:: wikimiki.org ::
| Jiddisch |
Jiddisch
Jiddisch (ייִדיש) är ett germanskt språk som talas av omkring fyra miljoner judar i hela världen. Språkets namn kommer av jiddisch-ordet jid, jude. Jiddisch kallas även för mame-loshn, modersmål.
Språket uppstod i Centraleuropa mellan 1000-talet och 1300-talet som en blandning av högtyska och centraltyska dialekter och med många ord från hebreiskan och arameiskan. Jiddisch delades så småningom i väst och öst. Den senare delades i sin tur i nordöst och sydöst. Modern jiddisch och i synnerhet östlig jiddisch innehåller många ord från slaviska språk. Modern standardjiddisch är till största delen baserad på den nordöstliga dialekten som talades i Litauen och Vitryssland.
När flera östeuropeiska städer under 1600- och 1700-talet blev centra för judisk liv, blev jiddisch samtidigt det dominerande språket för stor del av östeuropas judar. Det betraktades som ett vardagsspråk, till skillnad från hebreiskan som förblev språket för religiösa studier. Därför kom den sekulära judiska kultur som uppstod att använda sig av jiddisch. Antalet jiddischtalande ökade fram till andra världskriget. Under 1930-talet talades språket av ca 12 miljoner människor världen över, av vilka en överväldigande majoritet fortfarande fanns i östra europa. Under förintelsen försvann praktiskt taget hela jiddisch-världen.
Jiddsch betraktas idag som ett språk på väg att dö ut, med hög medelålder bland personer som har det som primärt språk. Ett intresse för att bevara jiddischkulturen har dock gjort att allt fler lär sig jiddisch som ett främmande språk.
Precis som ladino (judisk-spanska), skrivs jiddisch med en anpassad variant av det hebreiska alfabetet. Språket är dock inte besläktat med hebreiskan.
Kända jiddischförfattare är Sholem Aleichem och Isaac Bashevis Singer.
Jiddisch är ett av Sveriges officiella minoritetsspråk. Man beräknar att det talas av ca 3000 personer i Sverige, av vilka endast en minoritet har jiddish som modersmål.
Lånord från jiddisch i svenskan
- bergis
- kitsch
- bagel är ursprungligen jiddisch, men har fått sin stora spridning via engelskan
Externa länkar
- [http://modersmal.skolutveckling.se/jiddish/ Om jiddisch hos Tema modersmål]
- [http://www.jiddischkurs.org/ Jiddischkurs (på tyska)]
- [http://www.yiddishsummer.org/ Sommar Jiddisch Språkkurs (i USA)]
- [http://yiddish.haifa.ac.il/Stories.html Di Velt fun Yidish: Audio Stories]
Kategori:Germanska språk
Kategori:jiddisch
Kategori:Judiska språk
als:Jiddisch
ja:イディッシュ語
ko:이디시어
simple:Yiddish
Judendom
Judendom, judarnas religion. Moderreligion till kristendom och delvis även islam. Den hebreiska Bibeln, Tanach, är också helig skrift för de kristna och kallas av dem Gamla Testamentet. Judendom är en abrahamisk religion.
Historia
Judendomen räknar Mose som sin religionsstiftare. Enligt Torah föddes han under en period då judarnas var slavar i Egypten. Mose ledde judarna ut ur Egypten ut i Sinaiöknen där Israels folk slöt ett förbund med Gud och fick Lagen vid berget Sinai (se vidare Uttåget ur Egypten).
Trots inflytanden från olika håll genom årtusenden finns det några punkter i läran som varit konstanta:
- Monoteismen (i allra äldsta tiden monolatri), att det inte finns några gudar utom Gud (första budordet). Enligt andra och tredje budordet får dessutom Gud inte avbildas och hans namn inte uttalas.
- Israel är Guds utvalda folk.
- Det heliga landet har Gud givit sitt folk
- Jerusalem är platsen för judarnas gudsdyrkan. (Observera dock samaritanernas mening att fjället Gerizim är den rätta platsen.)
Judarna firar sabbat från solnedgång på fredag kväll fram till mörkrets inbrott på lördag kväll. På sabbaten hålls bön i synagogan och särskilda sabbatsföreskrifter gäller.
Större högtider
De tre pilgrimshögtiderna
- Pesach (judisk påsk)
- Shavuot (veckofesten, judisk pingst)
- Sukkot (lövhyddohögtiden)
De höga heligdagarna
- Rosh hashana (den judiska nyårsdagen)
- Jom kippur (försoningsdagen)
Andra centrala högtider och minnesdagar
- Tisha beav (minnesdag om Tempelets ödeläggande)
- Simchat Tora (Torans glädjesfest)
- Chanukka (tempelinvigningsfesten, ljushögtiden)
- Tu bishvat (trädens nyårsdag)
- Purim (judiskt "karneval")
- sabbat (Fredag kväll 24h framåt "vilodag")
Se även
- Förbundsarken
- JHVH
- Profeter
- Religion
- Synagoga
Extern länk
- [http://www.us-israel.org The Jewish Virtual Library]
Kategori:Judendom
ja:ユダヤ教
simple:Judaism
tokipona:nasin sewi Juta
zh-cn:犹太教
CentraleuropaCentraleuropa är den del av Europa som ligger mellan Östeuropa och Västeuropa. Vilka länder som räknas till Centraleuropa varierar. Vanligen räknas in:
- Alpina länder (från väst till öst):
- Schweiz
- Tyskland
- Liechtenstein
- Österrike
- Slovenien
- Visegrád-länder (från nord till syd):
- Polen
- Tjeckien
- Slovakien
- Ungern
Historiskt sett har med termen Centraleuropa vanligen avsetts de områden som tillhörde Tysk-romerska riket, Ungern och Polen, och senare Tyska riket och Österrike-Ungern.
