:: wikimiki.org ::

Färja

Färja

En färja är ett fartyg i linjetrafik på en fast bestämd väg och med fast bestämda tider över en å, en sjö eller ett hav. Huvuduppgift är att transportera personer eller fordon till andra sidan. Det finns speciella färjor avsedda för bilar och även färjor avsedda för tåg. Ofta finns dessa där vattnet utgör ett hinder för fortsatt resa och där väg och järnväg fortsätter på andra sidan. I Europa har på senare tid har ett antal av dessa försvunnit då stora broar har ersatt dessa. Exempel på försvunna färjelinjer är t ex färjelinjen mellan Limhamn och Dragör som har blivit ersatt av Öresundsbron. Vägverket är en av världens största redare. Vägverket Färjerederiet driver 38 färjelinjer i hela Sverige med plats för motorfordon. Färjetrafiken till Gotland sköts av Destination Gotland trafiken till Ven av Ven-Trafiken och till Visingsö av Visingsötrafiken på uppdrag av Rikstrafiken. Kategori:Fartyg Kategori:Sjöfart Kategori:Transportväsen ja:フェリー ms:Feri

Fartyg

Fartyg (lågtyska fartüg, jfr tyskans Fahrzeug), är en farkost som kan transportera personer eller gods på vatten. Numera används ordet i samma betydelse som skepp. Juridiskt betecknas fartyg som är längre än 12 meter och bredare än 4 meter som skepp, och måste vara registrerade i Skeppsregistret. Båda måtten måste uppfyllas. Fartyg som inte uppfyller måtten för ett skepp kallas båt. Oftast flyter de ovanpå, men så kallade ubåtar (undervattensbåtar) kan under färd sänkas ned helt och hållet under vattnet. Fartyg används oftast för transport av gods och människor.

Uppbyggnad

Skrov

Det enda som är gemensamt för alla fartyg är att de har minst ett skrov. Skrovet utgör Fartygets huvuddel och det är denna del som för en deplacementsfartyg tränger undan lika mycket vatten som fartyget väger och på så sätt gör att fartyget flyter. Har fartyget endast ett skrov kallas det ofta för en enskrovsbåt (även om det inte skulle vara ett skepp, se ovan). Har det fler än ett skrov kallas det för flerskrovsbåt. Exempel på sådana är katamaraner som har två skrov och trimaraner som har tre skrov]]

Roder

Den kanske viktigaste konstruktionsdetaljen som de flesta fartyg har är dess roder. Rodret används för att styra fartyget och sitter i aktern på båten. Vindsurfingbrädor saknar roder. Dessa styrs genom att seglet vinklas framåt för att falla av (styra från vinden) och bakåt för att lova (styra mot vinden). Motorbåtar med utombordsmotorer, vridbart propellerdrev eller vattenjet använder sig vanligtvis inte av roder utan styr genom att rikta propeller respektive vattenjetens munstycke.

Fartygstyper

Fartyg kan kategoriseras på sättet som de framdrivs:
- GTS - gasturbinfartyg
- M/S - motorfartyg
- N/S - atomdrivna fartyg
- S/M - segelfartyg med hjälpmotor
- S/S - ångfartyg
- S/Y - segelfartyg
- T/S - turbinfartyg
- T/T - turbintankfartyg Fartyg typbenämns efter användningsområde såsom:
- handelsfartyg
- biltransportfartyg
- bulklastfartyg
- containerfartyg
- M/T - Motor Tanker tankfartyg
- RO-PAX
- passagerarfartyg
- färjor
- kryssningsfartyg
- RO-PAX
- örlogsfartyg
- hangarfartyg
- kryssare
- jagare
- fregatter
- korvetter
- fiskefartyg
- fritidsfartyg
- statsfartyg
- Sjöräddningsenhet
- R/K - Räddningskryssare, större än 12x4m
- R/B - Räddningsbåt, mindre än 12x4m
- B/B - bogserfartyg/bogserbåt Fartyg typbenämns baserat på konstruktionen:
- Bärplansbåt
- RO-RO
- LO-LO
- RO-PAX

Extern länk

- [http://www.abc.se/~m10354/bld/fartygtp.htm ABC - Fartygstyper]
- [http://www.faktaomfartyg.com Fakta om fartyg]

Se även

- flaggskepp
- fartygsmaskineri
- segelbåt
- polarfartyg Kategori:Sjöfart ja:船舶 ms:Kapal

SJ

SJ har flera betydelser: # t.o.m. 2000 ett svenskt statligt järnvägsbolag, se vidare Statens Järnvägar. # fr.o.m. 2001 ett svenskt statligt ägt bolag, som bedriver persontrafik i Sverige och viss trafik i övriga Europa, se vidare SJ AB. # en officiell förkortning för Societas Jesu, Jesuitorden.

Bil

Denna artikel handlar om fordonsslaget bil. Se också bil (olika betydelser). ---- bil (olika betydelser) En bil är ett motordrivet vägfordon för transport av varor eller personer. Från början användes benämningen automobil, som är latin och betyder "självgående". Förkortningen är ursprungligen gjord av en dansk tidning. Lag (2001:559) om vägtrafikdefinitioner föreskriver:
- Bil - ett motorfordon som är försett med tre eller flera hjul eller medar eller med band och som inte är att anse som en motorcykel eller en moped. Bilar delas in i personbilar, lastbilar och bussar.

Uppbyggnad

Bilen är i konkurrens med datorn den mest komplexa tekniska anordning som människor äger privat och använder till vardags. Bilar har oftast en ratt som styrmedel och bilen kan vara antingen vänsterstyrd eller högerstyrd.

Motor

Dom flesta bilar har en motor. I dag dominerar dieselmotorer för bussar och lastbilar och ottomotorer för personbilar, men även till exempel wankelmotorer och elmotorer förekommer. Hybridbilar innehåller minst två drivsätt, till exempel elmotor och ottomotor. Forskning pågår för att ersätta dagens motorer, som drivs av fossila bränslen, med bränslecellsdrivna elmotorer.

