:: wikimiki.org ::

Folk

Folk

Folk (fsv. folk; sannolikt besläktat med lat. populus, "folk"), den ursprungliga betydelsen i germanska språk förefaller vara "mängd, hop, skara", ordet är sannolikt besläktat med orden "fylka, fylke". Den vanligaste betydelsen av folkbegreppet är enligt Svenska akademiens ordbok som sammanfattande benämning på de människor som bor i eller härstammar från samma land eller stat. Ibland men inte alltid är folk synonymt med nation eller folkgrupp. I nutida sammanhang är ordet folk ett delvis svårdefinierat begrepp, ofta använt inom sociala eller politiska sammanhang om ett kollektiv av människor med vissa gemensamma karakteristika eller i andra sammanhang för att beteckna befolkningens stora massa i ett visst land eller område. Folkbegreppet har i politiska sammanhang varit mest populärt hos socialistiska och nationalistiska åsiktsriktningar. Socialisterna använder folkbegreppet för att klarare och i positiva ord illustrera klasskampens innebörd. Nationalister har velat dra en gräns mellan det egna folket och andra folk; ibland med en innebörd av rastänkande och ibland för att dra gränsen efter historiska eller kulturella linjer. En svårighet för många nationalistiska åsiktsriktningar har varit att skilja mellan folk och nation. Frågan är också vem som ska avgöra vad som är ett folk och vad som "bara" är en grupp inom ett folk; en ständigt aktuell problematik utgörs av Mellanösternkonflikten.

Se även

- demokrati
- folkrepublik Kategori:Statsvetenskap Kategori:Etnologi

Fornsvenska

Fornsvenska är den svenska som talades under perioden 800-1526. Fornsvenskan brukar delas upp i:
- Runsvenska - 800-1225.
- Klassisk fornsvenska - 1225-1375.
- Yngre fornsvenska - 1375-1526.

Exempel

Exempel på fornsvenska ur Erikskrönikan från 1320-talet: :Birger jerl, then wise man. :Han loot Stockholms stad at byggia :med digert with oc mykin hyggia, :eth fagerth hus ok en godhan stadh :alla ledh swa gjort som han badh. :Thet er laas fore then sio, :swa at karela göra them enga oroo. :Then sio er god, iak sigher for whi: :nittan kyrkiosokner liggia ther i :ok um kring sion siu köpstäde.

Se även

- Urnordiska, Fornnordiska Kategori:Svenska

Latin

Latin, det språk som talades i Romarriket och som under medeltiden och långt fram i nyare tid var dominerande skriftspråk i Europa. De äldsta bevarade inskriptionerna är från 500-talet f.Kr. Latin är ett indoeuropeiskt språk inom språkgruppen italiska språk. Man skiljer på latin och vulgärlatin, det folkliga talspråket i romarriket. Det förstnämnda dog ut efter romarrikets fall på 400-talet, men latin används för vetenskapliga namn på djur, svampar, växter och sjukdomar, inom anatomin och är fortfarande betydelsefullt för att förstå europeisk historia och europeiska språk. Utbildningar i latin finns både på gymnasiet och på universiteten. Vulgärlatinet levde kvar i provinserna i form av olika dialekter. Dessa utvecklades så småningom till distinkta språk, de romanska språken. Latin är idag ett dött språk; trots att människor studerar och lär sig det, finns det ingen som har latin som modersmål. Latin är dock officiellt språk i Vatikanstaten.

Grammatik

Det klassiska latinet har ett ganska rikt system av böjningar och därför en relativt fri ordföljd. Latinet böjer substantiv och adjektiv i två numerus (singular och plural), tre genus (maskulinum, femininum och neutrum) och sex kasus (nominativ, genitiv, dativ, ackusativ, ablativ och vokativ). Det finns dessutom rester av lokativ. Böjningen av substantiv indelas i fem deklinationer. Verben har två diateser (aktivum och passivum), tre finita modus (indikativ, konjunktiv och imperativ) och fem infinita verbformer (infinitiv, gerundium, supinum, particip och gerundivum). Följande tempus finns: presens, imperfekt, perfekt, pluskvamperfekt, futurum simplex och futurum exaktum. Verben böjs också efter person och numerus. Verbböjningen har fyra konjugationer. Klassiskt latin hade varken bestämd eller obestämd artikel.

Se även

- [http://sv.wikibooks.org/wiki/Latin Latin på Wikibooks]
- Lista över latinska ordspråk och talesätt
- Lista över latinska förkortningar
- Läkarlatin
- Latino
- Latinamerika Kategori:Romerska riket Kategori:Utdöda språk Kategori:Latin als:Latein ja:ラテン語 ko:라틴어 simple:Latin language th:ภาษาละติน zh-min-nan:Latin-gí

Germanska språk

Germanska språk är den största språkgruppen bland de indoeuropeiska språken där bl.a. engelska, tyska och de nordiska språken ingår. Då det saknas skrivna källor är det ursprungliga germanska språket okänt idag. Man har dock genom att jämföra de olika germanska språken kunnat konstruera ett urgermansk språk. Detta språk utvecklades till det ovan uppräknade språken i samband med att germanerna började sprida sig över norra Europa kring tiden för kristi födelse. De germanska språken brukar delas upp i tre språkgrupper: östgermanska, nordgermanska (eller urnordiska), och västgermanska. De östgermanska språken har dött ut; bevarade skrivna originalkällor härrör oftast från gotiska biblar, mest känd är Silverbibeln från i början på 500-talet, samt några få runinskrifter. En indirekt källa för krimgotiska nedskrevs av Busbecq på 1500-talet. Av de två andra grupperna finns åtskilliga vanligen korta inskriptioner på runstenar bevarade från 200 e.kr. medan längre handskrifter dyker upp först på 600-talet. Schema över germanska språk

Västgermanska språk

Vad som binder språken inom den västgermanskan språkgruppen jämfört med den nordgermanska är omtvistat. En viktig skillnad mellan västgermanska och nordgermanska språk är att ett prefix w- lagts till i vissa ord som helt utgått i de nordgermanska språken (västgermanska engelska/holländska/tyska wolf, nordgermanska svenska/danska/norska ulv, västgermanska worm, nordgermanska orm (betydde ursprungligen mask i alla germanska språk men har i svenska övergått till att betyda orm. Ordet för mask och orm var från början samma sak )). Huruvida det finns någon starkare koppling inom den västgermanska språkgruppen jämfört med den nordgermanska är däremot omtvistat. Ord som is, på engelska ice, tyska Eis, holländska ijs uttalas visserligen nästan likadant men det är resultatet av ett vokalskifte och diftongisering som inträffat i modern tid. Genom att engelska utsattes för en stor skandinavisk påverkan mellan 800-1000talen som kraftigt påverkade ordförrådet och även pronomen (fornengelska pl. för "vara" i befintlighet, syndon, ersattes med fordnordiska are. Jämför med tyska, där det fortfarande heter sind ) finns det ganska litet sammanhållande mellan de västgermanska språken jämfört med de nordgermanska i dagsläget. Frisiskan anses stå den västgermanska dialekten närmast.
- Fornengelska
- Engelska
- Skotska
- Fornfrisiska
- Frisiska
- Fornlågfrankiska
- Nederländska
- Afrikaans
- Fornsaxiska
- Lågtyska
- Fornhögtyska
- Högtyska
- Jiddisch