Kategori:Europa
ja:中央ヨーロッパ
ko:중앙유럽
HögtyskaHögtyska, den form av tyska som talas i södra och mellersta Tyskland.
Se även
- lågtyska
Kategori:Tyska
Hebreiska
Hebreiska, hebr. ‘Ivrit (עברית), är ett semitiskt språk som talas av ca 6 miljoner människor, främst av judar i Israel, där hebreiska är officiellt språk.
Hebreiska är ett gammalt språk som från början använde det fenicisk-kanaaneiska alfabetet som omfattade 22 bokstäver med endast konsonanter. I och med Jerusalems fall 587 fvt. och de efterföljande deportationerna bytte man alfabet från det fenicisk-kanaaneiska till det arameiska, även det med 22 konsonanter.
Med tiden upphörde hebreiskan som talspråk. Riktigt när vet man inte, men det har inte skett på en gång. Men judarna behöll sina heliga skrifter på hebreiska. När nu hebreiska enbart var ett skriftspråk fick man problem med att komma ihåg hur orden uttalades. Därför började man tillfoga hjälpbokstäver för att antyda vilka vokaler som skulle användas. Systemet var inte tillräckligt, och under 500-talet började man markera vokalerna med punkter i texten.
Den moderna hebreiskan, som utvecklades under 1900-talet, har i princip samma formlära som den som användes i Gamla Testamentet, Mishna och den medeltida och moderna literaturen, men har tillförts flera moderniteter som hjälpverb, verbens tempusformer samt ett utökat ordförråd. Hebreiskan blev ett talspråk igen ca 1890 i Palestina, med den ökade invandringen av judar till landet. Återupplivandet av hebreiskan som talspråk initialiserades av Eliezer Ben-Yehuda, (1852-1922), tidigare en revolutionär i Tsar-Ryssland, som hade anknytit sig till den judiska nationella rörelsen, och som flyttade till Palestina år 1881. Eliezer Ben-Yehuda organiserade en systematisk bearbetning av det hebreiska språket och moderniserade det till den grad att det återigen var möjligt att använda det som ett talspråk.
Efter första världskriget erkände den brittiska regeringen av Palestina, som nu blivit en stat, hebreiskan som ett av de tre officiella språken i landet (engelska, arabiska och hebreiska). Det blev ganska snabbt, redan på 1920-talet, det dagliga språket i det judiska (som kallade sig sjäv "hebreiska") samfundet. I 1948, när staten Israel proklamerades av de judiska ledarna, fanns ca 600 000 hebreisktalande i landet. Hebreiska blev då omedelbart landets huvudspråk, fast arabiskan också är ett officiellt språk.
Se även
- fornhebreiska
- [http://www.israel-catalog.com/seo/Hebrew-Speaking-Dictionary.html Hebrew Speaking Dictionary]
- [http://www.israel-catalog.com/seo/Hebrew-Dictionary.html Hebrew dictionary]
Kategori:Hebreiska Kategori:Semitiska språkKategori:Judiska språk
ja:ヘブライ語
ko:히브리어
simple:Hebrew language
th:ภาษาฮีบรู
ArameiskaArameiska är ett semitiskt språk som mellan åren 800 f.Kr. - 600 f.Kr. spred sig i Syrien och Mesopotamien (Bethnahrin ܒܝܬܢܗܪܝܢ). Arameiska ersatte akkadiskan som officiellt språk i Assyrien. Senare var det även ett av de officiella språken i Persien.
Arameiskan har flera dialekter, av vilka syriskan är den mest kända, som fortfarande används i både skrift- och talspråk i norra Mesopotamien. Andra dialekter som fortfarande brukas är Maalula-dialekten, och mandeiskan. Turoyo är en västarameisk dialekt.
Vissa delar av Gamla Testamentet (Esra. 4:8-6:18 Esra. 7:12-26 samt Dan. 2:4-7:28) är nedtecknade på arameiska. Det var det språk Jesus talade och några arameiska citat finns bevarade i grekisk transkription i Nya Testamentet.
Efter den muslimska erövringen har arameiskan trängts tillbaka till förmån för arabiskan, men talas fortfarande i viss utsträckning i Mellanöstern och av emigranter boende i andra delar av världen, även Sverige.
Även det moderna assyriska språket syriska (suryoyo/sureth ܣܘܪܬ/ܣܘܪܝܝܐ) kallas "nyarameiska". Det bör även tilläggas att den innehåller många akkadiska ord.
Syriskan är det liturgiska språket i Syrisk-ortodoxa kyrkan, Kaldeisk-katolska kyrkan, Assyriska Österns kyrka, Maronitiska kyrkan samt i de andra syriska kyrkorna.
Språkhistoria
- Gammalarameiska, 925 f.Kr. - 700 f.Kr.
- Kunglig assyrisk arameiska, 700 f.Kr. - 200 f.Kr.
- Medelarameiska, 200 f.Kr. - 200 e.Kr.
- Senarameiska, 200 e.Kr. - 700 e.Kr.
- Modern arameiska, 700 e.Kr. -
Kategori:Semitiska språk
Kategori:Judiska språkKategori:Främre Orientens språk
Kategori:Kristendom
ja:アラム語
ko:아람어
Slaviska språkDe slaviska språken tillhör satemspråken, en av två huvudgrenar inom den indoeuropeiska språkfamiljen. De är relativt nära besläktade med de baltiska språken och utgör tillsammans med dessa gruppen baltoslaviska språk.
