:: wikimiki.org ::

Capetinger

Capetinger

Den capetingiska dynastin, Huset Capet, capetingerna, avlöste den karolingiska dynastin på den franska tronen. De styrde Frankrike 987-1328. Efter 1328 härstammade Frankrikes kungar från de capetingiska grenarna Valois och Bourbon fram till 1830, med avbrott för franska revolutionen.

Capetingiska kungar

- 987–996 Hugo Capet
- 996–1031 Robert II av Frankrike - den fromme
- 1031–1060 Henrik I av Frankrike
- 1060–1108 Filip I av Frankrike
- 1108–1137 Ludvig VI av Frankrike - den tjocke
- 1137–1180 Ludvig VII av Frankrike - den unge
- 1180–1223 Filip II August av Frankrike
- 1223–1226 Ludvig VIII av Frankrike - den unge
- 1226–1270 Ludvig IX av Frankrike - den helige
- 1270–1285 Filip III av Frankrike - den djärve
- 1285–1314 Filip IV av Frankrike - den sköne
- 1314–1316 Ludvig X av Frankrike - den trätgirige
- 1316–1316 Johan I av Frankrike
- 1316–1322 Filip V av Frankrike - den långe
- 1322–1328 Karl IV av Frankrike - den sköne 1328 blev capetingerna utan manliga arvtagare. Frankrike följde den saliska lagen som förbjöd kvinnlig tronföljd och adeln valde därför till ny kung Filip av Valois

Se även

- Lista över Frankrikes statsöverhuvuden Kategori:Kungahus Kategori:Frankrike ja:カペー朝 ko:카페 왕조

Karolinger

till kejsare]] Karolingerna (latin: Carolus, Karl) var en frankisk ätt som övertog makten i frankerriket från merovingerna år 751 och härskade i och omkring dagens Frankrike under 700-900-talen. Ätten anses allmänt ha grundats av Arnulf av Metz, biskop i Metz i slutet av 700-talet, en viktig maktfaktor i de merovingiska kungadömena. Pippin av Herstal, maior domus i Austrasien, efterträddes av sin son Karl Martell, i sin tur far till Pippin den lille. Denne Pippin lyckades utmanövrera den siste merovingiske kungen Childerik III och själv inta kungatronen efter att ha använt sin position som maior domus till att vinna stöd hos många ledande adelsmän och även hos påven. Pippins son Karl den store blev frankernas kung 768 och kröntes till kejsare av påven Leo III år 800. I enlighet med fördraget i Verdun 843 delades det frankiska riket upp i tre riken som alla till en början behärskades av karolinger.
- I väst, i det rike som senare blev Frankrike, härskade karolingerna ända till 987 då en mindre gren av ätten, capetingerna, övertog kungatronen.
- I öst, i det rike som blev det tysk-romerska riket, härskade karolingerna fram till Ludvig barnets död 911 då de efterträddes av de saxiska ottonerna.
- I riket mellan dessa två riken, norra Italien och Lotharingia (ungefär motsvarande dagens Nederländerna, Belgien, Rhenlandet, Lorraine och Alsace), härskade karolingerna fram till 887 varefter, enligt fördraget i Meerssen 870, riket delades mellan de väst- och östfrankiska rikena.

Se även

- Franker
- Frankrikes historia
- Lista över frankiska kungar
- Lista över Frankrikes statsöverhuvuden Kategori:Franker kategori:Kungahus ja:カロリング朝

Frankrike

Frankrike, egentligen Republiken Frankrike, är ett land i Västeuropa. Frankrike brukar sägas ha sex kanter: tre kuster mot Atlanten, Engelska kanalen och Medelhavet och tre landgränser: I söder gränsar landet mot Spanien och Andorra, åt öster mot Italien, Monaco och Schweiz, och åt nordost mot Tyskland, Luxemburg och Belgien. Frankrike är en av de stater som grundade EU.

Historia

:Huvudartikel: Frankrikes historia Dagens Frankrike upptar ungefär samma områden som det de keltiska gallerna bebodde och som kom att bli den romerska provinsen Gallien under 100-talet f.Kr.. Gallerna antog snabbt det romerska språket och den romerska kulturen. Kristendomen introducerades under perioden 200-300 e.Kr. och Gallien invaderades därefter av germanska stammar, i första hand frankerna efter vilka landet fått sitt svenska namn (franskans France syftar dock på Île-de-France, de capetingiska kungarnas egendom kring Paris som tidigare kallades Francia och Pays de France). Trots att den franska monarkin kan härledas ända tillbaka till 400-talet började inte landets existera som enhetlig statsbildning förrän i mitten av 800-talet då Karl den stores rike delades i en östlig del, sedermera Tyskland, och den västliga del som blev Frankrike. Karl den stores söner styrde landet fram till 987 då Hugo Capet, frankisk hertig och Paris' greve, lät kröna sig som kung av Frankrike. Hans ättlingar styrde Frankrike till 1792 då den franska revolutionen gjorde landet till en republik efter de omvälvande händelserna som började 1789. Napoleon I tog kontroll över republiken 1799 och kallade sig Förste konsul. Hans arméer utkämpade många krig över hela Europa, erövrade många länder och etablerade flera kungadömen med Napoleons släktingar vid tronen. Efter Napoleons fall 1815 återställdes monarkin i Franrike för att störtas i.o.m. den andra republiken som i sin tur avlöstes av Louis-Napoléon Bonaparte, brorson till Napoleon I, som först valdes till president och därefter utropade det andra kejsardömet och sig själv till Napoleon III. Han avsattes och avlöstes av den tredje republiken. Visserligen hörde Frankrike till segermakterna både i första och andra världskriget men led svårt i båda krigen och lyckades aldrig återta sin forna ställning. Under det krisartade året 1958 genomförde General de Gaulle en omfattande reform som ledde till den femte republiken och dagens stabila presidentiella demokrati. Under de senaste decennierna har samarbetet mellan Frankrikes och Tyskland haft en central betydelse för den ekonomiska integrationen i Europa och Frankrike har idag en central roll i det europeiska samarbetet kring Ekonomiska och monetära unionen. Frankrike är en av FN:s säkerhetsråds fem permanenta medlemmar och har kärnvapen. :Se även:
- Ludvig XIV av Frankrike
- Lista över Frankrikes statsöverhuvuden

