:: wikimiki.org ::
| Diktatur |
DiktaturDiktatur, av lat. dictatura, "en diktators ämbete;
en diktators makt och myndighet".
Diktatur i den romerska republiken
"I tider av oro eller fara för staten meddelade den romerska senaten ett senatus consultum som överlämnades till konsulerna. Detta innebar en rätt för konsulerna att utnämna en diktator för en period av 6 månader."
Den romerska diktatorn hade fullständiga befogenheter att bestämma över den romerska staten under sin mandatperiod, men med ett viktigt undantag; han fick inte besluta över de allmänna medlen. Mellan 501 f.Kr. och 44 f.Kr. utsågs sammanlagt 88 diktatorer.
Diktaturens moderna innebörd
Diktatur är i lexikalisk mening detsamma som regering utövad av en diktator. I sin moderna innebörd innefattar diktaturen även regering av ett totalitärt eller auktoritärt kollektiv, som ex.vis en militärjunta eller politbyrå.
Diktaturen anses i allmänhet som demokratins motsats. Det är också vanligt att likställa diktaturen med polisstaten, d.v.s. samhällsförhållanden med stark repression från myndigheternas sida. Definitionsmässigt är detta dock ej nödvändigt för att diktatur ska anses föreligga.
Somliga diktatorer har nämligen åtnjutit sådant folkligt stöd att någon repression inte varit nödvändig för dem i syfte att behålla makten. I sin mera inskränkta mening, är diktaturen en stat där fria, allmänna och lika val av politiska beslutsfattare inte förekommer. Inslagen av repression är alltså däremot inte avgörande.
Diktaturens effekter
Det är, som ovan sagts, inte alltid så att en diktatur är en polisstat. En diktatur tenderar dock i allmänhet att närma sig sådana samhällsförhållanden som sammanfattningsvis kan beskrivas som:
:1. Ingen rättssäkerhet
:2. Inga fungerande demokratiska strukturer
:3. Ju längre en diktator härskar, desto större är risken för att en personkult uppkommer.
:4. Enligt Rummels lag är det en betydande risk att invånarna mördas av regeringen
:5. Det föreligger en större risk för krig än i icke-diktatur.
:6. Sannolikt är den ekonomiska utvecklingen sämre än i en icke-diktatur.
De ovan angivna premisserna kan användas för att visa att världens stater generellt före parlamentarismens genombrott inte var diktaturer, eftersom det där ofta fanns rättssäkerhet och vissa fungerande demokratiska strukturer. Inte heller var det då vanligt med personkult. En bättre benämning på dessa stater var att de var auktoritära.
Kända diktaturer
- Romarriket
- Nazityskland
- Sovjetunionen
- Fascismens Italien
- Folkrepubliken Kina
- Francos Spanien
- Saddams Irak
- Kuba
- Nordkorea
Se även
- Diktator
- Lista över diktatorer
- Proletariatets diktatur
Kategori:Politiska system
ja:独裁政治
simple:Dictatorship
Latin
Latin, det språk som talades i Romarriket och som under medeltiden och långt fram i nyare tid var dominerande skriftspråk i Europa. De äldsta bevarade inskriptionerna är från 500-talet f.Kr.
Latin är ett indoeuropeiskt språk inom språkgruppen italiska språk. Man skiljer på latin och vulgärlatin, det folkliga talspråket i romarriket. Det förstnämnda dog ut efter romarrikets fall på 400-talet, men latin används för vetenskapliga namn på djur, svampar, växter och sjukdomar, inom anatomin och är fortfarande betydelsefullt för att förstå europeisk historia och europeiska språk. Utbildningar i latin finns både på gymnasiet och på universiteten.
Vulgärlatinet levde kvar i provinserna i form av olika dialekter. Dessa utvecklades så småningom till distinkta språk, de romanska språken. Latin är idag ett dött språk; trots att människor studerar och lär sig det, finns det ingen som har latin som modersmål. Latin är dock officiellt språk i Vatikanstaten.
Grammatik
Det klassiska latinet har ett ganska rikt system av böjningar och därför en relativt fri ordföljd.
Latinet böjer substantiv och adjektiv i två numerus (singular och plural), tre genus (maskulinum, femininum och neutrum) och sex kasus (nominativ, genitiv, dativ, ackusativ, ablativ och vokativ). Det finns dessutom rester av lokativ. Böjningen av substantiv indelas i fem deklinationer.
Verben har två diateser (aktivum och passivum), tre finita modus (indikativ, konjunktiv och imperativ) och fem infinita verbformer (infinitiv, gerundium, supinum, particip och gerundivum).
Följande tempus finns: presens, imperfekt, perfekt, pluskvamperfekt, futurum simplex och futurum exaktum. Verben böjs också efter person och numerus. Verbböjningen har fyra konjugationer.
Klassiskt latin hade varken bestämd eller obestämd artikel.
Se även
- [http://sv.wikibooks.org/wiki/Latin Latin på Wikibooks]
- Lista över latinska ordspråk och talesätt
- Lista över latinska förkortningar
- Läkarlatin
- Latino
- Latinamerika
Kategori:Romerska riket
Kategori:Utdöda språk
Kategori:Latin
als:Latein
ja:ラテン語
ko:라틴어
simple:Latin language
th:ภาษาละติน
zh-min-nan:Latin-gí
Diktator och hållande en fascis som symbol för sin makt och en plog i sin andra hand eftersom han återgick till att vara medborgare och jordbrukare efter att han fullföljt sitt uppdrag som diktator.]]
Diktator, envåldshärskare, härskande i en diktatur, en person som oavsett institutionellt ramverk utövar full och oinskränkt auktoritet över en stat och dess invånare. I normalt språkbruk avses dock med begreppet diktator endast den statsledare som inte tillåter opposition och som behåller makten genom våld eller hot om våld.
Ordet diktator härstammar från den romerska republiken, där senaten kunde anförtro en av konsulerna oinskränkt auktoritet för en tidsperiod på upp till sex månader, som en nödåtgärd i kristider; den siste konsuln med denna myndighet utsågs 201 f.Kr. Mot slutet av den romerska republiken (100-talet e.Kr.), under de interna politiska striderna, kom ämbetet alltmer att missbrukas av maktlystna militärer, vilka lät sig utses till diktatorer på livstid (jfr Sulla). Den siste diktatorn på livstid var Julius Caesar. Efter mordet på honom år 44 f.Kr. utvecklades Rom till ett kejsardöme, med Caesars systerson och efterföljare Octavianus Augustus Caesar som den förste caesaren (kejsaren).
Se även
- Lista över diktatorer
Extern länk
- [http://www.dictatorofthemonth.com Månadens diktator - Berättelser och bilder om världens diktatorer från 1900-talet (på engelska och tyska)]
Kategori:Politik
Kategori:Titlar
ja:独裁者
MaktMakt, sociologiskt och filosofiskt begrepp som beskriver möjligheten att efter egen vilja fatta beslut som rör en själv och andra människor.
Makt, något man har i förhållande till andra. Att en person eller grupp är i stånd att påverka en situation eller få något att hända som har betydelse för personens eller gruppens intressen. Även en persons/grupps förmåga att övervinna motstånd för att uppnå ett önskat mål eller resultat.
Se även
- maktdelning
- heder
- politik
- auktoritet
Kategori:Sociologi
th:อำนาจ
ROMROM är en akronym för Read-only Memory som betyder ungefär "endast läsbart minne". Det är inte möjligt att skriva till minnet eller ändra dess innehåll och det används därför till att lagra programvara för att styra hårdvaran i elektroniska enheter.
