:: wikimiki.org ::

Kardinal

Kardinal

Kardinalerna utgör den högsta rangen, näst påven, inom den Romersk-katolska kyrkan. Kardinalerna utgör kardinalkollegiet och den valkorporation, konklaven, som har att utse ny påve; endast de som inte fyllt 80 år har rösträtt (117 stycken april 2005). Den som väljs till påve är oftast kardinal, även om detta inte är ett krav. Numera är alla kardinaler biskopsvigda och arbetar runt om i världen eller är knutna till den romerska kurian. Titeln kardinal tilldelas av påven. Per den 10 april 2005 finns det 183 kardinaler, varav 117 har rätt att delta i påveval. Ursprungligen valdes påven av präster och diakoner i Rom samt biskopar i Roms omgivningar. Detta förhållande behålls alltjämt formellt; kardinalerna indelas i kardinalbiskopar, kardinalpräster och kardinaldiakoner. Vid vissa omständigheter kan påven utnämna en eller flera kardinaler in pectore (lat. "i bröstet", "i hjärtat"), d.v.s. i hemlighet, på grund av att ett offentliggörande skulle kunna leda till förföljelser av kristna eller på annat sätt skada Kyrkan.

Kända kardinaler (urval)

- Francis Arinze
- Edward Cassidy
- Bernardin Gantin
- Roger Etchegaray
- Józef Glemp
- Walter Kasper
- Bernard Law
- Carlo Maria Martini
- Jean-Marie Lustiger
- Joseph Ratzinger
- Giovanni Battista Re
- Jaime Lachica Sin
- Angelo Sodano
- Dionigi Tettamanzi
- Johannes Willebrands

Kända avlidna kardinaler (urval)

- Corrado Bafile
- Hans Urs von Balthasar
- Yves Congar
- Basil Hume
- Stephen Langton
- Henri de Lubac
- Jules Mazarin
- John Henry Newman
- Armand-Jean du Plessis Richelieu
- Stefan Wyszyński

Externa länkar

- [http://www.signum.se/signum/template.php?page=read&id=1090 Konklaven – att få en påve]
- [http://www.fiu.edu/~mirandas/essay.htm The Cardinals of the Holy Roman Church] Kategori:Romersk-katolska kyrkan ko:추기경 ja:枢機卿 th:พระคาร์ดินัล

Påve

Påve (av latin papa "fader"), benämning på biskopen av Rom och samtidigt den romersk-katolska kyrkans högste ledare. Själva ordet "påve" kunde förr även användas om andra höga kyrkoledare. Patriarken av Alexandria bär alltjämt titeln påve, liksom maronitiska kyrkans överhuvud. Den romerske påven räknas som aposteln Petrus efterträdare och kallas sedan medeltiden ibland för "Kristi vikarie" (lat. vicarius Christi). Den nuvarande påven heter Benedictus XVI och har innehaft sitt ämbete sedan den 19 april 2005. Påven är suverän furste i Vatikanstaten och är som sådan representerad i FN. Heliga stolen, som påvedömet kallas i diplomatiska sammanhang, har officiella förbindelser med många stater, bland dem Sverige sedan 1982. Den påvliga administrationen handhas av kurian.

