:: wikimiki.org ::
| Cingulum |
CingulumCingulum (lat. "gördel", "bälte", av cingo "omgjorda sig") är det skärp som en präst eller gudstjänstledare använder tillsammans med alban (mässkjortan). Vardagligt betecknas cingulum ofta albatross.
Kategori:Liturgiska textilier
Lat.
Latin, det språk som talades i Romarriket och som under medeltiden och långt fram i nyare tid var dominerande skriftspråk i Europa. De äldsta bevarade inskriptionerna är från 500-talet f.Kr.
Latin är ett indoeuropeiskt språk inom språkgruppen italiska språk. Man skiljer på latin och vulgärlatin, det folkliga talspråket i romarriket. Det förstnämnda dog ut efter romarrikets fall på 400-talet, men latin används för vetenskapliga namn på djur, svampar, växter och sjukdomar, inom anatomin och är fortfarande betydelsefullt för att förstå europeisk historia och europeiska språk. Utbildningar i latin finns både på gymnasiet och på universiteten.
Vulgärlatinet levde kvar i provinserna i form av olika dialekter. Dessa utvecklades så småningom till distinkta språk, de romanska språken. Latin är idag ett dött språk; trots att människor studerar och lär sig det, finns det ingen som har latin som modersmål. Latin är dock officiellt språk i Vatikanstaten.
Grammatik
Det klassiska latinet har ett ganska rikt system av böjningar och därför en relativt fri ordföljd.
Latinet böjer substantiv och adjektiv i två numerus (singular och plural), tre genus (maskulinum, femininum och neutrum) och sex kasus (nominativ, genitiv, dativ, ackusativ, ablativ och vokativ). Det finns dessutom rester av lokativ. Böjningen av substantiv indelas i fem deklinationer.
Verben har två diateser (aktivum och passivum), tre finita modus (indikativ, konjunktiv och imperativ) och fem infinita verbformer (infinitiv, gerundium, supinum, particip och gerundivum).
Följande tempus finns: presens, imperfekt, perfekt, pluskvamperfekt, futurum simplex och futurum exaktum. Verben böjs också efter person och numerus. Verbböjningen har fyra konjugationer.
Klassiskt latin hade varken bestämd eller obestämd artikel.
Se även
- [http://sv.wikibooks.org/wiki/Latin Latin på Wikibooks]
- Lista över latinska ordspråk och talesätt
- Lista över latinska förkortningar
- Läkarlatin
- Latino
- Latinamerika
Kategori:Romerska riket
Kategori:Utdöda språk
Kategori:Latin
als:Latein
ja:ラテン語
ko:라틴어
simple:Latin language
th:ภาษาละติน
zh-min-nan:Latin-gí
GudstjänstGudstjänst är benämning på sammankomst för gemensam andakt under fastlagda former för att tillsammans tillbe och lovsjunga Gud. Oftast samlas man till gudstjänst i någon form av Gudshus. En gudstjänst är inte nödvändigtvis riktad till en gud (jfr scientologins services).
Kristendomen
Huvudgudstjänsten
Gudstjänsten har stark ställning inom kristendomen och är en fortsättning av den judiska synagogsgudstjänsten. I de flesta trossamfund leds gudstjänsten av en präst eller pastor.
Viktigast av gudstjänsterna är söndagens huvudgudstjänst (vanligen på förmiddagen). I Ortodoxa kyrkan och Romersk-katolska kyrkan firas då alltid nattvard, i de protestantiska samfunden kan det variera. Viktiga moment i gudstjänsten är bön, lovsång, bibelläsning, predikan och nattvardsfirande.
I Svenska kyrkan börjar nattvardsgudstjänster med syndabekännelse och förlåtelse (s.k. infogat skriftemål), i Romersk-katolska kyrkan förväntas däremot gudstjänstdeltagarna ha biktat sig i enskilt skriftemål. Nästa huvudmoment är bibelläsing, ofta en text från Gamla testamentet, en från brevlitteraturen (episteltext) och en från evangelierna (evangelietext) och därefter en predikan. Därefter kan trosbekännelsen läsas, antingen den apostoliskaeller den nicenska och följs ofta av kyrkans förbön och därefter av nattvardsgudstjänsten som inleds med en nattvardsbön, där bland annat instiftelseorden och Fader vår ingår. Traditionellt samlas man sedan i koret för att ta emot nattvarden, det förekommer också att prästen går ner till församlingen med nattvardsgåvorna. Gudstjänsten avslutas med tackbön och välsignelsen.
Under gudstjänsten kan det förekomma flera sjungna moment: Introitus, Kyrie, Gloria, Laudamus, Sanctus, Agnus Dei och Benedicamus; dessa är de klassiska satserna i de stora musikaliska mässorna. I Svenska kyrkan sjungs dessutom psalmer ur den svenska psalmboken.
Gudstjänstens grundstruktur är densamma i ortodoxa kyrkan, men kan vara svår att känna igen då musik och de enskilda moment utformats på annat vis. Predikan förekommer vanligen inte i ortodoxa gudstjänster (möjligen efteråt) och inte heller psalmsång.
Flera frikyrkor har en enklare gudstjänstordning som i huvudsak består av ett inledningsanförande och välkomnande av kvällens predikant, bibelläsning, predikan. Under gudstjänsten sjunger man sånger ur samfundets sångbok. Nattvard firas olika ofta, ibland inte mer än en gång per år.
