:: wikimiki.org ::

Förstärkare

Förstärkare

Förstärkare används för att öka amplituden (multiplikativt) hos en signal utan att i övrigt förändra dess utseende. Förstärkare är vanliga i radio- och TV-apparater för att öka ljudets volym och har i dessa sammanhang reglerbar förstärkningsgrad. Förstärkare är också en viktig del av all tele- och datakommunikation.

Klasser

Förstärkare indelas i tre klasser: ;Klass A: Ingen eller mycket liten negativ återkoppling, låg effekt, klipper nästan inte alls ;Klass AB: En kompromiss, push-pull fast med bias, medelhög negativ återkoppling, klipper mjukare än klass B ;Klass B: Ren push-pull med mycket återkoppling och hög distorsion, hög effekt, klipper tvärt av så att sinusvåg blir till fyrkantsvåg ”Klipper” är här använt som term för avhuggna ljudsignaler – en allmänt använd term bland fackfolk.
- Klass A är den typiska rörförstärkaren och i viss mån vissa MOSFET-förstärkare.
- Klass AB är den vanliga förstärkaren i ljudutrustning.
- Klass B används ofta till att styra motorer - DC eller pulsbreddmodulerade.

Se även

- Operationsförstärkare
- Rörförstärkare Kategori:Hemelektronik

Amplitud

Amplitud är ett icke-negativt skalärt mått på en oscillerande vågs höjd. Bild:Amplitude_Wave.png Avståndet y är amplituden av vågen. Ibland benämns denna höjd för toppvärde (en. peak amplitude) för att skilja det mellan effektivvärdet (en. root mean square value) som används inom elektroteknik. Det finns några sätt att formalisera uttrycket amplitud: # amplituden av en våg är absolutvärdet av dess höjd, motsvarande den största elongationen (avvikelsen från jämviktsläget) hos en punkt. # amplituden är absolutvärdet av vågens förskjutningshöjden mätt relativt dess medelvärde. Oftas används medelvärde = (förskjutning)_max - (förskjutning)_min. # amplituden är halva absolutvärdet av medelhöjden mellan maximala och minimala elongationen. Definition 3 är den standardiserade definitionen för fysikaliska fenomen. För en enkel sinusvåg på formen

y=A\cdot\sin(\omega t - 2 \pi k) + b

är A amplituden.

Se även

- Grupphastighet
- Våghastighet
- Frekvens
- Våglängd

Multiplikation

Multiplikation är ett av de grundläggande räknesätten (operationerna) inom aritmetiken. Dess symbol, multiplikationstecknet, är en punkt placerad på samma höjd som plus- och minustecknet, · (Unicode-kod U+00B7), alternativt ett kryss, × (Unicode-kod U+00D7). Tal som multipliceras med varandra kallas för faktorer, resultatet av en multiplikation kallas produkt. Man kan definiera multiplikation som upprepad addition. Exempelvis, 4 multiplicerat med 3 blir 4 + 4 + 4 = 3 + 3 + 3 + 3 = 12. Då en och samma term multipliceras en eller flera gånger med sig själv brukar operationen i regel skrivas om till en passande potensform. Exempelvis, 5 · 5 · 5 blir 5³ (läs "fem upphöjt till tre"). En produkt där noll faktorer ingår kallas en tom produkt och är lika med 1.

Se också

- addition
- subtraktion
- division Kategori:Aritmetik ja:乗法 ko:곱셈 simple:Multiplication th:การคูณ

Signal

En signal är en informationsbärare från en sändare till en mottagare.

Television

Television kan syfta på # television, vanligen förkortat TV # Television (musikgrupp)

Volym

Volym # eller rymd är inom geometrin det rum som upptas av en tredimensionell kropp (mäts i m³, dm³ (liter) m.fl. volymenheter). Se Volym (geometri) # Inom akustik; styrkan i ett ljud. # bokvolym, ett band. Kategori:Geometri Kategori:Akustik

Datakommunikation

Datorkommunikation (ofta kallad 'datakommunikation') behandlar kommunikation mellan datorer i nätverk. Datorkommunikation spänner över ett antal områden, såsom om konstruktion och analys av kommunikationsprotokoll, dimensionering av datornätverk, mobila och trådlösa nätverk, sensornätverk, peer-to-peer nätverk, distribuerade system, realtidskommunikation, informationsteori, telekommunikation, köteori och kryptologi.

