:: wikimiki.org ::
| Glasnost |
GlasnostGlasnost (ry. Гла́сность "öppenhet"), politisk reform införd av Gorbatjov 1985 i det forna Sovjetunionen som innebar öppenhet för medborgare att uttrycka sina åsikter, för journalister att göra mera reportage (se grävande journalistik), m.m.
Glasnost har tolkats som ett viktigt steg mot demokratiseringen av Ryssland.
Se även
perestrojka.
Kategori:Sovjetunionen
ja:グラスノスチ
Ryska
Ryska är ett slaviskt språk som talas främst i Ryssland samt i tidigare sovjetiska delrepubliker, såsom Estland, Lettland, Litauen, Moldavien och Ukraina. Ryskan skrivs med det kyrilliska alfabetet.
Den sydslaviska kyrkslaviskan har under långa perioder haft stort inflytande över ryskans utveckling, och har påverkat såväl dess grammatik som dess ordförråd.
Grammatik
I modern ryska finns två numerus, tre personer, tre genus och sex kasus. Verben uppträder oftast i så kallade aspektpar (finit resp. infinit), där aspekten kompletterar de fåtaliga tempusformerna. Böjningen i såväl kasus som tempus sker genom tillägg av suffix.
Också inom ordbildningen är suffixen, liksom prefixen, vanliga. Särskilt utmärkande och använda är de så kallade diminutivändelserna.
Se även
- Rysk litteratur
- Transkribering av ryska
Kategori:Slaviska språk
Kategori:Ryska
ja:ロシア語
ko:러시아어
ms:Bahasa Russia
simple:Russian language
th:ภาษารัสเซีย
Michail Gorbatjov
Michail Gorbatjov (ryska: Михаи́л Серге́евич Горбачёв), född 2 mars 1931, rysk politiker, Sovjetunionens förste och siste president. Fick Nobels fredspris 1990.
Politisk karriär
Gorbatjov var son till ryska bönder i Stavropolområdet i sydvästra Ryssland. 1946 gick han med i det kommunistiska ungdomsforbundet, komsomol. 1952 gick han med i Sovjetunionens kommunistiska parti (SUKP) och skrev samma år in sig vid Moskvauniversitetet. Där tog han juridikexamen 1955.
1971 blev han medlem av centralkommittén i SUKP och blev partisekreterare för jordbruksfrågor 1978. Han blev fullvärdig politbyråmedlem 1980 och blev snart en mycket aktiv sådan. Då Jurij Andropov dog i februari 1984 tog Konstantin Tjernenko över som generalsekreterare för SUKP. Redan då sågs Gorbatjov som den naturliga efterträdaren till Tjernenko.
Gorbatjov valdes till generalsekreterare för kommunistpartiet den 11 mars 1985, en dag efter Tjernenkos död. Han var då fortfarande politbyråns yngste medlem.
Generalsekreterare i kommunistpartiet
Kort efter sin utnämning försökte Gorbatjov ta itu med problemen. Hans första mål var att få fart på den inhemska ekonomin som hade stagnerat under Brezjnev. Medlen var att försöka minska byråkratin och få till stånd tekniska moderniseringar och ökad produktivitet. Det gick trögt i början och Gorbatjov genomdrev då det som han senare kom att förknippas med för eftervärlden: Glasnost ("öppenhet") och Perestrojka ("nydaning"). Under Glasnost ökades yttrandefriheten. Press och TV fick friare händer och det stalinistiska totalitära systemet skulle bort. Under perestrojkan introducerades fria och hemliga val inom partiet, med flera kandidater att välja mellan. De första försöken att införa marknadsekonomi gjordes också. Detta fick dock starkt motstånd från de äldre konservativa inom partiet som ville ha kvar total makt över ekonomin. Gorbatjov genomförde även en kampanj mot alkohol.
På utrikesplanet jobbade Gorbatjov för avspänning och avrustning. I ett avtal (det så kallade INF-avtalet) med USA:s president Ronald Reagan 1987 beslöts att avskaffa alla medeldistansrobotar.
President
1990 blev Gorbatjov Sovjetunionens förste exekutive president. Hans kamp för avspänning och öppenhet gav honom ett gott anseende i väst. Han erhöll Nobels fredspris 1990. Samtidigt som han blev populär utanför Sovjetunionen (Gorbi-effekten) växte kritiken mot honom internt både från konservativa kommunister och från demokratiförespråkare. Med öppenheten kom ett mer instabilt Sovjetunionen, vilket fick till följd att Gorbatjov tvingades inrikta sig på politisk stabilitet. Liberala politiker ersattes med mer konservativa och han stärkte sin egen presidentmakt. Vid en misslyckad kupp i augusti 1991 försökte övriga ledande inom kommunistpartiet avsätta honom, stödda av vissa delar av krigsmakt och säkerhetspolis. Efter starkt folkligt stöd och stöd från Rysslands folkvalde president Jeltsin misslyckades kuppen inför världens TV-kameror som var på plats vid presidentpalatset i Moskva. Gorbatjov kunde återta presidentposten.
