:: wikimiki.org ::

Furste

Furste

Furste, kunglig eller högadlig titel som används i något olika sammanhang: #furste, allmän benämning på en monark. #furste, benämning på härskaren över ett mindre landområde, ett furstendöme. #furste, ofta en titel för en ej regerande medlem av en kunglig eller kejserlig familj. I Sverige används titeln arvfurste, medan tsartidens Ryssland använde titeln storfurste. #furste, adelstitel. I vissa länder är en furste i rang placerad närmast efter en hertig. Sverige har haft två furstar i denna mening Fredrik Wilhelm von Hessenstein, utnämnd 1785, och Wilhelm Putbus, utnämnd 1807. På franska och engelska används ordet prince för såväl titeln furste som titeln prins, varför prince i betydelsen furste ibland felaktigt översätts till prins på svenska. Kategori:Titlar

Titel

Titel # en persons yrke, utbildning, rang eller mästarvärdighet (se titel (yrke).) # den högsta rubriken på en artikel, bok, skiva, film etc (se titel (rubrik).) # en stad, se Titel, Serbien

Monark

Monark har flera betydelser: # statschef i en monarki. Monarken har normalt en särskild titel, t.ex. furste, sultan, kung eller kejsare # ett svenskt cykel- moped- och motorcykelmärke, se vidare Monark (cykelmärke).

Furstendöme

Ett furstendöme är ett självständigt mindre landområde med en furste som statschef. Numera finns det endast tre självständiga furstendömen i Europa: Andorra, Liechtenstein och Monaco. Dessutom finns Luxemburg, ett självständigt land som är storhertigdöme. Wales är ett furstendöme inom Storbritannien. I början av 1900-talet fanns småfurstendömen, som dock inte var egna länder utan delstater, i vissa delar av Frankrike, Italien, Portugal, Spanien och i Tyskland. När Storbritannien hade kolonier i nuvarande Indien var inte hela Indien brittiskt, det fanns även formellt självständiga småfurstendömen som stod under brittiskt beskydd.

Familj

#Inom biologin är en familj en grupp inom ordningarna. Se familj (biologi). #Inom socialantropologi, (ibland även kulturantropologi) är en familj de människor som har en nära släktskapsrelation till varandra. Se familj (släkt). Kategori:Systematik Kategori:Familjeliv

Arvfurste

Arvfurste eller arvprins är den officiella benämningen på den (man) som utan att vara kronprins eller kronprinsessa är synnerligen aktuell i successionsordningen, i regel pretendenten näst efter kronprins eller kronprinsessa (deras äldsta barn, i annat fall yngre syskon, syskonbarn, eljest kusin). Kategori:Titlar kategori:Kungligheter

Storfurste

Storfurste var en härskartitel som främst användes i Östeuropa. Ursprungligen uttryckte titeln anspråk på att innehavaren hade överhöghet över andra furstendömen. Titeln "storfurste av Finland" var 1577/1581-1809 en del av den svenske kungens eller kronprinsens titlar, därefter fram till 1917 användes den av den ryske kejsaren. Medan detta för den svenske kungen endast var en titulär rang, så hade Finland som ett eget storfurstendöme inom det ryska väldet ett visst självstyre, se Finlands historia: Storfurstendömet.

Se även

- Storhertig Kategori:Titlar

Fredrik Wilhelm von Hessenstein

Fredrik Vilhelm von Hessenstein, född 1735, död 1808, romersk riksfurste, svensk militär; fältmarskalk 1773, riksråd 1776, generalguvernör i Pommern 1776-91. Son till Fredrik I och dennes älskarinna Hedvig Taube.

Wilhelm Putbus

Wilhelm Putbus, svensk adelsman stammande från en gammal adelsätt hemmahörig på Rügen. Militär. Han blev utnämd till furste 1807 men introducerades aldrig som sådan på riddarhuset och dog utan manlig arvinge. Putbus, Wilhelm

