Engelska:Denna artikel handlar om språket engelska. Dansrytmen engelska återfinns under engelska (musik).
----
Engelska är ett västgermanskt språk. Det är världens kanske mest spridda språk och fungerar i många delar av världen som lingua franca. Engelskan har ett mycket omfångsrikt ordförråd med bortåt 250 000 ord. Uppemot 7 500 ord i engelskans aktiva ordförråd är franska lånord som en följd av den normandiska invasionen av England år 1066 genom slaget vid Hastings.
Historia
Engelskan är ett västgermanskt språk. Det nu talade västgermanska språk som räknas som närmast besläktat med engelskan är frisiskan. Germanska språkvarieteter kom till de brittiska öarna på 400-talet med olika germanska stammar. Dessa har traditionellt beskrivits som främst saxare (talande saxiska dialekter) och angler (talande angliska dialekter) som tillsammans fått beteckningen anglosaxare, samt även jutar, friser och franker. Britannien hade tidigare varit bebott främst av kelter, som talade keltiska språk, men dessa trängdes undan av germanerna (de keltiska folken fortsatte länge att vara dominerande i Skottland och Wales samt på Irland; de keltiska språken återfinns även i modern tid som gaeliska och kymriska).
Det fornengelska språk som etablerades i England kom sedan att påverkas av senare inflyttningsvågor. Under 800-talet utgjorde danska vikingar en maktfaktor på Englands östra kust och många fornnordiska ord anammades av engelskan som lånord. Även pronomen som "them" (dem) togs upp i det engelska språket vilket är anmärkningsvärt i språkutbytessammanhang och tyder på stort skandinaviskt inflytande över det dåvarande engelska språket. Under samma tid skrevs hjälteeposet Beowulf, det mest kända litterära verket på fornengelska. Skandinaverna kom att utgöra en stor maktfaktor i England fram till 1066 då normanderna invaderade England. Engelskan, som från denna tid benämns medelengelska, blandades nu med betydande romanska influenser från franskan. Folket talade engelska medan hovet och den administrativa klassen som följde i spåren av normandernas invasion (präster, skatteuppbärare med flera) talade franska. Denna franska påverkan kom att bestå i drygt tre hundra år tills Englands band med Frankrike definitivt bröts i och med hundraårskriget (1337-1453). Många ord lånades in från franskan. Spåren av denna påverkan märks bland annat i ord för mat. En levande hjort heter "deer" (gammalt germanskt ord, besläktat med "djur"), medan hjortkött heter "venison" (inlånat ord från franskan). Låneorden från denna tid är även ord som används i administrationen inom till exempel militären (till exempel lieutenant av franska lieu tenant, "ställföreträdare"), skatteväsendet och det juridiska systemet.
Under 1400-talet skedde ett omfattande vokalskifte, vilket är en anledning till att engelskans stavning skiljer sig mycket från uttalet. Det är från denna tid den nuvarande engelskan räknas som "modern" engelska.
Det brittiska imperiets växande makt från 1600-talet gjorde engelskan till ett världsspråk och USA:s ökande inflytande under 1900-talet förstärkte denna ställning ytterligare.
Grammatik
Engelskans grammatik är baserad på dess germanska rötter. Engelskan har relativt få böjningar jämfört med de flesta andra indoeuropeiska språk. I stället används funktionsord och ordföljd i större utsträckning för att ge grammatisk information. Engelskan är därmed i ganska hög grad ett analytiskt språk. Engelskans verbsystem är ganska omfattande och komplicerat och många verb böjs oregelbundet.
Satsens uppbyggnad
Engelskan är ett tämligen strikt SVO-språk, det vill säga ett språk där i deklarativa satser (påståendesatser) subjektet placeras före predikatet, och där objektet följer efter detta predikat. Den strikta ordföljden nödvändiggörs av det faktum att subjekt och objekt ej markeras morfologiskt med hjälp av till exempel ändelser, det vill säga att ett substantiv ser likadant ut oavsett om det används som subjekt eller objekt.
I interrogativa satser (frågesatser) placeras visserligen ett hjälpverb först i satsen, men den inbördes ordningen på subjekt och objekt förändras vanligen inte, det vill säga, subjektet kommer före objektet.
Imperativa satser (befallningar) är subjektslösa, och predikatet placeras först i satsen.
Substantiv
Till skillnad från i de flesta andra indoeuropeiska språk använder sig modern engelska inte av grammatiskt genus. Man skiljer visserligen på naturligt genus (ibland kallat sexus) i pronominalsystemet, men substantiven är inte indelade i genuskategorier som svenskans n-genus och t-genus.
Plural
I engelskan bildas plural regelmässigt genom att ändelsen -s fogas till substantivet: cat -- cats, dog -- dogs. Denna pluraländelse kan dock uppträda i ett par olika former, varav några redovisas här. Om substantivet slutar på -s, -ch, -sh, eller -x så uppträder formen -es: bus -- buses, church -- churches. Vissa substantiv som slutar på -o använder sig av denna allomorf: tomato -- tomatoes. Även substantiv som slutar på -y direkt efter en konsonant använder sig av -es, och i dessa fall ändras dessutom -y till -i-: country -- countries. Om -y föregås av en vokal används dock den vanliga formen: day -- days.
Det finns också ett väsentligt antal oregelbundna pluralbildningar, till exempel ox -- oxen, foot -- feet, sheep -- sheep.
Attribut
Vad det gäller placeringen av olika sorter av bestämningar till ett substantiv så följer engelskan i allt väsentligt samma regler som svenskan.
Adjektivattribut placeras före substantivet. Observera också att adjektiven inte böjs efter substantivets numerus.
Genitivattribut uppträder i två former, varav den ena placeras före substantivet, medan den andra fogas efter substantivet med hjälp av prepositionen of. Vilken typ av genitivattribut som används bestäms huvudsakligen av semantiska och pragmatiska avgöranden.
Relativsatser placeras efter huvudordet, och fogas vanligen till detta med hjälp av that, who eller which.
Ordförråd
Nästan utan undantag är de germanska orden (som innefattar alla de grundläggande såsom pronomen och konjunktioner) kortare och mer informella än de av latinskt och romanskt ursprung. En engelsktalande kan ofta välja mellan germanska och romanska synonymer: "come" eller "arrive" (att komma), "sight" eller "vision" (syn), "freedom" eller "liberty" (frihet). Ibland kan den talande också välja mellan ett ord som ärvts via franskan och ett som inlånats direkt från latinet: "oversee", "survey" eller "supervise". Sådana synonymer har något olika betydelser, vilket möjliggör att språket används på ett flexibelt sätt för att utrycka fina nyanser.
I vardagsspråk är huvuddelen av orden normalt germanska. Om en talare vill uttrycka sig kraftfullt och tvärt används vanligen germanska ord. Huvuddelen av orden med latinskt ursprung används vanligtvis i mer formellt tal- och skriftspråk, som i en domstol eller en encyklopedisk artikel.
Kännetecknande för engelska är att dess aktiva ordförråd är så stort och föränderligt. Engelskan tar lätt upp tekniska termer i vardagsspråk och lånar in nya ord som ofta blir allmänt använda. Dessutom ger slang nya betydelser till gamla ord.