Se även

- Datornätverk
- Telekommunikation !

Återkoppling

Återkoppling, även feedback, är en process i olika typer av system, där en del av utsignalen kopplas till systemets insignal. Återkoppling används bland annat i elektriska, akustiska och mekaniska system och i matematiska modeller. Återkoppling delas upp i positiv och negativ återkoppling. Positiv återkoppling leder till resonans. Negativ återkoppling används i förstärkare för att motverka att den driver, genererar eget brus, är olinjär och instabil. Metoden uppfanns av Harold Stephen Black år 1927. Vid 100% återkoppling självsvänger systemet. ja:フィードバック

Distorsion (teleteknik)

Distorsion är synonymt med förvrängning, förvridning, förvanskning, förvändhet, skevhet, snedvridning, vrångbild. Inom telekommunikation och signalbehandling har termen distorsion följande betydelse:
#I en apparat eller enhet, förvrängning av en signal då den passerar systemet; avvikelsen på utsignalens vågform i jämförelse med insignalens vågform när den har överförts av apparatens överföringsfunktion.

Distorsion kan förorsakas från flera mekanismer. Exempelvis icke-linjära överföringsfunktioner i aktiva komponenter som exempelvis elektronrör, transistorer, operationsförstärkare. Distorsion kan också orsakas av passiva komponenter som exempelvis koaxialkabel eller fiberoptisk ledning eller genom inhomogeniteter, reflektioner, m.m. i ledningen. # I en teleprinters signalöverföring, förskjutningen av en signalpuls från dess riktiga position relativt början av startpulsen. (?)

Distorsion i ett stark- och svagströms sammanhang

En uppdelning av distorsion efter hur den genererats:

- Analogt genererad distorsion. Distorsion som uppkommer i analoga system beroende på faktorer som genom olika typer av förvrängningar adderar/subtraherar information till den analoga grundsignalen.
- Digitalt genererad distorsion. Distorsion som uppkommer i digitala system beroende på faktorer som genom olika typer av förvrängningar adderar information till den ursprungliga digitala signalen.

Förvrängningen kan antingen vara komponent-, process- eller systemberoende:

- Komponentberoende förvrängning kan skapas på grund av felaktigt vald komponent eller fel i komponent. Den kan även skapas på grund av att den komponent som valts är en kompromiss.
- Processberoende förvrängning skapas av att antingen processen självt skapar förvrängning eller att en annan process påverkar den egna processen. Det kan också bero på ett kostruktionsfel eller en kompromiss. Förvrängningen kan också förorsakas av handhavadefel eller yttre miljöfaktorer.
- Systemberoende förvrängning skapas då olika processer på olika sätt antingen på grund av interfaceproblem eller andra anpassningsproblem inte samverkar på det sätt som avsetts. Det kan även bero på kostruktionsfel eller en kompromiss. Förvrängningen kan också förorsakas av handhavadefel eller yttre miljöfaktorer.

Några distorsionstyper:

- Intermodulationsdistorsion eller IM-distorsion kan uppstå genom dålig matchning mellan ingående komponenter, olinjäriteter, dålig skärmning, signalspegling eller annan påverkan av yttre eller inre signal, nätdelen mm och på så sätt adderar nya signaler till ursprunget.
- Transient Intermodulationsdistorsioneller TIM-distorsion - ex. ljudet "smetar" ihop och man kan inte klart urskilja olika instrument (transparens). TIM<3% för att klassas som HiFi.
- Harmonisk distorsion - ex. distorsionen följer ljudet i klang och nivå.
- THD (Total harmonisk distorsion) - ex. distorsionen följer ljudet i klang och nivå. Med total menas att man tittar på vad som kom in och jämför med vad som kom ut i hela systemet.
- Övergångsdistorsion uppstår vid felanpassning mellan två processer eller system, det kan även genereras i komponenter.
- Fördistorsion en typ av signal som läggs till för att senare motverka distorsion i en process eller ett system.
- Överstyrningsdistorsion uppstår då signalen förstärks mer än vad förstärkaren klarar av. Man skiljer bland musiker på om signalen är överstyrd innan förstärkaren med någon typ av box eller om det är fråga om "äkta" slutstegsdistorsion. Den sistnämnda anses ge ett "fetare" ljud och vara mer "äkta".
- Vikningsdistorsion -vid digitalisering av anloga signaler så kan en tex. slät sinussignal ha ett "hack" mitt i detta hack ser inte AD-omvandlare utan "tror" att det är fråga om två separata kurvor. Om tex sinusvågen är 456 Hz så tror DA-omvandlaren att det är en 912 Hz våg vilket är en ganska stor skillnad.

Ljud och distorsion

När det gäller ljud har distorsionen en framskjuten plats. Å ena sidan vill den äkta HiFi-entusiasten att hans anläggning skall återge ljudet utan förvanskning (distorsion). Men å andra sidan så kan det som han skall återge redan vara distorderat. Vid avlyssning av en skiva med Jimi Hendrix skall ljudet från hans gitarr vara distat/överstyrt. Men en distad gitarr ger ifrån så många övertoner och annat att det knappast efter 4-5 led låter som när han spelade. Ljudets väg
# Gitarren återkopplar via högtalaren i förstärkaren och ljudet som kommer ut ur högtalaren mickas upp. En mekanisk rörelse i luften omvandlas till en analog elektrisk signal i mikrofonen. # Signalen från mikrofonen skall förstärkas i ett analogt eller digitalt mixerbord och sedan läggas på en mastertejp (numera AD-omvandlas och sparas på hårddisk). # Från mastertejpen (numera hårddisken) skall sedan det inspelade ljudet in i gravyrmaskinen (numera CD-brännaren). # Från den pressade skivan (numera CD'n) skall en nål (numera laserstråle) läsa informationen och anpassa den efter en RIAA-kurva (numera DA-omvandla (OBS! Inte samma sak som RIAA)) och sedan återigen förstärka upp signalen och genom en elektromekanisk koppling till luften (högtalare) nå våra öron. Den som för en sekund tror att in och ut stämmer överens till hundra procent må så tro - för mer än just tro är det inte. Alla omvandlingar skalar bort ljudinformation, vare sig det är analoga eller digitala, och lägger till nya som distorsion och brus. Interferens och inetermodulationsproblemen kanske är små här och där - men tillsammans blir de stora. Nu vill ju HiFi-entusiasten kanske tillföra så lite som möjligt av "skräp" men hur då? När Jimmi Hendrix spelade live var ljudnivån, låt säga 120 dB och vad kan man åstadkomma i ett hem? Idag är det väl bara Bilbasljudtävlande som kan komma i närheten. Men dom är ju å andra sidan inte intresserade av gitarrer - möjligtvis basgitarrer. Så frågan är; - Kan man avlyssna Jimi Hendrix utan att komma upp i 120 dB om man vill vara HiFi? Det är dessutom så att om man är HiFi-entusiast och dessutom rör-entusiast så älskar man harmonisk distorsion. För att en transistor eller MOSFET-baserad förstärkare skall kunna låta varmt är man tvungen att mixa ihop det nakna ljudet med i princip samplad harmonisk distorsion i en signalprocessor för tusentals kronor. Det är ju även så att en HiFi-entusiast kan, åtminstone säger han så själv, avgöra hur mycket distorsion en högtarakabel genererar. Att en sladd med knappt en 1 mm² grov ledare inte kan leverera lika höga strömmar som en 16 mm² förstår vi alla. Men i den högre skolan är kanske alla kablar 16 mm² men skillnaden är kanske mellanrummet mellan de två parterna, skillnad på kopparn i ledaren eller om den ena är skärmad eller kabeln ligger i en slinga så att den - o hemska tanke korsar sig själv. Att då påstå sig höra skillnader som inget testinstrument i världen kan registrera faller på sin egen orimlighet. - Å andra sidan nöjer sig folk idag med den arma ljudkvalitet som mp3 står för. Vilket i sammanhänget är som att lyssna på musik i en gammaldags telefon.