Det finns tre huvudgrupper av slaviska språk: syd-, väst- och östslaviska. Många slaviska språk skrivs med kyrilliska alfabetet.
- Indoeuropeiska språk
- Satemspråk
- Baltoslaviska språk
- Baltiska språk
- Slaviska språk
-
- Västslaviska språk
-
- tjeckiska
-
- polska
-
- slovakiska
-
- högsorbiska
-
- lågsorbiska
-
- rusinska
-
- polabiska
-
- kasjubiska
-
- Östslaviska språk
-
- karpatorusinska
-
- ukrainska
-
- vitryska
-
- ryska
-
- Sydslaviska språk
-
- Östliga sydslaviska språk
-
- Bulgariska
-
- Makedonska
-
- Kyrkslaviska
-
- Västliga sydslaviska språk
-
- Romanoserbiska (tent gypsy)
-
- Slovenska
-
- Serbokroatiska
-
- Serbiska
-
- Kroatiska
-
- Bosniska
Se även
- Lista över mest talade språk
- Slaver
- Slavisk mytologi
Bild:Slaviska_språk.jpg
Kategori:Slaviska språk
kategori:indoeuropeiska språk
als:Slawische Sprachen
ja:スラヴ語派
ko:슬라브어파
Litauen
Litauen är en republik i Baltikum i nordöstra Europa. Den gränsar till Lettland, Vitryssland, Polen och den ryska exklaven Kaliningrad.
Historia
Huvudartikel: Litauens historia
Litauen var en europeisk stormakt under medeltiden. Dess förste storfurste uppsteg på den litauiska tronen 1238. Union bildades 1573 med grannlandet Polen då landet sträckte sig ända ner till Svarta havet. Banden till Polen är alltjämt starka. 1812 retirerade Napoleons franska trupper genom Vilnius. Under 1800-talet började en litauisk vilja till självständighet att växa fram precis som i grannländerna Estland och Lettland då Litauen var en del av Ryssland.
Republiken Litauen bildades 16 februari 1918 efter första världskriget, genom Versaillesfredens försök att lösa de etniska och nationella motsättningarna och på så sätt skapa en varaktig fred. Frihetstiden sträckte sig fram till slutet av 1930-talet då Sovjetunionens intentioner att ta över Litauen blev tydliga. Litauen tvingades bl.a. gå med på sovjetiska truppers närvaro i landet. I början av Andra världskriget intog tyska trupper Litauen och den tyska ockupationen varade fram till 1944. Landet invaderades av Sovjetunionen i slutet av andra världskriget och blev en del av unionen fram till dess fall.
Långt in på 1950-talet fanns reguljära förband som uppstått ur den tidigare litauiska armén - Skogsbröderna. Skogsbröderna kämpade för ett fritt Litauen och hade sina baser ute i de litauiska skogarna. Den sovjetiska ockupationsmakten slog ner hårt mot skogsbröderna och deras sympatisörer. De som tillfångatogs dömdes till döden eller långa straff i sovjetiska arbetsläger. En av ledaren, Jonas Žemaitis, fördes till Moskva där han förhördes av Beria innan han avrättades.
Under 1960-talet verkade motståndsrörelsen i form av olika studentgrupper som spred underjordiska tidskrifter om Litaunen och litauisk kultur. Man utförde även aktioner där den förbjudna litauiska trikoloren hissades. Under 1980-talet samlades krafterna för ett fritt Litauen inom rörelsen Sajudis med Vytautas Landsbergis som en av ledarna. En av tidiga framgångarna var att man 1988 åter fick använda Litauens flagga och inte den av Sovjetunionen proklamerade.
Den 22 augusti 1991 lämnade Litauen, tillsammans med grannländerna Estland och Lettland, unionen och blev åter självständig stat. Den 1 maj 2004 blev Litauen medlem i EU.
Geografi
EU
Litauen är det största av de baltiska länderna Estland, Lettland och Litauen med 3 596 617 invånare. Landet ligger söder om ewttland vid Östersjöns östra strand. Den största stade är huvudstaden Vilnius. Andra större städer är Kaunas (434 000) och Klaipeda (208 000). I Litauen hittar man Europas mittpunkt.
Delområden
Klaipeda
|
Demografi
Befolkningen består till 80 % av etniska litauer, vilket skiljer Litauen från Estland och Lettland som har betydligt större inslag av minoriteter. Litauen hade tillskillnad mot dem inte alls samma grad av ryssifiering under sovjetockupationen. Det finns dessutom många ättlingar till emigranter i USA och litauer som lever i grannländerna till Litauen.
Industri
Litauen har en stor textilindustri och landet är sedan gamla tider specialiserat på linne. I Litauen finns också Europas största tillverkare av bildskärmar och annan elektronisk industri. Kärnkraftverket i Ignalina står för den stora delen av landets energiförsörjning och även export. Staden Klaipeda är landets export- och importhamn.
Styrelseskick
Ignalina
Litauens folkvalda parlament finns i Vilnius och heter Seimas.
Diverse fakta
- Befolkningstillväxt: 0,9 procent
- Medellivslängd: Män 66,6 år; Kvinnor 76,3 år
- Religion: katolicism
- Nationaldag: 16 februari
Sport
Litauens basketlandslag tillhör de bästa landslagen i världen och basket är den stora folksporten i Litauen. Den mest framgångsrika klubben i Litauen heter BC Žalgiris. Man har även duktiga friidrottare och fotbollslandslaget gör skapliga resultat i EM- och VM-kval. Litauen är även en stor roddnation med framgångar i OS (bl.a. under Sovjettiden).
