:: wikimiki.org ::

Frankoprovensalska

Frankoprovensalska

Francoprovençalska (francoprovençal, arpitan, patois ) är ett regionalt galloromanskt språk (ibland sett som en fransk dialekt) som talas i Italien,(Valle d'Aosta, Piemonte) i Schweiz (kantonerna Fribourg, Valais, Vaud, Neuchâtel, Genève, Bern) och i Frankrike (Dauphinois, Lyonnais, Savojen). Namnet francoprovençalska kommer från att språket betracktats som ett slags mellanting mellan de nordliga galloromanska språken, langue d'oïl (franska) och de sydliga langue d'oc (occitanska, provençalska). I dag ses dock francoprovençalskan inte som en blandning mellan franskan och occitanskan utan som en egen gren av de galloromanska språken.

Se även

- Romanska språk
- Galloromanska
- Franska
- Occitanska

Externa länkar

- [http://www.arpitania.ch Arpitania: Lo Portelyon arpitan]
- [http://www.freelang.com/dictionnaire/arpitan.html Dictionnaire Freelang]
- [http://parlerlyon.free.fr/html/dico.htm Dictionnaire lyonnais]
- [http://www.electriccafe.org/dauphinois Dictionnaire du Dauphinois septentrional] Kategori:romanska språk Kategori:franska

Galloromanska

Galloromanska kallas den undergrupp av romanska språk som talades i områden med en tidigare gallisk (keltisk) befolkning, dvs norditalien och Frankrike. Eftersom occitanskan och katalanskan dock står lika nära varandra som svenskan och norskan, kan dessa två språk placeras i en egen grupp och då upphör relevansen av galloromanska som grupp till förmån för den occitanoromanska gruppen dit ej franskan räknas. Galloromanska språk
- Franska
- Occitanska
- Vallonska
- Francoprovençalska Occitanoromanska språk
- Occitanska
- Katalanska

Se även

- Romanska språk
- iberoromanska språk Kategori:Romanska språk

Språk

Språk är ett medium för kommunikation. Med hjälp av det mänskliga språket representeras tankar, konkreta föremål och abstrakta begrepp, aktioner och idéer. En idealföreställning är att ett språk måste ha en fullständig grammatik och det ska vara möjligt att i vilket sammanhang som helst uttrycka vilken idé som helst. Språken är uppbyggda av olika system såsom ordförråd, grammatik, pragmatik, semantik, fonetik. Språkens olika beståndsdelar utforskas med hjälp av lingvistikens varierande forskningsmetoder. Forskningen kan vara inriktad på aktuella förhållanden eller på språkhistoria samt de förändringsprocesser som sammanbinder dåtid och nutid.

Så heter språken där de talas

- Abkhaziska - Апсуа (Ap'sua)
- Afrikaans - Afrikaans
- Albanska - Shqip
- Arabiska - العَرَبِيَّة (Alarabia)
- Armenska - Հայերէն (Hajerēn)
- Asturiska - Asturianu
- Azeriska - Azərbaycanca
- Baskiska - Euskara
- Bosniska - Bosanski/Босански
- Bretonska - Brezhoneg
- Bulgariska - Български (Bǎlgarski)
- Danska - Dansk
- Engelska - English
- Estniska - Eesti keel
- Finska - Suomi
- Franska - Français
- Färöiska - Føroyskt
- Georgiska - ქართული (Kartuli)
- Grekiska - Έλληνικά (Élliniká)
- Hebreiska - עברית (I'vrjt)
- Indonesiska - Bahasa Indonesia
- Inuitspråk - Inuktitut
- Iriska - Gaeilge
- Isländska - Íslenska
- Italienska - Italiano
- Japanska - 日本語 (Nihongo, även Nippongo)
- Katalanska - Català
- Korniska - Kernewek
- Korsikanska - Corsu
- Kroatiska - Hrvatski
- Kurdiska - کوردی (Kurdí)
- Kymriska - Cymraeg
- Lettiska - Latviski
- Latin - Latina
- Litauiska - Lietuvos
- Makedonska - Македонски (Makedonski)
- Malaysiska - Bahasa Melayu
- Manx - Gaelg
- Nederländska - Nederlands
- Norska - Norsk
- Persiska - فارسی (Pârsi)
- Pidginspråk - exempelvis Tok Pisin
- Pilipino/Tagalog/Filipino - Filipino (tidigare Pilipino/Tagalog)
- Polska - Polski
- Portugisiska - Português
- Provencalska - Prouvençau
- Rumänska - Română
- Ryska - Русский (Russkij)
- Rätoromanska - Rumantsch
- Sardiska - Sardu
- Serbiska - Српски/Srpski
- Skotska - Scots
- Skotsk gaeliska - Gàidhlig
- Slovakiska - Slovenčina
- Slovenska - Slovenščina
- Spanska - Español
- Swahili - Kiswahili
- Svanuri - Lushnu nin
- Svenska - Svenska
- Tjeckiska - Čeština
- Turkiska - Türkçe
- Tyska - Deutsch
- Ukrainska - Українська (Ukrajns'ka)
- Ungerska - Magyarul
- Vietnamesiska - Tiếng Việt
- Vitryska - Беларускі (Belaruski)