1807

Händelser

- Januari - Franska trupper anfaller svenska Pommern och erövrar det.
- 30 januari - Fransmännen börjar belägra Stralsund.
- Februari - Enskiftet införs i hela Sverige, förutom i Dalarna, Norrland och Finland.
- 1 april - Svenska armén gör ett utfall från Stralsund, varvid de lyckas häva den franska belägringen.
- 17 april - Svenskarna besegras av fransmännen i slaget vid Ückermünde.
- 18 april - Stillestånd sluts mellan Sverige och Frankrike i Schlatkow.
- Juli - Tilsitalliansen ingås mellan Frankrike och Ryssland. Danmark, Sverige och Portugal måste stänga sina hamnar för brittiska fartyg, om inte Frankrike och Storbritannien har slutit fred 1 december. Dessutom måste dessa länder förklara Storbritannien krig om inte britterna går med på avtalet. Trots detta vill Gustav IV Adolf inte försonas med Napoleon.
- Augusti - Svenskarna ser sig tvungna att börja lämna Stralsund.
- 7 september - General Toll förmår fransmännen att tillåta att svenska hären reser hem till Sverige genom uppgörelsen på Rügen.
- 30 oktober - Danmark ansluter sig till kontinentalblockaden och sluter förbund med Frankrike och Ryssland för ett gemensamt anfall mot Sverige.
- November - En fransk styrka landsätts på den svenska koloniön Saint-Barthélemy, för att hindra en amerikansk affärsman att bedriva olaglig handel.
- Ryssland byter sida i koalitionen och lovar Frankrike att Sverige skall göra detsamma. Då Sverige vägrar är ett krig med Ryssland nära förestående.
- 1724 års svenska skolordning avskaffas.
- Gustav IV Adolf beslutar att Operan, där hans far mördats, skall rivas, för att ge plats åt trupparader.
- Ångbåten uppfinns av Robert Fulton.

Födda

- 19 januari - Robert E. Lee, amerikansk militär, sydstatsarméns överbefälhavare 1865.
- 2 februari - Alexandre Auguste Ledru-Rollin, fransk politiker.
- 14 mars - Josefina av Leuchtenberg, drottning av Sverige och Norge 1844–1859, gift med Oscar I.
- 28 maj - Louis Agassiz, schweizisk-amerikansk naturforskare.
- 4 juli - Giuseppe Garibaldi, italiensk frihetskämpe och nationalist.
- 8 augusti - Emilie Flygare-Carlén, svensk författare.
- 3 september - Elias Vilhelm Ruda, svensk skald och litteraturkritiker.
- Cecilia, svensk prinsessa, dotter till Gustav IV Adolf och Fredrika av Baden.
- Bonamy Price, brittisk nationalekonom.

Avlidna

- 4 april - Joseph Jérôme Lefrançois de Lalande, fransk astronom.
- 21 december - John Newton, brittisk sjökapten, slavskeppare, präst och sångförfattare. Kategori:Årtal Kategori:1800-talet (decennium) ko:1807년 ms:1807 simple:1807

Engelska

:Denna artikel handlar om språket engelska. Dansrytmen engelska återfinns under engelska (musik). ---- Engelska är ett västgermanskt språk. Det är världens kanske mest spridda språk och fungerar i många delar av världen som lingua franca. Engelskan har ett mycket omfångsrikt ordförråd med bortåt 250 000 ord. Uppemot 7 500 ord i engelskans aktiva ordförråd är franska lånord som en följd av den normandiska invasionen av England år 1066 genom slaget vid Hastings.

Historia

Engelskan är ett västgermanskt språk. Det nu talade västgermanska språk som räknas som närmast besläktat med engelskan är frisiskan. Germanska språkvarieteter kom till de brittiska öarna på 400-talet med olika germanska stammar. Dessa har traditionellt beskrivits som främst saxare (talande saxiska dialekter) och angler (talande angliska dialekter) som tillsammans fått beteckningen anglosaxare, samt även jutar, friser och franker. Britannien hade tidigare varit bebott främst av kelter, som talade keltiska språk, men dessa trängdes undan av germanerna (de keltiska folken fortsatte länge att vara dominerande i Skottland och Wales samt på Irland; de keltiska språken återfinns även i modern tid som gaeliska och kymriska). Det fornengelska språk som etablerades i England kom sedan att påverkas av senare inflyttningsvågor. Under 800-talet utgjorde danska vikingar en maktfaktor på Englands östra kust och många fornnordiska ord anammades av engelskan som lånord. Även pronomen som "them" (dem) togs upp i det engelska språket vilket är anmärkningsvärt i språkutbytessammanhang och tyder på stort skandinaviskt inflytande över det dåvarande engelska språket. Under samma tid skrevs hjälteeposet Beowulf, det mest kända litterära verket på fornengelska. Skandinaverna kom att utgöra en stor maktfaktor i England fram till 1066 då normanderna invaderade England. Engelskan, som från denna tid benämns medelengelska, blandades nu med betydande romanska influenser från franskan. Folket talade engelska medan hovet och den administrativa klassen som följde i spåren av normandernas invasion (präster, skatteuppbärare med flera) talade franska. Denna franska påverkan kom att bestå i drygt tre hundra år tills Englands band med Frankrike definitivt bröts i och med hundraårskriget (1337-1453). Många ord lånades in från franskan. Spåren av denna påverkan märks bland annat i ord för mat. En levande hjort heter "deer" (gammalt germanskt ord, besläktat med "djur"), medan hjortkött heter "venison" (inlånat ord från franskan). Låneorden från denna tid är även ord som används i administrationen inom till exempel militären (till exempel lieutenant av franska lieu tenant, "ställföreträdare"), skatteväsendet och det juridiska systemet. Under 1400-talet skedde ett omfattande vokalskifte, vilket är en anledning till att engelskans stavning skiljer sig mycket från uttalet. Det är från denna tid den nuvarande engelskan räknas som "modern" engelska. Det brittiska imperiets växande makt från 1600-talet gjorde engelskan till ett världsspråk och USA:s ökande inflytande under 1900-talet förstärkte denna ställning ytterligare.