Kraftöverföring

Motorn alstrar en roterande rörelse som med hjälp av växellådan omvandlas till en hastighet med lämpligt vridmoment. Bilar kan vara framhjulsdrivna, bakhjulsdrivna eller fyrhjulsdrivna.

Elförsörjning och elektronik

Bilmotorn driver en generator som skapar elektrisk energi. Denna energi lagras i bilbatteriet och används för att underhålla motorn med startmotor, tändning, bränslepumpar etcetera. Batteriet levererar också el till hjälpsystem som strålkastare och vindrutetorkare.

Säkerhet

- bilbälte
- krockkudde
- deformationszon

Historik

deformationszon deformationszon Bilens ursprung går att spåra i de självgående vagnar drivna med ångmotorer som konstruerades först av fransmannen Joseph Cugnot. Denne utveklade en självgående artellerivagn kallad "Fardier a vapeur" år 1769. År 1801 konstruerades den första vagnen för persontrafik av engelsmannen Richard Trevithick. Under 1800-talets första hälft konstruerade sedan ett antal likande vagnar både i Frankrike och England. Den första vagnen med förbränningsmotor byggdes av fransk-belgaren Étienne Lenoir år 1862. Den första med bensinmotor kom år 1865 och var konstruerad av tysk-österrikaren Sigfried Marcus men så här långt var det ganska exprimentellt. Det var först år 1886 som två praktiskt användbara bilar byggdes. Oberoende av varandra så konstruerade de två tyska ingenjörerna Gottlieb Daimler och Carl Benz varsin bensindriven bil, (Daimlers var för övrig baserad på en hästdroska där han monterat en motor mitt i vagnen och en styranordning vid framsätet som gick genom golvet ned till framaxeln). De första bilarna var dock alldeles för dyra och underhållskrävande för att bilen skulle slå igenom som fortskaffningsmedel. Amerikanen Henry Ford gjorde, i och med den masstillverkning på löpande band som 1913 inleddes av T-Forden, bilen till var mans egendom. En annan mycket betydelsefull bilmodell är Volkswagen Typ 1, som producerades i Tyskland från 1938 till 2003.

Biltyper

Juridiskt delas bilar in i personbilar, bussar och lastbilar. Några fordonstyper som starkt påminner om bilar är mopedbilar, som enligt lagen är mopeder, och epatraktorer, som enligt lagen är traktorer. Personbilar kan delas in i olika kategorier efter sin karossform. De vanligaste formerna är herrgårdsvagn (kombi), sedan, coupé, SUV och minibuss.

Se även

- Alfabetisk lista över bilmärken
- Lista över bilmärken efter ursprungsland
- SUV
- Årets bil
- Bilpool
- körkort
- väg

Externa länkar

- [http://www.komenda.at Erwin Komenda Porsche Designer]
- [http://runeberg.org/nfbb/0278.html Artikeln Automobil i Nordisk familjebok från 1904 hos Projekt Runeberg]
Kategori:Fordon Kategori:Wikipedia:Veckans samarbete ja:自動車 ko:자동차 ms:Kereta simple:Car th:รถยนต์

Våg

Våg/vågen har flera betydelser: # ett koncept inom fysiken, se vidare våg (fysik) # ett instrument för bestämning av vikt, se vidare våg (instrument) # en benämning på person född i Vågen # en idrottstävling på Gotland känd sedan 1700-talet, se vidare våg (idrottstävling).

Se även

# stjärnbilden och det astrologiska tecknet Vågen # att göra vågen, så vågen (hyllningsgest)

Europa

och Frans Josefs land]] Europa är jordens till ytan näst minsta och till befolkningen tredje största världsdel. Sedan 1700-talet har gränsen mellan Europa och Asien vanligen ansetts gå vid Uralbergen, Uralfloden, Kaspiska havet, Kaukasus, Svarta havet, Bosporen, Marmarasjön och Dardanellerna.

Etymologi

Dardanellerna i tjurform.]] I grekisk mytologi var Europa (grekiska: Ευρώπη) en fenicisk prinsessa som tillfångatogs av Zeus i tjurform. Hon togs till ön Kreta, där hon blev mor till Minos. För Homeros var Europa Kretas mytologiska drottning. Senare blev Europa ett begrepp för Greklands fastland, och runt 500 f.Kr. hade betydelsen sträckts till att inkludera även länderna norr om Grekland. Den grekiska termen Europa härleds från de grekiska orden för bred (eurys) och ansikte (ops). Bred har varit epitet för jorden självt i urindoeuropeiska religioner. En minoritet hävdar dock att ordet fått en överförd betydelse i grekiskan, och utsprungligen kommer från ett semitiskt ord, det vill säga det akkadiska ordet erebu, som betyder "solnedgång". Ur perspektiv från Mellanöstern går solen ned över Europa. Asien tros också komma från ett akkadiskt ord, asu, som betyder "soluppgång", då solen går upp i öst, ifrån det perspektivet i Asien.

