:: wikimiki.org ::

Honkön

Honkön

]] Kvinna, kallas den fullvuxna människan med biologiskt honkön till skillnad från en adult hane, som kallas man. De fysiska förändringar som tilltar i puberteten är utvecklingen av den kvinnliga kroppsformen, med utvecklade bröst, kvinnlig pubesbehåring samt en stabilisering av rösten i ett ljust tonregister. Kroppens längdtillväxt avslutas när flickan får sin första menstruation. Medellängden för kvinnor i Sverige varierar, men under 1990-talet har den legat stabilt strax över 160 cm. Kvinnans förmåga att föda barn bedöms som fysiskt fullt utvecklad någon gång i 20-22-årsåldern, då slemhinnan i livmodern, slidan och blygdläpparna vanligen uppnått den vuxnas dimensioner och egenskaper. Vid 45-55 års ålder avtar förmågan när menopausen inträffar, och efter 58 är det ytterst få kvinnor som kan bli gravida. Kvinnors kroppsform är dels en fråga om inre struktur med ett gracilt skelett och gracila muskler med små fästen för senor och ledband. Bäckenringens ben är mjukt formade och dess utgångsring är så rundad att ett barnhuvud kan passera. Över stussen och bröstkörtlarna har kvinnor mer eller mindre kraftigt utvecklade fettkuddar. Mjölkkörtlarna, som tillväxer under graviditeten ligger inbäddade under dessa och storleken på kvinnans bröst har ingen betydelse för hennes förmåga att amma när hon fött barnet. Av sina genetiska anlag utvecklas kvinnor med stora individuella variationer. Det är könskromosomerna som styr vilket kön ett barn får, medan de övriga 22 kromosomparen styr övriga fysiska egenskaper, som kroppslängd, hår- och ögonfärg. Men också en del av de psykiska egenskaperna anses genetiskt betingade, som t.ex. egenskapen temperament vilket gör att barnet har en personlig och individuell uppsättning kombination av egenskaper och begåvningsprofiler, som är förhållandevis stabila över livet. Könstermen kvinna (plural: kvinnor) används i dagligt tal, i alla språk, för att särskilja både biologiska könsskillnader och kulturellt betingade könsroller. Vissa filosofiska riktningar, exempelvis feminismen, marxismen och existentialismen menar att kvinna är en social roll som en person fostras till och som bör avskaffas för att uppnå jämlikhet. Simone de Beauvoir formulerade detta i sitt berömda uttal "Man föds inte till kvinna, man blir det" I många religiösa riktningar har man tydliga uttalade åsikter om flickors-pojkars och kvinnors-mäns sociala uppgifter och roller. I Sverige är ett känt utslag av det religiösa inslaget den långdragna striden om kvinnors rätt att utöva prästyrket. Ett annat exempel på kyrkornas doprätt som sammankopplats med namngivningen och lagen som gett den tidigare myndigheten svenska statskyrkan rätt att t. ex. avvisa namnförslag som lämpliga eller olämpliga för barnet; av hänsyn till barnets framtida liv så gavs flickor namn som ansågs passande för flickor och kvinnor och pojkar gavs namn som passade pojkar och män. I allmänhet har detta inte inneburit problem utan det har rått och råder fortfarande överensstämmelse i dessa frågor, då könsrollerna är djupt historiskt förankade och avspeglar sig tydligt i språket. Ett exempel är det i svenskan vedertagna att betona kvinnliga dubbelnamn på första namnet och manliga dubbelnamn på andra namnet för att i daglit tal påvisa en betydelbärande mening. En flicka är en ung hona av arten människa, till skillnad från en ung hane av samma art, som kallas pojke. Termen flicka (plural: flickor) används för att särskilja biologiska könsskillnader, kulturella könsroller, eller båda. Flicka är perioden i en kvinnas liv, innan hon är en vuxen kvinna. Trots att det föds fler pojkar än flickor (kvoten är 1:1,05), så är kvinnor i majoritet av den vuxna populationen. Detta eftersom pojkar och män i alla åldrar har högre dödstal (även som foster) och kvinnor i genomsnitt lever fem år längre än män i Sverige. Bland de som överlever till medelåldern är skillnaden i förväntad återstående livslängd mindre, men alltid till kvinnors fördel med ett par år.

Externa länkar

- [http://www.fembio.org/default.shtml FemBio – Berömda kvinnor internationellt] Kategori:Biologi ja:女性 ms:Perempuan simple:Woman zh-min-nan:Cha-bó·

Honkön

Externa länkar

- [http://www.fembio.org/default.shtml FemBio – Berömda kvinnor internationellt] Kategori:Biologi ja:女性 ms:Perempuan simple:Woman zh-min-nan:Cha-bó·

Man

Man har flera betydelser: # En människa eller person # En vuxen människa av hankön, Man (kön) # En kvinnas make, äkta man # En person i underordnad ställning i trupp, fartygsbesättning, arbetslag eller idrottslag, t.ex. sjumannalag , per man # i uttrycken gemene man, gå man ur huse, gå under med man och allt, på tu man hand, resa sig som en man, siste man m.fl. # Någon, några eller alla människor t.ex. lite till mans m.fl. # Långt nackhår på djur t.ex. hästar # En brittisk ö, se vidare Isle of Man

Kvinnobröst

Bröst har flera betydelser: 1. Allmänt avses övre och främre delen av bålen. bål 2. Ett bröst eller kvinnobröst är en av de oftast i par förekommande utbuktningarna som finnes framtill på könsmogna kvinnors överkropp. Dess funktion är att utsöndra mjölk som människans avkomma, s.k. bebisar, livnär sig på under de första åren av sitt liv. I sin fysiska form är ett bröst en "köttklump" full av fett och mjölkkörtlar, om än utrustad med en s.k. "bröstvårta", som genom sin känslighet kan skänka glädje och njutning till sin innehavare. Ibland kan det fysiska bröstet även innehålla sådana saker som silikon, saltvatten och piercingar. Dock existerar det en hel mytologi kring bröstet. Det har uppnått en kultstatus som näppeligen korrelerar med dess praktiska funktion. Exempel på denna "dyrkan" är s.k. "wet t-shirt competitions", striptease, tafsningar, djupa dekolletage etc. Dessa ovan nämnda exempel har ju föga med själva bröstet att göra, utan blott med dess symbolvärde. Bröst kan drabbas av mastit och bröstcancer.