Några större språkfamiljer

- Indoeuropeiska språk
- Kentumspråk
- Germanska språk
- Nordgermanska språk
-
- Västnordiska språk
-
- Färöiska
-
- Isländska
-
- Norska
-
- Östnordiska språk
-
- Danska
-
- Svenska
- Västgermanska språk
-
- Afrikaans
-
- Engelska
-
- Flamländska
-
- Frisiska
-
- Nederländska
-
- Skotska
-
- Tyska
-
- Jiddisch
-
- Schwyzerdütsch
- Östgermanska språk
-
- Burgundiska
-
- Gotiska
-
- Vandaliska
- Italiska språk
- Romanska språk
-
- Asturiska
-
- Franska
-
- Galiciska
-
- Italienska
-
- Katalanska
-
- Occitanska
-
- Portugisiska
-
- Provencalska
-
- Rumänska
-
- Rätoromanska
-
- Sardiska
-
- Spanska (Kastilianska)
- Keltiska språk
- Brythonska
-
- Bretonska
-
- Korniska
-
- Kymriska
- Goideliska
-
- Irisk gaeliska
-
- Manx gaeliska
-
- Skotsk gaeliska
- Grekiska språk
- Attiska språk
-
- Klassisk grekiska
-
- Koiné
-
- Nygrekiska
- Satemspråk
- Albanska
- Slavobaltiska språk
- Baltiska språk
-
- Västbaltiska språk
-
- Preussiska
-
- Östbaltiska språk
-
- Lettiska
-
- Litauiska
- Slaviska språk
-
- Sydslaviska språk
-
- Bulgariska språk
-
- Bulgariska
-
- Makedonska
-
- Serbokroatiska språk
-
- Bosniska
-
- Kroatiska
-
- Serbiska
-
- Slovenska
-
- Västslaviska språk
-
- Polska
-
- Slovakiska
-
- Sorbiska
-
- Tjeckiska
-
- Östslaviska språk
-
- Ryska
-
- Ukrainska
-
- Vitryska
- Indoiranska språk
- Indoariska språk
-
- Centrala indoariska språk
-
- Gujarati
-
- Punjabi
-
- Rajasthani
-
- Romani
-
- Västhindi
-
- Östliga indoariska språk
-
- Bengali-Assamese
-
- Assamese
-
- Bengali
-
- Bihari
-
- Oriya
-
- Nordvästliga indoariska språk
-
- Sindhi
-
- Singalesisk-maldiviska språk
-
- Singalesiska
-
- Maldiviska
-
- Sanskrit
-
- Prakrit
-
- Pali
-
- Sydliga indoariska språk
-
- Konkani
-
- Marathi
- Iranska språk
-
- Persiska
-
- Kurdiska
-
- Dari
-
- Tati
-
- Gilaki
- Nordkaukasiska språk
- Nordcentrala nordkaukasiska språk
- Tjetjen-ingusjiska språk
- Ingusjiska
- Tjetjenska
- Nordöstliga nordkaukasiska språk
- Nordvästliga nordkaukasiska språk
- Abkhaz-abazinska språk
- Tjerkassiska språk
- Ubyx
- Uralaltaiska språk (omtvistad)
- Uraliska språk
- Finsk-ugriska språk
- Finsk-permiska språk
-
- Finsk-cheremisiska språk
-
- Finsk-mordvinska språk
-
- Finsk-samiska språk
-
- Baltofinska språk
-
-
- Finska språk
-
-
- Finska
-
-
- Tornedalsfinska
-
-
- Kväniska
-
-
- Estniska
-
-
- Ingermanländska
-
-
- Karelska
- Ugriska språk
-
- Ungerska
- Samojediska språk
- Altaiska språk
- Mongoliska språk
- Mongoliska
- Tungusiska språk
- Turkiska språk
- Sydturkiska språk
-
- Azeriska språk (azerbajdzjanska)
-
- Nordazeriska
-
- Sydazeriska
-
- Turkiska
-
- Turkmeniska
- Nordvästturkiska språk
-
- Kazakiska
-
- Kirgiziska
-
- Tatariska
- Östturkiska språk
-
- Uzbekiska
-
- Uiguruska
- Japanska (omtvistat)
- Koreanska (omtvistat)
- Ainu (omtvistat)
- Sinotibetanska
- Sinitiska språk
- Kinesiska
- Tibetoburmanska språk
- Yipho-burmanska språk
- Burmanska språk
- Nordliga yipho-språk
- Centrala yipho-språk
- Sydliga yipho-språk
- Meitei
- Dravidiska språk
- Afroasiatiska språk
- Berbiska språk
- Tchadiska språk
- Kushitiska språk
- Egyptiska språk
- Omotiska språk
- Semitiska språk
- Centralsemitiska språk
- Arameiska språk
-
- Västarameiska
-
- Östarameiska
- Sydcentralsemitiska språk
-
- Arabiska språk
-
- Kanaaneiska språk
-
- Hebreiska
-
- Samariska
-
- Ivrit
- Sydsemitiska språk
- Etiopiska språk
- Sydarabiska språk
- Niger-Kongospråk
- Västatlantiska gruppen
- Wolof
- Serer
- Fula
- Benue-Kongo-gruppen
- Bantuspråk
- Swahili
- Bemba
- Lingala
- Zulu
- Xhosa
- Yoruba
- Kwa-gruppen
- Twi
- Gbe
- Khoisanspråk
- Hatsaspråk
- Sandawespråk
- Sydafrikanska khoisanspråk
- Austroasiatiska språk
- Monkhmerspråk
- Östliga monkhmerspråk
- Khmer
- Vietmuongspråk
- Vietnamesiska
- Mundaspråk
- Austronesiska språk
- Malajopolynesiska språk
- Västliga malajopolynesiska språk
- Sundaspråk
-
- Javanesiska
- Mesofilippinska språk
- Centralfilippinska språk
-
- Tagalog
- Australiska språk
- Kadaispråk
- Eskimåisk-aleutiska språk
- Na-denespråk
- Algonkinspråk
- Azteko-tanoanska språk
- Andisk-ekvatoriala språk
- Ge-pano-karibiska språk
- Konstgjorda språk
- Hjälpspråk
- Atlantiska
- Basic English
- Esperanto
- Ido
- Interlingua
- Occidental
- Klingon/Klingonska
- Klingonaase
- Sindarin
- Quenya

