:: wikimiki.org ::

Helgon

Helgon

Helgon, en person inom kristendomen som anses ha levt i särskilt djup gudsgemenskap. Den kristna helgonkultens ursprung är firandet av martyrerna. De kristna firade martyrernas dödsdagar, höll måltider och nattvard vid deras gravar. När förföljelseperioderna var över byggde man ofta kyrkor över deras gravar. Med tiden började man dela på martyrernas kvarlevor för att flera kyrkor skulle få en helgonrelik. När allt färre dog martyrdöden blev det munkar, nunnor, jungfrur, eremiter och asketer, så kallade bekännare som räknades till helgonen. Inom den romersk-katolska kyrkan har man sedan högmedeltiden en formell procedur för att erkänna någon som helgon. Man skiljer till exempel mellan beatifikation (saligförklaring) och kanonisation (helgonförklaring). Det första innebär att vördnad är tillåten inom en provins eller ett stift och det senare att vördnad är tillåten inom hela kyrkan. Före dessa båda steg genomförs rigorösa utredningar om personens liv. Det tar oftast många decennier eller rent av sekler innan någon blir beatificerad eller kanoniserad. Undantag existerar dock, se Moder Teresa. Inom de ortodoxa kyrkorna har man en mindre omfattande process för helgonförklaring. Vanligen ska den bara godkännas av patriark eller kyrkoledning. I de protestantiska samfunden tar man vanligen avstånd från helgonkult och inte sällan anser man det vara avgudadyrkan, ett påstående som katoliker bemöter med att man inte tillber helgon, bara ber om deras förböner – vilket man ju kan be levande om. Inom de delar av protestantismen som i någon utsträckning erkänner helgon ses de vanligen enbart som goda föredömen. Bön till helgon inom protestantismen förekommer dock på sina håll, till exempel bland anglokatolska grupper i Anglikanska kyrkan. Bland helgonen har Jungfru Maria en särställning med ett flertal minnesdagar, och ett stort antal kyrkor är uppkallade efter henne. Helgon viktiga för Sverige är bland annat den heliga Birgitta som utnämts till skyddspatron för hela Europa och Ansgar som enligt traditionen kristnade Sverige. Våren 2000 beatificerade påven den svenska nunnan Elisabeth Hesselblad, som återstartade birgittinorden. Det finns åtskilliga exempel på endast lokalt eller nationellt erkända helgon vilka aldrig formellt kanoniserats. I Sverige gäller detta exempelvis "nationalhelgonet" Erik den helige.

Se även

- Lista över helgon Kategori:Kristendom ja:聖人 ko:성인

Kristendom

Kristendom, den religion som utgår från Jesus från Nasarets lära så som den återges i Nya Testamentet, andra delen av kristendomens heliga skrift Bibeln. Kristendomens anhängare anser att Jesus är den utlovade Messias/Kristus. Kristendomen är en abrahamitisk religion.

Kristen tro

Kärnan i den kristna tron är att Jesus Kristus blev avrättad för människornas synders skull, som därmed blev förlåtna. Ett evigt liv efter döden är också centralt inom kristendomen, och att det som krävs för att uppnå detta eviga liv främst är tro på Gud och Jesus, inte att utföra vissa gärningar. De olika kristna trosbekännelserna (t.ex. den apostoliska och den nicaenska) tillkom för att ena (eller särskilja) kyrkans syn på vad kristen tro är och fungerar därför som en bra sammanfattning av vad som ingått i begreppet kristen tro vid olika tidpunkter och platser. Den apostoliska trosbekännelsen (nyare översättning): Vi tror på Gud, allsmäktig Fader, himlens och jordens skapare. Vi tror på Jesus Kristus, hans ende Son, vår Herre, som blev till som människa genom den heliga Anden, föddes av jungfrun Maria, led under Pontius Pilatus, korsfästes, dog och begravdes, steg ner till dödsriket, uppstod från de döda på tredje dagen, steg upp till himlen, sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida och skall komma därifrån för att döma levande och döda. Vi tror på den heliga Anden, den heliga, universella kyrkan, de heligas gemenskap, syndernas förlåtelse, kroppens uppståndelse och det eviga livet. Amen Det centrala budskapet brukar illustreras med ett bibelställe, som kallas Lilla Bibeln (Joh. 3:16): "Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv."

Tidig historia

Kristendomen uppstod ur judendomen under första århundradet e.Kr. Till en början var kristendomen en liten gren inom judendomen. Den nya tron spred sig snabbt kring Medelhavet tack vare flitig mission, inte minst av aposteln Paulus. Redan tidigt bestod församlingen i Jerusalem av både arameisktalande och grekisktalande kristna. P.g.a. förföljelser och krig lämnade många kristna Palestina och flyttade till andra delar av det romerska riket. Den arameisktalande kristendomen tappade i betydelse, och Mindre Asien tillsammans med Syrien övertar rollen som kristendomens kärnområden. Kristendomen spriddes västerut genom emigration och når snart rikets huvudstad Rom. Dit sänds även apostlarnas ledare Petrus som anses ha blivit den romerska församlingens förste ledare (biskop). På 90-talet e.Kr. skedde en definitiv brytning mellan judendom och kristendom. De kristna slutade att delta i judarnas gudstjänster och romarna insåg skillnaden mellan judar och kristna vilket ledde till att de kristna inte längre behandlas med den tolerans som var bruklig mot judarna. Under 100-talet byggdes organisationen ut, och varje församling blev självständig under en biskop. En grupp tidiga teologer, apologeterna, försökte försvara kyrkans tro mot förföljelser och knyter an till tidens filosofi och retorik. Flera grupper bröt med den kristna huvudtraditionen och bildade tidvis framgångsrika närbesläktade religioner. Bland dem fanns gnosticismen, markionismen och montanismen. Under 200-talet ökade antalet kristna kraftigt vilket ledde till att de tidigare sporadiska förföljelserna från staten tilltog i styrka. De svåraste förföljelserna inföll under kejsarna Decius och Diocletianus. Under kejsar Konstantin den store (tidigt 300-tal) förändrades situationen för de kristna som fick religionsfrihet och ökat inflytande. År 325 samlades biskopar från hela riket till det första ekumeniska kyrkomötet i staden Nicaea. Därmed var grunden lagd för en rikskyrka. Under kejsar Theodosius den store på 380-talet blev kristendomen statsreligion och omkring år 400 var riket kristnat. Sedan tidigare var kristendomen statsreligion i Armenien och Etiopien. I slutet av 700-talet bryts det sista organsierade motståndet i de germanska rikena ner av Karl den store.