Tidegärd
Böneform baserad på läsningar ur Bibeln, främst Psaltaren. Bes mest i kloster, men förekommer även i församlingar. Se vidare tidegärd.
Andra gudstjänster
Förutom huvudgudstjänsten finns ett flertal olika gudstjänster som t.ex. veckomässa, musikgudstjänst, temagudstjänst, dopgudstjänst, rosenkransen m.m.
Se även
- Begravning
- Eukaristi
- Högmässa
- Högmässogudstjänst
- Gudshus
- Gudstjänstordning
- Konfirmation
- Kyrkoarkitektoniska termer
- Kyrkor
- Kyrkoåret
- Liturgi
- Liturgik
- Mässa
- Rit
- Ritual
- Sakrament
- Vigsel
- Äktenskap
Judendom
Tempelgudstjänsten
Enligt Gamla testamentet byggde kung Salomo ett stort tempel där judarna offrade sina offer till Gud. Templet förstördes vid Jerusalems fall år 587 f.Kr. Judarna kunde dock återvända till sitt land efter att perserna besegrat babylonierna och år 515 hade man återuppbyggt sitt tempel. Det var dock mycket mindre än det ursprungliga. Först under Herodes den store kunde ett nytt stort tempel byggas. Dock förstördes det vid Jerusalems fall år 70 e.Kr. Därmed var också den judiska tempelkulten död.
Synagogsgudstjänsten
Under babyloniska fångenskapen (500-talet f.Kr.) kunde judarna inte längre offra i templet. Under denna tid utvecklades synagogsgudstjänsten som efter Jerusalems förstöring blev den dominerande formen av gudstjänst. Gudstjänsten karakteriseras av läsning ur Lagen och Profeterna med översättning till folkspråket och utläggning tillsammans meed böner och lovsägelser. Central i gudstjänsten är trosbekännelsen (Shema).
Fredagsbön
19-Dagsfesten
Varje nittonde dag, den första dagen i månaden (se kalendern) träffas bahá'íerna til nittondedagsfest. Festen infördes av Báb på 1840-talet. På dessa gudstjänster läses böner och skrifter från bahá'í-religionen och även andra religioners heliga texter. Över hela världen följs samma program: den förste delen är ägnad åt läsning ur de heliga skrifterna, den andra består av rådplägning av intresse och den tredje delen är sälskaplig samvaro mellan de troende.
Kategori:Riter
Kategori:KristendomKategori:JudendomKategori:BahaiKategori:Islam
ja:サービス
Alba (kyrkotextil)Alba, latin "den vita". En vit mässkjorta av linne, oftast dekorerad med kors. Alba eller röcklin bärs av prästen och ibland andra medverkande under gudstjänsten. Alban är fotsid och har långa ärmar. Ovanpå alban bärs av präster och diakoner stolan, och av celebrerande präst vid mässa den ofta rikt utsmyckade och dekorerade mässhaken.
Kategori:Kyrkotextilier
AutopactThe Canada-United States Automotive Agreement more commonly known as the Auto Pact was an important trade agreement between Canada and the United States. It was signed by Prime Minister Lester B. Pearson and President Lyndon B. Johnson in January of 1965. [http://ms.radio-canada.ca/archives/2002/en/wmv/autopact19650107et1.wmv]
It removed tariffs on cars, trucks, buses, tires, and automotive parts between the two countries, greatly benefiting the large American car makers. In exchange the big three car makers (GM, Ford, Chrysler) agreed that automobile production in Canada would not fall below 1964 levels and that for every five new cars sold in Canada three new ones would be made there.
Before the Auto Pact the North American automobile industry was highly segregated. Because of tariffs only three percent of vehicles sold in Canada were made in the United States, but most of the parts were manufactured in the U.S. and overall Canada was in a large trade deficit with the States in the automobile sector.
The Pact saw vast and immediate changes. Canada began to produce far fewer different models of cars. Instead, much larger branch plants producing only one model for all of North America were constructed. In 1964, only seven percent of vehicles made in Canada were sent south of the border, but, by 1968, this was sixty percent. By the same date, forty percent of cars purchased in Canada were now made in the United States. Overall the agreement was of great benefit to Canadian workers and consumers. The more efficient market lowered prices and the increased production created thousands of jobs and wages as the auto industry rose. Automobile and parts production quickly surpassed pulp and paper to become Canada's most important industry. The trade deficit has turned into a trade surplus worth billions of dollars annually to Canada.
At the same time there are important disadvantages to this arragement. It left the Canadian automobile industry firmly in the hands of American corporations. Unlike, for instance, Sweden with Volvo Cars and Saab Automobile, Canada has no domestic car makers, despite a long history of Canadian car companies. The agreement also led to the creation of almost exclusively blue collar jobs. Administration and research and development remained in the United States. The agreement also prevents Canada from pursuing free trade in automobiles with other nations, such as Japan. The growth has also been very regionally skewed with southern Ontario overwhelmingly being the main centre of production.
The Auto Pact was abolished in 2001 after a WTO ruling declared it illegal, though by that time NAFTA and other agreements had made it largely irrelevant.
Category:International trade
Category:Economic history of Canada
Category:Ontario history
Category:Canada and the United States
Aloes ruletka online spielautomaten hmb Hotele w Rzym
|
|
|
|