Politik

: Huvudartiklar: Frankrikes politik Den femte republikens konstitution antogs vid en folkomröstning den 28 september 1958. Konstitutionen stärkte statschefens position gentemot parlamentet och fastställer att presidenten (Président de la République) ska tillsättas genom direkta val för ämbetsperioder på 5 år (ursprungligen 7 år). Presidentens omfattande befogenheter ska säkerställa statsmaktens stabilitet och statens existens. Presidenten tillsätter premiärminstern, leder regeringen, kan utlysa nyval till parlamentet, har makten över militären och är den som undertecknar internationella avtal. De 577 ledamöterna i nationalförsamlingen (les députés de l'Assemblée nationale), den lagstiftande församlingen, tillsätts för femårsperioder genom direkta val i enmansvalkretsar. Nationalförsamlingen har möjligheten att upplösa regeringen som därmed återspeglar majoriteten i nationalförsamlingen. Hälften av senatorerna (les sénateurs, f.n. 331, kommer att utökas till 346 fram till 2010) i nationalförsamlingens överhus (Sénat) tillsätts var tredje år för en period på sex år. Senatorerna har begränsad makt och nationalförsamlingen har alltid sista ordet om oenighet råder mellan de två kamrarna utom i konstitutionella frågor. Regeringen har ett stark inflytande över nationalförsamlingens dagordning. Det franska politiska livet har under de senaste decennierna utmärkts av en polarisering mellan två politisk grupperingar: Vänstern kring franska socialistpartiet (Parti Socialiste) och högern kring först RPR (Rassemblement Pour la République) därefter dess efterföljare UMP (Union pour un Mouvement Populaire eller Union pour la Majorité Présidentielle). Extremhögerpartiet FN (Front National) förespråkar "mer lag och ordning" och tuffare invandringspolitik och har sedan början av 1980-talet hamnat på omkring 16% av rösterna i valen. De har sedan även haft stora strejker i Paris under senare år.

Administrativ uppdelning

Front National : Huvudartikel: Frankrikes administrativa uppdelning Frankrike är uppdelat i
- 26 regioner (régions), 22 inhemska och fyra översjöiska: Se Frankrikes regioner
- 100 departement (départements): Se Frankrikes departement
- 342 arrondisment (arrondissements): Se Frankrikes arrondissement
- 4 040 kantoner (cantons), inklusive 156 översjöiska: Se Frankrikes kantoner
- 36 679 kommuner (communes): Se Frankrikes kommuner Departementen är numererade och dessa nummer används som postnummer och på bilarnas registreringsskyltar. De översjöiska departementen är forna franska kolonier som numera åtnjuter samma eller motsvarande status som det egentliga Frankrike. De betraktas som delar av Frankrike (och därmed också EU) snarare än avhängiga territorier. De översjöiska territorierna och länderna utgör delar av den franska republiken men inte av Europa eller EU. Trots detta används euro som valuta även i dessa områden. De översjöiska kommunerna har en administrativ status mittemellan de översjöiska departementen och de översjöiska territorierna. Frankrike kontrollerar också ett antal öar i Indiska oceanen och Stilla havet: Nya Kaledonien, Franska Polynesien, Wallis- och Futunaöarna och de Franska sydliga och Antarktiska territorierna. Dessutom var Frankrike före revolutionen 1789 uppdelat i provinser. Se vidare: Frankrikes provinser. I Frankrike kallas motsvarigheten till landshövding Président du conseil général.