Antal ord i engelskan
Engelskans ordförråd är utan tvivel mycket stort, men att sätta en specifik siffra för dess storlek är mer en fråga om definition än om beräkning. Till skillnad från vissa andra språk har engelskan ingen språkakademi som kan definiera officiellt accepterade ord. Ord nybildas regelbundet inom medicin, naturvetenskap och teknik. Vissa av dessa får vidare spridning medan andra förblir hos en mindre grupp. Främmande ord som används i invandrargemenskaper tas ofta upp i den större språkgemenskapen. Ålderdomliga, dialektala och regionala ord kan betraktas som "engelska" eller inte.
Oxford English Dictionary (andra upplagan) inkluderar över 500 000 uppslagsord med en ganska inkluderande hållning:
:Den tar inte bara in standardspråket i litteratur och tal, nuvarande, föråldrat eller ålderdomligt, utan även det huvudsakliga tekniska ordförrådet och ett stort inslag av dialektalt språk och slang (enligt OED:s supplement 1933).
Svårigheten att fastställa antalet ord ökas av att nya varianter av engelska framträder.
Ords ursprung
En datorstödd genomsökning av omkring 80 000 ord i den gamla Shorter Oxford Dictionary (tredje upplagan) som publicerades i Ordered Profusion av Thomas Finkenstaedt och Dieter Wolff (1973) uppskattade ordens ursprung som följer:
- Franska, inklusive fornfranska och anglofranska: 28,3 %
- Latin, inklusive modernt vetenskapligt och tekniskt latin: 28,24 %
- Forn- och medelengelska, fornvästnordiska och nederländska: 25 %
- Grekiska: 5,32 %
- Ingen angiven etymologi: 4,03 %
- Avledda från egennamn: 3,28 %
- Alla andra språk: mindre än 1 %
I engelskan finns det cirka ett tusental ord av fornnordiskt ursprung, men de skandinaviska språken har i modern tid inte lånat ut särskilt många ord till engelskan. Ett litet antal sådana återfinns ändock i engelskan. Av svenskt ursprung är ombudsman (”ombudsman”) och smorgasbord (”smörgåsbord”). Av nordiskt ursprung är även orienteering (”orientering”). Svenska uppfinnare har lånat ut sina namn till vissa begrepp, till exempel Anders Celsius för temperaturskalan Celsius och Anders Jonas Ångström för våglängdsenheten ångström, ofta skriven som angstrom. Begreppen sloyd (”slöjd”) och glogg (”glögg”) används ibland också. Isländskan har tillhandahållit saga (”saga”) och geyser (”gejser”), norskan fjord, slalom och även ski (”skida”) och finskan sauna (”bastu”).
Fonologi
Vokaler
Det är vokalerna som skiljer sig mest från område till område.
Där tecken förekommer i par motsvarar det första ljudet det som används i nordamerikansk engelska och den engelska som talas på andra ställen.
Vokalen U kan stå för antingen /u/ eller /ju/.
Konsonanter
Detta är engelskans konsonantsystem med tecken från internationella fonetiska alfabetet (IPA).
Noter
#Den velara nasalen är i vissa dialekter i norra Storbritannien en icke-fonemisk allofon av /n/, som bara förekommer framför /g/. I alla andra dialekter är den ett separat fonem, som dock bara förekommer i stavelsekoda.
#Den alveolara flappen är en allofon av /t/ och /d/ i obetonade stavelser i nordamerikansk engelska och i ökande utsträckning i australisk engelska. Detta är ljudet av "tt" eller "dd" i orden latter och ladder, vilka är homofoner i nordamerikansk engelska. Det är samma ljud som representeras av enkelt "r" i vissa varieteter av spanska.
#I vissa dialekter, såsom cockney, sammansmälter interdentalerna /θ/ och /ð/ vanligen med /f/ och /v/, och i andra, som afrikansk-amerikansk talad engelska sammanfaller /ð/ med /d/. I vissa irländska varieteter blir /θ/ och /ð/ de motsvarande dentala klusilerna, vilka då kontrasterar med de vanliga alveolara klusilerna.
#Ljuden är labialiserade i vissa dialekter. Labialisering är aldrig kontrastiv i initial ställning och transkriberas därför inte alltid.
#Den tonlösa velara frikativan /x/ används endast av skotska och walesiska engelsktalare för skotska eller gaeliska ord såsom loch eller av vissa talare för lånord från tyska och hebreiska som Bach och Chanukah /xanuka/, eller i vissa dialekter som Scouse (i Liverpool) där affrikatan [kx] används istället för /k/ i ord somdocker . De flesta som har engelska som modersmål har svårt att uttala detta ljud korrekt när de lär sig främmande språk, och använder ljuden [k] och [h] i stället.
#Tonlöst w återfinns i skotska, irländska, vissa överklassbrittiska, vissa östamerikanska och nyzeeländska accenter. I alla andra dialekter sammanfaller det med /w/.
Tonande och aspirerade konsonanter
Om klusiler uttalas tonande och aspirerade i engelska beror på dialekt och kontext, men några allmänna regler kan ges:
- Tonlösa klusiler och affrikator (//, //, // och //) blir aspirerade när de förrekommer initialt i ord eller i början av en betonad stavelse och inte ingår i en konsonantgrupp – jämför pin [] och spin [].
- I vissa dialekter sker aspirationen även i obetonade stavelser.
- I andra dialekter, såsom indisk engelska, kan de flesta eller alla tonlösa klusiler förbli oaspirerade.
- Ord-initiala tonande klusiler kan förlora stämbandston i vissa dialekter.
- I ordslut kan tonlösa klusiler bli outlösta eller åtföljas av en glottal klusil i vissa dialekter (till exempel många varieteter av amerikansk engelska) – exempel: tap [], sack [].
- I ordslut kan tonande klusiler förlora stämbandston i vissa dialekter (till exempel vissa varieteter av amerikansk engelska) – exempel: sad [], bag []. I andra dialekter är de fullt tonande i final ställning, men endast delvis tonande i initial ställning.
Utbredning
Engelskan talas som huvud-, minoritets- eller bispråk i:
- Antigua och Barbuda,
- Australien,
- Bahamas,
- Barbados,
- Belize,
- Botswana,
- Dominica,
- Fidji,
- Filippinerna (andraspråk),
- Gambia,
- Ghana,
- Grenada,
- Guyana,
- Indien,
- Irland,
- Jamaica,
- Kamerun,
- Kanada,
- Kenya,
- Kiribati,
- Lesotho,
- Liberia,
- Malawi,
- Malta,
- Marshallöarna,
- Mauritius,
- Mikronesien,
- Namibia,
- Nauru,
|
- Nigeria,
- Nya Zeeland,
- Pakistan,
- Palau,
- Papua Nya Guinea,
- Rwanda,
- Saint Kitts och Nevis,
- Saint Lucia,
- Saint Vincent och Grenadinerna,
- Salomonöarna,
- Samoa,
- Seychellerna,
- Sierra Leone,
- Singapore,
- Storbritannien,
- Swaziland,
- Sydafrika,
- Tanzania,
- Tonga,
- Trinidad och Tobago,
- Tuvalu,
- Uganda,
- USA,
- Vanuatu,
- Zambia,
- Zimbabwe
- Brittiska besittningar och protektorat.
|
Engelskan är också ett av de officiella språken i FN, och ett av de två huvudspråken i EU. Inom Nato är engelska det språk som används i de sammanhang där medlemsländer med två eller flera olika språk deltar.
