Home About us Products Services Contact us Bookmark
:: wikimiki.org ::
Frihet

Frihet

FRIHET simple:Freedom Frihet (fornsvenska frihet) är rättigheten att utöva och utveckla självbestämmelse utan begränsningar i form av förtryck. Frihet kan definieras "negativt" (frihet från) som avsaknad av begränsningar och förtryck eller "positivt" (frihet till) som möjligheten till självdefinition och att utveckla och uttrycka existentiella eller andliga ståndpunkter (rättigheter). Å ena sidan har vi i vår vardag olika möjlighet att mötas, diskutera och välja mellan olika alternativ - vi uppfattar oss som fria, å andra sidan är många sådana aktiviter dels reglerade av lagar och regler och dessutom mer eller mindre orsaksbestämda - både som en konsekvens av den kulturella tradition vi är uppväxta i och lagbunden såsom naturen är det. I vilken mån frihet är en ren illusion såsom determinister och fatalister menar, en mänsklig rättighet som bör garanteras alla människor av t.ex. en stat eller t.o.m. så starkt knuten till den personliga integriteten att den står över alla lagar och regler (och därmed även staten), är ett metafysiskt problem som hänger samman med vilja och förmåga. I ett (möjligen inskränkt) västerländskt perspektiv förknippas frihet ofta med den form av individualitet som växte fram under upplysningstiden och med den moderna tidens demokrati.

Den negativa frihetsdefinitionen

Den negativa frihetssynen kallas inte negativ för att den är dålig, utan för att den innebär avsaknad av något. Frihet är enligt denna syn avsaknad av våld eller hot om våld. Det betyder att om du inte är tvingad av någon annan person att handla på ett visst sätt, så är du helt fri. Denna syn ger teoretisk möjlighet till fullständig frihet för alla. Detta medför en mycket stor filosofisk förenkling som gör den populär i många kretsar, framförallt bland utopister, då man inte behöver ta hänsyn till frihetskonflikter. Kritiker av denna syn menar att den negativa friheten inte är någon meningsfull frihet, eftersom det då går utmärkt att svälta ihjäl i full frihet.

Den positiva frihetsdefinitionen

Den positiva frihetsynen innebär kort att man är fri när man har möjlighet att genomföra det man önskar. Denna syn medför att frihet förekommer i grader, man kan vara mer eller mindre fri. Den innebär också att en persons frihet kan inskränka en annans, vilket i sin tur betyder att det blir omöjligt att föreställa sig ett samhälle där alla är fullständigt fria. Man kan också få sin frihet begränsad av annat än andra människor. Att hoppa till månen eller flyga utan mekaniska hjälpmedel torde till exempel vara omöjligt för alla människor. Förespråkare av en positiv frihetsdefinition anser ofta att denna definition stämmer bättre med det moraliskt goda man vanligen menar med frihet. Kritiker menar att den är en dålig definition eftersom folk med orimliga onskemål då är ofria.

Se även


- Anarkism
- Demokrati
- Determinism, Indeterminism
- Fatalism
- Kapitalism
- Liberalism
- Libertarianism
- Rättigheter
- Socialliberalism Kategori:Liberalism Kategori:Filosofi

Kultur

Kultur kan sägas vara andlig, biologisk eller ekonomisk odling; i talspråk i regel andlig sådan. Ordet kultur är ett lånord från latinet, cultura av cultus, som betyder odling, och som etymologiskt hör samman med ordet kult. I sin ursprungliga betydelse förekommer det i till exempel bakteriekultur.

Andlig odling

Kultur används emellertid främst i betydelsen människors andliga odling: för de konkreta former och begreppsliga understrukturer som denna tar sig uttryck i, eller i en generell betydelse "ett sätt att leva". Den andliga odlingen manifesterar sig i språk, traditioner, religion, estetiskt skapande och kreativa uttrycksformer (konst, litteratur, musik, teater med mera), teknologi och annat som bildar en kollektiv identitet. Ett samhälles kultur tjänar som förmedlare och upprättare av samhällets moral och värderingar till individen. Kultur kan särskilt inom antropologin och arkeologin även avse en civilisation i sig, ett samhälles symbolvärld, och de mönster, uttryck och former som bibehåller dessa. I denna betydelse hör "kultur" nära samman med begreppsvärlden och samspelet mellan människor. I ett mer individuellt sammanhang, att någon är kulturell, betyder det dock att vederbörande är kreativ, bildad och intresserad av kulturella uttryck i form av till exempel konst. Särskilt förr avsågs med kultur en (aristokratisk) förfining och bildning (se finkultur), men numera inbegrips även folklig kultur i begreppet då även "bildning" fått en mer allmän betydelse. Som motsats till kultur sätts ofta natur eller förvildning, men detta är inte helt okontroversiellt. Till skillnad från en människas natur är hennes kultur dock inte medfödd. En människas kultur står i relation till hennes socialklass, etnicitet, miljö och könsroll, men kan inte reduceras till ett av dessa begrepp. I västvärlden skiljer man mellan barns- och ungdomskultur och den vuxna kulturen, men denna åtskillnad förekommer inte globalt. Kulturen hör nära samman med politik, och sedan början av 1900-talet har flera regeringar runt om i världen haft en konkret kulturpolitik för att påverka samhället. Kulturpolitiken i vissa stater har varit mycket kritiserade, när en regering använt kulturen som medel för att behålla sin makt och använt kulturen för att sprida propaganda. I andra länder har kulturpolitiken främst varit av ekonomisk art, och begränsat sig till statliga anslag till utövande konstnärer utan avsikt att påverka kulturens innehåll. En viktig funktion för kulturpolitiken är att finansiera bevarandet av kulturarvet i form av muséer, arkiv, och att hålla äldre hantverk som industrialiseringen ersatt levande. En annan uppgift för kulturpolitiken är att lösa eventuella konflikter mellan minoritets- och majoritetsbefolkningar, och att värna om minoriteters kulturer. Somliga som förespråkar naturlig ordning är motståndare till att en regering utövar kulturpolitik, bl.a. för att de anser att kulturen är självförsörjande om den har någon funktion. Andra menar att kulturpolitik per definition alltid är ett negativt maktmedel med vilket en regering sprider värderingar som är kännetecknande för dess ideologi, och att urvalet av vilka som får statliga anslag aldrig saknar ideologiska hänseenden. Dessa slag av kritik kan i Sverige höras från såväl medlemmar av Moderaterna som anarkister. Enligt en numera utbredd uppfattning är kulturer dynamiska och föränderliga. Nya kulturella uttryck uppkommer ibland genom att två olika kulturer möts, men kulturerna kan även krocka och kulturmötet kan då i stället skapa en motsättning. En stark intolerans, avsky eller rädsla mot andra kulturer eller människor från andra kulturer kallas xenofobi. Att värna om kulturell mångfald och minoritetskulturers bevarande kallas pluralism. Vissa stater i västvärlden kallas ibland "kulturimperialister" med vilket menas att de anses tycka att deras kultur är överlägsen andras, att de försöker förändra andra stater så att de ska anamma deras kultur, och att deras kultur slutligen regerar andras så att det strukturellt påminner om imperialism. Ibland anges ekonomiska motiv till detta. Sådan kritik har riktats mot bland annat USA, i Sverige av Vänsterpartiet.