Påvedömets historia

kuria i Sixtinska kapellet.]] Enligt kyrklig tradition skall Petrus ha lett kyrkan i Rom tillsammans med Paulus, och båda skall ha lidit martyrdöden under kejsar Neros förföljelse på 60-talet e.Kr. Redan under de första århundradena hade den romerska kyrkan en ledande ställning, och man vände sig till påven för att få hjälp att avgöra kyrkliga och teologiska tvister; bl.a. hade påven Leo I det avgörande ordet vid kyrkomötet i Chalcedon 451. I den romerska rikskyrkan betraktades påven som ärkepatriarken, och han erkänns ännu idag av de ortodoxa kyrkorna som den främsta av Patriarkerna, fastän de befinner sig i schism med honom. Att påven fick en så ökad maktställning berodde på förhållandena efter det romerska rikets delning år 395. I öster förenade den bysantinske kejsaren både den politiska och kyrkliga makten (se caesareopapism), och kyrkan var decentraliserad i fyra patriarkat, Konstantinopel, Alexandria, Antiochia och Jerusalem. I väster fanns ingen kejsare efter Västroms fall år 476, och i stället fick påven ensam ta både det kyrkliga och det politiska ansvaret. När germanfolken kristnades och det medeltida västerlandet växte fram, var påven det sammanhållande bandet och den moraliska auktoriteten under tider av politisk splittring. Genom att det skapades ett västerländskt kejsardöme under Karl den store (krönt av påven till kejsare år 800) fick påven en central politisk betydelse. Genom tillskapandet av Kyrkostaten år 756 blev påven även världslig furste men samtidigt länstagare åt kejsaren. Också under de ottonska kejsarna på 900-talet var påve och kejsare sammanknutna i ett förhållande som långt ifrån alltid var harmoniskt, se bl.a. gregorianska reformen och investiturstriden. Under påvarna Innocentius III (1198-1216) och Bonifatius VIII (1294-1303) stod påvedömet på höjdpunkten av sin politiska makt. Under 1300-talet följde "påvarnas babyloniska fångenskap" i Avignon och därefter den stora schismen, som bådadera innebar en nedgång för påvemakten. Krisen kunde bara övervinnas till priset av konciliarismen under Konstanz-konciliet. Den växande kritiken mot påvestolens hushållning och särskilt mot renässanspåvarnas slöseri, bidrog till 1500-talets reformation, där påven ofta framställdes som Antikrist. Genom tridentinska mötet fastställdes på nytt påvens ställning som kyrkans obestridde ledare, något som slutligen fick sin bekräftelse vid Första Vatikankonciliet 1869-1870 och läran om påvens ofelbarhet och universalepiskopat som lade hela det yttersta ansvaret för kyrkans lära och styrelse i hans hand. (Denna påvliga möjlighet att fastslå en dogm utan ett koncilium, utan bara med en påvlig synod, har i historien bara använts två gånger, 1854 under Pius IX "Immaculata conceptio", och 1950 under Pius XII "Mariae Assumptio".)Medan konciliet pågick intogs Rom av italienska trupper, och Kyrkostaten uppgick i det nya Italien. Sedan påven varit "fånge i Vatikanen" under nära 60 år, upprättades Vatikanstaten genom Lateranfördraget 1929. Vid Andra Vatikankonciliet 1962-1965 betonades biskoparnas gemensamma ansvar för kyrkan på ett sätt som bröt men inte upphävde föregående århundradens påvliga centralisation. Under Johannes Paulus II har påven långt mer än tidigare blivit en massmedial gestalt.

Påveval

Varje påve väljs av en särskild valkorporation, kardinalskollegiet, som då sammanträder i Sixtinska kapellet till en konklav. Den som väljs till påve behöver inte själv vara kardinal, men i praktiken är detta alltid fallet. I de få fall då en icke-biskop väljs, måste denne vigas till biskop innan han kröns till påve.

Litteratur

- J.N.D. Kelly, The Oxford Dictionary of Popes ISBN 0-19-213964-9

Se även

- Lista över påvar
- Johanna (påvinna)
- Urbi et orbi Kategori:Romersk-katolska kyrkan als:Papst ja:ローマ教皇 ko:교황 simple:Pope

Romersk-katolska kyrkan

Romersk-katolska kyrkan, kristen kyrka under ledning av biskopen i Rom (påven). Anser sig vara den kyrka som grundades av Jesus genom apostlarna Petrus och Paulus och har genom historien hävdat att man är den enda kristna kyrkan (se bl.a. Matt. 16:18-19). Andra Vatikankonciliet innebar dock en begynnande ekumenisk öppenhet, och idag erkänns de ortodoxa kyrkorna som sanna kristna kyrkor. Även mot de protestantiska samfunden har man en öppnare attityd. Svenska kyrkans hållning till homosexualitet och skilsmässor har dock inneburit, att förhållandet till Rom försämrats under början av 2000-talet. Historiskt härstammar den katolska kyrkan från den västromerska rikskyrkan. Under medeltiden spreds den latinska kristendomen över hela västra och norra Europa. Under denna tid formades teologin av skolastiken, fr.a. av teologen Thomas av Aquino. Då bildades också olika typer av klosterordnar som kom att få stor betydelse. År 1054 inträffade en schism med den östliga kristenheten då påvens sändebud lämnade en bannbulla på altaret i Hagia Sofia i Konstantinopel. Sedan dess har den katolska och de ortodoxa kyrkorna varit skilda åt. Vid tiden för de stora geografiska upptäcktsresorna kom katolicism en att spridas via spansk och portugisisk kolonisation till Latinamerika, Afrika och Indien. Under senare delen av 1200-talet började kyrkan emellertid att förlora sitt politiska inflytande som världsreligion i Europa. Den feodala maktuppdelningen stärktes under denna period och dess kungar gjorde mer eller mindre anspråk på kyrkans stora rikedomar. Detta ledde till kyrkans förfall under senmedeltiden Reformationen under 1500-talet gjorde att den katolska kyrkan förlorade i inflytande i stora delar av norra Europa. Man samlade sig till motreformation vid Tridentinska mötet 1545-1563. Kyrkan omorganiserades, nya ordnar bildades (t.ex. jesuitorden) samtidigt som kyrkan fick en mer militant prägel. Under 1900-talet har den romersk-katolska kyrkan förnyats och är nu betydligt villigare att acceptera förhållandena i den moderna världen, den påvliga centralismen har brutits något, man deltar i ekumeniskt arbete, mässordningen förändrades och gudstjänst firas på folkspråket. Störst betydelse för denna utveckling har Andra Vatikankonciliet haft. Viktigt att notera är att benämningen "romersk-katolsk" syftar på den latinska riten (liturgi) som är vanligast inom den Katolska kyrkan, men då det finns andra riter (andra former av liturgi) bör man inte använda termen romersk-katolsk då man syftar på HELA katolska kyrkan.

