:: wikimiki.org ::
| Geovetenskap |
GeovetenskapGeovetenskap är en sammanfattande benämning på de vetenskaper som studerar jordklotet, dess historia, fysiska förhållanden samt de processer som är verksamma i och på dess yta.
Ämnesområden
- berggrundsgeologi
- jordartsgeologi
- kvartärgeologi
- sedimentologi
- geomorfologi
- glaciologi
- hydrologi
- hydrogeologi
- meteorologi
- klimatologi
- oceanografi
- paleontologi
- geofysik
- geokemi
- geodesi
- medicinsk geologi
- naturgeografi
Kategori:Geovetenskap
ko:지구과학
ms:Sains bumi
ja:地球科学
zh-cn:地球科学
simple:Earth Science
VetenskapVetenskap är ett begrepp som kan sägas innebära organiserad kunskap. Betydelsen av ordet har utvecklats och förändrats genom århundradena. Det moderna västeuropeiska vetenskapsbegreppet utvecklades runt 1700-talet, när man inom naturvetenskapen började utveckla teorier och utföra experiment för att stödja eller motbevisa dem (metoden för hypotetisk deduktion). Se vetenskapsteori för en utförligare beskrivning av den vetenskapliga metodiken.
Det finns många vetenskapliga discipliner, och ordet vetenskap används ofta i den betydelsen också; man talar om medicin som en vetenskap.
Matematik och statistik behöver inte räknas som en vetenskap då dess teorier inte generellt kan verifieras experimentellt. De är istället bevisade och konstruerade med logiska resonemang samt axiom (matematik är grekekiska för "vetenskap", "kunskap").
Se vidare
- Humaniora
- Ingenjörsvetenskap
- Matematik
- Medicin
- Naturvetenskap
- Pedagogik
- Retorik
- Samhällsvetenskap
- Kulturvetenskap
- Logik
- Lingvistik
- Kognitionsvetenskap
Se även
- Forskning
- Vetenskaplig metod
- pseudovetenskap
- protovetenskap
Kategori:Samhälle
ja:科学
ko:과학
ms:Sains
simple:Science
th:วิทยาศาสตร์
zh-min-nan:Kho-ha̍k
Jordklotet
Jorden, eller Tellus, är den tredje planeten från solen och den enda kända planeten i universum med liv. Jorden har en naturlig satellit kallad månen. Jorden är närmast solen (perihelium) i januari och längst ifrån (aphelium) i juli.
Planeten är den största med fast kropp i solsystemet. Alla andra planeter är antingen mindre eller består till största delen av gas.
Jorden är nästan ett klot. På grund av dess rotation är den något tillplattad vid polerna. Skillnaden mellan ekvatorns omkrets (40 076,592 km) och omkretsen längs polerna (40 009,153 km) är bara 0,27 %. Man kan säga att jorden är en ellipsoid. Differensen mellan denna matematiska kropp och havsytan är ±100 meter.
Planetens yta kan delas i vattenarealer (70,7 %) och landarealer (29,3 %). De förra bildas huvudsakligen av oceaner, de senare huvudsakligen av kontinenter.
Ålder och uppkomst
En nybildad stjärna omges av ett moln av gas och stenar vars massa motsvarar ungefär 0,01 % av stjärnans massa. Det lättaste materialet i detta moln samlas i anhopningar i koncentriska banor ytterst i solsystemet och bildar de första planeterna kring den nybildade solen – stora gasplaneterna som Jupiter och Saturnus. Det mesta av det tyngre materialet som sedan återstår cirkulerar kring stjärnan i excentriska banor, vilket gör att dessa stenar tenderar att kollidera med varandra och gradvis samlas i större himlakroppar till dess de himlakroppar som återstår alla rör sig koncentriska banor och inte längre kolliderar med varandra.
På så vis skedde jordens födelse för ungefär 4,6 miljarder år sen, och strax därefter tillkom månen. De första hundra miljoner åren träffades den troligtvis av ett stort antal meteoriter. På grund av den senare geologiska aktiviteten finns idag inga spår av dessa händelser kvar. Till följd av dessa nedslag och av hettan från radioaktiva processer smälte jorden. Tunga ämnen som järn sjönk ner till mittpunkten och lätta ämnen som syre, kisel och aluminium flöt på ytan. Dessa ämnen omvandlades till mineraler och bergarter som idag bildar jordens yttre skal.