Andra betydelser

Man talar också om olika kulturer när man menar en folkstam som odlat och brukat ett jordområde, exempelvis induskulturen, indiankulturen, den egyptiska högkulturen och så vidare. I senare tid behöver det inte nödvändigtvis vara en homogen folkstam, utan man kan tala om amerikansk kultur. Den här betydelsen inkluderar, men är absolut inte begränsad av, den ovanstående betydelsen. Här inkluderas också saker som statsskick, militär och en massa annat. När olika folkgrupper blir mer eller mindre isolerade från varandra, uppstår förgreningar av kulturen med olika utveckling på olika håll. Detta kan ske både geografiskt och socialt. I det senare fallet talar man om subkulturer.

Se även


- Finkultur
- Kulturelit
- Populärkultur
- Subkultur
- Undergroundkultur
- Etnicitet

Huvudsakliga källor


- SAOB
- Vår skapande mångfald, Världskommissionen för kultur och uteckling (2:a rev uppl 1996), ordf. Javier Pérez de Cuéllar, utg. av Unesco Kategori:Kultur ja:文化 simple:Culture zh-min-nan:Bûn-hoà

Illusion

Illusion, falsk uppfattning av verkligheten på grund av flertydiga sinnesintryck eller fel i hjärnan. En illusionist är en person som utför trolleritricks men som medger att dessa är just illusioner, till skillnad från häxor, siare m.fl. som påstår sig utöva magi.

Sinnesintryck som kan ge upphov till illusioner


- Hägring
- Skenperspektiv
- Synvilla
- Trompe l'œil
- illusionism Kategori:Filosofi Kategori:Psykologi ja:錯覚

Fatalism

Fatalism är en världsåskådning som menar att upplevelsen av en fri vilja är en illusion, då vårt öde är bestämt förslagsvis av en gudomlig makt. Fatalism är en form av determinism, men inte alla former av determinism avvisar att våra val har ett inflytande på framtida händelser. Se även predestination och kausalitet. Kategori:Filosofiska ismer

De mänskliga rättigheterna

De mänskliga rättigheterna är en del av folkrätten och övrig internationell rätt, och preciseras i olika internationella överenskommelser. Dessa rättigheter reglerar relationen mellan statsmakten och individen och fastställer samtidigt vissa skyldigheter som staten har gentemot individen. De mänskliga rättigheterna anses vara universella, vilket innebär att de gäller över hela världen, oavsett land, kultur eller andra omständigheter. De gäller för var och en oavsett, etnisk tillhörighet, hudfärg, kön, språk, religion, politisk uppfattning eller social ställning. De slår också fast att alla människor är födda fria, är lika i värde och har samma rättigheter. Endast de rättigheter som skyddas i den primära folkrätten kan dock upprätthållas i juridisk mening, oavsett viss stats anslutning till berörda internationella överenskommelser. De mänskliga rättigheterna preciseras alltså i olika internationella överenskommelser. Bland dessa överenskommelser kan man skilja mellan konventioner och protokoll, som blir bindande i.o.m. att staterna uttryckligen förklarar sig bundna av dem, och förklaringar och deklarationer som utgör politiska förpliktelser.

Universella konventioner

Efter andra världskriget har olika dokument arbetats fram inom ramen för Förenta Nationernas stadgar som behandlar de mänskliga rättigheterna. De grundläggande internationella konventionerna är
- FN:s universella deklaration om de mänskliga rättigheterna, (1948)
- Folkmordskonventionen (1948)
- Konventionen mot rasdiskriminering (1965)
- FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, (1966)
- FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, (1966)
- Konventionen mot all slags diskriminering av kvinnor (1979)
- Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (1984)
- Konventionen om barnets rättigheter (1989)
- Konventionen till skydd för alla migrantarbetares och deras familjers rättigheter (1990) Texten till deklarationen om de mänskliga rättigheterna skrevs av FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna, med Eleanor Roosevelt som ordförande. Den 10 december 1948 antogs den av generalförsamlingen med 48 röster för, 0 emot, och 8 blanka, däribland Sydafrika, Sovjetunionen och övriga länder i östblocket.