Sovjetunionens upplösning
Gorbatjov ville in i det sista göra om Sovjetunionen till en genuin federation men detta gick i stöpet när fler och fler sovjetrepubliker utropade sin självständighet under 1991. Han lämnade posten som Sovjetunionens president den 25 december 1991. Sovejtunionen delades upp i sina republiker som blev självständiga länder. Med undantag av de baltiska länderna så bildade de nya staterna en ekonomisk union - Oberoende staters samvälde (OSS).
Gorbatjov har kandiderat i det ryska presidentvalet som representant för socialdemokraterna, men fått ett mycket lågt stöd. I maj 2004 avgick han som partiledare för socialdemokraterna.
Se även
- Lista över Rysslands statsöverhuvuden
Externa länkar
- [http://www.mikhailgorbachev.org/ Michail Gorbatjov - Officiell Webbplats]
- [http://www.kremlin.ru/ Kreml - Officiell Webbplats]
Kategori:Sovjetiska politiker
ja:ミハイル・ゴルバチョフ
Sovjetunionen
Sovjetunionen, egentligen Socialistiska rådsrepublikernas union (ryska: Союз Советских Социалистических Республик, ), SSSR (СССР med det kyrilliska alfabetet), var en union av republiker, vilken styrdes av ett kommunistiskt parti. Unionen existerade mellan 1922 och 1991. Före upplösningen bestod unionen av 15 republiker varav Ryska rådsrepubliken var störst både till yta och folkmängd. Sovjetunionen ingick i militäralliansen Warszawapakten och i det ekonomiska samarbetet (liknande EEG) COMECON (SEV på ryska).
Efter andra världskriget (enligt sovjetisk terminologi det stora fosterländska kriget) ansågs Sovjetunionen vara en supermakt.
Historia
Huvudartikel: Sovjetunionens historia
Mellankrigstiden
Vladimir Lenin befann sig i landsflykt när han under första världskriget fick hjälp av de tyska myndigheterna att ta sig tillbaka till Ryssland. Efter tsarens avgång hade en borgerlig regering under Kerenskij tagit makten men under hösten 1917 hade landet glidit in i anarki. Lenin och hans bolsjeviker lyckades genomföra en statskupp och tog makten.
Lenins första mål var att den nya staten, Sovjetunionen, skulle dra sig ur kriget och Trotskij skrev under ett fredsavtal med Tyskland där stora delar av Vitryssland och Ukraina hamnade under tysk kontroll. Åren efter präglades av "krigskommunism" där bolsjevikerna gjorde stora ansträngningar för att få landet på fötter.
Lenin införde så småningom vad som har kallats NEP, Nya ekonomiska politiken, där man inom vissa gränser tillät marknadsekonomi, t.ex. vid försäljning av livsmedel. Efter 1925 började man dock gå ifrån detta och bönderna blev tvungna att lämna ifrån sig livsmedel mot ett mycket lågt pris till staten. Landets industrialisering finansierades genom att hålla bönderna i armod.
I takt med att Lenin blev allt sämre kunde Stalin ta makten. Han lyckades krossa all opposition, bland annat med hjälp av skenrättegångar. Trotskij utmanövrerades och blev tvingad i exil.
Andra världskriget
Stalin lyckades förvåna hela omvärlden när Sovjetunionen och Tyskland skrev under Molotov-Ribbentroppakten där man i ett hemligt tilläggsprotokoll delade upp Östeuropa. När Tyskland anföll Polen 1939 anföll Sovjetunionen landet i ryggen och Polen delades upp. Den 30 november anfaller Sovjetunionen Finland utan föregående krigsförklaring. Sommaren 1940 ockuperades de tre baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen. Fördraget med Tyskland gav Sovjetunionen respit att bygga upp sin försvarsförmåga men det förefaller ändå ha kommit Stalin som en överraskning när Tyskland anföll Sovjetunionen vid Operation Barbarossa.
Tyskarna vann på kort tid stora framgångar men kunde inte erövra Leningrad eller Moskva, och slaget vid Stalingrad blev en vändpunkt. 1945 ockuperade Röda armén östra Tyskland, Polen, Estland, Lettland, Litauen, Tjeckoslovakien, Ungern, Rumänien och Bulgarien, och i alla dessa länder kunde kommunister ta makten och en järnridå sänktes över Europa. De lokala kommunistpartierna var alla underavdelningar till det sovjetiska och Moskva hade alltid sista ordet.
Kalla kriget
När Stalin dog i mars 1953 tog en ledartrojka över, men snart hade Nikita Chrustjov tagit makten. Förhoppningar om ett fredligare Sovjetunionen kom på skam när sovjetiska trupper tågade in i Ungern 1956. Chrustjov var också oberäknelig - ett toppmöte med USA:s president ställdes in efter att ett amerikanskt spaningsplan skjutits ned över Sovjetunionen, och Chrustjov fick intern kritik för hur han hade skött Kubakrisen och misslyckandena i det sovjetiska jordbruket. Han hade också försökt organisera om kommunistpartiet vilket hotade partibyråkraternas makt.