Se även

- bröstcancer
- bröstimplantat

Externa länkar

[http://www.growingpeople.se/templates_GP/GP_page.asp?id=4920 Bröstens utveckling, brösten under graviditet, brösten vid och efter förlossning] Kategori:Anatomi Kategori:Erogena zoner ja:乳房 simple:Breast

Menstruation

Menstruationscykeln eller vardagligare menscykeln (av latinets mensis som betyder "månatlig") är en serie återkommande fysiologiska förändringar i kvinnans kropp, som har med förutsättningarna för att få barn att göra och styrs av hormonerna östrogen och progesteron. Mellan pubertet och övergångsåldern går kvinnor igenom ungefär en menstruationscykel per månad. Förutom människan är människoaporna de enda djur som har menscykler. Menstruationscykeln manifesterar sig främst genom det mensblod som lämnar kroppen genom slidan, och beror på att slemhinnan på insidan av livmodern, endometriet, stöts bort. Under östrogenfasen byggs slemhinneelagret på livmoderns insida, endometriet, upp för att kunna ta emot ett ägg. Efter 10-14 dagar är slemhinnorna färdigutvecklade och äggstocken släpper i väg ett eller flera ägg som vandrar ner till livmodern genom äggledarna samtidigt som progesteronfasen inleds och livmoderslemhinnan förbereds för en eventuell graviditet så att ett befruktat ägg ska kunna implanteras i livmoderväggen. Om så inte sker, stöter livmodern bort slemhinnan och en ny menscykel börjar. Bortstötandet av slemhinnan kallas menstruation eller bara mens, och ger upphovs till mensblodet. Detta besår av livmoderslemhinnan och blodrester, och består alltså inte av blod av samma sammansättning som i blodådrorna. Om ägget däremot blir befruktat och implanteras i livmoderslemhinnan börjar ägget producera progesteron, vilket hindrar att slemhinnan stöts bort så kroppen behåller slemhinnan och det befruktade ägget. Kvinnans första menstruation inträffar i vanligen kring tolvårsåldern, men kan ibland komma så tidigt som vid 8 eller så sent som 16 års ålder. Den sista menstruationen inträffar vanligen någonstans mellan 45 och 55 års ålder. Avvikelser från det regelbundna menstruationsmönstret kan inträffa exempelvis hos kvinnor som har liten mängd kroppsfett, såsom hårt tränande idrottskvinnor eller anorektiker. Det är också fullt möjligt att få mens utan att ha ägglossning. I sådana fall är menstruationerna ofta oregelbundna. Tidigare ansågs det att oregelbundna menstruationer hos kvinnor var något onormalt som måste utredas, men idag ser man det sällan som ett problem såvida inte kvinnan önskar bli gravid. Menscykeln räknas oftast från blödningarnas första dag. Den genomsnittliga menscykeln är 28 dagar, men tiden varierar från individ till individ. Så kallade säkra perioder syftar på de tidpunkter ett samlag kan genomföras utan risk för graviditet och är den tid ägget inte är befruktningsdugligt, det vill säga dagarna före ägglossning samt tiden ägget vandrar genom äggledaren. Spermierna kan dock överleva en tid inne i livmodern vilket gör att metoden inte kan användas som preventivmedel. Genom att kontrollera morgontemperatur, slidsekret och menscykel kan dock den bästa tiden för en kvinna att bli gravid räknas ut. gravid

Mensskydd

Då de flesta kvinnor föredrar att samla upp sitt mensblod på något sätt finns en rad mensskydd, både engångs- och flergångsartiklar.
- Bindor - består av absorberande material som bärs i trosorna och som absorberar mensflödet utanför kroppen. För att få bindan att sitta kvar har den ibland vingar eller en klistrad baksida. Engångsvarianter är tillverkade av cellulosamaterial medan återanvändningsbara bindor till exempel kan vara gjorda av bomull, flanell eller frotté.
- Tamponger - består av absorberande material som förs in i slidan där mensblod och slidsekret absorberas.
- Menskoppar - En kopp av silikon, naturgummi eller plastmaterial som bärs i slidan och samlar upp mensflödet. Återanvändningsbara menskoppar (DivaCup, Keeper, Mooncup) töms när de är fulla och tvättas med tvål och vatten medan engångsprodukter (Instead) kastas. Preventivmedlet pessar kan även användas som menskopp.
- Trosskydd - bygger på samma princip som bindor men används vid lättare mens, mellanblödningar och flytningar. Finns både som engångs och flergångsprodukt.
- Natursvamp eller syntetisk svamp absorberar mensflödet inne i slidan. Svampen sköljs sedan ur och återanvänds.
- Mensfilt eller menshandduk - ett större absorberande tygstycke som kan användas för att skydda sängen vid riklig blödning.
- Menstrosor - annat namn för de fulaste och mest urtvättade trosorna i lådan. Används när blodfläckar är oundvikliga.

Problem vid mens

Mensvärk och kramper är vanliga problem som kan lindras med värme, värktabletter och motion. PMS kan vara ett problem hos vissa kvinnor före menstruationen. Värme och fukt på grund av för täta mensskydd kan orsaka svampinfektion i underlivet hos känsliga kvinnor.

Läkemedel vid mens

Av de receptfria värktabletter som finns på Apoteket har ibuprofen bäst effekt mot menssmärta. Paracetamol är ett annat alternativ som är jämförbart med placebo. För svår menssmärta kan starkare antiinflammatoriska värktabletter (NSAID) skrivas ut av läkare. Det finns även receptfria och receptbelagda medel som minskar själva mensblödningen. Ett receptfritt exempel är Cyklo-F. På grund av den månatliga blödningen får kvinnor lättare järnbrist än män. Lösningen är receptfria järntillskott eller ökat järnintag genom kosten. För att skjuta upp en oönskad menstruation kan vissa p-piller eller andra hormonpreparat användas. Vissa preventivmedel och hormonpreparat kan få mensen att upphöra helt.

Se även

- Graviditet

Externa länkar

- [http://www.growingpeople.se/templates_GP/GP_page.asp?id=3489 Om mens (menstruation) hos growingpeople]
- http://www.curakliniken.se/ivf/bilder.html innehåller bilder under menstruationcyklen och visar äggets vandring från äggstocken ner till livmodern via svepelektronmikroskopiska bilder.
- http://www.apoteket.se - råd och läkemedelsförsäljning
- http://www.fass.se - sammanställd läkemedelsinformation från läkemedelsföretag.
- http://www.cint.se - se konsumenters åsikter om och betyg på mensprodukter. Kategori:Människans fortplantning

Barn

Barn är enligt FN:s barnkonvention, artikel 1, alla människor under 18 år. Denna gräns mellan barndom och vuxenliv har dock varierat i olika kulturer genom historien och i olika sammanhang såsom juridik, psykologi, medicin och sociologi. Barn kan vara den direkta biologiska avkomman av två personer, en kvinna och en man, eller adopteras av en eller flera vuxna personer av samma eller olika kön. I början av sin existens är barn fullständigt beroende av att försörjas, matas, kläs, värmas och undervisas, alternativt uppfostras av äldre personer, i regel deras föräldrar eller en av dessa. Efter den tidiga uppväxtfasen följer ungefär vid 13 års ålder den tid som kallas ungdom. FN:s barnkonvention uttrycker att även ungdomar är i behov av ett särskilt skydd och stöd innan de som myndiga vuxna personer kan vara självständiga samhällsmedlemmar med eget ansvar på de olika områdena. I kulturer i den s.k. västvärlden samarbetar föräldrar och samhället för att tillvarata barnens intressen på bästa sätt.

