterat ursprung. Syftar på sammanhängande trossystem ofta kännetecknat av tro på en eller flera gudar och/eller övernaturliga företeelser. Ofta med morallära och speciella ceremonier, eller ritual för kontakt med det transcendenta. Trots många försök har man inte kunnat formulera en uttömmande definition av religion.
Romersk uppfattning av "religion"
Religion är enligt den romerske författaren Lucretius ett ord som kommer av latinets ligare, "binda", och enligt Cicero av legere, "hopplocka, samla", och synes i sitt tidigaste skede i det hedniska Rom ha betytt den obestämda rysning och bävan, som människan känner inför det hemlighetsfulla. Sedan blev religio beteckning för de åtgärder, som människan vidtar för att reda sig med tillvarons hemlighetsfulla makter, d.v.s. offer och andra riter, som tillhör fromhet och gudsdyrkan.
Tidig kristen uppfattning av "religion"
Vidare betecknades varje särskild form av gudsdyrkan med detta namn. Så kallade de kristna sin tro och kult för den "sanna religionen" i motsats mot hedendomen. Under medeltiden erhöll ordet religion en mer inskränkt användning i betydelsen munkregel och munkliv.
Religionsbegreppet under senare tid
Så småningom har den betydelse stadgat sig, i vilken vi brukar ordet, nämligen för att beteckna en viss grupp djupt ingripande företeelser i människolivet på skilda tider och hos alla av oss kända folk. För att sammanfatta dessa företeelser har man uppställt definitioner, av vilka en del, motsvarande vad man förr kallade "historiskt religionsbegrepp", nöjer sig med en beskrivning, t.ex.
:"Religionen är den summa av känslor, som uppväcks i människans sinne av det dunkla medvetandet av närvaron i henne och omkring henne av makter, på samma gång henne överlägsna och analoga med henne, med vilka hon kan träda i förbindelse, av föreställningar, som alstras av dessa känslor och som ger åt dem bestämda föremål, och av rituella handlingar, till vilka hon drivs av det gemensamma inflytandet av dessa känslor och dessa trosföreställningar" (Léon Marillier).
:"En religion är ett i sig slutet system av föreställningar och handlingar, som har avseende på heliga, d.v.s. avskilda, förbjudna ting; dessa föreställningar och handlingar förenar alla dem, som hör dit, i ett och samma andliga samfund" (Durkheim, som oegentligt använder ordet kyrka om sådana religiösa enheter i allmänhet).
:"Religion är ett ständigt umgänge mellan ett bestämt osynligt väsen och dess mänskliga anhöriga" (Duhm).
Andra definitioner ("filosofiskt religionsbegrepp") söker ange religionens väsen, såsom Wundts:
:"Religion är känslan av människans och den henne omgivande världens tillhörighet till en översinnlig värld, i vilken hon tänker sig de ideal förverkligade, som för henne utgör de högsta målen för mänsklig strävan";
eller Schleiermachers, enligt vilken religionen är åskådande av universum och känslan av absolut beroende, eller William James därmed besläktade:
:"Religionen är den totala reaktionen mot tillvaron".
Hur viktig gudstron i sina vitt skilda former än är för religionen, finns det dock dels hos naturfolken riter och sedvänjor, dels på ett högre stadium buddhismens ursprungliga form, som måste hänföras till religionens område utan att innebära tro på och kult av övernaturliga väsen. Det betydelsefullaste kännetecknet på religion synes vara åtskillnaden mellan helig och profan. Religiös eller from är den, för vilket något är heligt. Helighet är gudomens väsentligaste egenskap, som gör sig gällande, i samma mån som gudstron är religiöst verksam. De heliga riter och formler, vilka på religionens tidiga stadier utgör dess egentliga innehåll, utmynnar inom den senare religionen i innerlig bön, vilket föranleder Auguste Sabatier till definitionen: "Religionen är hjärtats bön".
