:: wikimiki.org ::

Grekiska Alfabetet

Grekiska alfabetet

Det grekiska alfabetet utvecklades under klassisk tid (omkring 800-talet f.Kr.) och används än idag för att i skrift utrycka det grekiska språket. Dess bokstäver användes ursprungligen också för att beteckna siffror och tal, och de har med tiden även kommit att användas för en rad andra syften: som matematiska symboler, namn på stjärnor, o.s.v. Det grekiska alfabetet är ursprunget till dagens övriga moderna europeiska skriftsystem, de latinska och kyrilliska alfabeten. Det är oomtvistat att det grekiska alfabetet har utvecklats ur någon äldre form av semitiskt skriftsystem, troligtvis det feniciska alfabetet, som enligt traditionen skulle förmedlats till grekerna via kontakter med feniciska handelsmän. Källor som Coulmas (1989: 142), Naveh (1979:55) och Nationalencyklopedin (1992:Band 8,40) nämner bara det feniciska alfabetet som ursprung, men andra teorier finns också, bl.a anger Sass (94) Proto-Kanaaneiska (t.ex. ugaritiska alfabetet). Ytterligare ursprung har också föreslagits, såsom Egypten, Assyrien och Minoiska Kreta eller rent av möjligheten att flera olika språk och nationer varit inblandade samtidigt, den s.k. polygenetiska teorin. Innan det grekiska alfabetet skapades, användes andra skriftsystem för att skriva grekiska. Från 1200-talet f.Kr. finns grekiska texter skrivna med stavelseskriften Linear B bevarade, och liknande system användes på Cypern ända fram till ca. 200 f.Kr. De grekiska bokstäverna och deras ursprung enligt nedan (uttal i enlighet med SAMPA): (1): Digamma, sampi och koppa försvann tidigt ur alfabetet, före den tid som nu kallas "den klassiska". Eftersom grekiska minuskler är ett senare påfund finns inga riktiga minuskelvarianter för dessa bokstäver utan de användes bara som siffersymboler. En speciell variant av digamma, kallad stigma användes på detta sätt.

Bokstavskombinationer och diftonger

(2): En del forskare betraktar agma som ett fonem i sig. Den viktigaste innovationen jämfört med dess föregångare, det feniciska alfabetet, var införandet av separata tecken för vokaler. Utan dessa skulle den grekiska skriften, till skillnad från feniciskan, bli praktiskt taget oförstålig, och de moderna arvtagarna av det grekiska skriftsystemet har bevarat detta. (Exempel på alfabeten med vokaler som INTE härsammar från det grekiska är Gamla turkiska alfabetet, Etiopiska alfabetet, Indiska alfabeten och Gamla Ungerska alfabetet). De första vokalerna var Alfa, Epsilon, Jota, Omikron och Ypsilon (kopierad från hebreiska Waw). Glid- och andningssmarkeringar, som i stort sett var överflödiga i grekiskan, modifierades, och i östgrekiska fick Eta också betydelsen av långt e-ljud. Slutligen infördes Omega för långt O-ljud. Tre nya konsonanter - Phi, Chi och Psi, som lades till i slutet av alfabetet allt eftersom de togs i bruk, introducerades också. De behövdes huvudsakligen för aspirerande konsonanter som saknades i feniciskan. I västgrekiska kom Chi att få ljudvärdet /ks/ (och blev senare ursprunget till den latinska bokstaven X, snarare än Xi) och Psi ljudvärdet /k_h/. Under senantiken och medeltiden försvann de aspirerade ljudvärdena och de aspirerade tonlösa klusilerna övergick i tonlösa frikativer. Därför står idag Theta, Phi och Chi för respektive /T/, /f/ och /x/. De tre bokstävernas ursprung är omdiskuterat: Enligt Miller (53) kommer en Psi-liknande form (Ψ) av kappa från Proto-Kanaaneiska. Kappa stod troligtvis för /k/ såväl som /k_h/ i tidig grekisk ortografi och senare återinfördes den K-liknande kap från feniciskan för att kunna skilja på /k/ och /k_h/. Idag står Psi (Ψ) för /ps/, medan Chi (Χ) står för /x/ som utvecklats från den ursprungliga aspirerande velara klusilen. Ypsilon återinfördes också från feniciskan och har samma ursprung som Digamma (upphovet till vårt F). Vissa källor anser dock att Ψ är en ren grekisk innovation utan semitisk föregångare. Jensen (426) kopplar å andra sidan Psi till Ypsilon och Koppa/Phi och Safateniska tecken (Jensen 463). Andra bokstäver med omdiskuterat ursprung är Koppa, Φ (Phi), Χ (Chi) och Sampi. Bernal (116) och Brixhe (336) antar att Koppa ursprungligen stod för /k_w, k_w_h, g_w/. Dessa fonem förändrades sen mot /p, p_h, b/ och Koppa blev snart överflödigt. Medan Pi användes för både det aspirerade och oaspirerade fonemet kom Koppa att symbolisera det aspirerade ljudet. (Denna teori är mycket kontroversiell, men det finns paralleller till denna process: Det moderna ljudvärdet för kastalianskt förklaras genom en fonetisk förändring från /dz/ över /ts/ till /θ/). Vissa språkvetare menar att Phi är en ren grekisk uppfinning, medan Sampson (102) hävdar att den härstammar från Θ (Theta) och Swiggers (265) antar att bokstaven har Cypro-Minoiskt ursprung. Bernal (117) hävdar att Chi har ett sydsemitiskt ursprung; andra att den kan härledas ur Ξ (Xi) (Jensen 462). Sampi, vars namn troligtvis kommer från grekiska (ô) sán pi ('like pi') (Jensen 462) är möjligtvis en nyare form av den semitiska bokstaven san som också finns i etruskiskan. I Jonisk grekiska stod Sampi för för /ts/ (Jensen). Gercke ser Xi som en föregångare till Sampi. Bokstaven användes som alternativ till Sigma men vid klassiskt tid hade den senare helt tagit över och Sampi försvann ur alfabetet. Bokstäverna Waw (senare kallad Digamma) och Koppa försvann också. Den förra behövdes bara i de västliga dialekterna (där de via det etruskiska alfabetet gav upphov till dagens latinska F och Q) och den senare knappast alls. De levde emellertid kvar i det joniska talbeteckningssystemet där de olika bokstäverna representerade specifika talvärden. San återinfördes också senare och stod för värdet 900. Tusentalsvärden uttrycktes genom en markering uppe till vänster om bokstaven ('A för 1000, 'B för 2000 etc). Ursprungligen fanns det flera varianter av det grekiska alfabetet, de mest betydande västgrekisk (chalkidisk) och östgrekisk (jonisk) grekiska. Den förra gav upphov till det etruskiska alfabetet och sedermera det latinska alfabetet. Athen antog den joniska skriften som standard år 403 f.Kr. och snart därefter försvann de andra varianterna. De grekiska tecknen kom sedmera att alltid skrivas från vänster till höger, men ursprungligen var skrivsättet från höger till vänster (med asymmetriska tecken spegelvända) och därefter varierande - eller oftast alternerande fram och tillbaka, s.k. bustrofedon. Under medeltiden genomgick den grekiska skriften liknande förändringar som det romerska alfabetet: medan de gamla formerna behölls som en monumental skrift, kom "små bokstäver", via uncialskrift och slutligen minuskelskrift, att ta över. Bokstaven σ (sigma), som skrevs som ς i slutet av ord, användes parallellt med modernare 'långa' och 'korta' s. Aristofanes från Bysans införde också accentering av de grekiska bokstäverna för att underlätta uttalet. Grekerna var de första som generaliserade den alfabetiska användingen av vokaltecken. Hur medvetet detta gjordes eller ej är omtvistat och det är oklart om de över huvud taget gjorde samma distinktion mellan vokaler och konsonanter som vi gör idag. Flerspråkighet i samband täta handelskontakter mellan olika folkgrupper har framförts som en faktor för utvecklingen av alfabetiska skriftsystem och antagandet av det grekiska alfabetet är antagligen inte en enkel isolerad händelse utan resultatet av en flerskiktad process baserad på många semitiska skriftsystem.