Se även

- Filosofi med barn
- Barn (enhet) Kategori:Familjeliv Kategori:Barn ja:子供

Biologi

Biologi, vetenskapen om livet och livets processer. Termen biologi myntades på sent 1700-tal av de franska naturalisterna Pierre-Antoine de Monet och Jean-Baptiste de Lamarck. Biologer studerar hur livet fungerar och är uppbyggt. Biologi i det mest detaljerade perspektivet är molekylärbiologi och biokemi (vetenskaperna om biologiska molekyler, deras struktur, egenskaper och interaktioner) och molekylär genetik (ärftlighetslära). Cellbiologi kan studeras i mikroskop. Likaså histologi (läran om vävnader) och delar av fysiologin. Anatomin sysslar med levande varelsers struktur och organisation. Systematiken klassificerar de levande organismerna. Ontogeni (utvecklingsbiologi) beskriver utvecklingen från ägg till vuxen individ. I det större perspektivet finns etologi (läran om beteende och anpassning) och ekologi (interaktioner mellan levande organismer och deras omvärld). En av biologins centrala koncept är teorin om evolution, först beskriven i detalj av Charles Darwin. En arts evolutionära historia, det vill säga hur en art har utvecklats till det den är idag kan man studera med hjälp av ett flertal metoder. Dessa kallas med ett gemensamt namn för fylogenetiska metoder. Den mest använda metoden idag är kladistik, där man antingen genom molekylärbiologiska metoder studera sekvensen av byggstenar i DNA, eller genom morfologisk analys av en organisms utseende, skapar en matris bestående av ett antal karaktärer, kodade enligt ett visst mönster. Med hjälp av lämplig mjukvara, exempelvis PAUP, får man sedan fram ett resultat i trädform i form av ett kladogram. Klassificeringen av levande varelser kallas systematik eller taxonomi. Taxonomin ska återge de olika organismernas fylogenetiska träd (evolutionära släktskap). Taxonomin sorterar in organismer i grupper som kallas taxa, medan systematiken undersöker släktskapet mellan dessa. Det viktigaste systemet är Linnés taxonomi. Hur organismer namnges övervakas av internationella överenskommelser såsom International Code of Botanical Nomenclature (ICBN), International Code of Zoological Nomenclature (ICZN), och International Code of Nomenclature of Bacteria (ICNB). Traditionellt delas det levande in i fem riken: Prokaryotae (Monera) -- Protista -- Fungi (Svampar) -- Plantae (Växtriket) -- Animalia (Djurriket) Detta system betraktas emellertid idag av många som utdaterat. Om man inte vill drastiskt öka antalet riken, kan man istället använda systemet med tre domäner. Archaea (arkéer) -- Bacteria (eubakterier, egentliga bakterier) -- Eukaryotae (eukaryoter, organismer med cellkärna) Domänerna baseras på huruvida cellen har en cellkärna eller ej, och på skillnader i cellmembranens sammansättning. Distinktionen mellan levande och inte levande är inte alltid helt självklar. Virus, viroider och prioner brukar dock i allmänhet inte räknas som livsformer. De kan visserligen föröka sig, men har inte egen ämnesomsättning.

Se även

- Biologisk
- Botanik
- Cellbiologi
- Ekologi
- Etologi
- Evolution
- Fenologi
- Genetik
- Medicin
- Molekylärbiologi
- Systematik
- Zoologi Kategori:Biologi Kategori:Wikipedia:Veckans artikel als:Biologie ja:生物学 ko:생물학 ms:Biologi simple:Biology th:ชีววิทยา

Kön

Kön är en beteckning som används för att skilja på de två typer av individer som behövs vid fortplantning, honor (honkön) och hannar (hankön). Djurrikets honor producerar ägg medan hannarna producerar spermier. Kön finns också hos växter. Växter som har både han- och honkönsceller på samma individer kallas sambyggare (monoika växter). De som har han- och honceller på olika exemplar kallas tvåbyggare (dioika växter). Växterna behöver hjälp av väder och vind och/eller andra organismer (till exempel bin) för att förena hanceller från en individ med honceller från en annan, så att frön för nya individer kan bildas. Svampar kan ha upp till fyra kön. Hos dem är könen egenskaper hos myceltrådarna, hyferna. Om två hyfer av olika kön möts kan de smälta samman och bilda en fruktkropp, som växer fram och sprider sporer för bildning av nya mycel.

Se även

- genus
- hermafrodit
- kön (social konstruktion) ja:性別 simple:Sex

Könsroller

Könsroller, de roller knutna till kön som dagens människor mer eller mindre medvetet lever med. Ett exempel är att "kvinnan ska stå vid spisen och laga mat medan mannen tjänar familjens uppehälle", ett annat att "flickor tycker om rosa, pojkar ljusblått". De skillnader mellan könen som har direkta biologiska orsaker brukar inte räknas som könsroller. I en del fall är det omdebatterat om en viss skillnad är biologisk eller invand.

Se även

- Jämställdhet
- Feminism
- Könsmaktsordning

Feminism

Feminism, är en samlande beteckning för olika idéströmmningar som företräder kvinnors rättigheter i familj och samhälle. Begreppet feminism började användas under sent 1800-tal för att 1903 etableras i svenskan genom Frida Stéenhoffs skrift Feminismens moral. Den vanligast använda definitionen på feminism är Svenska Akademins definition. Feminism: åskådning som hävdar o. rörelse som arbetar för kvinnans fulla (ekonomiska, sociala o. politiska) likställighet med mannen, kvinnoemancipation(en), kvinnorörelse(n). (Källa:Svenska Akademins Ordlista) Feminister har använt många olika metoder och kampmedel genom historien, och det råder därför viss oenighet om vilka som egentligen är feminister. En definition på feminism som lanserats för att råda bot på det som uppfattats som inflation i ordet är "åsikten att kvinnan som grupp är underordnad mannen som grupp, samt att detta förhållande bör ändras".

Allmänt

Inom många moderna feministiska riktningar utgår man från antagandet att genus är en social konstruktion och att många av de faktorer (egenskaper, beteenden) som traditionellt anses skilja män och kvinnor åt inte kan härledas enbart till deras respektive biologiska "natur", utan att det bara finns en mänsklig natur som är gemensam för båda könen. Detta är den så kallade "likhetsfeminismen". I denna grupp anser man alltså inte att de biologiska skillnader som finns är nog grund för de skillnader som finns i till exempel sociala hänseenden. I den andra feministiska huvudådran anser man att män och kvinnor visserligen är olika av naturen och att de därför av naturen har givna intressen, behov och därmed förenliga livsuppgifter. Med dessa könens skilda egenskaper anser denna grupp feminster att män och kvinnor i hög grad kompletterar varandra i en traditionell fördelning av ansvar för familj och hem. Detta ska dock inte grunda en för kvinnor ofördelaktigare värdering i arbete, yrkesliv eller som person. Män och kvinnor bör bemötas som likvärdiga och jämställda, både för deras egen skull samt för balansen på alla instanser i staten och samhället i övrigt. Detta är innebörden i den så kallade "särartsfeminismen". Särartsfeminismen har dock få förespråkare och liten reell makt. Vissa grenar av feminismen anser att kvinnokampen helt och hållet måste föras av kvinnor som organiserar sig för sig själva, dessa kallar sig kvinnoseparatister. Antagandet bygger på uppfattningen att den som har mest att vinna på att besegra förtrycket är bäst lämpad att kämpa emot det. Andra grenar av feminismen menar att män och kvinnor gemensamt kan bekämpa kvinnoförtrycket. Några grenar av feminismen, däribland radikalfeminismen utgår från att kvinnor är förtryckta och att samhället måste göra något för att stoppa detta förtryck. Av stor betydelse vid bekämpandet av förtryck mot kvinnor är enligt feminismen att anlägga ett genderperspektiv. Feminismen har både en teoretisk, vetenskaplig och en verkställande, politisk arena. Ursprungligen var feminism en nedsättande beteckning på beteendet hos kvinnor som inte anpassat sig till sin könsroll. Vid en internationell konferens för kvinnokamp i Paris 1892 lanserades begreppet i den bemärkelse vi känner det idag. Historiskt sett kritiserades feminismen skoningslöst av radikala företrädare för arbetarrörelsen, som exempelvis Rosa Luxemburg, för att den var en borgerlig riktning eftersom den även kämpade för de rika kvinnorna. Den "andra vågen" av amerikansk feminism, kallad radikalfeminismen, innebar dock att feminismen förenades med en socialistisk strävan. På senare tid har även en riktning som kallar sig för "socialistiska feminister" uppstått, som i stora drag delar radikalfeminismens uppfattningar, men som delar socialisternas uppfattning att kvinnoförtrycket härstammar från klassförtrycket. I borgerliga åskådningsskolan, som i högre grad ansluter till särartsfeminsimen arbetar man mot kvinnoförtryck som ett problem mer primärt beroende på kön och anser att alla kvinnor, oavsett vilken ekonomisk, social eller annan klass de enskilda kvinnorna kategoriseras i, utsätts för gemensamt systematiskt förtryck i hem och arbete, i samhälle och socialt liv.

