:: wikimiki.org ::
| Elorgel |
ElorgelEn elorgel är ett tangentinstrument som ska efterlikna ljudet hos piporglar. Den första elorgeln var Hammondorgeln som kom under 1930-talet. Denna orgel var ett elektromekaniskt instrument till skillnad mot dagens moderna elorglar som är elektroniska instrument. De moderna elorglarna använder sig av inspelade samplingar och låter mycket naturtrogna.
Kategori:Tangentinstrument
Tangentinstrument
Klaverinstrument, stränginstrument ursprungligen av cittratyp, där man får instrumentet att ljuda genom att trycka ned tangenter. Klaverinstrument delas in i olika grupper; instrument där strängen slås med en hammare eller där strängen knäpps, båda med hjälp av en hävarm.
En överkategori till klaverinstrument är tangentinstrument, då tillkommer luftdrivna och elektroniska instrument. Gemensamt är att alla har ett så kallat klaviatur.
Systematik
Tangentinstrument:
Klaverinstrument:
- Knäpps
- Cembalo
- Spinett
- Anslås
- Piano
- Flygel
- Klavikord
Ej klaverinstrument, endast tangentinstrument:
- Luftdrivna instrument
- Orgel
- Dragspel
- Elektroniska instrument
- Elorgel
- Synthesizer
Se även
- Lista över musikinstrument
- Lista över musikgenrer
Kategori:Tangentinstrument
ja:鍵盤楽器
ko:건반 악기
Piporgel
Piporgel, kyrkorgel eller ofta bara orgel, ett luftdrivet tangentinstrument där tonerna frambringas med anblåsta pipor. Det finns andra instrument som även de benämns orgel trots att ljudet framställs på annat sätt. Den vanliga piporgeln är det största av alla musikinstrument och kallas ibland "instrumentens drottning". På medeltiden fanns dock små bärbara piporglar, som kallades portativ. Idag nytillverkas portativ i liten skala. En person som spelar orgel kallas organist.
Piporglar finns normalt i kyrkor, men även i större konsertsalar och på en del andra ställen (t.ex. Wanamakerorgeln i USA). Orgelns individuella delar är pipverket, luftverket och regerverket. Orgeln har normalt flera manualer - det vill säga flera klaviaturer ovanför varandra. En orgel har vanligen även en pedal, dvs en rad pedalliknande tangenter på vilka man kan spela med hjälp av fötterna. Manualerna och pedalen är normalt förbundna med olika uppsättningar pipor. Dessa grupper har namn som huvudverk, bröstverk och ryggpositiv. Ryggpositivet är i förekommande fall placerat i läktarens balustrad, vilket då oftast är bakom ryggen på organisten - därav namnet. Huvudverket är placerat ovanför bröstverket.
Svällverket - vanligt förekommande i romantiska orglar - är försett med svällare, med vars hjälp man kan spela crescendo och diminuendo. Svällare kan även finnas för bröstverk och vissa öververk. De olika manualerna går att koppla ihop med koppel, så att t.ex. det som spelas på första manualen även spelas med stämmorna i andra manualen. Regerverket är av olika typ i olika orglar. I en mekanisk orgel förs rörelserna i tangenter och registerandrag över till pipverket med tunna ribbor (s.k abstrakter). I en pneumatisk orgel sker överföringen i smala rör med tryckluft. Detta leder till en fördröjning, som sällan är önskvärd. Den tredje typen är elektrisk överföring, så att pipornas ventiler öppnas och stängs med små linjära elmotorer, styrda via reläer.
Historik
Antiken
Piporgeln är en gammal uppfinning. Den skapades av Ktesibios, ingenjör i Alexandria på 250-talet f.Kr och grundare av den alexandrinska mekanikskolan. Ktesibios orgel kallades för vattenorgel (gr. organon hydraulikon), eftersom lufttrycket alstrades med hjälp av vattentryck. Denna tids orglar var förstås mindre till storleken, men principen för tonalstrande i moderna orglar är i stort sett identisk med de första orglarna, även om material, mekanik och detaljer har utvecklats sedan dess.
Orgeln blev snabbt populär som musikinstrument och det finns dokumenterat att det användes utomhus på romerska arenor vid både gladiatorkamper och stridsvagnstävlingar. Ett dokument beskriver en orgeltävling under två dagar år 90 f.Kr ägde rum i den grekiska staden Delfi. Tävlingen vanns av organisten Antipatros från Eleuthernes och han belönades rikligt, bl.a med skattebefrielse och företräde till konsultationer med oraklet.
