:: wikimiki.org ::
| Japansk |
Japansk:För den brittiska musikgruppen, se Japan (musikgrupp).
Japan är en konstitutionell monarki (kejsardöme) i östligaste Asien, bestående av ett antal öar i Stilla havet öster om fastlandet. De fyra största öarna är Honshu där huvudstaden Tokyo ligger, Hokkaido där bland annat staden Sapporo ligger, Kyushu och Shikoku. Väster om Japan ligger Japanska havet och söderut Östkinesiska havet. På fastlandssidan på andra sidan Japanska havet ligger Ryssland, Kina, Nordkorea och Sydkorea.
På japanska heter landet 日本, vilket kan uttalas antingen Nippon eller Nihon. Namnet betyder solens ursprung. Det västerländska namnet kommer från den kinesiska läsningen av 日本. Att detta uttal fick genomslag i västvärlden tror man beror på de portugisiska sjöfarare som var de första européer som rapporterade om landets existens efter expeditioner till Malaysia.
Med sina 127 miljoner invånare på en yta av 377 835 km² är Japan ett av de mest tättbefolkade länderna i världen.
Historia
Huvudartikel: Japans historia
Japan har troligtvis varit bebott sedan 500 000 år tillbaka. De tidigast daterade kvarlämningarna (verktyg gjorda av sten) härstammar från kring 12 000 f.Kr, och ungefär från den tiden räknar man att Japans äldre stenålder, ofta benämnd med det japanska namnet Jomon, inleddes.
Mycket lite är känt om Japans förhistoriska förflutna men 11 februari, 660 f.Kr räknas traditionellt som den dag då det japanska kejsardömet grundades. Detta enligt de två japanska delvis historiska, delvis mytologiska krönikor som skrevs i 700-talets början, Nihonshoki och Kojiki.
Från slutet av 1800-talet och fram till 1945 var Japan det mäktigaste riket i östasien. Under andra världskriget besegrades man dock av de allierade med USA i spetsen.
Politik
Japan har ett demokratiskt statsskick som bygger på en konstitution som antogs 1947. Kejsaren är statsöverhuvud för Japan men har ingen makt i praktiken. I stället är högsta beslutande organ Japans parlament med 732 medlemmar uppdelade i två kammare, första kammaren och andra kammaren. På japanska kallas parlamentet 国会 kokkai, vilket betyder nationalförsamling. Japans parlament är, precis som Japans lagar och författning, skapade efter tysk modell. På engelska kallas parlamentet för diet, även om diet, från medeltidslatinets dietas, bara är ett annat namn för en beslutande församling.
Parlamentarikerna väljs in till bägge kamrarna genom allmänna val. Ämbetsperioden skiljer sig dock: fyra år för andra kammaren och sex år för första kammaren. Från kokkai väljs sedan en premiärminister baserat på det parti som fick flest röster. Formellt sett blir han uttagen av kejsaren men detta är endast en symbolisk handling.
Åldern för rösträtt i Japan är 20 år. Men eftersom man i Japan börjar räkna en persons ålder vid 1 istället för 0 år, så motsvarar det en åldersgräns på 19 år med vårt sätt att räkna ålder. Dessutom räknas inte myndighetsåldern utifrån ens födelsedag, utan vid en viss dag på året blir alla som fötts ett visst år myndiga.
国会国会国会国会国会国会国会国会国会国会国会
Japan har hållit en konservativ profil under de senaste decennierna och för tillfället har Liberaldemokratiska partiet tillsammans med Nya komeito majoritet i bägge parlamentskamrarna. Liberaldemokratiska partiet har, med undantag av valet 1993, haft regeringsmakten sedan 1955. De partier som finns representerade i parlamentet är:
Det politiska livet i Japan är extremt mansdominerat – i första kammaren finns exempelvis 446 män och 34 kvinnor. Kvinnlig rösträtt infördes först 1947.
Administrativ indelning
Huvudartikel: Japans prefekturer
Japan består av följande 47 prefekturer:
Geografi
Oita
Japan är beläget vid Stilla havets västra kust och består av fyra större öar, samt omkring 3600 andra mindre öar. Nordligaste delen består av ön Hokkaido och den sydligaste utposten är Ryukyuöarna (däribland Okinawa). Japans läge och terräng har uppkommit av dess läge mellan de tektoniska plattorna Stillahavsplattan och den eurasiska plattan. Detta har bidragit till att Japans yta är ca. 73% täckt av berg varav ett flertal är aktiva eller inaktiva vulkaner, däribland det högsta berget Fuji (3776 m).
Naturkatastrofer
Den seismiska aktiviteten är hög och lågintensiva jordbävningar förekommer i princip hela landet, upp mot 1500 om året. Utöver det drabbas Japan ofta av tyfoner och även tsunamivågor. Tornados är faktiskt ganska ovanliga i Japan.
Ekonomi
Japan är världens nominellt största ekonomi efter USA, men världens tredje största ekonomi om man räknar PPP, då också efter Kina. Japans ekonomiska situation är i dagsläget relativt svag men dock stabil. Man har ännu inte återhämtat sig från den ekonomiska kollapsen inom bank- och byggsfären i början av 1990-talet. Landet försöker öka de utländska investeringarna och förenkla byråkratin för att få fart på tillväxten. De japanska storföretagen visar goda vinster medan de små- och medelstora fortfarande har problem. Köpkraften hos konsumenterna är stark men japanerna har visat sig vara ovilliga att börja handla eftersom det fortfarande finns en stor oro inför ett nytt ras.
Japan är starkt beroende av import för sin råvarutillförsel. De importerar stora mängder olja och naturgas ifrån Persiska viken och är även den största uppköparen av kol ifrån Australien. Japanerna producerar dessutom bara 40% av sin egen mat inom landet, resten importeras.
Demografi
Japans befolkning är både etniskt och lingvistiskt homogen (se japaner), men det finns ett antal etniska minoriteter i landet. De två historiska etniska minoriteterna är ryukyuaner i Okinawa (Ryukyu-öarna) i söder samt ainu på Hokkaido i norr. Den ryukyuanska befolkningen uppgår till ungefär 1,5 miljoner medan Ainu-befolkningen är svårare att avgöra p.g.a. att de flesta med Ainu-bakgrund gömmer sin identitet; antalet har uppskattats till allt mellen 20 000 och en miljon. Dessutom finns det en distinkt koreansk minoritet som uppskattas till en dryg miljon. Under 1990-talet arbetskraftsinvandrade en del sydamerikaner (främst brasilianer av japanskt ursprung) av vilka 250 000 fortfarande bor kvar i Japan. I övrigt finns en kinesisk och en fillipinsk minoritet på ungefär en halv miljon var. Övriga folkgrupper uppgår sammanlagt till cirka 240 000 personer.
Näringsliv
Den japanska industrin anses vara en av världens effektivaste och mest vinstrika. Exemplen på framgångsrika företag är många inom t.ex. elektronik- och fordonsindustrin. Dessa framgångar är resultatet av ett ständigt arbete med att förbättra kvaliteten och höja produktionstakten. Ett exempel är då de japanska motorcykeltillverkarna på några få år under 1960-talet konkurrerade ut de anrika engelska märkena. De produkter man sålde var helt enkelt av högre kvalitet och hade ett lägre pris.
Som arbetskraft anses japanerna vara ytterst lojala mot sina arbetsgivare, det är inte ovanligt att man stannar hos samma arbetsgivare under hela sitt yrkesliv. Det är också vanligt med mycket övertidsarbete och kort semester.
Valjakt
Tre länder fortsätter med valjakt trots förbudet från 1986. Japan är ett av dessa. Miljöorganisationen Greenpeace hävdar att Japan köper andra länders röster i valfångstfrågan. Greenpeace har skrivit till Sveriges regering, och bett dem att offentligt ifrågasätta Japans påstådda rösthandel, samt att åtaga sig att gå emot Japans rösthandel tillsammans med andra länder som är motståndare till valjakt.
Utbildning
I Japan har utbildning länge spelat en viktig roll i samhället. Redan 1872 infördes obligatorisk skolgång, som ett led i moderniseringssträvandet som kom i och med meijirestaurationen. I stort sett hela befolkningen förmodas ha varit läskunnig redan vid 1900-talets början. En demokratisering av skolan inleddes efter andra världskriget, under den amerikanska ockupationen av Japan. Det system med 6 + 3 år av obligatorisk utbildning följt av 3 + 4 år av frivillig utbildning som etablerades då gäller än idag.
amerikanskaDen obligatoriska skolgången består av 6 år shōgakkō (motsvarande svenska låg- och mellanstadie) och 3 år chūgakkō (motsvarande svenska högstadiet). Efter detta följer tre års frivillig, avgiftsbelagd fortsättningsskola, kōkō (motsvarande gymnasiet) dit så många som 96% av japanerna fortsätter. Omkring 30% fortsätter därefter till den vanligtvis 4 år långa högre utbildningen och ett av Japans 580 olika daigaku (universitet) eller ett av 660 yrkesinriktade högskolor med kortare (oftast 2-3 år) utbildning, tankidaigaku (ungefärlig översättning, korttidsuniversitet). Intagning sker generellt med att man gör ett antagningsprov till varje enskilt universitet man är intresserad av, och först sedan efter att man blivit antagen och valt universitet kan välja vad det är för ämnen man vill studera. Skoluniform är ett obligatorium fram till universitet.