Feminismens historia

Se artikeln feminismens historia

Några kända feminister

- Simone de Beauvoir
- Nina Björk
- Maria-Pia Boëthius
- Fredrika Bremer
- Mary Daly
- Susan Faludi
- Shulamith Firestone
- Betty Friedan
- Emma Goldmann
- Luce Irigary
- Ellen Key
- Julia Kristeva
- John Stuart Mill
- Kate Millett
- Hedvig Charlotta Nordenflycht
- Emmeline Pankhurst
- Sylvia Pankhurst
- Emilie Rathou
- Gudrun Schyman
- Valerie Solanas
- Frida Stéenhoff
- Ebba Witt-Brattström
- Mary Wollstonecraft
- Elin Wägner

Feministiska inriktningar

- Anarkafeminism
- Liberalfeminism
- Likhetsfeminism
- Postfeminism
- Radikalfeminism
- Sexpositiv feminism
- Socialistisk feminism
- Särartsfeminism
- Queerfeminism

Se även

- Antifeminism
- Gayrörelse
- Internationella kvinnodagen
- Kvinnorörelse
- Maskulinism
- Riot grrrl
- Humanism
- Feministiskt initiativ
- FN:s Kvinnokonvetion

Litteratur

- Carin Holmberg, "Det kallas manshat".
- Simone de Beauvoir, "Det andra könet"
- Marilyn French "Det eviga kriget mot kvinnan".
- Margaret Wertheim, "Pythagoras' Trousers: God, Physics, and the Gender Wars"
- Valerie Solanas "SCUM manifest"
- Shulamith Firestone "The dialectic of sex"
- Sommers, Christina Hoff "Who Stole Feminism? - How women have betrayed women" (1996) Kategori:Feminism kategori:politik Kategori:Filosofiska ismer Kategori:Wikipedia:Veckans samarbete ja:フェミニズム simple:Feminism

Marxism

-1883)]] Marxism är beteckningen på de socialistiska riktningar som baserar sig på Karl Marx verk och teorier. Vissa använder ibland begreppet ideologi för att beteckna marxismen, själv kritiserade dock Marx ideologier och menade att de stod i motsättning till den dialektiska materialismen. Karl Marx och Friedrich Engels utvecklade teorin om den vetenskapliga socialismen, vid mitten av 1800-talet - 1848 publicerade de det "Kommunistiska Manifestet". Marxismen säger att det är de ekonomiska förhållandena som ligger till grund för utvecklingen av andra aspekter i människans individuella och samhälleliga liv (bas och överbyggnad) och att det är den som hos marxistiska litteraturen kallas för produktionsförhållandena. Lönearbete och konflikten kring det utgör den centrala begreppen hos den marxska litteraturen, dvs klasskamp med tillhörande diskussioner kring mervärdeteorin och därmed motsättningen mellan arbete och kapital. Denna klasskamp kommer att sluta med att samhällsklasserna ersätts med en sammanslutning där varje människas fria utveckling är en förutsättning för allas fria utveckling (negationens negation). Lenins verk och teorier anser vissa marxister vara en vidareutveckling av marxismen och kallas för leninism. Josef Stalin myntade en teori som han kallade marxism-leninism. Idag är det dock inte endast Stalinister som använder sig av begreppet Marxism-leninism. Länder med regimer som anser sig, i alla fall till viss del, följa marxismen idag är bl.a. Nordkorea, Kina, Vietnam, Laos och Kuba. Många marxister över hela jordklotet anser dock att det inte finns några som helst likheter mellan dessa länder och det marxistiska idealet. Se också: dialektik, historiematerialism, kommunism och alienation.

Externa länkar

- [http://www.marxists.org Marxists internet Archive]
- [http://www.arbetarmakt.com/marxistisk_ordbok.php Marxistisk ordbok (Arbetarmakt)] Kategori:Ismer Kategori:Socialism Kategori:Kommunism ja:マルクス主義 ko:마르크스주의 simple:Marxism th:ลัทธิมาร์กซ zh-min-nan:Marx-chú-gī

Existentialism

Existentialismen är en modern filosofisk riktning, med individualism och subjektivism som ledord och med sentensen "existensen föregår essensen" som tema. Existentialismen inspirerades av Søren Kierkegaard, Georg Wilhelm Friedrich Hegel, Edmund Husserl och Martin Heidegger, kom i fokus för intresset under mitten av 1920-talet, fick sin form i Gabriel Marcels arbete, understöddes av Karl Jaspers och Nikolaj Berdjajev, för att få sitt definitiva genombrott i den allmänna debatten med Jean-Paul Sartre och dennes livskamrat Simone de Beauvoir från 1940-talet. Existentialism inriktar sig på människan och hennes situation i världen. Det är både ett filosofiskt system, en psykologisk teori samt en etik. Det är en individualistisk filosofi som tar avsteg från den enskilda människans subjektiva upplevelse av världen.

Historia

Se existentialismens historia

Filosofi

Människans situation i världen

En absurd värld. För att kunna tränga in Sartres tankevärld är det bäst att börja med att redogöra för hans syn på människan och världen runt henne. Enligt Sartre, och även de andra existentialisterna är människan utkastad i en värld som hon inte förstår, en absurd värld. Det är en värld som saknar inneboende värden och meningar. Någon Gud finns inte utan vi kan bara förlita oss på oss själva (det finns dock även kristna existentialister). Eftersom Gud inte finns, finns det heller ingen som har gett världen någon innebörd. Den mening och de värden vi eventuellt finner i världen är vår egen uppfinning. Världen i sig själv saknar värden, detta är egentligen den logiska kosekvensen av ateismen. Det är människan ensam som ger saker och ting sin innebörd, människan har intagit den plats Gud tidigare hade i den mänskliga tankesfären. Moralen är subjektiv. Sartre var inte nihilist, utan han menade att vi skulle ha en moral, men denna moral var det upp till oss själva att uppfinna. Samma sak angående livets mening, den fanns inte i sig själv, utan den måste människan välja själv. Det finns alltså ingen "objektiv" mening med livet, utan varje människa väljer sin egen mening med sitt eget liv.