Enligt en teori tillfördes vattnet på jorden genom kollisioner med kometer: Efter att planeterna bildats återstår ytterst i solsystemet därefter isolerade objekt som "i sin perifera ensamhet" inte har kolliderat med andra föremål. Dessa objekt tvingas av gasplaneternas gravitation att falla in mot solsystemets centrum och det mesta av det vatten som finns på jorden tillfördes när dessa objekt träffade jorden.
Enligt andra teorier kan vattnet har tillkommit genom kollisioner med asteroider eller t.o.m. vara produkten av vulkanisk ånga från jordens inre.
Fysiska egenskaper
: Huvudartikel: Geologi
Jordens inre
Seismiska mätningar visar att jorden består av flera skikt med olika egenskaper:
En yttre hård skorpa, innanför denna en segflytande mantel som brukar indelas i en över och undre del, och längst in en kärna som i sin tur består av en yttre flytande del (men mer trögflytande än manteln) och en inre fast del. Jordskorpan och den övre delen av manteln kallas tillsammans litosfären och är mellan 10 och 200 km tjock. Manteln och den flytande delen av kärnan skiljs av en tydlig gräns på c:a 2900 km djup, där seismiska vågor abrupt ändrar hastighet.
De olika lagrens djup sammanfattas av följande tabell:
litosfär
Totalt sett fördelar sig jordens massa över olika grundämnen enligt:
Jordens inre är varmt, i centrum mellan 4000 och 5000 °C. Denna hetta uppstod ursprungligen när jorden skapades och dess beståndsdelar trycktes samman av gravitationen, och den vidmakthålls av radioaktivt sönderfall av grundämnen som uran, torium, och kalium.
Temperaturen ökar med igenomsnitt 15-25 °C/km. Ökningen är långsammare i områden med urberg, och snabbare i de med yngre sedimentera bergsarter.
I genomsnitt är jordens täthet 5 515 kg/m3 vilket gör den till den kompaktaste planeten i solsystemet. Tätheten vid ytan är runt 2 - 3 000 kg/m3 vilket betyder att tätheten i de inre delarna är mycket högre.
Kärnan
Innerst ligger den fasta inre kärnan som håller en temperatur på 5 000 °C. Trycket i den inre kärnan är fem miljoner gånger högre än det på jordens yta.
I de inledande stadierna av jordens tillblivelse var den till stor del flytande och genom gravitationens inverkan kom de tätaste besåndsdelarna att skjunka mot mitten medan de lättare delarna migrerade mot, eller stannade kvar vid, ytan. Som en följd av denna differentiering består kärnan idag till 80% av järn, och därutöver nickel och kisel. Andra tyngre element som bly och uran är antingen sällsynta eller tenderar att vara bundna till lättare ämnen i jordskorpan.
Kärnans radie är ungefär hälften av den totala radien. Den består av en inrre fast del som tros till största delen bestå av järn med inslag av nickel. Enligt vissa teorier skulle den fasta kärnan utgöras av en enda stor järnkristall. Den yttre kärnan tros bestå av flytande järn och nickel och mindre mängder andra lättare element. Den allmänna uppfattningen, den s.k. dynamoteorin, är att konvektioner i den flytande ytttre kärnan tillsammans med omrörning orsakade av Corioliskrafter ger upphov till jordens magnetfält. Den fasta inre kärnan är alltför varm för att kunna hålla ett permanent magnetfält, men hjälper till att stabilisera de magnetiska krafterna som genereras i den yttre delen.
Enligen nyligen framkommna tecken tycks den inre kärnan rotera något snabbare än resten av planeten, c:a 2° per år. (Comins DEU-p.82).
Manteln
Jordens mantel sträcker sig ned till ett djup av ~2 890 km.
Trycket i de nedre delarna är ~1,4 Matm (140 GPa).
Viskositeten i de övre delarna av manteln varierar mellan 1021 och 1024 Pa·s, beroende på djupet.
Manteln är till stora delar uppbyggd av ämnen som är rika på järn och magnesium. Genom att ett ämnes smältpunkt varierar med trycket kommer det ökande trycket på större djup att göra att materian i de lägre delarna i stort sett är fast medan de över delarna består plastiskt halvsmält trögflytande materia. Att de lägre delarna av manteln tros vara fast medan den innanförliggande yttre kärnan är flytande, beror på att manteln består av mer blandat material som ger en högre smältpunkt medan kärnan består av mer rent järn som ger en lägre smältpunkt.