Internationella konventioner


- Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, (1950)
- Den amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter, (1969) [http://www.oas.org/juridico/english/Treaties/b-32.htm]
- Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter, (1981) [http://www.achpr.org/english/_info/charter_en.html]
- Kairodeklarationen om de mänskliga rättigheterna i islam (1990; aldrig officiellt antagen) [http://www.religlaw.org/interdocs/docs/cairohrislam1990.htm]
- Arabiska stadgan om de mänskliga rättigheterna (1994; har ännu inte trätt i kraft) [http://www1.umn.edu/humanrts/instree/arabhrcharter.html]

Kategorisering av de mänskliga rättigheterna

Under Världskonferensen i Teheran 1968 fastslogs att de mänskliga rättigheterna och friheterna är odelbara och avhängiga varandra. Olika stater har emellertid sedan de ratificerat dem uttryckt kritik för att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna utvecklats till ambitioner snarare än grundläggande, universella rättigheter. 1941 formulerade president Roosevelt fyra friheter (The Four Freedoms) som var hans vision om världen efter andra världskriget: frihet att tala och uttrycka sig över hela världen, frihet att tillbedja Gud på sitt eget sätt över hela världen, frihet från behov (want), och frihet från rädsla. I synnerhet de två sista friheterna brukar framhållas som beskrivning av de mänskliga rättigheterna, då de anses inbegripa de två förra. Olika kategoriseringar kan göras av de mänskliga rättigheterna, men detta görs alltid utan att dessa rättigheter graderas inbördes: Rättigheterna gäller varje individs rätt till ett drägligt liv, rätt till sina innersta tankar, skydd för familjen, frihet från tortyr och slaveri, rätt till utbildning och rätt till yttrandefrihet och deltagande i landets styrelse. Emellertid preciseras de mänskliga rättigheterna i detalj av en lång rad dokument. För att få en överblick över dessa kan t.ex. följande kategorier av rättigheter urskiljas:
- Medborgerliga och politiska rättigheter
- Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
- Skydd mot diskriminering
- Nationella minoriteter och urbefolkningar
- Barnets rättigheter
- Kvinnors rättigheter
- Asylfrågor
- Övriga frågor

Skillnader mellan olika deklarationer och konventioner

Trots att de mänskliga rättigheterna är universella, har dess konventioner formulerats olika, varför det ibland uppstått konflikter i tolkningen. Europakonventionen och den amerikanska konventionen om de mänskliga rättigheterna, utgår huvudsakligen från individens rätt, och har sin idéhistoriska upprinnelse i humanismen, den västerländska debatten om naturrätten och upplysningens idédebatt. Vad beträffar den afrikanska stadgan om de mänskliga rättigheterna, och även generellt i u-länder och i totalitära stater, däribland Kina, har de mänskliga rättigheterna delvis kollektiva formuleringar, och betonar även folkets rätt till utveckling, men också individers skyldigheter. Under världskonferensen i Wien 1993 uppenbarades tolkningsolikheterna även så tillvida att bl.a. Kina och Pakistan menade att de mänskliga rättigheterna är varje stats angelägenhet, och att FN inte har rätt att kontrollera att staterna efterlever dem. I samband med detta enades konferensen om en deklaration som slog fast att världssamfundet har en universell kontrollfunktion och ska se till att de mänskliga rättigheterna efterlevs. För detta instiftades samma år en högkommissarie för mänskliga rättigheter. Högkommissarien är placerad i Genève och är tillika chef för centret för de mänskliga rättigheterna. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna kan betraktas som internationell lag genom praxis (international costumary law), även fast den inte till formen är juridiskt bindande.

Se även


- Definition av brott mot mänskligheten
- Brott mot mänskligheten

Externa länkar


- [http://www.unhchr.ch/udhr/lang/swd.pdf Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna] - PDF-fil på svenska.
- [http://www.manskligarattigheter.gov.se/ Den svenska regeringens sida om de mänskliga rättigheterna]
- [http://www.mrforum.se/ MRforum - Svenska icke-statliga organisationers sida om de mänskliga rättigheterna]

Referenser


- FN - Globalt uppdrag, huvudred. Lars Eriksson (Sthlm 1995)
- Understanding Human rights. Manual om human rights education, Human Security Network, European Training and Research Centre for Human Rights and Democracy, ed. Wolfgang Benedek och Minna Nikolova (ETC) (Graz 2003)
- Danelius, Hans, Mänskliga rättigheter (Sthlm 1993) Kategori:Internationell rätt ja:人権 zh-min-nan:Jîn-kôan

Stat

En stat är ett område som utgör en självständig politisk enhet. Se även land, rike och nation. En stat kännetecknas av territorium, befolkning, suveränitet, politisk organisation och permanens. Vad som är en stat eller inte avgörs ofta av existensen av erkännanden från andra stater och mellanstatliga organisationer. Den som är full medlem i FN kan i allmänhet betraktas som en stat.

Se även


- statsvetenskap
- politik Stat betecknade förr också den lön en statare fick in natura. Kategori:Statsvetenskap

Integritet

Integritet okränkbarhet, oberoende -en källa Bonniers Integritet definieras som en "upplevelse" av helhet, att kunna se sig själv som både ond och god. Integritet är förmågan att knyta an till omvärlden och uppleva sammanhang i livet. En människa som har integritet står ut med osäkerhet. Gör man det, så vet man en del om sig själv. Integritet inbegriper uppriktighet och hederlighet, och här får vi hjälp av vår moral, som är de mentala och känslomässiga attityder vi har till de krav vi förväntas uppfylla. Kraven växlar mellan seder och bruk, och vår attityd till dem beror på vilka vi är och var vi hör hemma. Det händer att vi konfronteras med andras moraliska värderingar som vi inte kan acceptera. Våra värderingar skiljer sig från deras, det kan vi acceptera. Genom att handla med integritet gör vi det svårt för den som vill kränka oss. Det betyder att vi föregår med gott exempel, sätter gränser och säger nej. källa: Christina von Bergen, Inre Ledarskap

Metafysik

Metafysik är den gren inom filosofin som behandlar frågan om verklighetens grundläggande natur och söker göra rationella utsagor om fundamentala drag hos allt varande (ontologi). Det första genomarbetade metafysiska systemet anses vara Aristoteles "första filosofi". I det medeltida tänkandet hade metafysiken till uppgift att klargöra enheten mellan det immanenta och det transcendenta och sammanföll då i stor utsträckning med den naturliga teologin. Kategori:Filosofi ja:形而上学 ko:형이상학