Grammatik

Engelskans grammatik är baserad på dess germanska rötter. Engelskan har relativt få böjningar jämfört med de flesta andra indoeuropeiska språk. I stället används funktionsord och ordföljd i större utsträckning för att ge grammatisk information. Engelskan är därmed i ganska hög grad ett analytiskt språk. Engelskans verbsystem är ganska omfattande och komplicerat och många verb böjs oregelbundet.

Satsens uppbyggnad

Engelskan är ett tämligen strikt SVO-språk, det vill säga ett språk där i deklarativa satser (påståendesatser) subjektet placeras före predikatet, och där objektet följer efter detta predikat. Den strikta ordföljden nödvändiggörs av det faktum att subjekt och objekt ej markeras morfologiskt med hjälp av till exempel ändelser, det vill säga att ett substantiv ser likadant ut oavsett om det används som subjekt eller objekt. I interrogativa satser (frågesatser) placeras visserligen ett hjälpverb först i satsen, men den inbördes ordningen på subjekt och objekt förändras vanligen inte, det vill säga, subjektet kommer före objektet. Imperativa satser (befallningar) är subjektslösa, och predikatet placeras först i satsen.

Substantiv

Till skillnad från i de flesta andra indoeuropeiska språk använder sig modern engelska inte av grammatiskt genus. Man skiljer visserligen på naturligt genus (ibland kallat sexus) i pronominalsystemet, men substantiven är inte indelade i genuskategorier som svenskans n-genus och t-genus.

Plural

I engelskan bildas plural regelmässigt genom att ändelsen -s fogas till substantivet: cat -- cats, dog -- dogs. Denna pluraländelse kan dock uppträda i ett par olika former, varav några redovisas här. Om substantivet slutar på -s, -ch, -sh, eller -x så uppträder formen -es: bus -- buses, church -- churches. Vissa substantiv som slutar på -o använder sig av denna allomorf: tomato -- tomatoes. Även substantiv som slutar på -y direkt efter en konsonant använder sig av -es, och i dessa fall ändras dessutom -y till -i-: country -- countries. Om -y föregås av en vokal används dock den vanliga formen: day -- days. Det finns också ett väsentligt antal oregelbundna pluralbildningar, till exempel ox -- oxen, foot -- feet, sheep -- sheep.

Attribut

Vad det gäller placeringen av olika sorter av bestämningar till ett substantiv så följer engelskan i allt väsentligt samma regler som svenskan. Adjektivattribut placeras före substantivet. Observera också att adjektiven inte böjs efter substantivets numerus. Genitivattribut uppträder i två former, varav den ena placeras före substantivet, medan den andra fogas efter substantivet med hjälp av prepositionen of. Vilken typ av genitivattribut som används bestäms huvudsakligen av semantiska och pragmatiska avgöranden. Relativsatser placeras efter huvudordet, och fogas vanligen till detta med hjälp av that, who eller which.

Ordförråd

Nästan utan undantag är de germanska orden (som innefattar alla de grundläggande såsom pronomen och konjunktioner) kortare och mer informella än de av latinskt och romanskt ursprung. En engelsktalande kan ofta välja mellan germanska och romanska synonymer: "come" eller "arrive" (att komma), "sight" eller "vision" (syn), "freedom" eller "liberty" (frihet). Ibland kan den talande också välja mellan ett ord som ärvts via franskan och ett som inlånats direkt från latinet: "oversee", "survey" eller "supervise". Sådana synonymer har något olika betydelser, vilket möjliggör att språket används på ett flexibelt sätt för att utrycka fina nyanser. I vardagsspråk är huvuddelen av orden normalt germanska. Om en talare vill uttrycka sig kraftfullt och tvärt används vanligen germanska ord. Huvuddelen av orden med latinskt ursprung används vanligtvis i mer formellt tal- och skriftspråk, som i en domstol eller en encyklopedisk artikel. Kännetecknande för engelska är att dess aktiva ordförråd är så stort och föränderligt. Engelskan tar lätt upp tekniska termer i vardagsspråk och lånar in nya ord som ofta blir allmänt använda. Dessutom ger slang nya betydelser till gamla ord.

