:: wikimiki.org ::
| Deportation |
DeportationDeportation (av lat. deporto "föra bort", "förvisa") innebär en tvångsvis företagen förvisning eller förflyttning av enskilda eller av folkgrupper. I utlandet förstås deportation ofta som synonym med utvisning eller avvisning ur landet, men kan även (t.ex. förr i Sovjetunionen) avse "inre förvisning" eller tvång att uppehålla sig i viss del av landet.
Exempel på kända deportationer är Nazitysklands omfattande förflyttningar av judar till koncentrationsläger.
Se även
- Repatriering
- Etnisk rensning
- Tvångsförflyttningar av befolkningsgrupper i Sovjetunionen
Kategori:Internationell rätt
Lat.
Latin, det språk som talades i Romarriket och som under medeltiden och långt fram i nyare tid var dominerande skriftspråk i Europa. De äldsta bevarade inskriptionerna är från 500-talet f.Kr.
Latin är ett indoeuropeiskt språk inom språkgruppen italiska språk. Man skiljer på latin och vulgärlatin, det folkliga talspråket i romarriket. Det förstnämnda dog ut efter romarrikets fall på 400-talet, men latin används för vetenskapliga namn på djur, svampar, växter och sjukdomar, inom anatomin och är fortfarande betydelsefullt för att förstå europeisk historia och europeiska språk. Utbildningar i latin finns både på gymnasiet och på universiteten.
Vulgärlatinet levde kvar i provinserna i form av olika dialekter. Dessa utvecklades så småningom till distinkta språk, de romanska språken. Latin är idag ett dött språk; trots att människor studerar och lär sig det, finns det ingen som har latin som modersmål. Latin är dock officiellt språk i Vatikanstaten.
Grammatik
Det klassiska latinet har ett ganska rikt system av böjningar och därför en relativt fri ordföljd.
Latinet böjer substantiv och adjektiv i två numerus (singular och plural), tre genus (maskulinum, femininum och neutrum) och sex kasus (nominativ, genitiv, dativ, ackusativ, ablativ och vokativ). Det finns dessutom rester av lokativ. Böjningen av substantiv indelas i fem deklinationer.
Verben har två diateser (aktivum och passivum), tre finita modus (indikativ, konjunktiv och imperativ) och fem infinita verbformer (infinitiv, gerundium, supinum, particip och gerundivum).
Följande tempus finns: presens, imperfekt, perfekt, pluskvamperfekt, futurum simplex och futurum exaktum. Verben böjs också efter person och numerus. Verbböjningen har fyra konjugationer.
Klassiskt latin hade varken bestämd eller obestämd artikel.
Se även
- [http://sv.wikibooks.org/wiki/Latin Latin på Wikibooks]
- Lista över latinska ordspråk och talesätt
- Lista över latinska förkortningar
- Läkarlatin
- Latino
- Latinamerika
Kategori:Romerska riket
Kategori:Utdöda språk
Kategori:Latin
als:Latein
ja:ラテン語
ko:라틴어
simple:Latin language
th:ภาษาละติน
zh-min-nan:Latin-gí
SynonymEn synonym (av grekiska: syn, samman och onoma, namn) är ett ord som har samma betydelse som ett annat ord.
Det är dock mycket ovanligt att två ord har exakt samma betydelse varför till exempel synonymlexikon oftare betonar nyansskillnaden mellan två eller flera ord med liktydig betydelse. För att hitta total synonymi jämförs oftare ord med fraser.
Se även
- Antonym
- Homonym
- Homofon
Kategori:Lexikologi
Kategori:Semantik
ja:類義語
simple:Synonym
UtvisningUtvisning innebär att en stat beslutar att utestänga en person av främmande medborgarskap från sitt territorium genom att beröva personens uppehållstillstånd. Orsaken till utvisning är i allmänhet begånget brott.
Jämför avvisning, utlämning och landsförvisning.