Dialekter
Brittisk engelska
Huvudartikel: Brittisk engelska
The Queen's English (före Elizabeth II The King's English) eller oxfordengelska (kallas även på engelska för Recieved pronounciation, RP, se brittisk engelska) är standardspråk i Storbritannien, och baserar sig på de dialekter som talades i grevskapen kring London på 1600-talet. Detta uttal av engelska är den som vanligen lärs ut på engelska språkkurser och språkutbildningar utomlands. Faktum är att endast 3-5 % av den brittiska befolkningen talar RP trots att den formen fram tills de senaste åren favoriserades i till exempel BBC:s radio- och tv-utsändningar samt inom det högre utbildningssystemet.
Över hälften av alla britter anses tala nordengelska som har ett helt annat uttal och en annan intonation än syd(öst)engelska. I nordengelska (vilket anses vara den engelska som talas ungefär norr om en linje från Coventry och uppåt) uttalas "love" [lɐ:v] som [lov], läspljudet θ ersätts med f (thinner [θinne(r)] uttalas [finner]), r uttalas i alla ställningar till skillnad från RP m.fl. skillnader. Uttalen skiljer sig så kraftigt åt att mången engelsman från södern och många amerikaner knappt kan förstå vad människor med nordengelskt uttal säger. I London var det tidigare vanligt att tala cockney bland de lägre socialgrupperna, men detta har numera i stor utsträckning ersatts med en form som kallas Estuary English (flodmynningsengelska, syftar på mynningen vid floden Thames nära London) som påminner om en slags blandning mellan nordengelska och RP. En annan form som uppstått på senare år i framförallt London är "mid-Atlantic" som är ett slags blandspråk mellan RP och amerikansk engelska.
Till dessa dialektala skillnader på de brittiska öarna kommer även skotsk engelska som talas i Skottland med tungspets-r och ett delvis annat ordförråd med större inslag av skandinaviska ord. En person med svenska som modersmål, och som lärt sig behärska engelska väl, talar naturligtvis ändå med "svensk brytning", som inte undgår en infödd engelsman. Svensken tros då ibland vara skotte.
Walesisk engelska i Wales (med en intonation som påminner om svenskan) har ofta en annan ordföljd: "Goin' down the mine he is" när det annars heter "He is going down the mine". Lokal påverkan gäller även irländsk engelska, som i mångt och mycket är ett resultat av engelsk kolonialisering och inflyttning till den gröna ön. Även språket norn som talades på Shetlandsöarna kan förtjäna att nämnas eftersom språket påminde mycket om fornnorska (Norge styrde öarna fram till 1400-talet). Det norska inflytandet kan spåras mycket väl i många av dagens ortnamn i dessa trakter.
Amerikansk engelska
Huvudartikel: Amerikansk engelska
En annan huvudvariant på engelskan med en stavning och ett uttal som skiljer sig från brittisk engelska är amerikansk engelska. Till skillnad från de brittiska öarnas uppsplittring är den amerikanska engelskan förvånansvärt enhetligt i uttal trots den enorma ytan som den täcker. De enda dialektala skillnaderna finns i huvudsak i amerikanska sydstaterna (nedsättande kallat "the Southern drawl"), i New England där språket påminner mycket om RP (John F Kennedy från Boston talade till exempel inte r i alla ställningar vilket är typiskt för new englanddialekten) samt General American som är det språk de flesta amerikaner talar.
R uttalas i alla ställningar; ord som bath uttalas [bæθ] (jämför RP: bɑ:θ med lång vokal) och stavningen skiljer sig från brittisk engelska genom många olika sorters förkortningar och neddragande på "onödiga vokaler" (GA: behavior; RP: behaviour). Det finns även ett litet annorlunda ordförråd som skiljer sig från brittisk engelska och vissa ord har andra betydelser i amerikansk engelska till skillnad från den brittiska varianten.
Exempel:
- "Tunnelbana" heter underground i brittisk engelska, men subway i amerikanskan. Däremot är subway i brittisk engelska beteckning för ett underjordiskt övergångsställe för fotgängare, som ska ta sig till andra sidan gatan.
- "Hiss" heter lift i brittisk engelska, elevator i amerikansk engelska; icke att förväxla med escalator, rulltrappa.
Skillnaderna mellan amerikansk och brittisk engelska är dock inte så stora att det i allmänhet blir risk för allvarligare missförstånd eller att det inte går för en amerikan att läsa en bok skriven på brittisk engelska och vice versa.
Några viktiga undantag dock:
- Sättet att skriva datum. Exempel: 05/04/03. Amerikanen tolkar det som maj den fjärde dagen år 2003. Britten sätter emellertid alltid dagen före månaden och årtalet (vanligtvis) sist, och hur tolkningen av exemplet blir av britten är ovisst. Risken för feltolkning är stor. ISO har sökt avhjälpa problemet med den internationella rekommendationen att datum alltid ska anges i ordningen år—månad—dag: ÅÅÅÅ-MM-DD, alternativt (när misstag beträffande seklet kan uteslutas) ÅÅ-MM-DD. Men ännu är rekommendationen långt ifrån genomförd i alla läger. Allvarligt är att det under en övergångstid i ett och samma läger kan gälla än si, än så.
- Sättet att ange våningsplan i byggnader: Amerikanen räknar nedifrån och upp: First storey, second storey, third storey …, medan britten räknar Ground floor (alternativt bottom floor), first floor, second floor etcetera. Sålunda blir third storey = second floor.
Grammatiskt sett är det mycket få skillnader mellan amerikansk och brittisk engelska. I de flesta fall rör det sig enbart om att vissa typer av grammatiska konstruktioner, som är godtagbara i båda varianterna, har olika frekvens i respektive dialekt. Det finns dock ett par saker som skiljer sig åt. En sådan sak är hur man betraktar kollektiva substantiv. I brittisk engelska vacklar bruket mellan att betrakta dessa som singulara och plurala, medan amerikansk engelska nästan uteslutande betraktar dem som singulara. Detta innebär att i brittisk engelska tillåts både The team want to win och The team wants to win, medan i amerikansk engelska enbart den senare formen är acceptabel. Det finns också exempel där amerikansk engelska och brittisk engelska skiljer sig åt vad gäller föredragen preposition, till exempel different from och different to / than.
Ibland är det sammanhanget som styr numerus av ett kollektiv. Exempel: staff. Om man avser en organisatorisk enhet gäller singular: The staff is closed for today, men om man avser de personer som utgör staben gäller plural: The staff have gone home.
Andra dialekter
Förutom USA och Storbritannien och deras dialekter finns även australisk engelska med omisskännlig intonation och uttal, och sydafrikansk engelska. Till detta kommer flera andra sorters engelska uttal som sydostasiatisk engelska som talas i Hongkong, Malaysia och Singapore, indisk engelska med flera olika sorters regionalt färgade engelskuttal. Till detta kommer ett okänt antal miljoner som talar engelska som pidgin vilket är vanligt i Filippinerna.
