:: wikimiki.org ::

Ibero-romanska Språk

Ibero-romanska språk

Iberoromanska kallas den undergrupp av romanska språk som uppstått på (eller utvecklats av språk som uppstått på) iberiska halvön. Ett undantag är katalanskan som brukar räknas som ett "Occitanoromanskt språk". Iberoromanska språk
- Spanska (kastilianska)
- Portugisiska
- Galiciska
- Asturiska
- Aragonska
- Ladino

Se även

- Romanska språk
- Galloromanska språk Kategori:Romanska språk

Iberiska halvön

Iberiska halvön, eller Pyreneiska halvön, är en stor halvö i sydvästra Europa. Politiskt består den av Spanien, Portugal, Gibraltar och Andorra. Kategori:Europa ja:イベリア半島 ko:이베리아 반도

Spanska

Spanska eller kastilianska är ett iberoromanskt språk och det tredje eller fjärde största språket i världen. Det talas som första språk av 352 miljoner människor eller av 417 miljoner inklusive de som talar det som andraspråk (enligt uppskattning 1999). Majoriteten av spansktalande bor i latinamerika med stora grupper även i Spanien och USA och på Filippinerna.

”Spanska” eller ”kastilianska”

Spanjorer brukar kalla sitt språk español (”spanska”) för att skilja det från andra nationalspråk som franska och engelska, men kallar det castellano (”kastilianska”) för att skilja det från andra regionala språk i Spanien, som galiciska, baskiska och katalanska, i Katalonien och Baskien talar man därför nästan uteslutande om kastilianska när man menar spanska. I resten av världen växlar bruket mellan español och castellano, med det förra som det vanligaste.

Historik

Spanskan utvecklades ur vulgärlatinet under inflytande av baskiska, arabiska i norra delen av den Iberiska halvön. Typiskt för utvecklingen av spanskans ljudlära är bland annat lenition (latin vita, spanska vida), palatalisering (latin annum, spanska año) och diftongeringen (stamförändringar) av ”e/o” från vulgärlatin (latin terra, spanska, tierra; latin novus, spanska nuevo). Liknande fenomen återfinns i de flesta andra romanska språken. Under reconquistan fördes denna nordliga dialekt söderut och är fortfarande ett minoritetsspråk i norra Marocko. Språket anlände på den amerikanska kontinenten, Mikronesien, Guam, Marianerna, Palau och Filippinerna under den spanska koloniseringen med start i början av 1500-talet. Under 1900-talet nådde spanskan även Ekvatorialguinea och Västsahara.