Kategori:Juridik
Sovjetunionen
Sovjetunionen, egentligen Socialistiska rådsrepublikernas union (ryska: Союз Советских Социалистических Республик, ), SSSR (СССР med det kyrilliska alfabetet), var en union av republiker, vilken styrdes av ett kommunistiskt parti. Unionen existerade mellan 1922 och 1991. Före upplösningen bestod unionen av 15 republiker varav Ryska rådsrepubliken var störst både till yta och folkmängd. Sovjetunionen ingick i militäralliansen Warszawapakten och i det ekonomiska samarbetet (liknande EEG) COMECON (SEV på ryska).
Efter andra världskriget (enligt sovjetisk terminologi det stora fosterländska kriget) ansågs Sovjetunionen vara en supermakt.
Historia
Huvudartikel: Sovjetunionens historia
Mellankrigstiden
Vladimir Lenin befann sig i landsflykt när han under första världskriget fick hjälp av de tyska myndigheterna att ta sig tillbaka till Ryssland. Efter tsarens avgång hade en borgerlig regering under Kerenskij tagit makten men under hösten 1917 hade landet glidit in i anarki. Lenin och hans bolsjeviker lyckades genomföra en statskupp och tog makten.
Lenins första mål var att den nya staten, Sovjetunionen, skulle dra sig ur kriget och Trotskij skrev under ett fredsavtal med Tyskland där stora delar av Vitryssland och Ukraina hamnade under tysk kontroll. Åren efter präglades av "krigskommunism" där bolsjevikerna gjorde stora ansträngningar för att få landet på fötter.
Lenin införde så småningom vad som har kallats NEP, Nya ekonomiska politiken, där man inom vissa gränser tillät marknadsekonomi, t.ex. vid försäljning av livsmedel. Efter 1925 började man dock gå ifrån detta och bönderna blev tvungna att lämna ifrån sig livsmedel mot ett mycket lågt pris till staten. Landets industrialisering finansierades genom att hålla bönderna i armod.
I takt med att Lenin blev allt sämre kunde Stalin ta makten. Han lyckades krossa all opposition, bland annat med hjälp av skenrättegångar. Trotskij utmanövrerades och blev tvingad i exil.
Andra världskriget
Stalin lyckades förvåna hela omvärlden när Sovjetunionen och Tyskland skrev under Molotov-Ribbentroppakten där man i ett hemligt tilläggsprotokoll delade upp Östeuropa. När Tyskland anföll Polen 1939 anföll Sovjetunionen landet i ryggen och Polen delades upp. Den 30 november anfaller Sovjetunionen Finland utan föregående krigsförklaring. Sommaren 1940 ockuperades de tre baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen. Fördraget med Tyskland gav Sovjetunionen respit att bygga upp sin försvarsförmåga men det förefaller ändå ha kommit Stalin som en överraskning när Tyskland anföll Sovjetunionen vid Operation Barbarossa.
Tyskarna vann på kort tid stora framgångar men kunde inte erövra Leningrad eller Moskva, och slaget vid Stalingrad blev en vändpunkt. 1945 ockuperade Röda armén östra Tyskland, Polen, Estland, Lettland, Litauen, Tjeckoslovakien, Ungern, Rumänien och Bulgarien, och i alla dessa länder kunde kommunister ta makten och en järnridå sänktes över Europa. De lokala kommunistpartierna var alla underavdelningar till det sovjetiska och Moskva hade alltid sista ordet.
Kalla kriget
När Stalin dog i mars 1953 tog en ledartrojka över, men snart hade Nikita Chrustjov tagit makten. Förhoppningar om ett fredligare Sovjetunionen kom på skam när sovjetiska trupper tågade in i Ungern 1956. Chrustjov var också oberäknelig - ett toppmöte med USA:s president ställdes in efter att ett amerikanskt spaningsplan skjutits ned över Sovjetunionen, och Chrustjov fick intern kritik för hur han hade skött Kubakrisen och misslyckandena i det sovjetiska jordbruket. Han hade också försökt organisera om kommunistpartiet vilket hotade partibyråkraternas makt.