1964 fick han lämna politiken och en ny ledartrojka tog makten. Av dessa tre blev snart Leonid Brezjnev den mäktigaste. Under hans ledning försökte Sovjet återuppväcka folkfrontspolitiken från 1940-talet i den europeiska vänstern, d.vs. att kommunister skulle samarbeta med socialdemokrater, men efter Warszawapaktens intåg i Tjeckoslovakien 1968 gick en kris genom de europeiska kommunistpartierna. 1970-talet blev stagnationens årtionde för Sovjet. Brezjnev fick partibyråkraterna på sin sida genom att ge dem ämbeten på livstid, men följden blev att de tusentals delegaterna i Högsta sovjet blev allt äldre och äldre.
Efter Brezjnevs död 1982 tog först Jurij Andropov och sedan Konstantin Tjernenko över som generalsekreterare. Båda tillhörde samma generation som Brezjnev och satt endast kort tid. Andropov förde dock fram Michail Gorbatjov som blev generalsekreterare 1985.
Gorbatjovs tid
Michail Gorbatjov var endast 54 år när han tillträdde. Han lanserade begreppen glasnost och perestrojka. Genom att allmänheten skulle ges möjlighet att påpeka fel och brister i samhället var tanken att motståndet från den konservativa partibyråkratin skulle brytas. Gorbatjov startade också en kampanj mot det hejdlösa alkoholdrickandet. Den nya öppenheten gjorde Gorbatjov mycket populär i väst men enbart diskussioner kunde inte räta upp den haltande sovjetiska ekonomin. Det blev så småningom klart att Gorbatjov inte tänkte tillämpa Brezjnevdoktrinen gentemot länderna i Östeuropa, och 1989 bröt folkliga uppror ut i land efter land. Genom Sovjetunionen drog också en våg av nationalistisk yra i de olika sovjetrepublikerna och 1990 stod det klart att Gorbatjov höll på att tappa greppet. Under 1991 var han fullt sysselsatt med att skriva ett nytt unionsavtal med sovjetrepublikerna som skulle göra Sovjetunionen till en federation med Gorbatjov som president men efter ett kuppförsök i augusti 1991 försvann intresset. När republik efter republik utropade autonomi eller självständighet, och när OSS bildades (och därmed upplöste sovjetunionen) drog Gorbatjov den enda rimliga slutsatsen av det och avgick den 25 december 1991.
Politik
Sovjetunionens kommunistparti (bolsjevikerna), SUKP(b), var det enda tillåtna partiet. Makten var koncentrerad till kommunistpartiets centralkommittés politbyrå.
Brottslingar och även politiskt oliktänkande dömdes ofta till straffarbete, vilket verkställdes i GULAG-arkipelagen. Tvångsdeportering av befolkningsgrupper var vanligt (se egen artikel Tvångsförflyttningar av befolkningsgrupper i Sovjetunionen).
Administrativ indelning
Huvudartikel: Sovjetunionens administrativa indelning
Sovjetunionen bestod av 15 delrepubliker som alla är självständiga stater idag.
- Armenska SSR (Armenien)
- Azerbadjanska SSR (Azerbajdzjan)
- Estniska SSR (Estland)
- Georgiska SSR (Georgien)
- Kazakiska SSR (Kazakstan)
- Kirgiziska SSR (Kirgizistan)
- Lettiska SSR (Lettland)
- Litauiska SSR (Litauen)
- Moldaviska SSR (Moldavien)
- Ryska SFSR (Ryssland)
- Tadzjikiska SSR (Tadzjikistan)
- Turkmenska SSR (Turkmenistan)
- Ukrainska SSR (Ukraina)
- Uzbekiska SSR (Uzbekistan)
- Vitryska SSR (Vitryssland)
Helgdagar
Kultur och media
- Film i Sovjetunionen
- Television i Sovjetunionen
Se även
- Sovjet
- Sovjetrepublik
- Kalla kriget
- Boris Pankin
- Michail Gorbatjov
- Nikita Chrustjov
- Leonid Brezjnev
- Jurij Andropov
- Konstantin Tjernenko
Kategori:Sovjetunionen
Kategori:Ej längre existerande riken och länder
Kategori:Unioner
ja:ソビエト連邦
ko:소비에트 연방
simple:Soviet Union
th:สหภาพโซเวียต
Ryssland
Ryssland (Россия), egentligen Ryska federationen (Российская Федерация), är en federal republik som sträcker sig från Stilla Havet i öster till Finland, Estland, Lettland, Litauen, Vitryssland och Ukraina i väster, Georgien och Azerbajdzjan i sydväst. I nord-sydlig riktning gränsar det till Norra ishavet och Kina, Nordkorea, Mongoliet och Kazakstan.
Ryssland är världens till ytan största land och täcker delar av både Europa och Asien. Gränsen mellan världsdelarna går över Uralbergen.
Ryssland har cirka 145 miljoner invånare. I huvudstaden Moskva bor cirka 9 miljoner människor.
Historia
Huvudartikel: Rysslands historia
De första slaviska statsbildningarna inom Rysslands territorium skedde i Kievområdet. Under senare medeltiden växte ett imperium med center i Moskvas omnejd fram, vilket under 1500-talet sakta växte österut in i Asien. Under tsarstyret växte Ryssland även västerut, bland annat efter flera krig mot Sverige, till att bli en av Europas stormakter.