Ursprunligen tillverkades ROM-kretsar färdiga med innehåll, men snart kom PROM, programmerbart ROM, som man kunde skriva till en gång med en särskilld skrivutrustning, EPROM, Erasable PROM, som man dessutom kunde radera (med kraftigt ultraviolett ljus i en särskilld utrustning) och skriva igen, och EEPROM, Electrically Erasable PROM, som kunde raderas med en elektrisk signal.
Flashminnen är en vidareutveckling av EEPROM som har två transistorer per minnescell istället för en. Fördelen med EEPROM är att man kan radera små block i taget. I små EEPROM-kretsar kan man programmera och sudda 8 bitar i taget, att jämföra med det typiska flashminnets blockstorlek på 524 288 bitar. Minnescellen i EEPROM är större, vilket innebär högre produktionskostnad.
Se även
- RAM
Kategori:Akronymer
Kategori:Datorteknik
Kategori:Elektronik
ja:Read Only Memory
ko:롬
simple:Read-only memory
RepublikRepublik är ett statsskick; namnet kommer av latinets res publica ("folkets sak"). Republiken kännetecknas av sin frånvaro av ärftliga ämbeten. Till skillnad från en monarki har en republik i allmänhet en vald statschef, ofta med titeln president.
Oavsett om en republik styrs enligt folksuveränitetsprincipen eller maktdelningsprincipen anses en republik i högre grad än monarkin härleda sin statliga tvångsmakt ur en förmodad folkvilja. Det råder dock ingen epistemologisk nödvändighet för en republik att samtidigt vara en demokrati.
Förespråkare av republikanskt statsskick kallas republikaner.
Se även
- folkrepublik
- bananrepublik
- förbundsrepublik
Kategori:Statsvetenskap
ja:共和制
Senat# Franska senaten
# Senaten i Rom
# Senaten för Finland
# Senatsförsamling
# USA:s senat
RegeringRegeringen är den styrande gruppen i en stat.
Se även
- Sveriges regering
- Regeringschef
- Regeringsformen
Kategori:Statsvetenskap
ja:政府
ko:정부
ms:Kerajaan
simple:Government
th:รัฐบาล
AuktoritärAuktoritära är de samhällen som inte har någon fungerande demokrati. I stället finns makten hos auktoriteter eller en diktator (i så fall kallas det diktatur).
Några typer av auktoritära stater är teokratin, aristokratin och plutokratin.
th:ลัทธิอำนาจนิยม
PolitbyråPolitbyrå är en förkortning av "politisk byrå". En politbyrå är den politiska ledningen för ett (oftast kommunistiskt) parti.
PolisstatPolisstat är en stat där en maktfullkomlig poliskår upprätthåller ordningen, utan att kontrolleras av någon annan rättsinstans. En polisstat skiljer sig därför från en rättsstat.
Fiktiva polisstater
- 1984 (roman)
- Kallocain
- Starship Troopers
Kategori:Polis
Kategori:Politik
RepressionRepression (av lat. repri'mere, "trycka tillbaka"), används i juridiskt språkbruk för att beteckna sådana åtgärder, som innefattar ett ingripande mot ett ont, som redan inträffat (t.ex. mot en uppkommen smittsam sjukdom), och ställs därvid i motsättning till sådana åtgärder, som äger rum, innan detta onda inträffat, för att förebygga detsamma.
Inom rättsvetenskapen, särskilt straffrätten, används uttrycket särskilt för att beteckna sådana ingripanden av samhället eller enskilda (ex.vis nödvärn), som riktar sig mot någon i anledning av ett av honom begånget brott. I motsats därtill ställs då s.k. preventiva (förebyggande) åtgärder, som äger rum oberoende av om ett brott inträffat. Även de ingripanden, som äger rum i anledning av ett inträffat brott, kan emellertid tillika ha en preventiv karaktär, nämligen för så vitt fråga är om att därigenom för framtiden förebygga ytterligare brott. Detta gäller även om straffmätningen. Jfr Preventionsteori.
Se även
- Politisk repression
Kategori:Straffrätt
PersonkultPersonkult, dyrkan av en levande eller död person, oftast en andlig eller politisk ledare. Ofta får personen, även i politiska sammanhang, närmast gudalika drag. Kulten underbyggs av sägner som innehåller inslag av övernaturliga händelser i anknytning till denne person. Ett ifrågasättande av personens ställning och unika personlighet tenderar att betraktas som statsförbrytelse.
De flesta enväldiga monarker har varit föremål för personkult, som vuxit fram under levnadstiden eller efteråt.
Exempel på personer som blivit föremål för kult
Antiken
- Alexander den store
- Augustus
1900- och 2000-talet
- Adolf Hitler
- Saddam Hussein
- Kim Il Sung
- Kim Jong Il
- Vladimir Lenin
- Haile Selassie
- Josef Stalin
- Mao Zedong
- Nicolae Ceausescu
Kategori:Politik
PremissPremisserna är de antaganden som man utgår från i ett bevis eller
härledning. Premisserna förutsätts i allmänhet vara sanna.
Se även
- härledningsregel
- konklusion
- axiom
Kategori:Logik
ParlamentarismParlamentarism, politiskt system där en regering är beroende av stöd i parlamentet. De allra flesta demokratier är parlamentariska, men undantag finns, där USA utgör det tydligaste exemplet på ett undantag. Sverige har varit parlamentariskt sedan 1917.
Det finns många olika typer av styrelseskick i demokratiska stater:
# Parlamentarism, där regeringen är parlamentariskt ansvarig och måste ha stöd av en majoritet i parlamentet, eller åtminstone (som i Sverige) inte ha en majoritet emot sig.
# Presidentstyre, där makten är samlad hos en stark, folkvald statschef,
# Direkt styre genom parlamentet, där all makt är samlad hos och utövas av parlamentet.
Parlamentarismen behöver inte förutsätta att det parlament som har inflytande över regeringsmakten är demokratiskt valt i modern mening. När parlamentarismen uppstod i Storbritannien och i Sverige på 1700-talet, var parlamenten dominerade av aristokratin.
Parlamentarismen kan kombineras med folksuveränitetsprincipen, vilket innebär att all offentlig makt ska utgå direkt från folket. Så är fallet i Sverige enligt nuvarande regeringsform. Det svenska systemet har därvid på papperet närmat sig ett direkt styre av parlamentet, men har av tradition ändå behållit en stor makt hos regeringen.
Parlamentarismen kan också kombineras med maktdelningsprincipen, där makten samsas mellan flera (demokratiskt) valda maktcentran, varav parlamentet bara är en av flera instanser. Det vanligaste är att man har en personvald president, och ett partivalt parlament. Huruvida maktedlning sker skiljer sig mycket mellan olika stater, och det är vanligt att vissa instanser är speciellt starka i vissa länder. I USA har t.ex. högsta domstolen förhållandevis mycket att säga till om, och i Ryssland har presidenten en otrolig personlig maktbefogenhet.
USA har praktiserat maktdelning sedan nationen bildades. I Frankrike har man sedan 1958, vid införandet av Femte Republiken, en kombination av stark presidentmakt och parlamentarism. I Sverige däremot infördes parlamentarism 1917, och i och med införandet av den nya grundlagen och enkammarriksdagen i början av 1970-talet var övergången till parlamentarism fullbordad.
Se även
- Utomparlamentarism
ja:議院内閣制
Kategori:Statsvetenskap
AuktoritärAuktoritära är de samhällen som inte har någon fungerande demokrati. I stället finns makten hos auktoriteter eller en diktator (i så fall kallas det diktatur).
Några typer av auktoritära stater är teokratin, aristokratin och plutokratin.
th:ลัทธิอำนาจนิยม
Nazityskland
Nazityskland är en ofta använd benämning på Tyskland åren 1933-1945 då nationalsocialisterna (nazisterna) under Adolf Hitler hade makten. Andra synonymer är Hitlertyskland och Tredje riket. Dess officiella beteckning var Tyska riket (ty. Deutsches Reich).