Människans och tingens vara

Sartre och varat-i-sig. För att kunna börja resonera om Sartres existentialism måste först redogöras för hans syn på människan och tingen runt människan. Sartre menar att ting, likaväl som djur, är vad de är och förmår inte själva att förändra sig. Många bruksföremål är dessutom skapade för ett syfte som de har blivit tilldelade av människor. En mugg t.ex. är gjord för att man ska dricka ur den och muggen äger själv ingen förmåga att kunna ändra detta förhållande. Tingen saknar alltså medvetande, vilja och frihet och är något konstant dvs ett vara-i-sig. Det innebär även att tingen är helt underkastade orsak och verkan. Sartres människosyn. Det är annorlunda med människan. För det första är människan inte skapad för någonting, utan hon bara är skapad. Varför vet vi inte och kan inte heller få reda på det. Dessutom är människan medveten och beroende av faktorer som omger henne. För muggen spelar det ingen roll om den står i ett skåp eller på ett bord eller rent utav på en soptipp, den är lika mycket mugg för det. Människan förhåller sig till omgivningen och kan både förändra och förändras av omgivningen. Hon behöver inte finna sig i att sitta i ett skåp utan kan ta sig ur det. Människan kan alltså ersätta det varande (skåpet) med ett intet (att inte vara i skåpet). Det är denna egenskap som ger människan en särprägel gentemot tingen. Detta sätt att förhålla sig till världen kallar Sartre för vara-för-sig, vilket man även kan kalla människans medvetande. Människan har alltså både ett vara-i-sig och ett vara-för-sig. Detta ger människan en särställning i världen. Frågan om djurens rätt. Idag, när filosofer som Peter Singer allt mer talar om högre stående djur som personer kan det ifrågasättas varför Sartre helt utelämnar djuren och låter människan ensam inta platsen som de som äger medvetandet. Vi vet ännu inte allt om hur t.ex. delfiners och elefanters hjärnor och medvetande fungerar. Därför borde det därmed vara tvivelaktigt att se dessa mycket intelligenta varelser som helt bestämda av orsak och verkan. Vår möjlighet att studera djurens medvetande är dock mycket begränsad och jag tror inte någon vågar sig på göra att en teoribildning runt djurens medvetande. Man kan anse det felaktigt att kategoriskt utesluta att dessa skulle ha ett medvetande.

Intet

Förmågan att göra val. Det är alltså människan som är frontalfiguren i Sartres system. Fast egentligen är det inte människan utan friheten som är det viktiga (men endast människan äger friheten), och med friheten ligger även intet intimt förknippad. Människan har nämligen den unika egenskapen att hon kan negera det varande, hon kan med andra ord säga Nej till det givna. Ting (och djur) kan bara säga Ja, dvs lyda den impuls eller det som påverkar den, medan människan kan säga Nej. På detta sätt behöver människan inte följa några naturbundna samband som tingen. Människan kan alltså inte bestämmas genom sitt biologiska och sociala arv eftersom hon kan säga Nej till dem. Intet är alltså den felande länken i kedjan av orsak och verkan. Detta öppnar givetvis stora möjligheter för människan som endast hon besitter. Men det är inte bara på detta sätt som intet framträder hos Sartre. Intet är också det som ligger framför alla människor, det vi ska göra. Intet kan fyllas med vad som helst, det är däri vår frihet ligger. Människan som ett stort intet. Sartre menar t.o.m. att människan till sitt varande är ett intet. Vad menar han med detta? Jo, människan har alltid mål och förväntningar. Dessa mål och förväntningar finns ju inte utan är just intet. Det som vi har här och nu är varande, men framför oss ligger ett intet som vi kan fylla med vad vi vill. Idag är jag naturvetare och detta är alltså det givna. Om vi antar att min dröm är att bli fotbollsproffs innebär det att det är det som jag strävar efter och försöker vara fastän jag inte är det. Hur jag är, skulle kunna beskrivas som frånvaro av fotbollsproffs. Hela människan kan beskrivas som ett stort intet, dvs allt som vi vill bli men inte är. Sartre uttrycker detta som "Vi är inte det vi är, utan är det vi inte är" Om jag rent formellt är naturvetare som sitter med miniräknaren i högsta hugg hela dagarna så är jag inte det till mitt sinne utan jag är fotbollsspelare. Men formellt är jag ju inte fotbollsspelare utan just naturvetare. Därmed står jag mitt emellan dessa två vara, d.v.s. i ett intet. Oundviklig föränderlighet. Människan har en strävan att vara sig själv, men detta menar Sartre är omöjligt. Vi befinner oss alltid i ett intet och vi kan aldrig vara för-sig-i-sig. Att vi äger ett medvetande och en frihet dömer oss till att aldrig bli något konstant något enbart i-sig. Den gudsbild vi har är ett väsen som har den förmågan. Gud är något konstant som samtidigt har ett medvetande. Gud, som enligt Sartre inte existerar, är just för-sig-i-sig själv. Skillnad ting-människa. Men kan inte tingen också vara en avsaknad? Kan det fattas även tingen något? Saknar inte pennan bläck om den inte går att skriva med? Nej, menar Sartre. Att pennan saknar bläck handlar bara om människans förväntningar på att det skall finnas bläck i den. Utan människan skulle inte avsaknaden finnas. Det är bara människan som kan överskrida det som finns (pennan utan bläck) och föreställa sig totaliteten (pennan med bläck). Återigen blir människan intimt förknippad med intigheten.

Existensen föregår essensen

Människan är vad hon gör sig till. Eftersom människan kan ersätta det givna med ett intet är vi heller inte bestämda från början hur vi kommer att bli. Då vi föds är ju det första som ligger framför oss ett intet, och vad vi fyller detta intet med kan inte på förhand bestämmas. Vår essens, dvs vilka egenskaper osv vi har, bestäms inte ytterst av våra gener och vårt sociala arv utan av våra val. Alltså det vi fyller intet med. Naturalister hävdar att vi bestäms av naturen och vårt genetiska arv och inte kan göra så mycket åt det, för dem föregår essensen existensen. Men för Sartre är det tvärtom, vi kastas ut i en värld där vi existerar och "...människan är ingenting annat än vad hon gör sig till." Ifrågasättande? Detta är ett påstående att ifrågasätta. Att människan har ett genetiskt arv som bestämmer delar av hennes egenskaper är idag vetenskapligt klarlagt. Dessutom undrar jag hur man kan avgöra vilka som är människor om människan som grupp saknar essens. Människan är frihet har Sartre påstått men hur vet han (som sagt) att endast människan har frihet. För att kunna indelar saker i grupper måste de ju ha en gemensam essens. Vi kan ju inte påstå att vi väljer att bli människor för då borde det även finnas en del människor som väljer att inte bli människor - vilket skulle ge underliga konsekvenser. Partiell reträtt av Sartre. Nej, vi kan inte anse att människan själv väljer sin essens helt och hållet. På den punkten tvingades Sartre backa. Det man dock kan diskutera är hur mycket vi kan få reda på om människans natur och även hur mycket den bestämmer människans fortsatta liv. Det som Sartre förvisso har rätt i är att vi egentligen inte kan veta vad som ligger i människans natur, även om vi kan säga att den existerar. Med andra ord så bestäms vi av vårt arv men vi vet inte hur och vad som bestäms. Sartre väljer då att helt bortse från det, vilket är för radikalt. Det viktiga med hans tankar är att vi kan, åtminstone till stor del, bryta oss ur det liv vi lever och skapa oss ett nytt. Till Sartres försvar kan man säga att han ändrar uppfattning i detta hänseende senare i livet Han väljer dock att endast peka på det sociala arvet, vilket i och för sig även det är en brist - vi kan inte bortse från det genetiska arvet. (Sen kan man ju diskutera hur lämpligt det är att lägga in personliga åsikter i en presentation av en -ism...)