Under 1900-talets början dalade landets makt och ett missnöje började sprida sig bland folket. Detta i kombination med det militära nederlaget under första världskriget banade vägen för den ryska revolutionen 1917. Revolutionen, under ledning av den bolsjevikiska ledaren Vladimir Lenin, där kommunistiska röda armén stred mot tsarens vita armé, skapade det kommunistiska Sovjetunionen.
Lenin följdes av Josef Stalin som ledare för landet, vilken förde en allt mer förtryckande politik, vilken krävde åtskilliga miljoner offer i avrättningar och arbetsläger. Stalin industrialiserade dock även effektivt Sovjetunionen.
Under andra världskriget fördes ett barbariskt utplåningskrig mellan Tyskland och Sovjetunionen, sedan Hitler beordrat en invasion 1941. I slutändan knäckte dock den Sovjetiska industin och dess stora befolkning Tyskland då den enorma fronten i öster slukade mer resurser än vad det nazityska riket kunde producera. Sovjetunionen fick dock betala dyrt för sin seger med 8 668 000 döda soldater, 16 900 000 döda civila och ett sönderbombat och plundrat land.
Andra världskriget följdes snabbt av en konflikt med främst USA, vilken kom att kallas det kalla kriget. Konflikten ledde aldrig till öppet krig utan utkämpades främst på en industriell nivå. Sovjetunionen hade en del framgångar i början då man till exempel chockade världen genom att skicka upp den första satelliten och senare den första människan i omloppsbana runt jorden, men USA:s industrikapacitet visade sig under de senare åren av kriget vara överlägsen. Kampen fördes även indirekt genom att de två nationerna gav stöd till konflikter inom och mellan andra länder.
Under senare delen av 1980-talet började ledaren för det kommunistiska partiet Michail Gorbatjov att reformera landets ekonomi, och tog små steg mot att skapa en demokrati med en västeuropeisk stat som mall . Slagorden för hans kampanj blev glasnost (ryska för öppenhet) och perestroika (ryska för återuppbyggnad). Försöken skapade dock katastrofala socio-ekonomiska förhållanden i östeuropa, vilket kullminerade med Sovjetunionens kollaps efter en misslyckad militärkupp 1991. Ryssland förklarade sig vara en självständig stat 24 augusti 1991 och Sovjetunionen upplöstes officiellt 26 december samma år. Ryssland har sedan kommunismens kollaps, som den största Sovjetdelstaten, försökt ta upp Sovjetunionens roll som supermakt, vilket har hindrats av landets svåra ekonomiska problem.
Politik
Två frågor har legat högt på dagordningen under senare tid: Tjetjenien och korruption/fattigdom. De val som har hölls till duman gav en stor majoritet åt president Putins parti "Förenade Ryssland" och dess samarbetspartier. Presidentens makt är mycket stor i Ryssland. Presidenten föreslår premiärminister, vilket förslag antas eller förkastas av duman.
Dumans viktigaste uppgift är att godkänna budgeten och stifta lagar. Presidenten kan dock upplösa duman och utlysa nyval.
Styrelseskick
Förbundsrepublik med parlament (federala församlingen) indelat i två kammare (federala rådet och duman). Statschef och president är sedan 31 december 1999 Vladimir Putin. Presidenten väljs vart 4:e år direkt av folket, senast år 2004, och han kan bara sitta i två mandatperioder. Ryssland är ingen parlamentarisk demokrati (regeringen behöver alltså inte ha stöd av parlamentet).
Ekonomi
Ryssland kämpar fortfarande, över ett decennium efter Sovjetunionens sammanbrott 1991, med att skapa en modern marknadsekonomi. På senare år har dock tillväxten tagit fart i landet. Efter upplösningen av Sovjetunionen krympte ekonomin i fem år, då de statliga företagen raskt privatiserades och visade sig vara allt för ineffektiva för att kunna konkurrera på en marknadsekonomisk arena.
Landet började återhämta sig 1997, men när den asiatiska finansiella krisen fick sin kulmen i augusti det året tvingades regeringen devalvera rubeln, vilket ledde till en kraftig försämring av levnadsstandarden för den mesta befolkningen. Devalveringen hjälpte dock igång Rysslands ekonomi, och mellan 1999 och 2002 hade landet en ekonomisk tillväxt på 6 % årligen, skapad främst av oljeinkomster.
Den ekonomiska återhämtningen i kombination med Vladimir Putins starka styre av landet har höjt investerarnas förtroende för Ryssland. Ryssland förblir dock oerhört beroende av råvaruexporten, som utgör över 80% av landets export. Viktiga råvaror är olja, naturgas, metaller och timmer. Beroendet av råvaror gör landet oerhört känsligt för ändringar i dollarkursen (eftersom de flesta råvarubörser handlar i dollar) och svängningar i råvarupriserna.