Upplysningstiden

Upplysningen, kulturhistorisk rörelse i Europa, från 1600-talets slut till omkring 1800. Kulmen nåddes i 1700-talets Frankrike. Denna intellektuella rörelse hämtade sin livskraft från naturvetenskapens framsteg och den åtföljande trovärdighetskrisen för den kristna religionen. Vetenskapernas nya universum tycktes oförenligt med den gamla "av Gud givna ordningen". I stället för den uppenbarade religionen vände man sig till deism och naturlig religion. En allt radikalare religionskritik och en allt starkare strävan efter samhällsförändringar nådde sin höjdpunkt i den franska revolutionen (1789-1799). Upplysningens viktigaste idé var tron på människans förnuft. Alla människor är kapabla att tänka själva, var tanken. Men flera upplysningsfilosofer levde kvar i det gamla tänkandet och menade ändå att endast bildade människor som inte var tvungna att kroppsarbeta kunde tänka själva. Därför ska man inte okritiskt tro på sådant som makthavare och andra auktoriteter hävdar. Man behöver inte ens tro på det som olika kyrkor lär ut och det som präster eller imamer predikar. En annan viktig tanke under upplysningen var att samhället utvecklades bäst av jämlika människor i samverkan. Mot slutet av 1700-talet uppstod romantiken, som till stor del var en proteströrelse mot upplysningens empirism.

Upplysningsfilosofer (urval)


- Jonathan Swift
- John Locke
- Marquis de Condorcet
- David Hume
- Adam Smith
- Thomas Reid
- Voltaire
- Jean-Jacques Rousseau
- Daniel Defoe
- Charles Louis de Montesquieu

Se även


- Sveriges historia: Frihetstiden Kategori:Filosofi Kategori:Historiska epoker ja:啓蒙時代 ko:계몽주의 th:ยุคแสงสว่าง

Demokrati

Demokrati (från grekiskans demokratia, "folkvälde"), folkstyre, majoritetsstyre, är ett styrelseskick med allmänna och fria val, där landet styrs enligt folkets uttryckta och egna vilja. Motsats till diktatur. Avser i dagligt tal representativ demokrati. Det kan även syfta på ett större medbestämmande på andra arenor än i en stat. Så som brukardemokrati, arbetsplatsdemokrati med mera.

Kriterier för demokrati

Det finns olika sätt att definiera och kategorisera demokrati. Följande krav måste normalt vara uppfyllda för att man ska kunna tala om genuin demokrati:
- Det ska finnas allmän rösträtt med mycket få och klara begränsningar, i allmänhet krav på viss lägsta ålder.
- Medborgare ska äga rätt att kandidera till de styrande posterna.
- Medborgare ska ha rättigheter som tryck,- yttrande,- mötes- och organisationsfrihet för att kunna delge varandra sina åsikter och bilda politisk opinion.
- Valhemlighet bör råda om en stor andel röstande kräver detta.
- Det ska finnas ett fungerande rättsväsen som skyddar dessa friheter och medborgarnas andra rättigheter, se rättssäkerhet.
- Demokratin förutsätter att majoritetens förslag vinner över minoritetens.
- I en demokrati tillämpas dock minoritetsskydd, tex så att minoritetsbefolkningens val kan inte köras över av majoriteten. Detta gäller tex språkliga minoritetsgrupper (finlanssvenskarna i Finland utgör en minoritet - den finskspråkiga majoritetsbefolkningen kan inte rösta bort tex de svenskspråkiga skolorna). I Sverige finns det ett visst mått av transparens i myndigheternas verksamhet men offentlighetsprincipen är ej ett grundläggande demokratikriterie. Som synes är principen om medborgarskap (inklusion) central i demokratins definition. Under en stor del av demokratins historia var det bara män, inte kvinnor, som betraktades som fullvärdiga medborgare - och på motsvarande sätt har aldrig slavar haft medborgerliga rättigheter. Barn brukar inte heller erkännas alla medborgerliga rättigheter.

Typer av demokrati

Den traditionella indelningen av demokrati har varit Direkt demokrati och Representativ demokrati. Den direkta demokratin brukar hänvisas till Antikens Grekland och syftar på att alla röstberättigande beslutar direkt i alla frågor. I Antikens Grekland skedde detta genom att alla fria män samlades på ett torg och fattade beslut med handuppräckning. Idag brukar folkomröstningar ses som en form av direktdemokrati. Representativ demokrati innebär istället att folket väljer ett antal representanter som företräder dem i någon form av församling eller parlament. Representanterna beslutar i frågorna och folkets uppgift är att med jämna mellanrum rösta fram dessa representanter. Representativ demokrati är den form av demokrati som tillämpas i dagens demokratiska länder. Idag har dock indelningen mellan direkt demokrati och representativ demokrati blivit något föråldrad. Efter Sovjetunionens fall och i och med att flera länder blev demokratiska har man istället börja prata om hur man skall kunna höja kvaliteten i demokratin. Därmed har andra indelningar växt fram; så som;
- Deltagardemokrati; Tanken om att medborgarna måste bli mer aktiva i beslutsprocessen
- Deliberativ demokrati; Tanken om samtalets och kommunikationens roll i demokratin
- Representativ direktdemokrati

Den antika demokratins historia

Grekland anses vara den västerländska demokratins vagga. Under några få hundra år gick man från diktatur till en elementär form av demokrati År 594 f.Kr. valdes Solon till arkont i Aten. Adelns vanstyre gjorde att en revolt hotade och fick därför långtgående befogenheter. Han mildrade de drakoniska lagarna och demokratiserade delvis Aten. Bönders skulder avskrevs och slavar frigavs. Tidigare hade bara adeln rösträtt, men i stället fördelades rösträtten efter förmögenhet. Befolkningen delas upp i fyra fylen (klasser) efter rikedom. De valde nio arkonter för ett år i taget. Dessutom fanns det en folkförsamling (ekklesía) som var ett slags stormöten där samtliga medborgare har rösträtt. Det finns även ett så kallat folkråd (boulé) med 500 ledamöter funktion som beredningsorgan för folkförsamlingen. Efter Solon 590 tas makten åter av diktatorer (tyranner), men efter maktstrider återupptogs 507 den demokratiska utvecklingen av Kleisthenes. Folket delades nu upp i tio fylen och ett råd inrättades med 50 representanter från varje fyle. Dessutom inrättades en folkförsamling dit alla medborgare hade tillträde. En intressant aspekt på den Atenska demokratin var att ämbetsmännen utsågs med lottens hjälp, vem som helst kunde bli ämbetsman. För att undvika inkompetens så valdes tio ämbetsmän inom varje område. Val av ämbetsmän ansgås inte demokratiskt eftersom det skulle gynna den som hade stora medel och kunde påverka människor att rösta på honom.