1964 fick han lämna politiken och en ny ledartrojka tog makten. Av dessa tre blev snart Leonid Brezjnev den mäktigaste. Under hans ledning försökte Sovjet återuppväcka folkfrontspolitiken från 1940-talet i den europeiska vänstern, d.vs. att kommunister skulle samarbeta med socialdemokrater, men efter Warszawapaktens intåg i Tjeckoslovakien 1968 gick en kris genom de europeiska kommunistpartierna. 1970-talet blev stagnationens årtionde för Sovjet. Brezjnev fick partibyråkraterna på sin sida genom att ge dem ämbeten på livstid, men följden blev att de tusentals delegaterna i Högsta sovjet blev allt äldre och äldre.
Efter Brezjnevs död 1982 tog först Jurij Andropov och sedan Konstantin Tjernenko över som generalsekreterare. Båda tillhörde samma generation som Brezjnev och satt endast kort tid. Andropov förde dock fram Michail Gorbatjov som blev generalsekreterare 1985.
Gorbatjovs tid
Michail Gorbatjov var endast 54 år när han tillträdde. Han lanserade begreppen glasnost och perestrojka. Genom att allmänheten skulle ges möjlighet att påpeka fel och brister i samhället var tanken att motståndet från den konservativa partibyråkratin skulle brytas. Gorbatjov startade också en kampanj mot det hejdlösa alkoholdrickandet. Den nya öppenheten gjorde Gorbatjov mycket populär i väst men enbart diskussioner kunde inte räta upp den haltande sovjetiska ekonomin. Det blev så småningom klart att Gorbatjov inte tänkte tillämpa Brezjnevdoktrinen gentemot länderna i Östeuropa, och 1989 bröt folkliga uppror ut i land efter land. Genom Sovjetunionen drog också en våg av nationalistisk yra i de olika sovjetrepublikerna och 1990 stod det klart att Gorbatjov höll på att tappa greppet. Under 1991 var han fullt sysselsatt med att skriva ett nytt unionsavtal med sovjetrepublikerna som skulle göra Sovjetunionen till en federation med Gorbatjov som president men efter ett kuppförsök i augusti 1991 försvann intresset. När republik efter republik utropade autonomi eller självständighet, och när OSS bildades (och därmed upplöste sovjetunionen) drog Gorbatjov den enda rimliga slutsatsen av det och avgick den 25 december 1991.
Politik
Sovjetunionens kommunistparti (bolsjevikerna), SUKP(b), var det enda tillåtna partiet. Makten var koncentrerad till kommunistpartiets centralkommittés politbyrå.
Brottslingar och även politiskt oliktänkande dömdes ofta till straffarbete, vilket verkställdes i GULAG-arkipelagen. Tvångsdeportering av befolkningsgrupper var vanligt (se egen artikel Tvångsförflyttningar av befolkningsgrupper i Sovjetunionen).
Administrativ indelning
Huvudartikel: Sovjetunionens administrativa indelning
Sovjetunionen bestod av 15 delrepubliker som alla är självständiga stater idag.
- Armenska SSR (Armenien)
- Azerbadjanska SSR (Azerbajdzjan)
- Estniska SSR (Estland)
- Georgiska SSR (Georgien)
- Kazakiska SSR (Kazakstan)
- Kirgiziska SSR (Kirgizistan)
- Lettiska SSR (Lettland)
- Litauiska SSR (Litauen)
- Moldaviska SSR (Moldavien)
- Ryska SFSR (Ryssland)
- Tadzjikiska SSR (Tadzjikistan)
- Turkmenska SSR (Turkmenistan)
- Ukrainska SSR (Ukraina)
- Uzbekiska SSR (Uzbekistan)
- Vitryska SSR (Vitryssland)
Helgdagar
Kultur och media
- Film i Sovjetunionen
- Television i Sovjetunionen
Se även
- Sovjet
- Sovjetrepublik
- Kalla kriget
- Boris Pankin
- Michail Gorbatjov
- Nikita Chrustjov
- Leonid Brezjnev
- Jurij Andropov
- Konstantin Tjernenko
Kategori:Sovjetunionen
Kategori:Ej längre existerande riken och länder
Kategori:Unioner
ja:ソビエト連邦
ko:소비에트 연방
simple:Soviet Union
th:สหภาพโซเวียต
Judar#Judisk etnicitet. Det judiska folket härstammar från området öster om Medelhavet, (Kanaans land, Palestina eller Israel). Enligt judisk (halachisk) tradition är den jude som fötts av en judisk mor.