Marknaden kontrolleras av ett fåtal oligarker, som genom kontakter i Boris Jeltsins administration skodde sig på privatiseringen av de statliga företagen genom att köpa upp företagen för struntsummor. Det största problemet med den ryska ekonomin är att det finns väldigt få små och medelstora företag. Detta antas bero på att bankerna, som ägs av oligarkerna, är oerhört korrupta. Syftet med bankerna verkar främst vara att understödja oligarkernas övriga företag, och det är därför i princip omöjligt att finansiera uppstarten av ett företag för gemeneman. EU och världsbanken har dock dragit igång projekt för att försöka bygga upp ett mer oberoende banksystem. Putin har också tagit krafttag mot ogliarkerna, bland annat arresterades Rysslands rikaste man Michail Chodorkovskij 2003, anklagad för att just tillförskansat sig företag vid Jeltsins privatisering på oegentliga sätt. Detta har dock också fått analytiker att tvivla på den ryska ekonomins stabilitet, då de flesta av dagens företagsledare i Ryssland antagligen gjort sig skyldiga till brott vid övergången mellan planekonomi och marknadsekonomi.
Geografi
Ryssland, som är världens största land, sträcker sig över så gott som hela den norra delen av den Euroasiska superkontinenten. Även om stora delar av världens områden med arktiskt och subarktiskt klimat finns i Ryssland finns det också stora områden med andra klimat. Landet består till stora delar av vidsträckta stäpper i söder och djupa barrskogar i norr (Sibirien). Från landets västligaste del till dess östligaste är det 6600 km, och vid en resan mellan dessa punkter passerar man 11 tidszoner. Rysslands kustlinje till världshaven är 37 000 km lång, från Stilla Havet i sydöst till Ishavet i nordväst.
Det finns flera bergskedjor i landet, särskilt i landets södra gränsregioner. Exempel är Kaukasus (där berget Elbrus, Europas högsta topp, med sina 5 633 meter reser sig), Uralbergen och Altai. Uralbergen, som löper i nord-sydlig riktning, tillsammans med Kaukasus, som löper i väst-östlig riktning, utgör gränsen mellan Europa och Asien.
Demografi
Ryssland är ett förhållandevis glesbefolkat land på grund av sin enorma storlek; befolkningen är dock tätare i de västra europeiska delarna, runt Uralbergen och i de sydöstra delarna vid Stilla Havet. Landet är hem för många etniska grupper, majoriteten räknas dock som ryssar. 81,5% är ryssar, 3,8% tatarer, 3% ukrainare, 0,8% vitryssar, 0,7% moldaver, och återstående grupper 9,8% (tjetjener, kossacker, inuiter, tyskar, judar, koreaner och många fler).
Ryska är landets enda officiella språk, men flera delrepubliker har gjort sitt eget språk till officiellt språk i delrepubliken. Det kyrilliska alfabetet är det enda tillåtna i landet, så de delrepubliker som använder ett andra officiellt språk måste skriva detta med kyrilliska tecken.
Den rysk-ortodoxa kyrkan är landets dominerande kyrka; andra konfessioner är bland annat islam, protestantism, katolicism, buddhism och judendom.
Kultur
Ryssland har ett mycket rikt kulturarv med berömd konst, musik, arkitektur och litteratur. Den ortodoxa kyrkan, som bidrog till att sprida den bysantinska kulturen till de slaviska folken, förknippas med sina kyrkor och ikoner ofta med Ryssland.
Bland ryska författare märks Lev Tolstoj, Fjodor Dostojevskij, Alexander Pusjkin, Nikolaj Gogol, Ivan Turgenev, Anton Tjechov, Michail Lermontov, Maxim Gorkij, Ivan Bunin, Vladimir Nabokov, Michail Bulgakov, Michail Sjolochov, Boris Pasternak och Alexander Solsjenitsyn.
Några kända ryska kompositörer är Peter Tjajkovskij, Igor Stravinskij, Sergej Prokofjev och Nikolaj Mjaskovskij.
Se även artikeln om rysk konst.
Administrativ indelning
Huvudartikel: Rysslands administrativ indelning
Se även
- Lista över Rysslands statsöverhuvuden
- Sovjetunionen
- Kaliningrad
- Rysk konst
Kategori:Asiens länder
Kategori:Europas länder
Kategori:Ryssland
als:Russland
ja:ロシア
ko:러시아
ms:Russia
roa-rup:Rusii
simple:Russia
th:สหพันธรัฐรัสเซีย
zh-min-nan:Lō·-se-a
PerestrojkaPerestrojka (på ryska Перестройка, med betydelsen "Ombyggnad") är den term som syftar på de ekonomiska reformer som Michail Gorbatjov introducerade i Sovjetunionen i juni 1987. Under perestrojkan introducerades fria och hemliga val inom partiet, med flera kandidater att välja mellan. De första försöken att införa marknadsekonomi gjordes också.