En ofta felciterad, ateistisk, definition: "Religion är den förtryckta varelsens suck, en hjärtlös världs hjärta och själlösa omständigheters själ. Den är ett folkets opium." - Karl Marx
Några äldre religioner som av olika skäl dött ut är fortfarande viktiga för förståelsen historien och av äldre kulturer. Vissa av dessa har i modern tid återuppväckts och fått modern form:
- Fornnordisk religion (Asatro)
- Egyptisk religion
- Grekisk religion (Hellênismos)
- Romersk religion (Religio Romana)
Många religioner är små och ofta avgränsade till ett folk eller en stam. Bland dessa kan man urskilja vissa grupper:
- Animism
- Shamanism
För svensk kultur och historia finns det ytterligare två viktiga religioner:
- Fornnordisk religion och Samisk religion
Nyare religioner "nyandlighet" eller "nyandliga rörelser", kallas 1900-talets religioner:
- Caodai
- Hoa hao
- New Age
- Omoto
- Scientologi
- Wicca
Dessutom finns det areligiösa grupper som inte tillhör någon religion alls. De brukar delas in i:
- Agnosticism
- Ateism
----
Se även
- ceremoni
- divination
- gud
- helig skrift
- profet
- ritual
- teologi
- folktro
----
Externa länkar
- [http://dmoz.org/World/Svenska/Samh%e4lle/Religion/ ODP: Religion]
- [http://www.religion.nu/ Religion.nu]
- [http://www.adherents.com/Religions_By_Adherents.html Internationell statistik om religioner]
- [http://www.cpwr.org Council for a Parliament of the World's Religions] - Religionernas världsparlament
- [http://www.worldreligionday.org Världsreligionens Dag]
Kategori:Religion
ja:宗教
ko:종교
ms:Agama
simple:Religion
th:ศาสนา
HelgdagEn helgdag är en dag som enligt tradition anses vara värd att uppmärksamma. Dagar då högtider firas brukar bli helgdagar. Helgdagar kan delas in i två typer, rörliga och fasta. Fasta helgdagar infaller samma datum varje år, medan rörliga helgdagars datum varierar beroende på astronomiska händelser eller så flyttas helgdagen till den helg som är i anslutning till den ursprungliga helgdagen.
Sverige
I Sverige innebär helgdag en arbetsfri dag. Helgdagarna regleras i Lag (1989:253) om allmänna helgdagar. Sverige har från och med 2005 två borgerliga helgdagar, första maj respektive Sveriges nationaldag. Övriga helgdagar, däribland alla söndagar, är kyrkliga helgdagar som har sitt ursprung i kristendomen.
Allmänna helgdagar i Sverige
- nyårsdagen - 1 januari
- trettondagen - 6 januari
- långfredag - rörlig, fredagen närmast före påskdagen
- påskdagen - rörlig, söndagen närmast efter den fullmåne som infaller på eller närmast efter den 21 mars
- annandag påsk - rörlig, dagen efter påskdagen
- första maj - 1 maj (fr.o.m. 1939)
- Kristi himmelfärdsdag - rörlig, sjätte torsdagen efter påskdagen
- pingstdagen - rörlig, sjunde söndagen efter påskdagen
- Sveriges nationaldag - 6 juni (Helgdag fr.o.m. 2005)
- midsommardagen - rörlig, den lördag som infaller under tiden den 20-26 juni
- alla helgons dag - rörlig, den lördag som infaller under tiden den 31 oktober-6 november
- juldagen - 25 december
- annandag jul - 26 december
Svenska flaggans dag och Sveriges nationaldag den 6 juni är allmän helgdag från och med 2005.
Från och med detta år förlorar annandag pingst sin tidigare helgdagsstatus och blir vanlig arbetsdag.
Se även helgafton och annandag.