Pidginspråk och kreolspråk
Med engelska som bas har det uppstått ett antal pidgin- och kreolspråk. Häribland kan nämnas pidginengelska, jamaikansk kreol, sranan, tok pisin och pitcairnesiska. Även ebonics, den engelska som talas av många afroamerikaner, betraktas ibland som ett kreolspråk.
Se även
- Svensk engelska
- Svengelska
Källor
- Jan Svartvik, Engelska - öspråk, världsspråk, trendspråk, 1999, ISBN 91-7227-021-7
Kategori:Germanska språk
Kategori:Engelska
Kategori:EU-språk
als:Englische Sprache
ja:英語
ko:영어
ms:Bahasa Inggeris
simple:English language
th:ภาษาอังกฤษ
zh-min-nan:Eng-gí
Engelska (musik)Engelska eller anglais är en dansrytm som fått sitt namn för att den förmodats komma från England. Anglaiserna var från början en hovdans, som sedan spred sig ner till de bredare folklagren. Engelskor är inte så vanliga i nordisk spelmansmusik, men det finns engelskor upptecknade till exempel i Österbotten i Finland.
Samma dansrytm har använts inom klassisk musik, då under namnet anglais.
Kategori:Svensk folkmusik
Kategori:Folkmusik
Kategori:Folkdanser
Kategori:Klassisk musik
Västgermanska språkGermanska språk är den största språkgruppen bland de indoeuropeiska språken där bl.a. engelska, tyska och de nordiska språken ingår.
Då det saknas skrivna källor är det ursprungliga germanska språket okänt idag. Man har dock genom att jämföra de olika germanska språken kunnat konstruera ett urgermansk språk. Detta språk utvecklades till det ovan uppräknade språken i samband med att germanerna började sprida sig över norra Europa kring tiden för kristi födelse.
De germanska språken brukar delas upp i tre språkgrupper: östgermanska, nordgermanska (eller urnordiska), och västgermanska. De östgermanska språken har dött ut; bevarade skrivna originalkällor härrör oftast från gotiska biblar, mest känd är Silverbibeln från i början på 500-talet, samt några få runinskrifter. En indirekt källa för krimgotiska nedskrevs av Busbecq på 1500-talet. Av de två andra grupperna finns åtskilliga vanligen korta inskriptioner på runstenar bevarade från 200 e.kr. medan längre handskrifter dyker upp först på 600-talet.
Schema över germanska språk
Västgermanska språk
Vad som binder språken inom den västgermanskan språkgruppen jämfört med den nordgermanska är omtvistat. En viktig skillnad mellan västgermanska och nordgermanska språk är att ett prefix w- lagts till i vissa ord som helt utgått i de nordgermanska språken (västgermanska engelska/holländska/tyska wolf, nordgermanska svenska/danska/norska ulv, västgermanska worm, nordgermanska orm (betydde ursprungligen mask i alla germanska språk men har i svenska övergått till att betyda orm. Ordet för mask och orm var från början samma sak )). Huruvida det finns någon starkare koppling inom den västgermanska språkgruppen jämfört med den nordgermanska är däremot omtvistat. Ord som is, på engelska ice, tyska Eis, holländska ijs uttalas visserligen nästan likadant men det är resultatet av ett vokalskifte och diftongisering som inträffat i modern tid. Genom att engelska utsattes för en stor skandinavisk påverkan mellan 800-1000talen som kraftigt påverkade ordförrådet och även pronomen (fornengelska pl. för "vara" i befintlighet, syndon, ersattes med fordnordiska are. Jämför med tyska, där det fortfarande heter sind ) finns det ganska litet sammanhållande mellan de västgermanska språken jämfört med de nordgermanska i dagsläget. Frisiskan anses stå den västgermanska dialekten närmast.
- Fornengelska
- Engelska
- Skotska
- Fornfrisiska
- Frisiska
- Fornlågfrankiska
- Nederländska
- Afrikaans
- Fornsaxiska
- Lågtyska
- Fornhögtyska
- Högtyska
- Jiddisch
Nordgermanska språk
Västnordiska språk
- Fornisländska
- Isländska
- Fornnorska
- Norska, nynorska (Omdiskuterat, stor dansk påverkan på båda)
- Fornfäröiska
- Färöiska
- Norn
Östnordiska språk
- Forndanska
- Danska
- Bokmål
- Fornsvenska
- Svenska
- Forngutniska
- Gutniska (Gutamål)
Östgermanska språk
- Gotiska
- Krimgotiska
Se även
- dansk tunga
- fornnordiska
- germaner
- nordiska språk
- Indoeuropeiska
- Svenska
- Svenska dialekter
- Johan Ihre
- Carl Gustaf Nordin
!
Kategori:Indoeuropeiska språk
ja:ゲルマン語派
ko:게르만어
SpråkSpråk är ett medium för kommunikation. Med hjälp av det mänskliga språket representeras tankar, konkreta föremål och abstrakta begrepp, aktioner och idéer. En idealföreställning är att ett språk måste ha en fullständig grammatik och det ska vara möjligt att i vilket sammanhang som helst uttrycka vilken idé som helst.
Språken är uppbyggda av olika system såsom ordförråd, grammatik, pragmatik, semantik, fonetik. Språkens olika beståndsdelar utforskas med hjälp av lingvistikens varierande forskningsmetoder. Forskningen kan vara inriktad på aktuella förhållanden eller på språkhistoria samt de förändringsprocesser som sammanbinder dåtid och nutid.