Bild och distorsion (ej i optisk synvinkel)

På TV'n är det kanske mer uppenbart för envar med förvrängning (distorsion). I färg-TV'ns barndom var det intressant att se på hockey. Först kom spelaren sen kom färgen. Den eftersläpning så fanns berodde till en del på att den fosfor man använde i bildröret var slöare än den idag. Men den nya tekniken har nästan samma problem. En vanlig TFT-monitor har idag kanske en responstid på 25 ms, en bra monitor har möjligen 12 ms men för att se filmer som ligger på DVD behövs kanske 8 ms. Om något år ligger säkert normalvärdet där. En skärm som har lång responstid "hackar" sig fram genom filmen på ett tämligen störande sätt. Det finns fler störningar som beror på förvrängning. Så länge vi har analog TV så kommer vi att i någon mån han tvillingbilder att se på. Detta kan bero på felinställd TV-antenn eller på att två sändare interfererar med varandra. Vidare kan bilder ha mer eller mindre brus. Att vi dessutom har optisk distorsion pga kameralinser och kanske regndroppar på linsen gör livet fullkomligt. När sedan den digitala TV’n är allmän kommer vi att få en mer digital förvrängning som mest uppenbart yttrar sig genom att det visas en bild eller inte på TV’n – ungefär som när mobilen hackar fram rösten på andra sidan.

Distorsion i starkströmsnät - dvs 220 Volt och mer

I ett oscilloskop ser en kurva som mäter ett vanligt strömuttag ut som en jämn "bergodalbana". Signalen är en sinusvåg som ändlöst sveper förbi. Men så vrider någon på en dimmer för att få dämpad belysning och den fina signalen ser mer ut som tänderna på en rasp. Vad är det som händer? Bild:Sinusvåg 600px.png Dimmern har som huvudkomponent en halvledare som kallas för triac och den hackar sönder sinusvågen i små (om dimmern är nedvriden) bitar. Vid varje hack uppstår en eller fler övertoner vilket är en slags förvrängning som adderas till sinusvågen och kan ses på oscilloskopet som en tagg på det som förut var mjukt rundat. Den taggen klingar av i takt med att avståndet växer eftersom den innehåller så lite energi. Men sådana här taggar kan vara orsakade längre bort och ha ett större energiinnehåll och åska ger väldigt stora taggar. Men även norrsken och solfläckar ger störningar. Om man skickar Internet på elledning eller har en snabbtelefon som sickar signalen på elnätet så kan det också ses som taggar eller störningar av den jämna sinusvågen. Stora industrier kan också störa elsignalen. Dagens moderna elnät innehåller övertoner i varierande grad. Då halten i 3:e ordningen 150Hz, är hög ökar strömmen i nolledaren dramatiskt. Ett uppmätt värde i 3:e övertonen kan till och med vara högre än själva grundtonen 50Hz. Nolledaren som har mindre area (i trefas - där finns 3 ledare och bara en nolla) blir mycket varm vid sådan harmonisk distorsion.