Tidigare allmänna helgdagar i Sverige
- Kyndelsmässodagen - 2 februari
- Jungfru Marie bebådelsedag - 25 mars (t.o.m. 1953)
- Tredjedag påsk - rörlig (t.o.m. 1771)
- Annandag pingst - rörlig (t.o.m. 2004)
- Tredjedag pingst - rörlig (t.o.m. 1771)
- Midsommardagen - 24 juni (t.o.m. 1953)
- Alla helgons dag - 1 november (t.o.m. 1953)
- Tredjedag jul - 27 december (t.o.m. 1771)
Extern länk
- [http://rixlex.riksdagen.se/htbin/thw?%24%7BHTML%7D=SFST_LST&%24%7BOOHTML%7D=SFST_DOK&%24%7BSNHTML%7D=SFST_ERR&%24%7BMAXPAGE%7D=26&%24%7BTRIPSHOW%7D=format%3DTHW&%24%7BBASE%7D=SFST&%24%7BFREETEXT%7D=&BET=1989%3A253&RUB=&ORG= Lag (1989:253) om allmänna helgdagar]
Kategori:Tideräkning
ja:祝日
ms:Hari raya
Första majFörsta maj, gammal festdag med rötterna i antiken, kallas arbetarrörelsens internationella högtidsdag, firas på initiativ av Andra internationalen. Denna dag firas runt om i världen av olika arbetarpartier och fackföreningar med demonstrationer och möten.
Sedan 1907 säljs första majblommor av skolbarn till förmån för sjuka och handikappade barn. Blommorna designades av Beda Hallberg.
Allmän helgdag i Sverige sedan 1939, i Tyskland sedan 1933.
Hannes Sköld har skrivit en sång med just denna rubrik: Första maj, Första maj, varje sliten kavaj...
Externa länkar
- [http://www.arbarkiv.nu/ur4aktuellt_ursamlingar.htm 1:a maj/Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek]
- [http://www.ra.se/ola/man_dok/01maj.htm Första maj]
Kategori:Högtider
Kategori:Arbetarrörelse
zh-cn:劳动节 ja:メーデー
2005
Händelser
2005 har utsetts av den svenska regeringen att vara designår.
- 1 januari
- Mitthögskolan blir universitet och byter namn till Mittuniversitetet.
- Tågtrafiken mellan Oslo och Stockholm läggs ner efter 131 år.
- Utlänningsnämnden läggs ner och ersätts av länsrätten och kammarrätten.
- Joutseno i Finland blir stad.
- Jorden vid perihelium.
- 6 januari - Kina har nu officiellt över 1 300 000 000 invånare.
- 8 januari - En stark storm drabbar norra Europa, däribland Sverige, där 100.000-tals hushåll blir ström- och telefonlösa för en lång tid.
- 13 januari - Planeten Saturnus i opposition.
- 14 januari
- Rymdsonden Huygens landar på Titan.
- Den svenska TV-kanalen TV400 har premiär.
- 17 januari - Företaget SIBA:s VD Fabian Bengtsson kidnappas i centrala Göteborg.
- 23 januari - Viktor Jusjtjenko tillträder som president i Ukraina.
- 24 januari - Julia Tymosjenko tillträder som premiärminister i Ukraina.
- 3 februari
- Fabian Bengtsson återfinns vid liv i Göteborg.
- Planeten Neptunus i konjunktion med solen.
- 4 februari - Då en tank brister vid Kemiras fabrik i Helsingborg läcker 11.000 ton svavelsyra ut. Området runt omkring fabriken beläggs med utegångsförbud.
- 5 februari - Sveriges statsminister Göran Persson utses till hedersdoktor i medicin vid Örebro universitet. Utnämningen väcker starka protester, eftersom den anses vara en belöning för att statsministern har gjort Högskolan i Örebro till universitet.
- 14 februari - Planeten Merkurius i övre konjunktion.
- 23-25 februari - Ett toppmöte äger rum mellan George W. Bush och Vladimir Putin i Slovakien.
- 24/25 februari - Planeten Uranus i konjunktion med solen.
- 11 mars - Nintendo lanserar sin nya spelkonsol Nintendo DS i Sverige och övriga Europa.
- 12 mars - Carolus Papoulias väljs till president i Grekland.
- 21 mars
- Ett mordbrandsattentat utförs mot bokhandeln Röda Stjärnan i Jönköping.