Japanska skolor är omtalade i västvärlden för att de ska ha en jämförelsevis hård disciplin. Sant är att en japansk skolungdom går till skolan hela 243 dagar om året, till skillnad från en svensk som går 180. Det är också sant att många tvingas gå i så kallad juku, extraskola, och att japanska elever trots oftast större klasser klarar sig bra i internationella kunskapsjämförelser. Men, på universitetsnivå sänks tempot betydligt. Efter att ha studerat hårt i 12 år eller kanske ännu längre för att komma in på ett prestigefyllt universitet, och med tanke på att man om fyra år kommer slussas ut i den brutala japanska arbetsmarknaden, tycker många japanska studenter att universitstiden framför allt är en tid då man ska roa sig med sådana aktiviter som man varken tidigare eller senare har tid för.
Huvudstaden
disciplin
Tokyo är de facto Japans huvudstad. Här finns Kokkai, alla ministerier, högsta domstolen och Tokyo är Japans politiska och ekonomiska centrum. Någon lag som officiellt flyttar huvudstaden från Kyoto till Tokyo har aldrig stiftats. År 1950 stiftades dock en lag om stadsplanering där Tokyo omtalades som huvudstaden och 1956 definieras huvudstaden i lagen "konsolidering av huvudstadsområdet" som allt inom 50 kilometers radie från Tokyos centrum.
Vid vilken tidpunkt huvudstaden flyttade från Kyoto till Tokyo är dock föremål för kontroverser. År 1868 blev Tokyo en egen prefektur, 1868 bytte Edos slott namn till Tokyos slott och år 1869 blev Tokyos slott kejsarens egendom.
Än idag har det kejserliga dekret som förklarar att Kyoto är huvudstad inte ändrats. Det finns vissa som hävdar att Kyoto på grund av detta dekret ännu är Japans huvudstad alternativt att både Tokyo och Kyoto är huvudstad (japanska har flera synonymer för huvudstad och man använder olika ord för de två huvudstäderna).
Nara var landets första permanenta huvudstad, under åren 710-784.
Kultur
Japansk kultur har utvecklats starkt över åren, från den ursprungliga Jomonkulturen till dess nuvarande "hybridkultur" som förenar såväl europeiska, amerikanska och östasiatiska influenser. För många som bor utanför Japan ses landet som en symbol för att leva med det nya jämsides med det gamla.
Jomon]Under Tokugawa-shogunatet inleddes en nationell isolering (på japanska kallad 鎖国; sakoku, ung. översättning "kedjat land") som skulle vara i över 200 år, från 1641 till 1853. Under denna period stängdes landet nästan (men inte helt) av från omvärlden och detta bidrog ytterligare till den japanska kulturens särprägling. Det var under denna period som geishor, sushi och många andra kända kulturfenomen kom till eller utvecklades till vad det är idag.
Modern japansk kultur
Det nutida Japans kultur är mångfacetterad och ganska svåröverskåderlig. Sedan 1980-talet har japanska tecknade serier, tv-serier och filmer (anime och manga) växt i popularitet i västvärlden, inte minst i Sverige. Intresset för japanska dokusåpor och liknande program är inte stort men växer alltjämt hos manga och anime-konsumenter. Bland filmregissörer är Akira Kurosawa tveklöst den mest välkände. Bland ännu aktiva filmregissörer har Takeshi Kitano väckt störst intresse utomlands med sina ofta våldsamma filmer där han själv ofta spelar huvudrollen. Den japanska popmusiken (populärt förkortad jpop) har inte vunnit något fotfäste att tala om i västvärlden men den japanska musikindustrin är bland de största i världen och japanska musikgrupper säljer multum inte bara i Japan utan även i andra delar av Öst- och Sydöstasien.
Västerländskt inflytande
Även om den japanska isoleringen har varit över i 150 år kan man som västerlänning slås av hur lite inflytande utländska företeelser har på den inhemska mediemarknaden. De få som känner igen den i västvärlden dyrkade tv-serien The Simpsons har antagligen bara sett dem i en reklam för en viss produkt de medverkade i. De som känner till South Park-figurerna har troligtvis sett dem som gosedjur. I filmernas värld är det bara det nästan bara de allra största Hollywood-filmerna som får genombrott, annars är det mestadels inhemsk produktion som dominerar marknaden. Detta beror naturligtvis i stor del på att Japan, likt USA har en enorm produktion av alla olika slags media, dels att japansk humor och uttryckssätt ofta kan vara väldigt annorlunda från västerländska diton, vilket gör att viss västerländsk humor och vissa västerländska koncept inte fungerar lika bra i Japan som i västvärlden.
Se även Japansk konst, Japansk mytologi, Japansk litteratur
Religion
Den första religionen som tog form i Japan är shinto, som växte fram ur de folkliga föreställningarna på den tiden. Dess första heliga skrift var Kojiki, där myten om hur det japanska riket kom till finns nedtecknad. Japans förste kejsare, avkomma till solguden Amaterasu, då under namnet Iwarebiko, postumt "Jinmu", grundade enligt myten det japanska kejsardömet 660 f.Kr.
Samtidigt som den kinesiska kulturen började strömma in på 400-talet kom konfucianismen till Japan. Denna tillförde till statsreligionen en känsla av plikt och disciplin.
Buddhismen sägs ha införts till Japan av Prins Shotoku (574-622) men den var redan innan 600-talet en accepterad andra religion.
Kristendomen nådde Japan via portugisiska missionärer på 1500-talet, och rönte stor framgång med flera hundra tusen omvända (när en daimyo konverterade ansågs också alla hans undersåtar konvertera vilket delvis förklarar de höga siffrorna). Denna framgång var dock kortvarig då kristendomen betraktades som ett hot av de dåvarande styrande i Japan och den förbjöds 1614, varpå förföljelser av kristna blev utbredda. Vissa fortsatte dock att utöva sin religion i hemlighet och 1869 blev kristendomen åter tillåten. Shinto var länge statsreligion, speciellt mellan åren 1868–1945 då den användes för att piska upp nationella stämningar, men idag är stat och shinto åtskilda. Kejsaren är sedan Japans kapitulation i andra världskriget officiellt inte en gudomlighet, men betraktas fortfarande som det bland många äldre, som växte upp innan kriget.
Om man idag frågar en Japan vilken religion han eller hon tillhör ska man inte bli förvånad om man får till svar att personen i fråga inte bara är buddhist och shintoist utan dessutom konfucianist. Japans religion präglas av sin mångfald och s.k. synkretism - de olika religionerna smälter samman med varandra. En vanlig japan firar shintofestivaler, studenter ber innan sina prov, par gifter sig i kristna kyrkor och begravningar hålls i buddhisttempel.
De officiella siffrorna är dock att 54% är shintoister, 40% buddhister, 0,7% kristna och 4,7% uppger andra trostillhörigheter, exempelvis shamanism eller en av de många religiösa sekter som uppstått på sistone.
Flora och fauna
Förhistoria
Japan har i under tidigare geologiska tidsåldrar haft landförbindelse
med både nuvarande Ryssland och Korea. Förbindelsen mellan Japan och Korea bröts
inte förrän den senaste istiden. Både djur och växter är därför till
relativt stor andel endemiska arter med släktingar på den asiatiska
kontinenten. Som exempel kan nämnas att våra stora trädslag Gran,
Tall, Björk, Vide, Al, Bok, Ek och Poppel finns representerade med
olika arter. En del av dessa som t ex Blåskatan (Cyanopica cyanus) har tidigare haft en
utbredning i Asien men trängdes ut i sina randområden av
klimatförändringarna och finns idag i Europa och östra Asien.
Historia
Europas tidigaste kontakter med Japan var mycket restriktiv från
Japanernas sida. Vid sent 1600-tal bedrev Holland en viss handel med
Japan men hölls isolerade på en ö i Nagasakis hamn. Lite var därför
känt om både den japanska kulturen och naturen i västerlandet under
denna tid. Bland de västerlänningar som småningom kom att sprida
kunskapen om Japans flora märks Linnés lärjunge Carl Thunberg. Han
tjänstgjorde som läkare vid den Holländska ambassaden i Nagasaki och
kunde utforska den Japanska floran. I hans samlingar fanns 500
tidigare okända arter.
Till de träd som väckte uppmärksamhet i västerlandet var det i Japan
viktiga timmerträdet Sugi, Cryptomeria, som upptäckes av
Cunningham i början av 1700-talet och blev på modet i Europeiska
trädgårdar.
Skogen
Trots landets höga befolkningstäthet och höga efterfrågan på mark
täcker skogen i Japan 2/3 av landets yta. Detta beroende på att dessa
skogar växer i bergstrakter av sådan topografi att risodling och
bebyggelse i någon större omfattning inte kan bli aktuell. Skogen är
däremot en värdefull råvara för byggnationer och har brukats ganska
omfattande genom hela landets historia och i dag bedrivs skogsbruk på
90% av skogsarealen. Den återstående tiondelen är troligtvis av
avgörande betydelse för att binda upp vattenflöden vid de ihärdiga
regnen och undvika översvämningar i lägre delar, som vanligt är det
förstås inte så ädla skäl som omtanke om andra områden som hindrat en
vidare exploatering även på dessa områden utan bristande ekonomi i att
bedriva skogsbruk i dessa otillgängliga trakter. Japan importerar
istället mycket timmer, främst från Indonesien och Malaysia.