Externa länkar

:[http://www.s3.kth.se/mst/edu/present/htmlsiganalys/sld020.htm Bild på distortion]

Källor

Källa: Amerikanska Federal Standard 1037C med stöd i MIL-STD-188

Sinusvåg

Sinusvåg, är den enda naturliga svängningsrörelsen för ett fritt svängande system. Den är till exempel den minsta beståndsdelen av en ton. En sinuston är en jämn ljudvåg med konstant frekvens och amplitud, utan övertoner. Upplevs ofta som tråkig och monoton (inte så konstigt, eftersom det faktiskt bara är en ton). Kan ritas upp med hjälp av den matematiska funktionen sinus. Varje annan kontinuerlig stationär vågrörelse som kan finnas hos ett fritt svängande system kan byggas upp genom att kombinera ett stort antal sinusvågor. Alternativt kan varje annan kontinuerlig stationär vågform brytas ned till sen summa av ett antal sinusfunktioner, vilka har samma frekvens som den lägsta i svängningen ingående frekvensen (grundtonen) samt heltalsmultipler av denna (övertonerna). Se Fourierserie.

Fyrkantsvåg

En fyrkantsvåg eller fyrkantvåg är en benämning på en elektrisk (ibland akustisk) signal som periodiskt växlar mellan två bestämda spänningsnivåer. En perfekt fykantsvåg finns bara i teorin eftersom den skulle innebära att spänningen stiger eller sjunker oändligt snabbt mellan de båda lägena, vilket är fysikaliskt omöjligt. Ljudet från en fyrkantsvåg som spelas upp i en högtalare upplevs av de flesta som hårt och lite obehagligt, inte helt olikt det ljud som uppstår då man blåser hårt i t ex en trumpet.

Klipper

När en förstärkare klipper så hugger den av ljudsignalerna eftersom förstärkaren just då skulle behövt ha 2-3 ggr så mycket drivspänning att arbeta med. Det är då signalens dynamik överstiger förstärkarens förmåga att förstärka utan förvrängning eller distorsion som fenomenet klippning uppstår. distorsion Eftersom termen klipper, INTE har med frisöryrket att göra just här, har här den vanligaste formen ordet används i angetts. Grundformen att klippa används i stort sett aldrig. Termen beskriver ett fenomen - förstärkaren har börjat att klippa, förstärkaren klipper. Det har ej heller med en klippa (berg<>sten) att göra. Ej heller med fartygstypen klipper. Om signalen är en böljande sinusvåg och är just bara det - en enkel ton. Skulle denna enkla ton klippas av en förstärkare så skulle först och främst dess toppar huggas av. Resonanser och annat som uppstår vid överstyrning blandas så med grundtonen och en helt ny signal har bildats med grundtonen som bas. Denna distorsion är i viss harmonisk efersom den - så att säga - hänger på grundtonen. Men när klippningen är mer än någon procent så finner lyssnaren ingen harmoni i lyssnandet. En rörförstärkare beter sig annorlunda än en transistorförstärkare i ett sådant läge. I en rörförstärkare komprimeras signalen innan den klipper varför en rörförstärkare kan hantera ett större dynamikområde än en transistorförstärkare. Man kan dock använda kompressorer för att trycka ihop ljudet innan effeksteget. Ljud som är processerat på sådant vis saknar ´den dynamik som tex. en symfoniorkester har. Men om avsikten är att leverera en rytmiskt pulserande ljudmassa med inslag av lite varierande toner för dans och så - må det vara hänt. Alltså med en kompressor kan man närma sig klippningsgränsen under kontrollerade former och kan spela med högre uteffekt än utan.