Friheten

Dömda till frihet. Vi är dömda till frihet, säger Sartre. Vi lever i en absurd värld, utan några inneboende normer och värderingar. Vi kan aldrig förlita oss på någon regelbok om hur vi ska handla, utan alla värden är mänskliga uppfinningar och därmed varken sanna eller eviga. Därför måste vi själv uppfinna vår moral och handla efter den. Varje situation vi befinner oss i är en ny situation och vi kan aldrig tillämpa samma moral på alla situationer. "Ni är fri, välj, hitta på. Ingen allmängiltig moral kan säga er vad som är rätt att göra; det finns inga tecken i världen att gå efter", som Sartre själv skriver. Men det är inte så enkelt att jag bara väljer för mig själv, man väljer också för hela mänskligheten menar Sartre. Då jag gör ett val måste jag även vara beredd på att det finns de som kommer att följa mitt exempel. Om jag engagerar mig mot plågsamma djurförsök, menar jag med detta att även alla andra borde följa mitt exempel "...och ingenting kan vara gott för en själv utan att vara det för alla.", skriver Sartre. Ansvaret för handlingar. Vi är alltid ansvariga för våra handlingar, menar Sartre. Men inte nog med det, vi bär även ansvar för dem som fattar samma beslut som vi. Genom att välja en väg har jag ju också visat andra den valmöjligheten, och den möjligheten anser jag i så fall även vara god för dem som väljer den efter mig. Därmed blir jag även ansvarig för de som fattar samma beslut efter mig. Här framskymtar en kollektivistisk Sartre. Utifrån exemplet med djurförsök är det ganska självklart att den som engagerar sig mot djurförsök anser detta som någonting gott. Och att vederbörande även önskar att alla andra skall göra det samma. Men om jag dricker att glas mjölk, vilket ju är ett val, så innebär ju inte det att jag vill att den som är mjölkallergisk dricker mjölk. Det kan heller knappast sägas vara gott för den allergiska personen att dricka mjölken. Men så invänder kanske någon att de båda inte är i samma situation. Och det stämmer, det är de inte, den ena är allergisk och den andra är det inte. Men vilka två personer är i precis i samma situation? Alltså, vilka har genom livet fattat exakt samma val? Ingen! Dessutom tillägger inte Sartre något om att situationen skulle ha något med att göra huruvida en handling var god eller ej. Nej, att jag gör ett val behöver inte alls innebära att jag anser detta vara gott för alla andra individer. Och valet måste anses som individuellt varför jag knappast kan hållas för ansvarig att allergiska personen dricker mjölk. Den allergiska personen borde ju rimligen själv ha ansvaret för den handlingen Människans ångest. Trots denna invändning förändras inte Sartres fortsatta resonemang. Vårt ansvar är alltså totalt, vi kan inte avsäga oss det genom att skylla på t.ex. feghet, utan Sartre menar att vi väljer att vara fega. Människan väljer som bekant sin essens genom sina val, och därmed även fegheten. Varje val är alltså människan helt och slutgiltigt ansvarig för, och då även för de som efter oss fattar samma beslut. Men konsekvenserna för våra val kan vi knappast helt överblicka vilket ger oss ångest. Det är en ångest för framtiden, för vad intet skall fyllas med. Freud ansåg att ångesten hade med det förflutna att göra, med barndomsupplevelser osv. För Sartre var framtiden det centrala och där ångesten låg. Ångesten för framtiden kan människan inte slippa ifrån menar Sartre, den är oupplösligen förbunden med människan.

Ond tro

Rädslan för ansvaret. Ångesten och ansvaret får många människor att förneka sin frihet. Vi betraktar oss som ett ting, något som bara kan säga Ja. Detta kallar Sartre för ond tro (mauvaise foi). Men han gör en klar skillnad mellan lögn och ond tro. Vid en lögn är lögnaren medveten om att han ljuger. Han vet hur det egentligen förhåller sig men far med osanning. Ljuga kan man alltså bara göra för andra eftersom man inte kan få sig själv att tro något som man egentligen vet är fel. Teoretisk polemik med Freud. Återigen går Sartre här i polemik mot Freud. Freud införde det omedvetna för att möjliggöra att ljuga för sig själv. Han tudelade det mänskliga medvetandet och lät det omedvetna kunna ljuga och lura det medvetna (varat-för-sig). Sartre menar dessutom att Freuds uppdelning mellan medvetet och omedvetet är omöjlig. Den censur som Freud talade om, som släppte in delar av det omedvetna i det medvetna måste vara något medvetet, menar Sartre. Det omedvetna är något i-sig, något som är konstant och inte medvetet om sin omgivning. Det enda det omedvetna önskar är att få drifterna tillfredsställda. Den censur som Freud införde för att kunna undertrycka drifterna då de var olägliga måste vara medveten. Censuren måste kunna avgöra, genom att förhålla sig till omgivningen, när det är lägligt att släppa fram den ena eller andra driften. Censuren är alltså medveten och därmed måste den också känna till de drifter som den håller tillbaka. På det viset blir medvetandet medvetet om det omedvetna. Flykten från ansvaret. Sartre talar därför istället om ond tro. Ond tro innebär alltså att vi betraktar oss som i-sig istället för för-sig. Men det är ingen lögn på det viset att vi egentligen vet att vi är för-sig och inte i-sig, utan det är en tro. Vi tror helt enkelt att vi är underkastade det givna. Vi tror att vi är fega, inte att vi väljer att vara det och vi tror att vi måste följa traditionerna och inte bara att vi väljer att göra det. Denna tro frånkopplar oss inte förvisso inte från ansvaret, även om vi tror att den gör det. Ett kula är knappast ansvarig för att den faller mot marken om den släpps, likaså anser inte människan som är i ond tro att den är ansvarig för vad som händer den. Men människan är ansvarig för alla sina handlingar och sina val. Vi gör ju valet att inte välja, att inte utnyttja vår frihet. Människan är till sitt vara fri men vår rädsla för friheten gör att vi flyr in i ond tro. Vi ser oss som offer från omständigheter och som brickor i ett spel när vi egentligen besitter en unik frihet. Sartre ser detta som en sina viktigaste uppgifter att väcka oss ur denna onda tro.