Det första riket anses vara det tysk-romerska riket 962-1806 och det andra riket kejsartiden i det nygrundade Tyskland 1871-1918. Det tredje var alltså Hitlers "tusenåriga drömrike".
Tre var dessutom ett gammalt heligt lyckotal.
Flaggan ritades av Hitler själv i början av 1920-talet, då han tog över och döpte om partiet. Hakkorset, svastikan, var en uråldrig symbol som har sitt ursprung i fornnordisk mytologi, och Hitler ansåg det som typiskt germanskt. När Adolf Hitler blev Tysklands rikskansler 1933 hade Tyskland samma flagga som dagens Tyskland men införde då samma flagga som det tyska kejsardömet åren 1871-1918. 1935 blev Hakkorsflaggan Tysklands flagga.
Senare hälften av denna tid, 1939-1945, utgörs av andra världskriget som startades av Nazityskland genom dess invasion av Polen och slutade med dess totala nederlag.
Tidsaxel
- Förhistorien
- Mein Kampf
- Börskraschen på Wall Street 1929
- Depression i början av 1930-talet
- Maktövertagandet
- De långa knivarnas natt
- Kristallnatten
- Spanska inbördeskriget
- Sudettyskarna
- Anschluss - annexionen av Österrike
- Andra världskriget:
- Blixtkrig (ty. Blitzkrieg)
- Efter Berlins fall
- Nürnbergrättegångarna
- Organisation Odessa
Personalia
- Personer:
- Martin Bormann - Chef för partikansliet .
- Karl Dönitz - storamiral och Hitlers efterträdare .
- Hermann Göring - ansvarig för fyraårsplanerna och Luftwaffe.
- Rudolf Hess - Hitlers ställföreträdare.
- Joachim von Ribbentrop - riksutrikesminister.
- Albert Speer - rustningsminister och riksarkitekt.
- Adolf Eichmann - departementschef för Nationell Säkerhet.
- Roland Freisler- president i folkdomstolen (högsta domstolen).
- Joseph Goebbels - propagandaminister.
- Heinrich Himmler - SS chef.
- Josef Mengele - Läkare i Auschwitz.
- Baldur von Schirach - chef för Hitlerjugend.
- :Kategori:Personer i Nazityskland
- Organisationer:
- NSDAP - partiet
- SA - paramilitära stormtrupper
- SS - säkerhetspolis m.m.
- Gestapo - en gren inom SS
- Waffen-SS, krigförande enhet inom SS
- Hitlerjugend - partiets ungdomsorganisation
Kända nazikollaboratörer under andra världskriget
- Vidkun Quisling - Norge
- Andrej Vlasov - Ukraina
- Philippe Pétain - Frankrike
- Miklós Horthy - Ungern
- Haj Amin al-Husseini - Palestina
- Subhas Chandra Bose - Indien
- Ion Antonescu - Rumänien
- Ferenc Szálasi - Ungern
- Pierre Laval - Frankrike
Litteratur
- Huber, Heinz, Das Dritte Reich, bd 1-2. 1964.
Se även
- Historikerstreit
- Nazitysklands polisväsen
- Nürnbergprocessen
- Deutschland, Deutschland über alles (nationalsång)
Externa länkar
- [http://www.axishistory.com/ Axishistory.com - Axis History Factbook]
- [http://www.sub.su.se/national/ SU - Nationalismen, dess historia och nutida roll]
Kategori:Nazityskland
Kategori:Ej längre existerande riken och länder
zh-cn:第三帝国
Sovjetunionen
Sovjetunionen, egentligen Socialistiska rådsrepublikernas union (ryska: Союз Советских Социалистических Республик, ), SSSR (СССР med det kyrilliska alfabetet), var en union av republiker, vilken styrdes av ett kommunistiskt parti. Unionen existerade mellan 1922 och 1991. Före upplösningen bestod unionen av 15 republiker varav Ryska rådsrepubliken var störst både till yta och folkmängd. Sovjetunionen ingick i militäralliansen Warszawapakten och i det ekonomiska samarbetet (liknande EEG) COMECON (SEV på ryska).
Efter andra världskriget (enligt sovjetisk terminologi det stora fosterländska kriget) ansågs Sovjetunionen vara en supermakt.
Historia
Huvudartikel: Sovjetunionens historia
Mellankrigstiden
Vladimir Lenin befann sig i landsflykt när han under första världskriget fick hjälp av de tyska myndigheterna att ta sig tillbaka till Ryssland. Efter tsarens avgång hade en borgerlig regering under Kerenskij tagit makten men under hösten 1917 hade landet glidit in i anarki. Lenin och hans bolsjeviker lyckades genomföra en statskupp och tog makten.
Lenins första mål var att den nya staten, Sovjetunionen, skulle dra sig ur kriget och Trotskij skrev under ett fredsavtal med Tyskland där stora delar av Vitryssland och Ukraina hamnade under tysk kontroll. Åren efter präglades av "krigskommunism" där bolsjevikerna gjorde stora ansträngningar för att få landet på fötter.
Lenin införde så småningom vad som har kallats NEP, Nya ekonomiska politiken, där man inom vissa gränser tillät marknadsekonomi, t.ex. vid försäljning av livsmedel. Efter 1925 började man dock gå ifrån detta och bönderna blev tvungna att lämna ifrån sig livsmedel mot ett mycket lågt pris till staten. Landets industrialisering finansierades genom att hålla bönderna i armod.
I takt med att Lenin blev allt sämre kunde Stalin ta makten. Han lyckades krossa all opposition, bland annat med hjälp av skenrättegångar. Trotskij utmanövrerades och blev tvingad i exil.
Andra världskriget
Stalin lyckades förvåna hela omvärlden när Sovjetunionen och Tyskland skrev under Molotov-Ribbentroppakten där man i ett hemligt tilläggsprotokoll delade upp Östeuropa. När Tyskland anföll Polen 1939 anföll Sovjetunionen landet i ryggen och Polen delades upp. Den 30 november anfaller Sovjetunionen Finland utan föregående krigsförklaring. Sommaren 1940 ockuperades de tre baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen. Fördraget med Tyskland gav Sovjetunionen respit att bygga upp sin försvarsförmåga men det förefaller ändå ha kommit Stalin som en överraskning när Tyskland anföll Sovjetunionen vid Operation Barbarossa.
Tyskarna vann på kort tid stora framgångar men kunde inte erövra Leningrad eller Moskva, och slaget vid Stalingrad blev en vändpunkt. 1945 ockuperade Röda armén östra Tyskland, Polen, Estland, Lettland, Litauen, Tjeckoslovakien, Ungern, Rumänien och Bulgarien, och i alla dessa länder kunde kommunister ta makten och en järnridå sänktes över Europa. De lokala kommunistpartierna var alla underavdelningar till det sovjetiska och Moskva hade alltid sista ordet.
Kalla kriget
När Stalin dog i mars 1953 tog en ledartrojka över, men snart hade Nikita Chrustjov tagit makten. Förhoppningar om ett fredligare Sovjetunionen kom på skam när sovjetiska trupper tågade in i Ungern 1956. Chrustjov var också oberäknelig - ett toppmöte med USA:s president ställdes in efter att ett amerikanskt spaningsplan skjutits ned över Sovjetunionen, och Chrustjov fick intern kritik för hur han hade skött Kubakrisen och misslyckandena i det sovjetiska jordbruket. Han hade också försökt organisera om kommunistpartiet vilket hotade partibyråkraternas makt.