- En elev dödar nio andra, innan han tar sitt liv i Red Lake High School-massakern i Minnesota, USA.
- 29 mars - Planeten Merkurius i nedre konjunktion.
- 30 mars - Planeten Venus i övre konjunktion.
- 3 april - Planeten Jupiter i opposition.
- 19 april - Joseph Ratzinger väljs av konklaven till ny påve under namnet Benedictus XVI.
- 27 april - Airbus A380-800 lyfter från marken för första gången.
- 6-10 maj - George W. Bush genomför ett europabesök i Lettland, Nederländerna, Ryssland och Georgien.
- 7 maj - Evangeliska fosterlandsstiftelsens ungdomsorganisation Salt bildas.
- 8 maj - Gröna Studenter blir erkänt som officiellt studentförbund för Miljöpartiet de Gröna.
- 19-21 maj - Eurovisionsschlagerfestivalen sänds för 50:e gången.
- 15 maj - Val till Sametinget hålls.
- 16 maj - Annandag pingst är inte längre helgdag i Sverige, eftersom nationaldagen skall vara det istället.
- 26 maj - Sydafrikas administrativa huvudstad Pretoria döps om till Tshwane.
- 29 maj - Frankrike röstar nej till EU:s nya grundlag.
- 1 juni - Rökförbud införs på restauranger, pubar och kaféer i Sverige.
- 3 juni - Planeten Merkurius befinner sig i övre konjunktion.
- 6 juni - Sveriges nationaldag blir helgdag.
- 10 juni - Nya Svinesundsbron invigs och den äldre bron får namnet Gamla Svinesundsbron.
- 13 juni - Planeten Pluto befinner sig i opposition.
- 2 juli - Gratiskonserter under namnet Live 8 anordnas i London, Paris, Berlin, Rom och Philadelphia.
- 4 juli - Jorden vid aphelium.
- 7 juli - Centrala London skakas av explosioner i tunnelbanan och på en buss. Bombingarna visar sig sedan vara terrodåd utförda av islamistiska självmordsbombare.
- 16 juli - Harry Potter and the Half Blood Prince släpps på engelska.
- 17 juli - Planeten Mars vid perihelium.
- 23 juli - Planeten Saturnus i konjunktion med solen.
- 26 juli - Discovery blir den första rymdfärjan som lyfter efter Columbias haveri 2003.
- 8 augusti - Planeten Neptunus står i opposition.
- 9 augusti - Discovery landar planenligt efter att ha genomfört den första flygningen med en rymdfärja sedan Columbias haveri 2003.
- 29 augusti - Orkanen Katrinas öga når USA:s fastland och orsakar mycket stor förödelse.
- 31 augusti - Planeten Uranus står i opposition.
- 15 september - Den svenska TV-kanalen TV4 Fakta har premiär.
- 17 september - Parlamentsval hålls i Nya Zeeland.
- 17/18 september - Planeten Merkurius befinner sig i övre konjunktion.
- 18 september - Parlamentsval hålls i Tyskland. Varken CDU/CSU med Angela Märkel eller SPD med Gerhard Schröder får ensam majoritet och går därför i koalition. Angela Märkel blir därmed Tysklands första kvinnliga förbundskansler.
- 2 oktober - Ostindiefararen Götheborg beger sig på sin resa till Kina, efter att ha blivit ett år försenad, till följd av finansiella problem.
- 3 oktober - En ringformig solförmörkelse inträffar i norra Portugal, Spanien och Västafrika.
- 8 oktober - En jordbävning inträffar i Kashmir.
- 14 oktober - Kranbåten Lodbrok kolliderar med Essingebron på Essingeleden i Stockholm.
- 18 oktober - UNECE beslutar att den svenska riksväg 45 skall uppgraderas till E45.
- 22 oktober - Planeten Jupiter i konjunktion med solen.
- 27 oktober - Den svenska skogsindustrikoncernen Stora Enso offentliggör ett omfattande sparprogram, där bland annat Hammarby bruk läggs ned.