Återplanteringsprogram finns för skogen och den återplanteras främst
med barrträd. Det viktigaste virkesträdet är Sugi, Cryptomeria japonica, som behöver god vattentillgång för att växa snabbt. Det är
dock främst statliga skogar som återplanteras vilket gör att en stor
andel av skogen är av en självsådd ganska blandad lövskog. De
privatägda markerna är uppdelat mellan ett stort antal små skogsägare
vilket också gör skogsbruket mindre effektivt. Utmärkande för de
japanska skogarna i jämförelse med de svenska är den stora variationen
med många olika trädarter.
De Japanska skogsområdena omfattar subtropisk skog, tempererad skog
och barrskog där den senare finns i de högst belägna och nordligaste
trakterna medans de subtropiska finns i lågläntare delar i
söder.
I de täta lövskogarna är marken alltid skuggad så snart löven har
kommit på träden, markvegetationen är därför mest tidiga vårblommor
som sippor och skuggtåligare växter som vissa ormbunkar och pioner.
Till dessa skuggväxande växter hör också ett helt släkte Kallaväxter,
Arisaema. Dessa anses mycket vackra och har på grund av sin skönhet
skövlats i stor omfattning och de är idag akut hotade. I de
subtropiska skogarna som är ständigt gröna är även klätterväxter som
lianer som växer sig lika höga som träden och brer ut sig i krontaket.
För de flesta japaner är dock skogen något man har ganska lite insikt
i. Den svenska allemansrätten är långt borta, privata skogar som utgör
huvuddelen av skogsarealen är totalt förbjudet område. Även de
skogsområden som inte är avlysta av den anledningen är av gemene man
okänd, den omsusas av mycken mystik och sägner om att man kan bli
kvarhållen av andliga väsen i skogarnas mörker. Skogar saknar därför
till största delen stigar och den ofta höga och frodiga växtligheten
gör skogarna även i de mellersta och nordligare delarna som till
artförekomsten ligger ganska nära svenska sydliga skogar betydligt mer
tätvuxna och mörka. Friluftslivet företes i första hand i anslutning
till vattendrag och på senare år har det blivigt populärare att vandra
sig upp i bergen både till fots på sommaren och på skidor på vintern.
Växter i den japanska kulturen
Trädgårdar och odlingar har en central plats i den japanska kulturen.
I jämförelse med västerländska trädgårdar har växter med
iögonenfallande blommor inte en lika framträdande roll, det handlar
mer om form och trädväxter. Detta ställs på sin spets i bonsai där man
odlar små långsamväxande träd av vanliga skogssorter som Tall och En i
krukor och vårdas pretentiöst under lång tid för att växa på ett
vackert sätt. Och så finns förstås Körsbär själva sinnebilden för det
blomstrande Japan som numer främst finns odlade i varianter som är
framtagna med tanke på sina fina blommor snarare än frukterna. Det är
en stor folkfest att betrakta den korta körsbärsblomningen, människor
vallfärdar i mängder till de vackraste planteringarna under blomningen
det är allmän folkfest och ses som vårens ankomst. Det finns dock kvar
en del körsbär i skogarna och även den vilda körsbärsträden skall vara
en stor fägring för ögat.
Djurliv i den japanska naturen
Djurlivet är tack vare den relativt låga mänskliga aktiviteten i de
Japanska skogarna relativt ostört för att vara ett så tättbefolkat
land. Bland de större djuren märks vildsvin, harar, antiloper, rådjur
och apor liksom den Japanska jättesalamandern.
Den Japanska jättesalamandern, Andrias japonicus, är världens
största groddjur och har tillsammans med sina två andra
familjemedlemmar egenheten att den saknar gälar. Den lever uteslutande
i syrerika strömmande vatten och tar där upp sitt syre direkt genom
huden från vattnet. Den kan bli upp mot 60 år gammal och anses som en
delikatess. Arten är nu tyvärr hotad bland annat på grund av jakt
Ett av de däggdjur man ser oftast i Japan är vesslor. Tyvärr är det
för de flesta oftast vid vägkanten man ser dem, de är vanliga
trafikoffer.
Ett vanligt djur i japanska skogar är Mårdhunden
(Nyctereutes procyonoides) som finns över hela landet. Det är ett djur som vi inte är så vana att se här i Sverige, även om vi kanske snart kommer
att bli det eftersom det är på stark frammarch i Finland och vandrar
in över gränsen. I Japan går däremot stammen tillbaka något på grund
av att den trängs undan av civilisationen och drabbas av rabies. Den
är ett hunddjur men äter trots det mest växter och insekter, är
nattaktiv och ses sällan dagtid. I norra delarna av landet går den i
ide över vintern.
Kamoshika, Nemorhaedus crispus, är ett getliknande djur som lever
i skogarna på bergssluttningar på 1500 till 2500~m höjd. Den var
tidigare hotad av okontrollerad jakt men är i dag fredad och anses
inte längre vara hotad trots att det är en endemisk art i Japan. Den
för en ganska diskret tillvaro och är främst framme och äter under
gryning och skymning och däremellan håller den sig dold i bergen gärna
i grottor. De har mycket gott luktsinne och hörsel och ger ifrån sig
högljudda varningsljud när de upptäcker någon fara.
En annan av Japans kända karaktärsarter är den karismatiska och
omtyckta Japanska makaken (Macaca fuscata). Det är världens
nordligast levande apa och finns över hela Japan undantaget Hokkaido.
Den håller till i skogarna från kusten och upp i bergen till 1500 m
höjd och har tjock päls för att klara det kalla klimatet. Det är en
uppfinningsrik apa som utvecklat olika födogrenar och äter växter,
insekter, alger och havsdjur. Den har blivit mycket studerad för sitt
komplicerade sociala beteende.
Det är inte förvånande i de södra delarna av landet i de subtropiska
skogarna den största artrikedomen även av djur finns, med för oss lite
mer exotiska släkten som flygekorrar, flygande hundar och dugonger.
Fåglar
Fågellivet är relativt artrikt med ca 600 arter varav 18 är
endemiska. En udda fågel som spelat en lite större roll i Japan i alla
fall för ainufolket är Blakistones fiskuggla (Ketupa blakistoni) som av dem hölls helig. Det är en uggla som
specialiserat sig på fisk och kräftor, fisken slås i vattnet från
luften medan den vadar runt på grunt vatten för att fånga kräftorna.
De Japansk trana (Grus japonensis) vördas
även av andra japaner. Båda dessa fåglar är idag mycket ovanliga och
hotade av utrotning i Japan, Fiskugglan av miljöföroreningar och
tranan av att de sumpmarker där de häckar dikas ut för jordbruk eller
bebyggelse. Som tur är är ingen av dem endemisk, men läget är ändå
kritiskt för båda arterna.
Mejiro, Zosterope japonicus, är en karaktärsfågel i det
japanska landskapet. Det är en liten sångare som lever främst i bergen
under sommaren men ses framför allt under vintern när den kommer ner
till låglänta trakter och är en flitig gäst på de japanska
fågelborden. Den lever på en blandad föda av insekter bär frukter och
nektar. Att sätta ut mat åt vilda fåglar på fågelbord som i Sverige är
utbrett även i Japan men utbudet på dessa bord skiljer sig
kraftigt. Medans frön och nötter dominerar här hemma är det mycket
frukt på de Japanska fågelborden.
Jakt
Jakt förekommer i de japanska skogarna efter vilda djur. Flera av de
tidigare vanliga jaktbytena som Kamoshika, räv och fasan är numera
helt eller delvis fredade. Mårdhunden jagas dock fortfarande för
pälsens skull, årligen ca 70000 djur. Vildsvinen är också vanliga
jaktbyten.
Japan har runt världen gjort sig kända för att trots den mycket starka
världsopinionen mot valfångst fortsätta med det. Flera av de stora
valarna som lever i grundare delar av haven runt Japan är nära
utrotning vilket bara har medfört att man flyttat ut och jagar valar i
djuphaven längre ut till havs i stället. Det är tyvärr ingen isolerad
fråga. Japan visar i världspolitiska sammanhang en mycket likgiltig
hållning i fråga om alla hotade djurarter speciellt utanför sina egna
gränser. Japan är världens största importör av mysk, olika
sköldpaddsprodukter, elfenben (till hankos) och är även en
stor importör av alligator- och varanskinn.
Världsarv
- Buddhistiska monument kring Horyu-ji
- Gusuku – rester från kungariket Ryukyu
- Himeji-jo
- Fredsmonumentet_i_Hiroshima - Genbakukupolen
- Historiska monument från antika Kyoto (Kyoto, Uji och Otsu)
- Ryouan-ji - "Den fridfulla drakens tempel" i Kyoto
- Historiska monument från antika Nara
- Historiska byar i Shokawa-dalen
- Itsukushima Shinto-templet
- Shirakami-Sanchi
- Nikko-templen
- Yakushima
- Heliga platser och pilgrimsvägen längs Kiibergskedjan
- Shiretokohalvön
Externa länkar
- [http://hanami.ath.cx/ Hanami Web -Japan] (engelsk)
- [http://www.shibuya.se/ SHiBUYA] Informativ sida om Japansk Populärkultur. Recensioner, förhandstittar och mycket mer. Uppdateras näst intill dagligen.