Nordgermanska språk

Västnordiska språk

- Fornisländska
- Isländska
- Fornnorska
- Norska, nynorska (Omdiskuterat, stor dansk påverkan på båda)
- Fornfäröiska
- Färöiska
- Norn

Östnordiska språk

- Forndanska
- Danska
- Bokmål
- Fornsvenska
- Svenska
- Forngutniska
- Gutniska (Gutamål)

Östgermanska språk

- Gotiska
- Krimgotiska

Se även

- dansk tunga
- fornnordiska
- germaner
- nordiska språk
- Indoeuropeiska
- Svenska
- Svenska dialekter
- Johan Ihre
- Carl Gustaf Nordin ! Kategori:Indoeuropeiska språk ja:ゲルマン語派 ko:게르만어

Öland

Öland är ett landskap i Götaland i södra Sverige. Öland, som är Sveriges minsta landskap, är en ö i Östersjön och gränsar i väster till Småland via Kalmarsund, förbundet till fastlandet med Ölandsbron. Landskapet har ca 13 600 kända fornlämningar. Södra Öland domineras av slätten Stora Alvaret. Öland är indelat i två kommuner, Mörbylånga och Borgholm.

Tätorter på Öland

- Algutsrum
- Arontorp
- Björkviken
- Borgholm
- Degerhamn
- Färjestaden
- Grönhögen
- Gårdby
- Kastlösa
- Köpingsvik
- Löttorp
- Mörbylånga
- Norra Möckleby
- Rälla
- Skogsby
- Vickleby

Indelning

Öland är en del av Kalmar län och Växjö stift och delas upp i två kommuner: Mörbylånga kommun och Borgholms kommun. Kyrkligt delas ön upp i två kontrakt (Ölands norra kontrakt och Ölands södra kontrakt), två samfälligheter, åtta pastorat och 25 församlingar.

Kultur och sevärdheter

Varje år sedan 1980 utses årets ölänning som sedan får emotta priset ur konungens hand. Många imponerande fornminnen på Öland, som t ex runstenar, härstammar från vikingatiden. I Böda finns en stor dansanläggning för bl a square dance som drar till sig dansare från hela världen. Flest besökare under de veckolånga danskurserna kommer från Sverige, Danmark, Tyskland, England, men även från Amerika, Japan och många andra länder.

Natur

Berggrunden på Öland är till största delen uppbygd kalksten som avlagrades under ordovicium. Denna kalksten är flitigt använd som byggnadssten i hela landet. På de västra delarna av ön finns det avlagringar ifrån kambrium, främst genom sk alunskiffer. Det är den kalkrika berggrunden som har gett upphov till den rika flora av bland annat orkidéer som finns på ön.

Extern länk

- [http://swedia.ling.umu.se/Gotaland/Oland/index.html Lyssna till några av Ölands dialekter] Kategori:Svenska öar Kategori:Öland Kategori:Sveriges landskap Kategori:Öar i Östersjön

Stat

En stat är ett område som utgör en självständig politisk enhet. Se även land, rike och nation. En stat kännetecknas av territorium, befolkning, suveränitet, politisk organisation och permanens. Vad som är en stat eller inte avgörs ofta av existensen av erkännanden från andra stater och mellanstatliga organisationer. Den som är full medlem i FN kan i allmänhet betraktas som en stat.

Se även

- statsvetenskap
- politik Stat betecknade förr också den lön en statare fick in natura. Kategori:Statsvetenskap

Synonym

En synonym (av grekiska: syn, samman och onoma, namn) är ett ord som har samma betydelse som ett annat ord. Det är dock mycket ovanligt att två ord har exakt samma betydelse varför till exempel synonymlexikon oftare betonar nyansskillnaden mellan två eller flera ord med liktydig betydelse. För att hitta total synonymi jämförs oftare ord med fraser.

Se även

- Antonym
- Homonym
- Homofon Kategori:Lexikologi Kategori:Semantik ja:類義語 simple:Synonym

Folkgrupp

Nation (från lat. Nat|io, -onis, f), börd, härstamning, personifierat i gudinnan Natio har flera betydelser: # släkte, klass, kast, folk eller stam. # ett folk som är förenat och unikt vad gäller språk, religion och sociala traditioner. Se även nationalism, nationalstat och etnicitet # självständig politisk enhet, se vidare land, rike, stat och unionsstat. # studentorganisation vid universitet, ofta med anknytning till studenternas hembygd, se vidare studentnation.

Se även

- Nationspersonifikation

Definition

Definition en bestämning eller avgränsing av ett språkligt uttrycks betydelse. Kan vara av flera slag. Spelar en stor roll i logisk analys.
- Stipulativ definition: då ett ord används i en viss beskriven bemärkelse. Ex. Med x avses y.
- Nominaldefinition: definition per konvention. Ex. pascal är newton per kvadratmeter. (för fler exempel se: SI (härledd enhet).
- Realdefinition: definition av faktum. Ex. Aristoteles definition av människan som förnuftigt djur. (Hur definitionen av allmänbegrepp fungerar är omstritt, se universaliestriden.)
- Persuasiv definition: definition av laddade eller omtvistade termer innehållande emotiva utsagor. Ex. demokrati är kollektivt ägande av produktionsmedlen.
- Ostensiv definition: definition genom utpekande. Ex. det där är en cykel, kombinerat med en gest mot nämnda föremål.
- Rekursiv definition
- Induktiv definition Huruvida allt kan definieras är omstritt. G.E. Moore hävdar att vissa begrepp är enkla, omöjliga att spjälka upp i beståndsdelar, t.ex. det goda eller det sköna. Kant talar om apriori resp. aposteriori, där aprioriska kategorier ej kan definieras.