1964 fick han lämna politiken och en ny ledartrojka tog makten. Av dessa tre blev snart Leonid Brezjnev den mäktigaste. Under hans ledning försökte Sovjet återuppväcka folkfrontspolitiken från 1940-talet i den europeiska vänstern, d.vs. att kommunister skulle samarbeta med socialdemokrater, men efter Warszawapaktens intåg i Tjeckoslovakien 1968 gick en kris genom de europeiska kommunistpartierna. 1970-talet blev stagnationens årtionde för Sovjet. Brezjnev fick partibyråkraterna på sin sida genom att ge dem ämbeten på livstid, men följden blev att de tusentals delegaterna i Högsta sovjet blev allt äldre och äldre.
Efter Brezjnevs död 1982 tog först Jurij Andropov och sedan Konstantin Tjernenko över som generalsekreterare. Båda tillhörde samma generation som Brezjnev och satt endast kort tid. Andropov förde dock fram Michail Gorbatjov som blev generalsekreterare 1985.
Gorbatjovs tid
Michail Gorbatjov var endast 54 år när han tillträdde. Han lanserade begreppen glasnost och perestrojka. Genom att allmänheten skulle ges möjlighet att påpeka fel och brister i samhället var tanken att motståndet från den konservativa partibyråkratin skulle brytas. Gorbatjov startade också en kampanj mot det hejdlösa alkoholdrickandet. Den nya öppenheten gjorde Gorbatjov mycket populär i väst men enbart diskussioner kunde inte räta upp den haltande sovjetiska ekonomin. Det blev så småningom klart att Gorbatjov inte tänkte tillämpa Brezjnevdoktrinen gentemot länderna i Östeuropa, och 1989 bröt folkliga uppror ut i land efter land. Genom Sovjetunionen drog också en våg av nationalistisk yra i de olika sovjetrepublikerna och 1990 stod det klart att Gorbatjov höll på att tappa greppet. Under 1991 var han fullt sysselsatt med att skriva ett nytt unionsavtal med sovjetrepublikerna som skulle göra Sovjetunionen till en federation med Gorbatjov som president men efter ett kuppförsök i augusti 1991 försvann intresset. När republik efter republik utropade autonomi eller självständighet, och när OSS bildades (och därmed upplöste sovjetunionen) drog Gorbatjov den enda rimliga slutsatsen av det och avgick den 25 december 1991.
Politik
Sovjetunionens kommunistparti (bolsjevikerna), SUKP(b), var det enda tillåtna partiet. Makten var koncentrerad till kommunistpartiets centralkommittés politbyrå.
Brottslingar och även politiskt oliktänkande dömdes ofta till straffarbete, vilket verkställdes i GULAG-arkipelagen. Tvångsdeportering av befolkningsgrupper var vanligt (se egen artikel Tvångsförflyttningar av befolkningsgrupper i Sovjetunionen).
Administrativ indelning
Huvudartikel: Sovjetunionens administrativa indelning
Sovjetunionen bestod av 15 delrepubliker som alla är självständiga stater idag.
- Armenska SSR (Armenien)
- Azerbadjanska SSR (Azerbajdzjan)
- Estniska SSR (Estland)
- Georgiska SSR (Georgien)
- Kazakiska SSR (Kazakstan)
- Kirgiziska SSR (Kirgizistan)
- Lettiska SSR (Lettland)
- Litauiska SSR (Litauen)
- Moldaviska SSR (Moldavien)
- Ryska SFSR (Ryssland)
- Tadzjikiska SSR (Tadzjikistan)
- Turkmenska SSR (Turkmenistan)
- Ukrainska SSR (Ukraina)
- Uzbekiska SSR (Uzbekistan)
- Vitryska SSR (Vitryssland)
Helgdagar
Kultur och media
- Film i Sovjetunionen
- Television i Sovjetunionen
Se även
- Sovjet
- Sovjetrepublik
- Kalla kriget
- Boris Pankin
- Michail Gorbatjov
- Nikita Chrustjov
- Leonid Brezjnev
- Jurij Andropov
- Konstantin Tjernenko
Kategori:Sovjetunionen
Kategori:Ej längre existerande riken och länder
Kategori:Unioner
ja:ソビエト連邦
ko:소비에트 연방
simple:Soviet Union
th:สหภาพโซเวียต
Fascismens ItalienFascismen i Italien
Benito Mussolini (1883–1945) var den som införde fascismen i Italien, när han 1919 bildade den första fascistiska föreningen Fasci di Combattimento, som bestod av veteraner från första världskriget. Föreningen som 1921 ombildades till ett politiskt parti (Partito Nazionale Fascista) kunde redan i valet samma år få 35 platser i parlamentet.
Rädslan för att socialistiska och kommunistiska partier skulle ta över makten i Italien gjorde att medelklassen stödde Mussolini. Han blev därför alltmer populär, och i oktober 1922 hotade han med att marschera mot Rom med beväpnade partimedlemmar (svartskjortorna) om han inte blev utnämnd till premiärminister. Italiens kung Viktor Emanuel III stödde Mussolini och utnämnde honom därför till premiärminister samtidigt som Mussolini påbörjat marschen mot Rom.
1925 blev Mussolini enväldig diktator, vilket han egentligen varit sedan han tillträdde som premiärminister 1922. De politiska motståndare som fanns förbjöds att verka och endast fascistiska kandidater kunde väljas
in i parlamentet. Många politiska motståndare förföljdes av regimen och mördades.
Mussolini började efter övertagandet att förbättra jordbruket och skolan. När tiderna blev bättre under 1930-talet kunde han införa folkpension, semestrar och sjukförsäkring. Samtidigt som lönerna ökade i landet, ökade stödet för Mussolini bland befolkningen, vilket gjorde att han i oktober 1935 invaderade Etiopien. Samtidigt ökade samarbetet mellan Mussolini och Francos nationalister i Spanien, vilket ledde till handelssanktioner mot Italien. Under den här perioden var mer än 99 % (enligt NE 60 %) av Italiens befolkning medlemmar i det fascistiska partiet och anses av många vara enda gången som Italien varit enat. (Uppgifterna kommer från boken Italien av Tomas Lappalainen och stämmer inte med uppgifterna på ne.se)
Italien var till en början neutralt i andra världskriget, men när Tyskland gick in i Frankrike (1940) beslöt man sig för att stödja Hitler, eftersom Mussolini trodde på snabba segrar för Tyskland. Detta blev början till slutet, och 1943 invaderade brittiska och amerikanska styrkor Sicilien, för att sedan fortsätta upp genom Italien.
Bland Mussolinis anhängare ökade missnöjet, och han avsattes 1943 av det fascistiska rådet. Han blev arresterad, men fritogs av tyska styrkor och tillsattes som ledare för en marionettregering i norra Italien. 28 april 1945 avrättades Mussolini efter att ha blivit tillfångatagen av italienska partisaner. Mussolinis fascistiska Italien hade störtats, men de fascistiska idealen och tankarna finns fortfarande kvar i Italiens politiska liv i form av partiet Movimento Sociale Italiano, som sedan 1947 varit representerat i parlamentet. 1994 gick MSI ihop med konservativa medlemmar av Kristdemokraterna och bildade Alleanza Nazionale.
Kategori:Italiens historia
Kategori:Nationalism
Kina: Denna artikel behandlar Folkrepubliken Kina. Se även Kina (kulturellt område), Taiwan (Republiken Kina) och Kina (olika betydelser).
Kina, officiellt Folkrepubliken Kina (pinyin: ), är en stat i Asien som med sina över 1,3 miljarder invånare är världens folkrikaste land. Motsols räknat med början i norr gränsar den till Ryssland, Mongoliet, Kazachstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Afganistan, Indien, Nepal, Bhutan, Myanmar (Burma), Laos, Vietnam och Nordkorea. Kina har också maritima gränser till Sydkorea och Taiwan. Landet gränsar också till det omstridda området Kashmir.