Geografisk fördelning

Med nästan 100 miljoner talare som både första- och andraspråk har Mexiko den största spansktalande befolkningen i världen. Näst störst är Colombia (44 miljoner), följt av Spanien (41 miljoner), Argentina (39 miljoner) och USA (cirka 30 miljoner). Spanska är ett officiellt språk i FN, EU och Afrikanska unionen samt 20 länder: Argentina, Bolivia (tillsammans med aymará), Chile, Colombia, Costa Rica, Kuba, Dominikanska republiken, Ecuador, El Salvador, Ekvatorialguinea (tillsammans med franska), Guatemala, Honduras, Mexiko, Nicaragua, Panama, Paraguay (tillsammans med guaraní), Peru (tillsammans med quechua och aymará), Puerto Rico, Spanien (tillsammans med katalanska, galiciska och baskiska), Uruguay och Venezuela. Det är ett mycket viktigt och använt språk i Andorra och Belize, men har i dessa länder inte officiell status och talas av stora delar av befolkningen på Gibraltar, men som tillhör Storbritannien och därför har engelska som officiellt språk. I USA, som inte har något officiellt språk, talas spanska av tre fjärdedelar av de cirka 40 miljoner latinamerikaner som bor i landet. Det blir även alltmer populärt bland personer av annat ursprung att lära sig språket för att kunna kommunicera med en allt större spansktalande minoritet – en faktor som blir allt starkare inom amerikansk ekonomi, handel och politik. Spanska har dock halvofficiell status i delstaten New Mexico, och i Puerto Rico som är i samvälde med USA. Spanska talas också i Aruba, Kanada, Israel (både standardspanska och ladino, en form av judisk spanska), norra Marocko, Nederländska Antillerna, Trinidad och Tobago, Turkiet (också ladino), Jungfruöarna och Västsahara. I Brasilien, där nästan hela befolkningen talar portugisiska, håller spanska på att nå status som ett viktigt andra- eller tredjespråk (efter engelska) bland studenter och affärsmän. Den stora likheten mellan språken och det faktum att spanskan är det viktigaste språket i nästan samtliga av Brasiliens grannländer ökar dess popularitet. På Filippinerna, där användandet är på väg ner, upphörde spanskan att vara officiellt språk 1973. Enligt en folkräkning 1990 beräknades antalet talare till 2 658, mindre än en promille av befolkningen. Trots att inhemska och engelska räkneord är de mest använda för att räkna pengar, ålder och tid, så används fortfarande det spanska decimalsystemet i hög utsträckning och den filippinska kalendern är en modifierad version av den spanska. Vidare talas det enda existerande spansk-asiatiska kreolspråket av 292 630 filippiner (1990). De flesta av dessa finns på olika delar av ön Mindanao och området söder om Manila på ön Luzon. De flesta inhemska filippinska språken innehåller stora mängder spanska lånord.

Dialekter och varianter

Många viktiga dialektala skillnader går att finna i olika regionala varianter i Spanien och Latinamerika. I Spanien anses ofta den nordkastilianska dialekten vara mall för standarduttalet även om dess svaga användande av pronomen (laísmo) i allmänhet ogillas. Spanska har tre pronomen i andra person singular tú, usted, och i vissa delar av latinamerika, vos. Generellt betraktas tú och vos som informella och något som används mellan vänner, även om vos i Spanien betraktas som en väldigt ålderdomlig och underdånig form som numera endast används i liturgiska sammanhang. Usted är den universellt formella formen och används för att markera respekt, som när man tilltalar sina föräldrar eller okända människor. I Costa Rica och Colombia används Usted på både formellt och informellt sätt. Vos är vanligast som den viktigaste formen av andra person singular i diverse länder i Latinamerika (Argentina, Costa Rica, Nicaragua, Ecuador, Paraguay och Uruguay) men finns också i andra länder som ett uttryck för regionalism. Användandet varierar beroende på land och region och kan ses som både standardtal och starkt avvikande och obildat språk. Hur respektfullt vos egentligen är något som också kan variera kraftigt från region till region. Även i andra person plural varierar användandet av pronomen. De latinamerikanska dialekterna har endast en form, ustedes, vilket är neutralt i tilltalston, medan den spanska kastilianskan har två: ustedes (formellt) och vosotros (neutralt). RAE (Real Academia Española) utövar tillsammans med 21 andra språkakademier en väl avvägd påverkan på språket genom publicering av välrenommerade grammatikor och stillexikon.

Grammatik

Spanskan är ett relativt formrikt språk med två genus, cirka 50 böjningar per verb men formfattiga substantiv och pronomen. Spanskan reducerar i allmänhet pronomen där verbböjningen redan indikerar person. Syntaxen är generellt SVO, även om variationer är fullt möjliga, och bestämningar står i de flesta fall efter det bestämda.

Ordförråd

Spanskans ordförråd är till 89 % identiskt med portugisiskans, till 85 % med katalanskans, 82 % med italienskans, 76 % med sardiskans, 75 % med franskans, 74 % med rätoromanskans, 71 % med rumänskans.