Historia

Huvudartikel: Europas historia De första människorna kom till Europa för cirka 800 000 år sedan. Medan Homo sapiens utvecklades i Afrika levde Homo heidelbergensis och Homo neanderthalensis i Europa. Med yngre stenåldern och bronsåldern började en lång historia av stora kulturella och ekonomiska omvandlingar, först vid Medelhavet och senare längre norrut och österut. Särskilt stort bestående inflytande hade antikens Grekland samt romerska riket, som under en period förenade hela södra Europa och andra kustområden vid Medelhavet i ett imperium. I romarriket kunde också den nya religionen kristendomen utbredas snabbt. Under kejsaren Konstantin den store blev kristendomen statsreligion och dess inflytande har fortsatt till vår tid. Medeltiden var präglad av konkurrensen mellan den nya romerska kejsaren i väst och den gamla romerska kejsaren i Bysans. Europa delades i ett östligt och ett västligt område efter deras respektive inflytande. Missionärer spred kristendomen över norra och östra Europa, så att hela Europa blev kristet. I västra Europa var det konkurrens mellan kejsare och påve om övermakten. Reformationen på 1500-talet delade kyrkan i en katolsk och en protestantisk del. Religionskrig följde på denna delning, och 1618 till 1648 förhärjade trettioåriga kriget stora delar av Mellaneuropa. Sedan 1400-talet byggde europeiska länder (särskilt Spanien, Portugal, Ryssland, Nederländerna, Frankrike och Storbritannien) koloniala imperier med stora besittningar i Afrika, Amerika och Asien. Europa är den världsdel som har haft störst inflytande på andra världsdelar (till exempel genom kristen mission, kolonialism, slavhandel, annan handel ochkultur). På 1700-talet förde Upplysningen fram nya ideal som tolerans, människovärde, jämlikhet och frihet. 1789 kom genom franska revolutionen för första gången borgerligheten till makten. I början av 1800-talet hamnade halva Europa under den franske kejsaren Napoleons välde, tills han led nederlag i Ryssland 1812. Industrialiseringen började i delar av Europa på 1700-talet och förändrade livet för breda befolkningsskikt. Som en följd av arbetarnas fattigdom uppstod på 1800-talet socialistiska rörelser. 1800-talet var också en tid av stark strävan mot demokrati, men även av reaktion och imperialism. Både första världskriget (1914 till 1918) och andra världskriget (1939 till 1945) utbröt i Europa och orsakade stor förödelse. Efter andra världskriget och under kalla kriget var Europa indelat i två stora politisk-ekonomiska block: de socialistiska länderna i Östeuropa och de kapitalistiska länderna i Västeuropa. Det talades då om järnridån som skilde Europas stater från varandra. Först perestrojka och glasnost ledde i Sovjetunionen i mitten av 1980-talet till en en politisk kursändring. 1989 öppnades östblocket, Berlinmuren föll, och Sovjetunionen och Warszawapakten upplöstes. Sedan de sista årtiondena på 1900-talet har Europas länder närmat sig varandra, vilket visar sig bland annat genom institutioner som EU.

Geografi

EU Huvudartikel: Europas geografi Världsdelen Europa utgör en femtedel av kontinenten Eurasien. Europas yta är ungefär 10,6 miljoner kvadratkilometer. Europas östra gräns definieras vid Uralbergen i Ryssland. Den sydöstra gränsen med Asien är inte universellt överenskommen, antingen Ural- eller Embafloden kan fungera som gräns. Gränsen fortsätter med Kaspiska havet med antingen Kuma-Manytj-sänkan, Lilla Kaukasus, Stora Kaukasus eller Kaukasus vattendelare Kura och Rioni som alternativ. Vidare sträcker sig delningen mot Svarta havet; Bosporen, Marmarasjön och Dardanellerna utgör gränsen mot Asien. Medelhavet i syd separerar Europa från Afrika. Västgränsen är Atlanten där Island utgör västlig utpost. Norrut begränsar Norra ishavet. Ögruppen Svalbards nordspets är Europas nordligaste punkt. I praktiken dras gränsen till Europa oftast med större hänsyn till politik, ekonomi och kultur. Detta har lett till att det finns flera "olika" Europa, som inte alltid är identiska till storleken, och som inkluderar eller exkluderar olika länder baserat på vilken definition av Europa som används. Nästan samtliga europeiska stater är medlemmar i Europarådet, undantagen är Vitryssland och Vatikanstaten. Eftersom alla språk inte skiljer mellan begreppen världsdel och kontinent kan Europa på andra språk omväxlande klassas som kontinent eller som subkontinent eller halvö. Europa används ibland synonymt med Europeiska unionen (EU) och dess 25 medlemsstater.
Landformer
Europa har en lång kust med många halvöar. Den stora halvön Skandinavien i norr skiljs från det huvudsakliga europeiska landområdet av Östersjön. I den södra delen av Europa sträcker sig de mindre halvöarna Iberiska halvön, Italien och Balkanhalvön ut i Medelhavet, som bildar gräns mot Afrika. Längre österut blir Europas landmassa bredare tills gränsen mot Asien nås vid Uralbergen. De södra delarna av Europa är bergigare. Längre norrut, norr om de höga bergskedjorna Alperna, Pyrenéerna och Karpaterna, sänker sig landytan genom kulliga områden ned till stora låga slätter, som är mycket vidsträckta i öster. Detta utsträckta låglandsområde kallas Stora europeiska slätten, och vid dess hjärta ligger den nordtyska slätten. En båge av högländer finns också längs den nordvästra kusten, med början i västra Brittiska öarna och fortsättning längs den bergiga och flikiga norska kusten. Denna beskrivning är förenklad. Underområden som Iberiska halvön och Italien har egna sammansatta former, liksom Europas huvudsakliga landmassa, där det finns många platåer, floddalar och sänkor. Island och Brittiska öarna är särskilda områden. Det förra är en egen landmassa i norra Atlanten som räknas som en del av Europa, medan de senare är höglandsområden som en gång var förenade med fastlandet tills de åtskildes av stigande vattennivåer.
Floder
Europas längsta floder är Volga med 3531 kilometer och därefter Donau med 2850 kilometer. Tredje längst är Ural (2428 km) vid gränsen mot Asien. Se vidare Europas geografi.
Berg
Vilket som är Europas högsta berg är omstritt och beror mycket på om man räknar området Kaukasus till Europa, se Europas geografi för en längre lista.
De högsta bergen i Europa inklusive Kaukasus: # Elbrus (5642 m), Ryssland, Kaukasus # Dych-Tau (5203 m), Ryssland, Kaukasus # Rustaveli (5201 m), Georgien, Kaukasus
De högsta bergen i Europa exklusive Kaukasus: # Mont Blanc (4808 m; med istäcke), gränsen Frankrike-Italien, Alperna
# Dufourspitze (4634 m; Monte-Rosa-massivet), gränsen Schweiz-Italien, Alperna
# Dom (4545 m), Schweiz, Alperna