Så heter språken där de talas
- Abkhaziska - Апсуа (Ap'sua)
- Afrikaans - Afrikaans
- Albanska - Shqip
- Arabiska - العَرَبِيَّة (Alarabia)
- Armenska - Հայերէն (Hajerēn)
- Asturiska - Asturianu
- Azeriska - Azərbaycanca
- Baskiska - Euskara
- Bosniska - Bosanski/Босански
- Bretonska - Brezhoneg
- Bulgariska - Български (Bǎlgarski)
- Danska - Dansk
- Engelska - English
- Estniska - Eesti keel
- Finska - Suomi
- Franska - Français
- Färöiska - Føroyskt
- Georgiska - ქართული (Kartuli)
- Grekiska - Έλληνικά (Élliniká)
- Hebreiska - עברית (I'vrjt)
- Indonesiska - Bahasa Indonesia
- Inuitspråk - Inuktitut
- Iriska - Gaeilge
- Isländska - Íslenska
- Italienska - Italiano
- Japanska - 日本語 (Nihongo, även Nippongo)
- Katalanska - Català
- Korniska - Kernewek
- Korsikanska - Corsu
- Kroatiska - Hrvatski
- Kurdiska - کوردی (Kurdí)
- Kymriska - Cymraeg
- Lettiska - Latviski
- Latin - Latina
- Litauiska - Lietuvos
- Makedonska - Македонски (Makedonski)
- Malaysiska - Bahasa Melayu
- Manx - Gaelg
- Nederländska - Nederlands
- Norska - Norsk
- Persiska - فارسی (Pârsi)
- Pidginspråk - exempelvis Tok Pisin
- Pilipino/Tagalog/Filipino - Filipino (tidigare Pilipino/Tagalog)
- Polska - Polski
- Portugisiska - Português
- Provencalska - Prouvençau
- Rumänska - Română
- Ryska - Русский (Russkij)
- Rätoromanska - Rumantsch
- Sardiska - Sardu
- Serbiska - Српски/Srpski
- Skotska - Scots
- Skotsk gaeliska - Gàidhlig
- Slovakiska - Slovenčina
- Slovenska - Slovenščina
- Spanska - Español
- Swahili - Kiswahili
- Svanuri - Lushnu nin
- Svenska - Svenska
- Tjeckiska - Čeština
- Turkiska - Türkçe
- Tyska - Deutsch
- Ukrainska - Українська (Ukrajns'ka)
- Ungerska - Magyarul
- Vietnamesiska - Tiếng Việt
- Vitryska - Беларускі (Belaruski)
Några större språkfamiljer
- Indoeuropeiska språk
- Kentumspråk
- Germanska språk
- Nordgermanska språk
-
- Västnordiska språk
-
- Färöiska
-
- Isländska
-
- Norska
-
- Östnordiska språk
-
- Danska
-
- Svenska
- Västgermanska språk
-
- Afrikaans
-
- Engelska
-
- Flamländska
-
- Frisiska
-
- Nederländska
-
- Skotska
-
- Tyska
-
- Jiddisch
-
- Schwyzerdütsch
- Östgermanska språk
-
- Burgundiska
-
- Gotiska
-
- Vandaliska
- Italiska språk
- Romanska språk
-
- Asturiska
-
- Franska
-
- Galiciska
-
- Italienska
-
- Katalanska
-
- Occitanska
-
- Portugisiska
-
- Provencalska
-
- Rumänska
-
- Rätoromanska
-
- Sardiska
-
- Spanska (Kastilianska)
- Keltiska språk
- Brythonska
-
- Bretonska
-
- Korniska
-
- Kymriska
- Goideliska
-
- Irisk gaeliska
-
- Manx gaeliska
-
- Skotsk gaeliska
- Grekiska språk
- Attiska språk
-
- Klassisk grekiska
-
- Koiné
-
- Nygrekiska
- Satemspråk
- Albanska
- Slavobaltiska språk
- Baltiska språk
-
- Västbaltiska språk
-
- Preussiska
-
- Östbaltiska språk
-
- Lettiska
-
- Litauiska
- Slaviska språk
-
- Sydslaviska språk
-
- Bulgariska språk
-
- Bulgariska
-
- Makedonska
-
- Serbokroatiska språk
-
- Bosniska
-
- Kroatiska
-
- Serbiska
-
- Slovenska
-
- Västslaviska språk
-
- Polska
-
- Slovakiska
-
- Sorbiska
-
- Tjeckiska
-
- Östslaviska språk
-
- Ryska
-
- Ukrainska
-
- Vitryska
- Indoiranska språk
- Indoariska språk
-
- Centrala indoariska språk
-
- Gujarati
-
- Punjabi
-
- Rajasthani
-
- Romani
-
- Västhindi
-
- Östliga indoariska språk
-
- Bengali-Assamese
-
- Assamese
-
- Bengali
-
- Bihari
-
- Oriya
-
- Nordvästliga indoariska språk
-
- Sindhi
-
- Singalesisk-maldiviska språk
-
- Singalesiska
-
- Maldiviska
-
- Sanskrit
-
- Prakrit
-
- Pali
-
- Sydliga indoariska språk
-
- Konkani
-
- Marathi
- Iranska språk
-
- Persiska
-
- Kurdiska
-
- Dari
-
- Tati
-
- Gilaki
- Nordkaukasiska språk
- Nordcentrala nordkaukasiska språk
- Tjetjen-ingusjiska språk
- Ingusjiska
- Tjetjenska
- Nordöstliga nordkaukasiska språk
- Nordvästliga nordkaukasiska språk
- Abkhaz-abazinska språk
- Tjerkassiska språk
- Ubyx
- Uralaltaiska språk (omtvistad)
- Uraliska språk
- Finsk-ugriska språk
- Finsk-permiska språk
-
- Finsk-cheremisiska språk
-
- Finsk-mordvinska språk
-
- Finsk-samiska språk
-
- Baltofinska språk
-
-
- Finska språk
-
-
- Finska
-
-
- Tornedalsfinska
-
-
- Kväniska
-
-
- Estniska
-
-
- Ingermanländska
-
-
- Karelska
- Ugriska språk
-
- Ungerska
- Samojediska språk
- Altaiska språk
- Mongoliska språk
- Mongoliska
- Tungusiska språk
- Turkiska språk
- Sydturkiska språk
-
- Azeriska språk (azerbajdzjanska)
-
- Nordazeriska
-
- Sydazeriska
-
- Turkiska
-
- Turkmeniska
- Nordvästturkiska språk
-
- Kazakiska
-
- Kirgiziska
-
- Tatariska
- Östturkiska språk
-
- Uzbekiska
-
- Uiguruska
- Japanska (omtvistat)
- Koreanska (omtvistat)
- Ainu (omtvistat)
- Sinotibetanska
- Sinitiska språk
- Kinesiska
- Tibetoburmanska språk
- Yipho-burmanska språk
- Burmanska språk
- Nordliga yipho-språk
- Centrala yipho-språk
- Sydliga yipho-språk
- Meitei
- Dravidiska språk
- Afroasiatiska språk
- Berbiska språk
- Tchadiska språk
- Kushitiska språk
- Egyptiska språk
- Omotiska språk
- Semitiska språk
- Centralsemitiska språk
- Arameiska språk
-
- Västarameiska
-
- Östarameiska
- Sydcentralsemitiska språk
-
- Arabiska språk
-
- Kanaaneiska språk
-
- Hebreiska
-
- Samariska
-
- Ivrit
- Sydsemitiska språk
- Etiopiska språk
- Sydarabiska språk
- Niger-Kongospråk
- Västatlantiska gruppen
- Wolof
- Serer
- Fula
- Benue-Kongo-gruppen
- Bantuspråk
- Swahili
- Bemba
- Lingala
- Zulu
- Xhosa
- Yoruba
- Kwa-gruppen
- Twi
- Gbe
- Khoisanspråk
- Hatsaspråk
- Sandawespråk
- Sydafrikanska khoisanspråk
- Austroasiatiska språk
- Monkhmerspråk
- Östliga monkhmerspråk
- Khmer
- Vietmuongspråk
- Vietnamesiska
- Mundaspråk
- Austronesiska språk
- Malajopolynesiska språk
- Västliga malajopolynesiska språk
- Sundaspråk
-
- Javanesiska
- Mesofilippinska språk
- Centralfilippinska språk
-
- Tagalog
- Australiska språk
- Kadaispråk
- Eskimåisk-aleutiska språk
- Na-denespråk
- Algonkinspråk
- Azteko-tanoanska språk
- Andisk-ekvatoriala språk
- Ge-pano-karibiska språk
- Konstgjorda språk
- Hjälpspråk
- Atlantiska
- Basic English
- Esperanto
- Ido
- Interlingua
- Occidental
- Klingon/Klingonska
- Klingonaase
- Sindarin
- Quenya
Externa länkar
[http://www.ethnologue.com SIL International; ethnologue]
Se även
- alfabet
- grammatik
- internationellt hjälpspråk
- ord
- ortografi
- programmeringsspråk
- talspråk
- teckenspråk
Kategori:språk
ja:言語
ko:언어
ms:Bahasa
simple:Language
tokipona:toki
zh-cn:语言
zh-tw:語言
Franska:Franska är också något som man äter, se franskbröd.