Litteraturhänvisningar

- Bernal, Martin. 1990. Cadmean letters. Winona Lake: Eisenbrauns.
- Coulmas, Florian. 1989. The writing systems of the world. Oxford: Basil Blackwell Ltd.
- Coulmas, Florian. 1985. Sprache und Staat. Studien zur Sprachplanung. Berlin & NY: Walter de Gruyter.
- Coulmas, Florian. 1996. The Blackwell encyclopaedia of writing systems. Oxford: Blackwell Publishers Ltd.
- Jensen, Hans. 1970. Sign, Symbol and Script. London: George Allen and Unwin Ltd. Transl. of Die Schrift in Vergangenheit und Gegenwart. VEB Deutscher Verlag der Wissenschaften. 1958, as revised by the author.
- Miller, D. Gary. 1994. Ancient scripts and phonological knowledge. Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins Publishing Company.
- Naveh, Joseph. 1979. Die Entstehung des Alphabets. Transl. of Origins of the Alphabet. Zürich und Köln. Benziger.
- Naveh, Joseph. 1982. Early history of the alphabet. An introduction to West Semitic epigraphy and palaeography. Jerusalem: The Magnes Press, The Hebrew University. Leiden: E. J. Brill
- Sampson, Geoffrey. 1985. Writing systems. London (etc.): Hutchinson.
- Sass, Benjamin. 1991. Studia Alphabetica. On the origin and early history of the Northwest Semitic, South Semitic and Greek alphabets. CH-Freiburg: Universitätsverlag Freiburg Schweiz. Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht.

Se även

kyrilliska alfabetet Kategori:Alfabet als:Griechisches Alphabet ja:ギリシア文字 ko:그리스 문자 th:อักษรกรีก

800-talet f.Kr. (sekel)

Händelser

- Karthago grundas 814 f.Kr.

Födda

Avlidna

Se även

- 0000-talet f.Kr. (millennium)

Bokstav

En bokstav är det element som bygger upp ett alfabet. Se även digraf. kategori:typografi als:Buchstabe

Latinska alfabetet

Det latinska alfabetet är ett alfabet. Det används bland annat i svenska språket och består där av följande tjugoåtta bokstäver (w räknas i svenska som en variant av v . I engelska däremot som en variant av u , "double-u", vilket också påverkar den alfabetiska sorteringsordningen): Bokstäverna å, ä och ö är en anpassning till svenskan. I tyska språket räknas ä som en variant av a , och ö som en variant av o . Norska sorteras som svenska, med den lilla skillnaden att vårt ö motsvaras av ø . I danska sammanhang är däremot sorteringsordningen ä (æ), ö å , vilket eventuellt styrt sorteringsordningen för ASCII. Vid informationsteknologi (IT) har detta lett till stort förtret vid alfabetiska sorteringar av svenskt material, då detta måste särbehandlas vid programmeringsarbete. Skillnaden mellan svenska och danska beträffande dessa tre sista bokstäver i alfabetet har slagit igenom även på placeringen av motsvarande tangenter på skrivmaskinens tangentbord. När man i internationell korrespondens vill uttrycka å, ä eller ö och inte kan räkna med att dessa tecken kan hanteras av mottagaren, transkriberas de som aa, ae resp oe . På motsvarande sätt transkriberas ü som ue . Kategori:Alfabet als:Lateinisches Alphabet ja:ラテン文字 ko:로마 문자 th:อักษรละติน zh-min-nan:Lô-má-jī

Kyrilliska alfabetet

Det kyrilliska alfabetet är baserat på det grekiska, men är anpassat för att överensstämma med de slaviska språkens ljudsystem. Det är uppkallat efter den ortodoxe missionären Kyrillos, som tillsammans med sin bror Methodios tros ha utformat det första kyrkoslaviska (också kallat kyrkslaviska eller fornkyrkoslaviska) skriftspråket. Kyrillisk skrift används numera för de slaviska språk vars talare av tradition har tillhört den ortodoxa kyrkan, det vill säga ryska, ukrainska, vitryska, bulgariska och serbiska, samt dessutom för några icke-slaviska språk, främst i före detta Sovjetunionen (såsom kazakiska, kirgiziska, azerbajdzjanska, turkmeniska, uzbekiska och mongoliska). Termen "det kyrilliska alfabetet" är egentligen något missvisande, eftersom i princip varje språk har en egen teckenuppsättning, grundad på det kyrkoslaviska alfabetet men anpassad efter respektive språks specifika behov (liksom svenskan, norskan och tyskan använder versioner av det latinska alfabetet).