Externa länkar

[http://www.ethnologue.com SIL International; ethnologue]

Se även

- alfabet
- grammatik
- internationellt hjälpspråk
- ord
- ortografi
- programmeringsspråk
- talspråk
- teckenspråk Kategori:språk ja:言語 ko:언어 ms:Bahasa simple:Language tokipona:toki zh-cn:语言 zh-tw:語言

Franska

:Franska är också något som man äter, se franskbröd. ---- Franska är ett av de största romanska språken och räknas som världsspråk. Det är officiellt eller administrativt språk i ett flertal internationella organisationer, kommittéer och föreningar som Europeiska unionen, Internationella Olympiska Kommittén, Förenta nationerna, Afrikanska unionen och [http://www.upu.int/ Världspostföreningen].

Historik

Den romerska invasionen av Gallien

Franska härstammar (som alla romanska språk) från latin. Före den romerska invasionen 58-52 f.Kr. bodde framför allt ett keltiskt folkslag i det som idag är Frankrike. Ett folkslag romarna kallade galler. Andra folkslag i området var iberer i söder mot dagens Spanien, ligurier vid medelhavskusten och mindre grekiska och feniciska grupper. Det finns knappt 200 ord av keltiskt ursprung i modern franska, de flesta är platsnamn, namn på växter och ord som har med lantliv att göra. Från romarna lånades ord för nya begrepp, till exempel för vissa klädesplagg (som les braies). Latin blev snabbt lingua franca i den galliska regionen, för handel, diplomati och undervisning. Det vulgärlatin, den folkliga variant av latin som utvecklades till modern franska, har mycket litet gemensamt med det bildade prosalatin man ser i exempelvis Ciceros verk.

Frankerna

Från 200-talet och framåt blev Västeuropa i flera omgångar invaderat av germanska stammar från öst varav några bosatte sig i Gallien. För utvecklingen av franskan var frankerna i norra Frankrike, alemannerna på gränsen mot dagens Tyskland, burgunderna i Rhône-dalen och visigoterna i Akvitanien och Spanien de viktigaste. Dessa folkgruppers germanska språk påverkade det latin som talades i regionerna i fråga om uttal, syntax och ordförråd; så mycket som 15% av orden i modern franska tros bestå av germanska lånord, bland annat ord för militärtaktiska och sociala begrepp.

Langue d'oïl

Språkforskare delar upp den medeltida franskan i tre geografiska undergrupper: langue d'oïl and langue d'oc, (occitanska) är de största och frankoprovensalska betraktas som ett mellanting mellan de två förra. Oïl-språk (av ett äldre uttal av franskans oui "ja") är de dialekter i norra Frankrike som blev mest påverkade av frankiska invasioner. Till dessa hör bland andra pikardiska, vallonska, francien och normandiska. Efter döpningen av den frankiske kungen Klodvig I cirka 498 stärkte frankerna sin makt över det mesta av norra Gallien och det franska språket utvecklades som en fusion av dessa dialekter. Langue d'oc (numera oftast occitanska, av det alternativa uttalet oc av franskans "ja") är den dialekt (se ibero-romanska språk) i södra Frankrike och norra Spanien som höll sig trognare till det latinska ursprunget och inkluderar dialekter som gascognska och provensalska.

Icke-germanska språkinfluenser

Från 400- till 700-talet flyttade stora mängder keltisktalande människor på grund av de anglosaxiska invasionerna av England över Engelska kanalen till områden i dagens Bretagne. Även om det inte rörde sig om ett språk direkt härstammat från förromersk galliska så är tillhör det den keltiska språkgruppen (se bretonska). Nordiska vikingar invaderade Frankrike på 800-talet och etablerade en maktsfär i vad som kom att kallas Normandie. Språkligt assimilerades dessa skandinaver helt och hållet av den langue d'oïl-dialekt som fanns i området med undantag för enstaka ord för bland annat sjöfart. Den normandiska invasionen av England under Vilhelm Erövraren 1066 ledde till att en speciell anglo-normandisk dialekt utvecklades som upphörde vid mitten av 1300-talet, då engelskan tog över som språk även inom den merkantila överklassen och aristokratin. Även om den normandiska invasionen inte hade en särskilt stor påverkan på det franska språket så hade den desto större påverkan på engelskan. Upp till två tredjedelar av det sammanlagda engelska ordförrådet uppskattas ha kommit via franskan. Slutligen bör arabiskan nämnas som bidrog med ord för lyx- och handelsvaror, kryddor samt termer inom naturvetenskap och matematik.