Jordskorpan
smältpunkt
Jordskorpan (och den översta delen av manteln, tillsammans kallade litosfären) består av fasta s.k. tektoniska plattor av olika storlekar som täcker jordens yta och flyter omkring på den innanförliggande delen av manteln och stöter mot varandra. (Se kontinentaldrift.) I samband med detta tar sig ständigt ny materia från det inre upp till ytan genom vulkaner och sprickor i havsbottnen, och andra delar sjunker ned i manteln. Största delen av jordskorpan är yngre än 100 miljoner år; de äldsta delarna är dock cirka 4,4 miljarder år. Jordskorpans tjocklek varierar från 5-15 km under oceanerna till 35-50 km under kontinenterna.
Biosfären
: Huvudartikel: Biosfären
Livet på jorden uppkom enligt aktuella forskningar för 3,5 miljarder år sedan strax efter jordens nerkylning så att vatten fanns i flytande form. De äldsta omdiskuterade tecken på liv är förstenade bakterier som hittades i australiska stenar. I 3,9 miljarder år gamla mineraler från grönländiska borrtagningar hittade man differenser i proportioner av kolisotoper som tyder på biologisk ämnesomsättning. Kanske är livet ännu äldre.
Med livet ändrade sig jordens utveckling och jordskorpans utseende tydlig. Syreandelen i atmosfären ökade och jordens albedo ändrade sig. De nyaste ändringar sker huvudsaklig genom människans påverkan. Befolkningen ökar snabbt, idag huvudsakligen i utvecklingsländer.
Atmosfären
: Huvudartikel: Jordens atmosfär
Jorden omslutes av en cirka 100 km tjock atmosfär. Den består till största delen av kväve – 78 % – och syre – 21 %. Alla väderprocesser sker i atmosfären. Genomsnittliga temperaturen vid marken ligger vid 15 °C. Huvudenergikällan för jorden är solen.
Hydrosfären
: Huvudartikel: Ocean
Jorden är den enda planeten i solsystemet vars yta är täckt av vatten. 71 % av dess yta består av vatten (varav 97 % är havsvatten och 3 % färskvatten) som delar upp jorden i fem oceaner och sju kontinenter. Jordens plats i solsystemet, vulkaniska aktivitet, gravitation, växthuseffekt, magnetfält och dess syrerika atmosfär gör tillsammans att jorden är den vattenplanet den är.
Egentligen ligger jorden så långt bort från solen att vattnet borde frysa till is, men genom växthuseffekten hålls temperaturen uppe. Så har det dock inte alltid varit. Paleontologiska tecken tyder på att oceanerna först koloniserades av blågröna alger (cyanobakterier), men att haven därefter frystes till is under en period på 10-100 miljoner år.
På andra planeter som Venus förstörs vattenångan av ultraviolett strålning vilket gör att vätet joniseras och förs bort av solvinden. Teorin om denna mycket långsamma men obevekliga process förklarar varför Venus saknar vatten. Utan väte binds syret upp i mineraler i marken.
I jordens atmosfär, i stratosfären, finns ett tunt lager med ozon som absorberar det mesta av denna ultravioletta strålning ytterst i atmosfären vilket gör att den så kallade krackningen minskar. Ozon kan i sin tur bara produceras i en atmosfär med stora mängder obundna syremolekyler vilket uppstår genom närvaron av biosfären (växterna). Även magnetosfären skyddar jonosfären från den skadliga solvinden.
Vulkanerna gör dessutom att vattenånga ständigt förs upp från jordens inre. Plattektoniken gör att kol och vatten i form av kalksten genom subduktion tvingas ned i manteln. Vid vulkanutbrott frigörs sedan koldioxid och ånga. Det har uppskattats att manteln kan innehålla så mycket som tio gånger så mycket vatten som det finns i oceanerna – vatten som dock kommer att förbli bundet i jorden.
Hydrosfärens totala massa är omkring 1,4 · 1021 kilogram eller ungefär 0,023 % av jordens totala massa.
Jorden i solsystemet
koldioxid
: Huvudartikel: Solsystemet
Jordaxeln bildar en vinkel på 23,5° mot normalen till banellipsen, vilket ger upphov till årstidernas växlingar.
Det tar jorden 23 timmar, 56 minuter och 4,09054 sekunder (1 sideriskt dygn) att rotera ett varv runt sin axel. Eftersom jorden roterar motsols sett från nordpolen (i östlig riktning), så tycks andra
himlakroppar röra sig medsols (i västlig riktning) över himlen.
Medelavstånd till solen är är 149,597 87 miljoner km.
Jorden går ett varv runt Solen på 365,2564 medelsoldygn (1 sideriskt år). Så från jorden
tycks Solen röra sig c:a 1°/dag österut i förhållande till stjärnhimlen.