Överskridandet

Beslutsfattandets väg. Hur förklarar då Sartre rent filosofiskt hur vi fattar beslut? Jo, som jag tidigare har varit inne på handlar det om att överskrida det givna och det är med vår frihet vi kan göra detta. Vår omgivning (fakticiteten) har från början ingen betydelse utan det är genom vår frihet som den får sin innebörd. Vad menas med detta? Om jag håller ett svärd i handen betyder det egentligen ingenting. Denna fakticitet kan utnyttjas till en mängd olika saker. Jag kan givetvis döda med det, men jag kan också bara fascineras av dess skönhet eller kanske rent ut av peta naglarna med udden. Svärdet har i sig ingen betydelse. Men då jag fattar ett beslut om vad jag vill göra med det får det genast en betydelse. Vill jag döda underlättar det för mig, men vill jag gå in på en restaurang hindra det nog snarare mig. Detta innebär att fakticiteten får sin betydelse genom vår frihet. Därmed följer även att ett förhållande, vilket som helst, inte har någon betydelse förrän individen satt upp ett mål. Ett projekt, som Sartre kallar det. Med vår frihet överskrider vi sedan fakticiteten, men vi kan endast vara fria om vi möter motstånd. Vår frihet måste ju överskrida något som finns, det givna. Om det inte funnits några faktiska förhållanden skulle inte friheten kunnat utnyttjas. Friheten och fakticiteten är alltså bundna till varandra. Fakticiteten får sin mening genom friheten och friheten kan endast utnyttjas där fakticiteten finns. Det är detta som Sartre kallar situationen. Friheten under nazismen. "Vi har aldrig varit friare än under den tyska ockupationen.[...] Eftersom nazisternas gift trängde ända in i våra tankar, var varje riktig tanke en seger. Eftersom polisen försökte tvinga oss till tystnad blev varje ord en seger..." Med detta citat framträder det än tydligare med vad Sartre menar med att det givna och friheten är förbundna med varandra. Under ockupationen bjöds de hårt motstånd, därför kunde man oftare utnyttja sin frihet.

Förhållandet till den andre

Medmänskligheten. I det givna, vår omgivning finns det också andra människor, Dessa kan inte behandlas som ting bara för att de finns i det givna, de intar en särställning. Den Andre, som Sartre kallar dessa människor kan både vara ett objekt (dvs jag förnimmer dem) och subjekt (de förnimmer mig). Det är givetvis en skillnad gentemot tingen som enbart kan vara objekt för mig. Även i förhållandet med den Andre inträder negationen. Jag ser mig själv som icke-varande den Andre. På det viset blir jag åtskilt från den Andre trots att båda kan agera som subjekt. Den Andre ingriper också i min bild av omgivningen genom att denne självständigt kan förändra min omgivning. Ser jag en man på en gata kan han kasta ett papper på marken likaväl som han kan kasta det i en papperskorg likaväl som han både kan gå på och bredvid ett övergångsställe då han ska korsa gatan. Den andre står alltså i ett eget förhållande till de ting som jag förnimmer. Ömsesidighetens nödvändighet. Precis som den Andre förhåller sig till tingen kan den också förhålla sig till mig. Jag blir först varse mig själv genom den Andre. Det är inför dennes blick som jag blir medveten om mig själv. När den andre förnimmer mig stelnar jag till objekt, men det är inte mitt vara-i-sig som jag stelnar till, det är ju inte mitt innersta som den Andre ser. Den andre ser inte heller mitt vara-för-sig, då detta ständigt är i förändring och inte kan stelna (då inträder vara-i-sig-för-sig dvs Gud). Det som den andre förnimmer är en ny kategori nämligen varat-för-den- andre. Sartre har ett exempel då han blir ertappad med att tjuvtitta i ett nyckelhål. I och med att han blir varsebliven av någon annan, dvs den andres blick stelnar han till ett objekt. Och därmed blir han även varse sig själv. Vi kan nämligen inte själva bli varse oss själv. Vi kan med andra ord inte vara objekt och subjekt samtidigt. "Det enda medvetandet som finns utan att det på något vis kan vare sig uppfatta mig eller avvisa mig och som jag kan föreställa mig... det är mitt eget medvetande." Det är alltså först genom den andres blick som jag kan bli varse mig själv. Ett problem är förvisso det att varat-för-den-andre inte är mitt riktiga jag (i den mån det finns) utan en annans föreställning om mig. Någon ordentlig självinsikt kan vi därför inte nå. Exempel i Sartres dramatik. I dramat Inför lyckta dörrar beskriver Sartre just detta - osäkerheten inför den bild av mig själv som den andre förmedlar. I pjäsen befinner sig tre personer inlåsta i ett rum, de befinner sig i helvetet och kommer aldrig att få ta sig ur rummet. En av de tre personerna, en ung kvinna, är mycket fåfäng. Hon oroar sig för sin sminkning, men det finns inte någon spegel att tillgå i rummet varför hon frågar den andra kvinnan i rummet(den tredje personen är en man) hur hennes sminkning ser ut. Denna kvinna, Ines, intygar att sminkningen är bra. Men hur vet den unga kvinnan att hon talar sanning? Hon kan aldrig vara säker på hur hon ser ut, hon är beroende av Ines godtyckliga smak. Ines inser sitt övertag och säger “Men tänk om spegeln började ljuga? Eller om jag slöt ögonen, om jag vägrade titta på dig, vad skulle du göra med all din skönhet?“ Så här menar Sartre att vår tillvaro alltid är. Vi är helt utlämnade till den Andre när det gäller kunskapen om oss själva. Detta exempel visar också hur Sartre i sina skönlitterära verk låter förmedla sina filosofiska budskap. Den Andre ger mig också insikten om att jag inte är ensam i min värld, och att denna värld redan har meningar som den fått från andra subjekt. Även om tingen har sin egen betydelse för mig så har vissa ting redan en mening. Våra redskap har ju redan en mening som de fått av våra förfäder. Det utesluter förvisso inte att jag kan förändra deras mening och göra vad jag vill med dem.