Från l'ancien français till modern franska

Perioden från 842 då Strasbourg-ederna, det äldsta beviset för franska i skrift, nedtecknades till cirka 1300 brukar benämnas fornfranska (ancien français). Under denna tid skrevs många av de kända chansons de geste, den trubadurdiktning som berättar om Karl den stores stordåd och deltagarna i korstågen. Perioden efter detta såg franskan förlora sitt kasussystem och brukar benämnas medelfranska (le moyen français) 1539 utfärdade Frans I ett påbud (Ordonnances de Villers-Cotterêts) om att franskan skulle ersätta latinet som officiellt administrativt språk och det som skulle användas vid kungens hov. En reducering av slutkonsonanter framför ord som började på konsonant skedde och stavningen blev mer etymologisk och mindre uttalsenlig. Under denna period skedde en omfattande utvidgning av ord genom nybildning och lån. En reaktion mot detta kom på 1600-talet och ledde till det som brukar kallas klassisk franska (le français classique) då man gjorde stora ansträngningar att rensa ordförrådet från obegripliga termer och formulera enhetliga regler för grammatiken. Många språkforskare brukar dock benämna allt från 1600-talet och framåt modern franska (le français moderne). 1634 grundades Franska akademien (Académie française) av Richelieu som en officell myndighet vars målsättning var att bevara och rena franskan från yttre påverkan. Akademien finns än idag och består av 40 medlemmar som väljs på heltid och ägnar sig åt att övervaka språket och anpassa eventuella lånord för att bättre passa den franska språkbilden. Från 1600- till 1800-talet dominerade franskan som ett lingua franca i Europa inom konst, litteratur och diplomati. Fredrik II av Preussen och Katarina den stora av Ryssland är exempel på regenter som inte bara behärskade franska i skrift och tal, utan som i Fredrik IIs fall även ansåg den vara klart överlägset sitt hemlands tyska. Tack vare ansträngningar från akademien, utbildningssystemet, stark statlig kontroll och medias påverkan har ett officellt franskt språk vuxit fram. Fortfarande finns dock stora variationer i fråga om dialekter med avvikande uttal och ordförråd. Bland de mest ansedda av dessa i fråga om uttal anses ofta dialekten kring Tours och Loire-dalen vara, med en sjävklar reservation för rent subjektiva bedömningar. Som i så många språk har den dialekt som talas i huvudstaden (i det här fallet Paris), blivit det som i internationella sammanhang betraktas som "äkta" franska.

Dagens situation

En debatt pågår i dagens Frankrike om bevarandet av det franska språket och inflytandet från engelskan (franglais) genom media, näringsliv och en ökande globalisering. Lagar har införts som kräver att samtliga tryckta annonser, i press som på affischtavlor, ska innehålla franska översättningar av uttryck på främmande språk och en kvotering av fransk sångmaterial (minst 40%) på radio. Påtryckningar av varierande intensitet finns också från regionala intresse grupper att med offentligt stöd arbeta för att bevara dialektal rikedom. Se också Toubon-lagen

Geografisk spridning

Franska är officiellt språk i följande länder:

land	infödda talare	befolkning
	(uppskattat antal)	(juli 2003)
Frankrike	60 000 000	60 180 600
Demokratiska republiken Kongo		55 225 478
Kanada	7 100 000	32 207 000
Elfenbenskusten		16 962 500
Kamerun		15 746 200
Burkina Faso		13 228 500
Mali		11 626 300
Senegal		10 580 400
Belgien	4 000 000	10 290 000
Rwanda		7 810 100
Haiti	400 000	7 527 800
Schweiz	1 400 000	7 318 638
Burundi		6 096 156
Togo		5 429 300
Centralafrikanska republiken		3 683 600
Republiken Kongo		2 954 300
Gabon		1 321 500
Komorerna		632 948
Djibouti		457 130
Luxembourg	100 000	454 157
Guadeloupe		442 200
Martinique		390 200
Vanuatu		200 000
Seychellerna		80 469

Även om det inte har officell status, så talas det som ett andraspråk av stora delar av befolkingen i följande länder:

land	befolkning
	(juli 2003)
Algeriet	32 810 500
Madagaskar	16 979 900
Marocko	31 689 600
Mauritius	1 210 500
Tunisien	9 924 800

Det finns också fransktalande grupper i Libanon, Kambodja, Egypten, Indien (Pondicherry), Italien ( Aostadalen), Laos, Mauretanien, Storbritannien (Kanalöarna), USA (mestadels i Louisiana och New England) och Vietnam. La Francophonie är en internationell organisation bestående av fransktalande länder och regeringar.