Geografi

Président du conseil général : Huvudartikel: Frankrikes geografi Frankrike sträcker sig från Medelhavet till Nordsjön och från Rhen till Atlanten. Det angränsar till Storbritannien, Belgien, Luxemburg, Tyskland, Schweiz, Italien, Monaco, Andorra och Spanien. Utanför moderslandet har Frankrike gemensamma landgränser med Brasilien, Surinam och Nederländerna. Förutom moderlandet i Västeuropa (la métropole) består Frankrike av territorier i Nordamerika, Karibien, Sydamerika, Indiska oceanen, Stilla havet och Antarktis (anspråken på landområdet i Antaktis erkänns inte av de flesta länderna i världen). Frankrike rymmer landskap av många, mycket varierande slag, från kustslätterna i norr och i väst vid Atlanten och Nordsjön till de stora bergskedjorna, Pyrenéerna i söder och Alperna i öster med Alpernas högsta bergtopp Mont Blanc, 4 810 m. Inne i landet finns andra bergskedjor som Centralmassivet och Vogeserna. Frankrike delas mellan fyra stora flodsystem varav tre utmynnar i Atlanten. De rinner över det svagt lutande slättlandet i norra och västra Frankrike och eras bördiga flodområden har gjort att landets ekonomiska och politiska medelpunkt hamnat i landets norra delar, vilket kan ses som en starkt bidragande orsak till att Paris blivit landets centrum. : De större franska floderna är:
- Loire - rinner ut i Biscayabukten och vars hela avrinningområde finns i Frankrike.
- Rhône - som födds i Schweiz och inträder i Franrike via Genèvesjön för att sedan möta Saône vid Lyon och därefter, som enda franska flod rinna ut i Medelhavet vid Marseille.
- Seine - den enda större floden som mynnar ut i Engelska kanalen. Viktiga bifloder är Oise, Marne, Yonne och Aube.
- Garonne - som födds i Spanien men passerar den franska gränsen efter bara ett par kilometer och passerar städer som Toulouse och Bordeaux.
- Meuse - födds i Frankrike men rinner ut i Belgien och Nederländerna
- Rhen - som utgör Frankrikes gräns mot Tyskland Klimatet i norra Frankrike är svalt och fuktigt medan det i de södra delarna råder ett torrt och hett medelhavsklimat. I området mellan Centralmassivet och Medelhavet återfinns också de legendariska vindarna Mistral- och Sirocconvindarna. Frankrike är, med undantag för Alperna, förskonat från extrema klimatförhållanden. : Större eller kulturellt betydande franska städer: Abbeville, Ajaccio, Albertville, Albi, Amiens, Angers, Angoulême, Aurillac, Bastia, Besançon, Bordeaux, Belfort, Brest, Brive, Caen, Cahors, Calais, Cannes, Carcassonne, Chamonix, Charleville-Mézières, Châtellerault, Chinon, Clermont-Ferrand, Colmar, Deauville, Dieppe, Digne-les-Bains, Dijon, Dole, Domremy, Dreux, Dunkerque, Evreux, Grenoble, La Baule, La Rochelle, Le Havre, Lille, Lyon, Marseille, Mende, Metz, Mont-de-Marsan, Montauban, Montpellier, Nantes, Nice, Nîmes, Orléans, Paris, Pau, Périgueux, Perpignan, Poitiers, Quimper, Reims, Rennes, Rodez, Roubaix, Saint-Gaudens, Saint-Etienne, Saint-Nazaire, Saint-Tropez, Saumur, Sète, Soissons, Strasbourg, Tarbes, Toulon, Toulouse, Tours, Tourcoing, Valence, Vichy : Se även: Lista över Frankrikes städer, Lista över Frankrikes nationalparker

Ekonomi

: Huvudartikel: Frankrikes ekonomi Frankrike har en diversifierad marknadsekonomi med endast ett fåtal statsägda företag. Den franska ekonomin är en av världens högst utvecklade och är starkt inriktad på högteknologi. Den räknas till världens femte största efter USA, Japan, Tyskland och Storbritannien. Enligt WTO var Frankrike 2003 världens femte största varuexportör efter USA, Tyskland, Japan och Kina och den fjärde största importören efter USA, Tyskland och Kina. Enligt OECD hade Frankrike 2003 störst andel utländska investeringar (räknat i procent) före USA och Belgien. Genom sitt kärnkraftsprogram är Frankrike också det land med högst grad av självförsörjande i Västeuropa och den av världens sju mest industrialiserade länder som producerar minst andel koldioxid. Levnadsstandarden i Frankrike är alltså väldigt hög. Den franska ekonomin är en kombination av marknadsekonomi och stark men avtagande statlig inblandning. Stora områden med bördig mark, användningen av modern teknologi och subventioner har tillsammans gjort Frankrike till Västeuropas ledande jordbruksnation. Den franska ekonomin är, även efter förlusten av Algeriet på 1960-talet, en av världens starkaste. Frankrike har också en ledande rymdindustri och är den enda europeiska nation som har en nationell rymdcenter. Den franska staten äger fortfarande en stor del av landets infrastruktur och är huvudägare i flera järnvägs-, elektricitets-, flygindustri- och telekommunikationsföretag men har sedan början av 1990-talet alltmer släppt sin kontroll över dessa sektorer. Staten säljer bit för bit av sin andelar i företag som France Telecom, Air France och i andra försäkrings- och försvars- samt bankföretag. Frankrike sjösatte Euron tillsammans med 10 andra medlemmar 1 januari 1999 och i början av 2002 ersatte euromynt och -sedlar helt den franska francen. Sedan andra världskriget har Frankrike stegvis närmat sig Tyskland såväl politiskt som ekonomiskt och de två länderna betraktas ofta de som leder den europeiska integrationen inom EU. Frankrike lockar årligen 77 miljoner turister, vilket är betydligt fler än vad som bor i landet, och gör landet till världens populäraste turistdestination framför Spanien (51.7 miljoner) och USA (41.9 miljoner) enligt WTO (World Tourism Organisation). Det som lockar turisterna är många städer av stort kulturellt intresse; stora mängder bad- och skidorter; idylliska landskap och världsmetropolen Paris. : Se även: Lista över franska företag
Demografi

Religion
Frankrike är 75 % romerska katoliker, 6–7% muslimer (främst sunniter), 1,5 % protestanter, 1 % judar buddister m fl
Kultur