Se även
glasnost
ja:ペレストロイカ
ko:페레스트로이카
Kategori:SovjetunionenHuvudartikel: Sovjetunionen
Kategori:Ej längre existerande riken och länder
Kategori:Kommunism
Kategori:Europas historia
ja:Category:ソビエト社会主義共和国連邦
ko:분류:소비에트 연방
SailplaneGliders are heavier-than-air aircraft primarily intended for un-powered flight.
aircraft
Terminology
The term "glider" is broadly used to refer to all types of unpowered aircraft - from older low performance gliders that have only a limited ability to gain altitude to modern high performance gliders capable of flying thousands of kilometers in a single day. The term is also used to refer to motorgliders of various types (see below). The term "sailplane" is of more recent vintage and implies higher performance - at least sufficient for the glider to climb in rising air. (See the article on gliding for more complete information about the sport of soaring.) The term "pure glider" (or equivalently, but less commonly "pure sailplane") may be used to distinguish an unpowered glider from a motorglider, without implying any differential in gliding or soaring performance.
History
In ancient China, manned kites were used for military reconnaissance. The first glider seems to have been designed in 500BC by Lu Pan a contemporary of Confucius, although this was more of a toy than a genuine aircraft. Some records mention manned gliders in China by 500 AD, although the veracity of these accounts is not clear.
The first heavier-than-air (i.e. non balloon) aircraft to be flown in Europe, Sir George Cayley's Coachman Carrier (1853), was a pure glider. Otto Lilienthal, Percy Pilcher and the Wright Brothers are other pioneers who built gliders to develop aviation. After the First World War gliders were built in Germany for sporting purposes and this is the main use of gliders today throughout the world.
Military gliders were used during WWII to deliver attacking troops. These craft were used for a single flight. The troops landing by glider were referred to as airlanding as opposed to paratroops. Gliders could land troops in greater concentrations than by parachute. Furthermore the glider could be released at some distance from the actual target, making it more difficult for the enemy to guess their intentions. Larger gliders were also used to land heavy equipment like anti-tank guns and jeeps, which was a major improvement in the power available to the otherwise lightly-armed paratroop forces. Among the most well known stories involving military gliders are the assault of the Eben Emael fortress in May 10, 1940 by German paratroopers landing in DFS 230 gliders and the taking of the Pegasus Bridge by troops flown to within 50 metres of the site in Horsa gliders during the D-Day invasion of Normandy. This role of gliders has long since been taken over by helicopters.
A glider was even built secretly by POWs as a potential escape method at Colditz Castle near the end of the war in 1944.
The Orbiter vehicles or "space shuttles", which glide to earth at the end of each spaceflight, are also gliders.
Sailplanes
spaceflight
Sailplanes are specifically intended for the sport of gliding. Their design enables them to use energy from the atmosphere to "soar"; they can climb as well as descend. For more about soaring, see the gliding, hang gliding and paragliding articles.
Launch methods
The two most common methods of launching gliders are by aerotow and by winch. When aerotowed, the glider is towed behind a powered aircraft using a rope about 60 meters long. The sailplane's pilot releases the rope after reaching the required altitude, but the rope can also be released by the towplane in an emergency. Winch launching uses a powerful stationary engine located on the ground at the far end of the launch area. The glider is attached to one end of 800-1200 metres of wire cable and the winch then rapidly winds it in. More rarely, automobiles are used to pull gliders into the air or gliders are launched from sloping ground or cliffs. For more about these and other methods (see gliding).
Staying aloft without an engine
Flights of five hours (and much longer) by sailplanes are common. These flights are possible because glider pilots seek out rising air masses (lift) that has been created by one or more of several naturally occurring weather phenomena. The most commonly used source of lift is created by the sun's energy heating the ground which in turn heats the air above it. This warm air rises in columns known as thermals. Soaring pilots quickly become aware of visual indications of thermals such as: cumulus clouds, cloud streets, dust devils and haze domes. Also, nearly every glider contains an instrument known as a variometer (a very sensitive vertical speed indicator) which shows visually (and often audibly) the presense of lift and sink. Having located a thermal, a glider pilot will circle within the area of rising air to gain height. In the case of a cloud street thermals can line up with the wind creating rows of thermals and respectively sinking air. A pilot can use a cloud street to fly long straightline distances by remaining in the row of rising air.
Another form of lift is formed when the wind meets a mountain, cliff or hill. The air mass is deflected up the windward face of the mountain forming lift and sailplanes can climb in this rising air by flying along these features. This is commonly referred to as "ridge running" and has been used to set record distance flights along the Appalachians in the USA and the Andes Mountains in South America.
The third main type of lift used by glider pilots occurs downwind of the mountains because the airflow can generate standing waves with alternating areas of lift and sink. More exotic forms of lift are the polar vortexes which the [http://perlanproject.com Perlan Project] hopes to use to soar to great altitudes. A rare phenomenon known as [http://www.dropbears.com/brough/index.html Morning Glory] has also been used by sailplane pilots in Australia. Another form of lift results from the convergence of air masses, as with a sea-breeze front.
Sailplane design
Early gliders had no cockpit and the pilot sat on a small seat located just ahead of the wing. These were known as "primary gliders" and they were usually launched from the tops of hills, though they are also capable of short hops across the ground while being towed behind a vehicle. To enable sailplanes to soar more effectively than primary gliders, the designs minimised drag. Sailplanes now have very smooth, narrow fuselages and very long, narrow wings with a high aspect ratio.