Officiell status i Frankrike

Fransk lag kräver att franska används i offentliga publikationer, inom skolväsendet (även om detta ofta ignoreras) och i kontrakt. Trots en åsikt ofta hålld för sanning i amerikansk och brittisk massmedia, förbjuder inte Frankrike användandet av utländska ord på hemsidor eller privattryck. Däremot tvingas statliga myndigheter att använda den franska motsvarigheten till ett utländskt ord i publikationer och offentliga handlingar om ett sådant finns. Myten kan ha uppstått efter att ett förbud liknande detta skapades i den kanadensiska provinsen Quebec genom en rätt drakonisk tolkning av en lag gällande från 1977 till 1993 som kom till för att garantera franskans ställning i provinsen.

Officiell status i Kanada

Cirka 9% av alla fransktalande bor i Kanada och franska är jämte engelskan är en av landets två officiella språk. Det federala regeringen är enligt lag bunden att upprätthålla samhällsservice på både franska och engelska, parlamentsförhandlingar måste publiceras på bägge språken och samtliga marknadsprodukter måste ha tvåspråkig märkning. Runt 22% av alla kanadensare talar franska som förstaspråk. Franska är det enda officella språket i Quebec. Mellan 1977 och 1993 upprätthöll provinsen stränga lagar mot skyltar på offentlig plats på andra språk än franska. Många av dessa bestämmelser har under årens lopp ogiltigförklarats som stridande mot konstitutionen, inklusive upprätthållandet av förbud mot andra språk än franska på kommersiell skyltning, rättsprocesser och debatter i lagstiftande församlingar. 1993 skrevs lagen om så att skyltar på andra språk tilläts så länge franskan behöll en dominerande ställning. Franska är officiellt språk i New Brunswick, Northwest Territories och Nunavut. I Ontario har franskan inte officell status, men myndigheterna upprätthåller ändå samhällsservice på franska i 23 utvalda samhällen där många fransktalare bor. Samtliga provinser gör ansträngningar för att tillgodose sina fransktalande medborgares behov även om kvaliteten varierar kraftigt mellan enskilda provinser.

Franska dialekter

- akadiska
- afrikansk franska
- belgisk franska
- kambodjansk franska
- cajunfranska
- Quebec-franska
- schweizisk franska
- parisiska
- Marseille-franska
- Lyonnais-franska
- Maghreb-franska
- vietnamesisk franska

Kreolspråk härstammade från franska

- haitisk kreol
- seychellekreol
- michif
- lanc-patuá

Ordförråd

Merparten av franska ord härstammar från latinet eller har bildats med hjälp av latinska och grekiska ordrötter. Det finns ofta ordpar där en är mer folkligt (substantiv) till ursprunget och det andra anses mer bildat (adjektiv), men där båda härstammar från latin. Exempel:
- bror: frère (brother) / fraternel
- finger: doigt / digital
- öde: foi (faith) / fidèle
- kyla: froid / frigide
- öga: œil / oculaire Franska ord som har utvecklats från latinet är oftast svårare att känna igen än italienska ord av latinskt ursprung eftersom franskan under sin utveckling från vulgärlatin hade en tendens att reducera den sista obetonade stavelsen eller låta den smälta ihop med påföljande ord. Det uppskattas att mindre än 13% (4200) franska ord man kan hitta i ett vanligt lexikon som Petit Larouse eller Micro-Robert Plus (35 000 ord) är av utländskt ursprung. Cirka 25% (1054) av dessa kommer från engelskan och är relativt nyligen inlånade. Alla andra långivade språk eller språkgrupper har färre än 1000 ord vardera där dom största är italienska, germanska språk, gallo-romanska språk, arabiska och tyska. Källa: Henriette Walter, Gérard Walter, Dictionnaire des mots d'origine étrangère, 1998.

Franska språkets betydelse i Sverige

Franskan var tidigare ett mycket viktigt språk för internationell kommunikation i hela Europa. Franskan var under 1600-talet och framförallt 1700-talet det viktigaste främmande språket även i Sverige. Man kan säga att franskan var dåtidens engelska. Franskan användes till och med som umgängesspråk inom den svenska adeln och hovet. Mycket tack vare att den svenske kungen Gustav III var en sann frankofil. Från den tiden har svenskan en stor mängd franska lånord. En del var till och med rädda för att svenskan skulle "ätas upp" av franskan.

Under 1600-talet invandrade många valloner till Sverige och Sverige fick därmed en inte obetydlig franskspråkig minoritet. Vallonerna har dock med tiden integrerats väl i det svenska samhället.

Franska var ett obligatoriskt skolämne i Sverige fram till 1960-talet men har sedan dess varit valbart.