Se även

- identitet
- operationell definition och
- teoretisk definition Kategori:Logik ja:定義 simple:Definition

Politisk

Politik, av det grekiska ordet pólis, "stadsstat". Politik betyder ordagrant översatt: Det som rör staten. I vardagligt tal används dock begreppet politik för att innefatta maktkamp på många olika nivåer, exempelvis inom intresseorganisationer och arbetsplatser även om det som händer inom dessa organisationer inte direkt rör själva staten. I akademiskt hänseende studeras politik och politiskt relaterade ämnen inom bland annat statsvetenskap, nationalekonomi, praktisk filosofi och sociologi. Det politiska system vi har i Sverige är parlamentarisk demokrati. Politik är ett omstritt begrepp med många definitioner. En minsta gemensam nämnare är att begreppet alltid syftar på offentlig maktutövning och den process som bestämmer hur den offentliga makten utövas, det vill säga maktkamp. Vissa har argumenterat för att politikbegreppet bör vidgas till att innefatta fenomen som normalt betraktas som privata (till exempel familjeangelägenheter) eftersom dessa anses påverka resultatet av den offentliga maktutövningen och maktkampen i hög grad. Tilläggas kan att ordet idiot kommer av grekiskan idiotes som betyder en 'privat man', det vill säga motsatsen till statsman, politiker.

Se även

- Pluralism
- Demokrati
- Diktatur
- Parlament
- Regering
- Republik
- Monarki
- Folkomröstning
- Svensk politik
- Sveriges regering
- Sveriges riksdag
- Finlands regering
- Finlands riksdag
- Policy
- Ideologi
- Parti
- Myndighet
- Landsting
- Kommun
- Utomparlamentarism
- Symbolpolitik
- Språkpolitik
- Makt
- Frihet
- Lista över politiska skandaler
- ja:政治 ko:정치 ms:Politik simple:Politics th:การเมือง

Befolkning

Med befolkning avses invånarna inom ett geografiskt begränsat område, såsom världsdel, kontinent, land, län, landskap, kommun, stad etc.

Se även

- Folkmängd folk som inom ett geografiskt område förenas av att de talar samma språk
- Befolkningstäthet Kategori:Demografi ja:人口 simple:Population th:ประชากร zh-min-nan:Jîn-kháu

Område

Inom geometrin betecknar område den punktmängd i ett plan som begränsas av någon form av kurva, som då utgör områdets rand. Detta innebär speciellt, att varje punkt i planet ligger antingen i området eller utanför det. Huruvida punkterna på randen hör till området eller ej avgörs av om området benämns slutet eller öppet. Om randen är en sluten kurva är området begränsat. Om varje sträcka mellan två godtyckligt valda punkter i området helt ligger inom området, kallas området för konvext område. Exempel på områden som inte är begränsade:
- Vinkel
- Halvplan Exempel på områden som är begränsade:
- Se förteckning i geometriska figurer. Kategori:Geometri

Socialism

Socialism är i grunden en benämning på en ideologi som förespråkar en samhällsform där ekonomin står under demokratisk kontroll. Socialism är en social och politisk åskådning som bygger på idén om social jämlikhet och rättvisa, och som söker sitt ursprung i det tidiga 1800-talet. Socialismens ursprungstanke var att man skulle få bort all orättvisa genom gemensamt ägande. Med tiden kom den teoribildning som framställdes av Karl Marx och Friedrich Engels att bli den förhärskande teoretiska grunden för nästan alla socialister. Under 1900-talets början splittrades socialismen i två grenar: den reformistiska och den kommunistiska; den reformistiska grenen tog mer eller mindre avstånd från flera av Marx' och Engels' grundtankar som revolutionen och proletariatets diktatur, för att istället pragmatiskt sträva efter social rättvisa genom lagstiftningar och transfereringar. Idag har de reformistiska socialisterna, framförallt inom socialdemokratin, anklagats för att ha övergett så många socialistiska principer, att deras ideologiska grundsyn har ifrågasatts.

Filosofiska grundtankar

Socialism förordar i allmänhet rättvist utfall, eller att individernas utgångsvillkor ska göras mera jämlika, medan liberalism i allmänhet förordar rättvisa regler, och utgår från den enskildes inneboende förutsättningar och möjligheter att hävda sig i samhället (göra karriär). Till en början var endast liberalismen intellektuell och för bildning; intellektualism märks till exempel bland Svenska Socialdemokratiska Arbetarpartiet först när de kom i regeringsställning. Grundsatser för socialismen är för de flesta jämlikhet, rättvisa, solidaritet, kollektivism, klasskamp och inom den reformistiska delen av rörelsen folkstyre. Det finns dock socialister, främst vissa anarkister som motsätter sig idealiserandet av kollektivet. Målet för samtliga socialistiska åskådningar är att utplåna klassamhället som de anser vara diskriminerande. Den ursprungliga tanken om det socialistiska samhället, var att det var en övergångsfas där klassamhället skulle upplösas och statsmakten med tiden förlora sin funktion och upphöra att existera. Vissa länder där kommunistiska och socialdemokratiska partier varit statsbärande har dock betecknat sig som socialistiska utan att verka sträva för detta mål. I dessa länder har det vanligen utkristalliserats byråkratiska maktapparater som strukturellt påminner om ett kastsystem eller adel. Det socialistiska samhället strävar till avskaffandet av det privata ägandet. Detta menar många åstadkomms genom planekonomi som avser utjämna sociala och ekonomiska olikheter, och därigenom klassamhället, genom att skapa en så effektiv produktion att det uppstår ett överflöd av alla varor och i synnerhet arbetstid. Genom att upprätta en planekonomi avser man också överföra den dagliga kontrollen över drift och produktion till de arbetande, som sedan samordnar sin produktion i en långsiktig plan. Det finns dock socialister som inte ser planekonomin som ett medel för att slå ner på klasssamhället, utan förordar en marknadsekonomi, oftast återfinns dessa bland vissa anarkister. Vissa socialister menar att socialismen redan idag invaderar det kapitalistiska samhället och att gigantiska privata företag inom sig har börjat bygga planekonomier, om än i kraftigt förvrängd och byråkratiserad form. Teorin om att kapitalismens sönderfall tvingar kapitalistklassen att släppa fram vissa element av socialism, kallas den invaderande socialismen, och myntades av Freidrich Engels. Många gånger har dock stater som betecknat sig själva som socialistiska, haft en blandekonomi (till exempel med kollektivt ägande och marknadsekonomi), eller en uttalad marknadsekonomi.