Uppdelning

Den organiserade kristendomen är uppdelad på en mängd olika kyrkor och trossamfund. Under de kristologiska striderna på 400-talet bröt flera kyrkor med majoritetslinjen. Dessa finns kvar än idag och brukar kallas orientaliska kyrkor. Även inom romarriket skedde en splittring, där östlig (grekisk) och västlig (latinsk) kristendom allt mer gled isär. En tydlig schism år 1054 mellan biskopen i Rom (påven) och biskopen i Konstantinopel (den ekumeniske patriarken) ledde till att skillnaderna har permanentats i två olika kristna kyrkofamiljer: den Romersk-katolska kyrkan (och därur senare utbrutna kyrkor) samt de ortodoxa kyrkorna. Båda dessa har anspråk på att vara den mest ursprungliga och allmänneliga kyrkan, med direkt band från Jesu lärjungar och fornkyrkan. I väst var det inte slut på striderna. Under 1500-talet protesterade munken Martin Luther ihärdigt mot att kyrkan sålde avlatsbrev och därmed blev han upphov till reformationen. Några teologer, bland dem Johan Calvin och Huldrych Zwingli, ansåg att Luther inte gick tillräckligt långt och drev reformationen i än mer radikal riktning. Ett flertal olika kyrkor och samfund uppstod, en trend som fortsatt sedan dess. Som övergripande benämning på de kyrkor som uppstått i reformationens efterföljd brukar man använda ordet protestanter. Skillnaden mellan de olika protestantiska samfunden kan vara mycket stor.

Bokstavstro

Bokstavstro är när man tror på att varje ord i Bibeln är Guds ord till skillnad från att medge att Bibelns innehåll är givet av Gud och nedskrivet av felbara människor.

Kronologiskt släktskapsträd för kristna riktningar

Förhållandena har förenklats något för att en illustration ska var möjlig, och utgör i första hand under nyare tid efter samfundsbildningen i Sverige
- Judendomen
- Den tidiga fornkyrkan
- Fornkyrkan
- Katolska kyrkan
-
- Katolska kyrkan
-
- "Västkyrkan"
-
- Romersk-katolska kyrkan
-
- Romersk-katolska kyrkan
-
-
- Romersk-katolska kyrkan
-
-
- Sedevakantisterna
-
- Gammalkatolska kyrkan
-
- Evangelisk-lutherska samfund
-
- Evangelisk-lutherska samfund
-
-
- Bibeltrogna Vänner
-
-
- Lutherska bekännelsekyrkan
-
-
- Evangelisk-lutherska bekännelsekyrkan
-
-
- Laestadianerna
-
- Svenska Missionsförbundet
-
- Svenska kyrkan
-
- Anglikanska kyrkan
-
- Anglikanska kyrkan
-
- Metodistkyrkan
-
-
- Metodistkyrkan
-
-
- Frälsningsarmén
-
- Reformerta kyrkor
-
- Anabaptisterna
-
- Baptistkyrkan
-
- Fribaptisterna
-
- Pingströrelsen
-
-
- Trosrörelsen
-
- "Östkyrkan"
-
- Grekisk-ortodoxa kyrkan
-
- Rysk-ortodoxa kyrkan
-
- Nestorianer
-
- Armeniska kyrkan
-
- Monofysiter
-
- Koptiska kyrkan
-
- Georgiska kyrkan
-
- Sjundedagsadventister
-
- Adventistkyrkan
-
- Mormonkyrkan
-
- Jehovas Vittnen
- Arianer
- Markioniter
- Manikéer
- Pelagianer
- Montanister

Se även:

- Frikyrka
- Gud
- Kloster
- Religion
- Sakrament
- Svenska kyrkan
- Teologi Kategori:Kristendom ja:キリスト教 ko:기독교 ms:Kristian simple:Christianity th:คริสต์ศาสนา zh-min-nan:Ki-tok-kàu

Nattvard

Nattvarden är ett kristet sakrament. Inom romersk katolicism kallas den ofta i stället för kommunion. Andra vanliga beteckningar är eukaristi ("tacksägelse") eller mässa. Nattvarden firas av de kristna till minne av den sista måltid som Jesus hade med sina lärjungar innan han korsfästes. Uppgifterna går enligt bibelvetenskapen något isär i de olika evangelierna om vilken karaktär denna måltid hade, men troligtvis var det en judisk påskmåltid - seder. Under denna måltid äts flera symboliska maträtter, bl.a. osyrat bröd och vin. Jesus lade vid denna måltid in nya innebörder i brödet och vinet - likt brödet som bröts sönder skulle hans kropp brytas sönder och likt vinet som utgöts skulle hans blod utgjutas. Han instruerade sina lärjungar att fira nattvard till hans åminnelse. Nattvarden har givits olika innebörd inom olika kyrkliga riktningar. För en del, t.ex. reformerta och evangelikala är nattvarden enbart en symbolisk minnesmåltid. I de romersk-katolska, ortodoxa, lutherska och anglikanska kyrkorna är tanken på realpresensen dominerande, d.v.s. att Kristus knutit sin reella kroppsliga närvaro till nattvardselementen. Vad gäller realpresensen inom lutherdomen, se ubikvitetsläran. Den romersk-katolska kyrkan har i sin transsubstantiationslära fastslagit, att brödets och vinets natur rent fysiskt ändras i och med konsekrationen (invigningen), och därefter faktiskt innehåller Jesu kött och blod. Detta sakrament är det centrala för den romersk-katolska kyrkan, och dess syn på nattvarden och mässoffret gör, trots den svårförståeliga proklamationen utgiven av Svenska kyrkan och Romersk-katolska kyrkan 1994, de teologiska motsättningarna oöverbryggliga. I den protestantiska och katolska kyrkan används ett speciellt bröd som kallas oblat, som skall motsvara det osyrade judiska bröd som Jesus och lärjungarna åt eftersom detta skedde under den judiska påsken. I de ortodoxa kyrkorna används jäst bröd.

Se även

- Coena Domini
- Hostia
- Sub utraque Kategori:Nattvarden

Kyrka

Kyrka, grekiska kyriakon, "det som hör Herren till", underförstått "Herrens hus". Ordet hus kan i det här sammanhanget inte bara betyda byggnad utan även familj, släkt eller hushåll. (Jfr kungahus.) #Kyrka, lokal för kristen gudstjänst och annan kristen verksamhet, se kyrkobyggnad. #Kyrka, lokal sammanslutning av kristna som firar gudstjänst tillsammans, se församling. #Kyrka, större sammanslutning av kristna, samarbetsorgan mellan församlingar, se trossamfund. #Kyrkan, i bestämd form, kan syfta på samtliga kristna. Omnämns i den apostoliska trosbekännelsen som en, helig och allmännelig (katolsk) och ses av många kristna som Kristi kropp.