----
Franska är ett av de största romanska språken och räknas som världsspråk. Det är officiellt eller administrativt språk i ett flertal internationella organisationer, kommittéer och föreningar som Europeiska unionen, Internationella Olympiska Kommittén, Förenta nationerna, Afrikanska unionen och [http://www.upu.int/ Världspostföreningen].
Historik
Den romerska invasionen av Gallien
Franska härstammar (som alla romanska språk) från latin. Före den romerska invasionen 58-52 f.Kr. bodde framför allt ett keltiskt folkslag i det som idag är Frankrike. Ett folkslag romarna kallade galler. Andra folkslag i området var iberer i söder mot dagens Spanien, ligurier vid medelhavskusten och mindre grekiska och feniciska grupper.
Det finns knappt 200 ord av keltiskt ursprung i modern franska, de flesta är platsnamn, namn på växter och ord som har med lantliv att göra. Från romarna lånades ord för nya begrepp, till exempel för vissa klädesplagg (som les braies). Latin blev snabbt lingua franca i den galliska regionen, för handel, diplomati och undervisning. Det vulgärlatin, den folkliga variant av latin som utvecklades till modern franska, har mycket litet gemensamt med det bildade prosalatin man ser i exempelvis Ciceros verk.
Frankerna
Från 200-talet och framåt blev Västeuropa i flera omgångar invaderat av germanska stammar från öst varav några bosatte sig i Gallien. För utvecklingen av franskan var frankerna i norra Frankrike, alemannerna på gränsen mot dagens Tyskland, burgunderna i Rhône-dalen och visigoterna i Akvitanien och Spanien de viktigaste. Dessa folkgruppers germanska språk påverkade det latin som talades i regionerna i fråga om uttal, syntax och ordförråd; så mycket som 15% av orden i modern franska tros bestå av germanska lånord, bland annat ord för militärtaktiska och sociala begrepp.
Langue d'oïl
Språkforskare delar upp den medeltida franskan i tre geografiska undergrupper: langue d'oïl and langue d'oc, (occitanska) är de största och frankoprovensalska betraktas som ett mellanting mellan de två förra.
Oïl-språk (av ett äldre uttal av franskans oui "ja") är de dialekter i norra Frankrike som blev mest påverkade av frankiska invasioner. Till dessa hör bland andra pikardiska, vallonska, francien och normandiska. Efter döpningen av den frankiske kungen Klodvig I cirka 498 stärkte frankerna sin makt över det mesta av norra Gallien och det franska språket utvecklades som en fusion av dessa dialekter.
Langue d'oc (numera oftast occitanska, av det alternativa uttalet oc av franskans "ja") är den dialekt (se ibero-romanska språk) i södra Frankrike och norra Spanien som höll sig trognare till det latinska ursprunget och inkluderar dialekter som gascognska och provensalska.
Icke-germanska språkinfluenser
Från 400- till 700-talet flyttade stora mängder keltisktalande människor på grund av de anglosaxiska invasionerna av England över Engelska kanalen till områden i dagens Bretagne. Även om det inte rörde sig om ett språk direkt härstammat från förromersk galliska så är tillhör det den keltiska språkgruppen (se bretonska).
Nordiska vikingar invaderade Frankrike på 800-talet och etablerade en maktsfär i vad som kom att kallas Normandie. Språkligt assimilerades dessa skandinaver helt och hållet av den langue d'oïl-dialekt som fanns i området med undantag för enstaka ord för bland annat sjöfart. Den normandiska invasionen av England under Vilhelm Erövraren 1066 ledde till att en speciell anglo-normandisk dialekt utvecklades som upphörde vid mitten av 1300-talet, då engelskan tog över som språk även inom den merkantila överklassen och aristokratin. Även om den normandiska invasionen inte hade en särskilt stor påverkan på det franska språket så hade den desto större påverkan på engelskan. Upp till två tredjedelar av det sammanlagda engelska ordförrådet uppskattas ha kommit via franskan.
Slutligen bör arabiskan nämnas som bidrog med ord för lyx- och handelsvaror, kryddor samt termer inom naturvetenskap och matematik.
Från l'ancien français till modern franska
Perioden från 842 då Strasbourg-ederna, det äldsta beviset för franska i skrift, nedtecknades till cirka 1300 brukar benämnas fornfranska (ancien français). Under denna tid skrevs många av de kända chansons de geste, den trubadurdiktning som berättar om Karl den stores stordåd och deltagarna i korstågen.
Perioden efter detta såg franskan förlora sitt kasussystem och brukar benämnas medelfranska (le moyen français) 1539 utfärdade Frans I ett påbud (Ordonnances de Villers-Cotterêts) om att franskan skulle ersätta latinet som officiellt administrativt språk och det som skulle användas vid kungens hov. En reducering av slutkonsonanter framför ord som började på konsonant skedde och stavningen blev mer etymologisk och mindre uttalsenlig. Under denna period skedde en omfattande utvidgning av ord genom nybildning och lån. En reaktion mot detta kom på 1600-talet och ledde till det som brukar kallas klassisk franska (le français classique) då man gjorde stora ansträngningar att rensa ordförrådet från obegripliga termer och formulera enhetliga regler för grammatiken. Många språkforskare brukar dock benämna allt från 1600-talet och framåt modern franska (le français moderne).
1634 grundades Franska akademien (Académie française) av Richelieu som en officell myndighet vars målsättning var att bevara och rena franskan från yttre påverkan. Akademien finns än idag och består av 40 medlemmar som väljs på heltid och ägnar sig åt att övervaka språket och anpassa eventuella lånord för att bättre passa den franska språkbilden.
Från 1600- till 1800-talet dominerade franskan som ett lingua franca i Europa inom konst, litteratur och diplomati. Fredrik II av Preussen och Katarina den stora av Ryssland är exempel på regenter som inte bara behärskade franska i skrift och tal, utan som i Fredrik IIs fall även ansåg den vara klart överlägset sitt hemlands tyska.
Tack vare ansträngningar från akademien, utbildningssystemet, stark statlig kontroll och medias påverkan har ett officellt franskt språk vuxit fram. Fortfarande finns dock stora variationer i fråga om dialekter med avvikande uttal och ordförråd. Bland de mest ansedda av dessa i fråga om uttal anses ofta dialekten kring Tours och Loire-dalen vara, med en sjävklar reservation för rent subjektiva bedömningar. Som i så många språk har den dialekt som talas i huvudstaden (i det här fallet Paris), blivit det som i internationella sammanhang betraktas som "äkta" franska.
Dagens situation
En debatt pågår i dagens Frankrike om bevarandet av det franska språket och inflytandet från engelskan (franglais) genom media, näringsliv och en ökande globalisering. Lagar har införts som kräver att samtliga tryckta annonser, i press som på affischtavlor, ska innehålla franska översättningar av uttryck på främmande språk och en kvotering av fransk sångmaterial (minst 40%) på radio. Påtryckningar av varierande intensitet finns också från regionala intresse grupper att med offentligt stöd arbeta för att bevara dialektal rikedom.