Socialistiska förgreningar

Det finns idag många olika former av socialism vilka är klart distinkta. En faktor som förenar många av dess riktningar är kravet på ett annat samhällssystem än kapitalismen. Hur ett sådant samhälle skall uppnås och vad det ska innehålla finns det dock ingen enighet om. Exempelvis vill de flesta socialdemokrater nå detta genom reformer (reformism) och de kan också tänka sig inslag av marknadsekonomi i ett socialistiskt samhälle. Kommunister eftersträvar i allmänhet en revolution som skall leda till det totala avskaffandet av kapitalism. Syndikalister vill skapa ett socialistiskt samhälle utan egentlig statsmakt där istället den största makten ligger hos fackföreningar; statens bortdöende ser kommunister inte som möjligt förrän i ett senare utvecklingsskede. Anarkister vill omgående avskaffa staten, och kallar ibland sin vision "frihetlig socialism" eller till och med "frihetlig kommunism". I den marxistiska teorin finns olika typer av revolutioner definierade. Den revolution som borgarklassen genomförde i västeuropa då den krossade feodalismen kallas för "demokratisk revolution" och den typ av revolution som är tänkt att genomföras i demokratiska länder kalla för "socialistisk revolution". Man menar att den demokratiska revolutionen handlade om formella rättigheter såsom likhet inför lagen eller allmän rösträtt, nationellt oberoende medan den socialistiska revolutionen handlar om saker som arbetarnas rätt att leda och fördela arbetet, avskaffandet av privat egendom och andra saker som överför samhällsmakten i arbetarklassens händer. I de länder där demokratiska revolutioner ej genomförts, framför allt tredje världen, anser många socialister att det som står först på dagordningen är en demokratisk revolution, och att den socialistiska revolutionen inte kan bli aktuell förrän den demokratiska revolutionen förverkligats. De socialister som förespråkar att den demokratiska revolutionen måste genomföras först kallas maoister, eller guevaraister. Trotskisterna anser att det idag är omöjligt att skapa fullbordade demokratiska revolutioner eftersom detta kräver att landet uppnår ett nationellt oberoende, vilket trotskisterna menar är omöjligt med den sammanflätade världsmarknad och starka imperialistiska nationer som finns. Därför vill de genomföra socialistiska revolutioner även i länder som ännu inte haft några demokratiska revolutioner. Detta genomförande av två steg i ett kallar man för den permanenta revolutionen. I grova drag kan dagens praktiska socialism indelas i;
- frihetlig, till exempel anarkism, syndikalism, autonomism, rådskommunism
- auktoritär eller totalitär, till exempel marxism-leninism och stalinism
- revolutionär, till exempel marxism
- demokratisk reformistisk, till exempel socialdemokrati
- demokratiskt revolutionär, till exempel guevaraism, maoism
- de som följer den permanenta revolutionen teori, trotskism

Kollektivism

Marxistiska element i socialismen betonar kollektivet som organisatorisk bas, att samhället måste analyseras utifrån grupptillhörighet, och där motsättningarna mellan klasser är den absolut viktigaste politiska dimensionen. Andra, bland annat anarkister, utgår från individen som bas och ser kritik mot stat, byråkrati och maktens existens av samma vikt som klassmotsättningarna. Idén om kollektivet står i motsats till liberalismens betoning av individen. Förhållningssättet till detta kollektiv ska vara solidariskt. Integration av ekonomiskt svaga har alltid varit en central punkt i socialistiska program, på senare år har det även gällt medicinskt handikappade och missanpassade indivder. Strävan efter en balans mellan offentlig styrning, kollektivism, tolerans, och arbetarstyre, är ett återkommande ämne för debatt bland reformistiska socialister/anarkister och i kritiken mot kommunismen. Ordet kollektivism används sällan av socialister själva då ordet anses ha en negativ klang. Idag hörs benämningen främst bland socialisters meningsmotståndare, men har har även förekommit inifrån.

Klasskamp

Klasskamp är enligt den socialism som utgår från Marx den kamp som ständigt pågår mellan den härskande och den utsugna klassen, vilket under kapitalismen motsvaras av kampen mellan arbete och kapital. Arbetet utgörs av de egendomslösa, produktiva arbetarna, och kapitalet utgörs av dem som äger produktionsmedel. Socialister anser sig arbeta för att stärka arbetarklassens intressen och ser liberalismen, konservatismen mm som en ideologi som arbetar för att stärka borgarklassens intressen. Marxism-leninismen och vissa andra socialistiska riktningar anser att arbetarklassens seger är oundviklig, den är alltså deterministisk, eller egentligen monodeterministisk. Den ursprungliga kommunistiska uppfattningen var dock paradeterministisk och föreställde sig även möjligheten att arbetarklassen lider nederlag, vilket Rosa Luxemburg formulerade som att valet stod mellan "socialism eller barbari". Idag anser många socialister att Nazityskland och Sovjetunionens urartning utgjorde det barbariska alternativet till socialismen. Enligt Leo Trotskij och trotskisterna så är nu även barbariet ett omöjligt alternativ och olika försök till att ställa upp en ny paradeterministisk formel har gjorts, exempelvis menar många trotskistiska riktningar att valet idag står mellan "socialism eller förintelse".

Kritik

Långsiktig planering

Även anarkister förespråkar vanligen någon slags koordination mellan olika grupper av arbetare. Både i ett litet samhälle och för världen som helhet. Dessutom går det inte att rösta om allting pga tidsbrist. Det tar tid att införskaffa information, diskutera och rösta. Så makt måste ges till ledare, åtminstone tillfälligt. Socialister hävdar däremot att socialismen inte motsäger sig val av representanter som kan ta beslut i frågor. Men central planering eller anarkistisk koordinering kräver mycket bra kunskap om framtiden för att fatta bra beslut. Men det är ofta omöjligt att göra långsiktiga förutsägelser om system som kommande väder eller ekonomi enligt kaosteori. I kapitalismen löses detta genom att samtidigt prova många olika lösningar och låta konkurrens hitta en bra sådan. Men central planering eller anarkistisk koordinering kommer ofta välja en eller några få lösningar. Och dessa, säger kritikerna, kommer ofta att vara dåliga pga de dåliga förutsägelserna. Socialisterna själva däremot, hävdar att socialismen inte innebär någon extrem planekonomi där man försöker förutsäga allting och man motsäger sig inte alltid flera försök på lösningar till samma problem.

Historiska exempel

De som är kritiska till socialismen hävdar att alla historiska försök att skapa ett helt socialistiskt samhälle har varit kortlivade eller extrema misslyckanden. Som de realsocialistiskt styrda stater som använt förföljelseer och utrensningar när de ansett sin säkerhet hotad av inre och yttre fiender. Det kan hävdas att det aldrig har funnits ett riktigt socialistiskt samhälle och en vanlig uppfattning bland moderna socialister är att Sovjetunionen och Kina aldrig styrts av proletariatet och därför aldrig varit socialistiska till mer än namnet.