Fonologi

Spanskans konsonantsystem hade till 1500-talet genomgått en rad viktiga förändringar som särskilde det från andra iberisk-romanska språk, som portugisiska, valencianska och katalanska. Här följer de viktigaste av dessa.
- Det initiala // hade förvandlats till ett oftast stumt //, som dock finns kvar i stavningen.
- Den tonande labiodentala frikativan // (som kunde stavas med "u" eller "v") smälte samman med det bilabiala //. Egentligen representerar "b" och "v" i skrift samma ljud i de flesta spanska dialekter, utom i vissa delar av Spanien, och då i synnerhet runt Katalonien och Valencia.
- Den tonande alveolara frikativan // smälte samman med sin tonlösa motsvarighet // och genomgick en smärre stavningsförändring.
- Den tonande alveolara affrikatan // ("s" i skrift) gick ihop med det tonlösa // ("ç,ce,ci" i skrift), som senare utvecklades till det interdentala (läspande) //. I Andalusien, på Kanarieöarna och i Latinamerika används inte det läspande ljudet utan ersätts helt av /s/.
- Den tonanade postalveoloara frikativan // ("j,ge,gi" i skrift) smälte ihop med det tonlösa // ("x" som i "Quixote") och blev sen till // och hade kring 1600-talet utvecklats till det moderna velara ljudet // som stavas 'j,ge,gi'. Medeltidsspanskans konsonantsystem är väl bevarat i ladino, den spanska talad av de sefardiska judar som blev förvisade ur Spanien på 1400-talet.

Betoning

Spanskan betonar fonem efter ett system som inte går att förutsäga genom ordet i sig själv och vissa ord kan endast skiljas åt med korrekt betoning. Till exempel betyder camino (med betoning på näst sista stavelsen) ”väg” eller första person singular av verbet caminar (”att gå/vandra”) medan caminó är tredje person singular av samma verb. Eftersom alla spanska stavelser har samma relativa längd är spanskan ett stavelserytmiskt språk, till skillnad från bland annat svenskan, där vikten i rytmen läggs på betonade stavelser.

Skrift

Spanskan använder en lätt modifierad variant av det latinska alfabetet. Vokaler markeras med akut accent (á, é, í, ó, ú) för att markera betoning som inte följer det vanliga mönstret eller för att särskilja ord som stavas lika med har olika uttal; diares används för 'u' (ü) efter 'g' när det ska anges om det blir [gw] eller [gu]; 'n' får ett tilde (ñ) för att indikera en palatalisering. Tidigare ansågs rr vara en egen bokstav, men är numera avskaffat. Ch och ll har ansetts som separata bokstäver sedan 1803 (se DRAE för mer information om [http://buscon.rae.es/draeI/SrvltGUIBusUsual?TIPO_HTML=2&LEMA=ch ch] och [http://buscon.rae.es/draeI/SrvltGUIBusUsual?TIPO_HTML=2&LEMA=ll ll]), men sedan de spanska språkakademiernas tionde kongress 1994 har man kommit överens att betrakta dem som bokstavskombinationer på begäran från UNESCO och andra internationella organisationer, med vissa undantag. Alltså sorteras numera ch inte mellan c och d, som tidigare, utan kommer mellan ce och ci. Skriven spanska inleder utrops- och frågesatser med tecken som ser ut som uppochnedvända utropstecken respektive frågetecken. Till exempel ¿Qué dices? (”Vad menar du?”), ¡No es verdad! (”Det är inte sant!”). Detta gör att man redan från början av satsen uppfattar dess karaktär. Betoningen i skrift markerar också betoning enligt tydliga och konsekventa regler. Den naturliga betoningen ligger på sista stavelsen om ordet slutar på alla konsonanter utom "n" eller "s" och på den näst sista stavelsen på ord som slutar med en vokal, "n" eller "s". Betoningen på ord som inte följer dessa regler markeras med akut accent över den betonade vokalen. En rad homonymer särskiljs med hjälp av acccenter, även om många av dessa bara innehåller en stavelse: te (pronomen i andra person, ackusativ) och té (”te”, som i dryck); se (reflexivt pronomen i tredje person) och sé (”jag vet” eller imperativ av ”vara”); como (”som” eller ”jag äter”) och cómo (”hur?”). Även om en del missförstånd kan uppstå angående samband mellan stavning och uttal, bland annat på grund av stumt "h", de identiska "b" och "v" och att de flesta spansktalande inte skiljer "s" och "z" åt i uttal, så är spanskan mycket konsekvent och förutsägbar, med få motsvarigheter i andra skriftspråk utom möjligtvis finska. Trots detta har flera försök till stavningsreformer gjorts i Latinamerika, men inga har fått några permanent inverkan. Endast språkakademiernas smärre ändringar är de försök som fått genomslag.