Se även

- Ecklesiologi
- Gudshus
- Kyrkovetenskap
- Kategori:Kristendom ja:教会 nb:Kirke simple:Church

Relik

Reliker kallas kvarlevor eller föremål som kan knytas till helgon. Det kan vara kvarlevor av helgons kroppar eller ägodelar eller sådant som har varit i beröring med dem och anses vara heliga. T.ex. bitar av Jesu kors, helgons kvarlevor, helgons svepningar, kläder etc. Varje katolskt och ortodoxt altare bör ha en relik. Vördnad för reliker förbjöds av reformatorerna. Relikkult förekommer även i exempelvis buddhismen och hellenismen. Det finns tre olika kategorier eller klasser av kristna reliker: # Första klassens reliker är Kristi pinoredskap, t.ex. bitar av korset, spikarna, törnen från törnekronan m.m. Till första klassen räknas även delar av ett helgons kropp, d.v.s. olika skelettdelar. # Andra klassens reliker är ett helgons klädesplagg och ägodelar samt en martyrs tortyrinstrument. # Tredje klassens reliker är föremål eller tygdelar som har varit i kontakt med första eller andra klassens reliker. Dessa kallas därför "kontaktreliker".

Se även

- Relikvarium Kategori:Helgon Kategori:Teologi ja:文化財

Munk

Munk (av grek. μοναχός mönakhos, ensittare, eremit; jfr monarki), manlig medlem i ett kloster eller en buddhistisk sangha. Se även:
- eremit
- kongregation
- nunna En munk är också ett friterat torusformat bakverk med mycket socker på, och ibland även med andra sötsaker utanpå, se munk (bakverk). Kategori:Klosterväsen Kategori:Religiösa yrken Kategori:Asketer ja:修道士

Jungfru

Jungfru (medellågtyska junkvro(u)we eg. "ung fru") är ett något ålderdomligt ord för en kvinna som är oskuld, d.v.s. sexuellt orörd (virgo intacta). Ordet var i äldre tider en titel för en ogift kvinna av adlig börd. Den började på 1700-talet att ersättas av fröken och (inom borgarståndet) mamsell. Titeln förlorade därvid mycket av sin tidigare status, och kom sedan snarare att beteckna en tjänarinna eller hembiträde i finare hushåll, eller mer allmänt en kvinna av lägre medelklass. Det är även ett gammalt svensk rymdmått. Namnet jungfru anses komma av att man ofta använde ett mått i form av en stympad kon som hade vissa likheter med en kvinna iklädd en fotsid kjol. En jungfru = 1/4 kvarter = 1/16 stop =1/32 kanna = 8,2 cl. Användes mest om brännvin. Det officiella namnet var ort.

Se även:

- jungfru Maria
- jungfrukammare
- jungfruregeln Kategori:Kyskhet Kategori:Titlar kategori:Rymdmått ja:処女

Eremit

Eremit, av grek. eremos 'ensam', eller eremia 'öken', är en person som frivilligt isolerar sig, vanligtvis av religiösa skäl. De bodde ofta i grottor, skogar eller öknar, men även i kloster.

Se även

- Den helige Antonios
- Ökenfäderna
- eremitkräfta
- eremitage Kategori:Asketer

Asket

Askes (grek. ασκεσις askesis "övning") innebär "övning" i andlig eller fysisk mening i syfte att nå fullkomlighet. Näraliggande ord: Asket, den som ägnar sig åt askes. grek. Dualistiska motsatser, t.ex. mellan Gud och världen, ande och kropp, denna världen och en högre värld, kan härvid spela en avgörande roll. Asketen strävar oftast efter att lösgöra sig från det jordiska och kroppsliga för att genom förandligande närma sig det transcendenta. Man kan skilja mellan två slag av askes: Den "negativa" askesen innebär varaktiga eller tillfälliga former av avhållsamhet - från mat (fasta), viss kost, sömn, tal, könsumgänge etc. Den "positiva" askesen innefattar sådant som andningsövningar, meditation och bön. Olika former av askes förekommer i skilda kulturer, särskilt i Indien och inom buddhismen men också i den hellenistiska antiken och inom sufismen. Inom kristendomen fick askesen sitt särskilda uttryck i den monastiska rörelsen. Den monastiska askesen har framför allt två målsättningar: dels försakelsen av äktenskapliga och jordiska bindningar i allmänhet för att helt ägna sig åt Kristi efterföljelse, dels att genom bönen nå en förening med Gud (mystik). Historiskt har två olika typer utvecklats: askes i isolering (eremiter, anakoreter) och i social gemenskap (cenobitiska kloster). Reformationen ställde sig avvisande till klostrens askes, men en asketisk livshållning återkom i de reformatoriska kyrkorna genom pietismen.

Se även

- Fakir
- Flagellanter
- Kloster
- Pelarhelgon Kategori:Askes

Romersk-katolska kyrkan

Romersk-katolska kyrkan, kristen kyrka under ledning av biskopen i Rom (påven). Anser sig vara den kyrka som grundades av Jesus genom apostlarna Petrus och Paulus och har genom historien hävdat att man är den enda kristna kyrkan (se bl.a. Matt. 16:18-19). Andra Vatikankonciliet innebar dock en begynnande ekumenisk öppenhet, och idag erkänns de ortodoxa kyrkorna som sanna kristna kyrkor. Även mot de protestantiska samfunden har man en öppnare attityd. Svenska kyrkans hållning till homosexualitet och skilsmässor har dock inneburit, att förhållandet till Rom försämrats under början av 2000-talet. Historiskt härstammar den katolska kyrkan från den västromerska rikskyrkan. Under medeltiden spreds den latinska kristendomen över hela västra och norra Europa. Under denna tid formades teologin av skolastiken, fr.a. av teologen Thomas av Aquino. Då bildades också olika typer av klosterordnar som kom att få stor betydelse. År 1054 inträffade en schism med den östliga kristenheten då påvens sändebud lämnade en bannbulla på altaret i Hagia Sofia i Konstantinopel. Sedan dess har den katolska och de ortodoxa kyrkorna varit skilda åt. Vid tiden för de stora geografiska upptäcktsresorna kom katolicism en att spridas via spansk och portugisisk kolonisation till Latinamerika, Afrika och Indien. Under senare delen av 1200-talet började kyrkan emellertid att förlora sitt politiska inflytande som världsreligion i Europa. Den feodala maktuppdelningen stärktes under denna period och dess kungar gjorde mer eller mindre anspråk på kyrkans stora rikedomar. Detta ledde till kyrkans förfall under senmedeltiden Reformationen under 1500-talet gjorde att den katolska kyrkan förlorade i inflytande i stora delar av norra Europa. Man samlade sig till motreformation vid Tridentinska mötet 1545-1563. Kyrkan omorganiserades, nya ordnar bildades (t.ex. jesuitorden) samtidigt som kyrkan fick en mer militant prägel. Under 1900-talet har den romersk-katolska kyrkan förnyats och är nu betydligt villigare att acceptera förhållandena i den moderna världen, den påvliga centralismen har brutits något, man deltar i ekumeniskt arbete, mässordningen förändrades och gudstjänst firas på folkspråket. Störst betydelse för denna utveckling har Andra Vatikankonciliet haft. Viktigt att notera är att benämningen "romersk-katolsk" syftar på den latinska riten (liturgi) som är vanligast inom den Katolska kyrkan, men då det finns andra riter (andra former av liturgi) bör man inte använda termen romersk-katolsk då man syftar på HELA katolska kyrkan.