- Konstens historia: Frankrike
- Aubusson-tapet
- Gobeläng
- Lista över Frankrikes katedraler, kyrkor och kloster
Sport

- Frankrikes fotbollslandslag
Externa länkar

- [http://www.cia.gov/cia/publications/factbook/geos/fr.html CIA Factbook - France] Kategori:Europas länder kategori:Frankrike als:Frankreich fiu-vro:Prantsusmaa ja:フランス ko:프랑스 ms:Perancis simple:France th:ประเทศฝรั่งเศส zh-min-nan:Hoat-kok

Frankrike

Historia

Politik

Administrativ uppdelning

Geografi

Ekonomi

1328

Händelser

- 12 maj - Pietro Rainalducci utses till motpåve under namnet Nicolaus V.
- Jordbrukskolonister, birkarlar, samer och renskötare får samma intäktsrätt i Norrbotten genom den så kallade Täljestadgan.

Födda

- 1 februari - Karl IV, kung av Frankrike från 1322, som Karl I kung av Navarra från 1322.
- 29 september - Johanna av Kent, prinsessa av Wales.

Avlidna

- 16 november - Prins Hisaaki shogun av Japan. Kategori:Årtal Kategori:1320-talet ko:1328년

1328

Händelser

Födda

- 1 februari - Karl IV, kung av Frankrike från 1322, som Karl I kung av Navarra från 1322.
- 29 september - Johanna av Kent, prinsessa av Wales.

Avlidna

- 16 november - Prins Hisaaki shogun av Japan. Kategori:Årtal Kategori:1320-talet ko:1328년

Valois

Valois avlöste den capetingiska som kungaätt vid den franska tronen 1328-1589.

Kungar av ätten Valois

1830

.]]

Händelser

- 3 februari - Den autonoma provinsen Grekland får självständighet från Osmanska riket.
- 13 maj - Ecuador blir självständigt.
- 27-29 juli - Julirevolutionen i Paris utbryter och tvingar Karl X att abdikera. Han ersätts av Ludvig Filip I.
- 6 december - Lars Johan Hierta börjar utge den liberala tidningen Aftonbladet.
- En diligenslinje öppnas mellan Stockholm och Ystad.
- Lancashiresmidet införs i Sverige efter brittisk modell, vilket gör att träkolsåtgången minskas vid stångjärnstillverkning.
- Metodistpredikanten G. Scott kommer till Sverige efter uppmaning av Samuel Owen. De båda får stor betydelse för den svenska nykterhetsrörelsen.
- Hjälmare kanal öppnas.
- Kemisten Nils Gabriel Sefström upptäcker grundämnet vanadium.
- Varbergs fästning upphör att fungera som försvarsanläggning.
- Fredrika Bremer utger romanen Familjen H
- , kallad den första borgerliga romanen.
- Johan Gabriel Richert framlägger ett förslg till ny svensk riksdagsordning.
- Det råder ekonomisk förvirring i Sverige då tre olika riksdaler är i omlopp, en med ett värde av 48 skilling, en värd 18 och en värd 12.
- Sveriges kronprins Oscar (I) genomför ett statsbesök hos den ryske tsaren Nikolaj I.
- Barthélemy Thimonnier uppfinner symaskinen.

Födda

- 15 mars - Paul Heyse, tysk författare, nobelpristagare i litteratur 1910.
- 24 april - Eugenia, svensk prinsessa, dotter till Oscar I och Josefina av Leuchtenberg.
- 20 maj - Hector Malot, fransk författare.
- 18 augusti - Frans Josef av Österrike, kejsare av Österrike 1848-1916, kung av Ungern 1867-1916.
- 15 september - Porfirio Díaz, mexikansk militär och politiker, Mexikos envåldshärskare 1876-1911 (med fyra års uppehåll).
- 5 december - Christina Rossetti, brittisk poet.
- 10 december - Emily Dickinson, amerikansk poet.
- 17 december - Jules Huot de Goncourt, fransk skriftställare.
- 31 december - Frederic Leighton, brittisk konstnär.
- Isabella II av Spanien, spansk drottning 1833-1868.
- Karl Hilty, schweizisk historiker och statsrättslärare.
- Jöns Rundbäck, svensk politiker, en av Lantmannapartiets grundare.

Avlidna

- 16 maj - Jean-Baptiste Joseph Fourier, fransk matematiker och fysiker.
- 26 juni - Georg IV av Storbritannien, brittisk kung 1820-1830.
- 6 augusti - Elisa Bonaparte, storhertiginna av Toscana, syster till Napoleon Bonaparte.
- 23 september - Elizabeth Kortright Monroe, amerikansk presidenthustru till James Monroe.
- 30 november - Pius VIII, född Francesco Saverio Castiglioni, påve 1829-1830.
- 10 december - Hugh Elliot, brittisk diplomat.
- 17 december - Simón Bolívar, sydamerikansk general och nationalist. Kategori:Årtal Kategori:1830-talet ko:1830년 ms:1830 simple:1830 th:พ.ศ. 2373

Franska revolutionen

Franska revolutionen brukar beteckna den period av politiska omvälvningar i Frankrike mellan 1789 och 1799 som inleddes med stormningen av Bastiljen den 14 juli 1789 (numera Frankrikes nationaldag). Revolutionen hade dock förberetts under en lång tid före 1789 bland annat av upplysningen och dess filosofer (som till exempel Voltaire) och tankar om folkstyre och människans förnuft som sporrade befolkningen till uppror och krav på större jämlikhet gentemot kungamaktens och adelns provocerande lyxliv. Många såg den brittiska parlamentarismen som ett föredöme.