Se även

- Lista över mest talade språk

Externa länkar

- [http://www.welcome.to/101spanish/ Spanish 101] (engelska)
- [http://www.rae.es RAEs officiella hemsida] (spanska)
- [http://buscon.rae.es/diccionario/drae.htm DRAE, RAEs ordbok] (spanska)
- [http://www.ethnologue.com/show_language.asp?code=SPN Ethnologues rapport om spanska]
- [http://www.staff.ncl.ac.uk/i.e.mackenzie/index.html Spanish Language & Linguistics Website]
- [http://textbook.wikipedia.org/wiki/Spanish Spanish grammar Wikibook]
- [http://www.online-dictionary.biz/english/spanish spansk ordbok]
- [http://www.econ.jhu.edu/people/tchaidze/SPANGRAM/tenses.html#correspondence verbteman]
- [http://assets.cambridge.org/0521805872/sample/0521805872WS.pdf PDF: A history of the Spanish language] (engelska)
- [http://www.diccionario.com Diccionario.com]
- [http://www.fdicts.com/dictlist1.php?k1=87 samtliga kostnadsfria spanska ordböcker]
- [http://www.geocities.com/Athens/Aegean/2444/splatin.html spanska för latintalande]
- [http://www.quiz-buddy.com/Spanish_Phrases_with_Audio.html spanska fraser i form av ljudfiler.]
- [http://www.quiz-buddy.com/Top_100_Spanish_Words.html de mest 100 mest använda orden i spanska]
- [http://www.studyspanish.com/ StudySpanish.com] Bra hemsida för nybörjarstuderande
- Kategori:Romanska språk Kategori:EU-språk ja:スペイン語 th:ภาษาสเปน tokipona:toki Epanja zh-cn:西班牙语 zh-tw:西班牙語 simple:Spanish

Portugisiska

Portugisiska (português) är ett romanskt språk som talas av över 200 miljoner människor i framför allt Angola, Brasilien, Kap Verde, Östtimor, Guinea Bissau, Macau (i Kina), Moçambique, Portugal och São Tomé och Príncipe. Det är nära besläktat med galiciskan och relativt nära spanskan. Kategori:Romanska språk Kategori:EU-språk ja:ポルトガル語 ko:포르투갈어 simple:Portuguese language th:ภาษาโปรตุเกส zh-min-nan:Portugal-gú

Asturiska

Asturiska är ett romanskt språk som talas i provinserna Asturien och León i Spanien och i Miranda de Douro i Portugal (där det går under namnet mirandesiska). Språket är utrotningshotat och antalet talande (nu omkring 100 000 som förstaspråk) minskade kraftigt under 1900-talet, men under de senaste årtiondena har åtgärder för att skydda och främja språket vidtagits.