Katolska kyrkan i Sverige

I och med Uppsala möte 1593 var schismen mellan Svenska kyrkan och påven i Rom ett faktum. Alla Katolska trosbekännare utvisades från Sverige. Sedan 1720-talet har katoliker bott inom Sveriges gränser, till en början med begränsad religionsfrihet. 1781 fick de lov att vistas i landet, och en apostolisk vikarie tillsattes för ledningen av arbetet i Sverige. Sedan 1873 har det varit tillåtet även för svenska medborgare att tillhöra den katolska kyrkan. Under senare delen av 1900-talet har invandringen av katolska trosbekännare ökat kraftigt. Stockholms katolska stift, som omfattar hela Sverige, har omkring 145 000 medlemmar och är därmed en av Sveriges största kyrkor. År 1998 fick stiftet sin förste svenske biskop, Anders Arborelius. Stiftets katedral är Sankt Eriks katolska domkyrka som är belägen på Södermalm i Stockholm. Sankt Eriks katolska domkyrkoförsamling har drygt 8 500 medlemmar. De senaste åren har antalet människor i Sverige som valt att konvertera till katolicismen ökat. År 1934 grundades stiftets officiella ungdomsorganisation, Sveriges Unga Katoliker.

Se även

- Filioque
- Heliga Birgitta
- Investiturstriden
- Kloster
- Laterankoncilierna
- Ofelbarhetsdogmen
- Oremus
- Transsubstantiationsläran
- Trettioåriga kriget
- Thomas av Aquino
- Vatikanen

Externa länkar

- [http://www.vatican.va/ Vatikanens hemsida]
- [http://www.katolskakyrkan.se/ Stockholms katolska stift]
- [http://www.isidordata.se/domkyrkan/ Stockholms katolska domkyrka]
- [http://www.suk.se/ Sveriges Unga Katoliker] Kategori:Romersk-katolska kyrkan simple:Roman Catholicism

Biskop

Biskop, kyrkligt ämbete. Ordet kommer från grekiskans epískopos som betyder ungefär "tillsynsman". Inom romersk-katolska kyrkan, de ortodoxa kyrkorna och vissa protestantiska samfund, bl.a. den anglikanska kyrkogemenskapen och de nordiska nationalkyrkorna, den högste kyrklige ledaren inom ett visst geografiskt område (stift). Biskopar som församlingsledare omnämns redan i Nya testamentet, men deras roll då är något oklar och det verkar inte finnas någon klar distinktion mellan biskop och presbyter. De första beläggen för för en utvecklad kyrklig hierarki finns i Ignatius av Antiokias brev författade åren 107-108. Där talas om biskopen som de kristnas ledare i en stad, överordnad presbyterna och diakonerna. Från att i huvudsak haft monopol på liturgiska och sakramentala funktioner förändras biskopsämbetet under senare delen av 200-talet och vissa delar av biskopens funktioner delegeras understundom till presbyterna. Vad som orsakade denna förändring vet man inte säkert, men utvecklingen verkar ha börjat i öst där det förekom att man tillsatte chorbiskopar (biskop för landsbygden kring en stad). Deras viktigaste funktion var nattvardsfirandet, troligen hade de inte rätt att viga präster och diakoner. Från 300-talet finns fler och tydligare källor på att presbyter ledde nattvardsgudstjänster, avlöste synder och i öst även konfirmerade. Flera skrifter jämställer biskopar och präster samt karaktäriserar dem som bärare av samma ämbete, med den enda skillnaden att biskopen är överordnad prästerna. Så är fallet hos bl.a. Ambrosiaster och Hieronymus. Under medeltiden kom denna syn på biskop och präst att bli dominerande. Det var även denna syn på biskops och prästämbetet som reformatorerna tog över. Därför kom biskopsämbetet att spela en underordnad roll i många reformatoriska kyrkor. Svenska kyrkan kan i detta avseende ses som ett undantag då Laurentius Petris kyrkoordning stadgar att det är biskopen som ska viga präster och att han har rätt att vägra viga dem församlingarna utser. Svenska kyrkan har på denna grund tidvis hävdat att man har apostolisk succession, men det erkänns endast av den anglikanska kyrkogemenskapen. I modern tid har den fornkyrkliga synen på biskopsämbetet fått en renässans och man talar idag ofta om det tredelade ämbetet: biskop, präst och diakon i den ekumeniska debatten och att präst- och diakonämbetet utgår från biskopen. biskop | präst | diakon | subdiakon | akolut | exorcist | lektor | ostarie ----