Kejsar Nero (37-68 e.Kr) är kanske antikens mest kände organist. Hans uppskattning av instrumentet är dokumenterat, bl.a av Suetonius.
Det första arkeologiska fyndet av en piporgel härrör från 228 e.Kr och hittades 1931 vid utgrävningen av den gamla romerska staden Aquincum, som låg i närheten av Budapest, d.v.s i utkanten i av det romerska riket. Att orgeln var så spridd 450 år efter uppfinnandet är ytterligare ett tecken på att det var ett populärt instrument.
När det romerska riket föll samman under 400-talet försvann orgeln från väst, men levde kvar i Bysans där det bl.a användes vid ceremonier.
Medeltiden
En milstolpe i piporgelns historia är år 757, då en orgel skickades som gåva från den bysantinske kejsaren Konstantin V till den frankiske kungen Pippin den lille. Troligen var det en diplomatisk gåva, då detta var samma år som kejsaren slöt fred med frankerna och flera andra gåvor överlämnades vid samma tillfälle. Vattenpumparna hade nu ersatts med luftbälgar av läder för att skapa det lufttryck som krävs för att blåsa i piporna. Huruvida orgeln faktiskt var bortglömd i väst fram till denna tid är svårt att avgöra. Det finns inte många bevarade skrivna referenser till orglar och några arkeologiska fynd finns inte mellan Aquincumorglen (från 228 e.Kr) och orgeln i Norrlanda (från ca 1380). Trots detta var det under medeltiden som orgeln genomgick sin största tekniska utveckling. Den första västeuropeiska orgeln konstruerades omkring år 830 på uppdrag av Ludvig den fromme. Den bysantinska orgeln lär ha stått som förlaga för denna orgel konstruerad av en venetiansk, teknikintresserad präst vid namn Georg.
I väst blev orgeln en del av de allmänna framstegen inom t.ex. ekonomi, teknologi, musik och arkitektur. Orgeln etablerades också som en fast förankrad del av kyrkorummet i västra Europa, medan man i östra Europa inte såg sig ha någon användning för den. Troligen fanns orglar de flesta större katedraler under 1200-talet, bl.a eftersom andra instrument förbjöds i vissa kyrkor (t.ex. i Milano 1287). Det är även sannolikt att de flesta större kyrkor i Västeuropas viktigare städer hade orglar på 1400-talet. Den tidigaste nedskrivna orgelmusiken, från mitten av 1300-talet, visar på växelvis musicerande mellan orgel och kör.
Renässansen
Medeltidens tekniska utveckling av orgeln, bl.a vällbrädan och möjligheten till flera manualer, bäddade för den utveckling av orgelns dynamik och klangfärg som vi idag är vana vid. Den medeltida stora orgeln klingade starkt eftersom dess piprader alltid klingade samtidigt - register var inte uppfunna. För att kunna spela svagt kopplade man därför till en mindre orgel, ett positiv, på en annan manual och kunde på så sätt spela starkt på en manual och svagt på en annan. På ett sätt var detta en omständlig lösning, men den bäddade för verksprincipen som idag gäller för alla stora orglar. Under andra halvan av 1400-talet kom man på hur man skulle ge möjligheten att spela på olika stämmor inom ett verk (på samma manual). Man utvecklade registret. 1471 byggdes den äldsta kända italienska registerorgeln. Den finns bevarad i basilikan San Petronio i Bologna. Man hade bara en manual, men hade nu möjligheter att välja olika stämmor med hjälp av registerandragen.
I Nederländerna gick man flera steg längre. Dels behöll man verksprincipen (flera manualer), dels började man experimentera mer med pipornas form. Detta gav upphov till mycket variationsrika orglar, och den nederländska orgeln blev prototyp för orgelutvecklingen i stora delar av Europa.
Barocken
Under barocken märks en konstnärlig utveckling av både orgelmusiken och orgelfasaden, d.v.s en arkitektonisk utveckling av orgeln. Från denna tid kan man se orgelfasader med konstnärligt utformade pipfält, torn, sniderier, trumpetspelande änglar och mycket annat. Det växte också fram olika nationella lösningar på diverse utmaningar kring t.ex. klangfärg och balans.
Romantiken
Från slutet av 1800-talet utvecklades, särskilt av den franske orgelbyggaren Aristide Cavaillé-Coll, en typ av orgel som till skillnad från barockens instrument har en homogen och orkesterliknande klang. Denna typ av instrument gav upphov till den s k symfoniska orgelmusiken med tonsättare som César Franck och Charles-Marie Widor. I Sverige utvecklades en egen typ av romantiska orglar främst av P L Åkerman. Tonsättaren och organisten Otto Olsson fortsatte skriva orgelmusik i den romantiska stilen långt in på 1950-talet.