Externa länkar

- [http://www.ethnologue.com/show_language.asp?code=AUB Ethnologue.com] Kategori:Romanska språk ja:アストゥリアス語

Ladino

Ladino är ett ibero-romanskt språk som härstammar från de olika former av spanska som talades av den judiska befolkning som förvisades ur Spanien 1492. På grund av diasporan spred sig språket och anammade flera ord från bland annat arabiska, turkiska, franska och diverse slaviska språk. I dag finns den ladinotalande befolkningen, sefardiska judar, i såväl östra som södra medelhavsområdet med en koncentration i Turkiet och Israel. I likhet med jiddisch skriver man språket med antingen hebreisk eller latinsk skrift. Kategori:Sefardiska judar Kategori:Judiska språk Kategori:Romanska språk Kategori:Främre Orientens språk als:Ladino ja:ジュデズモ語

Romanska språk

Romanska språk, en grupp av indoeuropeiska språk som härstammar från latinet och talas framför allt i södra Europa och Latinamerika.

Språkträd

- Indoeuropeiska språk
- Italiska språk
- Romanska språk
- Östliga romanska språk
- Italo-västliga romanska språk
- Västliga romanska språk

Romanska språk

- asturiska
- aragonska
- franska
- galiciska
- italienska
- katalanska
- korsikanska
- ladino
- occitanska
- portugisiska
- provencalska
- rumänska
- rätoromanska
- sardiska
- spanska (kastilianska)

Utdöda, antikverade eller ifrågasatta romanska språk

- anglonormandiska
- dalmatiska
- baleariska (katalansk dialekt)
- gasconska (occitansk dialekt)
- valencianska (katalansk dialekt)
- vallonska
- neapolitanska
- frankoprovensalska Med ifrågasatt avses att det på goda grunder hävdas att det rör sig om en dialekt och inte ett språk

Se även

- Lista över mest talade språk Kategori:Romanska språk Kategori:Italiska språk als:Romanische Sprachen ja:ロマンス語 simple:Romance languages

Galloromanska

Galloromanska kallas den undergrupp av romanska språk som talades i områden med en tidigare gallisk (keltisk) befolkning, dvs norditalien och Frankrike. Eftersom occitanskan och katalanskan dock står lika nära varandra som svenskan och norskan, kan dessa två språk placeras i en egen grupp och då upphör relevansen av galloromanska som grupp till förmån för den occitanoromanska gruppen dit ej franskan räknas. Galloromanska språk
- Franska
- Occitanska
- Vallonska
- Francoprovençalska Occitanoromanska språk
- Occitanska
- Katalanska

Se även

- Romanska språk
- iberoromanska språk Kategori:Romanska språk

Julius Robert Oppenheimer

J. Robert Oppenheimer (
- 22. April 1904 in New York; † 18. Februar 1967 in Princeton, New Jersey) war ein US-amerikanischer Physiker.

Leben

Studienzeit

J. Robert Oppenheimer, Kind einer jüdischen Familie, studierte Physik, klassische Philologie, Orientalistik und Chemie an der Harvard University. Er ging zu weiteren Studien nach Cambridge und lernte dort Ernest Rutherford kennen. In Göttingen arbeitete er mit Niels Bohr und Edward Teller zusammen und wohnte zusammen mit dem englischen Physiker Paul Dirac. Während dieser Zeit in Göttingen promovierte er 1927 bei Max Born über "theoretische Untersuchungen von Spektren". 1929 wurde er Professor an der Universität von Kalifornien in Berkeley. Physik lehrte er am California Institute of Technology in Pasadena. Er bildete viele Studenten zu anerkannten Naturwissenschaftlern aus. Naturwissenschaftler]

Manhattan-Projekt

Von 1943 bis 1945 leitete er das Manhattan-Projekt in Los Alamos im US-Bundesstaat New Mexico, das die Entwicklung der Atombombe zum Ziel hatte. Oppenheimer war von den Folgen der Atombombenabwürfe entsetzt und wollte nicht am Bau einer Wasserstoffbombe teilnehmen. Oppenheimer sagte angesichts der gewaltigen Explosion unter Tränen den später viel zitierten Satz aus einer Hinduschrift: "Ich wurde der Tod, der Zerstörer der Welten." (Bhagavad Gita: "Now I am become Death, the destroyer of worlds") Oppenheimer setzte sich in den nächsten Jahren für eine Rüstungskontrolle ein. Daher wurde ihm, im Rahmen der Verfolgungen wegen "unamerikanischer Umtriebe" durch Senator McCarthy, 1954 die erforderliche Sicherheitsgarantie durch einen Ausschuss der amerikanischen Atomenergiekommission entzogen. Er wurde darauf nicht mehr an Regierungsprojekten beteiligt. Erst 1963 rehabilitierte Präsident John F. Kennedy den Wissenschaftler. Im Februar 1967 starb er an Kehlkopfkrebs.