Etiken

Sartres etik. Även om Sartre aldrig gav ut sin bok om etik, kan man ändå spåra ansatser till moralsystem i Varat och intet och kanske framför allt i Existentialismen är en humanism. En del kritiker menade att Sartre uppmanade till apati. Eftersom världen saknade mening fanns det ingen anledning till att försöka förändra den. Ångesten gjorde att människan uppfattade sin frihet som något negativt. Därför skulle all kamp förlora sitt berättigande. Men Sartre menade tvärtemot att existentialismen var en handlingsfilosofi. Eftersom det endast är människan som kan ge världen en mening, borde vi ju också i största möjliga utsträckning göra detta. Även om den mening vi ger något inte är "sann" för tid och evighet, är det ändå en mening. Vi ska alltså engagera oss, vi har friheten och vi skall använda den. Faktum är att ingenting egentligen begränsar människan. Vi kan skapa oss själva, vi kan ge tingen vår egen innebörd, då måste vi ju också ta tillfället i akt. Ångesten finns och den måste vi leva med. Sartre varnar ju för att fly in i den onda tron för att slippa den. Existentialismen betonar engagemanget och det fria ställningstagandet. Pliktmoral. Sartre vände sig redan före kriget mot pliktmoralen, dvs att vi av plikt skulle handla på ett visst sätt. Han menade att detta begränsade vår frihet och förledde oss in i den onda tron. Sartre funderade på en alternativ moral, och skrev även ner det. Materialet utgavs ej under hans livstid, men ett utdrag har publicerats efter hans död. I detta etiska verk gör Sartre en distinktion mellan bedjan och hjälpen samt mellan fordringen och appellen. Vad är rätt? När någon ber om hjälp (bedjandet) innebär det att jag ber den Andre att uppge sin frihet för att hjälpa mig. Jag värderar alltså min frihet och min vilja att uppnå mitt mål högre än för den Andre att göra samma sak. Därför anser Sartre att bedjandet är omoraliskt. Som motsats sätter han istället hjälpen. Alltså den helt oegennyttiga hjälp som jag kan erbjuda den Andre för att uppfylla dennes mål. Jag handlar här efter min egen frihet samtidigt som jag hjälper den Andre att uppnå sitt mål. Men hur vet jag att den Andres mål sammanfaller med vad jag anser vara rätt? Här menar Sartre att vi oftast förutsätter att den Andres mål även är eftersträvansvärt för mig. Exemplet med bussen. Sartre ger ett exempel på detta då en man springer efter en buss som just har börjat köra. Den som står längst bak i bussen(detta var på 40-talet) sträcker då ut sin hand för att hjälpa den springande mannen på bussen. Här uppfylls alltså den Andres mål (att komma på bussen) utan att mannen på bussen behöver uppge sin frihet, han handlade ju med sin fria vilja. Men den hjälpande mannen vet inte om den springande mannen var på väg till en man som han skulle misshandla eller om han bara skulle till arbetet. Men den hjälpande mannen förutsätter alltså att den springande mannens mål är gott, varför han hjälpte honom på bussen. Inskränkning av friheten. Fordringen, att var tvungen att göra på ett visst sätt anser Sartre givetvis är ett ingrepp i individens frihet. Mot detta ställer han appellen. I appellen redogör individen för sitt mål, och uppmanar de med samma mål att slå honom följe. På detta viset kan flera personer enas om något gemensamt utan att för den skull uppge sin frihet. Annorlunda är det förstås då någon av plikt måste kämpa för ett mål som vederbörande ej delar, något som förmodligen de flesta soldater i fält upplevt. Som man märker är Sartre mycket fixerad vid att låta individen behålla sin frihet och detta ger även utslag i etiken. Jag har dock bara gjort en helt ytlig redogörelse för hans tankar inom detta område. Hans tankar och studier av konkreta mänskliga situationer utgör en stor del av hans verk. Han utreder t.ex. våldet, kärleken, skammen, stoltheten osv. Men det är inte områden som jag ämnar beröra här.

Sammanfattning

Existentialismen var en modefilosofi efter andra världskriget men har sedan dess mer eller mindre försvunnit från den filosofiska dagordningen. I Sverige som är djupt präglad av den analytiska filosofin går det snart sagt inte att finna någon som företräder eller är insatt i existentialismen. I Danmark, med arvet från Kierkegaard och nere på kontinenten är måhända existentialismen något mer levande. Många ser existentialismen som ett utslag av den rotlöshet som fanns i Europa efter kriget. Människor hade förlorat alla sina värden och kunde inte finna någon tröst, de hade känt ångesten och levt i det absurda kriget. Därför drogs de till existentialismen. Men frågorna omrotlösheten, ångesten och ansvaret är ännu aktuella. Det finns därför mycket att hämta ur Sartre än idag. Det finns förvisso många delar av Sartres filosofi som det är berättigat att kritisera. Ett exempel är hur människans "vara-för-sig" påverkar hennes "vara-i-sig". Vilket förhållande finns det mellan dessa? Sartre erkänner i slutet på Varat och intet att det där ligger ett stort problem.

Litteratur

För den som vill tränga djupare ner i Sartres tankevärld kan det sammanfattande verket "Existentialismen är en humanism" utgöra en inkörsport. Där redogör Sartre på ett enkelt sätt för existentialismens grunder. "Varat och intet" har en starkare karaktär av fackfilosofi. Sartres filosofi framträder inte lika tydligt i hans skönlitterära verk, medan Albert Camus' böcker däremot lägger fram ett tydligare budskap. Den senare är enligt många en bättre författare än Sartre i det avseendet att han på ett bättre sätt förmår förmedla de existenstialistiska grundtankarna.

Jean-Paul Sartre (urval)

- Varat och Intet
- Existentialismen är en humanism

Albert Camus (urval)

- Sisyfos
- Främlingen Kategori:Filosofiska ismer ja:実存主義 th:อัตถิภาวนิยม zh-min-nan:Chûn-chāi-chú-gī

Hona

Hona kallas normalt ett djur av kvinnligt kön. För vissa djur finns särskilda ord för honan, t.ex. för hund tik, för nöt och älg ko.

Pojke

]] En man är en adult (vuxen) mänsklig hane, till skillnad från en adult hona, vilket är en kvinna. Termen man (pluralis: män) används för att särskilja biologiska könsskillnader, kulturella könsroller, eller båda. Man är perioden i en mans liv efter att han varit pojke. En pojke är en hane av mänskligt barn, till skillnad från ett honligt barn, som är en flicka. Termen pojke (pluralis: pojkar) används för att särskilja biologiska könsskillnader, kulturella könsroller, eller båda. Pojke är perioden i en mans liv, innan han är en vuxen man.

Kön

Vad gäller kön, har män olika sexuella karaktärer som skiljer dem från kvinnor. Liksom hos kvinnan är könsorganen integrerade i förökningen, medan de sekundära könsskillnaderna har som uppgift att attrahera en partner eller för konkurrens med rivaler. Men de sekundära könskaraktärerna är också ofta involverade i förökningen. I kontrast till kvinnor, är männens könsorgan till största delen externa, även om flera är inne i kroppen. Studiet av den manliga förökningen och könsorganen kallas andrologi. Trots att det föds fler pojkar än flickor (kvoten är 1:1,05), så är kvinnor i majoritet bland den vuxna populationen. Detta eftersom pojkar och män i alla åldrar har högre dödstal (även som foster) och kvinnor i genomsnitt lever fem år längre än män. Kategori:Biologi

Biologi

Se även

Kön

Se även

- genus
- hermafrodit
- kön (social konstruktion) ja:性別 simple:Sex

Majoritet

Majoritet, detsamma som flertal, i motsats till minoritet, eller mindretal. Man talar om olika former av majoritet: #Kvalificerad majoritet - en viss andel, större än 50%, exempelvis 2/3, 3/4 eller 4/5. #Absolut majoritet - mer än 50% #Relativ (eller enkel) majoritet - mer än närmast följande alternativ vid omröstning e.dyl.

Se även

- Hoppande majoritet
- enhällighet Kategori:Valsystem Kategori:Sammanträdesteknik

Foster

Foster, ett embryo i det senare utvecklingsstadiet, från den tredje graviditetsmånaden till födsel hos människor. Embryot blir ett foster när organogenesen är slutförd (~3 månader för människor) och det i princip bara är tillväxt som återstår av graviditeten. Kategori:Människans fortplantning Kategori:Mänsklig evolution

Externa länkar

[http://www.growingpeople.se/templates_GP/GP_page.asp?id=5126 Om fostrets utveckling] ja:胎児 simple:Fetus

Kategori:Biologi

Artiklar inom ämnet biologi. Biologi är läran om det organiska livet. Vanligtvis hänför man läran om det mänskliga livet till fysiologi. Kategori:Naturvetenskap ja:Category:生物学 ko:분류:생물학 ms:Category:Biologi simple:Category:Biology