#Person tillhörig religionen judendom.
Kategori:Judaica
ja:ユダヤ人
ko:유대인
tokipona:jan Juta
Etnisk rensningEtnisk rensning, ett uttryck som uppstod under inbördeskriget i f.d. Jugoslavien under första halvan av 1990-talet, avser strategi eller politik med syfte stärka en folkgrupps ställning genom att tvångsvis (våld) förflytta eller likvidera människor på grund av annan etnisk tillhörighet. Etnisk rensning som begrepp befinner sig epistemologiskt mellan repatriering och folkmord.
På senare tid har det hävdats att Stalins tvångsförflyttningar av befolkningsgrupper i Sovjetunionen delvis kan betraktas som etniska rensingar.
Kategori:Internationell rätt
ja:民族浄化
ko:민족청소
Tvångsförflyttningar av befolkningsgrupper i SovjetunionenAtt kollektivt förflytta potentiellt fientligt inställda etniska grupper var en metod som återkom i Josef Stalins sovjetiska
regim: polacker (1934), koreaner (1937), ukrainare, judar, litauer, letter, ester (1940-1941 och 1945-1949), volgatyskar, balkarer, tjetjener, ingusjer (1943), kalmucker (1944), mesketiska turkar (1944), Krim-tatarer (1945). Ett stort antal av kulaker oaktat deras nationalitet förflyttades till Sibirien och Centralasien.
Kort före, under och direkt efter andra världskriget, beordrade Stalin en serie deportationer av otaliga människor, vilket förändrade den etniska kartan totalt. Över 1,5 miljoner människor deporterades till Sibirien och de Centralasiatiska republikerna. Separatism, motstånd mot sovjetiskt styre, och samröre med de invaderande tyskarna, påstods vara den viktigaste officiella orsaken till tvångsförflyttningarna, fast en vilja till etnisk rensning i regionerna kan också varit en avgörande faktor.
Deportationerna startade med polacker från Vitryssland, Ukraina, och europeiska Ryssland 1932-1936. Koreaner i Rysslands fjärran öster deporterades 1937. Volgatyskar och sju folkgrupper i Krim och norra Kaukasus deporterades: Krim-tartarer, kalmucker, tjetjener, ingusjer, balkaner, karachayer, och mesketiska turkar. Andra minoriteter, härstammande från kustområdet vid Svarta havet, var bulgarer, greker, armenier. Från den nyligen besegrade Polen deporterades 400 000 människor. Detta åtföljdes av de Baltiska staterna Lettland, Litauen, och Estland (mer än 200 000 människor deporterades).
Dödssiffran var oerhörd: 60% av de baltiska deporterade uppskattas ha omkommit, och nästan hälften av hela den krim-tartariska befolkningen svalt ihjäl de första arton månaderna efter att ha förvisats från sitt land. Sammantaget beräknas ca 40% av de deporterade ha omkommit.
Efter andra världskriget blev befolkningen i Ostpreussen utbytt mot en sovjetisk, huvudsakligen rysk.
I februari 1956 fördömde Nikita Chrusjtjov tvångsförflyttningarna i sitt tal Om personkult och dess följder, och sa att det stred mot leninistiska principer, och vidare att ukrainarna besparades enkom för att de var så många och för att det inte fanns någonstans att förflytta dem till. Fastän hans regim motsatte sig de flesta av Stalins tvångsförflyttningar, var det inte förrän 1991 som tatarer, mesketer och volgatyskar tilläts återvända såsom etnisk grupp till sina hemländer. Tvångsförflyttningarna hade en avgörande betydelse för icke-ryssar i Sovjetunionen är fortfarande en politisk infekterad fråga - minnet av deportationerna spelar en avgörande roll i de separatistiska rörelserna i de Baltiska staterna, Tatarstan och Tjetjenien.