Bakgrund

Kungamakten i Frankrike byggde på ett feodalt samhälle där kungen enligt en ideologisk föreställning fått sin enväldiga makt av Gud, absolutismen. Den katolska kyrkan hade stort inflytande, och de som tillhörde de högre stånden, präster och adel, var befriade från att betala skatt. Frankrikes skattebörda vilade på de lägre stånden, dessa var utestängda från statens ämbeten vilka var förbehållna adeln. Konflikterna med England (senast i de amerikanska kolonierna där fransmännen hjälpt amerikanerna till uppror) hade också tvingat regeringen att höja skatterna ytterligare. Frankrike hade en usel ekonomi. I England hade den industriella revolutionen gjort sitt intåg, men kungen i Frankrike, Ludvig XVI, vägrade att ta till sig dessa brittiska idéer. Samtidigt var det missväxt, och kungamakten förtryckte folket med våld. Upplysningsidéerna spred sitt ljus. Man skulle kunna införa en konstitutionell monarki och erövra rättigheter åt andra i samhället än adeln Även inom adeln fanns det många som ville bygga nytt.

Generalständerna: 5 maj 1789 - 17 juni 1789

Ludvig XVI Efter ett ökande tryck både i Paris och runt om i landet bestämde sig kung Ludvig för att sammankalla ståndsriksdagen i sitt palats Versailles utanför huvudstaden den 5 maj 1789, något som inte gjorts sedan 1614. Enligt lagen skulle stånden få ha lika många representanter i riksdagen. Men eftersom de två övre stånden endast utgjorde 2% av Frankrikes befolkning, ansåg det tredje ståndet att det åtminstone skulle ha dubbelt så många ledamöter. Tredje ståndet krävde också omröstningar i ständerförsamlingen per capita och inte ståndsvis. Man lyckades inte få med sig de övriga stånden på detta och den 17 juni drog sig det tredje ståndet ur förhandlingarna, utropade sig ensidigt som nationalförsamlingen och barrikaderade sig i en tennishall i Versailles där de svor den så kallade eden i Bollhuset (20 juni 1789), att inte åtskiljas förrän de antagits som Frankrikes nya konstitution.

Den konstituerande nationalförsamlingen

Eftersom situationen förvärrades dagligen (med upplopp i Paris som följd) samlade nu kungen ihop de styrkor som fortfarande var lojala och ställde upp dem vid palatset och runt Paris. Den 11 juli avskedade Ludvig också sin finansminister, Necker, för att han ansåg att denne stödde nationalförsamlingen. Necker var populär bland borgarna och sågs som den som skulle lösa konflikten. Hans avskedande var droppen för de missnöjda parisborna. Ett rykte spreds att Ludvig planerade en massaker på alla i Paris, och folk började ta till vapen. De kungligt trogna soldater som fanns kvar i staden övermannades lätt men mot armén (som till största del bestod av tyskar) skulle folket inte ha en chans utan skjutvapen. Necker Den 14 juli invaderade man först Hôtel des Invalides (ett pensionat för gamla krigsveteraner) och sedan, efter fyra timmars belägring Bastiljen (se stormningen av Bastiljen). Händelsen är känd i historien som Stormningen av Bastiljen trots att fästningen kapitulerade. Då Pariskommunen och det nybildade nationalgardet tagit kontrollen över Paris gav Ludvig med sig och gick med på flera av nationalförsamlingens krav. Men parisarna saknade bröd, i huvudstaden och stora delar av Frankrike rådde svält. Det så kallade kvinnotåget marscherade från Paris till Versailles den 5 oktober. Kungen gav upp, öppnade sina förråd och tvingades följa med kvinnotåget tillbaka till Paris där han inrättade sig i Tuileriepalatset. Kungafamiljen gjorde i juni 1791 ett försök att fly från revolutionen. Avsikten var att komma tillbaka till Frankrike i spetsen för en utländsk invasionsarmé, krossa revolutionen och återställa den gamla ordningen. Flyktförsöket misslyckades. De flyende stoppades i den lilla byn Varennes vid gränsen och fördes tillbaka till Paris. Kungen avsattes inte men för första gången började kravet på republik att vinna gehör. Ett försök till republikansk manifestation, initierat av Cordelierklubben slogs dock ner i massakern på Marsfältet den 17 juli 1791, där en av hjältarna från 1789, Lafayette, verksamt bidrog till blodsutgjutelsen. Flera ledande revolutionsmän flydde till England, däribland Danton. Marat gick under jorden i Paris.