Antal ord i engelskan

Engelskans ordförråd är utan tvivel mycket stort, men att sätta en specifik siffra för dess storlek är mer en fråga om definition än om beräkning. Till skillnad från vissa andra språk har engelskan ingen språkakademi som kan definiera officiellt accepterade ord. Ord nybildas regelbundet inom medicin, naturvetenskap och teknik. Vissa av dessa får vidare spridning medan andra förblir hos en mindre grupp. Främmande ord som används i invandrargemenskaper tas ofta upp i den större språkgemenskapen. Ålderdomliga, dialektala och regionala ord kan betraktas som "engelska" eller inte. Oxford English Dictionary (andra upplagan) inkluderar över 500 000 uppslagsord med en ganska inkluderande hållning: :Den tar inte bara in standardspråket i litteratur och tal, nuvarande, föråldrat eller ålderdomligt, utan även det huvudsakliga tekniska ordförrådet och ett stort inslag av dialektalt språk och slang (enligt OED:s supplement 1933). Svårigheten att fastställa antalet ord ökas av att nya varianter av engelska framträder.

Ords ursprung

En datorstödd genomsökning av omkring 80 000 ord i den gamla Shorter Oxford Dictionary (tredje upplagan) som publicerades i Ordered Profusion av Thomas Finkenstaedt och Dieter Wolff (1973) uppskattade ordens ursprung som följer:
- Franska, inklusive fornfranska och anglofranska: 28,3 %
- Latin, inklusive modernt vetenskapligt och tekniskt latin: 28,24 %
- Forn- och medelengelska, fornvästnordiska och nederländska: 25 %
- Grekiska: 5,32 %
- Ingen angiven etymologi: 4,03 %
- Avledda från egennamn: 3,28 %
- Alla andra språk: mindre än 1 % I engelskan finns det cirka ett tusental ord av fornnordiskt ursprung, men de skandinaviska språken har i modern tid inte lånat ut särskilt många ord till engelskan. Ett litet antal sådana återfinns ändock i engelskan. Av svenskt ursprung är ombudsman (”ombudsman”) och smorgasbord (”smörgåsbord”). Av nordiskt ursprung är även orienteering (”orientering”). Svenska uppfinnare har lånat ut sina namn till vissa begrepp, till exempel Anders Celsius för temperaturskalan Celsius och Anders Jonas Ångström för våglängdsenheten ångström, ofta skriven som angstrom. Begreppen sloyd (”slöjd”) och glogg (”glögg”) används ibland också. Isländskan har tillhandahållit saga (”saga”) och geyser (”gejser”), norskan fjord, slalom och även ski (”skida”) och finskan sauna (”bastu”).

Fonologi

Vokaler

Det är vokalerna som skiljer sig mest från område till område. Där tecken förekommer i par motsvarar det första ljudet det som används i nordamerikansk engelska och den engelska som talas på andra ställen. Vokalen U kan stå för antingen /u/ eller /ju/.

Konsonanter

Detta är engelskans konsonantsystem med tecken från internationella fonetiska alfabetet (IPA).

Noter

#Den velara nasalen är i vissa dialekter i norra Storbritannien en icke-fonemisk allofon av /n/, som bara förekommer framför /g/. I alla andra dialekter är den ett separat fonem, som dock bara förekommer i stavelsekoda. #Den alveolara flappen är en allofon av /t/ och /d/ i obetonade stavelser i nordamerikansk engelska och i ökande utsträckning i australisk engelska. Detta är ljudet av "tt" eller "dd" i orden latter och ladder, vilka är homofoner i nordamerikansk engelska. Det är samma ljud som representeras av enkelt "r" i vissa varieteter av spanska. #I vissa dialekter, såsom cockney, sammansmälter interdentalerna /θ/ och /ð/ vanligen med /f/ och /v/, och i andra, som afrikansk-amerikansk talad engelska sammanfaller /ð/ med /d/. I vissa irländska varieteter blir /θ/ och /ð/ de motsvarande dentala klusilerna, vilka då kontrasterar med de vanliga alveolara klusilerna. #Ljuden är labialiserade i vissa dialekter. Labialisering är aldrig kontrastiv i initial ställning och transkriberas därför inte alltid. #Den tonlösa velara frikativan /x/ används endast av skotska och walesiska engelsktalare för skotska eller gaeliska ord såsom loch eller av vissa talare för lånord från tyska och hebreiska som Bach och Chanukah /xanuka/, eller i vissa dialekter som Scouse (i Liverpool) där affrikatan [kx] används istället för /k/ i ord somdocker . De flesta som har engelska som modersmål har svårt att uttala detta ljud korrekt när de lär sig främmande språk, och använder ljuden [k] och [h] i stället. #Tonlöst w återfinns i skotska, irländska, vissa överklassbrittiska, vissa östamerikanska och nyzeeländska accenter. I alla andra dialekter sammanfaller det med /w/.