Bedöms som ett brott mot mänskligheten av Internationella brottmålsdomstolen.
Se även
- GULAG
- russifiering
- deportation
kategori:sovjetunionen
kategori:brott mot mänskligheten
Kategori:Internationell rättKategori:Juridik
Kategori:Politik Rebelió india de 1857
La rebel·lió índia de 1857, també coneguda com a revolta dels Cipais , i que de vegades es considera que és el primer moviment per la independència del seu país, és un període d'aixecaments i de rebel·lió al nord i el centre de l'Índia contra la dominació britànica de 1857 a 1858.
Origens
No es tractà realment d'un moviment només contra les forces armades. El malestar creixia a l'India a causa de la campanya d'occidentalització a marxes forçades imposada per la Compagnie anglaise des Indes orientales (CAIO) i el Governador general Dalhousie, convençuts de la seva superioritat.
Entre els motius de descontent es trobaven les intervencions dins la política interior dels estats indis baix protectorat:
- La doctrine du Lapse, definida per Dalhousie, imposava la validació per l'autoritat anglesa dels successors adoptats, tradicionalment, per els dirigents hindús sensa hereu masculí. Aquesta validació evidentment no es produia, i els territoris eran així annexionats com Satara el 1848, Jhansi el 1853 i Nagpur el 1854 per la CAIO ;
- El titol de Peshwa, primer ministre hereditari tradicional maratha, no va ser acceptat el 1853 a Nana Sahib, fill adoptiu de l'anterior peshwa, i la seva pensió es va suprimir;
- El darrer emperador moghol Muhammad Bahadur Shah s'adona que seria el darrer de la seva dinastía.
Els anglesos prohibiren també els matrimonis entre infants, la tradició de la sati i perseguiren els Thugs.
Categoria:Índia
Categoria:Revoltes
ja:インド大反乱
gry rpg spalanie kalorii Nieruchomoci d Karty grafiki venice luxury hotels
|
|
|
| :: RELATED NEWS :: |
|
Delcourt - Insomnie
Catégorie:Collection de bande dessinée
Insomnie est une collection de bande dessinée publiée par les éditions Delcourt.
Bibliographie
;100 Âmes (Série): scénario Alex Crippa
|
Delcourt - Mirages
Catégorie:Collection de bande dessinée
Mirages est une collection de bandes dessinées publiée par les éditions Delcourt créée en 2004.
Bibliographie
;Des Rivières sur les ponts (One shot):scénario
|
Saint Jean de Thouars
Saint-Jean-de-Thouars est une commune française, située dans le département des Deux-Sèvres et la région Poitou-Charentes.
Ses habitants sont appelés les Saint-Jeantais.
Géographie
|
Mignaloux-beauvoir
Catégorie:Commune de la Vienne
Mignaloux-Beauvoir est une commune française, située dans le département de la Vienne et la région Poitou-Charentes.
|
Sainte Radégonde
Sainte-Radegonde est une commune française, située dans le département des Deux-Sèvres et la région Poitou-Charentes.
Ses habitants sont appelés les Radegondais.
Selon l'
|
Saint Léger de Montbrun
Saint-Léger-de-Montbrun est une commune française, située dans le département des Deux-Sèvres et la région Poitou-Charentes.
Géographie
- La commune de Saint-Léger-de-Montbrun se situe au nord du Vilsack
Vilsack
Thomas J. Vilsack (né en 1950) est un homme politique américain, membre du Parti démocrate et 39ème gouverneur de l'état de l'Iowa élu en 1998, réélu en 2002.
Vil
|
Langue étrusque
La langue étrusque fut parlée sur le territoire de l'ancienne Étrurie, en Italie centrale, correspondant grosso modo à l'actuelle Toscane (qui lui doit son nom), à partir du , jusqu'à son extinction en tant que langue vivante aux alentours du de l'ère chrétienne.
Il existe un corpus, soit un ensemble d'inscriptions en langue étrusque conservées jusqu'à ce jour, dûment répertoriées et provenant pour la plupart d'entre elles de <
|
|