Historia
Huvudartikel: Kinas historia
Kina är ett mer än tio tusen år gammalt rike som har styrts av flera kejsardynastier. Kina hade en otrolig armé och man byggde bland annat den Kinesiska muren. Kejsardömet avskaffades i februari år 1912 och Guomindangpartiet segrade i det första valet.
Det kinesiska kommunistpartiet (KKP) grundades 1921. 1931 utropade KKP Kinesiska sovjetrepubliken i provinsen Jiangxi. Ett hårt inbördeskrig mot Guomindangregeringen följde, och från 1931 även Japan. Kommunisterna började få övertaget först efter andra världskrigets slut, när Sovjetunionen lämnade över det industrialiserade Manchuriet till KKP.
Guomindangregeringen hade med amerikanskt stöd övertaget mot kommunisterna fram till 1947. Därefter, inte minst på grund av den ytterligt svaga ekonomin på regeringskontrollerat territorium, vann kommunisterna ständigt mark, och 1949 kunde den kommunistiska Folkrepubliken Kina utropas. Kina invaderade Tibet under åren 1949 - 1951 och det har sedan dess varit ockuperat av Kina.
Guomindangregeringen tog sin tillflykt till den kinesiska ön Taiwan, där de ännu finns kvar. De erkändes av FN som Kinas lagliga regering ända fram till 1972. Den kommunistiska regeringen samarbetade till en början med Sovjetunionen, men bröt år 1960 med ryssarna och utvecklade en egen kommunism, kallad den maoistiska.
Efter Mao Zedongs död år 1976 urvattnades den ideologiska renlärigheten, och på 1980-talet genomfördes stora liberaliseringar av ekonomin, vilket på senare år har gjort att Kinas ekonomiska tillväxt i en internationell jämförelse är mycket hög. Det kinesiska kommunistpartiet håller ännu ett säkert politiskt grepp om landet.
Ekonomi
Huvudartikel: Kinas ekonomi
I början av 2000-talet expanderade Kinas ekonomi kraftigt, efter att ha varit en obetydlig del i världens ekonomi trots storleken på sin befolkning under 1900-talet. Enorma investeringsflöden från västvärlden till Kina utgjorde den största faktorn till den hastigt ökande ekonomin. Kinas växande ekonomi efterlyser alltmer stål, betong, cement och liknande till byggmaterial för sin växande verkstadindustri. Denna faktor orsakade att världsprisen på produkterna ökade dramatiskt. Det var främst städerna vid kusten (Shanghai, Hongkong och Guangzhou) som fick uppleva boomen - antalet medelklasskineser ökade som aldrig förr, samtidigt som bönderna i inlandet förblev fattiga.
Demografi
Kinas totala befolkning är över 1,3 miljarder och därmed världens största. I Kina bor närmare 1/5 av jordens totala befolkning.
Långt över hundra olika folkgrupper har bebott Kina genom historien. I fråga om antal individer har den klart dominerande gruppen varit hankineser. Många folkgrupper har också assimilerats av andra grupper och försvunnit utan lämna några spår av den forna kulturen. Folkgrupper har ofta blivit ett med hankineserna, och gjort att deras antal ökat dramatiskt. Den hankinesiska folkgruppen är dock inte alltför homogen i fråga om både traditioner och språk. De flesta hankineser talar varianter av kinesiska som är lika skilda från varandra som de germanska eller romanska språken.
Kina erkänner endast 56 ofta väldigt generellt definierade folkgrupper. Se Kinas nationaliteter.
Geografi
Huvudartikel: Kinas geografi
Kina är ett mycket stort land, landytan är nästan lika stor som hela Europa. På grund av storleken har landet därför många olika naturtyper. Landets östra delar är mycket tättbefolkade men de västra områdena (speciellt Xinjiang) är glest befolkade med stora ödemarker, bergsområden och öknar. I norr gränsas Kina av Gobiöknen och bergsområden. I väst ligger bergskedjan Tian Shan som är förbunden med Himalaya i söder. Norr om Himalaya ligger den tibetanska högplatån. I sydöst ligger Sydkinesiska havet och i öster ligger Östkinesiska havet, båda delar av Stilla havet. De två största floderna i Kina är Huang He (Gula floden) och Yangtzefloden.
Administrativ indelning
Huvudartikel: Administrativa regioner i Kina
Administrativa regioner i Kina
Administrativa regioner i Kina
- Anhui (安徽)
- Beijing (北京)
- Chongqing (重庆)
- Fujian (福建)
- Gansu (甘肃)
- Guangdong (广东)
- Guangxi (广西)
- Guizhou (贵州)
- Hainan (海南)
- Hebei (河北)
- Heilongjiang (黑龙江)
- Henan (河南)
- Hongkong (Xiānggǎng 香港)
- Hubei (湖北)
- Hunan (湖南)
- Inre Mongoliet (Nèi Měnggǔ 内蒙古)
- Jiangsu (江苏)
- Jiangxi (江西)
- Jilin (吉林)
- Liaoning (辽宁)
- Macao (Àomén 澳门 eller 澳門)
- Ningxia (宁夏)
- Qinghai (青海)
- Shaanxi (陕西)
- Shandong (山东)
- Shanghai (上海)
- Shanxi (山西)
- Sichuan (四川)
- Taiwan¹ (台湾 eller 臺灣)
- Tianjin (天津)
- Tibet (Xīzàng 西藏)
- Yunnan (云南)
- Zhejiang (浙江)
- Xinjiang (新疆)
¹Taiwan är internationellt erkänd som en suverän stat.
Politik
Kina är sedan folkrepublikens utropande 1949 ett kommunistiskt styrt land. Ledaren för det kinesiska kommunistpartiet, Mao Zedong, fick en ledande roll i landets styre. Mao utvecklade den kommunistiska ideologin till en egen variant kallad maoism. För att stärka den politiska uppslutningen lät Mao utlysa den så kallade kulturrevolutionen som officiellt handlade om att rensa upp Kina från kapitalister och borgerligt tänkande inom alla samhällsområden. Kulturrevolutionens främsta åstadkommande var dock omfördelningen av makten i den kinesiska staten till Mao och hans rödgardisters fördel. I och med kulturrevolutionen skapades en stor personkult kring Mao och han var därefter landets de-facto ledare fram till sin död. Personkulten runt honom lever kvar än idag, trots att den rådande ideologin förändrats kraftigt sedan hans tid.
Kultur
Huvudartikel: Kinas kultur
Utbildning
- Andel barn som börjar grundskolan (2000): 93 %
- Antal elever per lärare (2000): 22
- Läs- och skrivkunnighet bland kvinnor (2001): 79 procent
- Läs- och skrivkunnighet bland män (2001): 93 procent
- Läs- och skrivkunnighet (2001): 86 procent
- Utbildningskostnadernas andel av BNP (2000): 2,9 %
Extern länk
- [http://www.china.org.cn/english/index.htm China.org.cn] - Kinesiska regeringens officiella sida (på engelska)
Kategori:Asiens länder
Kategori:Kina
als:Volksrepublik China
zh-min-nan:Tiong-hoâ Jîn-bîn Kiōng-hô-kok
ja:中華人民共和国
ko:중화인민공화국
ms:Republik Rakyat China
simple:People's Republic of China
th:สาธารณรัฐประชาชนจีน
zh-cn:中华人民共和国
zh-tw:中华人民共和国
Saddams IrakSaddam Hussein Abd al-Majid al-Tikriti (på arabiska صدام حسين عبدالمجيد التكريتي), född 28 april 1937 i Aouja nära Tikrit, Irak, var enväldig president i Irak 1979-2003.