-
Kategori:Baltikum
Kategori:Europas länder
als:Litauen
fiu-vro:Leedu
ja:リトアニア
ko:리투아니아
ms:Lithuania
roa-rup:Litva
simple:Lithuania
th:ประเทศลิทัวเนีย
zh-min-nan:Lietuva
Vitryssland
Vitryssland (på vitryska Беларусь, Belarus) är ett land i östra Europa. Det gränsar till Litauen, Lettland, Ryssland, Polen och Ukraina. Landets huvudstad är Minsk.
Historia
På 800-talet beboddes området av stammar med baltiskt och slaviskt ursprung och dessa blev sedan en del av Kievriket. När Kievriket fallit sönder blev sedan området en del av Litauen och sedermera Polen-Litauen. År 1795 blev Vitryssland en del av tsarväldet i Ryssland. Efter den ryska revolutionen 1917 var Vitryssland självständigt en kort period innan Vitryska SSR blev en del av Sovjetunionen. Efter Sovjetunionens sammanbrott blev Vitryssland självständigt 1991. Sedan Aleksandr Lukasjenko blev president har Vitryssland åter vänt sig mot Ryssland, och ländernas ekonomier är väl integrerade.
Geografi
- Högsta berg: Dzerzjinskij (346 meter över havet)
- Största sjö: Narotj (79,6 km²)
- Viktigaste floder: Dnjepr, Dvina och Njemen
Administrativ indelning
Vitryssland är indelat i sex voblaster:
- Brest voblast
- Homel voblast
- Hrodna voblast
- Mahiljoŭ voblast
- Minsk voblast
- Vitsebsk voblast
Städer
- Minsk
- Brest
- Homel
- Hrodna
- Mahiljoŭ
- Vitsebsk
- Vorsja
- Pinsk
Politik
Medlemskap i internationella organisationer: FN, OSS, OSSE, Partnerskap för fred (PFF). På senare tid har demokratin i Vitryssland mer eller mindre avvecklats, och den nuvarande presidenten har på ett flertal plan kränkt yttrande- och pressfriheten.
Ekonomi
- BNP/invånare: 950 US-dollar (1999)
- Olika sektorers andel av BNP: jordbruk, skogsbruk och fiske 14 %, industri 44 %, service och övrigt 42 % (1998)
- Naturtillgångar: torv, fosfor, mineraler
- Viktigaste exportvaror: maskiner, transportutrustning, syntetfibrer, kemiska gödningsmedel, livsmedel
Demografi
- Naturlig befolkningstillväxt: -0,4 % (1996)
- Läs- och skrivkunnighet: 98 %
- Folkgrupper: ca 78 % vitryssar, 13 % ryssar, 4 % polacker, 3 % ukrainare, 1 % judar, 1 % övriga
- Religion: 60 % rysk-ortodoxa, 10 % romerska katoliker, därutöver medlemmar i unierade församlingar
Kända vitryssar
- Aleksandr Lukasjenko, president
- Lev Vygotskij, pedagog & filosof
- Olga Korbut, gymnast
- Anzjelika Ahurbasj, sångerska & skådespelerska
- Natalja Podolskaja, sångerska
- Kanstantsin Drapeza, musiker & sångare
- Aljaksandra Kirsanava, sångerska
Sevärdheter
Populära turistmål är Minsk, Brest, Hrodna och Vitsebsk.
Kuriosa
Landets inhemska namn, Belarus, är också namnet på en traktor som tillverkas där.
Extern länk
- [http://www.ui.se/fakta/europa/vitryssl.htm UI - Vitryssland]
Kategori:Europas länder
Kategori:Kustlösa stater
Kategori:Vitryssland
fiu-vro:Valgõvinne
ja:ベラルーシ
ko:벨라루스
ms:Belarus
simple:Belarus
th:ประเทศเบลารุส
zh-min-nan:Belarus
Förintelsen
Förintelsen är en benämning på nazisternas försök att utrota de europeiska judarna under andra världskriget. Omkring 6 miljoner (sannolikt fler) judar dog och cirka en miljon romer, funktionshindrade, homosexuella och andra. Många avrättades i gaskammare (vilket förnekats av historierevisionisterna), andra dog som en följd av de usla förhållandena i koncentrationslägren med svält och sjukdomar.
Förintelsen skiljer sig på grund av de systematiska, fabriksliknande och statligt organiserade mordmetoderna från de andra massmorden i historien och också från nazisternas förhållningssätt till politiska motståndare. De hade chansen att överleva när de visade underdånighet. De som enligt Nürnberglagarna - de lagtexter som definierade begrepp som "jude", "arisk" etc - klassades som judar var de som först och främst var Förintelsens offer. Ingen hänsyn togs till individerna i gruppen och deras ålder, kön, etc.
Bara med mycket tur undgick ett fåtal judar döden efter gripandet. Det svenska Statens institut för rasbiologi spelade en stor roll som inspirationskälla för nazisternas rasbiologiska ideologi .
Det systematiska förföljandet av judar har skett upprepade gånger i historien, och omnämns redan i bibeln.
Begreppet "Förintelsen" är egentligen en direktöversättning av ett begrepp i den terminologi som nazisterna själva använde. Ordet förintelse, "Vernichtung", var det begrepp som man använde inom det tyska nazistpartiet när man pratade om det systematiska mördandet av alla Europas judar. Begreppet "Holocaust", som ordagrant betyder "eldoffer", började användas efter namnet på en TV-serie, Förintelsen från 1978.