Det ryska kyrilliska alfabetet

Kategori:Alfabet als:Kyrillisches Alphabet ja:キリル文字 ko:키릴 문자 th:อักษรซีริลลิก

Feniciska alfabetet

Det Feniciska alfabetet kan dateras till ca 3000 f.Kr. och utgår från det semitiska alfabetet. Detta alfabet användes av Fenicierna och antas ha givit upphov till det Grekiska alfabetet, det Hebreiska alfabetet och flera andra. Liksom som i de hebreiska och arabiska alfabeten saknar det feniciska symboler för vokaler, alla symbolerna representerar en konsonant. Ursprungligen höggs de feniciska bokstäverna i sten och de flesta symbolerna är därför kvadratiska eller raka snarare än runda (ungefär som runorna. Fenicierna skrev vanligen från höger till vänster, men det förekommer fall där man skrivit som när man plöjer en åker (raderna växlar:vänster-höger, höger-vänster, vänster-höger etc). Bokstäverna har ofta flera alternativa utformningar: T.ex. kan tav både skrivas som + och som x, chet kan ha både två och tre horisontella linjer, etc. Det hebreiska alfabetet är mycket likt det feniciska. Dessutom skrevs moabitiska på liknande vis. Efter flera sekel användes det arameiska alfabetet i hebreiskan. Båda dessa alfabet består av uteslutande konsonanter. De hebreiska namnen på bokstäverna antyder att de ursprungliga feniciska bokstäverna var piktogram. Den första bokstaven, alef, betyder t.ex. ungefär oxe eller ko. Man kan fortfarande se antydan till horn hos bokstaven. Om man vänder upp-och-ned på dagens bokstav "A" finns oxen fortfarande kvar. "Samekh" betyder fisk och i symbolen kan man faktiskt se benen hos en fisk. Det antas att det finns ett alfabet kring Sinai som föregick det feniciska. Efter som fenicierna bedrev mycket sjöhandel har feniciska inskriptioner hittats vid olika arkeologiska utgrävningar runt hela Medelhavet, t.ex. Biblos, Libanon, Kartago m.fl.. I listan nedan kan man jämföra de latinska symboler som ligger närmast de fenicisiska. Phoenician alphabet

Utvecklingen av det grekiska alfabetet utifrån det feniciska

Det grekiska alfabetet antas ha utvecklats antingen direkt ur det feniciska eller utifrån ett gemensamt nordsemitiskt alfabet. Grekerna associerade i många fall samma ljud med samma symbol som fenicierna, men när det grekiska språket saknade vissa ljud använde grekerna symbolen till en vokal istället. Den feniciska symbolen alef t.ex. ser nästan identisk ut med den grekiska bokstaven alfa, men representerar ett helt annat ljudvärde.

Extern länk

- [http://www.hebrewresources.com/ancient-Hebrew.html Hebrew Resources - Bild på olika alfabet] Kategori:Alfabet als:Phönizisches Alphabet ja:フェニキア文字 ko:페니키아 문자

Nationalencyklopedin

Nationalencyklopedin, NE, uppslagsverk som är utgivet på initiativ av Statens Kulturråd. Band 1 kom ut första gången år 1989 och med band 20 var verket komplett år 1996. Bokförlaget Bra Böcker AB i Höganäs fick uppdraget att framställa Nationalencyklopedin. Nationalencyklopedin har kompletterats med tre supplementband. Dessutom finns uppslagsverket på CDROM och DVD samt på Internet. Nätversionen, som även innehåller nyhetsartiklar, uppdateras ständigt.

Nationalencyklopedins ordbok

Uppslagsverket har också kompletterats med en ordbok, Nationalencyklopedins ordbok, NEO, som gavs ut i tre band 1995-1996. Den senaste upplagan är i ett band och kom 2004.

Se även

- Lista över felaktigheter i Nationalencyklopedin
- Bra böckers lexikon
- Kunskapspriset

Extern länk

- [http://www.ne.se/ Nationalencyklopedin på Internet] Kategori:Encyklopedier Kategori:Lexikografi als:Nationalencyklopedin

Ugaritiska alfabetet

Det ugaritiska alfabetet är ett kilskriftsalfabet som uppfanns runt år 1300 f.Kr. och används på en mängd lertavlor på det inhemska ugaritiska språket och återupptäcktets i och med att den kanaaneiska staden Ugarit återfanns. Man misstänker att detta kilskriftsalfabet haft visst inflytande på det grekiska alfabetet.

Bokstäver i Ugaritiska alfabetet

Ugaritiska alfabetet finns i Unicode-teckenuppsättningen på teckenplats U+10380 - U+1039F. 𐎀 ʾa Alpa
𐎁 b Beta
𐎂 g Gamla
𐎃 ẖ Kha
𐎄 d Delta
𐎅 h Ho
𐎆 w Wo
𐎇 z Zeta
𐎈 ḥ Hota
𐎉 ṭ Tet
𐎊 y Yod
𐎋 k Kaf
𐎌 š Shin
𐎍 l Lamda
𐎎 m Mem
𐎟 ḏ Dhal
𐎐 n Nun
𐎑 ẓ Zu
𐎒 s Samka
𐎓 ʿ Ain
𐎔 p Pu
𐎕 ṣ Sade
𐎖 q Qopa
𐎗 r Rasha
𐎘 ṯ Thanna
𐎙 ġ Ghain
𐎚 t To
𐎛 ʾi I
𐎜 ʾu U
𐎝 s₂ Su
𐎞 (otilldelad)
𐎟 ordavskiljare
Kategori:Alfabet

Egypten

Egypten är en stat i östra Nordafrika, vid Medelhavet och Röda havet. Landet gränsar till Israel, Libyen, Sudan och Gaza. Befolkningen bor företrädesvis längs Nilen medan de egyptiska delarna av Saharaöknen endast är glest befolkade.