- [http://www.kantei.go.jp/foreign/index-e.html Det japanska kabinettet]
- [http://www.kantei.go.jp/foreign/constitution_and_government_of_japan/constitution_e.html Den japanska konstutionen]
- [http://www.sangiin.go.jp/eng/ Senatens hemsida]
- [http://www.shugiin.go.jp/index.nsf/html/index_e.htm Representanthusets hemsida]
- [http://www.theforeigner-japan.com/ The Foreigner - Japan] (engelsk)
- [http://www.konnichiwa.prv.pl Japonia - Konnichiwa] (polsk)
Kategori:Asiens länder
Kategori:Östater
Kategori:Japan
Kategori:Wikipedia:Veckans samarbete
als:Japan
ja:日本
ko:일본
ms:Jepun
simple:Japan
th:ประเทศญี่ปุ่น
zh-min-nan:Ji̍t-pún
Japan (musikgrupp)Japan var ett brittiskt rock/pop-band, som bildades 1974. Orginaluppstättningen bestod av: David Sylvian (född David Batt), Mick Karn (född Anthony Michaelides), Rob Dean, Steve Jansen (Sylvians bror, Steve Batt) och Richard Barbieri. Japan började spela glamrock, influerade av David Bowie, The New York Dolls och Motown. Japan debuterade på skiva med Adolescent Sex (1978) och därefter Obscure Alternatives samma år. Båda sålde bra i Japan, men ingen annanstans. Deras tredje album, Quiet Life (1979), var en musikalisk vändpunkt då bandet gick ifrån mycket av sin tidigare väldigt gitarrbaserade musik och istället började göra mer elektronisk musik, med mer tonvikt lagd på syntar och Mick Karns unika basljud.
Deras följande två album, Gentlemen Take Polaroids (1980) och Tin Drum (1981) fortsatte att bredda publikbasen i och med att bandet fortsatte att förfina sitt unika sound och blev ett av de mest framstående och drivande banden i den nyromantiska rörelse som växte fram i slutet av sjuttiotalet/början av åttiotalet. (bl.a. har Duran Duran inspirerats mycket av Japan, som även producerat Duran Duran. Den största skillnaden mellan Japan och Duran Duran är att Duran Duran lyckades med det som Japan aldrig lyckades med; att få en megahit.)
Tin Drum (1982) blev deras sista LP tillsammans efter flera år av konflikter inom bandet. Trots detta så blev singeln Ghosts den mest framgångsrikia singeln Japan någonsin producerat, då den nådde femteplatsen på listorna i Storbritannien
De flesta av originalmedlemmarna gick vidare till andra musikaliska projekt. Den mest framgångsrike är David Sylvian, som har spelat in flera album med berömda och aktade musiker, bla Yellow Magic Orchestra-legenden Ryuichi Sakamoto. Ett försök till återförening skedde 1991 i form av Rain Tree Crow (utan Sylvian dock). Försöket blev ett ganska misslyckat sådant och enbart en platta producerades innan medlemmarna än en gång gick skilda vägar.
Kuriosa om bandet:
- Deras image inspirerade mangakan Kaoru Tada: det påhittade bandet Beehive ur hennes manga Ai shite knight är baserad på dem.
- Karn var ursprungligen sångare i bandet, men när bandet skulle äntra scenen på deras första spelning fick han sådan scenskräck att David fick ta över rollen som sångare.
- Barbieri spelar keyboard i konst-rockbandet Porcupine Tree och han släppte sin första soloplatta, Things Burned 2005 (Racket Records)
Diskografi
- Adolescent Sex (1978)
- Obscure Alternatives (1978)
- Quiet Life (1980, Storbritannien #53)
- Gentlemen Take Polaroids (1980, Storbritannien #45)
- Tin Drum (1982, Storbritannien #12)
- Oil On Canvas (1983, Storbritannien #5)
Kategori:Brittiska musikgrupper
KejsardömeTitel på monarken i vissa monarkier, som därav brukar kallas kejsardömen. En kejsare anses finare än en konung, även om denna skillnad i våra dagar inte har någon praktisk betydelse.
Kejsare listas under sina respektive riken nedan.
Historik
Rom
Ordet kejsare kommer av det romerska familjenamnet Caesar och dess mest kände bärare, den romerske diktatorn Gajus Julius Caesar (mördad 44 f.Kr). C:et och ae:t i Caesar uttalas i klassiskt latin som K resp. aj. Efterföljande kejsare av det romerska riket tog hans efternamn som sin titel för att legitimera sin ställning med ett slags fiktiv adoption. Jämför "Caesar" med ordet kejsare, det tyska ordet "Kaiser" eller det ryska "Tsar". Engelskans "emperor" kommer däremot av titeln imperator, som också blev en av kejsarens titlar.
Västeuropa och Amerika
Västrom och Tysk-romerska riket
Europeiska kejsare måste krönas av påven, till skillnad från kungarna, som kröntes av en ärkebiskop. Frankerriket och katolska kyrkan sammansmalt på 700-talet under kung Pippin den lille, och katolska kyrkan erhöll land i mellersta Italien så att Kyrkostaten kunde upprättas. Påven krönte Pippins son Karl den store till kejsare år 800 vilket blev ett tecken på påvedömets och Frankerrikets allians.
Karl den store var den förste kejsaren i Västeuropa sedan det västromerska rikets fall, och formellt sett var han inte kejsare av Frankerriket utan just romersk kejsare och hans kröning sågs som ett återupptagande av den västromerska successionen.
Snart uppstod frågan hur makten skulle vara fördelad mellan kyrka och stat. Påvarna hävdade att kyrkan skulle styra inte bara över religiösa frågor, utan också över världsliga ting – som att godkänna kejsare. Karl den store motsatte sig dessa krav och krävde dessutom inflytande över kyrkan, som t.ex. då det gällde att utnämna biskopar. När det var dags för sonen, Ludvig den fromme, att krönas 813 satte denne själv på sig kronan för att visa vem som bestämde. Den långa följetongen om maktkampen mellan kejsarmakt och påvemakt – världslig och andlig makt – hade inletts på allvar.
Teologen Augustinus skrev på 400-talet i sin bok Om Gudsstaten hur kungar och kejsare skulle arbeta med att få människorna med sig, men han hävdade att den högsta ledningen skulle ligga hos kyrkan. När Frankerriket föll sönder på 800-talet drogs den katolska kyrkan in i stridigheter, och påvar tillsattes av furstar och kungar som stärkte sin egen makt. Katolska kyrkan behövde reformeras, men istället för att kyrkan reformerades drogs kejsarmakt och kyrkan in i en ännu djupare strid som skulle vara i flera hundra år. I denna s.k. investiturstrid stödde biskoparna kejsarna, medan stormännen runt kejsaren stödde påven.
Striden mellan påvemakt och kejsarmakt slutade med kaos och uppsplittring i Tyskland under 1200-talet. Kejsarsuccessionen fortsatte dock. Från början ansågs varje västeuropeisk kristen kung i princip kunna bli vald till kejsare men så småningom knöts kejsarvärdigheten till det Tysk-romerska riket. Varför de tyska kejsarna skulle blanda sig i händelserna i Italien förklaras med tanken på ett imperium av klassisk romerskt slag och successionen från Romerska riket. Ett sådant imperium behövde behärska Italien och framför allt Rom, men genom Roms interna strider skadades kejsarmakten.
Många var de kungar som ville bli kejsare. Möjligen hyste Gustav II Adolf planer på att försöka bli kejsare av Tysk-romerska riket. En av dem som tar upp den frågan är Helmuth von Moltke.
1800-talets kejsare
Några år efter franska revolutionen tog Napoleon Bonaparte makten i Frankrike. Kungamakten hade störtats, och Napoleon ville inte återupprätta den utan skapa något nytt, så han utropade sig 1804 till fransmännens kejsare under namnet Napoleon I. Till skillnad från den tysk-romerske kejsaren, som valdes, bestämde han att hans kejsartitel skulle vara ärftlig. Som svar på Napoleons tilltag, som av de gamla monarkerna i Europa sågs som en provokation, särskilt som en arvskejsare måste anses som finare än en valkejsare, utropade sig den tysk-romerske kejsaren därpå till ärftlig kejsare av Österrike, ett kejsardöme som han skapade av sina arvländer i Tyskland (de nutida Österrike och Tjeckien), Italien, på Balkan samt Ungern, vars kungakrona han också hade ärvt.
Två år senare härjade Napoleons trupper i Tyskland, och det gamla Tysk-romerska riket, som redan sedan 30-åriga kriget inte var mycket mer än en statsförbund, bröt samman. Kejsaren, som ju ändå också var österrikisk kejsare, nedlade den romerska kejsarvärdigheten 1806.