Socialistiska organisationer eller partier i Sverige

- Antifascistisk Aktion
- Kommunistiska Partiet
- Revolutionär Kommunistisk Ungdom
- Revolutionära Fronten
- Rättvisepartiet Socialisterna
- SAC - Syndikalisterna
- Syndikalistiska Ungdomsförbundet
- Sveriges Kommunistiska Parti
- Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund
- Socialistiska Partiet
- Sveriges socialdemokratiska arbetareparti
- Vänsterpartiet
- Ung Vänster

Socialistiska tidningar

- Arbetaren - Närstående SAC [http://www.arbetaren.se Länk]
- Dissident - Närstående Batkogruppen [http://www.socialism.nu/batko-gruppen/ Länk]
- Flamman - Närstående Vänsterpartiet [http://www.flamman.se Länk]
- Fronesis - Postmodernt socialistiskt [http://www.fronesis.nu/ Länk]
- Internationalen - Närstående Socialistiska Partiet [http://www.internationalen.se Länk]
- Offensiv - Närstående Rättvisepartiet Socialisterna [http://www.socialisterna.org/offensiv/ Länk]
- Proletären - Närstående Kommunistiska Partiet [http://www.proletaren.se/ Länk]
- Riff-Raff - Fristående tidsskrift för kommunism- och klasskampsteori [http://www.riff-raff.se Länk]
- Yelah - Frihetligt Socialistisk [http://www.yelah.net Länk] Kategori:Ismer Kategori:Socialism Kategori:Politiska åskådningar ja:社会主義 ms:Sosialisme simple:Socialism zh-min-nan:Siā-hoē-chú-gī

Nationalism

Nationalism (från fr. nationalisme, av "nation"), en politisk ideologi, med utgångspunkt i nationalstatens upprättande och vidmakthållande, och ett betonande av dennas ”intressen” som ett högsta värde. Nationalism skall inte förväxlas med en syn på det egna landet/folket som i något avseende överlägset gentemot andra nationer, sådana attityder brukar istället benämnas för chauvinism. Nationalismen är enligt sina tillskyndare i grunden ett uttryck för kärlek till den egna nationen och folket. Denna tar sig uttryck i värnandet av de folkliga traditionerna, språket, religionen och andra nationalla intressen. För att kunna göra detta krävs det största möjliga politiska oberoende, och detta söker man förverkliga genom upprättandet av en suverän stat med kontroll över ett visst territorium. Nationalism kan i politiskt hänseende ses som en överideologi, då den har kunnat inkorporeras i vitt skilda ideologier. Under 1800-talet uppstod nationalismen inom liberalismen. Runt 1870 börjar de nationella ståndpunkterna förskjutas allt mer åt den konservativa högern. I början av 1900-talet så återfinns mycket starka nationalistiska rörelser i form av fascism och/eller högerextremism. Efter andra världskrigets slut så har nationalismen verkat tillsammans med marxism i flera koloniala befrielserörelser. Från att ofta ha varit motståndare till demokratin har nationalismen tillsammans med övriga ideologier allt mer blivit demokratiska anhängare. I Sverige har nationell använts parallellt med nationalistisk. Allmänna Valmansförbundets program av 1919 slår fast att den svenska högern är just nationell. Samma uttryck användes även av partiledaren Arvid Lindman. Arvid Lindman

Nationalismen ur ett historiskt perspektiv

Medan de flesta är tämligen överens om att nationalismen, såsom en politisk ideologi, inte är äldre än upplysningen och franska revolutionen, råder det olika meningar om nationella identiteters ålder, betingelser och historiska framväxt. Sverker Sörlin urskiljer i boken ”Nationens röst” tre huvudriktningar inom nationalismforskningen, som han benämner funktionalism, historism, primordialism. Den funktionalistiska betonar kommunikationer och nätverks (såsom tidningar och järnvägar) betydelser för framväxten av begrepp som nation och nationalitet, och representeras av historiker som Karl Deutch och Ernest Gellner. Den historiska ser nationell identitet som någonting inlärt och en gemenskapsfrämjande process och hit hör ex Benedict Andersson och Eric Hobsbawm. Den primordialistiska ser sådant som etnicitet och nationell identitet som uttryck för någonting djupt naturligt och alltid givet, och betonar den moderna nationalismens rötter i äldre patriotiska föreställningar, och hit hör enligt Sörlin historikern Anthony D. Smith och i viss mån Hugh Seton-Watson. Påståendet att Smith skulle betrakta etnicitet och nationell identitet som något för alltid givet är dock grovt felaktigt, och en mer reell vattendelare går istället mellan dem som ser nationell identitet som ett helt igenom modernt påfund (d v s i allt väsentligt en 1800-talsskapelse, ex Gellner, Hobsbawm) och de som ser den som en fördjupning och vidareutveckling av äldre etnisk nationalpatriotism. Dessa två ståndpunkter benämns stundom för den modernistiska respektive ”ethnicistiska” skolan (efter Smiths begrepp ”ethnie”). De senaste decennierna har den modernistiska skolan varit helt dominerande, men nyare empirisk historisk forskning, inte minst från Sverige (se nedan), har givit betydande stöd för den ethnicistiska ståndpunkten. Detta har resulterat i ett närmande mellan de två riktningarna, men fortfarande är åsikterna mycket divergerande när det kommer till frågan om huruvida ”vanligt folk” rörde sig med nationella eller etniska identiteter överhuvudtaget i äldre tid. I Nordisk Familjebok menade man att "när nationalismen främst inriktas på befriande av "förtryckta bröder" utanför det egna landets gränser eller på dessas frigörelse genom egna ansträngningar plägar den (numera även utanför Italien, där termen först uppkom) kallas irredentism (jfr Italia irredenta); när den framträder särskilt skrytsam och utmanande, plägar den benämnas chauvinism".

Forskningen kring nationalism och identitet i Sverige

I Sverige har under 2000-talet ett flertal historiker (ex.vis Harald Gustafsson, Jonas Nordin, Jens Lerbom m.fl.) kommit med delvis ny, och uppseendeväckande forskning som på avgörande punkter vederlagt den modernistiska skolans teser om nationell identitet som ett modernt projekt. Dels har de kunnat visa på den moderna svenska identitetens rötter i medeltidens konsoliderande statsbildningsprocess, dels på en anmärkningsvärd spridning av nationsidentiteten hos en bredare menighet redan på 1500-talet. Nutida svenska historiker som fortsatt hävda den modernistiska skolan är Magnus Rodell, Torkel Jansson, Gunnar Broberg och Henrik Höjer, medan ex Monika Edgren intar en slags mellanställning.