Externa länkar

- [http://wikibooks.org/wiki/French Learning the French language] - en wikibok.
- [http://www.academie-francaise.fr/ Académie Française]
- [http://www.fdicts.com/dictlist1.php?k1=33 gratislexikon för franska]
- [http://www.azoria.com/lexikon/indexsw.shtml Fransk-Svenskt Lexikon]
- [http://www.frenchlesson.org/ Frenchlesson.org]
- [http://www.ethnologue.com/show_language.asp?code=FRN Ethnologue rappor för franskans situation]
- [http://www.websters-online-dictionary.org/definition/French-english/ fransk-engelskt lexikon]: från [http://www.websters-online-dictionary.org Webster's Online Dictionary] - the Rosetta Edition. Kategori:Romanska språk Kategori:Franska Kategori:EU-språk als:Französische Sprache ja:フランス語 ko:프랑스어 simple:French language th:ภาษาฝรั่งเศส zh-min-nan:Hoat-gí

Valle d'Aosta

Valle d'Aosta fr. Vallée d'Aoste är en region i nordvästra Italien. Regionen gränsar mot Schweiz, Frankrike och regionen Piemonte. Valle d'Aosta är en av fem regioner i Italien med särskild självständighetsstatus. Regionen är 3 262 km² stor och har 119 000 invånare (2003). Huvudstad är Aosta. Dalen är bekant för sin särpräglade franska, (francoprovencalska) dialekt, av vissa ansedd för att vara ett eget språk. Kategori:Italiens regioner ja:ヴァッレ・ダオスタ州

Schweiz

Schweiz, eller officiellt Schweiziska Edsförbundet, (latin: Helvetia, Confoederatio Helvetica; tyska: Schweizerische Eidgenossenschaft; franska: Confédération Suisse; italienska: Confederazione Svizzera; rätoromanska: Confederaziun Svizra) är en förbundsrepublik i Centraleuropa, gränsandes till Frankrike, Tyskland, Italien, Österrike och Liechtenstein. Landet har en lång tradition av politisk och militär neutralitet, men även av internationellt samarbete då det är hem för många internationella organisationer.

Historia

Huvudartikel: Schweiz historia

Geografi

Schweiz ligger i Centraleuropa och ligger till största delen i Alperna. Schweiz är en av Europas minsta stater med sina 41 285 km² (något större än Skåne och Småland tillsammans) och är helt omgärdat av andra stater.

Kantoner

Huvudartikel: Schweiz kantoner 300px Schweiz är indelat i 23 kantoner varav 3 är uppdelade i halvkantoner. De äldsta kantonerna är Schwyz, Unterwalden och Uri som tillsammans bildade Schweiziska edsförbundet den 1 augusti 1291. Schweiz kantonsindelning har varit densamma sedan 1815 med undantag för kantonen Juras utbrytning ur Bern, 1979.

Regioner

Schweiz delas in i sju regioner.
- Östschweiz - bestående av kantonerna Sankt Gallen, Thurgau, Appenzell, Glarus, Shaffhausen och Graubünden
- Zürich - bestående av kantonen Zürich
- Centralschweiz - bestående av kantonerna Luzern, Schwyz, Unterwalden, Uri och Zug
- Nordvästschweiz - bestående av kantonerna Basel och Aargau
- Mittelland - bestående av kantonerna Bern, Fribourg, Jura, Neuchâtel och Solothurn
- Tessin - bestående av kantonen Ticino
- Lémanique - bestående av kantonerna Genève, Vaud och Valais

Natur

Schweiz består av tre naturliga regioner: bergskedjorna Alperna och Jurabergen som dominerar söder och öster respektive nordväst samt en skogsregion som skiljer de två bergskedjorna åt. Schweiz består av 38 % åkermark, 30,4 % skog, 25,5 % impediment och 5,8 % bebyggelse.

Klimat

Det schweiziska klimatet domineras av atlantvindar i väst, medelhavsvindar i söder, kontinentalvindar i öst och mellaneuropeiska lågtryck i norr. Under sommaren ligger medeltemperaturen mellan 18 och 20 grader i dalarna och runt 10 grader på de högre höjderna. Sommartid så brukar gränsen för minusgrader ligga kring 3 000 m.ö.h.. De södra delarna av kantonen Ticino har i det närmaste medelhavsklimat.

Berg

medelhavsklimat Med sitt läge i Alperna finns det många höga bergstoppar i Schweiz. I kantonen Valais återfinns Schweiz högsta berg, Dufourspitze 4 634 m.ö.h..

Floder

Dom tre längsta floderna i Schweiz heter Aare (295 km), Rhône ( 264 km) och Rhen (375 km)

Sjöar

Med sitt bergiga landskap har Schweiz många långsmala och djupa sjöar.

Städer

Demografi

300px Schweiz har fyra officiella språk: tyska (gult), franska (lila), italienska (grön) och rätoromanska (röd).

Politik

Alla vuxna medborgare i Schweiz har rätt att delta i kommunfullmäktiges möten och i lokala folkomröstningar i vilka kommunala beslut fattas. Kantonerna (Glarus och Innerrhoden i Appenzell) har en medborgarförsamling bestående av alla röstberättigade medborgare. Sammanträdena hålls på ett torg i staden en gång om året. Besluten fattas genom handuppräckning.(Direktdemokrati) Landet har haft flest folkomröstningar i världen.