Se även


- Anarki
- Aristokrati
- Deltagardemokrati
- Diktatur
- Direkt demokrati
- Monarki
- Oligarki
- Representativ demokrati Kategori:Statsvetenskap Kategori:Demokrati ja:民主主義 ko:민주주의 simple:Democracy th:ประชาธิปไตย

Svält

Svält är ett tillstånd som är följden av uteblivet intag av energigivande och livsnödvändiga näringsämnen under längre tid. Se hungersnöd för kollektiv svält.

Se även


- ätstörningar
- undernäring
- fasta

Demokrati

Demokrati (från grekiskans demokratia, "folkvälde"), folkstyre, majoritetsstyre, är ett styrelseskick med allmänna och fria val, där landet styrs enligt folkets uttryckta och egna vilja. Motsats till diktatur. Avser i dagligt tal representativ demokrati. Det kan även syfta på ett större medbestämmande på andra arenor än i en stat. Så som brukardemokrati, arbetsplatsdemokrati med mera.

Kriterier för demokrati

Det finns olika sätt att definiera och kategorisera demokrati. Följande krav måste normalt vara uppfyllda för att man ska kunna tala om genuin demokrati:
- Det ska finnas allmän rösträtt med mycket få och klara begränsningar, i allmänhet krav på viss lägsta ålder.
- Medborgare ska äga rätt att kandidera till de styrande posterna.
- Medborgare ska ha rättigheter som tryck,- yttrande,- mötes- och organisationsfrihet för att kunna delge varandra sina åsikter och bilda politisk opinion.
- Valhemlighet bör råda om en stor andel röstande kräver detta.
- Det ska finnas ett fungerande rättsväsen som skyddar dessa friheter och medborgarnas andra rättigheter, se rättssäkerhet.
- Demokratin förutsätter att majoritetens förslag vinner över minoritetens.
- I en demokrati tillämpas dock minoritetsskydd, tex så att minoritetsbefolkningens val kan inte köras över av majoriteten. Detta gäller tex språkliga minoritetsgrupper (finlanssvenskarna i Finland utgör en minoritet - den finskspråkiga majoritetsbefolkningen kan inte rösta bort tex de svenskspråkiga skolorna). I Sverige finns det ett visst mått av transparens i myndigheternas verksamhet men offentlighetsprincipen är ej ett grundläggande demokratikriterie. Som synes är principen om medborgarskap (inklusion) central i demokratins definition. Under en stor del av demokratins historia var det bara män, inte kvinnor, som betraktades som fullvärdiga medborgare - och på motsvarande sätt har aldrig slavar haft medborgerliga rättigheter. Barn brukar inte heller erkännas alla medborgerliga rättigheter.

Typer av demokrati

Den traditionella indelningen av demokrati har varit Direkt demokrati och Representativ demokrati. Den direkta demokratin brukar hänvisas till Antikens Grekland och syftar på att alla röstberättigande beslutar direkt i alla frågor. I Antikens Grekland skedde detta genom att alla fria män samlades på ett torg och fattade beslut med handuppräckning. Idag brukar folkomröstningar ses som en form av direktdemokrati. Representativ demokrati innebär istället att folket väljer ett antal representanter som företräder dem i någon form av församling eller parlament. Representanterna beslutar i frågorna och folkets uppgift är att med jämna mellanrum rösta fram dessa representanter. Representativ demokrati är den form av demokrati som tillämpas i dagens demokratiska länder. Idag har dock indelningen mellan direkt demokrati och representativ demokrati blivit något föråldrad. Efter Sovjetunionens fall och i och med att flera länder blev demokratiska har man istället börja prata om hur man skall kunna höja kvaliteten i demokratin. Därmed har andra indelningar växt fram; så som;
- Deltagardemokrati; Tanken om att medborgarna måste bli mer aktiva i beslutsprocessen
- Deliberativ demokrati; Tanken om samtalets och kommunikationens roll i demokratin
- Representativ direktdemokrati

Den antika demokratins historia

Grekland anses vara den västerländska demokratins vagga. Under några få hundra år gick man från diktatur till en elementär form av demokrati År 594 f.Kr. valdes Solon till arkont i Aten. Adelns vanstyre gjorde att en revolt hotade och fick därför långtgående befogenheter. Han mildrade de drakoniska lagarna och demokratiserade delvis Aten. Bönders skulder avskrevs och slavar frigavs. Tidigare hade bara adeln rösträtt, men i stället fördelades rösträtten efter förmögenhet. Befolkningen delas upp i fyra fylen (klasser) efter rikedom. De valde nio arkonter för ett år i taget. Dessutom fanns det en folkförsamling (ekklesía) som var ett slags stormöten där samtliga medborgare har rösträtt. Det finns även ett så kallat folkråd (boulé) med 500 ledamöter funktion som beredningsorgan för folkförsamlingen. Efter Solon 590 tas makten åter av diktatorer (tyranner), men efter maktstrider återupptogs 507 den demokratiska utvecklingen av Kleisthenes. Folket delades nu upp i tio fylen och ett råd inrättades med 50 representanter från varje fyle. Dessutom inrättades en folkförsamling dit alla medborgare hade tillträde. En intressant aspekt på den Atenska demokratin var att ämbetsmännen utsågs med lottens hjälp, vem som helst kunde bli ämbetsman. För att undvika inkompetens så valdes tio ämbetsmän inom varje område. Val av ämbetsmän ansgås inte demokratiskt eftersom det skulle gynna den som hade stora medel och kunde påverka människor att rösta på honom.