Den lagstiftande församlingen

På hösten 1791 antog nationalförsamlingen Frankrikes konstitution i vilken kungen tillerkändes en begränsad makt. Den konstituerande församlingen ersattes av den lagstiftande församlingen. Till den lagstiftande församlingen var ingen av ledamöterna i den första nationalförsamlingen valbar. Därför samlades många av den tidiga revolutionstidens politiker istället i jakobinklubben. Alla deputerade i lagstiftande församlingen var följaktligen nya, oerfarna män. Det ledande partiet i den nya församlingen var Girondisterna. I samförstånd med Ludvig XVI förklarade Girondisterna krig den 20 april 1792 mot Österrike. Maximilien Robespierre, som nu hade sin bas i jakobinklubben, motsatte sig krigsförklaringen i ett antal hetsiga debatter under våren. Det blev inledningen på hans stigande mot maktens höjder, även om han inte förmådde stoppa kriget. Den 10 augusti 1792 stormade beväpnade folkmassor Tuileriepalatset, kungen flydde till den lagstiftande församlingen men togs i fängsligt förvar inom kort. Frankrikes konstitution, i vilken monarkin ingick, blev en praktisk omöjlighet. En ny folkförsamling måste väljas, med uppdrag att skriva ännu en konstitution.

Nationalkonventet - Skräckväldet

Maximilien Robespierre Efter monarkins fall den 10 augusti 1792 hålls val till nationalkonventet. Den politiska striden står mellan jakobiner och girondister. De senare vill att revolutionen skall fortgå under lugnare former och att kungen skall kvarstanna i sitt fängelse och inte avrättas. Båda partierna är för republiken. Girondisterna har inledningsvis övertaget i konventet men förlorar alltmer av sitt inflytande. Jakobinerna, vilkas ledande grupp i konventet kallas Berget, vill försvara och utveckla revolutionen med kraftfullare medel. Där finns också opinionen som kräver kungens död. Under december 1792 och januari 1793 pågår intensiva debatter i konventet angående vad man ska göra med den störtade kungen. Maximilien Robespierre håller principiella tal och vederlägger sina motståndares åsikt att konventet vore en domstol som ska döma Ludvig XVI; istället bör den av Berget påyrkade avrättningen av kungen betraktas som ett utslag av en folkens rätt att besegra tyrannerna och en akt av statsnytta. Konventet beslutar i januari att kungen ska avrättas, och det sker den 21 januari 1793. Maximilien Robespierre är ledande bland jakobinerna och inledningsvis mycket populär bland de fattiga medborgarna. Uppgörelsen mellan de måttfulla girondisterna och det kraftfulla Berget slutar med girondistpartiets undergång i juni 1793. Därefter sätter de ledande revolutionsmännen "Skräcken på dagordningen". Robespierre väljs in i välfärdsutskottet, i praktiken Frankrikes regering. Inre och yttre kontrarevolution är Skräckväldets motivering. Under det år Skräckmännen sitter vid makten avrättas i Paris c:a 3000-4000 människor med giljotin. Men alla döms inte till döden i revolutionsdomstolen, många frikänns också. När det yttre hotet mot Frankrike lättar under sommaren 1794 försvinner den officiella motiveringen för Skräcken. Skräckmännen avslutar själva sin regim genom en statskupp mot Robespierre, under den så kallade Thermidorkrisen. Robespierre avrättas den 29 juli 1794.

Thermidormännen regerar

De ledande Skräckmän som störtat Robespierre får makten i Frankrike. Frankrike får en period av relativ stabilitet. Landets ekonomi är dock fortfarande usel. Präster och de få adelsmän som finns kvar i landet är missnöjda med att få betala skatt, och bönder och fattiga är missnöjda för att revolutionen inte gett dem vad den lovade. Endast borgarna har fått det bättre, men det råder fortfarande stor brist på mat.

Napoleon tar makten

revolution 1799 griper en framgångsrik militär och artilleriofficer, Napoléon Bonaparte makten som förste konsul, genom en kupp, den s.k. brumairekuppen (november 1799). Folket följer honom eftersom han är en stark ledarkaraktär och lovar rättvisa åt såväl borgare som bönder och medellösa. Napoleon utmanövrerar sina eventuella konkurrenter och låter 1804 kröna sig till kejsare. Därmed har den franska revolutionen nått sitt slut.

Se vidare

- Bastiljen
- Frankrikes historia
- Giljotin
- Napoleon I av Frankrike
- Metersystemet
- Maktdelning Wikisource:
- Wikisource:Franska_Nationalförsamlingens_deklaration_om_de_mänskliga_rättigheterna Kategori:1700-talets historia Kategori:Frankrikes historia Kategori:Revolutioner ja:フランス革命 ko:프랑스 혁명 th:การปฏิวัติฝรั่งเศส

987

Händelser

- 3 juli - Hugo Capet, kung av Frankrike, kröns.

Födda

Avlidna

- 21 maj - Ludvig lättingen, frankisk karolingisk kung av västfrankiska riket 986-987. 0987 Kategori:980-talet ko:987년