Vid sin självständighet från Spanien respektive Portugal på 1820-talet blev såväl Mexico som Brasilien till en början kejsardömen. Även en korttida härskare i det lilla Haiti kallade sig kejsare.
När Otto von Bismarck upprättade Tyska riket (Tyskland) 1871 blev den preussiske kungen tysk kejsare, för att han skulle ha samma värdighet som sin österrikiske rival om makten i det sammanfallna Tyska förbundet och som den besegrade Napoleon III av Frankrike. I Brittiska imperiet ville man inte vara sämre, men eftersom den brittiska kronan ansågs böra fortsätta vara kunglig såsom den alltid hade varit, skapade man 1876 i stället ett kejsardöme av sina besittningar och vasallstater i Brittiska Indien.
Östromerska riket och Ryssland
Medan Västrom gick under på 400-talet levde det Östromerska riket kvar fram till 1400-talet. När den ryske tsaren lade sig till med titeln imperator (kejsare), ansåg han sig, likt Karl den store från Västrom på sin tid, överta en kejserlig succession från Östrom. För detta fanns det även vissa dynastiska argument: en dotter till den siste Östromerske kejsaren hade gift sig med en tidigare rysk tsar. Båda väldena tillhörde dessutom den ortodoxa kristendomen.
Afrika och Asien
När européerna färdades ut från Europa stötte de på sina håll på härskare, som hade ett stort välde och en makt som mer påminde dem om en kejsares än en "vanlig" konungs. Dessa härskares titlar kom därför att översättas till kejsare på de europeiska språken. Bland dessa riken fanns Kina, Japan (som fortfarande är kejsardöme), Persien/Iran (shah har ibland översatts som kejsare) och Etiopien (vars härskares titel "konungarnas konung" inspirerade till att kalla honom för kejsare). I det medeltida Europa valdes en kejsare, medan titeln i Japan är ärftlig.
Kejsarriken
Sedan 1800-talet har inga varaktiga nya kejsardömen tillkommit, och samtliga europeiska kejsare har under 1900-talet lämnat sina troner. Det enda land som för närvarande är kejsardöme är Japan.
- Annam (nutida Vietnam)
- Brasilien (1822-1889)
- Bysans
- Centralafrikanska republiken (1977-1979)
- Etiopien (till 1974)
- Frankrike (1804-1814, 1815, 1852-1870)
- Indien (1876-1947) (under den brittiske monarken)
- Japan
- Kina (till 1911)
- Korea
- Mexiko (1822-1823, 1864-1867)
- Persien/Iran (till 1979)
- Rom
- Ryssland (till 1917)
- Tyskland (1871-1918)
- Tysk-romerska riket
- Österrike (1804-1919)
Se även
- Kejsarn av Portugallien
- Lista över kejsare av Indien
- Lista över kejsare av Japan
- Romerska riket
- Ryssland
- Österrike-Ungern
Kategori:Titlar
Kategori:Monarki
ja:皇帝
ko:황제
AsienAsien är jordens största och folkrikaste världsdel. Sedan 1700-talet har gränsen mellan Europa och Asien vanligen ansetts gå genom Uralbergen, Uralfloden, Kaspiska havet, Kaukasus, Svarta havet, Bosporen, Marmarasjön och Dardanellerna.
Geografi
Norra Asien
Denna term är ovanlig hos geografer, men refererar oftast till Rysslands asiatiska del, som är mer känd som Sibirien. Ibland inkluderas även norra delar av andra asiatiska länder, såsom Kazakstan, i norra Asien.
Det finns ingen absolut definition på hur denna term ska användas. Generellt syftar Centralasien på:
- de forna sovjetiska centralasiatiska staterna, det vill säga Kazakstan (förutom delen av landet som ligger i Europa), Uzbekistan, Tadzjikistan, Turkmenistan och Kirgizistan.
- Mongoliet och Xinjiang i västra Kina
- Afghanistan inkluderas ibland.
- före detta sovjetstater i asiatiska Kaukasien (inkluderas sällan).
Östasien (eller Fjärranöstern)
Detta område inkluderar:
- Stilla havet-öarna som utgör Taiwan och Japan.
- Nord- Sydkorea på Koreahalvön.
- Kina, men ibland enbart dess östra delar.
Ibland inkluderas även Mongoliet och Vietnam i Östasien. I mer informella sammanhang inkluderas även ibland Sydöstasien i Östasien.
Denna region inkluderar Malackahalvön, Indokina samt öar i Indiska oceanen och Stilla havet. Staterna regionen inkluderar är:
- I Indokina; Myanmar, Thailand, Laos, Kambodja och Vietnam.
- Malaysia, Brunei, Filippinerna, Singapore och Indonesien, som dock har vissa delar i Oceanien. Ibland inkluderas även Östtimor.
Staten Malaysia delas i två av Sydkinesiska havet, och har därmed både en del på fastlandet och en ödel.
Sydasien kallas ibland Indiska halvön. Regionen inkluderar:
- staterna runt Himalaya, nämligen Indien, Pakistan, Nepal, Bhutan och Bangladesh.
- östaterna i Indiska oceanen, nämligen Sri Lanka och Maldiverna.
Sydvästasien (eller Västasien)
Denna region kallas även Mellanöstern, som är en vanligare term i Europa och Amerika. Sydvästasien inkluderar:
- Anatolien (Mindre Asien), som utgörs av Turkiet.
- Östaten Cypern i Medelhavet.
- Levanten, som inkluderar Syrien, Israel, Jordanien, Libanon, Irak och den asiatiska delen av Egypten.
- Arabiska halvön, som inkluderar Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Bahrain, Qatar, Oman, Jemen och ibland Kuwait.
- Kaukasusregionen, som inkluderar Armenien, en liten bit av Ryssland, och nästan hela Georgien och Azerbajdzjan.
- Iranska platån, som inkluderar Iran och delar av andra stater.
Asiens självständiga stater
- Afghanistan
- Armenien
- Azerbajdzjan
- Bangladesh
- Bahrain
- Bhutan
- Brunei
- Burma (Myanmar)
- Cypern
- Filippinerna
- Förenade Arabemiraten
- Georgien
- Indien
- Indonesien
- Irak
- Iran
- Israel
- Japan
- Jordanien
- Kambodja
- Kazakstan (delvis i Europa)
- Kina
- Kirgizistan
- Kuwait
- Laos
- Libanon
- Malaysia
- Maldiverna
- Mongoliet
- Nepal
- Nordkorea
- Oman
- Pakistan
- Qatar
- Ryssland (delvis i Europa)
- Saudiarabien
- Singapore
- Sri Lanka
- Sydkorea
- Syrien
- Tadzjikistan
- Thailand
- Taiwan
- Turkiet (delvis i Europa)
- Turkmenistan
- Uzbekistan
- Vietnam
- Yemen
- Östtimor
Kolonier och områden med begränsad självständighet
- British Indian Ocean Territory
- Hongkong
- Macau
- Palestinska självstyret
Se även
- Mindre Asien
- Eurasien
Kategori:AsienKategori:Världsdelar
ja:アジア
ko:아시아
ms:Asia
simple:Asia
th:ทวีปเอเชีย
zh-min-nan:A-chiu
Honshu
Honshu (本州) är den största av Japans öar, och med en yta på nästan 228 000 km² är det världens sjunde största ö. Namnet betyder huvudprovinserna.
Den största staden på Honshu är Japans huvudstad Tokyo.
Kategori:Japan
ja:本州
ko:혼슈
Hokkaido
Hokkaido (北海道) är den nordligaste av Japans fyra stora öar och även namnet på den prefektur (alternativt län eller krets) som består av ungefär samma geografiska område. Tidigare hette ön Ezo (蝦夷) eller Ezoti (蝦夷地). Namnet betyder vägen till norra havet. På ursprungsbefolkningen Ainus språk heter ön Mosir. Hokkaido är även ett eget distrikt. Huvudort är Sapporo.
Historia
Hokkaido har varit ainufolkets hemland sedan urminnes tider. Många orter, exempelvis Sapporo, har namn som härstammar från ainuspråket.
Hokkaido kallades Ezo (蝦夷) fram till Meiji-restaurationen. En kort tid efter Boshinkriget år 1868 förklarade en grupp Tokugawalojalister anförda av Enomoto Takeaki (榎本 武揚 eller えのもと たけあき) ön som självständig under namnet Republiken Ezo, men upproret krossades i maj 1869. I några år efter Meiji-restaurationen var Hokkaido uppdelat i fyra län istället för dagens enda.
En jordbävning som mätte 8,0 på Richterskalan inträffade nära ön den 25 september 2003 klockan 19.50.07.
Geografi
Hokkaido län innefattar för utom huvudön flera mindre öar: Rishiri (利尻), Okushiri (奥尻) och Rebun (礼文). Japan hävdar även att de omstridda Kurilöarna (千島) ingår. Eftersom Hokkaidos status som län markeras av dō i länets namn omtalas Hokkaido sällan som Hokkaido län utom när det är nödvändigt att särskilja länet från ön. Det finns fortfarande många orörda skogar på Hokkaido och ön är den del av Japan som är glesast befolkad. På Hokkaido finns sex nationalparker, fem quasi-nationalparker (準国立公園) och tolv lokala naturreservat
Nationalparker
- Shiretoko (知床)
- Akan (阿寒)
- Kushiro-Shitugen (釧路湿原)
- Taisetsuzan (大雪山)
- Shikotsu-Toya (支笏洞爺)
- Rishiri-Rebun-Sarobetsu(利尻礼文サロベツ)
Klimat
Hokkaido är känt för sina svala sommrar (vilket lockar turister från resten av Japan) och kalla vintrar. Medeltemperaturen i augusti ligger kring 22°C, och i januari mellan -12°C och -4°C beroende på höjd och latitud.