Historia

Huvudartikel: Egyptens historia De bördiga områdena runt Nilen i kombination med ett skyddat läge med öken i öster och väster möjliggjorde utvecklingen av en av världens stora civilisationer. Ett enat kungadöme bildades omkring 3 200 f Kr och en rad dynastier styrde Egypten under kommande tre årtusenden. Den sista dynastin av detta slag föll mot Persien 341 f Kr, som senare ersattes av greker, romare och bysantiner. På 600-talet införde araberna islam och det arabiska språket, och härskade under sexhundra år. En lokal militär grupp, mameluckerna, tog kontrollen vid 1250 och fortsatte att styra även efter Osmanska rikets erövring av Egypten 1517. Efter färdigställandet av Suezkanalen 1869 blev landet ett viktigt område för världens transporter, men var också djupt skuldsatt. Storbritannien ockuperade Egypten för att skydda sina investeringar i kanalen, men den formella makten fanns kvar hos osmanska riket till 1914, då Egypten kom under brittiskt protektorat. Den 28 februari 1922 blev Egypten självständigt och 1936 drog Storbritannien tillbaka sina trupper. Det var dock först efter andra världskriget som det tidigare starka brittiska inflytandet kraftigt minskade. 1953 blev Egypten republik. Egypten inledde mot slutet av 1950-talet förstatligandet av jordbruk och industri under ledning av landets president Gamal Abdel Nasser, tillhörande det protokommunistiska partiet Arabiska Socialistunionen. Detta understöddes kraftigt av Sovjetunionen genom teknisk och ekonomisk hjälp. 1967 nådde Nasser nära absolut makt över landet genom att bli såväl premiärminister som partichef, förutom den tidigare posten som president. Nasser avled 1970, och 1972 utvisades all sovjetisk militär personal från Egypten, och de sovjetiska baserna ställdes under egyptisk kontroll. Efter oktoberkriget 1973 mot Israel kom landet efterhand att orientera sig alltmer mot USA. Anwar Sadat såg till att Egypten blev det första arabland som undertecknade ett fredsavtal med Israel. Detta ledde till kritik från andra arabländer och Sadat mördades 1981. Han efterträddes av vicepresidenten Hosni Mubarak som har genomfört ekonomiska reformer medan de politiska reformerna har gått betydligt långsammare. Egypten har arabvärldens snabbast växande folkmängd. En stor befolkning, begränsad odlingsbar landyta och beroendet av Nilen fortsätter att överskrida resurserna och är en påfrestning för hela samhället.

Geografi

Hosni Mubarak
- Lägsta punkt: Qattara-depressionen, -133 meter över havet
- Naturtillgångar: petroleum, naturgas, järnmalm, fosfat, mangan, kalksten, gips, talk, asbest, bly, zink

Klimat och miljö

I landet råder ett ökenklimat, med heta, torra somrar och mildare vintrar. Det förekommer regelbundna torrperioder. Jordbävningar är vanliga, liksom översvämningar och jordskred. Sandstormar är också vanliga och ibland förekommer under våren en speciellt het sandstorm som kallas khamsin. Egypten har många miljöproblem. Jordbruksmark försvinner dels på grund av sand som blåser in från Sahara, dels på grund av att städerna breder ut sig. Nedanför Assuandammen ökar jordens salthalt markant. Den enda permanenta färskvattenkällan är Nilen, så i övriga landet är tillgången på vatten mycket begränsad. Oljeföroreningar och andra vattenföroreningar hotar korallreven, stränderna och det marina djurlivet. Egypten har skrivit på, men inte ratifierat Kyotoprotokollet om klimatförändringar. 81% av elektriciteten framställs av fossila bränslen och resterande av vattenkraft.

Administrativ indelning

Egypten är indelat i 26 guvernorat (muhafazat): Ad-Daqahliyah, Al-Bahr al-Ahmar, Al-Buhayrah, Al-Fayyum, Al-Gharbiyah, Al-Iskandariyah, Al-Isma'iliyah, Al-Jizah, Al-Minufiyah, Al-Minya, Al-Qahirah, Al-Qalyubiyah, Al-Wadi al-Jadid, Ash-Sharqiyah, As-Suways, Aswan, Asyut, Bani Suwayf, Bur Sa'id, Dumyat, Janub Sina', Kafr ash-Shaykh, Matruh, Qina, Shamal Sina' och Suhaj.

Demografi

Nästan hela Egyptens befolkning bor på endast 3% av landets totala landarea. Befolkningen är främst bosatt längs med Nilen.
- Befolkningens medelålder: 23,1 år (2002)
- Befolkningens medellivslängd: 70,4 år (2003)
- Religiös tillhörighet: muslimer (mest sunni) 94%, kopter (kristna) och andra 6%
- Språk: arabiska, de högre utbildade förstår i allmänhet engelska och franska
- Analfabetism: 2003 var drygt 40% av den vuxna befolkningen analfabeter

Statsskick och politik

Egypten är en republik med en president som statschef.

Ekonomi

Under förra årtiondet utvecklades Egyptens makroekonomi på ett positivt sätt under ledning av IMF. Inflationen dämpades, budgetunderskottet minskade och mer investeringar i landet av utländskt kapital gjordes. De senaste fyra åren har de positiva effekterna minskat och investeringar i stora infrastruktur-projekt har ökat budgetunderskottet igen. En dålig växelkurs sedan 1998 har inneburit ett ökat tryck på det egyptiska pundet. Sedan den 11 september 2001 har både turismen och tullinkomsterna från Suezkanalen minskat. Valutan devalverades flera gånger under 2002. Man hoppas kunna utveckla tillgångarna på naturgas i syfte att exportera.