Hugo Capet

Hugo Capet (född: ca 940 i Paris, död: 24 oktober 996) kung av Frankrike 987-996. Äldsta sonen till Hugo den store och Hedvig av Sachsen. Släktnamnet "Capet" kom av att Hugo, i egenskap av abbot för klostren Saint-Martin de Tours och Saint-Germain des Prés, bar en kort rock, som kallas för Cappa. Hugo föddes i en mäktig, adlig familj varav två medlemmar redan innehaft den franska tronen under 8-900-talen. Som vill egentligen bli lekmanna-abbot och hade 980 förberett flytten av helgonet Saint Valérys reliker till katedralen i Amiens. Han ärvde sin fars land och blev sin tids mäktigaste adelsman. katedralen i Amiens Mellan 978 och 986 lyckades Hugo upprätthålla sin dominerande maktställning gentemot den svage karolingiske kungen Lothar III genom allianser med de tyska kejsarna Otto II och Otto III och med biskop Adalbero av Reims. Redan 985 regerade Hugo riket som om han vore kung. Lothar och hans son dog 987 och ärkebiskopen i Reims övertygande en grupp adelsmän att välja Hugo Capet som ny kung. Han kröntes 3 juli 987 i Noyon, Picardie och blev stamfader för den capetingiska ätten. Hugo capet hade några mindre egendomar i närheten av Chartres och Anjou och mellan Paris och Orléans kontrollerade han städer och gods på omkring 1 000 km². Hans makt inskränkte sig till detta område och om han vågade sig utanför det riskerade han att bli kidnappad och till och med mördad. Och en komplott att kidnappa Hugo för Otto III:s räkning anstiftades faktiskt av biskopen i Laon och Odo av Blois 993. Visserligen misslyckades denna sammansvärjning men blott det faktum att ingen straffades för den visar hur begränsad Hugos maktställning var. I Frankrike utanför denna kronodomän fanns lika många lagar som det fanns förläningar; omkring 150 olika valutor och åtminstone ett dussin språk. Att förena detta till ett sammanhängande rike innebar en riskfylld maktkamp mellan den franska kronan och landets feodalherrar, i synnerhet dem i Seine- och Loiredalen, och den arbetsuppgiften blev Hugo Capets livsgärning. Tillsättningen och därefter avsättningen (han "valde fel kung" vid Hugo makttillträde för vilket han fängslades) av Arnulf till ärkebiskop i Reims ledde till en konflikt, mellan å ena sidan kungen och biskoparna och å andra påven Johannes XV, som kvarstod vid Hugos död 996. Hugo Capet är begravd i Saint-Denis-basilikan i Paris men hans kista försvann under den franska revolutionen. Gift 970 med Adelheid av Akvitanien (?-1004).

Barn

# Avoise (972-1013) # Robert II av Frankrike, född 27 mars 972, död 20 juli 1031. # Alice (974-1079) # Gilette # Gisela (978-?)

Kung av Frankrike

Efterträdd av:
Robert II av Frankrike

Se även

- Capetinger
- Lista över Frankrikes statsöverhuvuden
- Frankrikes historia
- Frankrike under medeltiden Kategori:Frankrikes regenter Kategori:Huset Capet ja:ユーグ・カペー simple:Hugh Capet

1031

Händelser

- Henrik I blir kung av Frankrike.
- Det moriska, umayaddiska kalifatet i Córdoba störtas.
- Den bysantinske generalen George Maniaces erövrar Edessa.

Födda

Avlidna

- 20 juli - Robert II av Frankrike, (född 972) kung från 996.
- Hisham III, den siste kalifen av Córdoba. Kategori:Årtal Kategori:1030-talet ko:1031년

1031

Händelser

- Henrik I blir kung av Frankrike.
- Det moriska, umayaddiska kalifatet i Córdoba störtas.
- Den bysantinske generalen George Maniaces erövrar Edessa.

Födda

Avlidna

- 20 juli - Robert II av Frankrike, (född 972) kung från 996.
- Hisham III, den siste kalifen av Córdoba. Kategori:Årtal Kategori:1030-talet ko:1031년

1060

Händelser

- Maj - Normandernas Robert Guiscard intar Taranto.
- Oktober - Den bystantinska armén återtar Taranto från normanderna.
- Vid Emund den gamles död efterträds han som svensk kung av Stenkil.
- Nordens äldsta bevarade romanska stenkyrka uppförs i Dalby utanför Lund.
- Ett svenskt krigståg företas mot "kvänerna", varvid en av Emund den gamles söner dör.
- Adalvard d.y. blir biskop i Sigtuna.
- Bela I uppstiger på Ungerns tron.
- Filip I uppstiger på Frankrikes tron.

Födda

Avlidna

- 2 augusti - Henrik I av Frankrike, kung av Frankrike från 1031.
- Emund den gamle, svensk kung 1050-1060. Kategori:Årtal Kategori:1060-talet ko:1060년

Henrik I av Frankrike

Henrik I, född ca 1008, död 1060 i Vitry-aux-Loges, begravd i Saint-Denis-basilikan. Son till Robert II av Frankrike och Constanze av Provence. Kung av Frankrike, 1031-1060. Gift: 1051 med Anna av Kiev, (1024-1075). Barn # Filip I av Frankrike, (1052-1108). # Hugo, greve av Vermandois, (1057-1102), gift med Adelheid av Valois # Son

Företrädd av:
Robert II av Frankrike

Frankrikes regenter

Efterträdd av:
Filip I av Frankrike

Kategori:Huset Capet

1060

Händelser

Födda

Avlidna

- 2 augusti - Henrik I av Frankrike, kung av Frankrike från 1031.
- Emund den gamle, svensk kung 1050-1060. Kategori:Årtal Kategori:1060-talet ko:1060년

Filip I av Frankrike

Filip I, (fr. Philippe I^er), född 1052, död 1108 i Melun. Son till Henrik I av Frankrike och Anna av Kiev. Kung av Frankrike, 1060-1108. Gift 1072 med Bertha av Holland, (1055-1094). Barn: # Ludvig VI av Frankrike, (1084-1137).