Styrelseskick

Schweiz är en federation med ett utbrett självstyre i kantonerna. Kantonerna har sina egna författningar, parlament och regeringar. Federationen är en republik med en president och ett tvåkammarparlament, Förbundsförsamlingen (ty. Bundesversammlung, fr. Assemblée fédérale). Förbundsförsamlingens är uppdelad i Ständerrådet (ty. Ständerat, fr. Conseil des États, it. Consiglio degli Stati) och Nationalrådet (ty. Nationalrat, fr. Conseil national, it.Consiglio nazionale). Den verkställande makten utövas av en regering, Förbundsrådet (ty. Bundesrat, fr. Conseil fédéral), som består av sju ministrar som utses av Förbundsförsamlingen.

Den schweiziska konstitutionen

Den nuvarande schweiziska konstitutionen instiftades år 1848 och har sedan dess reviderats två gånger 1874 och 1999.

Federalism

I den schweiziska konstitutionen är kantonernas existens och självständighet hårt reglerad. Varje kanton är namngiven i konstitutionens första artikel. Detta medför att en förändring av konstitutionen är nödvändig för att skapa en ny kanton eller om en kanton vill lämna federationen. För att en ändring av konstitutionen ska komma till stånd krävs en federal folkomröstning där en majoritet av de röstande är för förändringen samt att det finns en majoritet för förslaget i en majoritet av kantonerna. Om ändringen avser en tillkommande kanton krävs även en majoritet av rösterna i den tilltänkta kantonen. Detta förfarande har inneburit att antalet kantoner har i princip varit oförändrat sedan 1848. Efter 30 års förhandlingar lyckades den franskspråkiga och katolska kantonen Jura att bryta sig ur den tyskspråkiga och protestantiska kantonen Bern. De schweiziska kantonerna är garanterad en väl tilltagen självständighet. I princip kräver konstitutionen endast att kantonerna skall vara republiker och att de skall respektera jämlikhet och mänskliga rättigheter. Trots detta så skiljer sig inte kantonernas egna konstitutioner, lagar och styrelseskick i från varandra, de största skillnaderna ses i kommunernas självständighet och i vilken utsträckning som man använder sig av folkomröstning i beslutsprocessen. En viktig del i den schweiziska federalismen är att även de små kantonerna måste få göra sin stämma hörd och detta märks tydligt i den majoritet som krävs för en förändring av konstitutionen. Sedan 1970 har de små kantonerna röstat ner fyra konstitutionsförändringar trots att en majoritet av den schweiziska befolkningen har varit för förslagen har förslagen inte haft majoritet i en majoritet av kantonerna.

Rösträtt

Alla schweiziska medborgare, oavsett kön, som har fyllt 18 år har rösträtt i de federala valen. Den schweiziska kvinnan fick inte rösträtt i federala val förrän 1971, vilket är mycket sent med västerländska mått mätt.

Förbundsförsamlingen

Huvudartikel: Förbundsförsamlingen

Ständerrådet

Ständerrådet har 46 ledamöter och varje kanton har två platser. Kantonerna Unterwalden, Basel och Appenzell är uppdelade i halvkantoner där varje halvkanton har en representant i Ständerrådet

Nationalrådet

Nationalrådet har 200 ledamöter som väljs för en mandatperiod om fyra år. Antalet ledamöter i Nationalrådet är proportionerligt mot antalet invånare i kantonen, med undantaget att alla kantoner och halvkantoner skall ha minst en plats i Nationalrådet. Kantonerna Uri och Glarus samt halvkantonerna Obwalden, Nidwalden, Appenzell Ausserrhoden och Appenzell Innerrhoden har en ledamot var. Kantonen Zürich är med sina 34 ledamöter den kanton med störst representation.

Förbundsrådet

Huvudartikel: Förbundsrådet (Schweiz) Förbundsrådet är Schweiz verkställande organ, regering. Förbundsrådet utses av Förbundsförsamlingen och ministrarnas politiska och geografiska tillhörighet är reglerad. Minst två ministrar skall komma från de fransk- eller italienskspråkiga kantonerna, medan de övriga fem kan komma från alla kantoner. De största partierna i Förbundsförsamlingen är alltid garanterade någon eller några ministerposter enligt en fastställd formel.

President

Ordförande i Förbundsrådet väljs i december varje år av Förbundsförsamlingen, det vill säga Nationalrådet och Ständerrådet gemensamt, och den som innehar det uppdraget är även Schweiz' president. Presidentens huvudsakliga uppgift är att vara ordförande vid Förbundsrådets sammanträden. Presidenten har ingen mer makt än övriga ledamöter i Förbundsrådet, förutom vid lika röstetal när hans röst är avgörande. Schweiz presidenter och vicepresidenter: Lista över Schweiz presidenter och vicepresidenter

Ekonomi

Schweiz hör till de rikaste länderna i världen. Landet har en god ekonomi och försörjer sig bland annat på turism, choklad, klockor och ost.