Utbildning

De skolpliktiga barnen går i sexårig grundskola. 70% av dessa barn fortsätter till högre nivåer. Skolgången är gratis och det finns 13 universitet i Egypten.

Kultur

Världsarv

Se UNESCO:s världsarvslista. Kategori:Afrikas länder Kategori:Mellanösterns länder Kategori:Egypten als:Ägypten ja:エジプト ko:이집트 ms:Mesir simple:Egypt th:ประเทศอียิปต์ zh-min-nan:Ai-ki̍p

Assyrien

Tidsaxel för Assyrien:
Förhistoria	-2000 f.Kr.
Gammalassyrisk tid	2000-1750 f.Kr.
Medelassyrisk tid	1750-1090 f.Kr.
Nyassyrisk tid	1090-606 f.Kr.

Assyrien var ett rike med centrum i Mesopotamien i det nuvarande norra Irak. Det assyriska riket existerade omkring 1000 år, från sjuttonde århundradet f.Kr, till sin undergång under det sjunde århundradet f.Kr. Riket blev fullständigt utplånat 606 f.Kr. Det nyassyriska riket från omkring 750 f.Kr. till omkring 620 f.Kr anses som den första stormakten i världshistorien. Assyriena var semitiska invandrare som alltifrån andra årtusendet f.Kr. slagit sig ner vid mellersta delen av floden Tigris och där upprättat det rike som senare kom att bli en av forntidens mäktigaste stater. Det assyriska väldets gränser växlade med dess maktställning och på höjden av sin makt nådde det till Armenien i norr, Mediens berg i öster, Persiska viken, Arabiens och Afrikas öknar i söder och Medelhavet i väster. I andlig och materiell kultur stod assyrierna i nära samband med babylonierna. Assyriernas språk var assyriska, en akkadisk dialekt. Assyrien var en militärmakt men utmärkte sig även i kulturellt hänseende särskilt på konstens område. Dera huvudgud var Assur som även var skyddsguden för den gamla huvudstaden med samma namn.

Historia

Förhistoria

Det som kom att bli Assyrien växte gradvis fram ur befintliga bosättningar i området som i sin tur hämtat kunskaper från intill liggande områden. Omkring 6000 f.Kr. hade små stadsbildningar som Hassuna och Nineve etablerat sig. Mycket tyder på att det forntida Assyrien tidvis lydde under sumeriska härskare och att de första assyriska härskarna levde som nomader.

Gammalassyrisk tid

- Kanesh
- Shamshi-Adad I (ca 1814–1782 f.Kr.)
- Shubat-Enlil

Medelassyrik tid

- Konkurrerande riken:
- Nya riket i Egypten
- Hettiterriket i Anatolien
- Kassiterriket i Babylonien
- Mitanniriket vid Haburflodens övre lopp
- Härskare:
- Assur-uballit I
- Adad-nirari I
- Salmanassar I
- Tukulti-Ninurta I
- Tiglatpileser I (1117–1090 f.Kr.)

Nyassyrisk tid

Nyassyriska riket Assyrien hade efter Tiglatpileser I:s regeringstid (1117-1090) en svaghetsperiod varvid araméiska nomadstammar trängde in i och dominerade området. Assyriens egentliga storhetstid inleddes av Assurdan II (932-912) och hans son Adadnirari (911-890) som lyckades återtaga herraväldet över Mesopotamien. Adadniraris sonson, den grymme Assurnasirpal II (884-859) bekämpade med framgång araméerna och kuvade med järnhård hand folken ända till Medelhavets kust. Hans regering var en blomstrinstid i kulturellt hänseende särskilt på konstens område. Assurnasirpal II:s son Salmanassar (858–824) fortsatte sin faders erövringar i väster och gjorde Babylonien till lydstat. Under Tiglatpilesar III:s regering (745-727 f.Kr.) lades grunden för det assyriska rikets ledande ställning som världsmakt. Assyrien gjorde sig känt som en hård militärstat. För att göra slut på de babyloniska lydkungarnas uppror lät Tiglatpileser utropa sig själv till kung över Babylonien. Tiglatpilesers sonson Sanherib (705-681), bekant genom sitt fälttåg i Palestina 701 och belägringen av Jerusalem, var likaså en segerrik krigare. Hans hänsynslöshet framkallade emellertid ständiga uppror i Babylonien vilket ledde till att han helt och hållet lät förstöra den gamla staden Babylon. Sanherib mördades av två av sina söner. Dessa fördrevs dock och en tredje son Assarheddon (680-668) tog makten. Denne lät återuppbygga Babylon. Han var i konflikt med Egypten och lyckades erövra Memfis 670 och gjorde nedre Egypten till vasallstat. Hans son Assurbanipal (668-626) fullföljde företaget och besatte även övre Egypten. Riket hade då uppnått sin största utbredning. Under fortsatta konflikter både med Egypten och Babylonien besegrade Assurbanipal visserligen sina motståndare men rikets krafter var nu uttömda och under den siste kungen Sinsariskun gick Assyrien sin undergång till mötes. Sinsariskun besegrades fullständigt av en babylonisk-medisk koalition år 606. Huvudstaden Ninive hade dessförinnan fallit 612 och jämnats med marken. Resterna av det assyriska folket försökte återupprätta en ny stat i norra Mesopotamien men blev efter ett par år tillintetgjorda. Sedan dess har ingen assyrisk stat existerat men i vår tid finns fortfarande en arameisktalande minoritet i nuvarande Syrien, Turkiet och Irak som kallas assyrier.
- Härskare:
- Assurdan II (932-912 f.Kr.)
- Adadnirari (911-890 f.Kr)
- Assurnasirpal II (883–859 f.Kr.)
- Salmanassar III (858–824 f.Kr.)
- Shamsi-Adad V (823–811 f.Kr.)
- Adad-nirari III (810–783 f.Kr.)
- Sammurama/Shamiram/Semiramis
- Tiglatpileser III (744–727 f.Kr.)
- Sargon II (721–705 f.Kr.)
- Sanherib (704–681 f.Kr.)
- Assarhaddon (680–669 f.Kr.)
- Assurbanipal (668–ca 627 f.Kr.)