Se även


- Anarki
- Aristokrati
- Deltagardemokrati
- Diktatur
- Direkt demokrati
- Monarki
- Oligarki
- Representativ demokrati Kategori:Statsvetenskap Kategori:Demokrati ja:民主主義 ko:민주주의 simple:Democracy th:ประชาธิปไตย

Fatalism

Fatalism är en världsåskådning som menar att upplevelsen av en fri vilja är en illusion, då vårt öde är bestämt förslagsvis av en gudomlig makt. Fatalism är en form av determinism, men inte alla former av determinism avvisar att våra val har ett inflytande på framtida händelser. Se även predestination och kausalitet. Kategori:Filosofiska ismer

Liberalism

Liberalism, politisk ideologi som vill sätta den enskilda individens frihet i centrum. Betydelsen av ordet varierar med tidsepok och världsdel varför en exakt definition är svår. Gemensamt för alla liberaler är dock att man värderar individualism, frihet, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet högt.

Liberalismen

Ordet liberal kom in i den politiska vokabulären omkring 1820. Det kommer av lat. liberalis, som betyder "värdig en fri människa" m.m. Detta motsvarar ganska väl det svenska ordet "frisinnad".

Historia

Liberalism är en av de ideologier som började växa sig stark under 1800-talet. Den uppstod som det bildade och företagsamma borgerskapets ideologi. Det stela och reglerade samhället gjorde det svårt för dem att driva sina näringar. I huvudsak ville liberalerna separera den politiska makten från den ekonomiska, eller snarare förmå staten att inte lägga sig i ekomomin, laissez faire. Liberalerna ville ha frihet att göra vad dom ville, skriva vad de ville och åtnjuta en omfattande ekonomisk frihet. För de flesta var endast dessa ting relevanta - de flesta tidiga liberaler var t.ex. mot allmän och lika rösträtt, eftersom de ansåg att den obildade massan inte hade kunskap nog att kunna göra ett vettigt val. Den huvudsakliga ideologiska motståndaren var till en början konservatismen, men efter hand som socialismen växte fram och blev stark så övertog denna liberalismens huvudsakliga motpolsposition. Liberalismen betraktades från början som vänster, men kallas från socialistiskt håll "borgerlig vänster". Karl Marx polemiserade kraftigt mot liberalerna och kallade dem filantroper, människoälskare, och menade att de bara ville skyla över klassamhällets baksidor, inte göra något åt det egentliga problemet.

Liberalismens värdegrund

Idag omfattar de flesta liberaler vissa kärnvärderingar, premisser, vilka dock inte är unika för liberalismen, men som i denna ideologi fick sitt första och tydligaste uttryck:
- Folksuveräniteten - bara en statsmakt som har de styrdas samtycke är legitim
- Fri och allmän rösträtt i demokratiska val
- Ett frisinnat samhälle genom bland annat:
  - religionsfrihet
  - tryckfrihet och yttrandefrihet
  - Även andra former av tolerans, exempelvis homosexualitet
  - Även alla andra tänkbara etniciteters lika rätt
  - Feminism - liberalerna har alltid varit en del av kvinnorörelsen, John Stuart Mill publicerade The Subjection of Women redan år 1869
- Laissez faire-ekonomi:
  - näringsfrihet
  - Ingen statlig styrning av ekonomin, marknaden skall styras av tillgång och efterfrågan
- Individualism

Ideologi

En av de viktigaste ideologerna inom modern liberalism är socialliberalen John Rawls. Rawls menar att det liberala samhällssystemet är det som naturligt skulle uppstå om man kunde placera en grupp människor i en så kallad ursprungsposition och be dem dra upp huvudlinjerna för ett samhälle. Ursprungspositionen innebär en tidpunkt "före" samhället, där ingen av de inblandade på förhand vet om vilken plats de kommer att få i det samhälle de skall utforma. Enligt Rawls skulle de då välja ett samhälle som uppfyller ett antal principer, nämligen:
- Varje människa har rätt till den största uppsättning grundläggande friheter som är förenlig med att alla har samma friheter.
- Sociala och ekonomiska ojämlikheter ska vara anordnade så att de gynnar de sämst ställda människorna.
- Alla yrken och ställningar skall vara öppna för alla människor att söka och diskriminering är ej tillåtet. De friheter som första principen talar om är exempelvis yttrandefrihet, föreningsfrihet, yrkesfrihet och liknande. Första principen är alltså inte ett argument mot exempelvis skatt. I händelse av konflikt mellan principerna är den första viktigare än den andra, såvida förhållandena inte är sådana att folk ändå inte kan ta använda de friheter som första principen talar om (skulle exempelvis kunna vara fallet i vissa väldigt fattiga länder). Vissa har kritiserat Rawls för att inte placera även ickemänskliga djur i ursprungssituationen. Tankeexemplet med ursprungssituationen kan dock enkelt modifieras så att även dessa tas med i beräkningen. Oavsett om man låter ickemänskliga djur vara med eller inte så har vissa anammat ursprungssituationen men förnekat att den leder till Rawls principer, en del har hävdat att den istället leder till utilitarism, medan vissa accepterat Rawls principer men hittat en annan grund för dem. En variant av den liberala ideologin som accepterar en begränsad statlig styrning av ekonomin kallas socialliberalism. Den anses allmänt utgöra en majoritet av det svenska partiet Folkpartiet Liberalerna. Skillnaden mellan liberalism och nyliberalism ligger mycket på det ekonomiska planet, och på att liberalismen kräver en starkare stat, inte bara den för nyliberalismen så karakteristiska "nattväktarstaten".

Kritik

Den moderna (ny)liberalismen i Sverige har kommit att koncentreras till avregleringar och privatisering. Motståndare till liberalismen menar att detta skapar ett samhälle där de med medel får bra vård medan de utan inte har råd att t.ex. laga tänderna. Oppositionen koncentrerar ofta sin kritik till ett enda ord: egoism. Nyliberalismen är enligt sagesmännen själva "återuppväckelsen av den klassiska liberalismen". Nyliberaler menar att socialliberalerna förvrängt termen liberalism och dess värderingar - människans rätt till sig själv och sitt ägande - och har därför myntat det nya ordet "nyliberalism".