Katolska kyrkan i Sverige

I och med Uppsala möte 1593 var schismen mellan Svenska kyrkan och påven i Rom ett faktum. Alla Katolska trosbekännare utvisades från Sverige. Sedan 1720-talet har katoliker bott inom Sveriges gränser, till en början med begränsad religionsfrihet. 1781 fick de lov att vistas i landet, och en apostolisk vikarie tillsattes för ledningen av arbetet i Sverige. Sedan 1873 har det varit tillåtet även för svenska medborgare att tillhöra den katolska kyrkan. Under senare delen av 1900-talet har invandringen av katolska trosbekännare ökat kraftigt. Stockholms katolska stift, som omfattar hela Sverige, har omkring 145 000 medlemmar och är därmed en av Sveriges största kyrkor. År 1998 fick stiftet sin förste svenske biskop, Anders Arborelius. Stiftets katedral är Sankt Eriks katolska domkyrka som är belägen på Södermalm i Stockholm. Sankt Eriks katolska domkyrkoförsamling har drygt 8 500 medlemmar. De senaste åren har antalet människor i Sverige som valt att konvertera till katolicismen ökat. År 1934 grundades stiftets officiella ungdomsorganisation, Sveriges Unga Katoliker.

Se även

- Filioque
- Heliga Birgitta
- Investiturstriden
- Kloster
- Laterankoncilierna
- Ofelbarhetsdogmen
- Oremus
- Transsubstantiationsläran
- Trettioåriga kriget
- Thomas av Aquino
- Vatikanen

Externa länkar

- [http://www.vatican.va/ Vatikanens hemsida]
- [http://www.katolskakyrkan.se/ Stockholms katolska stift]
- [http://www.isidordata.se/domkyrkan/ Stockholms katolska domkyrka]
- [http://www.suk.se/ Sveriges Unga Katoliker] Kategori:Romersk-katolska kyrkan simple:Roman Catholicism

Kanonisation

Kanonisering, kanonisation, helgonförklaring, saligförklaring, är den akt där någon av påven förklaras vara ett helgon. Ordet kanonisering härleds ur grekiskans kanonizein "reglera", "bemyndiga". I samband med kanoniseringen inom Romersk-katolska kyrkan för påven in en död persons namn i förteckningen, kanon, över helgon, och personen ifråga är därmed värdig att vördas offentligt inom hela den världsvida kyrkan. Det bör dock påpekas, att ingen blir ett helgon i och med helgonförklaringen. Den bekräftar endast något som redan är en verklighet. En helgonförklaringsprocess är i sanning en minutiös procedur. Om en person har levt ett exemplariskt liv och/eller dött som martyr, kan undersökningen av hans eller hennes sak inledas. Den lokale biskopen underrättas, och om han anser att man skall gå vidare med fallet, låter han sammanställa material om personen och sända detta till Kongregationen för helgonförklaringsprocesser i Vatikanen. Om dess tjänstemän bedömer att fallet skall granskas, benämns helgonkandidaten för servus Dei (lat. "Guds tjänare") eller serva Dei, om det rör sig om en kvinna. Den lokale biskopen anmodas nu att samla ihop helgonkandidatens efterlämnade skrifter och brev, förutsatt att det existerar några. Dessutom måste kandidaten erhålla ett nihil obstat (lat. "inget hindrar") från Vatikanen, d.v.s. det får inte finnas något tvivelaktigt om kandidaten i Vatikanens arkiv. Om nu kandidaten har passerat dessa omsorgsfulla kontroller, går Vatikanen vidare med ärendet. En postulator, en person som företräder kandidaten, utses. Dessutom utses en promotor fidei (lat. "trons befrämjare"), även kallad advocatus diaboli (lat. "djävulens advokat"). Denne har till uppgift att söka finna skäl till varför processen skall avbrytas. Om kandidaten klarar "angreppen" från "djävulens advokat", sammanställs en positio (lat. "ståndpunkt"), en akt som inbegriper allt hittillsvarande material om kandidaten. Akten studeras av helgonkongregationens prefekt, och om denne anser det lämpligt underrättas påven, som utfärdar ett dekret, vilket tillkännager att helgonkandidatens mål officiellt introduceras hos Vatikanen. Då detta endast innebär ett administrativt godkännande, undertecknar påven inte med sitt pontifikala namn utan med sitt dopnamn. För den nuvarande påven Benedictus XVI, som privat heter Joseph Ratzinger, lyder underskriften Placet Joseph (lat. "det behagar Joseph"). Nu följer en nogsam genomgång av kandidatens liv med omsorgsfulla granskningar, vittnesförhör och allehanda kontroller. Dokumenten nagelfars, slutligen även av påven personligen. Om kandidaten anses ha utövat de kristna dygderna på ett synnerligen förtjänstfullt sätt och/eller anses ha lidit martyrdöden, tilldelas personen titeln venerabilis (lat. "vördnadsvärd"). Här vidtar en undersökning av den vördnadsvärdes kropp. Kvarlevorna exhumeras för identifiering. Om kroppen inte hade förruttnat, ansågs det tidigare vara ett tecken på helighet. Processen går sedan vidare med granskning av de eventuella mirakler, gudomliga tecken, vilka har inträffat som ett svar på de troendes böner om kandidatens förböner inför Gud. Två ting måste säkerställas: 1) Att Gud har utverkat ett mirakel, oftast ett fysiskt helande eller helbrägdagörande. 2) Att föreliggande mirakel verkligen har inträffat genom kandidatens förböner inför Gud. Miraklet, det medicinska helandet, undersöks därefter av läkarexpertis för att säkerställa, att det inte kan ha skett av naturliga orsaker. Om dessa experter finner att helandet inte kan förklaras vetenskapligt, utfärdar påven ett dekret, vilket godkänner helandet som ett mirakel. Mirakel är ett tecken på att kandidaten befinner sig i himmelen och har möjlighet att inför Gud be för dem som lever på jorden. Kandidaten kan nu bli föremål för beatifikation, d.v.s. saligförklaring. Han eller hon ges titeln beatus eller beata (lat. "salig"), men ägnas endast begränsad offentlig vördnad, t.ex. i ett visst stift, i ett visst land eller inom en viss orden. Det bör påpekas, att om personen ifråga har dött martyrdöden, krävs det inte några mirakler för beatifikation. Detta beror på att Vatikanen anser, att det ultimata offret, alltså martyrdöden, att ge sitt liv, är tillräckligt för att förära en person titeln "salig". Ytterligare två mirakler fordras för processens slutgiltiga steg - kanoniseringen. Detta gäller såväl martyrer som icke-martyrer. Vid en högtidlig ceremoni, vilken förrättas av påven, får den tidigare saligförklarade personen titeln sanctus eller sancta (lat. "helig"). Påven ger en redogörelse för helgonets liv och död samt en motivering för helgonförklaringen. Vid helgonförklaringen, som vanligtvis äger rum på Petersplatsen eller i Peterskyrkan, förlänas helgonkandidaten en sjufaldig ära: # Helgonkandidatens namn skrivs in i förteckningen över helgon, d.v.s. offentligt erkännande påbjuds. #Det nya helgonet kan åkallas i Kyrkans offentliga böner. #Kyrkobyggnader kan invigas åt Guds ära till helgonets minne. #Mässa och annan gudstjänst firas inför Gud till helgonets ära. #Högtidsdagar firas till helgonets minne. #Helgonet får bildligen framställas med gloria runt huvudet. #Helgonets reliker placeras i kostliga och rikt utsmyckade skrin och vördas offentligen. Kategori:Kristendom ja:列聖