Tonande och aspirerade konsonanter

Om klusiler uttalas tonande och aspirerade i engelska beror på dialekt och kontext, men några allmänna regler kan ges:
- Tonlösa klusiler och affrikator (//, //, // och //) blir aspirerade när de förrekommer initialt i ord eller i början av en betonad stavelse och inte ingår i en konsonantgrupp – jämför pin [] och spin [].
- I vissa dialekter sker aspirationen även i obetonade stavelser.
- I andra dialekter, såsom indisk engelska, kan de flesta eller alla tonlösa klusiler förbli oaspirerade.
- Ord-initiala tonande klusiler kan förlora stämbandston i vissa dialekter.
- I ordslut kan tonlösa klusiler bli outlösta eller åtföljas av en glottal klusil i vissa dialekter (till exempel många varieteter av amerikansk engelska) – exempel: tap [], sack [].
- I ordslut kan tonande klusiler förlora stämbandston i vissa dialekter (till exempel vissa varieteter av amerikansk engelska) – exempel: sad [], bag []. I andra dialekter är de fullt tonande i final ställning, men endast delvis tonande i initial ställning.

Utbredning

Engelskan talas som huvud-, minoritets- eller bispråk i:

- Antigua och Barbuda,
- Australien,
- Bahamas,
- Barbados,
- Belize,
- Botswana,
- Dominica,
- Fidji,
- Filippinerna (andraspråk),
- Gambia,
- Ghana,
- Grenada,
- Guyana,
- Indien,
- Irland,
- Jamaica,
- Kamerun,
- Kanada,
- Kenya,
- Kiribati,
- Lesotho,
- Liberia,
- Malawi,
- Malta,
- Marshallöarna,
- Mauritius,
- Mikronesien,
- Namibia,
- Nauru,

- Nigeria,
- Nya Zeeland,
- Pakistan,
- Palau,
- Papua Nya Guinea,
- Rwanda,
- Saint Kitts och Nevis,
- Saint Lucia,
- Saint Vincent och Grenadinerna,
- Salomonöarna,
- Samoa,
- Seychellerna,
- Sierra Leone,
- Singapore,
- Storbritannien,
- Swaziland,
- Sydafrika,
- Tanzania,
- Tonga,
- Trinidad och Tobago,
- Tuvalu,
- Uganda,
- USA,
- Vanuatu,
- Zambia,
- Zimbabwe
- Brittiska besittningar och protektorat.

Engelskan är också ett av de officiella språken i FN, och ett av de två huvudspråken i EU. Inom Nato är engelska det språk som används i de sammanhang där medlemsländer med två eller flera olika språk deltar.