Sjöar
Den största sjön är Ladoga.
Öar
Den största ön är Storbritannien. Andra stora öar är Island, Irland, Sicilien, Sardinien, Korsika, Kreta, Cypern, Svalbard, Novaja Zemlja och Mallorca.
Klimat
Trots sin storlek har Europa ett flertal olika klimat, från subtropiskt klimat vid Medelhavet till arktiskt klimat i det nordligaste Norden och Ryssland. I västra Europas kusttrakter är klimatet mycket maritimt, med milda vintrar med mycket nederbörd och milda somrar, det vill säga inte så stora temperaturskillnader mellan vinter och sommar. Inlandet, framförallt i Östeuropa, har dock ett utpräglat kontinentalt klimat med kalla, snörika vintrar och korta, varma somrar. Det arktiska klimatet medför mycket kalla, snörika vintrar och korta, kyliga somrar. Det subtropiska klimatet medför milda, regnrika vintrar och långa, heta somrar.
Natur
Eftersom de har levt sida vid sida med jordbrukskulturer i tusentals år har Europas djur och växter blivit starkt påverkade av människans närvaro och verksamhet. Med undantag för Norden och norra Ryssland finns få områden av orörd vildmark i Europa, förutom i olika naturparker. Den huvudsakliga växtligheten i Europa är skog, som har mycket goda förutsättningar för att växa. I norr värms världsdelen av Golfströmmen och Nordatlantiska strömmen. Sydeuropa har medelhavsklimat. Det förekommer ofta torka på sommaren i detta område. Bergskedjorna påverkar också förhållandena. Några av dessa (Alperna, Pyrenéerna) är riktade i öst-västlig riktning och tillåter vinden att bära med stora vattenmassor från havet till inlandet. Andra är har nord-sydlig riktning (Skanderna, Dinariska alperna, Karpaterna, Apenninerna) och eftersom regnet främst faller på bergsidor som är riktade mot havet växer skogar bra på den sidan, medan förutsättningarna är mycket sämre på den andra. Få områden av Europas huvudsakliga landmassa har inte betats av boskap vid någon tidpunkt genom årtusendena, och avverkningen av den skogsområden som fanns före jordbrukssamhället orsakade oberäknelig förstörelse av de ursprungliga ekosystemen. Åttio till nittio procent av Europa var en gång täckt av skog. Skogen sträckte sig från Medelhavet till Ishavet. Fastän över hälften av Europas ursprungliga skogar försvann under århundraden av bebyggelse har Europa fortfarande över en fjärdedel av världens skogar - granskogar i Skandinavien, vidsträckta tallskogar i Ryssland, kastanje regnskog i Kaukasien och korkekskogar i Medelhavsområdet. På senare tid har avverkningen hejdats och många träd har planterats. Ofta har dock barrträd föredragits framför ursprungliga lövträd, eftersom de växer snabbare. Planteringar och monokulturer täcker nua stora landområden och detta erbjuder mycket dåliga miljöer för europeiska skogslevande arter. Andelen urskog i Västeuropa är endast två till tre procent (i europeiska Ryssland fem till tio procent). Landet med minst skogtäckt yta är Irland (åtta procent) och det mest skogbevuxna är Finland (72 procent). På Europas huvudsakliga landmassa dominerar lövskog. De viktigaste arterna är bok, björk och ek. I norr, på tajgan, är björken en mycket vanlig art. I Medelhavsområdet har många olivträd planterats. Dessa är mycket väl anpassade till det torra klimatet. En annan vanlig art i Sydeuropa är cypressen. Barrskog dominerar på högre höjder upp till trädgränsen och längre norrut i Ryssland och Skandinavien, för att övergå i tundra närmare Arktis. Den halvtorra Medelhavsregionen har stora mängder buskskog. En tunn öst-västlig landtunga av eurasisk grässlätt—stäppen—sträcker sig västerut från Ukraina och södra Ryssland tills den slutar i Ungern och övergår i tajga i norr. Istäcket under den senaste istiden och människans närvaro har påverkat utbredningen av Europas fauna. I många delar av Europa har de flesta stora djuren och överordnade rovdjursarter jagats till utrotning. Ullhårig mammut och uroxe var utdöda före slutet av neolitikum. Idag är vargar (köttätare) och björnar (allätare) hotade. En gång fanns de i de flesta delar av Europa, men skogsavverkningen fick dessa djur att dra sig längre och längre tillbaka. På medeltiden var björnarnas livsmiljöer begränsade till mer eller mindre otillgängliga berg med tillräcklig mängd skog. Idag lever brunbjörnen i första hand på Balkanhalvön, i norr och i Ryssland. Ett litet antal dröjer sig kvar i andra områden runt om i Europa (Österrike, Pyrenéerna och så vidare), men i dessa områden är populationerna utspridda och marginaliserade på grund av att miljöförstöringen. Allra längst norrut i Europa kan även isbjörnar påträffas. Vargen, den näst största rovdjuret i Europa efter björnen, finns mest i Östeuropa och på Balkanhalvön. Andra viktiga rovdjur är lodjuret, vildkatten, rävar, olika arter av mård, igelkott, olika arter av ormar, olika fåglar (ugglor och andra rovfåglar). Viktiga växtätare i Europa är sniglar, amfibier, fiskar, olika fåglar, samt däggdjur som gnagare, rådjur, vildsvin och i bergen murmeldjur, stenbockar, gems med flera. Havslevande organismer är också en viktig del av Europas flora och fauna. Havsfloran är mestadels fytoplankton. Viktiga djur i Europas hav är plankton, blötdjur, tagghudingar, olika kräftor, bläckfiskar, fiskar, delfiner och valar. Vissa djur lever i grottor, till exempel fladdermöss.
Demografi