Se också Toubon-lagen
Geografisk spridning
Franska är officiellt språk i följande länder:
Även om det inte har officell status, så talas det som ett andraspråk av stora delar av befolkingen i följande länder:
Det finns också fransktalande grupper i Libanon, Kambodja, Egypten, Indien (Pondicherry), Italien ( Aostadalen), Laos, Mauretanien, Storbritannien (Kanalöarna), USA (mestadels i Louisiana och New England) och Vietnam.
La Francophonie är en internationell organisation bestående av fransktalande länder och regeringar.
Officiell status i Frankrike
Fransk lag kräver att franska används i offentliga publikationer, inom skolväsendet (även om detta ofta ignoreras) och i kontrakt. Trots en åsikt ofta hålld för sanning i amerikansk och brittisk massmedia, förbjuder inte Frankrike användandet av utländska ord på hemsidor eller privattryck. Däremot tvingas statliga myndigheter att använda den franska motsvarigheten till ett utländskt ord i publikationer och offentliga handlingar om ett sådant finns. Myten kan ha uppstått efter att ett förbud liknande detta skapades i den kanadensiska provinsen Quebec genom en rätt drakonisk tolkning av en lag gällande från 1977 till 1993 som kom till för att garantera franskans ställning i provinsen.
Officiell status i Kanada
Cirka 9% av alla fransktalande bor i Kanada och franska är jämte engelskan är en av landets två officiella språk. Det federala regeringen är enligt lag bunden att upprätthålla samhällsservice på både franska och engelska, parlamentsförhandlingar måste publiceras på bägge språken och samtliga marknadsprodukter måste ha tvåspråkig märkning. Runt 22% av alla kanadensare talar franska som förstaspråk.
Franska är det enda officella språket i Quebec. Mellan 1977 och 1993 upprätthöll provinsen stränga lagar mot skyltar på offentlig plats på andra språk än franska. Många av dessa bestämmelser har under årens lopp ogiltigförklarats som stridande mot konstitutionen, inklusive upprätthållandet av förbud mot andra språk än franska på kommersiell skyltning, rättsprocesser och debatter i lagstiftande församlingar. 1993 skrevs lagen om så att skyltar på andra språk tilläts så länge franskan behöll en dominerande ställning.
Franska är officiellt språk i New Brunswick, Northwest Territories och Nunavut. I Ontario har franskan inte officell status, men myndigheterna upprätthåller ändå samhällsservice på franska i 23 utvalda samhällen där många fransktalare bor.
Samtliga provinser gör ansträngningar för att tillgodose sina fransktalande medborgares behov även om kvaliteten varierar kraftigt mellan enskilda provinser.
Franska dialekter
- akadiska
- afrikansk franska
- belgisk franska
- kambodjansk franska
- cajunfranska
- Quebec-franska
- schweizisk franska
- parisiska
- Marseille-franska
- Lyonnais-franska
- Maghreb-franska
- vietnamesisk franska
Kreolspråk härstammade från franska
- haitisk kreol
- seychellekreol
- michif
- lanc-patuá
Ordförråd
Merparten av franska ord härstammar från latinet eller har bildats med hjälp av latinska och grekiska ordrötter. Det finns ofta ordpar där en är mer folkligt (substantiv) till ursprunget och det andra anses mer bildat (adjektiv), men där båda härstammar från latin. Exempel:
- bror: frère (brother) / fraternel
- finger: doigt / digital
- öde: foi (faith) / fidèle
- kyla: froid / frigide
- öga: œil / oculaire
Franska ord som har utvecklats från latinet är oftast svårare att känna igen än italienska ord av latinskt ursprung eftersom franskan under sin utveckling från vulgärlatin hade en tendens att reducera den sista obetonade stavelsen eller låta den smälta ihop med påföljande ord.
Det uppskattas att mindre än 13% (4200) franska ord man kan hitta i ett vanligt lexikon som Petit Larouse eller Micro-Robert Plus (35 000 ord) är av utländskt ursprung. Cirka 25% (1054) av dessa kommer från engelskan och är relativt nyligen inlånade. Alla andra långivade språk eller språkgrupper har färre än 1000 ord vardera där dom största är italienska, germanska språk, gallo-romanska språk, arabiska och tyska.
Källa: Henriette Walter, Gérard Walter, Dictionnaire des mots d'origine étrangère, 1998.
Franska språkets betydelse i Sverige
Franskan var tidigare ett mycket viktigt språk för internationell kommunikation i hela Europa. Franskan var under 1600-talet och framförallt 1700-talet det viktigaste främmande språket även i Sverige. Man kan säga att franskan var dåtidens engelska.
Franskan användes till och med som umgängesspråk inom den svenska adeln och hovet. Mycket tack vare att den svenske kungen Gustav III var en sann frankofil. Från den tiden har svenskan en stor mängd franska lånord. En del var till och med rädda för att svenskan skulle "ätas upp" av franskan.
Under 1600-talet invandrade många valloner till Sverige och Sverige fick därmed en inte obetydlig franskspråkig minoritet. Vallonerna har dock med tiden integrerats väl i det svenska samhället.
Franska var ett obligatoriskt skolämne i Sverige fram till 1960-talet men har sedan dess varit valbart.
Externa länkar
- [http://wikibooks.org/wiki/French Learning the French language] - en wikibok.
- [http://www.academie-francaise.fr/ Académie Française]
- [http://www.fdicts.com/dictlist1.php?k1=33 gratislexikon för franska]
- [http://www.azoria.com/lexikon/indexsw.shtml Fransk-Svenskt Lexikon]
- [http://www.frenchlesson.org/ Frenchlesson.org]
- [http://www.ethnologue.com/show_language.asp?code=FRN Ethnologue rappor för franskans situation]
- [http://www.websters-online-dictionary.org/definition/French-english/ fransk-engelskt lexikon]: från [http://www.websters-online-dictionary.org Webster's Online Dictionary] - the Rosetta Edition.
Kategori:Romanska språk
Kategori:Franska
Kategori:EU-språk
als:Französische Sprache
ja:フランス語
ko:프랑스어
simple:French language
th:ภาษาฝรั่งเศส
zh-min-nan:Hoat-gí
Normanderar deltar i slaget vid Hastings (från Bayeuxtapeten, tillverkad ca år 1077)]]
Normanderna ("nordmännen") var ursprungligen skandinaver som på 900-talet invaderade och ockuperade den del av norra Frankrike som idag kallas Normandie.
Under ledning av Hrolf Ganger (Gånge-Rolf), som i de franska källorna har namnet Rollo av Dacia, svor normanderna trohet mot den franske kungen och fick därmed landskapet Normandie kring floden Seines mynning år 911 i gengäld.
Normanderna anammade snabbt det franska språket och utvecklade en identitet som skilde sig både från de skandinaviska rötterna och från de franska grannarna. Den dynamik, som deras kultur hade, gjorde att de under en tid kunde ockupera vitt skilda territorier över hela Europa. Efter slaget vid Hastings 1066 tog normanderna kontroll över England. Denna erövring är väl beskriven genom fyndet av Bayeuxtapeten.