Kanonisation

Helgonförklaring

Moder Teresa

Moder Teresa, Teresa av Calcutta, eg. Agnes Gonxha Bojaxhiu, född 27 augusti 1910 i Skopje i nuv. Makedonien, död 5 september 1997 i Calcutta, West Bengal, Indien, albanskättad romersk-katolsk nunna. Moder Teresa växte upp som yngsta barn i en albansk, katolsk trebarnsfamilj i staden Uskub, Kosovo (nuv. Skopje e.o.). Fadern Nikolla var en framgångsrik byggmästare, moderns namn var Dranafila. Familjen Bojaxhiu härstammade från Prizren. Teresa blev nunna, och kom att skickas till den indiska storstaden Calcutta för att arbeta bland de fattiga. Hon fick fredspriset 1979 för sina insatser för dessa fattiga i Calcutta, Indien. I sitt tacktal sade hon bl.a. följande: "Abortion is the worst evil, and the greatest enemy of peace ... Because if a mother can kill her own child, what will prevent us from killing ourselves or one another? Nothing." Moder Teresa saligförklarades av påven Johannes Paulus II den 19 oktober 2003, efter en rekordsnabb kanonisk process. Kategori:Mottagare av Nobels fredspris Kategori:Nunnor Kategori:Religiösa personligheter i Indien ja:マザー・テレサ ko:테레사 수녀 ms:Agnes Gonxha Bojaxhiu zh-min-nan:Teresa Siu-lú

Ortodoxa kyrkan

Ortodoxa kyrkan är ett samlande begrepp på de ortodoxt kristna kyrkorna. De ortodoxa kyrkorna han indelas i två grupper: dels de östligt ortodoxa, dels de orientaliskt ortodoxa. Tillsammans utgör de den östliga kristenheten. Den östligt ortodoxa delen av kyrkan bröt med påvekyrkan i Rom vid den Stora schismen 1054. Eftersom Rom på 400-talet erövrades av icke-kristna och romarrikets nya huvudstad blev Konstantinopel - Nya Rom - kallar sig även den ortodoxa kyrkan "Romersk", en terminologi som kan verka särskilt förvirrande då även de ortodoxa kallar sig "katolska". I "det heliga landet" har detta symbolspråk fått särskilt tydliga uttryck, inte minst genom att det är de ortodoxa ("Grekerna", "Katolikerna" eller "Romarna") som sedan sekler har huvudansvaret för t.ex. gravkyrkan i Jerusalem och födelsekyrkan i Betlehem. Romersk-katolska kyrkan benämnes här allmänt "Latinarna". Kategori:Kristendom Kategori:Kristna samfund ja:東方正教会 zh-cn:东正教

Protestantism

Protestantism kallas alla de kristna läror som bröt sig loss från den romersk-katolska kyrkan som en följd av reformationen. Personen bakom läran var Martin Luther från Tyskland. År 1517 spikade den tyska munken Martin Luther upp sin lista med klagomål mot den dåtida katolska kyrkan på kyrkdörren i Wittenberg i Sachsen. De människor som höll med honom och instämde i hans protester blev kända som protestanter. I Tyskland bildade de grunden för den lutherska kyrkan. Bland protestanterna finns även här många olika grupper. Till dessa hör bland annat lutheraner, reformerta, anglikaner, baptister och metodister. Svenska kyrkan är en evangelisk-luthersk kyrka. Olika kyrkliga samfund i Sverige har sina egna sorters predikningar och gudstjänstordning, men ofta ligger tyngdpunkten i predikningarna på bibeln. Kategori:Protestantism ja:プロテスタント ko:개신교 ms:Protestan

Katolik

Katolska kyrkan i Sverige

Se även

- Filioque
- Heliga Birgitta
- Investiturstriden
- Kloster
- Laterankoncilierna
- Ofelbarhetsdogmen
- Oremus
- Transsubstantiationsläran
- Trettioåriga kriget
- Thomas av Aquino
- Vatikanen