Förintelsens historia
Inskränkning av rättigheter och förföljelse
Redan 1933 inrättades i Dachau vid München det första koncentrationslägret. Här var huvudsakligen politiska motståndare internerade. Strax efter Hitlers maktövertagande inleddes inskränkandet av judarnas rättigheter. Judarna tvingades lämna myndighetstjänster, och från april 1933 blev deras affärer bojkottade. Med Nürnberglagarna 1935 miste judarna sina medborgerliga rättigheter. Väldigt intensiv var förföljelsen under Kristallnatten, 9 november till 10 november 1938, då många synagogor blev nerbrända och tusentals judiska affärer blev förstörda.
Övergång till systematiskt folkmord
Fram till andra världskrigets början 1939 var målet för nazisternas politik att tvinga judarna till emigration ur Tyskland. Olika planer fanns för detta, bl. a. en plan att tvinga ut all Europas judar till Madagaskar. Men Hitler skrev redan i boken "Mein Kampf" att han tänkte låta förinta alla judar. Vid ockupationen av Polen 1939 och fälttåget mot Ryssland 1941 ändrades nazisternas strategi; man inledde ett utrotningskrig mot judarna.
I de största polska städerna som Warszawa och Lodz tvingade man den judiska befolkningen att leva i särskilda getton. På grund av hunger, kylan och godtyckliga mord minskade folkmängden stadigt. Under den s.k. Russlandfeldzug (kriget mot Sovjetunionen) följde Einsatzgruppen efter de reguljära arméerna. De företog massarkebuseringar av judiska civila, t.ex. i Babij Jar vid Kiev. Ibland deltog också Wehrmachts-soldater eller polismän.
Wehrmacht
Nazisterna tyckte snart att metoden att skjuta ihjäl människor framstod som "ineffektiv". SS-männen påverkades negativt av den psykiska anspänningen. Därtill tog arkebuseringarna alltför lång tid i anspråk. Hösten 1941 provade nazisternas säkerhetstjänst att döda judar med hjälp av mobila gasvagnar. Avlivning med gas hade tidigare använts vid dödandet av bl.a. mentalt sjuka personer i en aktion som kallades "eutanasiprogrammet" (dödshjälpsprogrammet) eller Aktion T4. SS-ledningen var dock inte nöjd med de första gasningsexperimenten, och man planerade då att uppföra gaskammare i förintelseläger för att kunna avrätta så många judar som möjligt under kort tid. Dessa läger fanns i:
- Polen
- Auschwitz-Birkenau
- Chelmno
- Treblinka vid Warszawa
- Majdanek vid Lublin
- Belzec vid Lublin
- Sobibór vid Lublin
- Vitryssland
- Maly Trostenets vid Minsk
Från alla av Nazityskland ockuperade länder deporterades judiska personer till förintelseläger. Många dog redan under transporten i järnvägsvagnarna. Efter ankomsten valde SS-läkare ut dem som kunde arbeta och dem som direkt skulle avlivas. De sistnämnda, mest barn, gamla och sjuka, fördes direkt till gaskamrarna, som var kamouflerade som duschrum. Där blev de förgiftade med Zyklon B, ett medel mot skadedjur. Det verksamma ämnet var blåsyra. Döden kom snabbt, inom några minuter. Därefter brändes liken i krematorier. SS tog tillvara hår och guldtänder samt offrens personliga ägodelar, t.ex kläder, glasögon, väskor.
Därtill utfördes mediciniska experiment på internerna. Offren utsattes för extremt lågt eller högt tryck i en kammare, de blev torterade med isvatten, injicerade med bakterier samt föremål för kirurgiska ingrepp. En ökänd läkare var Josef Mengele. Delvis på grund av detta utarbetades efter krigsslutet Helsingforsdeklarationen med etiska regler för forskning på människor.
Den 20 januari 1942 sammankallade Reinhard Heydrich femton högt uppsatta medlemmar av SS, NSDAP, den nazistiska polisstyrelsen och ledare av olika ministerier till en konferens i Berlin vid sjön Großer Wannsee. Wannseekonferensens syfte var att dra upp riktlinjerna för hur "den slutgiltiga lösningen av judefrågan" praktiskt skulle genomföras. I protokollen från konferensen ser man att tanken var att mörda sammanlagt 11 miljoner judar, trots att ord som "massmord" och "förintelse" inte nämns.
I det största förintelselägret Auschwitz-Birkenau mördades troligtvis 1 100 000 – 1 500 000 människor varav en miljon var judar. Att beräkna det exakta antalet offer försvåras av att många personer inte blev registrerade, innan de dödades i gaskammaren.
Antal dödade judar enligt boken "Dimensionen des Völkermordes" av Wolfgang Benz.
- Bulgarien: 11 000
- Danmark: 161
- Frankrike och Belgien: 32 000
- Grekland: 60 000
- Italien: 7 600
- Jugoslavien: 55 000 – 60 000
- Luxemburg: 1 200
- Nazityskland: 165 000
- Nederländerna: 102 000
- Norge: 735
- Polen: 2 700 000
- Rumänien: 211 000
- Sovjetunionen: 2 100 000 – 2 200 000
- Tjeckoslovakien: 143 000
- Ungern: 502 000
- Österrike: 65 000
- 1,9 miljoner polacker [http://www.holocaust-trc.org/poles.htm]
- 200 000–800 000 romer och sinti
- 200 000–300 000 handikappade
- 10 000–25 000 homosexuella män
- 2 000 Jehovas vittnen
Motståndrörelse i ockuperade och allierade stater
En del av de europeiska judarna undgick förintelsen då regeringen i deras hemländer motsatte sig nazisternas krav på utlämning.