- 6 november - Planeten Mars står i opposition.
- 15 november - Laganbron öppnas vid Markaryd.
- 22 november - Angela Merkel blir Tysklands första kvinnliga förbundskansler.
- 3 december - Julbocken i Gävle antänds av två utklädda män klockan 21:08.
- 15 december - Planeten Pluto i konjunktion med solen.
- 21 december - Vintersolståndet inträffar.
Födda
- 8 april - Leah Isadora, norsk prinsessa.
- 26 juni - Alexia, holländsk prinsessa.
- 15 oktober - Kristian, dansk arvprins.
- 31 oktober - Leonor, spansk prinsessa.
- 3 december - Sverre Magnus, norsk prins.
Avlidna
Första kvartalet
Januari
- 1 januari - Shirley Chisholm, 80, afroamerikansk kongressledamot.
- 3 januari - Will Eisner, 87, amerikansk serieskapare.
- 4 januari - Ali Radi al-Haidari, Bagdads guvernör (mördad).
- 7 januari - Rosemary Kennedy, 86, syster till John F. Kennedy.
- 10 januari
- Spencer Dryden, amerikansk musiker, trumslagare Jefferson Airplane.
- Joséphine-Charlotte av Luxemburg, 77, storhertiginna av Luxemburg och prinsessa av Belgien.
- José Manuel Pérez, spansk motorcyklist (Omkom i samband med Paris-Dakar-rallyt).
- 12 januari - Amrish Puri, 72, indisk skådespelare.
- 13 januari - Bengt Janson, svensk antikhandlare, lärare och TV-programledare.
- 15 januari
- Sven Christer Swahn, svensk författare, översättare och litteraturvetare.
- Ruth Warrick, 88, amerikansk skådespelare.
- 17 januari
- Christina Gunnardo, kristen sångerska och låtskrivare.
- Lennart Rodhe, svensk konstnär.
- Virginia Mayo, 84, amerikansk skådespelare.
- Zhao Ziyang, 85, kinesisk kommunistledare.
- 18 januari - Lamont Bentley, amerikansk skådespelare (bilolycka).
- 20 januari
- Parveen Babi, indisk filmskådespelare.
- Per Borten, norsk politiker, statsminister 1965-1971.
- 24 januari - Svenerik Perzon, svensk skådespelare.
- 25 januari
- Philip Johnson, 98, amerikansk arkitekt.
- Daniel Branca, 53, argentinsk Kalle Anka-tecknare.
- 29 januari - Ephraim Kishon, 80, israelisk humorist och författare.
- 31 januari - Ingemar Simonsson, 73, skånsk präst (trafikolycka).
Februari
- 2 februari - Max Schmeling, tysk boxare.
- 3 februari
- Malou Hallström, 63, svensk skådespelare och TV-profil.
- Zurab Zjvania, 41, georgisk politiker, premiärminister 2004-2005.
simon thune suger på allt han var världens sämsta i allt
- 4 februari
- Sjamil Basajev, 40, tjetjensk separatistledare och terrorist.
- Ossie Davis, 87, amerikansk skådespelare, regissör, producent och pjäsförfattare.
- Nils Egerbrandt, 78, svensk serietecknare.
- 5 februari
- Gnassingbe Eyadéma, 69, Togos president.
- Ingrid Berglöf, svensk nyhetsuppläsare i Sveriges Radio.
- 6 februari
- Lazar Berman, rysk pianist.
- Merle Kilgore amerikansk countryartist och manager.
- 8 februari - Jimmy Smith, 79, amerikansk jazzorganist.
- 9 februari - Märit Andersson, svensk regissör, TV-producent och journalist.
- 10 februari - Arthur Miller, 89, amerikansk författare.
- 12 februari - Sammi Smith, 61, amerikansk countryartist.
- 14 februari
- Sixten Ehrling, svensk dirigent.
- Rafik Hariri, Libanons premiärminister 1992-1998 och 2000-2004 (mördad).