Externa länkar

Protestantism

Jungfru Maria

Jungfru Maria (även Jungfrun, Heliga Guds Moder), mor till Jesus och främsta helgon i de kyrkliga samfund som erkänner helgon. Enligt Nya Testamentet får Maria, medan hon är trolovad, i ett möte med ängeln Gabriel veta att hon ska föda en son som ska uppfylla Gamla testamentets profetior trots att hon är jungfru (bebådelsen). Vid ett besök hos en släkting, Elisabet Johannes döparens mor, brister Maria ut i lovsång (Magnificat). Hon föder Jesus i Betlehem, men tvingas efter födseln fly till Egypten p.g.a. kung Herodes hot. I kristen teologi har Maria haft en viktig roll. Vid konciliet i Efesos 431 fastställdes som kyrkolära att Maria var Theotokos (Gudaföderska) "Guds moder". I katolsk teologi finns dessutom följande lärosatser:
- Semper virgo - Ständig jungfru, d.v.s. att Maria aldrig fick några barn med Josef. Läran är sedan upplysningstiden ifrågasatt inom protestantisk teologi, bl.a. med hänvisning till Nya testamentet som talar om syskon till Jesus.
- Immaculata conceptio - Obefläckad avlelse, d.v.s. att Maria var syndfri från konceptionen. Proklamerad dogm av påven Pius IX 1854. Läran avvisas numer helt i protestantisk teologi, men Martin Luther lärde att Maria renades från all synd när Jesus blev till i henne. Läran förutsätter Augustinus arvsyndslära vilken de ortodoxa kyrkorna inte omfattar. De menar dock att Maria var syndfri.
- Assumptio Mariae - Marie kroppsliga upptagande till himmelen. Katolsk dogm sedan 1950, men läran har betydligt äldre rötter vilket innebär att även de ortodoxa kyrkorna har en liknande lära trots att de inte accepterar påvens dogmatisering. Läran har inget stöd bland protestanter, även om det är helt okontroversiellt att Maria är i himmelen.

Mariadagar

De finns flera kyrkliga festdagar tillägnade jungfru Maria. I Svenska kyrkan firas Marie bebådelsedag och Kyndelsmässodagen. Även fjärde söndagen i advent firas med Maria-tema - Herrens moder. Marie besökelses dag firades till 1772. I romersk-katolska kyrkan firas dessutom bl.a. följande Mariadagar:
- 16 juli - Vår Fru av berget Karmel
- 15 augusti - Marie himmelsfärd
- 22 augusti - Jungfru Maria Drottningen
- 8 september - Marie födelse
- 15 september - Marie smärtor
- 7 oktober - Vår Fru av Rosenkransen
- 21 november - Marie frambärande i templet
- 8 december - Marie obefläckade avlelse

Islam

Koranens 19:e sura heter Maria (Maryam) och handlar bl a om Jesu (Isa) födelse enligt deras trosuppfattning. Koranens Maria har ingen man och har lämnat sin familj. Ängeln Gabriel kommer i gestalt av en vacker man, med bud från Gud om att Maria ska bli havande. Under havandeskapet lever hon avskilt och dold av slöjor för att undgå människors blickar. Hon kallas "Arons syster"; en möjlig muslimsk tolkning är att Arons syster allmänt syftar till en kvinna av judisk härstamning. Koranens Jesus (Isa) talar när han redan är späd: "Jag är Allahs tjänare, han gav mig Skriften och utnämnde mig till Profet." I Koranen omtalas den kristna treenigheten, från vilken tas avstånd, som bestående av Gud, Jesus och Maria. Kategori:Kristendom Kategori:Personer i Nya Testamentet ja:イエスの母マリア

Heliga Birgitta

Birgitta Birgersdotter känd som den Heliga Birgitta, författare, teolog, klostergrundare, helgon och skyddspatron för Europa. Född 1303 som Birgitta Birgersdotter, dotter till Upplands lagman Birger Persson till Finsta och till Ingeborg Bengtsdotter som tillhörde Folkungaätten. Död 23 juli 1373 i Rom. Både genom sina föräldrar och genom sin make hörde hon till de politiskt ledande kretsarna i det medeltida Sverige. Hennes morfar var kusin till Magnus Ladulås så genom sin mor var Birgitta släkt med kungafamiljen.

Barndom

Heliga Birgitta föddes omkring 1303, enligt en långt senare och sannolikt felaktig tradition på Finsta gård, väster om Norrtälje i Uppland. Finsta var sätesgård för Finstaätten och ägdes tidvis (dock inte vid tiden för Birgittas födelse) av hennes far Birger Persson, Upplands lagman och hennes farfar, morfar och bror var också lagmän. (Hon gifte sig också med en lagman vars far var lagman, och hon hade också en son och en sonson som var lagmän. "Bönegrottan" (tillverkad på 1900-talet) är alltid öppen för besökare och bön. Här hade Birgitta sina första uppenbarelser. I närheten av Finsta ligger Skederids kyrka från 1200-talet - Birgittas barndomskyrka.

Livet i Sverige

lagman Redan som barn såg Birgitta visioner. En gång såg hon jungfru Maria som satte en krona på hennes huvud. En annan gång såg hon framför sig hur Kristus pinades och dog på korset. Båda dessa teman, den innerliga Mariafromheten och meditationen över Kristi lidande, kom att prägla hela Birgittas liv. När Birgitta var i tioårsåldern dog hennes mor. Hennes far ansåg att han inte klarade av att själv ge henne den uppfostran som anstod en flicka i hennes ställning så han sände henne till sin svägerska Katarina Bengtsdotter på Aspanäs vid sjön Sommen i Östergötland. Några år senare, vid omkring tretton års ålder, giftes hon mot sin vilja bort med Ulf Gudmarsson. Hon ville säkert hellre leva som jungfru och lyckades också övertala sin make att de första åren leva i avhållsamhet, men därefter födde hon åtta barn. Birgittas fromhet kom på många sätt att prägla även maken Ulf. Bl.a. företog makarna tillsammans pilgrimsfärder till Nidaros och till Santiago de Compostela. På vägen hem från Spanien, i den franska staden Arras, insjuknar Ulf. När läget var som svårast uppenbarade sig det franska nationalhelgonet Sankt Denis för Birgitta och lovade att maken inte ska dö. Väl hemma bosatte sig Birgitta och Ulf vid Alvastra kloster, där Ulf dog år 1344 (eller eventuellt år 1346). Birgitta fördelade då sina egendomar till arvingarna och till fattiga för att själv leva enkelt i anslutning till klostret i Alvastra. Antalet uppenbarelser tilltog, och under denna tid fram till avresan till Rom mottog hon de flesta uppenbarelserna. I uppenbarelserna fick hon uppdrag av Gud, Kristus och Maria att föra ut budskap till såväl politiska som kyrkliga ledare. Men där finns också dialoger med helgon, döda personer m.fl.