Huvudartikel: Europas demografi Europa har cirka 730 miljoner invånare och är därmed efter Asien och Afrika den tredje folkrikaste världsdelen. Europa tillhör de mer tättbefolkade områdena på jorden, med genomsnittlig befolkningstäthet på 66/km². Framför allt i Väst-, Mellan- och Sydeuropa är befolkningstätheten relativt hög, medan den avtar starkt längre norrut och österut.
Språk
Huvudartikel: Europas språk Mer än 90 procent av Europas invånare talar språk som tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen men det finns även språk som tillhör andra språkfamiljer. Bland de indoeuropeiska är de slaviska, germanska och romanska språkgrupperna mest utbredda. Även grekiska, albanska, baltiska språk och keltiska språk samt romani räknas till de indoeuropeiska språken. Som lingua franca inom världsdelen fungerar engelska, franska, tyska och ryska. De uraliska språken är den näst största språkfamiljen i Europa. De indelas vidare i samojediska språk, som talas av några få tusen människor i den nordostligaste delen av Europa, och finsk-ugriska språk, en betydligt större gren. Dit räknas framförallt finskan, ungerskan och estniskan, som är viktiga nationalspråk, och minoritetsspråken samiska i Norden och ett antal andra i Ryssland. I den europeiska delen av Turkiet är turkiskan, som tillhör de turkiska språken, officiellt språk. Det talas även av minoriteter i grannländerna, särskilt i Bulgarien. Andra turkiska språk som gagauziskan och tatariskan är minoritetsspråk i olika delar av östra och sydöstra Europa. Det kalmuckiska språket, som talas vid Europas östra gräns nära Volga, är det enda mongoliska språket i Europa. Maltesiskan på Malta är det enda semitiska språk som används som officiellt språk i ett europeiskt land. Baskiskan, som talas i norra Spanien och sydvästra Frankrike, är ett isolerat språk som saknar kända släktingar. Dessutom talas idag många olika språk från olika språkfamiljer av personer som invandrat till världsdelen i senare tid. Det vanligaste alfabetet i Europa är det latinska alfabetet, följt av det kyrilliska alfabetet (i Ryssland, Vitryssland, Ukraina, Bulgarien, Serbien och Makedonien) och det grekiska alfabetet.
Religion
Huvudartikel: Religion i Europa Kristendomen dominerar helt som Europas huvudreligion. Omkring 75 procent av invånarna beräknas vara kristna, främst katoliker, protestanter och ortodoxa. Andra stora religioner i världsdelen är islam med ungefär 7 procent av befolkningen (främst folkgrupper i Sydosteuropa samt invandrare från muslimska länder), samt judendomen. Dessutom finns andra religioner företrädda bland invandrare från andra världsdelar, samt nya religioner. Omkring 18 procent av européerna är konfessionslösa, särskilt i städer och i de östeuropeiska länderna. Europa är nuförtiden i stor utsträckning sekulariserat.
Politik
Huvudartikel: Politik i Europa
Europeiska politiska organisationer
I mitten av 1900-talet grundades Europarådet som den första gemensamma europeiska institutionen. Europarådet omfattar numera, efter att den öst-västliga konflikten avlsutats, 47 stater. En annan betydande organisation är Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), som grundades 1975 som Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) som en blocköverskridande instans, och som förutom de europeiska länderna även innefattar USA och Kanada. "Europa" i politisk mening betyder ofta Europeiska unionen (EU) eller dess föregångare: Europeiska kol- och stålgemenskapen, som grundades 1951 av Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Tyskland, Italien och Frankrike, och som tillsammans med Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) och Europeiska ekonomiska gemenskapen 1957 blev "Europeiska gemenskaperna", oftast kallat "Europeiska gemenskapen". Med Maastrichtfördraget 1991 bildades Europeiska unionen, som innefattar de tidigare samarbetena. Större delen av de länder som tillhörde EFTA, som grundades på 1950-talet, har senare blivit medlemmar av EU. Efter dess senaste utvidgning 2004 har EU 25 medlemsländer. Ett antal ytterligare länder förhandlar om medlemskap.
Stater
EFTA Följande stater ligger helt inom Europas gränser. Till detta tillkommer några stater som delvis ligger i Europa
- Azerbajdzjan (delat mellan Europa och Asien)
- Danmark (utom Grönland i Nordamerika)
- Frankrike (utom Franska Guyana i Sydamerika, Guadeloupe och Martinique i Nordamerika och Réunion i Afrika)
- Georgien (delat mellan Europa och Asien)
- Kazakstan (delat mellan Europa och Asien)
- Portugal (utom Madeira i Afrika och Azorerna som ligger mitt i Atlanten
- Ryssland (delat mellan Europa och Asien)
- Spanien (utom Kanarieöarna, Ceuta och Melilla i Afrika)
- Turkiet (delat mellan Europa och Asien) Av kulturella och politiska skäl brukar brukar man dessutom räkna Armenien och Cypern som hörande till Europa.
Områden med särskild status
Se även Väpnade konflikter i Europa efter 1989.
- Abchazien (Georgien)
- Adzjarien (Georgien)
- Azorerna (Portugal)
- Färöarna (Danmark)
- Gibraltar (Storbritannien)
- Guernsey med Alderney, Herm och Sark (Storbritannien)
- Isle of Man (Storbritannien)
- Jersey (Storbritannien)
- Kosovo (Serbien och Montenegro)
- Nagorno-Karabach (Azerbajdzjan)
- Nachitjevan (Azerbajdzjan)
- Nordcypern (Cypern)
- Sydossetien (Georgien)
- Svalbard (Norge)
- Tjetjenien (Ryssland)
- Transnistrien (Moldavien)
- Åland (Finland)
Organisationer