Utbildning

Kultur

Världsarv

- Benediktinerklostret Sankt Johann i Müstair
- Klostret i Sankt Gallen
- Glaciärområdet Jungfrau-Aletsch-Bietschhorn
- Gamla staden i Bern
- De tre slotten och försvarsmuren runt handelsstaden Bellinzona
- Monte San Giorgio

Externa länkar

- [http://www.burgen.ch/GIFS_KL/Schweiz.jpg Karta över Schweiz och omgivande länder] (engelsk)
- [http://www.bfs.admin.ch/bfs/portal/en/index.html Swiss Federal Statistical Office Swiss Statistics]
- [http://www.admin.ch/ch/f/rs/101/index.html 101 Constitution fédérale de la Confédération suisse] Kategori:Europas länder Kategori:Kustlösa stater Kategori:Schweiz als:Schweiz ja:スイス ko:스위스 ms:Switzerland simple:Switzerland th:ประเทศสวิตเซอร์แลนด์ zh-min-nan:Sūi-se

Fribourg

Denna artikel handlar om staden Fribourg. För kantonen Fribourg, se Fribourg (kanton). ---- Fribourg, huvudstad i kantonen Fribourg. Kategori:Schweiz Kategori:Fribourg - kanton Kategori:Schweiz kantonshuvudstäder ja:フリブール

Valais

Valais, kanton i södra Schweiz. Valais gränsar i söder till Italien, i väster till Frankrike, i öster till Uri och Ticino samt till Vaud och Bern i norr. Kategori:Schweiz kantoner Kategori:Valais - kanton als:Kanton Wallis

Vaud

Vaud, kanton i sydvästra Schweiz. Vaud gränsar i söder till Genève, Valais och Italien, i väster till Frankrike, i öster till Bern och Fribourg samt till Neuchâtel i norr. Kategori:Schweiz kantoner Kategori:Vaud - kanton als:Kanton Waadt

Bern

Denna artikel handlar om staden Bern. För kantonen Bern, se Bern (kanton). ---- Bern (kanton) Bern är huvudstad i förbundsrepubliken Schweiz och kantonen Bern. Staden har 127 000 och är den fjärde största staden i landet efter Zürich, Geneve och Basel. Bern är främst tyskspråkigt.

Världsarv

- Gamla staden i Bern. Kategori:Bern - kanton Kategori:Schweiz kantonshuvudstäder Kategori:Europas huvudstäder Kategori:Orter i Schweiz als:Bern ja:ベルン

Franska

Historik

Den romerska invasionen av Gallien

Frankerna

Langue d'oïl

Icke-germanska språkinfluenser

Från l'ancien français till modern franska

Dagens situation

Geografisk spridning

Franska är officiellt språk i följande länder:

land	infödda talare	befolkning
	(uppskattat antal)	(juli 2003)
Frankrike	60 000 000	60 180 600
Demokratiska republiken Kongo		55 225 478
Kanada	7 100 000	32 207 000
Elfenbenskusten		16 962 500
Kamerun		15 746 200
Burkina Faso		13 228 500
Mali		11 626 300
Senegal		10 580 400
Belgien	4 000 000	10 290 000
Rwanda		7 810 100
Haiti	400 000	7 527 800
Schweiz	1 400 000	7 318 638
Burundi		6 096 156
Togo		5 429 300
Centralafrikanska republiken		3 683 600
Republiken Kongo		2 954 300
Gabon		1 321 500
Komorerna		632 948
Djibouti		457 130
Luxembourg	100 000	454 157
Guadeloupe		442 200
Martinique		390 200
Vanuatu		200 000
Seychellerna		80 469

Även om det inte har officell status, så talas det som ett andraspråk av stora delar av befolkingen i följande länder:

land	befolkning
	(juli 2003)
Algeriet	32 810 500
Madagaskar	16 979 900
Marocko	31 689 600
Mauritius	1 210 500
Tunisien	9 924 800

Officiell status i Frankrike

Officiell status i Kanada

Franska dialekter

Kreolspråk härstammade från franska

- haitisk kreol
- seychellekreol
- michif
- lanc-patuá

Ordförråd

Franska språkets betydelse i Sverige

Under 1600-talet invandrade många valloner till Sverige och Sverige fick därmed en inte obetydlig franskspråkig minoritet. Vallonerna har dock med tiden integrerats väl i det svenska samhället.

Franska var ett obligatoriskt skolämne i Sverige fram till 1960-talet men har sedan dess varit valbart.

Externa länkar

Romanska språk

Romanska språk, en grupp av indoeuropeiska språk som härstammar från latinet och talas framför allt i södra Europa och Latinamerika.

Språkträd

- Indoeuropeiska språk
- Italiska språk
- Romanska språk
- Östliga romanska språk
- Italo-västliga romanska språk
- Västliga romanska språk

Romanska språk

- asturiska
- aragonska
- franska
- galiciska
- italienska
- katalanska
- korsikanska
- ladino
- occitanska
- portugisiska
- provencalska
- rumänska
- rätoromanska
- sardiska
- spanska (kastilianska)

Utdöda, antikverade eller ifrågasatta romanska språk

- anglonormandiska
- dalmatiska
- baleariska (katalansk dialekt)
- gasconska (occitansk dialekt)
- valencianska (katalansk dialekt)
- vallonska
- neapolitanska
- frankoprovensalska Med ifrågasatt avses att det på goda grunder hävdas att det rör sig om en dialekt och inte ett språk

Se även

- Lista över mest talade språk Kategori:Romanska språk Kategori:Italiska språk als:Romanische Sprachen ja:ロマンス語 simple:Romance languages