Banhastigheten runt Solen är omkring 30 km/s, vilket innbär att jorden förflyttar sig en jorddiameter
(~12 700 km) på 7 min och på 4 timmar en sträcka som motsvarar avståndet till Månen.
Månen
: Huvudartikel: Månen
Jorden har en naturlig satellit, Månen, som roterar ett varv runt jorden på 27,321662 dagar eller c:a 27 1/3 dag (1 siderisk månad). Avståndet till månen är c:a 384 000 km. Månens bana runt jorden ligger inte i samma plan som jordens bana runt solen, utan lutar c.a 5° i förhållande till detta. Om det inte vore så skulle det bli en solförmörkelse en gång i månaden.
Geografi
: Huvudartikel: Geografi
Terräng
Naturresurser
Naturkatastrofer
Klimat
: Huvudartikel: Klimat
Med klimat avses de statistiska egenskaperna hos de meteorologiska elementens, såsom medelvärden, standardavvikelser, högsta och lägsta uppmätta värden, m.m., inom ett större område.
Studiet av klimat kallas klimatologi och är en gren av meteorologin.
Jorden delas in i klimatzoner. Traditionellt har man talat om huvudzonerna
Tropiskt klimat
Subtropiskt klimat
Tempererat klimat
Arktiskt klimat
Man brukar även skilja mellan kustklimat och inlandsklimat.
Landanvändning
Befolkning
Politik
Jorden i konst och litteratur
Jorden i religion och mytologi
Se även
- Antipod
- Fjorgyn, jordens gudinna i fornnordisk mytologi
- Astronomi
- Geologi
- Himlakropp
- Jordens historia
- Jordens koordinatsystem
Externa länkar
- [http://www.wordwizz.com/10exp8.htm Bruce Bryson: "Earth"]
- [http://www.anzwers.org/free/universe/ Richard Powell: "An Atlas of the Universe"]
- [http://www.wordwizz.com/pwrsof10.htm Bruce Bryson: "Quarks to Quasars"]
- [http://micro.magnet.fsu.edu/primer/java/scienceopticsu/powersof10/ Molecular Expressions: "Science, Optics and You"]
- [http://nssdc.gsfc.nasa.gov/planetary/factsheet/earthfact.html NASA - Earth Fact Sheet]
Kategori:Geovetenskap
Kategori:Jorden
Kategori:Planeter
ja:地球
ko:지구
ms:Bumi
simple:Earth
th:โลก
zh-min-nan:Tē-kiû
BerggrundsgeologiInom berggrundsgeologi studerar man berggrunden och är det som de flesta förknippar med geologi.
kategori:geologi
KvartärgeologiKvartärgeologi är i Sverige läran om de lösa avlagringarnas utveckling och uppbyggnad efter senaste nedisningens "borttöande".
"Kvartärperioden" är för Sveriges vidkommande den geologiska perioden efter eller i anslutning till den senaste avsmältningen av det istäcke som täckt inte bara Sverige utan hela Skandinavien. Avsmältningen och därmed friläggandet av land påbörjades i Skåne för cirka 15-17000 år sen. Stockholmsområdet var framsmält för ca 12000 år sedan. I och med inlandsisens avsmältning omdanades och präglades det landskap vi i dag ser. Grusåsar och lerslätter grundlades. Landhöjningen, som är ett resultat av ismassans (istyngdens) avlägsnande, kom också att bidra till nuvarande landformationer.
Grusåsar (rullstensåsar) är de avlagringar av grus och stenar som floder i och under inlandsisen avlagrat. Som mest var landisens tjocklek cirka tre kilometer. Avsmältningen tog tusentals år men under den uppsmältningstiden måste mycket vatten avlägsnas från närområdet. Under denna avsmältningsprocess kom floder i och under isen att utvecklas som också förde med sig mycket material i form av grus/sand och sten. Detta material ser vi idag som åsar/moränryggar/drumliner/lerslätter.
GeomorfologiInom geomorfologin studerar man de former som finns representerade i landskapet samt de processer som har bildat dessa.
Kategori:Geografi
GlaciologiGlaciologi är läran om glaciärer. Det är en del av geovetenskapen.
Kategori:Geovetenskap
Hydrologi
Hydrologi är läran om vattenförhållandena på jorden. Närmare bestämt omfattar den vattnets cirkulation mellan hav, atmosfär och landområden. Där studeras de processer som tillsammans svarar för vattenkretsloppet. Hydrologin innefattar också vattnets fysikaliska och kemiska egenskaper och dess samspel med allt levande - växter, djur och människor.
Se även SMHI.
Kategori:Hydrologi
kategori:geovetenskap
ja:水文学
MeteorologiMeteorologi, vetenskapen om väder, alltså fenomen i atmosfären.