Företrädd av:
Henrik I av Frankrike

Frankrikes regenter

Efterträdd av:
Ludvig VI av Frankrike

kategori:Frankrikes regenter Kategori:Huset Capet ja:フィリップ1世 (フランス王)

1137

Händelser

- Karl Sunesson, som nu har blivit jarl, ingriper i en konflikt mellan två rivaler om den norska kronan.

Födda

- Saladin, saracensk härförare.

Avlidna

- 8 mars - Adela av Blois, grevinna av Blois, Chartres och Meaux.
- 1 augusti - Ludvig den tjocke, kung av Frankrike 1108-1137.
- 18 september - Erik Emune, kung av Danmark 1134-1137.
- Gregorius VIII, motpåve.
- Lothar II, tysk-romersk kejsare. Kategori:Årtal Kategori:1130-talet ko:1137년

1137

Händelser

- Karl Sunesson, som nu har blivit jarl, ingriper i en konflikt mellan två rivaler om den norska kronan.

Födda

- Saladin, saracensk härförare.

Avlidna

Ludvig VII av Frankrike

Ludvig VII, Ludvig den unge, (fr. Louis VII), född 1120 i Paris, död 1180 i Paris. Son till Ludvig VI av Frankrike och Adelaine av Savojen. Kung av Frankrike, 1137-1180. Gift: # 1137 med Eleonor av Akvitanien, (1122-1204). # 1154 med Konstance av Kastilien, (?-1160. # 1160 med Alix av Champagne, (?-1206). Barn i tredje äktenskapet: # Filip II August av Frankrike.

Företrädd av:
Ludvig VI av Frankrike

Frankrikes regenter

Efterträdd av:
Filip II August av Frankrike

Kategori:Huset Capet ja:ルイ7世 (フランス王)

1223

Händelser

- Under kung Eriks omyndighetstid styrs Sverige av skarabiskopen Bengt, kanslern Kol och släktingar till kungen.
- Det första nordiska konventet för dominikanmunkar grundas i Lund.
- Ludvig VIII blir kung av Frankrike.
- Franciscus av Assisi förevisar den första kända julkrubban.

Födda

- Jutta av Sachsen (omkring detta år).

Avlidna

- Filip II August, fransk kung från 1180 (född 1165). Kategori:Årtal Kategori:1220-talet ko:1223년

1223

Händelser

Födda

- Jutta av Sachsen (omkring detta år).

Avlidna

- Filip II August, fransk kung från 1180 (född 1165). Kategori:Årtal Kategori:1220-talet ko:1223년

Ludvig VIII av Frankrike

Ludvig VIII, Ludvig lejonet, (fr. Louis VIII, Louis le Lion ibland Cœur de lion), född 5 september 1187 i Paris, död 8 november 1226 i Montpensier, kung av Frankrike, 14 juli 1223 till sin död. Son till Filip II August av Frankrike och Isabella av Hainaut. Han ligger begraven i Klosterkyrkan Saint-Denis. Gift: # 1200 med Blanka av Kastilien, (1188-1252) Barn : # Ludvig IX av Frankrike, gift med Margareta av Provence # Filip av Frankrike, (?-1235) # Karl av Anjou, (?-1285) # Alfon av Frankrike

Företrädare:
Filip II August av Frankrike

Fransk regent
1223-1226.

Efterträdare:
Ludvig IX av Frankrike

Kategori:Huset Capet Kategori:Frankrikes regenter ja:ルイ8世 (フランス王)

1270

Händelser

- Magnus Ladulås grundar ett franciskaner kloster på Riddarholmen i Stockholm.
- För första gången omtalas skolmästare vid domskolan i Uppsala.
- Dresden blir residensstad för markgrevarna Wettin.
- Johannes av Capua föranstaltar om den första latinska översättningen av Panchatantra.
- Petrus de Dacia avslutar sina parisstudier.

Födda

- Håkon Hålägg, norsk kung.
- Andrea Pisano, italiensk skulptör.

Avlidna

- 3 maj - Bela IV, kung av Ungern.
- 25 augusti - Ludvig IX, Ludvig den helige, kung av Frankrike från 1226. Kategori:Årtal Kategori:1270-talet ko:1270년

Capetinger

Capetingiska kungar

Se även

Karolinger

Se även

Frankrike

Historia

Politik

Administrativ uppdelning

Geografi

Ekonomi

Demografi

Religion

Kultur

Sport

Externa länkar

Frankrike

Historia

Politik

Administrativ uppdelning

Geografi

Ekonomi

Demografi

Religion

Kultur

Sport

Externa länkar

1328

Händelser

Födda

Avlidna

1328

Händelser

Födda

Avlidna

Valois

Kungar av ätten Valois

Grenen Valois

Grenen Valois-Orléans

Grenen Valois-Angoulême

1830

Händelser

Födda

Avlidna

Franska revolutionen

Bakgrund

Generalständerna: 5 maj 1789 - 17 juni 1789

Den konstituerande nationalförsamlingen

Den lagstiftande församlingen

Nationalkonventet - Skräckväldet

Thermidormännen regerar

Napoleon tar makten

Se vidare

987

Händelser

Födda

Avlidna

Hugo Capet

Barn

Se även

1031

Händelser

Födda

Avlidna

1031

Händelser

Födda

Avlidna

1060

Händelser

Födda

Avlidna

Henrik I av Frankrike

1060

Händelser

Födda

Avlidna

Filip I av Frankrike

1137

Händelser