- Europeiska unionen
- Europarådet
- EFTA
- OSSE Kategori:Europa Kategori:Världsdelar als:Europa ja:ヨーロッパ ko:유럽 ms:Eropah roa-rup:Evropa simple:Europe th:ทวีปยุโรป zh-min-nan:Europa

Limhamn

Limhamn uppstod som fiskeläge och industriort och blev 1886 municipalsamhälle inom Hyllie kommun, Oxie härad, dåvarande Malmöhus län. År 1889 tillkom Malmö-Limhamns järnväg (MLJ, i folkmun kallad "Sillabanan"), och samma år startade Skånska Cement AB en fabrik i Limhamn, vilken kom att utvecklades mycket snabbt under ledning av R.F. Berg, även kallad "Limhamnskungen". Från år 1901 omfattade municipalsamhället även en del av Fosie kommun. År 1906 ombildades municipalsamhället och hela Hyllie kommun till Limhamns köping, vilken 1915 inkorporerades av Malmö stad. Se även Limhamn-Bunkeflo

Öresundsbron

Öresundsförbindelsen eller i dagligt tal Öresundsbron är en 15,9 km lång spektakulär förbindelse över/under Öresund mellan Malmö och Köpenhamn. Förbindelsen består av en dubbelspårig järnväg och en fyrfilig motorväg. Motorvägen är för övrigt en europaväg med vägnummer E20. Från Lernacken strax söder om Malmö är det en 7,85 km lång bro över Öresund (varav 5,35 km i Sverige), fram till den 4,05 km långa konstgjorda ön Pepparholm (strax söder om Saltholm) varefter vägen går ner i en 4,05 km lång tunnel under Öresund, för att därefter dyka upp på Amager vid Kastrups flygplats. Brodelen består av två plan där järnvägen går under motorvägen. På Pepparholm svänger järnvägen ut från motorvägen och går ett stycke ifrån motorvägen (detta syns tydligt på bilden). Vid nedfarten till tunneln viker järnvägen in och lägger sig alldeles intill motorvägen. Tunneln består av fyra separata rör som ligger intill varandra i sidled. Öster om bron går motorväghalvorna i sär och järnvägen dyker upp mellan körfälten. På detta vis går järnvägen förbi betalstationen samt ytterligare några kilometer österut. Anledningen till att förbindelsens sista bit till Danmark går i en tunnel, är att en hängbros höga spann skulle kunna utgöra en fara för lufttrafiken till Kastrups flygplats. Som övergång från bro till tunnel byggdes den konstgjorda ön Pepparholmen. Ett alternativ till en konstgjord ö hade varit att använda den närbelägna ön Saltholm istället, men denna bedömdes ha en skyddsvärd natur och var dessutom klassad som naturreservat. Öresundsförbindelsen invigdes den 1 juli år 2000 av kung Carl XVI Gustaf och drottning Margrethe II av Danmark.

Se även

- Stora Bältbron

Externa länkar

- [http://osb.oeresundsbron.dk/frontpage/?lang=46 Öresundsbrokonsortiet]
- [http://www.algonet.se/~hogman/Oresundsbron.htm Öresundsbron, bilder m.m.]
- [http://www.highways.dk/danmark/broer/oresundsbro.php Dansk hemsida om Öresundsbron]
- [http://en.structurae.de/structures/data/index.cfm?ID=s0000333 Structurae: Øresund Bridge] (in English) Kategori:Öresundsregionen Kategori:Broar i Europa Kategori:Broar i Sverige Kategori:Motorvägar Kategori:Järnvägar Kategori:Tunnlar

Vägverket

Vägverket är en statlig myndighet i Sverige med bred verksamhet och vitt skilda arbetsuppgifter. Dess primära ansvar är att bygga och underhålla vägnätet i Sverige, men omfattar även bilregistret samt körkortsutfärdning. Sveriges riksdag och Sveriges regering bestämmer vilken inriktning Vägverkets arbete ska ha.
- Vägverket är även en av världens största redare. Vägverket Färjerederiet driver 38 färjelinjer i hela Sverige med plats för motorfordon. Maj på Malöleden, är Sveriges enda batteridrivna fartyg i kommersiell drift. Vägverket har två egna varv, Tenövarvet utanför Vaxholm samt Fridhems varv i Lysekil.

Extern Länk

- [http://www.vv.se/ Vägverkets hemsida] Kategori:Rederier Kategori:Svenska myndigheter Kategori:Vägtrafik i Sverige

Vägverket Färjerederiet

Vägverket Färjerederiet är en division av Vägverket som skapades 1992 för att driva vägfärjetrafik inom landet. Innan dess låg ansvaret på de olika produktionsenheterna inom Vägverket. 63 gula färjor transporterar årligen 21 miljoner passagerare och 11 miljoner fordon. I passagerarantal räknat är rederiet därför världens sjätte största rederi (2005). På uppdrag av Vägverket trafikeras 37 vägfärjeleder i det allmänna vägnätet. Rederiet trafikerar också Ekeröleden på uppdrag av Ekerö kommun. När vattnet fryser till på färjelederna i norr svarar de även för drift och underhåll av upp till 8 isvägar. Man ska vara uppmärksam på att det finns flera färjelinjer som Vägverket inte driver trots att de är av riksintresse för allmän trafik, exempelvis färjelinjerna från fastlandet till Ven, till Visingsö, till Gotland m.fl. Rederiet äger även två varv. Det ena är Tenövarvet utanför Vaxholm och det andra är Fridhems varv i Lysekil. Båda varven tar emot egna fartyg och externa kunder för underhåll, bottenbesiktningar och ombyggnationer.
- Färjelinjerna som Vägverket driver är följande:

Skåne, Blekinge, Småland

- Ivöleden
- Aspöleden
- Bolmsöleden

Göteborg, Bohuslän och Värmland

- Kornhallsleden
- Björköleden
- Hönöleden
- Nordöleden
- Svanesundsleden
- Lyrleden
- Malöleden
- Ängöleden
- Gullmarsleden
- Bohus-Malmönleden
- Hamburgsundsleden
- Sund-Jarenleden
- Högsäterleden

Närke, Östergötland, Södermanland, Gotland

- Vinöleden
- Stegeborgsleden
- Skenäslinjen
- Skanssundsleden
- Ekeröleden (på uppdrag av Ekerö kommun)
- Fårösundsleden

Uppland

Fårösundsleden
- Adelsöleden
- Arnöleden
- Vaxholmsleden
- Oxdjupsleden
- Ljusteröleden
- Blidöleden
- Furusundsleden
- Gräsöleden

Norrland

- Hemsöleden
- Ammeröleden
- Isöleden
- Håkanstaleden
- Holmöleden
- Avanleden
- Bohedenleden
- Röduppleden

Fartyg, i urval

- M/S Ulrika
- M/S Fröja
- M/S Pluto
- M/S Linéa
- M/S Svanhild
- M/S Fredrika

Externa länkar

- [http://www.vv.se/farja Vägvärket - färja]
- [http://www.vagverketfarjerederiet.se Vägverket Färjerederiet] Vägverket, färjerederiet

Gotland

Gotland är en ö och ett svenskt landskap i Östersjön, ca 90 km från den svenska fastlandskusten. Landskapet utgörs förutom av ön Gotland även av Fårö, Karlsöarna, Gotska Sandön samt flera mindre öar. Landskapet är även ett eget län (Gotlands län), en egen kommun (Gotlands kommun) samt eget stift (Visby stift). Landskapet har 42 000 kända fornlämningar. Den högsta punkten är Lojsta hed på 83 meter över havet.

Natur

Gotland består till största delen av kalksten och märgelsten som avlagrades under silur. På den södra delen kan man även hitta sandsten. Gotland bildades under en tid då Sverige låg vid ekvatorn och klimatet var betydligt varmare. Berggrunden bildades i en revmiljö Gotland är därför mycket rikt på fossil som är spår efter de djur (t.ex. trilobiter)som levde på Gotland under denna tid. Naturen på Gotland är starkt påverkat av den underliggande berggrunden med omväxlande slätter, skog, lövängar och myrar; runt stränderna klapperstensfält, strandvallar och raukar. Klimatet är milt, växtligheten artrik med bland annat många arter av orkidéer. Fågellivet är intensivt. orkidé

Ekonomi

Gotland är en jordbruksbygd, främst odlas vete och sockerbetor, dock är sockerbetsodlingen på nedgång sedan Danisco lade ner sockerbruket på ön, dessutom finns det en vingård på södra delen av ön, dessutom finns en lång tradition av fåravel. Gotlands näringsliv har dominerats av sten-, cement-, livsmedels- och elektronisk industri har länge haft en hög arbetslöshet speciellt vintertid då turistnäringen är mindre . Numera är turistnäringen en viktig del i Gotlands ekonomi och det finns mycket att se, för Gotland är det område i Sverige som är rikast på fornminnen, här finns nära hundra medeltida kyrkor.

Historia

Gotland var tidigt ett handelscentrum, tidvis också en högborg för sjörövare. Under medeltiden uppstod rivalitet mellan inflyttade tyska köpmän i Visby och de inhemska handelsbönderna, vilket ledde till inbördeskrig som bilades av Magnus Ladulås 1288. År 1361 intogs ön av den danske kungen Valdemar Atterdag, och först 1645, vid freden i Brömsebro blev Gotland svenskt. Se även Gotlands historia. Bild:Lärbro kyrka på Gotland.jpg|Lärbro kyrka på Gotland Bild:Lerkärl från järnåldern, funnet på Gotland.jpg|Lerkärl från järnåldern, funnet på Gotland Bild:Järnyxa från järnåldern, funnen på Gotland.jpg|Järnyxa från järnåldern, funnen på Gotland

Tätorter

- Fårösund
- Hemse
- Klintehamn
- Roma
- Slite
- Visby

Sport

- Speedwayklubben Bysarna
- Basketklubben Visby ladies, svenska mästare 2005

Citat

Citat av Falstaff Fakir: "Vatten är ett farligt gift, vilket omger Visby stift".

Externa länkar

- [http://www.alltomgotland.se AlltOmGotland.se - Allt om Gotland, semester, boende, resa]
- [http://www.guteinfo.com Gotlandsportalen Guteinfo]
- [http://www.gotland.se Gotlands Kommun]
- [http://www.gotland.se/imcms/servlet/GetDoc?meta_id=1039 Gotlands Kommun - Kultur och fritid]
- [http://www.gotland.net gotland.net - Gotland på internet, boende, attraktioner, resor, sport]
- [http://www.gotlandia.info/ gotlandia.info]
- [http://www.svenskakyrkan.se/stift/visby/ Svenska Kyrkan Visby stift]
- [http://swedia.ling.umu.se/Gotaland/Gotland/index.html Lyssna till några av Gotlands dialekter]
- [http://ostergarnslandet.se/ Bilder och texter om Östergarnslandet - Östra Gotland]

Se även

- Bläse Kalkbruksmuseum
- Gotlands Hesselby Järnväg
- Hansan
- Gutasagan Kategori:Svenska öar Kategori:Gotland Kategori:Öar i Östersjön Kategori:Sveriges landskap ja:ゴトランド島

Kategori:Fartyg

Huvudartikel: Fartyg Kategori:Sjöfart Kategori:Farkoster

Kategori:Sjöfart

Huvudartikel: Sjöfart Kategori:Transportväsen Kategori:Vatten

R. Mayence

Mayence Mayence Robert Mayence a vnou å monde e 1925 et mori e 1996. C' esteut on scrijheu e walon do payis d' Djumet. Il a moussî a l' ALWAC diviè 1981 et scrire des arimeas eplaidîs dins l' Bourdon. Els a rashonné dins des lives, sipårdous emey ses soçons, dizo titraedjes: “Èm vî coron” (1983), “Del vesprêye a l' aireur”; “El tins ki passe”; “Mawes et rizetes”, “Sonnets et rondeaux wallons”. Il a scrît eto deus rimêyès sinnetes “Adan et Eve e paradis” (1982) et “Djouweus d' cwåtes” (1985). sinnete Ene ramexhnêye di ses arimeas a rexhou e 2003 ås eplaidreyes do Bourdon dizo l' tite "Pluctaedjes". Di s' mestî, il esteut indjenieur tchimisse. Si aveut i bouté lontins e Congo.