I Danmark tog kungen Kristian X parti för judarna i sitt land när tyska ockupationsmyndigheter ville tvinga dem att bära judestjärnan, ett gult tygmärke som identifierade judar. Med stor hjälp av den danska befolkningen lyckades man i september och oktober 1943 att smuggla över nästan alla de danska judarna till Sverige, som var neutralt under andra världskriget.
Fascismen i Italien var i motsats till tyskarnas nationalsocialism inte antisemitisk. Vid början av kriget fanns det visserligen lagar som inskränkte judarnas rättigheter men regeringen och arméledningen tänkte inte skicka judiska medborgare i döden. Därför flydde judar från Frankrike och Jugoslavien till Italien. När Italien 1943 bytte sida i kriget, ockuperade Nazityskland landets norra del. Från detta område skickades italienska judar till förintelselägren.
I Bulgarien räddades 50 000 judar tack vare en heroisk insats från den bulgariska regeringen och befolkningen.
Raoul Wallenberg ufärdade svenska "skyddspass" åt flera tusen ungerska judar vilka därigenom undgick förintelsen. Vidare transporterades judar till Sverige i [http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1194&a=370286&previousRenderType=2 vitmålade bussar] av svenska Röda Korset med Folke Bernadotte i spetsen.
Judarna i Albanien
De första judarna kom till Albanien under medeltiden. Under förkrigsperioden uppgick deras antal till endast cirka 200. De bodde främst i kuststäderna. Åren 1941- 43 kom 597 judar till Albanien på flykt undan naziregimen. Samtliga dessa räddades till livet. De allra flesta lämnade landet vid krigslutet. Efter kriget var de kvarvarande judarna i Albanien 200-220. Många av dessa har emigrerat till Israel under de senaste åren.
Om Förintelsen
Förintelsen i litteratur, teater och film
Romaner om Förintelsen
- Exodus (roman) av Leon Uris
Spelfilmer om Förintelsen
- Förintelsen
- Schindlers List
- God afton, herr Wallenberg
Litteratur
- Hilberg, Raul, The Destruction of the European Jews, vol. I-III. New York 1985.
- Anne Frank, Anne Franks dagbok
- Eugen Kogon, SS-staten (ISBN 91-974384-2-1)
- Imre Kertész, Mannen utan öde
- Yehuda Bauer, "Förintelsen i perspektiv"
- Reitlinger, Gerald, The Final Solution. The Attempt to Exterminate the Jews of Europe 1939-1945. 2nd ed. London 1968.
- Thomas Keneally, "Schindler's Ark"
Se även
- Antisemitism
- Antiziganism
- Förintelsen i Italien
- Förintelsen i Ungern
- Nürnberglagarna
- Operation Reinhard
- Pogrom
- Lista över nazistiska koncentrationsläger
Externa länkar
- [http://www.ushmm.org USHMM - United States Holocaust Memorial Museum]
- [http://www.ushmm.org/museum/exhibit/focus/auschwitz/ Befrielsen av Auschwitz] Utförlig information på engelska
- [http://www.olokaustos.org Olokaustos.org - Omfattande information] (italienska)
- [http://www.levandehistoria.org/ Forum för levande historia]
- [http://www.nizkor.org/ The Nizkor Project]
Kategori:Brott mot mänskligheten
Kategori:Förintelsen
Kategori:Romer
Kategori:Wikipedia:Veckans artikel
ja:ホロコースト
ko:유대인 대학살
simple:Holocaust
AlfabetAlfabet (från de två första bokstäverna i feniciska alfabetet aleph och beth, genom grekiska alfabetets alfa och beta) är en uppsättning skrivtecken, bokstäver.
Det som kännetecknar ett alfabet är att enstaka tecken motsvarar ett ljud, fonem. Man kan jämföra med till exempel kinesiska skriftspråket där ett tecken står för ett helt ord eller en stavelse. I det svenska språket används en variant av det latinska alfabetet.
En orsak till att det finns sådana mängder litteratur från alla olika genrer från det antika Grekland, är att man hade ett fungerande alfabet med inte alltför många tecken att lära in. Läs- och skrivkunnigheten blev mer allmän. Det alfabetet hade troligen sitt ursprung i det feniciska alfabetet. Den första bokstaven var ett stiliserat tjurhuvud, det vill säga uppochnervända A. "Huvudet" vändes av senare kulturer. Den andra bokstaven var ett stiliserat hus, som senare roterades 90 grader och blev B.
Alfabetet spred sig så småningom och modifierades och förändrades på olika sätt i olika områden. Troligen är även devanagari (det som används av hindi och sanskrit) av samma ursprungliga rötter. En del av runorna har utseende som i viss mån liknar bokstäver i det latinska alfabetet, vilket tyder på ett samband.
Lista över alfabet
- Arabiska alfabetet
- Dalrunor
- Etruskiska alfabetet
- Feniciska alfabetet
- Fornpermiska alfabetet
- Futhark
- Grekiska alfabetet
- Hebreiska alfabetet
- Hälsingerunor
- Indiska alfabetet
- Kyrilliska alfabetet
- Latinska alfabetet
- Mkhedruli-alfabetet (Georgiska)
- Polska alfabetet
- Svenska alfabetet
- Ungerska runor (Székely Rovásírás)
Se även
- Skrivkonsten i Indien
- Morsealfabetet
Kategori:AlfabetKategori:Skrift
als:Alphabet
ja:アルファベット
ko:자모 문자
ms:Aksara
simple:Alphabet
th:อักษร
Sholem AleichemSholem Aleichem, pseudonym för Schalom Rabinovitj, född 1859 i Ukraina, död 1916 i USA, jiddischförfattare.