2003
Saddam blev medlem i Baathpartiet och deltog 1956 i ett misslyckat kuppförsök mot den dåvarande kungen i Irak. 1958 lyckades en annan grupp, ledd av general Abd al-Karim Qasim, avsätta kungen i en kupp. Kort därefter deltog Saddam i ett misslyckat mordförsök på Qasim, varefter han med hjälp från Syrien flydde till Egypten 1959. Saddam blev dömd till döden i Irak i sin frånvaro.
Under tiden i exil passade Saddam på att utbildade sig i juridik och egyptologi i Kairo. Efter revolutionen i Irak den 8 februari 1963 återvände Saddam till sitt hemland, men fängslades 1964 efter ytterligare ett maktskifte. Han satt i fängelse fram till 1967 då han lyckades fly. 1968 ledde han Baathpartiet till makten genom en framgångsrik och oblodig kupp. Han blev utnämnd till general 1973, och 1979 ersatte han Ahmad Hasan al-Bakr som Iraks president efter att al-Bakr plötsligt bestämt sig för att gå i pension vid 42 års ålder.
Den 1 juni 1972 påbörjade han förstatligandet av västägda oljebolag som då hade monopol på Iraks olja. Saddam genomförde många åtgärder för att modernisera ekonomin och industrin. Även landsbygden fick del genom jordreformer och införandet av moderna hjälpmedel och maskiner. Utbildning och infrastruktur var högt prioriterade. Under Saddams styre blev Irak en av de mest sekulära staterna i mellanöstern.
Under Saddams styre har Irak, med hjälp av inkomster från oljan, utvecklats till att vara en regional stormakt. Han ledde landet i ett långdraget och blodigt krig mot grannen Iran 1980-1988. 1990 beordrade han invasionen av Kuwait vilket ledde vidare till det katastrofala nederlaget i gulfkriget 1990-1991. Han har överlevt ett flertal kupp- och mordförsök.
Efter störtandet
Saddam störtades i Irakkriget och höll sig sedan gömd en tid. Trots mycket aktiva spaningar hade man först svårt att hitta honom. Man hittade däremot snart hans söner, Uday Hussein (född 1964) och Qusay Hussein (född 1966) som dog under en eldstrid med amerikanska trupper den 22 juli 2003. De tre döttrarna samt hustrun hade då flytt till Jordanien. Själv blev Saddam gripen nära Tikrit den 13 december 2003, vilket offentliggjordes dagen efter.
2003
I oktober 2005 inleddes den första rättegången mot Saddam Hussein för brott begångna under hans ledarskap. Första åtalet gäller massakern i Dujail där 148 civilpersoner avrättades som en hämnd efter ett misslyckat attentat mot Saddam. Åtalet blev dock uppskjutet till den 28 november, då Husseins advokater krävde mer tid till förberedelser.
Dujail
Hussein, Saddam
Kategori:Diktatorer
ja:サッダーム・フセイン
ko:사담 후세인
ms:Saddam Hussein
simple:Saddam Hussein
th:ซัดดัม ฮุสเซน
Nordkorea
Nordkorea, officiellt Demokratiska folkrepubliken Korea (DFRK; koreanska: Chosŏn Minjujuŭi Inmin Konghwaguk;, hangul: 조선 민주주의 인민 공화국), är ett land i östra Asien, täckande den norra halvan av Koreahalvön. I söder gränsar Nordkorea till Sydkorea, i norr till Kina och genom en smal sektion till Ryssland. Landet kallas lokalt vanligen för Bukchosŏn (북조선, 北朝鮮; "Norra Chosŏn"). I Sydkorea används av olika namn, vanligen Bukhan (북한; 北韓; "Norra Han").
Efter andra världskriget tog kommunisterna makten i nuvarande Nordkorea under ledning av Kim Il Sung, understödda av Stalin, medan en västvänlig regim etablerades på södra delen av halvön. 1950-1953 utkämpades Koreakriget mellan FN på ena sidan, och Nordkorea samt Kina på den andra sidan.
Historia
För historia innan 1945, se Koreas historia
Huvudartikel: Nordkoreas historia
Nord- och Sydkorea bildades efter att Korea delats upp mellan Sovjetunionen, norr om den 38:e breddgraden, och USA, söder om den 38:e breddgraden, efter att den Japanska ockupationen avslutats efter Andra världskriget. Båda länderna bildades formellt 1948 och båda hävdar att de har rätt till hela halvön.
Den 25 juni 1950 startade Koreakriget. Efter kriget, som avslutades genom vapenstillestånd 1953, går gränsen mellan Nord- och Sydkorea utmed den 38:de breddgraden och är världens förmodligen mest militariserade område. Den går allmänt under beteckningen DMZ, "demilitarized zone". Se även Koreanska muren.
Inledningsvis var den nordkoreanska centralplanerade industrin mycket produktiv och det var länge den norra delen av landet som var mest industrialiserad. På senare tid har dock ekonomin stagnerat och landet har drabbats av återkommande svältkatastrofer. Landets resurser har framförallt satsats på militär uppbyggnad och även på utvecklandet av kärnvapen.
Länge var innehavet av kärnvapen ännu inte är bekräftat av Nordkorea eller av någon oberoende källa, Nordkoreas ledare antydde dock ofta på innehav, och landet pekades ut för som en potentiell kärnvapenmakt. Det är många svårigheter med att bekräfta något från landet eftersom det är i stort sett stängt för omvärlden samt det faktum att språket i Nordkorea lätt kan misstolkas av utomstående, vilket gör missförstånd vanligt. 2005 gick dock den Nordkoreanska regimen officiellt ut med sitt kärnvapeninnehav.
Politik
Kim Il Sung blev efter sin död upphöjd till "evig president", och landet blev på så sätt en nekrokrati. Eftersom det tidigare högsta ämbetet på så sätt blir upptaget har ett nytt högsta ämbete gradvis vuxit fram. Kim Il Sungs son Kim Jong Il innehar detta nya ämbete, ordförande av den nationella försvarskommissionen.
Provinser och Städer
- Chagang (Chagang-do; 자강도)
- Norra Hamgyŏng (Hamgyŏng-bukto; 함경 북도)
- Södra Hamgyŏng (Hamgyŏng-namdo; 함경 남도)
- Norra Hwanghae (Hwanghae-bukto; 황해 북도)
- Södra Hwanghae (Hwanghae-namdo; 황해 남도)
- Kaesŏng Industriregion (Kaesŏng Kong-ŏp Chigu; 개성 공업 지구)
- Kangwŏn (Kangwŏndo; 강원도)
- Kŭmgang-san Turistregion (Kŭmgang-san Kwangwang Chigu; 금강산 관광 지구)
- Namp'o Chik'alshi (남포 직할시)
- Norra P'yŏngan (P'yŏngan-bukto; 평안 북도)
- Södra P'yŏngan (P'yŏngan-namdo; 평안 남도)
- P'yŏngyang Chik'alsi (평양 직할시; 平壤直轄市)
- Rajin-Sonbong Chik'alsi (라선 직할시)
- Shinŭiju Speciell adminstrativ region (Shinŭiju T'ŭkbyŏl Haengjeonggu; 신의주 특별 행정구)
- Yanggang (Yanggang-do; 량강도)
Geografi
Huvudartikel: Nordkoreas geografi
Korea utgörs av en halvö som sticker ut 1 100 km från det asiatiska fastlandet.
Landets högsta punkt är Paektu-san på 2 744 meter. Gränsen till Kina utgörs av floderna Tumen och Yalu.
Det lokala klimatet är relativt tempererat med mer nederbörd på sommaren under en kort regnperiod kallad jangma, och ibland bittert kalla vintrar. Nordkoreas huvudstad och största stad är Pyongyang. Andra stora städer är Nampo i väster, Kaesong i söder, Sinuiju i nordväst, Wonsan och Hamhung i öster samt Chongjin i norr.