Kultur

Språk och Litteratur

Arameiska ersatte akkadiska som officiellt språk i riket, på 700-talet f.Kr.

Konst och arkitektur

Huvudartikel: Assyrisk konst Kulturellt stod assyrierna sumererna nära, men liksom deras samhällsskick var de också påverkade av de indoeuropeiska folk de tidig kom i kontakt med. Mycket av den assyriska konsten utfördes för hovet av specialister från de erövrade områdena och utgjorde på så vis ett direkt arv från tidigare högkulturer. Den assyriska konstens viktigaste bidrag till konsthistorien är utan tvekan de väggreliefer som prydde de assyriska palatsen. De återgav de assyriska härskarna på lejonjakt och överraskar i sin realism och detaljering - härskarna framställs utan religiösa förtecken eller något värdeperspektiv.

Framtiden

Många av dagens assyrier är optimister och tror på profetian om ett framtida Assyrien i nordvästra Irak, som Jesaja beskriver det i Jes. 19:23-25. Den dagen skall det finnas en banad väg från Egypten till Assyrien, och assyrierna skall komma till Egypten och egypterna till Assyrien, och egypterna skall frambära offer tillsammans med assyrierna. Den dagen skall Israel vara jämställt med Egypten och Assyrien och bli en välsignelse på jorden, när Herren Sebaot välsignar jorden och säger: Välsignat är Egypten, mitt folk, Assyrien, mitt eget verk, Israel, min egendom. Kategori:Mesopotamien Kategori:Ej längre existerande riken och länder ja:アッシリア

Siffra

En siffra (från arabiskans al sifr) är ett skrivtecken, en symbol som används för att beteckna tal. I svenska och i andra västerländska språk används de s.k. arabiska siffrorna. Ordet används ibland även (oegentligt) som synonym till "tal", särskilt i statistiska sammanhang och liknande. "Nya siffror från opinionsinstitutet A visar att partiet B har tappat sympatisörer".

Babyloniska siffror

Egyptiska siffror

Grekiska siffror

I det antika Grekland användes två siffersystem:
- I det joniska talbeteckningssystemet användes alla 24 bokstäver ur det grekiska alfabetet plus tre extra äldre bokstäver för att beteckna tal. Systemet skapades på 500-talet f.Kr. men togs i allmänt bruk först på 100-talet f.Kr.. De första nio symbolerna fick då beteckna talen 1-9, nästa nio betecknade tiotalen 10-90 och de sista nio hundratalen 100-900. Ingen symbol för talet noll fanns. Talen bildades sedan additativt utifrån dessa symboler. Ett komma framför någon av de nio första symbolerna betydde att talet skulle multipliceras med 1000. På detta sätt kunda man beteckna alla tal mellan 1 och 9999 med endast maximalt fyra bokstäver. För 10000 användes bokstaven M som var begynnelsebokstaven i det grekiska ordet "myrios" som betyder "oräknelig". (Härifrån har vi fått ordet myriad.) Mångfalder av 10000 skrevs multiplikativt med multiplikatorn ovanför eller efter M.
- I det attiska talbeteckningssystemet (som var äldre än det joniska) hade man särskilda symboler för talen 1, 5, 10, 100, 1000 och 10000. Genom att kombinera dessa både additativt och multiplikativt kunde man bilda övriga tal. (Källa: Från Euklides till Hilbert av Boris Sjöberg)

Romerska siffror

Ett annat välkänt siffersystem är de romerska siffrorna: I, V, X, C, D, M. Vissa bokstäver i det latinska alfabetet får alltså även tjäna som siffror.

Arabiska siffror

Arabiska siffror är de talsymboler som används mest internationellt och på bland annat svenska (1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 0). De arabiska siffrorna har sitt egentliga ursprung i Indien. Från det arabiska väldet spreds siffrorna på medeltiden till Europa, där de småningom fick sitt nuvarande utseende. I tabellen till höger syns den nutida arabiska formen av sifforna 0-9 och den nutida europeiska, med de svenska namnen inom parentes. Den indo-arabiska varianten används i vissa språk, som använder arabisk skrift trots att språket inte är arabiska, eller ens tillhör den arabiska språkgruppen. Ett sådant språk är exempelvis farsi, "persiska".

Tabell

Arabiska	Romerska	Grekiska	Kinesiska
0
1	I	Α (alfa)	I
2	II	Β (beta)	II
3	III	Γ (gamma)	III
4	IV, IIII	Δ (delta)	IIII
5	V	Ε (epsilon)	IIIII
6	VI
7	VII
8	VIII	Η (kappa)
9	IX

Se även

- tal
- positionssystem
- matematik
- räkneord Kategori:Matematik Kategori:Typografi

Fonem

Ett fonem, eller segmentala fonem, är ett språkljud; en fon, eller en grupp av foner med språkmässigt samma betydelse. Till exempel är kort ä ett fonem, trots att dess uttal varierar mellan ord som ”värk”, ”välj” och ”väck”. Dessa kontextuella uttalsvarianter kallas för allofoner. Inom fonetiken skiljer man mellan fonem och prosodem, där båda är betydelseskiljande. Prosodemen utgörs av den del av uttalet som handlar om accent av fonemen: "Japan" har olika betydelser beroende av om accenten ligger på första eller andra stavelsen. De segmentala fonemen är dock desamma. Segmentala fonem delas normalt in i vokaler och konsonanter. kategori:fonetik ja:音素 ko:낱소리 zh-min-nan:Im-sò·