Aleichem
ja:ショーレム・アレイヘム
Isaac Bashevis Singer
Isaac Bashevis Singer (Jiddisch:יצחק באַשעװיס זינגער ), trol. född 21 november 1902 (även om han själv uppgav 14 juli 1904) i Radzymin nära Warszawa, Polen, död 24 juli 1991 i Surfside i utkanten av Miami, Florida, USA; jiddischspråkig författare, även känd under pseudonymen Warshofsky.
Isaac Singer växte upp i en rabbinsk familj, och bodde under sin ungdom i Warszawa och i den judiska byn (shtetln) Bilgoraj. I likhet med sin äldre bror Israel Joshua Singer började han tidigt publicera journalistik och skönlitterära berättelser. 1935 utvandrade han från Polen till USA, där han kom att skriva för den jiddischspråkiga New York-tidningen The Forward (Jiddisch: פֿאָרװערטס) samt publicera många romaner och noveller. 1978 fick han nobelpriset i litteratur, med motiveringen "för hans intensiva berättarkonst, som med rötter i en polsk-judisk berättartradition levandegör universella mänskliga villkor".
Hans berättelser är ofta fantasifulla, med stark dragning till livets mysterier och mystifikationer. De är skrivna för en publik som känner till europeiska judiska traditioner såväl som den jiddischkultur som hade sin mest fruktbara period i början av 1900-talet, men har ändå lockat många läsare från helt andra kultursfärer.
Bland de mest kända verken kan nämnas Satan i Goraj, en historisk roman om händelser kring Sabbatai Zvi, samt Trollkarlen från Lublin och de självbiografiska romanerna En dag full av glädje och Vilse i Amerika. Novellen Jentl, om en ung kvinna som klär ut sig till man för att få studera, har även blivit film.
Singer skrev så gott som endast på jiddisch men många av hans senare böcker översattes tidigt till engelska.
Singer, Isaac Bashevis
Singer, Isaac Bashevis
LånordLånord, benämning på sådana ord som ett språk har lånat från ett annat språk oavsett om det är gamla lån, som t.ex. vin och kyrka, nyare, som t.ex. toalett och jazz eller moderna som t.ex. airbag och new age.
Om ett ord är ett lånord eller ej beror på dess etymologiska och geografiska ursprung.
Språk som lånat många ord åt svenskan är engelska, tyska, franska, italienska och latin.
Se även
- språk, ord, grammatik, lingvistik
- svenska, svengelska, falska vänner
- slang, dialekt
Källa
- Nyordsboken, ISBN 91-7227-185-X
Kategori:Lexikologi
ja:外来語
KitschKitsch, ett lånord från jiddisch, konst eller hantverk av dålig estetisk kvalitet.
Kategori:Konst
ja:キッチュ
BagelEn bagel är en typ av bröd som får koka i vatten en stund innan det bakas färdigt som vanligt i ugn. Kokningen ger brödet en speciell kompakt konsistens. Bagels är typiskt torusformade. Brödet tros ha uppkommit i centraleuropa, förmodligen Polen, på 1600-talet och sedan spridits över världen av judiska emigranter.
I Sverige är det som säljs som bagels ofta vanliga frallor med hål i mitten. Förmodligen ett fall för konsumentombudsmannen.
Kategori:Bröd Kategori:Judendom
als:Bagel
ja:ベーグル
Kategori:JiddischKategori:Germanska språkKategori:Judiska språk
ja:Category:イディッシュ Mauraz
Mauraz ist eine politische Gemeinde im Distrikt Cossonay des Kantons Waadt in der Schweiz.
Geographie
Mauraz liegt auf 625 m ü. M., 19 km nordwestlich der Kantonshauptstadt Lausanne (Luftlinie). Das Bauerndorf erstreckt sich auf dem Jurafussplateau, an der Mündung des Baches Morand in den Veyron, im Waadtländer Mittelland.
Die Fläche des nur gerade 0.5 km² grossen Gemeindegebiets umfasst einen kleinen Abschnitt der westlichen Randzone des Waadtländer Mittellandes. Der Gemeindeboden wird im Norden vom Bach Morand, im Süden von der Talniederung des Veyron eingefasst. Die höchste Erhebung wird mit 662 m ü. M. auf dem Plateau westlich des Dorfes erreicht. Von der Gemeindefläche entfielen 1997 4 % auf Siedlungen, 11 % auf Wald und Gehölze und 85 % auf Landwirtschaft.
Mauraz besteht aus einem unteren Dorfteil (625 m ü. M.) und einem oberen Dorfteil, der den Namen Sur le Crêt (642 m ü. M.) trägt. Nachbargemeinden von Mauraz sind L'Isle, Pampigny und Montricher.
Bevölkerung
Mit 37 Einwohnern (Ende 2003) ist Mauraz die zweitkleinste Gemeinde des Kantons Waadt. Von den Bewohnern sind 95.8 % französischsprachig, 2.1 % deutschsprachig und 2.1 % italienischsprachig (Stand 2000). Die Bevölkerungszahl von Mauraz belief sich 1900 noch auf 70 Einwohner. Seit etwa 1950 pendelt die Bevölkerungszahl zwischen 35 und 48 Einwohnern.
Wirtschaft
Mauraz war bis in die zweite Hälfte des 20. Jahrhunderts ein vorwiegend durch die Landwirtschaft geprägtes Dorf. Noch heute haben der Ackerbau, der Obstbau und die Viehzucht eine wichtige Bedeutung in der Erwerbsstruktur der Bevölkerung. Einige weitere Arbeitsplätze sind im lokalen Kleingewerbe und im Dienstleistungssektor vorhanden.