Ekonomi
Nordkorea har en av världens mest centralstyrda och isolerade ekonomier. Ledningen är mycket ovillig att släppa ifrån sig information, och de officiella siffrorna har lite med verkligheten att göra. Statligt ägda industrier producerar nästan allt i landet, och regimen har fokuserat in industrin på tung och militär tillverkning på bekostnad av konsumentprodukter.
Ekonomin kan i bästa fall ses som stagnant. Industrierna är gamla och nyinvesteringar saknas. En ständig svår energikris råder sedan (en:Agreed Framework under KEDO?)-avtalet bröt samman.
Jordbruket har långsamt förbättrats under senare år, men är fortfarande mycket ineffektivt. Brist på gödsel, återkommande naturkatastrofer och lokala förhållanden - liten odlingsbar yta och kort odlingssäsong har begränsat landets produktion av spannmål till omkring 1 miljon ton mindre än vad som krävs även enligt de lägsta internationella standarderna.
Ett ständigt inflöde av internationella nödsändningar av mat har varit oundgängligt för att undvika rena svältkatastrofer. Annan hjälp, medicinskt material och jordbruksassistans har endast haft inverkan på små områden. Trots hjälpen är antalet undernärda bland de högsta i världen, och den därav följande överdödligheten skördar hundratusentals liv årligen.
Demografi
Huvudartikel: Nordkoreas demografi
Nordkoreas befolkning är en av den mest etniskt och lingvistiskt homogena i världen, med endast mycket små kinesiska och japanska minoriteter. Det koreanska språket är inte medlem av en större språkfamilj, men anses ha viss släktskap med Altaiska språk och Japanska. Det koreanska skriftsystemet Hangul (som kallas chosŏn'gŭl i Nordkorea) uppfanns på 1400-talet under ledning av Kung Sejong för att byta ut det gamla systemet med kinesiska tecken, kallat hanja, vilket inte längre är i bruk i Nordkorea. Nordkorea använder officiellt McCune-Reischauersystemet för translitterering.
Korea har ett buddhistiskt och konfucianistiskt arv.
Kultur
Se även
- Svensk-Koreanska föreningen
Externa länkar
- [http://www.korea-dpr.com/menu.htm Korea-DPR.com] - Officiell regeringssida
- [http://www.kcna.co.jp/index-e.htm Korean Central News Agency] - Officiell nyhetsbyrå
- [http://www.geocities.com/svenskkoreanska/ Svensk-Koreanska föreningen] - Nordkoreas vänskapsförening i Sverige
- [http://www.magnusgustavsson.se/dprk00.html Korea Guidebook] - Statlig propagandabok som lagts ut på nätet av privatperson
- [http://www.chosunjournal.com/deckofcards/nkdeck.html The North Korean Regime]
- [http://www.dn.se/DNet/road/Classic/article/0/jsp/print.jsp?&a=481093 Välkomna till landet där allting är bra] - Artikel ur Dagens Nyheter
Kategori:Asiens länderKategori:Nordkorea
ja:朝鮮民主主義人民共和国
ko:조선민주주의인민공화국
ms:Korea Utara
simple:North Korea
th:ประเทศเกาหลีเหนือ
zh-min-nan:Tiâu-sián
Lista över diktatorer
Detta är en lista över diktatorer. För förklaring av innebörden se Diktator.
Denna lista ska inte betraktas som utpekande då den i grund och botten är ett sätt för oss Wikipedia-användare och läsare att underlätta informationssökning. Dessutom är detta en wiki och det betyder att ifall någon har nåt emot artikelns innehåll kan han/hon mycket väl ändra det om det sker på ett välmotiverat sätt.
A
- Sani Abacha, Nigeria
- Abdul Aziz al-Saud, Saudiarabien
- Maumoon Abdul Gayoom, Maldiverna
- Abdul Illah, Irak
- Isaias Aferworki, Eritrea
- Hussein Mohammed Aidid, Somalia
- Mohammed Farah Aidid, Somalia
- Askar Akajev, Kirgisistan
- Alexander Karageorgević, Jugoslavien
- Ramiz Alia, Albanien
- Gejdar Alijev, Azerbajdzjan
- Ilham Alijev, Azerbajdzjan
- Velasco Alvarado, Peru
- Gregorio Alvarez, Uruguay
- Aman Mikael Andom, Etiopien
- Hafizullah Amin, Afghanistan
- Idi Amin, Uganda
- Jurij Andropov, Sovjetunionen
- Ion Antonescu, Rumänien
- Hassan Aptidon, Djibouti
- Daniel arap Moi, Kenya
- Vladislav Ardzinba, Abkhazien
- Abdul-Rahman Arif, Irak
- Abdul-Salam Arif, Irak
- Jean-Bertrand Aristide, Haiti
- Bashar al-Assad, Syrien
- Hafez al-Assad, Syrien
- Nureddin Atasi, Syrien
- Hudson Austin, Grenada
- Prosper Avril, Haiti
- Ayub Khan, Pakistan
B
- Ibrahim Babangida, Nigeria
- Bacha Saqqao, Afghanistan
- Muhammed al-Badr, Yemen
- Ahmed Hassan al-Bakr, Irak
- Ba Maw, Burma (Myanmar)
- Hastings Banda, Malawi
- Hugo Banzer, Bolivia
- Bao Dai, Vietnam
- Omar al-Bashir, Sudan
- Fulgencio Batista, Kuba
- Henri Konan Bedie, Elfenbenskusten
- Boleslaw Bierut, Polen
- Zine el-Abidine Ben Ali, Tunisien
- Ahmed Ben Bella, Algeriet
- Romulo Betancourt, Venezuela
- Maurice Bishop, Grenada
- Otto von Bismarck, Tyskland
- Paul Biya, Kamerun
- Luis Carrero Blanco, Spanien
- Jean-Bédel Bokassa, Centralafrikanska Republiken
- Boris II, Bulgarien
- Pieter Willem Botha, Sydafrika
- Mohammed Boudiaf, Algeriet
- Godfrey de Bouillon, Jerusalem
- Houari Boumedienne, Algeriet
- Habib Bourgiba, Tunisien
- Desi Bouterse, Surinam
- Humberto Branco, Brasilien
- Leonid Brezjnev, Sovjetunionen
- Forbes Burnham, Guyana
- Pierre Buyoya, Burundi
C
- Julius Caesar, Rom
- Marcello Caetano, Portugal
- Carol II, Rumänien
- Pedro Carmona, Venezuela
- Fidel Castro, Kuba
- Nicolae Ceausescu, Rumänien
- Raoul Cédras, Haiti
- Chadli Ben Jeddid, Algeriet
- Ho Chi Minh, Nordvietnam
- Chiang Ching-Kuo, Taiwan
- Chiang Kai-Shek, Kina
- Sangad Chaloryu, Thailand
- Horloogin Choibalsan, Mongoliet
- Nikita Chrustjov, Sovjetunionen
- Chulalongkorn, Thailand
- Cincinnatus, Rom
- Lansana Conté, Guinea
- José Contreras, Venezuela
- Pinto da Costa, Sao Tome och Principe