The early gliders were made mainly of wood with metal fastenings, stays and control cables. Later fuselages made of fabric-covered steel tube were married to wood and fabric wings for lightness and strength. New materials such as carbon-fiber, glass-fiber and Kevlar have since been used with computer-aided design to increase performance. The first glider to use glass-fiber extensively was the Akaflieg Stuttgart Phönix which first flew in 1957. This material is still used because of its high strength to weight ratio and its ability to give a smooth exterior finish to reduce drag. Drag has also been minimised by more aerodynamic shapes and retractable undercarriages.
With each generation of materials and with the improvements in aerodynamics, the performance of gliders has increased. One measure of performance is the glide ratio. A ratio of 17:1 means that in smooth air a sailplane can travel forward 17 meters while only losing 1 meter of altitude. Comparing some typical gliders that might be found in the fleet of a gliding club - the Grunau Baby from the 1930s had a glide ratio of just 17:1, the glass-fiber Libelle of the 1960s increased that to 39:1, and nowadays flapped 18 meter gliders such as the ASG29 have a glide ratio of over 50:1. The latest open-class sailplanes with spans of 26 meters can exceed ratios of 60:1 and maintain this efficiency over a wide range of air-speeds.
Due to the critical role that aerodynamic efficiency plays in the performance of a sailplane, sailplanes often have state of the art aerodynamic features seldom found in other aircraft. A modern racing sailplane will have a specially designed low-drag laminar flow airfoil and a wing produced in a mold with a wing surface that is smooth to within a few thousandths of an inch. Vertical winglets at the ends of the wings are computer designed to decrease drag and improve handling performance. Special aerodynamic seals are used at the ailerons, rudder and elevator to prevent the flow of air through control surface gaps. Turbulator devices in the form of a zig-zag tape or multiple blow holes positioned in a spanwise line along the wing are used to trip laminar flow air into turbulent flow at a desired location on the wing. This flow control prevents the formation of laminar flow bubbles and ensures the absolute minimum drag. Bug wipers may be installed to wipe the wings while in flight and remove insects that may disturb the smooth flow of air over the wing.
Modern gliders are also designed to carry jettisonable water ballast. This is advantageous if the lift is likely to be strong, and may also be used to adjust the glider's centre of gravity. Although heavier gliders have a slight disadvantage climbing in rising air, the same glide angle is achieved at a higher velocity. While this is an advantage in strong conditions when the gliders spend only little time climbing in thermals, the pilot can jettison the water ballast before it becomes a disadvantage because of weaker thermal conditions. To avoid undue stress on the airframe, gliders must jettison the water ballast before landing.
Classes of glider
For competitions several classes of glider have been defined by the FAI. They are:
- Standard Class (No flaps, 15m wing-span, water ballast allowed)
- 15 metre Class (Flaps allowed, 15m wing-span, water ballast allowed)
- 18 metre Class (Flaps allowed, 18m wing-span, water ballast allowed)
- Open Class (No restrictions)
- Two Seater Class (maximum wing-span of 20 metres)
- Club Class (This class allows a wide range of older small gliders with different performance and so the scores have to be adjusted by handicapping. Water ballast is not allowed).
- World Class (The International Gliding Commission which is part of the FAI and an associated body called Organisation Scientifique et Technique du Vol à Voile (OSTIV) announced a competition in 1989 for a low-cost sailplane, which had moderate performance, was easy to assemble and to handle, and was safe for low hours pilots to fly. The winning design was announced in 1993 as the Warsaw Polytechnic PW-5. This allows competitions be run with only one type of glider.
Major manufacturers of gliders
- DG Flugzeugbau GmbH
- Schempp-Hirth GmbH
- Alexander Schleicher GmbH & Co
- Rolladen-Schneider Flugzeugbau GmbH (taken over by DG Flugzeugbau)
See also the full list of glider manufacturers, past and present.
Instrumentation and other technical aids
Gliders are equipped with an altimeter, compass and an air-speed indicator, and often with a radio, though in some countries the radio is not compulsory. In European countries with crowded airspace there are also proposals that all gliders should fly with anti-collision devices such as transponders but this is still uncertain.
Much more than in other types of aviation, glider pilots depend on an instrument known as a variometer (a very sensitive vertical climb indicator), which measures the climb or sink rate of the plane. This enables the pilot to detect rising and sinking air. Both mechanical and electronic 'varios' are usually fitted to a glider. The electronic variometers produce a beeping noise of variable amplitude and frequency depending on the strength of the lift, so that the pilot can concentrate on watching for other traffic, on navigating and on the weather. (Refer to the variometer article for more information). Rising air is announced to the pilot as a rising tone which the pilot may choose to react to by turning the sailplane to circle in the lift. Alternately descents are announced with different tone and the pilot will typically accelerate to escape the sink as soon as possible. The same instrument will often also suggest an ideal speed when flying straight after allowing for factors such as water ballast, headwinds/tailwinds and insects on the leading edges of the wings.
Sailplane variometers are often fitted with devices such as the "MacCready Ring" to indicate the optimal speed to fly for given conditions. These devices are based on the mathematical theory developed by Paul MacCready. MacCready theory solves the problem of how fast a pilot should cruise in between thermals, given both the average lift the pilot expects in the next thermal climb, as well as the amount of lift or sink he encounters in cruise mode.