- 15 februari - Sven Rydenfelt, svensk politiker, nationalekonom och opinionsbildare.
- 20 februari
- Sandra Dee, 62, amerikansk skådespelare och sångerska.
- John Raitt, 88, amerikansk sångare.
- Hunter S Thompson, 67, amerikansk författare (självmord).
- 22 februari
- Dionísio Ribeiro Filho, 59, brasiliansk miljöaktivist (mördad).
- Eun-ju Lee, sydkoreansk skådespelare (självmord).
- Åke Strömmer, svensk sportjournalist.
- 25 februari - Peter Benenson, 83, brittisk advokat, grundare av Amnesty International.
- 27 februari - Jörgen Fogelquist, 77, svensk konstnär.
Mars
- 4 mars - Jurij Kravtjenko, ukrainsk tidigare inrikesminister (självmord).
- 6 mars -
- Hans Bethe, 98, tysk-amerikansk fysiker, avdelningschef i Manhattanprojektet
- Gladys Marin, 63, ordförande i Chiles kommunistiska parti (cancer).
- 8 mars - Aslan Maschadov, tjetjensk militär och politiker, Tjetjeniens president 1997-2005, mördad.
- 9 mars - Chris LeDoux, 56, amerikansk countryartist (cancer).
- 10 mars - Danny Joe Brown, 53, amerikansk rocksångare, medlem i Molly Hatchet.
- 16 mars - Ralph Erskine, 91, brittisk-svensk arkitekt.
- 17 mars -
- George Kennan, 101, amerikansk politisk analytiker.
- Czeslaw Slania, 83, svensk-polsk frimärksgravör.
- 21 mars
- Bobby Short, 80, amerikansk kabarésångare.
- Jeff Weise, 16, ansvarig för Red Lake High School massakern.
- 22 mars - Kenzo Tange, 91, japansk arkitekt.
- 24 mars - Mare Kandre, svensk författare.
- 26 mars -
- James Callaghan, brittisk premiärminister 1976-79.
- Paul Hester, australisk musiker, trummis i Crowded House (självmord).
- 27 mars - Bengt Bedrup, 76, svensk journalist och tv-profil.
- Mars - Sara Boëthius, 60, SVT Rapport-medarbetare.
Andra kvartalet
April
- 1 april - Jack Keller, amerikansk låtskrivare och skivproducent.
- 2 april - Johannes Paulus II, född Karol Wojtyla, påve 1978-2005.
- 5 april - Saul Bellow, författare och Nobelpristagare.
- 6 april - Rainer III, furste av Monaco.
- 7 april - Jose Melis, 85, amerikansk orkesterledare.
- 9 april
- Yvonne Vera, 40, zimbabwisk författare.
- Andrea Dworkin, 58, amerikansk författare
- 13 april - Johnnie Johnson, 80, amerikansk rock'n'roll-pionjär.
- 14 april - Lothar Lindtner, 87, norsk skådespelare och sångare.
- 18 april - Olle Bengtsson, ("Skofteby-Bengtsson"), 81, svensk boxare.
- 19 april
- Stan Levey, amerikansk jazzbatterist.
- Bryan Ottoson, amerikansk musiker, gitarrist i American Head Charge.
- Niels-Henning Ørsted Pedersen, dansk jazzbasist.
- 20 april - Inday Ba, brittisk skådespelare.
- 22 april - Sir Eduardo Paolozzi, 81, brittisk popkonstnär.
- 23 april
- Sir John Mills, 97, brittisk skådespelare.
- Romano Scarpa, italiensk Disney-tecknare.
- 24 april - Ezer Weizman, 80, israelisk politiker, president 1993–2000.
- 26 april - Maria Schell, 79, österrikisk skådespelare.
- 30 april - Sven Romanus, 99, svensk justitieminister.
Maj
- 2 maj
- Robert Hunter, kanadensisk journalist, miljöaktivist och politiker, en av Greenpeace grundare.
- Börje Nyberg, svensk skådespelare, regissör och manusförfattare.