Verkehr
Die Gemeinde liegt abseits grösserer Durchgangsstrassen. Strassenverbindungen bestehen nach L'Isle und nach Pampigny. Mauraz selbst besitzt keinen Anschluss an das Netz des öffentlichen Verkehrs. Die Haltestelle Mauraz an der am 12. September 1896 eingeweihten Schmalspurbahnlinie von L'Isle nach Apples der Chemin de fer Bière-Apples-Morges befindet sich am nördlichen Dorfrand von Pampigny, rund 2.5 km vom Ortskern entfernt.
Geschichte
Während des Mittelalters gehörte Mauraz dem Kloster Romainmôtier, danach kam es zur Herrschaft Montricher und bildete darin einen Ortsteil der Gemeinde Montricher. Mit der Eroberung der Waadt durch Bern im Jahr 1536 kam Mauraz unter die Verwaltung der Vogtei Morges. Erst 1764 wurde es eine selbständige Gemeinde. Nach dem Zusammenbruch des Ancien régime gehörte Mauraz von 1798 bis 1803 während der Helvetik zum Kanton Léman, der anschliessend mit der Inkraftsetzung der Mediationsverfassung im Kanton Waadt aufging. 1798 wurde es dem Bezirk Cossonay zugeteilt.
Sehenswürdigkeiten
Mauraz besitzt eine kleine Kapelle, gehört aber zur Pfarrei L'Isle.
Weblinks
- [http://www.mauraz.ch/ Offizielle Website der Gemeinde Mauraz (französisch)]
Kategorie:Ort in der Schweiz
Kategorie:Ort im Kanton Waadt
Kategorie:Schweizer Gemeinde
WAKACJE jastrzbia gra zbiorniki tworzywowe wynajem autokarw hoteles en Praga
|
|
|
| :: RELATED NEWS :: |
Buraburg
Die Büraburg liegt auf dem Büraberg, einem auf drei Seiten steil zum Edertal abfallenden Bergsporn oberhalb des Ortes Ungedanken bei Fritzlar (ca. 30 km südlich von Kassel und 60 km nördlich von Marburg).
Auf dem Gipfelplateau befindet sich die der irischen Nationalheiligen Brigida geweihte Kapelle, deren Anlage auf die ehemalige Bischofskirche zur
|
Gnoseologie
Die Erkenntnistheorie, auch Gnoseologie und Epistemologie ist der Zweig der Philosophie, der sich mit der Frage beschäftigt, wie Wissen, Erkenntnis und Wahrheit prinzipiell zu erlangen und zu nutzen sind und welche natürlichen Grenzen der Erkenntnis gesetzt sind.
Begriff
Der Begriff Erkenntnistheorie
|
Bildverstehen
Bildverstehen (engl. computer vision) bezeichnet ein Teilgebiet der Informatik, das sich mit der Extraktion von Informationen aus einem Bild oder einer Videosequenz beschäftigt. Die Werkzeuge der Computer Vision stammen meist aus der Mathematik, insbesondere aus Geometrie, linearer Algebra, Statis
|
The Band of Gypsys
James Marshall "Jimi" Hendrix (
- 27. November 1942 in Seattle, Washington; † 18. September 1970 in London, England) war ein afroamerikanischer Wolfram von Eschenbach, siehe Parzival.
----
Parsifal ist der Titel des letzten musikdramatischen Werks in drei Akten von Richard Wagner. Wagner selbst bezeichnete sein Alterswerk als ein „Bühnenweihfestspiel“, mit dem er seine Bühne im Bayreuther Festspielhaus we
|
Inselgruppe
]
Eine Inselgruppe ist eine Ansammlung mehrerer (kleineren) Inseln.
Im weiten Sinne werden alle Ansammlungen von Inseln als "Inselgruppe" bezeichnet, wobei die Größe keine Rolle spielt.
Im engeren Sinne bezeichnet man nur kleinere Inselansammlungen als "Inselgruppe". Größere Ansammlungen nennt man Archipel.
Sind die Inseln aneinandergereiht nennt man sie Inselkette.
|
Canned Heat
Canned Heat war eine Bluesrockband in den 1960ern deren Name von Tommy Johnsons LP "Canned Heat Blues" aus dem Jahre 1928 stammt.
Die Band wurde 1965 in Los Angeles gegründet. Gründungsmitglieder der Band waren Bob "The Bear" Hite (Gesang; Bear wegen seiner Körperfülle;
- 26. Februar
|
Dom (Berg)
Der Dom in den Walliser Alpen ist mit 4545 m ü. M. der höchste Berg, welcher ganz innerhalb der Schweiz liegt. Die Dufourspitze ist höher, gehört aber teilweise zu Italien (ihr höchster Punkt liegt allerdings innerhalb der Schweiz).
Der Dom gehört zur Walliser Alpen, auf der Grenze zwischen der Schweiz und Italien. Sein höchster Gipfel, die Dufourspitze, ist mit 4637 m ü. M. der höchste Punkt der Schweiz. Ihr Ostgipfel (Grenzgipfel, Punta Dufour, 4618 m) ist zugleich der höchste Gipfel Italiens.
|
Clermont-Ferrand
Clermont-Ferrand (okzitanisch Clarmont) ist die Hauptstadt der französischen Region Auvergne und mit 141. 004 (1999) Einwohnern die größte Stadt im Département Puy-de-Dôme. Außerdem ist sie Sitz der | |