Orgelrörelsen
Under senare delen av 1900-talet uppstod en ganska stark opposition mot den symfoniska orgeln, den s k orgelrörelsen, och många romantiska instrument revs. Istället försökte man återskapa instrument i barockens stil enligt principer som helmekanisk traktur, tydlig verkuppbyggnad, stor kontrastverkan mellan de olika manualerna och minsta möjliga antal tekniska hjälpmedel. Även stora orglar byggdes helt utan svällare, koppel och fria kombinationer. Man experimenterade också en hel del med material och mekaniska lösningar. Idag har många orgelrörelseinstrument byggts om för att passa även den romantiska repertoaren, exempelvis genom att något verk försetts med svällarluckor och att elektriska registersystem installerats.
Källor
- Hans Hellsten, Instrumentens drottning, Natur och Kultur, Stockholm, 2002, 230 sidor, ISBN 91-27-09354-9
- Bonniers Musiklexikon, 2:a reviderade upplagan, Bonnier Fakta Bokförlag, ISBN 91-34-50958-5
- Orgelforum, medlemstidskrift för Svenska Orgelsällskapet
Se även
- harmonium
- elorgel
- Lista över musikinstrument
- Lista över musikgenrer
Kategori:Tangentinstrument
Kategori:Kyrklig interiör
zh-cn:管风琴
HammondorgelHammondorgel är ett elektromekaniskt musikinstrument. Den har två klaviaturer med 61 tangenter och 25-32 pedaler. Tonerna bildas som inducerade elektriska strömmar i spolar, i anslutning till roterande kugghjul. På en gemensam axel sitter hjul med olika antal kuggar, varvid toner med olika höjd bildas. De inducerade strömmarna förstärks sedan elektroniskt.
Hammondorgeln konstruerades av Laurens Hammond i mitten av 1930-talet och innebar att de elektromekaniska musikinstrumenten började användas i stor skala. Den för hammondorgeln karaktäristiska tonhjulstekniken uppfanns dock redan på 1830-talet.
Det speciella ljud som de flesta förknippar med Hammondorgeln skapas av den s k Leslie-högtalaren, en mekanisk konstruktion där ett roterande hjul med en ljudkanal är placerat framför en fast högtalare och/eller diskanten återges genom roterande hornhögtalare. I moderna kopior av Hammondorgeln samt i synthesizers försöker man oftast återskapa denna effekt digitalt.
Kända hammondorganister
- Gregg Allman (The Allman Brothers Band)
- Keith Emerson (ELP)
- Ken Hensley (Uriah Heep)
- Jon Lord (Deep Purple)
- Ray Manzarek (The Doors)
- Rick Wakeman (Yes)
Se även
- Musik
- Elpiano, Synthesizer, Orgel
- Lista över musikinstrument
- Lista över musikgenrer
Externa länkar
- [http://theatreorgans.com/hammond/faq/hammond-faq_toc.html The Organs - Hammond FAQ]
Kategori:Tangentinstrument
ja:ハモンドオルガン
Elektroniska instrumentElektroniska instrument är samlingsnamn för de instrument där tonerna skapas med antingen elektriska tongeneratorer, digital (ljudskapande) teknik eller analoga band. Ett urval av elektroniska instrument är synthesizer, Mellotron, sampler och trummaskin. Elektroniska instrument är en underkategori till elektriska instrument.
Se även
- Elektriska instrument
- Lista över musikinstrument
- Lista över musikgenrer
Kategori:Elektriska instrument Kategori:Elektronisk musik
ja:電子楽器
Kategori:TangentinstrumentKategori:Musikinstrument Olmayana ergiReductio ad absurdum, olmayana ergi ya da Osmanlıca abese irca, Latince saçma olana indirgeme anlamına gelir ve bir iddiayı doğru kabul ederek saçma bir sonuca varıp iddianın yanlış olduğu sonucuna ulaşıldığı bir mantık yöntemidir. Bu yöntemde, yanlış olamayacak bir önermeyi zorunlu olarak doğru olduğunu kabul eden üçüncü olanağın dışlanması kanunu kullanılır. Aristo'nun sıkça uyguladığı bir yöntemdir.
Ayrıca bakınız
Matematiksel tanıt
Kategori:Mantık
Kategori:Tanıtlar
Kategori:Matematiksel terminoloji
Kategori:Latince mantık deyişleri
ja:背理法
gry sportowe poker prace magisterskie wakacje Varsovia hotel
|
|
|
|