Vetenskaper besläktade med meteorologi
- Hydrologi
- Oceanografi
- Klimatologi
Kategori:Meteorologi
ja:気象学
ko:기상학
ms:Meteorologi
OceanografiOceanografi är läran om haven och en dellära inom geografin.
Kategori:Oceanografi
ja:海洋学
ko:해양학
PaleontologiPaleontologi är vetenskapen om förhistoriska växter och djur. Både organismerna och deras spåren finns bevarade som fossil. Paleontologi är en del av naturvetenskapen och är den vetenskap som förbinder geologi och biologi, genom att man studerar biologin hos utdöda djur och växter och deras utveckling genom tiden.
Den som arbetar med paleontologi kallas för paleontolog.
Se även
- Dinosaurier
- fossil
- naturhistoria
- geologisk tidsskala
Kategori:Geovetenskap
ja:古生物学
ko:고생물학
GeofysikGeofysik är vetenskapen om fysikaliska egenskaper och fenomen hos jorden och dess omgivning.
Kategori:Geofysik
Kategori:Geovetenskap
ja:地球物理学
th:ธรณีฟิสิกส์
GeodesiGeodesi (att mäta jorden), handlar om att bestämma jordens figur och storlek, punkters läge på jordytan, deras höjd över havet och tyngdkraftsvärde. Också tyngdkraftsfältets struktur och geoidbestämning hör till geodesin.
Geo = Jord ; Desi = Del (latin)
Ofta används geomatik och lantmäteri som synonym för geodesi.
I Sverige praktiseras geodesin i Stockholm (KTH), i Göteborg (Chalmers, [[Onsala rymdobservatorium
NaturgeografiNaturgeografi, den del av geografin som behandlar jordytans landformer och de processer som påverkar denna.
Se även
- Erosion
- Vittring
Kategori:Geografi
ko:자연지리학
Kategori:GeovetenskapLäror om planeten jordens uppbyggnad.
Kategori:Naturvetenskap PfanzeltplatzDer Pfanzeltplatz ist das Zentrum des ehemaligen Dorfes Perlach, das heute Teil des Münchner Stadtteils Ramersdorf-Perlach ist. Er liegt im Unterdorf und ist benannt nach Martin Pfanzelt (
- 25. April 1825 † 24. August 1912), der von 1869 - 1912 Perlacher Pfarrer war (außerdem kgl. geistl. Rat, Dekan, Distriktsschulinspektor und Ehrenbürger der Gemeinde Perlach).
Der Pfanzeltplatz wird durchflossen vom Hachinger Bach, daneben finden sich hier u.a. die kath. Pfarrkirche St. Michael, der Maibaum, das Kriegerdenkmal, die Grundschule, der Geschichtsbrunnen, die Wirtschaft Zur Post und die Metzgerei Sedlmayr.
Seit einer Umgestaltung wurde der gesamte Verkehr auf die linke Bachseite verlegt, die rechte Seite ist den Fußgängern vorbehalten.
Richtung stadteinwärts geht der Pfanzeltplatz in die Ottobrunner Straße über, in Richtung stadtauswärts ind die Putzbrunner Straße. Der Pfanzeltplatz ist öffentlich mit der Buslinie 55 des MVV erreichbar.
Kategorie:München
suplementy gu Links gry rpg pozycjonowanie hotel kiev
|
|
|
| :: RELATED NEWS :: |
洪升
洪升（1645年？-1704年7月2日）字昉思，号稗畦、稗村，别号南屏樵者，钱塘人（今浙江杭州）。
洪生的父亲是南方的小官员，但外祖父担任过吏部尚书，文华殿大学士，因此他从小受过良好的教育。1668年洪升
|
小行星1862
小行星1862是一顆屬於Q-type的小行星，其名稱為“阿波羅”(Apollo)，於1932年被發現，及後有一段時間失去蹤影，至1973年才再度被發現。
它的名稱是其中一組近地小行星的分類，由於曾經失蹤，其編號比一些同類型的小行星要後。它也是第一顆被確定會橫過地球軌道
|
小行星560309
2004 RW10是一顆环绕太阳运行的近地小行星。
概述
2004 RW10是由美國麻省理工学院的林肯近地小行星研究小組(LINEAR)於2004年9月發現的，該物體由於其運行軌道靠近地球軌道，可能會有撞擊地球的危險。
基本參數
- 名稱: 2004 RW10
軌道根數
- 日期: 2453260.5 (世界標準
|
Wikipedia:新手入门
|
|