Auszeichnungen

1963 erhielt Oppenheimer mit dem Enrico-Fermi-Preis die höchste Auszeichnung der Atomenergiebehörde.

Schriften

Zu seinen Schriften gehören Science and the Common Understanding (1954, Wissenschaft und allgemeines Denken) und Lectures on Electrodynamics (1970 posthum veröffentlicht).

Literatur

- Heinar Kipphardt: In der Sache J. Robert Oppenheimer, edition suhrkamp Nr. 64, ISBN 3518100645

Weblinks

-
- http://www.stern.de/wissenschaft/mensch/522990.html?nv=cp_L1_as
- [http://www.br-online.de/wissen-bildung/artikel/0404/21-oppenheimer/index.xml 100. Geburtstag von Robert Oppenheimer - Der Mann, der die Bombe baute] Oppenheimer, Robert Oppenheimer, Robert Oppenheimer, Robert Oppenheimer, Robert Oppenheimer, Robert ja:ロバート・オッペンハイマー

witaminy pozycjonowanie penisy hotels Vienna alkomaty

:: RELATED NEWS ::

Rosa DeLauro
Rosa L. DeLauro (born March 2 1943), American politician, has been a Democratic member of the United States House of Representatives since 1991, representing the 3rd District of

Richard Caborn
The Right Honourable Richard George Caborn, (born October 6, 1943) is a British politician. He is the Labour Member of Parliament for Sheffield Central

Fruges
Fruges is a commune and the chief town of a canton of northern France, in the Pas-de-Calais département, arrondissement of Montreuil-sur-Mer. Population (1999): 2,834 inhabitants for the commune and 7,050 inhabitants for the canton. Set in a valley in not

Richard George Caborn
The Right Honourable Richard George Caborn, (born October 6, 1943) is a British politician. He is the Labour Member of Parliament for Sheffield Central

13th century AD
As a means of recording the passage of time, the 13th century was that century which lasted from 1201 to 1300. In the history of European culture, this period is considered part of the High Middle Ages. High Middle Ages, overran most of Asia, thus creating the world's

Jennifer Dunn
Jennifer Blackburn Dunn (born July 29, 1941), American politician, was a Republican member of the United States House of Representatives from 1993 to 2005<

Department of Culture, Media and Sport
The Department for Culture, Media and Sport (sometimes abbreviated DCMS) is a department of the British government. It is led by the Secretary of State for Culture, Media and Sport, a cabinet position. Other ministers are the Minister for the Arts

Cisalpine Gaul
Cisalpine Gaul (Latin: Gallia Cisalpina, meaning "Gaul this side of the Alps") was a province of the Roman Republic, in Emilia and Lombardy of modern-day northern Italy. Sometimes referred to as Provincia Ariminum. Gallia Transpadana de

Givenchy-en-Gohelle
Givenchy-en-Gohelle is a commune of northern France. Population (1999): 2,093.

Administration

Givenchy-en-Gohelle is located in the arrondissement of Arras, in the Pas-de-Calais département. It belongs to the communauté d'agglom

Read More...

Gallia Cisalpina
Cisalpine Gaul (Latin: Gallia Cisalpina, meaning "Gaul this side of the Alps") was a province of the Roman Republic, in Emilia and Lombardy of modern-day northern Italy. Sometimes referred to as Provincia Ariminum. Gallia Transpadana de