Under vintern fryser Okhotskhavet vilket förhindrar marin trafik och stoppar det lukrativa fisket.
Större städer
Hokkaidos största stad är residensstaden Sapporo. Andra större städer är Hakodate i söder och Asahikawa i öns centrala del.
Administrativ indelning
Länet är indelat i fyra delar:
- Östra vägen (道東)
- Abashiri (網走)
- Shiretoko (知床)
- Akanko (阿寒湖)
- Kussharoko (屈斜路湖)
- Mashuko (摩周湖)
- Kushiro (釧路)
- Obihiro (帯広)
- Tokachigawa (十勝川)
- Södra kretsen (道南):
- Hakodate (函館)
- Yunokawa (湯の川)
- Noboribetsu (登別)
- Touyako (洞爺湖)
- Centrala kretsen (道央):
- Sapporo (札幌市)
- Otaru (小樽)
- Jozankei (定山溪)
- Shikotsuko (支笏湖)
- Furano (富良野)
- Biei (美瑛)
- Asahikawa (旭川)
- Sounkyo (層雲峽)
- Norra kretsen (道北):
- Wakkanai (稚内)
Ekonomi
Hokkaido är Japans främsta jordbruksområde. Här produceras mest ris och fisk i hela landet, och man producerar även mycket grönsaker.
Trots att det finns viss lätt industri (exempelvis papperstillverkning, bryggerier och livsmedelsproduktion) arbetar större delen av befolkningen inom servicesektorn. Turistindustrin är viktig, i synnerhet under de svala sommarmånaderna då besökare till de varma källorna kommer från hela Japan. Under vintern används skidåkning och andra vintersporter för att attrahera turister (1972 hölls vinter-OS här).
Kommunikationer
Hokkaidos enda landväg till resten av Japan är Seikantunneln (青函 トンネル eller せいかん とんねる). De flesta flyger till Hokkaido. Den största flygplatsen är New Chitose Airport (Shin-Chitose Kukou 新千歳 空港 eller しんちとせ くうこう) i Chitose (千歳 eller ちとせ) söder om Sapporo. Tokyo-Chitose är världens mest trafikerade flygrutt. Hokkaido kan också nås via färja från Sendai (仙台 eller せんだい), Niigata (新潟 eller にいがた) och vissa andra orter.
I Hokkaido finns ett ganska väl utbyggt järnvägsnät som drivs av Hokkaido Railway Company, men många orter kan endast nås via buss eller bil.
Kategori:Japans län
Kategori:Japans öar
Kategori:Japans prefekturer
ja:北海道
ko:홋카이도
simple:Hokkaido
th:ฮอกไกโด
Sapporo
Sapporo (札幌) är ett distrikt i och huvudort på Hokkaido, den nordligaste av Japans fyra stora öar som också är en egen prefektur. Staden har en befolkning på 1 860 892 invånare (2003) vilket gör den till Japans femte största stad. Stadsdelar i Sapporo är Chuo-ku, Kita-ku, Higashi-ku, Shiroishi-ku, Toyohira-ku, Minami-ku, Nishi-ku, Atsubetsu-ku, Teine-ku och Kiyota-ku. Sapporo's storstadsområde (Sapporo Major Metropolitan Area) har ca 2,5 miljoner invånare.
Namnet Sapporo är inte ursprungligen japanskt utan kommer från det språk som talas av urbefolkningen Ainu, och följaktligen är de japanska tecken som används för att skriva namnet valda efter uttal snarare än betydelse.
Sapporo är en relativt ny stad. Den grundades 1869 då den japanska regeringen efter den nyligen genomförda så kallade Meijirestaurationen beslutade att utveckla Hokkaido, som tidigare varit nästan obefolkat. Redan från början var Sapporo tänkt att bli administrativt centrum. Tidigare hade Hokkaido styrts från Hakodate, belägen på sydkusten, men denna stad ansågs olämplig av både militära och administrativa skäl.
År 1972 hölls de Olympiska vinterspelen i Sapporo. Se Olympiska vinterspelen 1972. Sapporo skulle även ha hållit Olympiska vinterspelen 1944, men det blev inställt på grund av andra världskriget.
Kategori:Orter i Japan
ja:札幌市
ko:삿포로 시
simple:Sapporo
th:ซัปโปโร
ShikokuShikoku (四国) är den minsta av Japans fyra stora öar. Namnet betyder 'de fyra rikena' och anspelar på att ön historiskt delades in i fyra provinser. Idag består ön av fyra prefekturer.
Kategori:Japans öar
ja:四国
ko:시코쿠
Östkinesiska havetÖstkinesiska havet (även Östkinesiska sjön), bihav till Stilla havet och ligger mellan Kina, Japan, Korea och Taiwan.
Till största delarna grunt hav förutom i ett litet område i öster där djupet överstiger 2000 meter. Havet påverkas av monsunvindar vilket ger stora årtidsvariationer i salthalt och temperatur.
kategori:Hav
Kina: Denna artikel behandlar Folkrepubliken Kina. Se även Kina (kulturellt område), Taiwan (Republiken Kina) och Kina (olika betydelser).
Kina, officiellt Folkrepubliken Kina (pinyin: ), är en stat i Asien som med sina över 1,3 miljarder invånare är världens folkrikaste land. Motsols räknat med början i norr gränsar den till Ryssland, Mongoliet, Kazachstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Afganistan, Indien, Nepal, Bhutan, Myanmar (Burma), Laos, Vietnam och Nordkorea. Kina har också maritima gränser till Sydkorea och Taiwan. Landet gränsar också till det omstridda området Kashmir.
Historia
Huvudartikel: Kinas historia
Kina är ett mer än tio tusen år gammalt rike som har styrts av flera kejsardynastier. Kina hade en otrolig armé och man byggde bland annat den Kinesiska muren. Kejsardömet avskaffades i februari år 1912 och Guomindangpartiet segrade i det första valet.
Det kinesiska kommunistpartiet (KKP) grundades 1921. 1931 utropade KKP Kinesiska sovjetrepubliken i provinsen Jiangxi. Ett hårt inbördeskrig mot Guomindangregeringen följde, och från 1931 även Japan. Kommunisterna började få övertaget först efter andra världskrigets slut, när Sovjetunionen lämnade över det industrialiserade Manchuriet till KKP.
Guomindangregeringen hade med amerikanskt stöd övertaget mot kommunisterna fram till 1947. Därefter, inte minst på grund av den ytterligt svaga ekonomin på regeringskontrollerat territorium, vann kommunisterna ständigt mark, och 1949 kunde den kommunistiska Folkrepubliken Kina utropas. Kina invaderade Tibet under åren 1949 - 1951 och det har sedan dess varit ockuperat av Kina.
Guomindangregeringen tog sin tillflykt till den kinesiska ön Taiwan, där de ännu finns kvar. De erkändes av FN som Kinas lagliga regering ända fram till 1972. Den kommunistiska regeringen samarbetade till en början med Sovjetunionen, men bröt år 1960 med ryssarna och utvecklade en egen kommunism, kallad den maoistiska.
Efter Mao Zedongs död år 1976 urvattnades den ideologiska renlärigheten, och på 1980-talet genomfördes stora liberaliseringar av ekonomin, vilket på senare år har gjort att Kinas ekonomiska tillväxt i en internationell jämförelse är mycket hög. Det kinesiska kommunistpartiet håller ännu ett säkert politiskt grepp om landet.
Ekonomi
Huvudartikel: Kinas ekonomi
I början av 2000-talet expanderade Kinas ekonomi kraftigt, efter att ha varit en obetydlig del i världens ekonomi trots storleken på sin befolkning under 1900-talet. Enorma investeringsflöden från västvärlden till Kina utgjorde den största faktorn till den hastigt ökande ekonomin. Kinas växande ekonomi efterlyser alltmer stål, betong, cement och liknande till byggmaterial för sin växande verkstadindustri. Denna faktor orsakade att världsprisen på produkterna ökade dramatiskt. Det var främst städerna vid kusten (Shanghai, Hongkong och Guangzhou) som fick uppleva boomen - antalet medelklasskineser ökade som aldrig förr, samtidigt som bönderna i inlandet förblev fattiga.
Demografi
Kinas totala befolkning är över 1,3 miljarder och därmed världens största. I Kina bor närmare 1/5 av jordens totala befolkning.
Långt över hundra olika folkgrupper har bebott Kina genom historien. I fråga om antal individer har den klart dominerande gruppen varit hankineser. Många folkgrupper har också assimilerats av andra grupper och försvunnit utan lämna några spår av den forna kulturen. Folkgrupper har ofta blivit ett med hankineserna, och gjort att deras antal ökat dramatiskt. Den hankinesiska folkgruppen är dock inte alltför homogen i fråga om både traditioner och språk. De flesta hankineser talar varianter av kinesiska som är lika skilda från varandra som de germanska eller romanska språken.