Litteratur

- ”Gamla riken, nya stater. Statsbildning, politisk kultur och identitet under Kalmarunionens upplösningsskede 1512-1541”, Harald Gustafsson
- ”Ett fattigt men fritt folk”, Jonas Nordin
- ”Den svenskaste historien. Nationalism i Sverige under sex sekel”, Patrik Hall

Se även

- Nation
- Nationalitetsprincipen
- Patriotism
- Nationalromantik
- Nationalistiskt parti

Extern länk

- [http://www.sub.su.se/national/natindex.htm Nationalismens historia och nutida roll] (präglad av den modernistiska skolan, innehåller flera sakfel!)
- [http://www.axess.se/svenska/arkiv/2005/nr6/ Tidskriften Axess Nr 6, 2005, Tema: Den seglivade nationen]
- [http://www.svd.se/statiskt/kultur/understreck/Gamla_US/understreck000922.asp "Svensk identitet har djupa rötter"] Kategori:Ismer Kategori:Nationalism ja:民族主義 ko:민족주의 th:ชาตินิยม

Rasism

Rasism, benämning på åskådningen 1) dels att mänskligheten kan delas in i raser, och 2) dels att raserna kan tillmätas olika värde, vilket också i sådant fall anses 3) ge den ena rasen rätt att behandla den andra rasen som ett instrument för sin egen vinning. I det engelska språket används här två uttryck: racism respektive racialism. Racism har den betydelse som sägs i första stycket, och är ovanlig i västvärlden i dag. Det senare uttrycket beskriver vad många av de som i dagens Sverige kallas rasister strävar efter; nämligen att alla raser i och för sig ska anses som likvärdiga, men att rasfrågan ändå ska ha en grundläggande politisk betydelse, och starkt tala emot migration mellan olika länder, rasblandning och integration. Uppfattningen var fram till mitten på 1900-talet spridd bland annat USA:s sydstater, som tillämpade principen "separate but equal", samt i Sydafrika där den utgjorde ideologisk grund för apartheid. apartheid I modern politik talar man ibland om kulturrasism. Detta innebär att dess förespråkare förordar segregation baserad på etnicitet, kultur och/eller religion. Etniciteten är ofta det ord som då får ersätta det gamla begreppet "ras". Rasism specifikt riktad mot judar kallas antisemitism. Om den riktas mot romer kallas den antiziganism. Rasism som går i "icke förväntad" riktning det vill säga riktas mot majoritetsbefolkningen i ett land, kallas den ofta omvänd rasism vilket rent språkligt sätt är en smula motsägelsefullt.

Rasismens historia

Idéer om vissa folks överlägsenhet har funnits genom mänsklighetens historia, men rasism som teoretisk ideologi uppkom först på 1800-talet efter inspiration från bland annat socialdarwinismen. Sålunda var det inte rasismen som legitimerade kolonialism och slaveri utan snarast tvärtom. Efter andra världskriget blev rasismen brännmärkt i Europas politiska debatt men levde kvar i bland annat USA och Ostasien.

Teorier om rasism

- En genomgående teori, i framför allt akademiska kretsar är att den moderna rasismen är en produkt av den klassiska västerländska imperialismen, där Europas exploatering av andra världsdelar och deras befolkningar har rättfärdigats genom olika religiösa och politiska teorier.
- Vanligt bland till exempel socialister är att rasismen främst ses som ett medel som överklassen använder för att splittra arbetarklassen mellan nationer och folkgrupper, även om man har flera teorier, bland annat den om imperialismen för att förstå bakgrunden till rasismen.
- Många radikalfeminister menar att rasismen är en samhällelig återspegling av kärnfamiljen, där mannens roll som patriark motsvaras av de vitas roll och kvinnans underordnade roll motsvaras av exempelvis de svarta.
- Vissa, framför allt liberaler, vilka är individualister, kan avvisa rasism med att det är en form av kollektivism.
- Rasism innebär ett brott mot den homo mensura-regel, som Immanuel Kant ansåg vara grundläggande för etiken.

Se även

- främlingsfientlighet
- vit makt
- antirasism
- rasbiologi
- apartheid Kategori:Ismer Kategori:Pejorativa politiska termer ja:人種差別 simple:Racism

Kultur

Kultur kan sägas vara andlig, biologisk eller ekonomisk odling; i talspråk i regel andlig sådan. Ordet kultur är ett lånord från latinet, cultura av cultus, som betyder odling, och som etymologiskt hör samman med ordet kult. I sin ursprungliga betydelse förekommer det i till exempel bakteriekultur.

Andlig odling

Kultur används emellertid främst i betydelsen människors andliga odling: för de konkreta former och begreppsliga understrukturer som denna tar sig uttryck i, eller i en generell betydelse "ett sätt att leva". Den andliga odlingen manifesterar sig i språk, traditioner, religion, estetiskt skapande och kreativa uttrycksformer (konst, litteratur, musik, teater med mera), teknologi och annat som bildar en kollektiv identitet. Ett samhälles kultur tjänar som förmedlare och upprättare av samhällets moral och värderingar till individen. Kultur kan särskilt inom antropologin och arkeologin även avse en civilisation i sig, ett samhälles symbolvärld, och de mönster, uttryck och former som bibehåller dessa. I denna betydelse hör "kultur" nära samman med begreppsvärlden och samspelet mellan människor. I ett mer individuellt sammanhang, att någon är kulturell, betyder det dock att vederbörande är kreativ, bildad och intresserad av kulturella uttryck i form av till exempel konst. Särskilt förr avsågs med kultur en (aristokratisk) förfining och bildning (se finkultur), men numera inbegrips även folklig kultur i begreppet då även "bildning" fått en mer allmän betydelse. Som motsats till kultur sätts ofta natur eller förvildning, men detta är inte helt okontroversiellt. Till skillnad från en människas natur är hennes kultur dock inte medfödd. En människas kultur står i relation till hennes socialklass, etnicitet, miljö och könsroll, men kan inte reduceras till ett av dessa begrepp. I västvärlden skiljer man mellan barns- och ungdomskultur och den vuxna kulturen, men denna åtskillnad förekommer inte globalt. Kulturen hör nära samman med politik, och sedan början av 1900-talet har flera regeringar runt om i världen haft en konkret kulturpolitik för att påverka samhället. Kulturpolitiken i vissa stater har varit mycket kritiserade, när en regering använt kulturen som medel för att behålla sin makt och använt kulturen för att sprida propaganda. I andra länder har kulturpolitiken främst varit av ekonomisk art, och begränsat sig till statliga anslag till utövande konstnärer utan avsikt att påverka kulturens innehåll. En viktig funktion för kulturpolitiken är att finansiera bevarandet av kulturarvet i form av muséer, arkiv, och att hålla äldre hantverk som industrialiseringen ersatt levande. En annan uppgift för kulturpolitiken är att lösa eventuella konflikter mellan minoritets- och majoritetsbefolkningar, och att värna om minoriteters kulturer. Somliga som förespråkar naturlig ordning är motståndare till att en regering utövar kulturpolitik, bl.a. för att de anser att kulturen är självförsörjande om den har någon funktion. Andra menar att kulturpolitik per definition alltid är ett negativt maktmedel med vilket en regering sprider värderingar som är kännetecknande för dess ideologi, och att urvalet av vilka som får statliga anslag aldrig saknar ideologiska hänseenden. Dessa slag av kritik kan i Sverige höras från såväl medlemmar av Moderaterna som anarkister. Enligt en numera utbredd uppfattning är kulturer dynamiska och föränderliga. Nya kulturella uttryck uppkommer ibland genom att två olika kulturer möts, men kulturerna kan även krocka och kulturmötet kan då i stället skapa en motsättning. En stark intolerans, avsky eller rädsla mot andra kulturer eller människor från andra kulturer kallas xenofobi. Att värna om kulturell mångfald och minoritetskulturers bevarande kallas pluralism. Vissa stater i västvärlden kallas ibland "kulturimperialister" med vilket menas att de anses tycka att deras kultur är överlägsen andras, att de försöker förändra andra stater så att de ska anamma deras kultur, och att deras kultur slutligen regerar andras så att det strukturellt påminner om imperialism. Ibland anges ekonomiska motiv till detta. Sådan kritik har riktats mot bland annat USA, i Sverige av Vänsterpartiet.