"Extrem liberalism"

Vissa av liberalismens pragmatiska motståndare har betraktat i första hand nyliberalism, anarkokapitalism och libertarianism som exempel på extrem liberalism. Huruvida anarkokapitalism alls är en form av liberalism är dock omtvistat.

För ledarsidor

Liberal är en term som främst används för att placera tidningars ledarsidor på en politisk höger-vänsterskala. Jämför oberoende liberal.

Kända liberaler


- Lord Acton
- Juan Bautista Alberdi
- Frédéric Bastiat
- Jeremy Bentham
- Isaiah Berlin
- John Bright
- James Buchanan
- Eugen von Böhm-Bawerk
- Camillo Cavour
- Anders Chydenius
- Richard Cobden
- Benjamin Constant
- Luigi Einaudi
- Milton Friedman
- Peter Forsskål
- Erik Gustaf Geijer
- Friedrich von Hayek
- Henry Hazlitt
- Patrick Henry
- Lars Johan Hierta
- Wilhelm von Humboldt
- David Hume
- Francis Hutcheson
- Thomas Jefferson
- Immanuel Kant
- John Locke
- James Madison
- Bernard de Mandeville
- Harriet Martineau
- Giuseppe Mazzini
- Carl Menger
- James Mill
- John Stuart Mill
- Ludwig von Mises
- Charles de Montesquieu
- Robert Nozick
- Bertil Ohlin
- José Ortega y Gasset
- Thomas Paine
- Karl Popper
- Richard Price
- Joseph Priestley
- Ayn Rand
- John Rawls
- Leonard Read
- David Ricardo
- Johan Gabriel Richert
- Eugen Richter
- Sven Rydenfelt
- Wilhelm Röpke
- Jean-Baptiste Say
- Adam Smith
- Herbert Spencer
- Anne Louise Germaine de Staël
- William Graham Sumner
- Johan Rudolf Thorbecke
- Herbert Tingsten
- Alexis de Tocqueville
- Voltaire, Jean-Marie Arouet
- Friedrich von Weiser

Se även


- Socialliberalism
- Radikal liberalism
  - Nyliberalism
  - Objektivism
  - Anarkokapitalism
  - Libertarianism
- Nationalliberalism

Referenser


- Bra Böckers Världshistoria, band 11.
- Saob:1/140/35617 (huvudordet liberal)
- Nordisk familjebok
- "Politiska ideologier i vår tid", Reidar Larsson, ISBN:91-44-00294-7

Extern länk


- [http://www.captus.nu Captus]
- [http://www.timro.se Timbro]
- [http://www.liberalismen.com/ Liberalismens historia]
- [http://www.liberalism.nu/typer/ Olika typer av Liberalism]
- [http://www.liberaldebatt.com/ Svenskt liberalt debattforum] Kategori:Ismer Kategori:Liberalism Kategori:Politiska åskådningar ja:自由主義 simple:Liberalism

Libertarianism

Libertarianism är en radikal form av liberalism (se även radikal liberalism) som utgår från naturrätten vilket leder till långt gångna friheter. En del förespråkar nattväktarstat, andra ingen stat alls. De senare anser att precis allting i samhället ska skötas på frivillig grund, inklusive institutioner som rättssystem, polis och försvar (detta motsvarar anarkokapitalism). Libertarianism är med andra ord ett smalare begrepp än nyliberalism i det att anhängaren som minst förespråkar nattväktarstat, men samtidigt bredare eftersom nyliberaler inte kan tänka sig att privatisera institutioner som har till uppgift att skydda medborgarens negativa rättigheter. Till skillnad från nyliberaler ser en libertarian inte nödvändigtvis kapitalism som ett idealiskt eller moraliskt system, det är frivilligheten som är det centrala. Libertarianismen härstammar ideologiskt ifrån klassisk liberalism. De sätter liberalismens kärna, friheten, i centrum. Människor får gärna dela in sig i grupper med olika system där några lever kommunistiskt, några kapitalistiskt etc. Allt för att maximera människors frihet att välja hur deras liv ska levas. Om det finns behov av att bilda jurisdiktioner kommer sådana uppstå spontant. Alla ska naturligtvis ha friheten att bli medlem i en sådan för att få rättsskydd men då säger man samtidigt upp en del av sin egen frihet, antagligen får man då betala en avgift för skyddet. Liknande "samhällskontrakt" får frivilligt ingås på alla andra områden, om man vill ha t ex polisbeskydd, brandförsvar etc. Libertarianism ligger nära anarkism. Detta visar också att liberatarianismen är svår att placera in på höger-vänster-skalan. Det har hävdats att båda systemen innebär samma sak, även om deras förespråkare kanske har kommit fram till denna ståndpunkt från två olika håll. Det finns dock också libertarianer som är mer åt höger ungefär som nyliberalerna, som hyllar kapitalism och som vill ha en liten stat som sysslar med vissa "kärnuppgifter" som t ex just sådant som rättsväsende, polis och brandförsvar. Det amerikanska partiet Libertarian Party är förmodligen mer höger i denna mening. I Sverige finns ett nätverk för nyliberaler och libertarianer. Se vidare Frihetsfronten

Libertarianer


- Nathaniel Branden
- Harry Browne
- David D. Friedman
- Milton Friedman
- Friedrich von Hayek
- Karl Hess
- Charles Murray
- Robert Nozick
- George Reisman
- Lew Rockwell
- Murray N. Rothbard
- Thomas Sowell
- John Stagliano
- Frank Zappa

Litteratur


- Robert Nozick, Anarchy, State and Utopia
- Friedrich Hayek, The Constitution of Liberty
- Murray N. Rothbard, For a new Liberty: The Libertarian Manifesto
- Charles Murray, What it means to be a Libertarian
- David D. Friedman, Machinery of Freedom