Livet i Rom

Birgitta begav sig 1349 till Rom. Syftet var att delta i firandet av jubelåret 1350 och att få tillstånd av påven att grunda en ny klosterorden. Problemet var bara att påven sedan 1309 residerade i den franska staden Avignon samt att kyrkan förbjudit inrättandet av fler ordnar. Detta hindrade dock inte Birgitta som redan tidigare i en uppenbarelse fått veta att hon skulle få se påven och kejsaren mötas i Rom. En för tiden så osannolik händelse att den ledde till en del munterhet hos omgivningen. I Rom fick hon först bo i ett palats nära basilikan San Lorenzo in Damaso. I Rom drog hon sig inte för att säga vad hon ansåg om det andliga förfallet där, något både kardinaler och vanligt folk fick erfara. Dessutom ägnade hon sin tid åt att skriva till påven i Avignon och kräva att han skulle flytta tillbaka. Sin vardag ägnade hon åt att gå runt i kyrkorna för att be vid helgonens gravar. Vid kyrkan San Lorenzo in Panisperna på Viminalen bad hon ofta förbipasserande om allmosor till de behövande. Hon gjorde också flera pilgrimsresor till bl.a. Assisi, Farna, Neapel och södra Italien. År 1368 inträffade det osannolika. Påven Urban V återvände till Rom och den 21 oktober möttes han och kejsar Karl IV av Österrike i staden. Birgitta kunde lämna sin ordensregel till påven som mottog den för granskning. År 1370 blev den godkänd i en reviderad version som Birgitta troligen inte var särskilt nöjd med. Dessutom beslutade Urban V att återigen lämna Italien av säkerhetsskäl, något som Birgitta absolut inte kunde acceptera. Hon profeterade att han skulle drabbas av ett hårt slag från Gud och bli sjuk, och när Urban vistats i Avignon ett par månader dog han. År 1371, vid sextioåtta års ålder, påbörjade hon en vallfärd till det Heliga landet. Vägen gick via Neapel och Cypern. I Neapel dog hennes son Karl som vållat henne mycket bekymmer. Sonens öde verkar ha tagit Birgitta hårt, men senare fick hon en uppenbarelse som intygade att han förlåtits tack vare hennes böner och tårar. När hon återkom till Rom våren 1373 var hon försvagad av sjukdom, och den 23 juli avled hon i sin bostad vid nuvarande Piazza Farnese. På hennes egen befallning fördes hennes kvarlevor tillbaka till Sverige och Vadstena efter att ha begravts i kyrkan San Lorenzo in Panisperna. 1377 gav Birgittas själasörjare och vän biskopen Alfonso av Jaén ut den första upplagan av hennes Himmelska uppenbarelser. 1378 skedde ett förnyat godkännande av hennes ordensregel och 1384 kunde klostret i Vadstena invigas. Processen för att kanonisera Birgitta inleddes 1377 och avslutades 1391 med att Birgitta helgonförklarades. År 1999 upphöjdes heliga Birgitta tillsammans med Katarina av Siena och Edith Stein till skyddshelgon för Europa. Orden Birgitta grundade finns kvar än idag och kallas Den helige Frälsarens orden (Ordo Sancti Salvatoris), i dagligt dal birgittinorden. Birgittas kvarlevor finns idag i ett relikskrin i Vadstena klosterkyrka. Byggnaden i Rom, där Birgitta levde, Casa di Santa Brigida, inrymmer idag kyrka, kloster och gästhem.

Barn

# Märta Ulfsdotter Boberg född ca 1319-20 # Karl Ulvsson till Ulvåsa # Birger Ulfsson # Katarina Ulfsdotter, Katarina av Vadstena född 1331. # Bengt Ulfsson # Gudmar Ulfsson # Ingeborg Ulfsdotter # Cecilia Ulfsdotter

Kronologi

- 1303 - Birgitta föds.
- 1309 - Påven bosätter sig i Avignon.
- 1314 - Birgittas mor, Ingeborg Bengtsdotter, dör. Birgitta flyttar till Katarina Bengtsdotter på Aspanäs.
- 1316 - Birgitta gifter sig med Ulf Gudmarsson.
- 1319 - Magnus Eriksson väljs tre år gammal till Sveriges kung.
- 1320 - Birgitta ärver sju gods i Småland när arvet från hennes mor skiftas.
- 1321 - Birger Persson vallfärdar till Santiago de Compostela, Avignon och Rom.
- 1322 - Kris i förmyndarregeringen. Birgittas morbror blir rikets drots.
- 1326 - Birger Petersson dör.
- 1332 - Magnus Eriksson tillträder som regent.
- 1335 - Kung Magnus gifter sig med Blanche av Namur. Birgitta blir drottningens rådgivare och Ulf utnämns till riksråd.
- 1337 - Hundraårskriget mellan England och Frankrike utbryter.
- 1339 - Birgitta och Ulf vallfärdar till Nidaros.
- 1341-42 - Birgitta och Ulf vallfärdar till Santiago de Compostela.
- 1342 - Birgitta och Ulf bosätter sig vid Alvastra kloster.
- 1344/46 - Birgittas make Ulf Gudmarsson dör.
- 1346 - Kung Magnus och drottning Blanka testamenterar den 1 maj Vadstena kungsgård till att bli ett kloster.
- 1347 - Kungaparet testamenterar i sitt norska testamente en stor summa pengar till klosterbygge i Vadstena.
- 1348 - Birgitta försöker att mäkla fred i hundraårskriget och förmå påven att flytta till Rom.
- 1349 - Birgitta reser till Rom.
- 1350 - Birgitta besöker benediktinklostret i Farfa. Dottern Katarina anländer till Rom.
- 1353 ca - Birgitta vallfärdar till Assisi.
- 1354 ca - Birgitta flyttar till ett hus vid nuvarande Piazza Farnese.
- 1360-talet - Birgitta vallfärdar till södra Italien och bor en period i Neapel. Lär senare känna Alfonso Pecha de Vadaterra.
- 1368 - Påven Urban V möter kejsar Karl IV i Rom den 21 oktober och Birgittas profetia uppfylls.
- 1370 - Påven Urban V godkänner Birgittas ordensregel i kraftigt modifierad form.
- 1371 - Birgitta reser den 25 november till Neapel.
- 1372 - Birgitta ger sig den 14 mars ut på pilgrimsfärd till det Heliga landet. Stannar på Cypern till 12 maj. I augusti befinner hon sig i Betlehem där hon får se en vision av Jesu födelse. I september avseglar hon mot Neapel dir hon anländer i december.
- 1373 - Birgitta åter i Rom. Skriver sitt sista brev till påven och ber honom återvända till Rom. Birgitta dör 23 juli. Hennes kvarlevor förs hem till Sverige av barnen Katarina och Birger.
- 1374 - Birgittas kvarlevor skrinläggs i Vadstena den 4 juli. En första samling av Birgittas mirakler läggs fram av ärkebiskop Birger Gregersson.
- 1376 - Ny mirakelsamling sammanställs av biskop Nils Hermansson.
- 1377 - De två första framställningarna om Birgittas kanonisation görs i Rom. Alfonso Pecha de Vadaterra lägger fram den första utgåvan av Birgittas Himmelska uppenbarelser. Påven Gregorius XI flyttar tillbaka påvestolen från Avignon till Rom.
- 1378 - En tredje framställan om Birgittas kanonisation görs i Rom. Birgittas ordensregel fastställs.
- 1379 - Kanonisationsprocessen öppnas. Påven utser fyra kardinaler att leda undersökningen.
- 1384 - Klostret i Vadstena invigs.
- 1391 - Den 7 oktober helgonförklaras Birgitta.
- 1396 - Vid ett kyrkomöte i Arboga utses den heliga Birgitta till Sveriges skyddshelgon.
- 1430 - Klosterkyrkan i Vadstena invigs.
- 1492 - Den första fullständiga utgåvan på latin av Birgittas Himmelska uppenbarelser trycks i Lübeck av Bartholomæus Gothan på uppdrag av Vadstena kloster.
- 1999 - Den heliga Birgitta utses av påven Johannes Paulus II till ett av Europas tre kvinnliga skyddshelgon.