Dialekter

Brittisk engelska

Huvudartikel: Brittisk engelska The Queen's English (före Elizabeth II The King's English) eller oxfordengelska (kallas även på engelska för Recieved pronounciation, RP, se brittisk engelska) är standardspråk i Storbritannien, och baserar sig på de dialekter som talades i grevskapen kring London på 1600-talet. Detta uttal av engelska är den som vanligen lärs ut på engelska språkkurser och språkutbildningar utomlands. Faktum är att endast 3-5 % av den brittiska befolkningen talar RP trots att den formen fram tills de senaste åren favoriserades i till exempel BBC:s radio- och tv-utsändningar samt inom det högre utbildningssystemet. Över hälften av alla britter anses tala nordengelska som har ett helt annat uttal och en annan intonation än syd(öst)engelska. I nordengelska (vilket anses vara den engelska som talas ungefär norr om en linje från Coventry och uppåt) uttalas "love" [lɐ:v] som [lov], läspljudet θ ersätts med f (thinner [θinne(r)] uttalas [finner]), r uttalas i alla ställningar till skillnad från RP m.fl. skillnader. Uttalen skiljer sig så kraftigt åt att mången engelsman från södern och många amerikaner knappt kan förstå vad människor med nordengelskt uttal säger. I London var det tidigare vanligt att tala cockney bland de lägre socialgrupperna, men detta har numera i stor utsträckning ersatts med en form som kallas Estuary English (flodmynningsengelska, syftar på mynningen vid floden Thames nära London) som påminner om en slags blandning mellan nordengelska och RP. En annan form som uppstått på senare år i framförallt London är "mid-Atlantic" som är ett slags blandspråk mellan RP och amerikansk engelska. Till dessa dialektala skillnader på de brittiska öarna kommer även skotsk engelska som talas i Skottland med tungspets-r och ett delvis annat ordförråd med större inslag av skandinaviska ord. En person med svenska som modersmål, och som lärt sig behärska engelska väl, talar naturligtvis ändå med "svensk brytning", som inte undgår en infödd engelsman. Svensken tros då ibland vara skotte. Walesisk engelska i Wales (med en intonation som påminner om svenskan) har ofta en annan ordföljd: "Goin' down the mine he is" när det annars heter "He is going down the mine". Lokal påverkan gäller även irländsk engelska, som i mångt och mycket är ett resultat av engelsk kolonialisering och inflyttning till den gröna ön. Även språket norn som talades på Shetlandsöarna kan förtjäna att nämnas eftersom språket påminde mycket om fornnorska (Norge styrde öarna fram till 1400-talet). Det norska inflytandet kan spåras mycket väl i många av dagens ortnamn i dessa trakter.

Amerikansk engelska

Huvudartikel: Amerikansk engelska En annan huvudvariant på engelskan med en stavning och ett uttal som skiljer sig från brittisk engelska är amerikansk engelska. Till skillnad från de brittiska öarnas uppsplittring är den amerikanska engelskan förvånansvärt enhetligt i uttal trots den enorma ytan som den täcker. De enda dialektala skillnaderna finns i huvudsak i amerikanska sydstaterna (nedsättande kallat "the Southern drawl"), i New England där språket påminner mycket om RP (John F Kennedy från Boston talade till exempel inte r i alla ställningar vilket är typiskt för new englanddialekten) samt General American som är det språk de flesta amerikaner talar. R uttalas i alla ställningar; ord som bath uttalas [bæθ] (jämför RP: bɑ:θ med lång vokal) och stavningen skiljer sig från brittisk engelska genom många olika sorters förkortningar och neddragande på "onödiga vokaler" (GA: behavior; RP: behaviour). Det finns även ett litet annorlunda ordförråd som skiljer sig från brittisk engelska och vissa ord har andra betydelser i amerikansk engelska till skillnad från den brittiska varianten. Exempel:
- "Tunnelbana" heter underground i brittisk engelska, men subway i amerikanskan. Däremot är subway i brittisk engelska beteckning för ett underjordiskt övergångsställe för fotgängare, som ska ta sig till andra sidan gatan.
- "Hiss" heter lift i brittisk engelska, elevator i amerikansk engelska; icke att förväxla med escalator, rulltrappa. Skillnaderna mellan amerikansk och brittisk engelska är dock inte så stora att det i allmänhet blir risk för allvarligare missförstånd eller att det inte går för en amerikan att läsa en bok skriven på brittisk engelska och vice versa. Några viktiga undantag dock:
- Sättet att skriva datum. Exempel: 05/04/03. Amerikanen tolkar det som maj den fjärde dagen år 2003. Britten sätter emellertid alltid dagen före månaden och årtalet (vanligtvis) sist, och hur tolkningen av exemplet blir av britten är ovisst. Risken för feltolkning är stor. ISO har sökt avhjälpa problemet med den internationella rekommendationen att datum alltid ska anges i ordningen år—månad—dag: ÅÅÅÅ-MM-DD, alternativt (när misstag beträffande seklet kan uteslutas) ÅÅ-MM-DD. Men ännu är rekommendationen långt ifrån genomförd i alla läger. Allvarligt är att det under en övergångstid i ett och samma läger kan gälla än si, än så.
- Sättet att ange våningsplan i byggnader: Amerikanen räknar nedifrån och upp: First storey, second storey, third storey …, medan britten räknar Ground floor (alternativt bottom floor), first floor, second floor etcetera. Sålunda blir third storey = second floor. Grammatiskt sett är det mycket få skillnader mellan amerikansk och brittisk engelska. I de flesta fall rör det sig enbart om att vissa typer av grammatiska konstruktioner, som är godtagbara i båda varianterna, har olika frekvens i respektive dialekt. Det finns dock ett par saker som skiljer sig åt. En sådan sak är hur man betraktar kollektiva substantiv. I brittisk engelska vacklar bruket mellan att betrakta dessa som singulara och plurala, medan amerikansk engelska nästan uteslutande betraktar dem som singulara. Detta innebär att i brittisk engelska tillåts både The team want to win och The team wants to win, medan i amerikansk engelska enbart den senare formen är acceptabel. Det finns också exempel där amerikansk engelska och brittisk engelska skiljer sig åt vad gäller föredragen preposition, till exempel different from och different to / than. Ibland är det sammanhanget som styr numerus av ett kollektiv. Exempel: staff. Om man avser en organisatorisk enhet gäller singular: The staff is closed for today, men om man avser de personer som utgör staben gäller plural: The staff have gone home.