MOSFET

MOSFET (metal oxide semiconductor field effect transistor) är en fälteffekttransistor.
- MOS-transistor är en benämning på en transistor med isolerat styre.
- FET-transistor är en benämning på en transistor där strömmen mellan emitter och kollektor styrs kapacitivt från styrelektroden genom fälteffekten. En MOSFET består av en kanal med halvledarmaterial av n- eller p-typ och kallas med detta som grund för nMOSFET eller pMOSFET. Traditionellt används kisel som halvledarmaterial, men vissa tillverkare, särskilt IBM, har börjat använda en legering av kisel och germanium (SiGe) i MOSFET-kanalerna. Det finns förvisso halvledare med bättre elektriska egenskaper än dessa, som till exempel galliumarsenid (GaAs), men de bildar ingen oxid som kan användas som isolator mot gate-kontakten. MOSFET är idag den vanligaste och mest spridda transistortypen. Den används i stort sett i all digital elektronik. Den stora utbredningen beror på att digitala kretsar baserade på MOSFET endast använder energi i själva övergångsögonblicket, vilket betyder att energiförbrukningen är proportionell mot frekvensen. MOSFET används också i ljudslutsteg med höga effekter. Faktorer som spelar in när MOSFET väljs: transistor # Termisk karakteristik, är självreglerande. # Frekvensåtergivning, 30 till 100 gånger snabbare än vanliga transistorer. # Okänslighet för överspänning och överström. # Hög dämpfaktor medför att utgången tål kortslutning. # Enkel kretslösning i jämförelse med vanliga transistorer. # Klippningförmåga liknande radiorör dvs. en mjuk klippning. # Hög dämpfaktor - klarar av att driva olika former av laster speciellt i det låga frekvensregistret. kategori:elektronik

Operationsförstärkare

Operationsförstärkare, integrerad krets med hög förstärkning. Ett vanligt användningsområde för operationsförstärkare är som byggelement i funktionskretsar, där man ofta använder negativ återkoppling för att begränsa förstärkningen. En operationsförstärkare matas vanligen med likspänning, ±V_cc. För att räkna på operationsförstärkare i en krets används en ideal operationsförstärkare. Den ideala operationsförstärkarens egenskaper är:
- oändlig förstärkning
- oändlig inimpedans
- ingen utimpedans I praktiken har en operationsförstärkare dock vissa begränsningar:
- hög förstärkning, minst 100 000 gånger
- hög inimpedans, ofta över 1 M Ω
- låg utimpedans, under 100 Ω Den kan i grova drag beskrivas som en förstärkare med en inverterande ingång (-) och en icke-inverterande ingång (+). Spänningsskillnaden mellan dessa båda ingångar förstärks och normalt har operationsförstärkaren mycket stor förstärkning. Att studera operationsförstärkare medför studier av återkoppling (feed-back) eller motkoppling som det också kallas. Titta på en opamp-krets och du hittar återkoppling. Tillsammans bildar opampen, och konceptet med återkoppling, hjärtat i många analoga kretsar. Återkopplingen ökar bandbredden och förbättrar de linjära egenskaperna. Många operationsförstärkare kan motkopplas ner till genomgångsförstärkning (x1) utan att det uppstår stabilitetsproblem. Andra klarar inte alls detta eller också måste de kompenseras med ett yttre RC-filter. Historia
Opampar i en eller annan form har funnits under lång tid. De användes först som räknande element i analoga datorer. De kan utföra sådana matematiska operationer som subtraktion, teckeninvertering, delning, integrering och differentiering. Det var genom att utföra dessa operationer som de fick namnet operationsförstärkare. De första operationsförstärkarna var stora, otympliga och effekthungriga komponenter, baserade på rörteknik. De var relativt dyrbara och jämfört med dagens opampar ganska opålitliga. För att få bra prestanda hos dem måste dessutom många av komponenterna vara noggrannt anpassade till varandra. När transistorn 1948 uppfanns av Brattain, Bardeen och Schockley, revolutionerade detta hela elektronikbranchen och opamparna var inget undantag från detta. Transistorn minskade storleken och priset på opampen samtidigt som pålitligheten ökade. Fortfarande fanns det dock vissa nackdelar. Komponenter, såsom ingångstransistorerna måste fortfarande vara noggrannt matchade med varandra för att undvika funktionsfel och priset var fortfarande för högt för att opamparna skulle bli allmänt tillgängliga. Svaret på detta problem, och naturligtvis en hel del andra, var uppfinningen av den integrerade kretsen av Texas Instruments och Westinghouse i början av 1960-talet. De individuella komponenterna i en opamp kunde nu matchas mycket exakt eftersom de alla tillverkades på samma kiselskiva, där kemikalierna kom från samma burk och som tillverkades under samma tryck och samma temperatur. Att tilverka operationsförstärkare blev nu billigt och det blev lätt att hålla en hög standard. Opamparnas framgång var given och de har nu en framstående position när det gäller analoga IC-kretsar. Grundegenskaper
Kategori:Elektronik ja:オペアンプ