Kina erkänner endast 56 ofta väldigt generellt definierade folkgrupper. Se Kinas nationaliteter.
Geografi
Huvudartikel: Kinas geografi
Kina är ett mycket stort land, landytan är nästan lika stor som hela Europa. På grund av storleken har landet därför många olika naturtyper. Landets östra delar är mycket tättbefolkade men de västra områdena (speciellt Xinjiang) är glest befolkade med stora ödemarker, bergsområden och öknar. I norr gränsas Kina av Gobiöknen och bergsområden. I väst ligger bergskedjan Tian Shan som är förbunden med Himalaya i söder. Norr om Himalaya ligger den tibetanska högplatån. I sydöst ligger Sydkinesiska havet och i öster ligger Östkinesiska havet, båda delar av Stilla havet. De två största floderna i Kina är Huang He (Gula floden) och Yangtzefloden.
Administrativ indelning
Huvudartikel: Administrativa regioner i Kina
Administrativa regioner i Kina
Administrativa regioner i Kina
- Anhui (安徽)
- Beijing (北京)
- Chongqing (重庆)
- Fujian (福建)
- Gansu (甘肃)
- Guangdong (广东)
- Guangxi (广西)
- Guizhou (贵州)
- Hainan (海南)
- Hebei (河北)
- Heilongjiang (黑龙江)
- Henan (河南)
- Hongkong (Xiānggǎng 香港)
- Hubei (湖北)
- Hunan (湖南)
- Inre Mongoliet (Nèi Měnggǔ 内蒙古)
- Jiangsu (江苏)
- Jiangxi (江西)
- Jilin (吉林)
- Liaoning (辽宁)
- Macao (Àomén 澳门 eller 澳門)
- Ningxia (宁夏)
- Qinghai (青海)
- Shaanxi (陕西)
- Shandong (山东)
- Shanghai (上海)
- Shanxi (山西)
- Sichuan (四川)
- Taiwan¹ (台湾 eller 臺灣)
- Tianjin (天津)
- Tibet (Xīzàng 西藏)
- Yunnan (云南)
- Zhejiang (浙江)
- Xinjiang (新疆)
¹Taiwan är internationellt erkänd som en suverän stat.
Politik
Kina är sedan folkrepublikens utropande 1949 ett kommunistiskt styrt land. Ledaren för det kinesiska kommunistpartiet, Mao Zedong, fick en ledande roll i landets styre. Mao utvecklade den kommunistiska ideologin till en egen variant kallad maoism. För att stärka den politiska uppslutningen lät Mao utlysa den så kallade kulturrevolutionen som officiellt handlade om att rensa upp Kina från kapitalister och borgerligt tänkande inom alla samhällsområden. Kulturrevolutionens främsta åstadkommande var dock omfördelningen av makten i den kinesiska staten till Mao och hans rödgardisters fördel. I och med kulturrevolutionen skapades en stor personkult kring Mao och han var därefter landets de-facto ledare fram till sin död. Personkulten runt honom lever kvar än idag, trots att den rådande ideologin förändrats kraftigt sedan hans tid.
Kultur
Huvudartikel: Kinas kultur
Utbildning
- Andel barn som börjar grundskolan (2000): 93 %
- Antal elever per lärare (2000): 22
- Läs- och skrivkunnighet bland kvinnor (2001): 79 procent
- Läs- och skrivkunnighet bland män (2001): 93 procent
- Läs- och skrivkunnighet (2001): 86 procent
- Utbildningskostnadernas andel av BNP (2000): 2,9 %
Extern länk
- [http://www.china.org.cn/english/index.htm China.org.cn] - Kinesiska regeringens officiella sida (på engelska)
Kategori:Asiens länder
Kategori:Kina
als:Volksrepublik China
zh-min-nan:Tiong-hoâ Jîn-bîn Kiōng-hô-kok
ja:中華人民共和国
ko:중화인민공화국
ms:Republik Rakyat China
simple:People's Republic of China
th:สาธารณรัฐประชาชนจีน
zh-cn:中华人民共和国
zh-tw:中华人民共和国
Sydkorea
Sydkorea, egentligen Republiken Korea, är en stat i östra Asien. Landets huvudstad är Söul (Seoul).
Historia
Den koreanska halvöns historia har präglats av de omkringliggande ländernas maktanspråk. Den nuvarande delningen av ön härstammar från stilleståndslinje längs den 38:e breddgraden, som drogs efter koreakriget. Sydkorea föll, liksom Japan under den amerikanska intressesfären, och landets ekonomi fick stöd av USA. Landet var i mycket en militärdiktatur till mitten av 1980-talet.
Geografi
Sydkorea utgör den södra delen av den koreanska halvön (söder om 38:e breddgraden). Landets yta är 99 313 km² och det omges av Japanska havet i öster och Gula havet i väster. Landet gränsar till Nordkorea i norr. Landets östra kust är hög och rak, medan den sydvästra kusten är starkt sönderskuren av vikar, uddar och öar. Fyra femtedelar av landets yta består av högland och berg.
Landets högsta bergstopp är vulkanen Halla-san som är 1 950 meter hög. Berget ligger på ön Cheju (Cheju-do). Cheju är den största ön och ligger cirka 10 mil söder om fastlandet. Av Sydkoreas 3 500 öar är bara 600 bebodda. I bergen finns källorna till flera floder som rinner västerut, floderna Han och Nakton är de mest betydelsefulla. De slingrar sig mellan bergskedjor i hela landet.
Vintrarna i Sydkorea är långa och kalla och temperaturerna kan bli låga, särskilt i inlandet trots närheten till de omgivande haven. Kustområdena har generellt mildare kilmat under vintrarna. Under somrarna regnar det rikligt då vinden ändrar riktning och varm och fuktig luft kommer in från Stilla havet. Monsunvindarna varar från juni till september. Den största nederbörden är i södra och västra delarna av landet.
Djurlivet har tagit stor skada av att dess naturliga boplatser förstörts genom röjning. Det finns fortfarande gott om hjort och vildsvin men andra djur som björn, lodjur, tiger och leopard är nu sällsynta även i avlägnsa bergsområden.
Provinser och städer
leopard
Huvudartikel: Koreas administrativa indelning.
Sydkorea består av 9 provinser (do; 도; 道), 1 speciell stad (Teukbyeolsi; 특별시; 特別市), och 6 städer (Gwangyeoksi; 광역시; 廣域市):
- Busan / Pusan Gwangyeoksi (부산 광역시; 釜山廣域市)
- Nordchungcheong (Chungcheongbuk-do; 충청 북도; 忠清北道)
- Sydchungcheong (Chungcheongnam-do; 충청 남도; 忠清南道)
- Daegu / Taegu Gwangyeoksi (대구 광역시; 大邱廣域市)
- Daejeon Gwangyeoksi (대전 광역시; 大田廣域市)
- Gangwon-do (강원도; 江原道)
- Gwangju Gwangyeoksi (광주 광역시; 光州廣域市)
- Gyeonggi-do (경기도; 京畿道)
- Nordgyeongsang (Gyeongsangbuk-do; 경상 북도; 慶尚北道)
- Sydgyeongsang (Gyeongsangnam-do; 경상 남도; 慶尚南道)
- Incheon / Inchon Gwangyeoksi (인천 광역시; 仁川廣域市)
- Jeju-do (제주도; 濟州道)
- Nordjeolla (Jeollabuk-do; 전라 북도; 全羅北道)
- Sydjeolla (Jeollanam-do; 전라 남도; 全羅南道)
- Seoul Teukbyeolsi (서울 특별시; 漢城特別市)
- Ulsan Gwangyeoksi (울산 광역시; 蔚山廣域市)
Demografi
Sydkorea har 48 miljoner invånare och är ett av världens mest tättbefolkade länder. 99,9 % av landets befolkning är koreaner, den största minoritetsgruppen är kineser. Sedan 1949 har befolkningen mer än fördubblats men ökningen dhar ämpats efter att regeringen uppmanat par att inte skaffa sig mer än ett barn. Medellivslängden för män i Sydkorea är 71 år och kvinnor 79 år.
Styrelseskick
Sydkorea är en republik. Nuvarande president är Roh Moo-hyun, som har varit president sedan 25 februari 2003. Landets kabinett utses av presidenten på premiärministerns rekommendation.
Landets premiärminister är Lee Hae-chan sedan 25 maj 2004, vice premiärministrar är Han Duck-soo sedan 14 mars 2005, Kim Jin-pyo sedan 28 januari 2005 och Oh Myung sedan 18 oktober 2004.
Personval hålls en gång vart femte år, senaste valet hölls 19 december 2002 och nästa val hålls december 2007. Premiärministern utses av presidenten med godkännande från nationalförsamlingen. Vice premiärministrar utses av presidenten efter premiärministerns rekommendation.
I senaste valet fick sittande presidenten 48,9 % av rösterna, Lee Hoi-chang fick 46,6 % och övriga fick 4,5 %.