Andra dialekter

Förutom USA och Storbritannien och deras dialekter finns även australisk engelska med omisskännlig intonation och uttal, och sydafrikansk engelska. Till detta kommer flera andra sorters engelska uttal som sydostasiatisk engelska som talas i Hongkong, Malaysia och Singapore, indisk engelska med flera olika sorters regionalt färgade engelskuttal. Till detta kommer ett okänt antal miljoner som talar engelska som pidgin vilket är vanligt i Filippinerna.

Pidginspråk och kreolspråk

Med engelska som bas har det uppstått ett antal pidgin- och kreolspråk. Häribland kan nämnas pidginengelska, jamaikansk kreol, sranan, tok pisin och pitcairnesiska. Även ebonics, den engelska som talas av många afroamerikaner, betraktas ibland som ett kreolspråk.

Se även

- Svensk engelska
- Svengelska

Källor

- Jan Svartvik, Engelska - öspråk, världsspråk, trendspråk, 1999, ISBN 91-7227-021-7 Kategori:Germanska språk Kategori:Engelska Kategori:EU-språk als:Englische Sprache ja:英語 ko:영어 ms:Bahasa Inggeris simple:English language th:ภาษาอังกฤษ zh-min-nan:Eng-gí

Prins

Prins, titel för en ej regerande manlig medlem av ett kunga- eller furstehus. På franska och engelska används ordet prince för såväl titeln prins som titeln furste, varför prince i betydelsen furste ibland felaktigt översätts till prins på svenska. Kategori:Titlar ja:王子

Teatro Duse (Genova)

Il Teatro Duse di Genova è - assieme al Teatro della Corte di recente costruzione - la più antica struttura stabile del Teatro di Genova, un tempo Stabile di Genova, ente pubblico per gli spettacoli di teatro di prosa fondato nel 1951 ma operativo solo dal 1955 sotto la direzione di Ivo Chiesa (che ne è rimasto al timone fino al 2000). Situato nella centrale Via Bacigalupo, poco distante da Piazza Corvetto e a poche decine di metri da un altro teatro storico, la sala Politeama Genovese (anch'esso parte fino agli anni Ottanta del Teatro Stabile, cioè fino alla edificazione del Teatro della Corte, ed oggi gestito da una società privata), il Teatro Duse - intitolato alla celebre attrice Eleonora Duse - conta su cinquecento posti, una dimensione che è congeniale tanto a spettacoli prodotti quanto a produzioni ospiti che necessitano per l'allestimento di una struttura di dimensioni contenute. Il Teatro Duse conta su di un cartellone autonomo rispetto a quello del gemello Teatro della Corte e articolato su un numero variabile di spettacoli da stagione a stagione, ma sempre oscillante intorno alle venti/venticinque rappresentazioni annue.