Joniska talbeteckningssystemet

I det joniska talbeteckningssystemet användes alla 24 bokstäver ur det grekiska alfabetet plus tre extra äldre bokstäver för att beteckna tal. Systemet skapades på 500-talet f.Kr. men togs i allmänt bruk först på 100-talet f.Kr.. De första nio symbolerna fick då beteckna talen 1-9, nästa nio betecknade tiotalen 10-90 och de sista nio hundratalen 100-900. Ingen symbol för talet noll fanns. Talen bildades sedan additivt utifrån dessa symboler. Ett komma framför någon av de nio första symbolerna betydde att talet skulle multipliceras med 1000. På detta sätt kunde man beteckna alla tal mellan 1 och 9999 med endast maximalt fyra bokstäver. För 10000 användes bokstaven M som var begynnelsebokstaven i det grekiska ordet "myrios" som betyder "oräknelig". (Härifrån har vi fått ordet myriad.) Mångfalder av 10000 skrevs multiplikativt med multiplikatorn ovanför eller efter M. Kategori:Matematik

Latinska alfabetet

Uncialskrift

med samma text på latin och grekiska i parallella kolumner. Oxford, Bodleian Library, Acts 15:22-24.]] Uncialskrift (av latin: uncia, "tolftedel") är en bokskrift med majuskelkaraktär som uppkom omkring 150 e.Kr. och var i allmänt bruk i romerska manuskript på latin och bysantinska på grekiska under senantiken och tidig medeltid, dvs från 200-talet till 700-talet, i senare varianter över hela Europa samt för rubriker, överskrifter och titlar fram till 1200-talet. Uncialskriften utvecklades ur och sedermera ersatte romersk kursiv- och kapitalskrift. Sedan pergament ersatt papyrus som skrivunderlag visade sig uncialskriften med sina rundare former och sitt universalalfabet vara en snabbare handskrift. Innan minuskelskriften utvecklades var det den dominerande bokskriften vid alla skrivcentra över hela Europa och kom att utvecklas i många olika regionala varianter. Långt in på 1900-talet har den dock fortsatt att användas för titlar, inskriptioner och i andra "officiella" sammanhang, i synnerhet på Irland och i Skottland.

Etymologi och använding

Förledet "uncial":s exakta betydelse är inte helt klar. Förmodligen kommer ordet från Hieronymus förord till Jobs bok där det förekommer på formen uncialibus. Detta kan antingen vara en misstolkning av inicialibus, vilket i så fall skulle betyda att Hieronymus syftade på anfangen som inleder styckena i skriften, eller också kan det syfta på att bokstäverna upptog en tolftedel av en rad i manuskriptet eller, möjligen, kostnaden för bläcket eller guldet och silvret i manuskriptet. Begreppet uncial avseende ämnet för denna artikel användes först av Jean Mabillion i början av 1700-talet och hans definition utvecklades av Scipione Maffei som ville förtydliga skillnaden mellan uncialskrift och romersk kvadratisk kapitalskrift. I vissa sammanhang talar man också om ett manuskript vars text skrivits med uncialskrift som "en uncialskrift", i allmänhet för att förtydliga att inte minuskler använts. Några välkända sådan grekiska "uncialskrifter" är: Codex Sinaiticus, Codex Vaticanus, Codex Alexandrinus, Codex Bezae och Codex Petropolitanus. Av dessa anses ofta Petropolitanus med sina stora bokstäver som den optimala uncialskriften. Det som brukar kallas halvuncialskrift har fått sitt namn efter uncialskriften eftersom man trott att den utvecklats ur den. Halvuncialen är en minuskelskrift som dock starkt påminner om en majuskelskrift.

Utveckling

Den unga uncialskriften utvecklades förmodligen från den sena romerska kursivskriften. De tidigaste formerna utmärks av bokstäver tecknade med ett enda brett penndrag. Dessa teckens runda former utnyttjade de nya fina pergament- och velängytorna för att slippa ifrån de kantiga bokstäver tecknade med flera penndrag som var nödvändiga på papyrusbladens skrovliga yta. I de äldsta bevarade manuskripten, som t.ex. De bellis macedonicis på British Library, är bokstäverna inte förbundna och orden heller inte separerade, något som annars är utmärkande för senare uncialskrift. Det finns omkring 500 kvarvarande manuskript i uncialskrift, vilket gör det till den vanligaste bokskriften före den karolingiska renässansen. Genom den utveckling som uncialskriften genomgick genom seklen blev skrivtecknen allt mer komplexa och, med början omkring 600 blev snirklar och överdrifter vanliga i manuskripten. Först alternerades staplarna och underhängen, följt av vridningar på skrivverktygen och överlappningar. Då den mer kompakta minuskelskriften uppstod omkring 800 utgjorde flera av uncialskriftens varianter grunden till dess förenklade, mindre skrivtecken. Uncialskriften fortsatte dock att användas framför allt för avskrifter av Bibeln innan den gradvis togs ur bruk 900-1000. De mycket varierande formerna av utvecklad latinsk uncialskrift från 600-1000 som brukar läras ut i modern kalligrafiundervisning lånar också mycket från olika kursivskrifter med utsmyckningar, varierande pennbredd och ibland t.o.m. lutande axlar. På samma vis som gotiska typsnitt använts för skriven tyska långt inpå 1900-talet, har olika varianter av uncialskrift helt dominerat i typografin på de goideliska språken, som irländska och skotsk gäliska, långt in på 1950-talet. Än idag är det vanligen uncialskrift som används för titlar, inskrifter på monument och i andra "officiella" sammanhang.

Grundläggande former

I yngre uncialskrift är bokstäverna ofta skrivna lite på en höft. T.ex. kan ett dubbelt l vara ihopskrivna i baslinjen, bågarna i t.ex. b, p och r sitter ofta inte ihop med grundstrecket och skriften som helhet ger ofta ett mindre rent intryck än i äldre manuskript.