Nationalförsamlingen
Sydkoreas nationalförsamling kallas Kukhoe, och har 299 platser. Dess medlemmar väljs över en fyraårsperiod 243 i enmansvalkretsar och 56 efter proportionell representation. Senaste valet hölls 15 april 2004, nästa ska hållas i april 2008.
Politik
I maj 1948 hölls det allmänna val och högerkandidaterna vann, Syngman Rhee valdes till president och i augusti utropades Republiken Korea. Det blev många tvister mellan de två länderna efter självständigheten. Nordkoreanska trupperna gick in över gränsen mot syd och trängde in i Sydkorea. FN-styrkorna och de sydkoreanska soldaterna trängdes kraftigt söderut men nordkoreanerna drevs tillbaka norrut i en stor motoffensiv. Efter att Kina hade ingripit på den nordkoreanska sidan stabiliserades fronten längs den 38:e breddgraden. Striderna fortsatte fram till den 27 juli 1953 trots att fredförhandlingar inleddes redan 1951. Något fredsavtals slöts aldrig men man enades efter påtryckningar från stormakterna och FN om ett stilleståndsavtal och en demilitariserad zon längs gränsen.
USA gav stort ekonomiska bistånd för att bygga upp Sydkorea efter kriget men Syngman Rhees ställning försvagades och han tvingades avgå 1960 efter ett studentuppror. De nya ledarna lyckades inte heller få ordning på landets ekonomiska och politiska problem. 1961 genomförde en grupp unga militärer en kupp under generalmajor Park Chung Hees ledning. De upplöste nationalförsamlingen och införde undantagslagar. 1963 tilläts politisk verksamhet igen.
Ett val utlystes och Park vann presidentvalet och han skapade under sina fyra första åren grunden för snabb industrialisering. Park vann även valet 1971 över Kim Dae Jung som kandiderade för det Nya demokratiska partiet. Kim utsattes för flera mordförsök och 1973 kidnappades han i Tokyo av sydkoreanska säkerhetsagenter som skulle sänka honom i havet men hindrades av amerikanska agenter. Bedömare tror att Kim var den riktiga vinnaren och att resultaten blev manipulerade.
Park Chung Dee valdes som president för fjärde gången 1978 och ekonomin gick in i en mer problematisk fas. Satsningen på produktion för export ledde till brist på konsumtionsvaror och hög inflation. Park blev mördad 1979 av chefen för landets underrättelsetjänst. Premiärminister Choi Kyu Ha valdes till ny president men valet i december följdes genast av en ny armékupp.
Efter många studentuppror 1980 infördes krigslagar, all politisk aktivitet förbjöds och ett trettiotal politiska ledare fängslades, bland annat Kim Dae Jung. Som följd utbröt flera dagars blodiga sammanstötar mellan demonstranter och poliser i staden Kwangju. Omkring 200 människor påstås ha dödats.
Kim Dae Jung dömdes till döden 1980 anklagad för att ligga bakom Kwangju-upproret. Men utländska påtryckningar ledde till straffet omvandlades till livstids fängelse. Han släpptes fri efter något år och fick tillsammans med ett par andra politiska fångar rätt att verka politisk igen. 1981 valdes Chun som president och i presidentvalet 1987 vann DJPs kandidat Roh Tae Woo . Kim Dae Jung ställde återigen upp.
Vid valet 1992 vann Kim Yong Sam över oppositionsledaren Kim Dae Jung. Han var den förste presidenten utan militär bakgrund på tre årtionden. Flera höga officerare fick lämna sina poster och Kim Yong Sam startade en kampanj mot korruption. Flera ministrar och tusentals tjänstemän avskedades och greps. Även de äldre presidenter Chun och Roh ställdes inför rätta för korruption. Chun dömdes till döden och Roh fick livstidsfängelse.
Kim Dae Jung återvände till politiken med ett nytt parti, NCNP och vann valet 1998 efter att ha besegrat Kim Yong Sams efterträdare Lee Hoi Chang.
Ekonomi
Sydkorea använder sig av marknadsekonomi som ekonomiskt system.
Produktion och industri
Sydkorea är fattig på mineraltillgångar och landets främsta mineraltillgång är stenkol. Kolet används till värme och som energikälla till bostäder och industri. Det finns även mindre tillgångar av bly, zink, kalksten, guld och tungsten. Landet satsar mycket på kärnkraft för att minska beroendet av importera olja. 1999 fanns det 16 kärnkraft i Sydkorea och de täckte 43 % av landets elkonsumtion. Men fortfarande kommer en den mesta elenergi från olje eller koleldade kraftverk. Satsningar har gjorts för att öka användningen av Naturgas.
Bara 20 % av landets yta är odlingsbar. Ris är den vanligaste grödan, två tredjedelar av åkermarken är risfält. Det odlas även havre, bönor, potatis, grönsaker och frukt. Landet producerar silke, bomull och tobak för exportmarknaden. Skörden har ökat efter jordreformer och de flesta jordbruken är nu privatägda. Skogen har vårdats och återplanterats efter skövlingen i första delen av 1900-talet. Även om två tredjedelar av landets yta består av skog så importerar man nära 90 % av träråvarorna.
Fisket är viktigt i Sydkorea, både för hemmakonsumtionen och för export, men under senare år har betydelsen minskat. Fisket sysselsätter en halv procent av den arbetande befolkningen. Landets har en av världens största fiskeflottor för djuphavsfiske.
Sydkorea har råvarubrist men stor arbetskraft, vilket har hjälpt fram den lätta konsumtionsvaruindustrin. Sydkorea har utvecklats till en av världens största textil- och högteknologiska producenter. Bilindustrin har också ökat kraftigt men tillverkarna har blivit mindre efter den ekonomiska krisen. Landet är också en av världens viktigaste stålproducenter. Den snabba industriella utvecklingen och brant stigande levnadsstandarden har lett till miljöproblem, bland annat pågrund av luftföroreningar.
De viktigaste exportvarorna är elektronik, kemikalier, maskiner, metallvaror, bilar och textil. De viktigaste importvarorna är elektronik, råolja, maskiner, kemikalier och metaller. Sydkorea exporterar mer än vad de importerar.
Valutan är sydkoreanska won och 100 won motsvarar ungefär 0,67 SEK. Vid koreakriget var Sydkorea en fattig jordbruksnation men genom en bred industrialisering och exportbaserad tillväxt, utvecklades landet. Sedan 1950-talet har privat företagsamhet styrts av femårsplaner. Exportproduktionen har ökat av lånepolitken och det har lett till en snabb tillväxt av industrin. Tillverknings- och finanssektorn präglas av stora konglomerat med verksamheter inom många fält, som exempelvis Hyundai som exempelvis ägnar sig åt skeppsbyggnad, biltillverkning, hemelektronik och finanstjänster. Detta är ett system som har ställts på prov under asienkrisen och precis som i Japan börjat omprövas.
Utbildning
Sydkorea har en nioårig obligatorisk skolgång. Vid sexårsåldern börjar eleverna skolan och fortsätter en sexårig grundskola. Sedan fortsätter de två treårs-stadier. Den första är obligatorisk och där kan de välja mellan allmänna linjer och yrkeslinjer. Sedan kan de läsa vidare i ytterligare tre år om de vill. Omkring 97 % väljer att studera vidare och andelen är en av de största i Asien. Läskunnigheten hos vuxna är 98 % och har ökat med 20 procentenheter under de senaste 20 åren.
Religion
Det råder religionsfrihet i Sydkorea och olika religioner har haft ett stort historiskt inflytande i Korea. Omkring hälften av befolkningen är idag ateister, den största religionen är buddismen följt av kristendomen. Det finns också koreanska blandningar med inslag från buddismen, konfucianismen och inhemsk schamanism. De har dock förlorat mark och utövas främst på landsbyggden. Under 1900-talet ökade kristendomen kraftigt och 1980 utsågs buddismen och kristendomen till landets officiella religioner.
Kultur
Sydkorea och Nordkorea delar det koreanska kulturarvet, se Koreas kultur.
Efterkrigstidens populärkultur i Sydkorea är framför allt influerad av Japan och USA. Datorspel och TV-spel är omåttligt populära i Sydkorea - här arrangeras World Cyber Games.
En av de mest populära sporterna är fotboll, där Sydkorea tog en överraskande fjärdeplats vid VM 2002.
Världsarv
Dessa objekt har av UNESCO klassats som världsarv:
- 1995 - Grottemplet i Sekkuram och templet Pulguksa
- 1995 - Templet Haeinsa
- 1995 - Helgedomen Sjongmyo i Söul
- 1997 - Palatset Changdokkung
- 1997 - Fästningen Hwasong
- 2000 - Begravningsplatserna i Gosjang, Hwasun och Ganghwa
- 2000 - Historiska platser i Kyongju
(Årtalen anger när respektive plats blev världsarv)
Kategori:Asiens länderKategori:Sydkorea
ja:大韓民国
ko:대한민국
ms:Korea Selatan
simple:South Korea
th:ประเทศเกาหลีใต้
zh-min-nan:Hân-kok
NipponNippon är japanska för Japan men betyder egentligen solens ursprung. Nippon skrivs med kanjitecknen 日本 som med modernt japanskt uttal också läses som nihon. Nippon ändrades till < | | |