Storia del teatro

La storia del Teatro Duse è relativamente recente ma ricca di fascino e suggestione (non meno che, come si vedrà, di piccoli contrattempi) e risale al periodo fra gli anni Quaranta e Cinquanta, quando il capoluogo ligure era alla spasmodica ricerca di nuovi spazi per dare vita ad una ripresa artistico-culturale dopo le rovine della guerra; tale ricerca di spazi vedeva in lotta serrata numerose compagnie concorrenti allora operanti sul territorio. In effetti, l'attuale struttura prende il nome da una sala quasi omonima attiva nell'immediato secondo dopoguerra a Piazza Tommaseo: il Piccolo Teatro Eleonora Duse, già sede della compagnia filodrammatica Dicea.
Come Piccolo Teatro il Duse di Piazza Tommaseo rimase in attività nelle stagioni tra il 1947 e il 1950 con un proprio repertorio, mentre la compagnia sperimentale che fino allora lo occupava - trasferita ad altra sede - proseguiva la propria attività sotto la guida dei maestri Giannino Galloni e Giulio Cesare Castello, fino ad assumere il nome di Teatro d'Arte della Città di Genova e a trasformarsi in compagnia stabile. Grazie all'apporto di attori professionisti poterono essere rappresentati nella nuova Sala Postelegrafonici di Piazza De Ferrari autori e testi di notevole importanza quali La Mandragola di Niccolò Machiavelli, Le notti dell'ira di Armand Salacrou e La questione russa di Kostantin Simonov. L'esperienza "stabile" ebbe peraltro vita breve e il gruppo, ormai privo di sede, decise di rientrare nell'alveo del Piccolo Teatro Duse guidato dall'impresario Aldo Trabucco. Una possibilità per mettere d'accordo tutti, agli albori degli anni Cinquanta, sembrò essere la disponibilità della nuova struttura - appunto l'odierno Teatro Duse di via Bacigalupo - realizzata proprio nelle adiacenze della sala Politeama Genovese gravemente danneggiata dai bombardamenti su Genova del 1941-42 ed allora in via di ricostruzione.
Ma divergenze di carattere artistico ostacolarono il decollo della nuova realtà. Occorrerà infatti attendere il 1954 per avere l'inaugurazione del Teatro Duse, con la rappresentazione dello spettacolo L'amo di Fenisa di Lope de Vega. E altri due anni dovranno trascorrere prima che, sotto la direzione di Ivo Chiesa, si possa giungere al battesimo vero e proprio del "Teatro Stabile della Città di Genova - Eleonora Duse".

Una sorta di "Piccolo"

Nel corso delle diverse stagioni il Teatro Duse ha visto calcare il proprio palcoscenico dalle maggiori compagnie di prosa italiane e, per lungo tempo, è stato considerato - con le sue attività culturali collaterali fatte di incontri, conferenze, letture e dibattiti - una sorta di "Piccolo", secondo soltanto al teatro milanese diretto da Paolo Grassi e Giorgio Strehler. Fra i maggiori registi che hanno lavorato per questo teatro si annoverano i nomi di Luigi Squarzina, Alessandro Fersen, Mario Ferrero ed Enrico Maria Salerno (spesso presente anche in veste di attore).
Fra gli interpreti più celebrati e applauditi del Duse in stagioni più o meno recenti - vanno ricordati - fra gli altri - i nomi di Tino Buazzelli, Lina Volonghi (che nella sua città natale ha portato in scena una memorabile versione dell'adattamento de La bocca del lupo di Remigio Zena), Evi Maltagliati, Valentina Fortunato, Tino Bianchi e Gianrico Tedeschi.

Collegamenti esterni

- [http://www.teatro-di-genova.it/ Sito ufficiale del Teatro di Genova]
- [http://www.fondazionecarige.it/libretto/teatro.asp La Stalingrado dei teatri] categoria:Genova Duse

webmaster Sklep Nurkowy Online Casino suplementy anemia

:: RELATED NEWS ::

Чебурашка
Чебура́шка — маленькое вымышленное существо, с огромными ушами, большими добрыми глазами и коричневой шерстью. Персонаж книг Эдуарда Успенского, экраниз�

Дед Мороз
Дед Мороз — персонаж русских легенд, являющийся к детям под Новый год и дарящий подарки. Женат на Зиме-старухе. «Великий Устюг — родина Деда Мороза» с 1999 года туристский проект

Василий II Тёмный
Васи́лий II Васи́льевич Тёмный (1415—1462), великий князь московский с 1425, сын Василия I Дмитриевича. В княжение Василия II происходила длительная феодальная междоусобная война. Его противниками выступила реакционная (

Великое княжество Московское
Московское княжество — название территории, управляемой московским князем. Создано в 1246. Первым московским князем был Михаил Хоробрит. Как правило, с 1300 Московские княз�

Битва под Берестечком
Берестецкая битва — сражение между польской армией (король Ян Казимир, гетман Николай Потоцкий) и казацко-татарским войском (греческой мифологии — человек-полуосёл. Он сочетает «в себе две природы: возвышенную и низменную», олицетворяя собою двоедушного человека, помышляющего о добре, но не имеющего сил отступиться от грехов. Онокентавра не следует путать с

Томский научный центр СО РАН
Томский научный центр СО РАН был создан в 1969. В основном научные учреждения и жильё сотрудников ТНЦ расположено в томском Академгородке.

Состав

- Институт мониторинга климатических и экологических систем
- Институт оптики атмосферы
- Институт сильнот

ТНЦ СО РАН
Томский научный центр СО РАН был создан в 1969. В основном научные учреждения и жильё сотрудников ТНЦ расположено в томском Академгородке.

Состав

- Институт мониторинга климатических и экологических систем
- Институт оптики атмосферы
- Институт сильнот

Самопорождённые числа
Самопорождённые числа открыты в 1949 г. индийским математиком