Andra betydelser

Man talar också om olika kulturer när man menar en folkstam som odlat och brukat ett jordområde, exempelvis induskulturen, indiankulturen, den egyptiska högkulturen och så vidare. I senare tid behöver det inte nödvändigtvis vara en homogen folkstam, utan man kan tala om amerikansk kultur. Den här betydelsen inkluderar, men är absolut inte begränsad av, den ovanstående betydelsen. Här inkluderas också saker som statsskick, militär och en massa annat. När olika folkgrupper blir mer eller mindre isolerade från varandra, uppstår förgreningar av kulturen med olika utveckling på olika håll. Detta kan ske både geografiskt och socialt. I det senare fallet talar man om subkulturer.

Se även

- Finkultur
- Kulturelit
- Populärkultur
- Subkultur
- Undergroundkultur
- Etnicitet

Huvudsakliga källor

- SAOB
- Vår skapande mångfald, Världskommissionen för kultur och uteckling (2:a rev uppl 1996), ordf. Javier Pérez de Cuéllar, utg. av Unesco Kategori:Kultur ja:文化 simple:Culture zh-min-nan:Bûn-hoà

Nation

Se även

- Nationspersonifikation

Mellanösternkonflikten

Under det första världskriget skedde en del förändringar i Mellanöstern. Det Osmanska riket besegrades av britterna som lyckades med denna bedrift tack vare den hjälp de fick från araberna. Naturligtvis skedde inte detta utan löften om arabisk självständighet i området. Det mest betydande avtal om arabisk självständighet skrevs mellan britterna och araberna 1915, McMahon-Husain-avtalet. Alltsedan slutet av 1800-talet hade en ny judisk rörelse vuxit fram, grundad av den judiske österrikaren Theodor Herzl. Herzl's bok ”Judestaten” lade grunden till en helt ny väg för det judiska folket, undan det förtryck och den förföljelse detta folk fått erfara i alla tider. Vid denna tidpunkt i slutet av 1800 talet hade en ny våg av antisemitism växt fram och detta stärkte naturligtvis tilltron till skapandet av en fristat för all världens judar. I början av 1900-talet avled Herzl men hans rörelse levde kvar och fortsatte att sträva efter skapandet av en judisk stat. Storbritannien var vid denna tidpunkt den ledande stormakten i världen och därför var det naturligt för sionisterna att söka stöd hos britterna. Sionisternas vädjan till britterna var till en början lönlös, men under första världskriget bestämde sig britterna för att erkänna den sionistiska rörelsens strävan och per automatik också acceptera en judisk stat, men endast på villkoret att det stod skrivet i bestämda termer, vilket gjordes i Balfourdeklarationen (1917), samt att britterna inte stödde bildandet av en judisk stat om detta skedde med våld. Britterna strategiska baktanke med denna plötsliga vändning var att försöka vinna stöd hos de många miljoner judar som levde inom motståndarnas gränser och hoppas på sympati och hjälp från andra länder framförallt från USA. Britterna hade naturligtvis andra orsaker också, men dessa, som bl.a. innebar säkring av rutten till Indien och oljeledningar, var långsiktiga. Överenskommelserna mellan britterna och både araberna och judarna skulle innebära stora problem i framtiden. Efter det första världskrigets slut blev britterna som väntat den stormakt som kontrollerade området, Trans-Jordanien (Jordanien), Palestina och Irak (Se figur 1 på föregående sida). Den judiska invandringen tilltog och Yishuv såsom judarna kallades i Palestina ökade explosionsartat. Under perioden 1922 till 1944-45 ökade den judiska befolkningen i Palestina från 83 790 till 528 702. Tre fjärdedelar berodde på invandring och resten genom naturlig folkökning. Samtidigt fördubblades antalet muslimer i Palestina till närmare en miljon. Detta bidrog till ökade spänningar genom åren. Dock var sionisterna fast beslutna om att bilda sin egen stat förr eller senare. Hebreiskan blev den gemensam plattform för Yishuv att börja på och där utifrån fortsatte det. Samtidigt som Yishuv byggde upp sin framtida stat ökade oron hos palestinierna för att de skulle förlora sitt land till en allt större judisk befolkning. Den palestinska nationalismen växte fram under 1920-talet och hade som mål att förhindra ett judiskt övertagande av Palestina ”genom demonstrationer, strejker, terrorism och slutligen öppet krig” . De spänningar som skapades mellan palestinier och Yishuv började oroa britterna alltmer och när Adolf Hitler kom till makten 1933 fick man begränsa invandringen av judarnas utbredning och invandring för att förhindra allvarliga konflikter, detta fick man göra gång på gång men det hjälpte inte. Situationen blev till slut ohållbar för britterna som dessutom nyligen avslutat ett världskrig. Till slut blev britterna tvungna att försöka finna en lösning på Palestina frågan genom Förenta Nationerna, FN. Med förintelsen färskt i minnet lade FN organet UNSCOP (United Nations Special Committee on Palestine) fram radikala resolutioner för hur Palestina skulle delas upp mellan Yishuv och palestinierna. Man ville dela upp området väster om Jordanfloden (nuvarande gränsen mot Jordanien) mellan Yishuv och palestinier med endast Jerusalem under internationell kontroll. Resolutionen godtogs av de båda supermakterna USA och Sovjetunionen (som härmed började spela en betydande roll i denna region) men inte av alla säkerhetsrådsmedlemmar förrän en tid efter Israels självständighetsförklaring. När den brittiska kontrollen över området tog slut den 14 maj 1948 kunde David Ben Gurion, den förste israeliske premiärministern, förklara staten Israels självständighet. Sionisterna ansåg att resolutionen fick duga men araberna ansåg att det var oacceptabelt. När statsutnämningen ägde rum förklarade Egypten som den ledande arabnationen krig mot Israel. Därmed hade en, flera decennier, lång mellanstatlig konflikt mellan Israel och dess grannländer påbörjats.