Variationer

grundstreck 2:3-8.]] Eftersom uncialskriften brukades under lång tid och över ett mycket stort område uppstod ett antal lokala varianter:

Referenser

- Guglielmo Cavallo Ricerche sulla Maiuscola Biblica, Florens, 1967
Se även

- Codex argenteus (Silverbibeln)
- Romersk skrift
- Halvuncialskrift Kategori:Medeltiden Kategori:Latinska alfabetet Kategori:Paleografi

Kyrilliska alfabetet

Det ryska kyrilliska alfabetet

Kategori:Alfabet als:Kyrillisches Alphabet ja:キリル文字 ko:키릴 문자 th:อักษรซีริลลิก

Weser-Radweg

Der Weserradweg ist ein rund 500 km langer Radfernweg entlang der Weser und eine der beliebtesten Tourismusrouten Deutschlands.

Verlauf

Der Weserradweg beginnt beim Zusammenfluss von Werra und Fulda bei Hannoversch Münden und folgt dem Verlauf des Flusses bis zu seiner Mündung in die Nordsee bei Bremerhaven. Dabei übertrifft die Länge des Radwegs die 452 Flusskilometer um rund 50 km, weil er dem Flussverlauf nicht immer exakt folgen kann. Der Radweg folgt der Oberweser von Hann. Münden durch das Wesertal bis Minden, der Mittelweser durch die Norddeutsche Tiefebene bis Bremen und der Unterweser bis zur Nordseeküste.

Landschaft

Der Weserradweg führt durch abwechslungsreiche Flusslandschaften. Im Weserbergland beginnt der Weg an der Deutschen Märchenstraße und der Deutschen Fachwerkstraße, der Wesertalstraße und der Straße der Weserrenaissance. Er streift oder durchquert die Naturparks Solling-Vogler und Weserbergland Schaumburg-Hameln mit ihren historischen Bauten. Ab Minden führt der Weg ohne nennenswerte Steigungen durch die Norddeutsche Tiefebene entlang der Mittelweser mit ihren Staustufen, Wehren und Schleusen, durch Geest- und Marsch (Schwemmland)-Landschaften. Bei der Hansestadt Bremen beginnt der rund 90 km lange Abschnitt entlang der Unterweser.

Besonderheiten

Der Weserradweg führt zum größten Teil durch leicht hügeliges oder gänzlich flaches, für Radfahrer leicht zu bewältigendes Land.

Weblinks

- [http://www.weser-radweg.de Weserradweg]
- [http://www.weserradweg.de/ Weserradweg im Weserbergland] Kategorie:Ferienstraße Kategorie:Radweg

gry zr�czno�ciowe gry sportowe backup software download ebay Zam�wienia publiczne

:: RELATED NEWS ::

BWV 1011
A hat, szóló csellóra íródott szvitsorozat (röviden Csellószvittek, BWV 1007-1012) Johann Sebastian Bach műve. Azt, hogy Bach ezt a művet mikor, és miért írta, tisztázatlan. Feltehetőleg a kötheni udvar csellistáinak készült (Christian Ferdinand Abel és Christian Linigke). A szóló

BWV 1012
A hat, szóló csellóra íródott szvitsorozat (röviden Csellószvittek, BWV 1007-1012) Johann Sebastian Bach műve. Azt, hogy Bach ezt a művet mikor, és miért írta, tisztázatlan. Feltehetőleg a kötheni udvar csellistáinak készült (Christian Ferdinand Abel és Christian Linigke). A szóló

BWV 1041
Johann Sebastian Bach: a-moll hegedűverseny (BWV 1041)
Szóló hegedűre és zenekarra (két ripieno hegedű, brácsa, Basso Continuo) 3 tételből áll:
- Allegro moderato
- <

BWV 1042
Johann Sebastian Bach: E-dúr hegedűverseny (BWV 1042) 3 tételből áll:
- Allegro
- Adagio e sempre piano
- Allegro 1720 körül íródott, feltehetően Köthenben. Kézirata elveszett. A BWV 1054-es D-dúr csembalóverseny ennek a műnek az átirata.

BWV 1043
Johann Sebastian Bach: d-moll hegedű kettősverseny (BWV 1043)
Két szóló hegedűre és zenekarra (két ripieno hegedű, brácsa, Basso Continuo) 3 tételből áll:
- Vivace

Hit Gyülekezete
A Hit Gyülekezete taglétszámát tekintve Magyarország negyedik legnagyobb egyháza. A Hit Gyülekezete az újkori reformáció egyik magyarországi képviselőjének tartja magát. A Gyülekezet elfogadja a korai kereszténység és a reformáció, valamint más, a kereszténységet előbbre vivő megújulási mozgalmak eredményeit és szellemi-erkölcsi értékeit. N

Evolúciós pszichológia
Az evolúciós pszichológia feltörekvő pszichológiai iskola, amely azt veti fel, hogy az emberi (és főemlősi) észlelés és viselkedés jobban megérthető, ha az emberi evolúciótörténet fényében szemléljük őket. Az evolúciós pszichológiának forrása a kognitív pszichológia, genetika, etológia, antropológia, Read More...

Szociobiológia
A szociobiológia a biológia és a szociológia egy közös ága, ami az emberi és állati társadalmak viselkedését vizsgálja evolúciós stratégiai szempontból. Felhasználja az etológia, evolúció,

Absztrakt automata
Az automaták elmélete az informatika egy területe, ami véges állapottérrel rendelkező gépekkel (azok matematikai reprezentációival, automatákkal, Turing-gépekkel) foglalkozik. Alább röviden bemutatjuk az automatákat és működésüket.

Fogalomtár

Nézzünk előbb egy pár definíciót, ami később megkönnyítheti az életünket: ; Betű : Itt tényleg egy betűre lehet gondolni. Persze, csak gondolni, hiszen ennek nem kell tényleg betűnek lennie. Leh

I. Andronikosz
I. Andronikosz (1183–1185) bizánci császár

Andronikosz Komnénosz

Az utolsó Komnénosz igen kalandos, mondhatni kalandor életet élt, mielőtt trónra léphetett volna. I. Alexiosz császár Izsák fiának volt gyermeke, és a sors mind külső, mind belső tulajdonságait tekintve megáldotta. Jókép