Les tinmes da Robert Mayence

Gn a des classikes mins eto des sacwès k' on n' voet waire e walon :
- des arimeas so l' Afrike.
- des arimeas sol tchimeye, li Grand Cpetaedje, li lwè da Lavoisier.

L' arimea "Eternité"

Corwaitaedje.

Di s' mestî, Robert Mayence esteut tchimisse. Dins l' arimea "Eternité, on rtrove tote ene rîlêye d' atuzes di s' mestî, et eto di ses croeyances rilidjeuses :
- Li lwè d' Lavoisier : :El fornåjhe ki rostit l' solea :Les pires, les aiwes, nos blancs oxheas :Ont stî skepyîs dins l' minme dinrêye :Ki, dispu des miyårds d' anêyes, :S' dismantche dins l' niût d' l'eternité, :Mins, sins rlåtche, erclape les bokets Li cour do solea, les pires, evnd sont fwaits d' atomes, ki s' rimaxhnut mins ki n' si svintèt nén : gn a rén ki s' piede, gn a rén ki s' wangne, totafwait candje fok di cogne.
- Li teyoreye electronike do cpetaedje des atomes, ezès hôtès timprateures, avou des hôts tinkias electrikes (aloumires) k' est en erote dins les bombes atomikes: :Didins les dloujhes, a côps d' tonwere, :Air, feu, såvlon, dins leu candjmints :Divénront ptete do fier, do vint svintèt
- L' atuzlêye di l' "univiers årmonica" ki n' si stindrè nén tofer, mins si stind pu si racrapote… :Et rmoussî dins l' noer trô ki boût, :Et tins d' rastokî l' prumî oû po si ristinde après. :El sinte espiter et brotchî :Po ndè fé rcrexhe on noû stoelî.
- Li metansicôze : mågré tos ces candjmint la, c' est bén lu ki vike co, pa si åme. :Tote el foice di mi åme resserêye, :Dins ene estritchote di foumire. (…) :Dins l' pus groûlant d' tos les dalaedjes, :Em dispåde disk' å dbout des ådjes.
- Li fwè en on Grand Askepieu, on Bon Diu ki moenne l' atelêye. :Magrouyîs, spotchîs dins Ses mwins, :Nos n' ershonnrans pus a grand tchoi :Cwand l' Bon Diu prustirè s' nouve påsse.

Ratournaedje del prumire sitrofe.

- Mwaisse-modêye : :El fornåjhe ki rostit l' solea, :Les pires, les aiwes, nos blancs oxheas :Ont stî skepyîs dins l' minme dinrêye :Ki, dispu des miyårds d' anêyes, :S' dismantche dins l' niût d' l' eternité, :Mins, sins rlåtche, erclape les bokets :Eyet rmaçnêye ene nouve istwere.
- E l' inglès :Eternity :The furnace that roasts the sun :The stones, the waters, our white bones :Were created in the same matter :That (the one which), since billions of years :Melts in the night of Eternity :Over and over, recycling its particles :To rebuild a New History
- e francès. :Eternité :La fournaise qui brûle dans le soleil :Les pierres, les eaux, nos os blancs :Ont été créés dans la même matière :Que (celle qui) depuis des milliards d'années :Se fond dans la nuit de l'Eternité :Mais, sans relâche, recolle ses morceaux :Pour rebâtir une Histoire nouvelle...
- e castiyan. :Eternidad :La hogera que arde en el sol :Las piedras, las aguas, nuestros huesos blancos :Se creó en la misma materia :Que (aquella que) desde billiones de años :Se desplega en la noche de la Eternidad :Pero, sin cesar, recicla sus particulas :Para recrear una nueva historia.... Sourdant : "Adumoul" sol Djåspinreye Todi.

Hårdêye difoûtrinne

- [http://rifondou.walon.org/mayence.html Li pådje da Robert Mayence]

po�ciel ruletka zas�ony samsung true tone media

:: RELATED NEWS ::

Cause For Conflict
A discografia de Kreator:

Endless Pain (1985)

01. Endless Pain 02. Total Death 03. Storm Of The Beast 04. Tormentor 05. Son Of Evil 06. Flag Of Hate 07. Cry War 08. Bone Breaker 09. Living In Fear 10. Dying Victims

Pleasure To Kill (1986)

01. Intro (Choir Of The Damned) 02. Ripping Corpse 03. Death Is Your Saviour 04. Pleasure To Kill 05. Riot Of Violence 06. The Pestilence 07. Carrion 08. Command Of The Blade 09. Under The Guillotine 10. Flag Of Hate 11.

Outcast (album)
A discografia de Kreator:

Endless Pain (1985)

01. Endless Pain 02. Total Death 03. Storm Of The Beast 04. Tormentor 05. Son Of Evil 06. Flag Of Hate 07. Cry War 08. Bone Breaker 09. Living In Fear 10. Dying Victims

Pleasure To Kill (1986)

Teatro nos Estados Unidos da América
O teatro nos Estados Unidos da América é baseado na tradição ocidental, na sua maioria emprestado dos estilos de performance que prevaleciam na Europa na época de sua introdução no país. Hoje em dia, está fortemente interligado com a literatura, filmes,