Litteratur

- Per Beskow & Anette Landén, Birgitta av Vadstena : Pilgrim och profet 1303-1373. Stockholm: Natur och Kultur, 2003.
- Bengt Ingmar Kilström, "Hennes röst ska höras" : Birgittinska perspektiv. Stockholm: Proprius förlag, 1991.
- Birgit Klockars, Birgittas svenska värld. Stockholm: Natur och kultur, 1976.
- Bridget Morris, St Birgitta of Sweden. Woodbridge: Boydell, 1999.
- Helge Nordahl, Den heliga Birgitta. Skellefteå: Artos, 2003.
- Hjalmar Sundén, Den heliga Birgitta: Ormungens moder som blev Kristi brud. Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1973.
- F.Ingvar Fogelqvist, Apostasy And Reform In the Revelations of St. Birgitta. Almquist & Wiksell. Stockholm 1993 Birgittas uppenbarelser finns översatta till svenska i fyra band Himmelska uppenbarelser av Tryggve Lundén.
Externa länkar

- Svenska Akademien har gett ut en gratis digital utgåva av heliga Birgittas [http://www.svenskaakademien.se/SVE/klassiker/pdf/Birgitta.pdf Uppenbarelser].
- [http://www.birgitta.vadstena.se/ Om heliga Birgitta]
- [http://www.sanctabirgitta.com/ Birgittaåret 2003]
- [http://www.societasbirgittae.org/ Societas Sanctæ Birgittæ]
- [http://www.birgittastiftelsen.se/ Birgittastiftelsen]
- [http://spraakdata.gu.se/ktext/ Birgittas uppenbarelser]
- [http://dmoz.org/World/Svenska/Samh%e4lle/Religion/Kristendom/Samfund/Katolska/Romersk-katolska_kyrkan/Helgon/Heliga_Birgitta/ Länkar från Open Directory] Birgitta, Heliga Birgitta, Heliga

Europa

och Frans Josefs land]] Europa är jordens till ytan näst minsta och till befolkningen tredje största världsdel. Sedan 1700-talet har gränsen mellan Europa och Asien vanligen ansetts gå vid Uralbergen, Uralfloden, Kaspiska havet, Kaukasus, Svarta havet, Bosporen, Marmarasjön och Dardanellerna.

Etymologi

Dardanellerna i tjurform.]] I grekisk mytologi var Europa (grekiska: Ευρώπη) en fenicisk prinsessa som tillfångatogs av Zeus i tjurform. Hon togs till ön Kreta, där hon blev mor till Minos. För Homeros var Europa Kretas mytologiska drottning. Senare blev Europa ett begrepp för Greklands fastland, och runt 500 f.Kr. hade betydelsen sträckts till att inkludera även länderna norr om Grekland. Den grekiska termen Europa härleds från de grekiska orden för bred (eurys) och ansikte (ops). Bred har varit epitet för jorden självt i urindoeuropeiska religioner. En minoritet hävdar dock att ordet fått en överförd betydelse i grekiskan, och utsprungligen kommer från ett semitiskt ord, det vill säga det akkadiska ordet erebu, som betyder "solnedgång". Ur perspektiv från Mellanöstern går solen ned över Europa. Asien tros också komma från ett akkadiskt ord, asu, som betyder "soluppgång", då solen går upp i öst, ifrån det perspektivet i Asien.

Historia

Huvudartikel: Europas historia De första människorna kom till Europa för cirka 800 000 år sedan. Medan Homo sapiens utvecklades i Afrika levde Homo heidelbergensis och Homo neanderthalensis i Europa. Med yngre stenåldern och bronsåldern började en lång historia av stora kulturella och ekonomiska omvandlingar, först vid Medelhavet och senare längre norrut och österut. Särskilt stort bestående inflytande hade antikens Grekland samt romerska riket, som under en period förenade hela södra Europa och andra kustområden vid Medelhavet i ett imperium. I romarriket kunde också den nya religionen kristendomen utbredas snabbt. Under kejsaren Konstantin den store blev kristendomen statsreligion och dess inflytande har fortsatt till vår tid. Medeltiden var präglad av konkurrensen mellan den nya romerska kejsaren i väst och den gamla romerska kejsaren i Bysans. Europa delades i ett östligt och ett västligt område efter deras respektive inflytande. Missionärer spred kristendomen över norra och östra Europa, så att hela Europa blev kristet. I västra Europa var det konkurrens mellan kejsare och påve om övermakten. Reformationen på 1500-talet delade kyrkan i en katolsk och en protestantisk del. Religionskrig följde på denna delning, och 1618 till 1648 förhärjade trettioåriga kriget stora delar av Mellaneuropa. Sedan 1400-talet byggde europeiska länder (särskilt Spanien, Portugal, Ryssland, Nederländerna, Frankrike och Storbritannien) koloniala imperier med stora besittningar i Afrika, Amerika och Asien. Europa är den världsdel som har haft störst inflytande på andra världsdelar (till exempel genom kristen mission, kolonialism, slavhandel, annan handel ochkultur). På 1700-talet förde Upplysningen fram nya ideal som tolerans, människovärde, jämlikhet och frihet. 1789 kom genom