- 6 maj
- Herb Sargent, 81, amerikansk TV-skribent.
- Joe Grant, 96, disneyartist.
- 8 maj - Nasrat Parsa, 36, afghansk sångare (mördad).
- 12 maj - Monica Zetterlund, 67, svensk skådespelare och sångare (omkommen i lägenhetsbrand).
- 13 maj - Gunnar "Silver-Gunnar" Nilsson, 82, svensk boxare.
- 14 maj - Jimmy Martin, 77, amerikansk bluegrassångare and gitarrist.
- 20 maj - Paul Ricœur, fransk filosof.
- 23 maj - Wael Rubaies, irakisk premiärministerrådgivare (mördad).
- 24 maj - Björn Rönnquist, svensk konstnär och glaskonstnär.
- 25 maj - Ismail Merchant, 68, indiskfödd filmproducent.
- 26 maj - Eddie Albert, 99, amerikansk skådespelare.
- 27 maj - Max Lundgren, 68, svensk ungdomsboksförfattare.
- 29 maj - Oscar Brown J:r, 78, amerikansk sångare, låtskrivare m.m.
- 30 maj - Joakim Karlsson, 39, svensk roadracingförare.
Juni
- 6 juni
- Anne Bancroft, amerikansk skådespelare.
- Dana Elcar, amerikansk skådespelare.
- 11 juni - Vasco Gonçalves, 83, portugisisk general.
- 12 juni - Ingrid Schrewelius, 85, svensk modejournalist och TV-medarbetare.
- 13 juni - Álvaro Cunhal, 91, portugisisk kommunistpartiledare.
- 15 juni - Alassio Galetti, 37, italiensk proffscyklist.
- 16 juni - Per Henrik Wallin, 58, svensk jazzpianist.
- 18 juni
- Hans Nestius, 69, svensk samhällsdebattör, journalist och författare.
- Chris Griffin, 89, amerikansk jazztrumpetare.
- 19 juni - Totta Näslund, 60, svensk sångare och musiker.
- 20 juni - Jack S Kilby, 81, amerikansk fysiker och Nobelpristagare.
- 21 juni - Jaime Sin, filippinsk romersk-katolsk ärkebiskop av Manila 1974-2003, kardinal 1976.
Tredje kvartalet
Juli
- 1 juli
- Renaldo "Obie" Benson, 69, amerikansk sångare i Four Tops.
- Luther Vandross, 54, amerikansk R&B-sångare.
- 3 juli
- Tom Halliday, 20, brittisk jockey.
- Siv Ericks, 87, svensk skådespelerska.
- 6 juli
- Evan Hunter, (Ed McBain), 78, amerikansk författare.
- Claude Simon, 91, fransk författare.
- 11 juli - Frances Langford, 91, amerikansk sångerska.
- 13 juli - Mathias Henrikson, 65, svensk skådespelare.
- 17 juli
- Geraldine Fitzgerald, amerikansk skådespelare.
- Edward Heath, brittisk premiärminister (konservativ) 1970-1974.
- Tommy Johnson, 73, svensk skådespelare.
- 18 juli
- Amy Gillett, 29, australisk tävlingscyklist (trafikolycka)
- William Westmoreland, 91, amerikansk general.
- 20 juli - James Doohan, 85, kanadensisk skådespelare.
- 21 juli - John Baldry (Long John Baldry), brittisk bluesartist.
- 22 juli - Jean Charles de Menezes, brasiliansk elektriker bosatt i London (skjuten till döds av polisen).
- 29 juli - Hildegarde, 99, amerikansk cabaretsångerska.
- 29 juli - Al McKibbon, 86, amerikansk jazzmusiker
- 30 juli - John Garang, 60, sudanesisk gerillaledare och vicepresident (flygkrasch).
- 31 juli - Wim Duisenberg, 70, nederländsk politiker.
Augusti
- 1 augusti - Kung Fahd bin Abdul Aziz, ca 82, Saudiarabiens regent 1982-2005.
- 2 augusti - Jay S. Hammond, 83, | | |