Opinion i Sverige

I Sverige finns ett antal huvudlinjer i debatten:
- De som ser Israel som en ockupationsmakt och Palestinierna som motståndsmän.
- De som anser att Israel har ett större ansvar än palestinierna eftersom Israel är militärt och ekonomiskt överlägsen.
- De som menar att israeliska armén och de palestinska upprorsmännen är lika goda kålsupar.
- De som tycker att det israeliska våldet är mer riktat och behärskat än de palestinska självmordsattentaten.
- De som tycker att Israel i huvudsak använder våld för att försvara sig och att den palestinska sidan är en arabisk efterhandskonstruktion för att förinta Israel.

Referenser

- Persson Sune, Palestina-konflikten, 2001, Studentlitteratur, Lund
- Zeidler-Blomberg Beatrice, Israel – mellan dröm och verklighet, Världspolitikens Dagsfrågor nr. 1, 1989, Utrikespolitiska Institutet, Stockholm

Se även

- Sionism
- Palestina
- Israel
- Israels historia
- Osloprocessen Kategori:Israel Kategori:Palestina ja:パレスチナ問題

Folkrepublik

Folkrepublik är en benämning på många revolutionärt socialistiska stater under efterkrigstiden. I formellt hänseende har en folkrepublik många likheter med en republik, men det statsbärande partiet har endera en betydande ledande roll eller också är det det enda tillåtna. Vanliga (och ofta likvärdiga) varianter är 'demokratisk republik' och 'demokratisk folkrepublik'. Lista över folkrepubliker och demokratiska folkrepubliker (både historiska och nuvarande):
- Folkrepubliken Kina
- Ungerska folkrepubliken
- Folkrepubliken Albanien
- Folkrepubliken Bulgarien
- Folkrepubliken Rumänien
- Folkrepubliken Polen
- Mongoliska folkrepubliken
- Folkrepubliken Sydyemen
- Folkrepubliken Kongo
- Folkrepubliken Moçambique
- Folkrepubliken Angola
- Folkrepubliken Kampuchea
- Demokratiska folkrepubliken Algeriet
- Demokratiska folkrepubliken Korea
- Demokratiska folkrepubliken Laos Kategori:Kommunism Kategori:Politik

Kategori:Statsvetenskap

Kategori:Samhällsvetenskap ja:Category:政治学 ko:분류:정치학

1956 en musique

Évènements

- x

Principaux Albums de l'année

- x

Succès de l'année en France

- x

Naissances

- x

Principaux Décès

- x __NOTOC__
-

encyklopedia sms Black-Breath kreatyna nauka

:: RELATED NEWS ::

Martin (gitaarbouwer)
De Firma C.F. Martin is een bekende naam als bouwer van akoestische gitaren. Haar gitaren zijn en worden door diverse muzikanten gebruikt; van Hank Williams tot Neil Young en door duizenden onbekende gitaristen. Johann Georg Martin was een Duitser die in zijn gemeente (

Tanintharyi
Tanintharyi, beter bekend onder de oude naam Tenasserim, is een divisie van Myanmar. De divisie ligt in het lange smalle zuidelijke gedeelte van het land in de Landengte van Kra. Het grenst aan de Andamanse Zee in het westen en Thailand in het oosten. In het n

Landengte van Kra
De Landengte van Kra is een smalle landbrug die het Maleisisch schiereiland verbindt met het vasteland van Azië. Het oostelijk deel behoort aan Thailand, het westelijk deel behoort aan de Tanintharyi divisie van Myanmar. Aan de westkust van de Isthmus is de

Conventies van Geneve
De Conventies van Genève is de verzamelnaam voor de vier verdragen die zijn geformuleerd in Genève, die als onderdeel van het internationaal recht, de rechtsregels bepalen in oorlogstijd. De conventies zijn het resultaat van de pogingen van Henri Dunant, die gemotiveerd was door de oorlogsverschrikkingen die hij meemaakte tijdens de Slag va

Isthmus van Kra
De Landengte van Kra is een smalle landbrug die het Maleisisch schiereiland verbindt met het vasteland van Azië. Het oostelijk deel behoort aan Thailand, het westelijk deel behoort aan de Tanintharyi divisie van Myanmar. Aan de westkust van de Isthmus is de

Mariëtte Drewes
Mariëtte Drewes is een Nederlandse schaakster met een rating van 2000 elo. In 1989 was Mariëtte kampioene van Nederland. In de schaakdatabank Simbase staan 84 partijen (peildatim maart 2004) die door Mariëtte gespeeld zijn: zij won 31 partijen en verloor er 29, terwijl ze 24 keer remiseerde. Haar winstp

County Longford

Afbeelding:IrelandLongford.png

County Longford (Iers: An Longfort) is een graafschap in Ierland in de provincie Leinster. De hoofdstad is Longford (stad). Het graafschap heeft een oppervlakte van 1.091km² en heeft een bevolkingsaantal van 31.068 (2002) Het graafschap heeft een l

1312
---- Gebeurtenissen:
- 11 juli - verdrag van Pontoise tussen Robrecht III van Bethune en Filips de Schone
- 3 en 4 augustus - Sint-Maartensramp of Mal-Saint-Martin te

Rangoon (stad)
Rangoon of Yangon is de grootste stad van Myanmar en tot 7 november 2005 de hoofdstad van Myanmar. De stad had in 1983 2,458,712 inwoners. In 2002 werd het aantal op 4,016,000 inwoners geschat. De stad ligt aan de Yangon Rivier, vlakbij aan de kust van de Golf van Martaban. Belang

Unciaal
Unciaal is een lettertype dat oorspronkelijk met de pen werd geschreven en zijn grootste bloei tussen de 3e en de 8e eeuw na christus beleefde. Hierna werd het verderontwikkeld in bijvoorbeeld de Karolingische minuskel die door Karel de Grote werd voorgeschreven voor administratieve doeleinden in zijn rijk. Hij was overigens zelf analfabeet.