Några samtida källor om normanderna
- Anglo-saxiska krönikan (440-1155)
- Historia Normannorum av Dudo av Saint-Quentin (1015-1025)
- Carmen de Hastingae proelio av Guy av Amiens (1070)
- Gesta Normannorum Ducum av Guillaume de Jumièges (1070)
- Gesta Guillelmi ducis Normannorum et regis Anglorum av Guillaume de Poitiers (1075)
- Annales Barenses, Lupus Protospatharius, Annales Anonimi Barensis Chronicon (Barikrönikorna) (600-1120)
- Historia Normannorum i franska översättningen från 1300-talet Ystoire de li Normant av Amatus di Montecassino (1073-1080)
- Gesta Roberti Wiscardi av Guillaume de Pouille (1090-1100)
- De rebus gestis Rogerii Calabriae et Siciliae comitis et Roberti Guiscardi ducis fratris eius av Gaufredi Malaterrae (1100)
- Chronica monasterii Casinensis (1100)
- Giraldus Cambrensis (1150-1220)
Kategori:Folkslag
ja:ノルマン人
1066
Händelser
- 5 januari - Harald Godwinson kröns till kung av England.
- 25 september - I slaget vid Stamford Bridge besegrar anglosaxarna under ledning av kung Harald Godwinson landstigande norrmän under kung Harald Hårdråde, vilken stupar i slaget.
- 14 oktober - I slaget vid Hastings besegrar en normandisk här under Vilhelm Erövraren en engelsk här under den anglosaxiske kungen Harald Godwinson. Detta slag, och då även året, brukar betraktas som det definitiva slutet på järnåldern/vikingatiden i de nordiska länderna (i övriga europeiska länder skedde detta tidigare).
- Då den svenske kungen Stenkil dör utbrister strider om makten i Sverige. Två personer, den ene en kristen son till Stenkil (Erik Stenkilsson), den andre en hedning (Erik Hedningen) hör till de personer, som de knapphändiga källorna nämner i samband med dessa strider.
- Biskop Adalvard d.y. lämnar Sigtuna och blir biskop i Skara istället.
Födda
Avlidna
- 4 eller 5 januari - Edvard Bekännaren, kung av England 1042-1066.
- 25 september
- Tostig Godwinson, earl av Northumbria.
- Harald Hårdråde, norsk kung 1045-1066.
- 14 oktober - Harald Godwinson, Englands siste saxiske kung 5 januari-14 oktober 1066.
- Stenkil, svensk kung 1060-1066.
Kategori:Årtal
Kategori:1060-talet
ko:1066년
simple:1066
Frisiska
Frisiska är ett germanskt språk som talas i delar av Nederländerna, Tyskland och Danmark.
Kategori:Germanska språk
ja:フリジア語
Brittiska öarna
Brittiska öarna är en gemensam benämning på ögruppen bestående av Storbritannien (ö) och Irland samt över 1000 närliggande öar.
Benämningen de brittiska öarna (engelska British Isles) syftar oftast på öarna som ett geografiskt begrepp, men det existerar också ett separat politiskt begrepp (eng. British Islands) som syftar på de öar eller del av ö som står under brittisk överhöghet. Skillnaden mellan det politiska begreppet och det geografiska är i stort sett att man exkluderar territoriet för Republiken Irland.
Från irländsk sida finns en tendens att inte räkna Irland till de brittiska öarna överhuvud taget. Detta innebär att begreppet från irländskt perspektiv skulle vara synonymt med Storbritannien och närliggande öar.
Geografisk indelning (British Isles)
- Anglesey
- Hebriderna
- Irland
- Isle of Man
- Isle of Wight
- Orkneyöarna
- Shetlandsöarna
- Storbritannien
Politisk indelning (British Islands)
- Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland
- Anglesey
- Hebriderna
- Isle of Wight
- Orkneyöarna
- Shetlandsöarna
- Storbritannien
- Provinsen Nordirland
- Isle of Man
- Kanalöarna
- Guernsey
- Alderney
- Sark
- Jersey
Se även
- Färöarna
Kategori:Europa
Kategori:Öar
ja:ブリテン諸島
ko:영국 제도
400-taletDenna artikel handlar om seklet 400-talet, åren 400-499. För decenniet 400-talet, åren 400-409, se 400-talet (decennium).
----
Sekel: 300-talet - 400-talet - 500-talet
Decennier och år:
ja:5世紀
ko:5세기
simple:5th century
th:คริสต์ศตวรรษที่ 5
SaxareSaxare var en germansk folkstam från nuvarande nordvästra Tyskland (men ej nuvarande Sachsen). De omnämns första gången av geografen Klaudios Ptolemaios som ett folk från södra Jylland och nuvarande Schleswig-Holstein. Deras namn kommer från ordet sax, en form av svärd.
Vissa saxare, tillsammans med angler, jutar, friser och franker, invaderade på 400-talet Britannien och gav namn åt grevskap såsom Essex, Sussex och Wessex. Saxarna var där den dominerande folkgruppen fram till normandernas invasion 1066.
Kategori:FolkslagKategori:Germaner
ja:サクソン人
AnglosaxareAnglosaxare kallas de germanska folken som invaderade Storbritannien, i synnerhet England, efter romarrikets fall. Namnet kommer av namnen på två av stammarna, angler och saxare.
I dag används anglosaxisk som benämning på det som förknippas med länder där engelska är officiellt språk och majoritetsspråk, som Brittiska öarna, USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland med fler. Se även Angloamerika.
Kategori:Folkslag
Kategori:Storbritanniens historia
ja:アングロ・サクソン人
JutarJutar syftar dels på landområdet Jylland (nuvarande Danmark) och de folkgrupper som bebodde området under tidig medeltid.
Även beteckning på invånare i Jylland (da. jyder).
Jute eller jutar är beteckning på ett germanfolk som bebodde Jylland. Jutarna besegrades sedermera av danerna. Historiskt finns beskrivningar om jutar som gör erövringar samt skaffar bosättningar i England.
Jute (sv.) - [iute] (fornsv.), ord av ovisst ursprung.
I äldre tider användes ordet för att beteckna danskar eller daner i gemen, vilket har avspeglat sig i lokala ortnamn. Så heter till exempel ett område i Rotebro Jutekärret, då enligt traditionen många danskar drunkade där i strid med Sten Sture.
kategori:Folkslag
Kelter
Historiskt används kelter för att beteckna en lång rad besläktade folkstammar av indoeuropeiskt ursprung med utbredning över större delen av nordvästra Europa, samt delar av den Iberiska halvön, Balkan, och Mindre Asien kring årtusendet före vår tideräkning och framåt. (Se karta.)
I modern tid kan kelter eller keltisk användas om olika etniska grupper på Irland, i Wales, Skottland, Bretagne, Cornwall och i Spanien (Galicien).
Klassificering
Idag anser den arkeologiska vetenskapen att det är osäkert hur väl sammanhållen den keltiska kulturen verkligen var, och ifall det existerade en kulturell gemenskap mellan de folk som i antika grekiska och romerska texter kallas för kelter eller om detta är en modern efterhandskonstruktion.
Definitionen på om ett |