Kategori:Hemelektronik

Huvudartikel : Hemelektronik Hemelektronik Kategori:Elektronik Kategori:Vardagsdetaljer

David Morse

David Morse (Hamilton Massachusetts (VS), 11 oktober 1953) is een Amerikaans acteur. Morse werd geboren als zoon van Charles en Jacquelyn Morse, en heeft drie zussen. Hij volgde een opleiding tot acteur aan de William Esper studio. Hij is sinds 1982 getrouwd met Susan Wheeler Duff, en zij hebben drie kinderen. Na de aardbeving van 1994 in Californië verhuisde het gezin naar Philadelphia. Morse werd bekend als Dr. Jack "Boomer" Morrison in de televisieserie St. Elsewhere. Hij wordt vaak gecast in verfilmingen van boeken van Stephen King, zo speelde hij een belangrijke bijrol in de film The Green Mile, in 1999. Morse ja:デヴィッド・モース

kalorie narty w szwajcarii aminokwasy wagi video poker

:: RELATED NEWS ::

List of nuclear and radiation accidents
This article covers notable accidents involving nuclear and radioactive material. In some cases, these incidents involve people being injured or killed due to the release of radioactive contamination. Most incidents involve accidental releases that have caused contamination, but had no other immediate effects. Due to government and business secrecy, it is difficult to determine with certainty the extent of

Braniff
Braniff International Airways was an airline that existed from 1928 until 1982. After it ceased operations in 1982, the Hyatt corporation bought the remaining company assets, and the airline flew from 1984 until 1989. The last link to the original corporation was forever gone until

Galactic Empire
Galactic empires are a fairly common theme in science fiction. Many authors have either used a galactic empire as background, or written about the growth or decline of such an empire. The capitol of a galactic empire is frequently a core world. Some of these empires are clearly based on the Roman Empire; the Galactic Empire

Nuclear accidents
This article covers notable accidents involving nuclear and radioactive material. In some cases, these incidents involve people being injured or killed due to the release of radioactive contamination. Most incidents involve accidental releases that have caused contamination, but had no other immediate effects. Due to government and business secrecy, it is difficult to determine with certainty the extent of

Nistru
The Dniester is a river in Eastern Europe. It rises in Ukraine, near the border with Poland, and flows toward the Black Sea. For a short while it marks the border of Ukraine and Moldova, after this on the east bank is the breakaway region of Transnistria. It leaves thi

Braniff International Airways
Braniff International Airways was an airline that existed from 1928 until 1982. After it ceased operations in 1982, the Hyatt corporation bought the remaining company assets, and the airline flew from 1984 until 1989. The last link to the original corporation was forever gone until

Themes in Science Fiction

- Aliens (see Aliens in fiction)
- Alien invasion
- Benevolent aliens
- first contact
- Principles of non-interference (e.g. Prime Directive)
-

Braniff Airlines
Braniff International Airways was an airline that existed from 1928 until 1982. After it ceased operations in 1982, the Hyatt corporation bought the remaining company assets, and the airline flew from 1984 until 1989. The last link to the original corporation was forever gone until

Braniff International
Braniff International Airways was an airline that existed from 1928 until 1982. After it ceased operations in 1982, the Hyatt corporation bought the remaining company assets, and the airline flew from 1984 until 1989. The last link to the original corporation was forever gone until

Naturalistic spirituality
Naturalistic Spirituality is a term for a variety of religious and/or philosophical beliefs which pertain to the human experience of the numinous. Chief among modern forms of naturalistic spirituality is Pantheism, but the term may also apply to the beliefs of some pagans, many Taoists, some Buddhists, a number of Hindus, a