Paul MacCready
Soaring flight computers, in combination with PDAs and specialized soaring software, have been specifically designed for sailplane use. Using GPS technology these tools are able to:
- Provide the glider's position in 3 dimensions by a moving map display
- Alert the pilot to nearby airspace restrictions
- Indicate contest task position along with managing required course direction and distance
- Show airports within gliding distance (ignoring sink/lift)
- Calculate and display information to help in remaining aloft
- Determine wind direction and speed at current altitude
- Show historical lift information
- Create a secure GPS log of the flight, required for contest flying
...and a host of other soaring related data.
The flight computer's GPS log may be replayed on specialized computer software to analyse past flights, including watching one or more gliders fly together in a two or three dimension 3-D view. The 3-D representation is shown here with a typical topographical background showing map details such as roads, cities and airports. The glider ("CD") has just executed a series of tight thermalling turns in the Austrian Alps. Other backgrounds might be a satellite image or an FAA sectional map.
Glider markings
To distinguish gliders in flight, large numbers/letters are sometimes put on the fin and wings. Because these numbers were once needed by ground-based observers in competitions, these are known as "competition numbers". They are in addition to the glider's registration and are assigned by national gliding associations. They are useful in radio communications between gliders and so they are often the glider's call-sign.
Modern gliders are mainly white but some have bright patches painted on them in an attempt to improve their visibility to other aircraft.
Aerobatic gliders
Another - less widespread - form of gliding is aerobatics. In this type of competition, the pilot fly a program of maneuvers (such as inverted flight, loop, roll, and various combinations). Each maneuver has a rating called the "K-Factor." This number of points is given if the maneuver is flown perfectly, otherwise a number of points is subtracted. The winner is the pilot with the highest sum of points in each skill based category.
Motor gliders
Some sailplanes ("self-launching motor gliders") are equipped with propellers that retract into the fuselage. The motor is powerful enough to allow these gliders to launch independently. Recently electric self-launchers such as the [http://www.lange-flugzeugbau.de/english/english.html Antares] have been developed. Others ("self-sustaining motor gliders," also referred to as "turbo" or "sustainer" gliders) are equipped with motors just powerful enough to allow the glider to climb slowly but they must be launched like unpowered gliders. A third type, termed touring motorglider, has a conventional layout with a motor and propellor on the front of the aircraft.
The most important point in favor of powered gliders (retractable engine high-performance types) is that it helps pilots to avoid outlandings. Outlandings, while they are not necessarily dangerous, can be an expensive and time-consuming nuisance for competitive pilots who need to be back home at a set time. Another consideration is that a retrieve crew is needed on stand-by. However the sense of achievement in completing a difficult cross-country is lessened if an engine has been available.
Some people argue that an engine makes the aircraft safer, because the pilot can avoid storms, and can go on to an airstrip to land. An opposing view is that motor gliders are against the spirit of the sport, and, more importantly, that they sometimes give pilots a false sense of security. Even in a motor glider, it is important never to be out of gliding range of a 'landable' area.
More recently, pilot licensing terms have changed in Europe. Powered gliders are now categorized into gliders with retractable propellers/engines, which can be flown with an ordinary glider pilot license (GPL), and touring motor gliders (TMG), which require a specific license extension to the standard GPL. In the United Kingdom, where gliding is regulated by the [http://www.gliding.co.uk British Gliding Association], pilots of self-sustaining gliders, like those of pure gliders, do not have to be licensed with the United Kingdom Civil Aviation Authority.
In the United States, a private glider pilot certificate allows the pilot to fly unpowered gliders, self-launching motor gliders (including touring motor gliders and gliders with retractable enginesor propellors) and sustainer motor gliders. An instructor must provide instruction and sign the logbook of the pilot to authorize the launch method, which may be by airplane towing, ground launch (winches, bungee, auto tow, etc.) or, in the case of a suitable motor glider, by self-launching.
Other meanings
- In Conway's Game of Life a glider is a certain small structure that moves indefinitely in a direction. In cellular automata in general, such features are known as spaceships
- A comfortable swinging padded seat with a back, usable by more than one person, and typically used on a porch or veranda, is also called a glider.
- Glider PRO by Casady & Greene, a game for the Apple Macintosh.
See also
- gliding
- glider pilot license (GPL)
- Gimli Glider
- Hang Glider
- Paraglider
- Underwater gliders
External links
- For more information on gliders and learning to glide, see article on gliding and contact your national gliding federation
- [http://start.fai.org/gliding-federations.asp Links to all national gliding federations]
- Information about all types of glider:
- [http://www.sailplanedirectory.com/ndxtype.htm Sailplane Directory] - An enthusiast's web-site that lists manufacturers and models of sailplanes, past and present.
- FAI webpage
- [http://records.fai.org/gliding/ FAI records]- sporting aviation page with international world soaring records in distances, speeds, routes, and altitude
- Miscellaneous other sites
- [http://www.wcsa.org/ World Class Soaring Association]
ja:グライダー
jastrzbia gra pensjonat zawory metalowe mieszne zdjcia WARSAW HOTELS mieszne filmy
|
|
|
|
|