- Alfredo Cristiani, El Salvador
- Henri Cristophe, Haiti
- Oliver Cromwell, England
D
- Mohammed Daud, Afghanistan
- Idriss Deby, Chad
- Bob Denard, Komorerna
- Deng Xiaoping, Kina
- Jean-Jacques Dessalines, Haiti
- Birendra Shah Deva, Nepal
- Gyandera Shah Deva, Nepal
- Georgi Dimitrov, Bulgarien
- Samuel Doe, Liberia
- Engelbert Dolfuss, Österrike
- Do Muoi, Vietnam
- François Duvalier (Papa Doc), Haiti
- Jean-Claude Duvalier (Baby Doc), Haiti
E
- Ismail Enver, Turkiet
- Hossain Mohammed Ershad, Bangladesh
- Kenan Evren, Turkiet
F
- Fahd al-Saud, Saudiarabien
- Faisal Benghazi, Irak
- Faisal al-Saud, Saudirabien
- Francisco Franco, Spanien
- Franz Ferdinand, Österrike-Ungern
- Alberto Fujimori, Peru
G
- Eric Gairy, Grenada
- Leopoldo Galtieri, Argentina
- Sándor Garbai, Ungern
- Gheorghe Gheorghiu-Dej, Rumänien
- Edward Gierek, Polen
- Gnassingbé Eyadema, Togo
- Wladyslav Gomulka, Polen
- Klement Gottwald, Tjeckoslovakien
- Robert Guei, Elfenbenskusten
- Cemal Gürsel, Turkiet
- Phaidon Gzikis, Grekland
H
- Hissene Habre, Chad
- Juvénal Habyarimana, Rwanda
- Haile Selassie, Etiopien
- Herman von Hanneken, Danmark
- Hassan II, Marocko
- Heng Samrin, Kambodja
- Maximiliano Hernández Martínez, El Salvador
- Hun Sen, Kambodja
- Hussein bin Talal, Jordanien
- Hirohito, Japan
- Adolf Hitler, Tyskland
- Erich Honecker, Östtyskland
- Felix Houmphet-Boigny, Elfenbenskusten
- Enver Hoxha, Albanien
- Hu Jintao, Kina
- Gustav Husak, Tjeckoslovakien
- Saddam Hussein, Irak
- Sharif Hussein, Mecka
- Haj Amin al-Husseini, Palestina
I
J
- Jampa Phuntshok, Tibet
- Wojciech Jaruzelski, Polen
- Jiang Zemin, Kina
K
- Joseph Kabila, DR Kongo
- Laurent Kabila, DR Kongo
- János Kádár, Ungern
- Paul Kagame, Rwanda
- Rashid Ali al-Kailani, Irak
- Wolfgang Kapp, Tyskland
- Islam Karimov, Uzbekistan
- Babrak Karmal, Afghanistan
- Kenneth Kaunda, Zambia
- Gregoire Kayibanda, Rwanda
- Kemal Atatürk, Turkiet
- Mathieu Kérékou, Benin
- Khaled al-Saud, Saudiarabien
- Hamad Khalifa, Bahrain
- Isa Khalifa, Bahrain
- Ali Khamenei, Iran
- Ayatollah Khomeini, Iran
- Kim Il Sung, Nordkorea
- Kim Jong Il, Nordkorea
- Thanom Kittikachorn, Thailand
- Johnny Paul Koroma, Sierra Leone
- Egon Krenz, Östtyskland
- Béla Kun, Ungern
- Otto Kuusinen, Karelen
L
- Le Duan, Vietnam
- Le Kha Phieu, Vietnam
- Vladimir Lenin, Sovjetunionen
- Lon Nol, Kambodja
- Aleksander Lukasjenko, Vitryssland
M
- Samora Machel, Mocambique
- Maktoum Maktoum, Forenade Arabemiraten
- Daniel François Malan, Sydafrika
- Georgi Malenkov, Sovjetunionen
- Ferdinand Marcos, Filippinerna
- Mengistu Haile Mariam, Etiopien
- Ion Gheorghe Maurer, Rumänien
- Ioannis Metaxas, Grekland
- Slobodan Milosevic, Jugoslavien
- Benjamin Mkapa, Tanzania
- Mobutu Sese Seko, DR Kongo(Zaire)
- Joseph Momoh, Sierra Leone
- Mswati II, Swaziland
- Hosni Mubarak, Egypten
- Robert Mugabe, Zimbabwe
- Yoweri Museveni, Uganda
- Pervez Musharraf, Pakistan
- Adrian Mussert, Nederländerna
- Benito Mussolini, Italien
N
- Mohammed Najibullah, Afghanistan
- Henri Namphy, Haiti
- Napoleon Bonaparte, Frankrike
- Louis Napoleon Bonaparte, Frankrike
- Gamal Abdel Nasser, Egypten
- Arias Navarro, Spanien
- Nong Duc Manh, Vietnam
- Nursultan Nazarbajev, Kazakstan
- Milan Nedić, Serbien
- Agostinho Neto, Angola
- Ne Win, Burma
- Ngo Dinh Diem, Vietnam
- Marien Nguabi, Kongo
- Nguyen Van Thieu, Vietnam
- Nguyen Van Linh, Vietnam
- Saparmurat Nijazov, Turkmenistan
- Nikolai Romanov, Ryssland
- Gaafar Nimeyri, Sudan
- Manuel Noriega, Panama
- Norodom Sihanouk, Kambodja
- Antonin Novotny, Tjeckoslovakien
- Sylvestre Ntibantungaya, Burundi
- Khalifa Nuhayan, Förenade Arabemiraten
- Zaid Nuhayan, Förenade Arabemiraten
O
- Theodoro Obiang Nguema, Ekvatorialguinea
- Milton Obote, Uganda
- Mullah Mohammed Omar, Afghanistan
- Juan Carlos Ongania, Argentina
P
- Theodoros Pangalos, Grekland
- Giorgios Papadopoulos, Grekland
- Park Chung-Hee, Sydkorea
- Ante Pavelic, Kroatien
- Aristides Pereira, Kap Verde
- Fernando Pereira, Sao Tome och Principe
- Evangelista Perez Jimenez, Venezuela
- Juan Perón, Argentina
- Isabel Perón, Argentina
- Kaysone Phomvihane, Laos
- Wilhelm Pieck, Östtyskland
- Jozef Pilsudski, Polen
- Augusto Pinochet, Chile
- Plaek Khittasangkha Phibulsongkram, Thailand
- Milka Planinc, Jugoslavien
- Pol Pot, Kambodja
- Konstantin Päts, Estland
Q
- Qabous Said, Oman
- Muammar al-Qadhdhafi, Libyen
- Mohammed Ali Qajar, Iran
- Abdul-Karim Qasim, Irak
R
- Burhanuddin Rabbani, Afghanistan
- Sitiveni Rabuka, Fiji
- Imomali Rachmaninov, Tadzjikistan
- Ali Akbar Hashemi Rafsanjani, Iran
- Ziaur Rahman, Bangladesh
- Matyas Rakosi, Ungern
- Grigori Rasputin, Ryssland
- Didier Ratsiraka, Madagaskar
- Jerry Rawlings, Ghana
- France-Albert René, Seychellerna
- Mohammed Reza Pahlavi, Iran
- Reza Shah Pahlavi, Iran
- Syngman Rhee, Sydkorea
- Armand Richelieu, Frankrike
- Reting Rinpoche, Tibet
- Primo de Riviera, Spanien
- Maximilien de Robespierre, Frankrike
- Leon Rupnik, Slovenien
S
- Jabar al-Sabah, Kuwait
- Anwar Sadat, Egypten
- Nuri al-Said, Irak
- Antonio Salazar, Portugal
- Thomas Sankara, Burkina Faso
- Foday Sankoh, Sierra Leone
- José Eduardo Dos Santos, Angola
- Idris al-Sanusi, Libyen
- Denis Sassou-Nguesso, Kongo
- Saud al-Saud, Saudiarabien
- Saw Maung, Burma (Myanmar)
- Leopold Senghor, Senegal
- Qahtan al-Sha'bi, Yemen
- Shehu Shagari, Nigeria
- Baker Sidicki, Irak
- Théodore Sindikubwabo, Rwanda
- Mohammed Siad Barre, Somalia
- | | |