Externa länkar


- [http://www.liberalismen.com/ Liberalismen.com] Översikt över den klassiska liberalismen och libertarianismen
- [http://www.liberaldebatt.com/index.php Liberal Debatt ] Debattforum för nyliberaler och libertarianer
- [http://www.frihetsfronten.se/nyliberalism.html Frihetsfronten förklarar vad Nyliberalism och Libertarianism är]
- [http://www.self-gov.org/ Advocates for Self-Government]
- [http://www.liberaldebatt.com/wiki/index.php/Huvudsida Libertariansk och nyliberal wiki]
- Kategori:Ismer
- Kategori:Liberalism
- Kategori:Politiska åskådningar
-
-
-
- ja:リバタリアニズム
-

Rättigheter

Rättighet är ett begrepp som används både inom filosofin och juridiken. Man brukar skilja mellan ”naturliga” och ”konventionella” rättigheter. De naturliga betraktas då som givna av "sunt förnuft" eller någon sorts metafysisk högre instans och de konventionella är de hävdvunna rättigheter, som antas utgå från dessa naturliga rättigheter. I Sverige har den etablerade åsikten inom den akademiska världen, påverkad av bl.a. Uppsalaskolan, varit att inga preexisterande rättigheter finns, utan att rättigheter är funktionsbegrepp som används för att beskriva vad lagstiftaren för stunden beordrar gälla.

Negativa och positiva rättigheter

Inom politiken talar man ibland om s.k. negativa och positiva rättigheter. Med en negativ rättighet menas att man har rätt att slippa något (t.ex. att bli dödad, misshandlad, bestulen). En negativ rättighet kräver ingen aktiv handling från någon annan, den kräver enbart att andra avstår från att göra något. En positiv rättighet är en rätt att få något (t.ex. mat, boende, utbildning). En positiv rättighet kräver en aktiv handling från någon annan.

Se även


- Naturrätt
- De mänskliga rättigheterna
- Humanism
- Materiell rätt
- Medborgarrätt
- Djurens rättigheter Kategori:Filosofi Kategori:Juridik

Socialliberalism

Socialliberalism, politisk term myntad av förre folkpartiledaren Bertil Ohlin 1936, är en gren av liberalismen som utgår ifrån en positiv frihetsdefinition. Med denna frihetsdefinition blir individens frihet beroende av att alla har lika möjligheter och tillgång till positiva rättigheter som skall garanteras av staten, såsom utbildning och sjukvård. Socialliberallismen förespråkar därför en aktiv socialpolitik och en viss aktiv ekonomisk politik från statens sida. Socialliberaler menar också oftast att om marknaden inte fungerar skall staten se till att den gör det, medan många marknadsliberaler ofta anser att statlig inblandning enbart kan försämra läget.

Historia

De tidigaste socialliberalerna var mycket inspirerade av ekonomer som John Maynard Keynes som förespråkade en starkare statlig styrning av ekonomin än vad klassiska liberala ekonomer förespråkade. Efter 70-talet har dessa ekonomiska teorier blivit mindre populära, vilket utomlands har minskat populariteten hos socialliberalismen. I Sverige var socialliberalismens starkaste ideolog Bertil Ohlin, som förespråkade "fri ekonomi med socialt ansvar".

Se även


- Borgerlig vänster
- John Stuart Mill
- John Hicks Kategori:Ismer Kategori:Liberalism

Kategori:Filosofi

Denna kategori och dess underkategorier innehåller artiklar relaterade till filosofi.
Kategori:Humaniora ja:Category:哲学 ko:분류:철학 th:Category:ปรัชญา

ஜம்முவும் காஷ்மீரும்

thumb ஜம்மு & காஷ்மீர் இந்தியாவின் வடகோடியில் அமைந்த மாநிலமாகும். ஜம்மு, காஷ்மீர், லடாக் ஆகிய மூன்று பகுதிகளை கொண்ட மாநிலமாகும். ஜம்மு பகுதியில் இந்து மத்தினரும், காஷ்மீர் பகுதியில் இஸ்லாமியரும், லடாக்கில் பௌத்தர்களும் பெரும்பான்மையினராக உள்ளனர். ஸ்ரீநகர் இம்மாநிலத்தின் தலைலகராகும், ஜம்மு குளிர்கால தலைரகராகும். இயற்கை அழகு நிறைந்த மலைகள் இம்மாநிலத்தில் உள்ளது. எல்லைத் தகராறும், தீவிரவாதமும் உள்ளது.

வெளி இணைப்புகள்


- [http://jammukashmir.nic.in/ ஜம்மு காஷ்மீர் அதிகாரப்பூர்வ வலைத்தளம்] பகுப்பு:இந்திய மாநிலங்களும் பிரதேசங்களும்

gastronomia Skrty angielskie okucia metalowe suplementy Szkolenia bhp










































:: RELATED NEWS ::
Дерзкий (фильм)
«Дерзкий» — кинофильм. Не рекомендуется просмотр детям и подросткам моложе 16 лет.

Сюжет

Категория:Фильмы по алфавиту кинофильм. Просматривать рекомендуется детям от 13 лет и совместно с родителями.

Сюжет

Категория:Фильмы по алфавиту кинофильм. Не рекомендуется просмотр детям и подросткам моложе 16 лет.

Сюжет

Категория:Фильмы по алфавиту кинофильм. Не рекомендуется просмотр детям и подросткам моложе 16 лет.

Сюжет

Категория:Фильмы по алфавиту кинофильм. Не рекомендуется просмотр детям и подросткам моложе 16 лет.

Сюжет

Категория:Фильмы по алфавиту кинофильм. Просматривать рекомендуется детям от 13 лет и совместно с родителями.

Сюжет

Категория:Фильмы по алфавиту кинофильм. Не рекомендуется просмотр детям и подросткам моложе 16 лет.

Сюжет

Категория:Фильмы по алфавиту кинофильм. Экранизация произведения, автор которого — автор документальной прозы. Детям рекомендуется просмотр совместно с родителями.
Пойманные в раю (фильм)
«Пойманные в раю» — кинофильм. Просматривать рекомендуется детям от 13 лет и совместно с родителями.

Сюжет

Категория:Фильмы по алфавиту кинофильм. Просматривать рекомендуется детям от 13 лет и совместно с родителями.

Сюжет

Категория:Фильмы по алфавиту