Se även

- abbot
- metropolit
- patriark
- påve
- superintendent
- ärkebiskop Kategori:Kyrkliga titlar ja:司教 ko:주교

10 april

10 april är den 100:e (101:a under skottår) dagen på året i den gregorianska kalendern. Det är 265 dagar kvar till årets slut.

Dagens namn

- Ingvar, Ingvor

Äldre namnsdagar:

- tidigare: Ezechiel, Hesekiel - profet i Gamla Testamentet.
- 1901: Ingvar
- 1986: Ingvar, Ingvald och Ingvor
- 1993: Ingvar, Ingvor. (Ingvald till 25 oktober.)

Händelser

- 1932 - Fältmarskalk Paul von Hindenburg väljs till Tysklands president.
- 1938 - Anschluss accepteras av de österrikiska väljarna.
- 1946 - Kvinnor får för första gången delta i ett japanskt parlamentsval.
- 1990 - En palestinsk terrorgrupp i Beirut släpper tre personer som hållits fångna i över två år.
- 1998 - Det så kallade Långfredagsavtalet gällande Nordirland sluts.
- 2004 - Tove Fraurud väljs till förbundsordförande i Ung Vänster.

Födda

- 1583 - Hugo Grotius, folkrättens fader.
- 1651 - Ehrenfried Walter von Tschirnhaus, tysk matematiker och filosof.
- 1783 - Hortense de Beauharnais, drottning av Holland.
- 1829 - William Booth, Frälsningsarméns skapare.
- 1847 - Joseph Pulitzer, tidningsmagnat.
- 1898 - Torsten Quensel, svensk filmjournalist och manusförfattare.
- 1894
- G.D. Birla, indisk affärsman och politiker.
- Ben Nicholson, brittisk konstnär.
- 1915 - Julius Jacobsen, dansk-svensk kompositör, musikarrangör och musiker (pianist).
- 1920 - Ingrid Schrewelius, svensk modejournalist och TV-medarbetare.
- 1929 - Max von Sydow, svensk skådespelare.
- 1931 - Cilla Ingvar, svensk revyartist.
- 1932 - Omar Sharif, egyptisk skådespelare.
- 1934
- Jan Nygren, svensk skådespelare.
- Catrin Westerlund, svensk skådespelare.
- 1941 - Paul Theroux, amerikansk författare.
- 1942 - Ian Callaghan, engelsk fotbollsspelare.
- 1946 - Mikael Wiehe, svensk musiker, sångare och låtskrivare.
- 1947
- Lena-Maria Gårdenäs-Lawton, svensk sångerska.
- Bunny Wailer, jamaicansk musiker, medlem i The Wailing Wailers.
- 1950 - Johan Thorén, svensk stuntman och TV-person.
- 1951 - Steven Seagal, amerikansk skådespelare med svart bälte i aikido.
- 1963
- Mark Oliver Everett, amerikansk rockmusiker.
- Dimitris Starovas, grekisk skådespelare.
- 1974 - Andreas Andersson, svensk fotbollsspelare.
- 1975 - Malin Baryard, svensk ryttare.
- 1979 - Tsuyoshi Doumoto, japansk skådespelare och musiker, sångare i Kinki Kids.
- 1981 - Liz McClarnon, brittisk sångerska.
- 1983 - Mandy Moore, amerikansk sångerska
- 1988 - Haley Joel Osment, amerikansk skådespelare.

Avlidna

- 879 - Ludvig den stammande, frankisk karolingisk kung av Akvitanien 867 och kung av Västfrankiska riket 877-879.
- 1585 - Gregorius XIII, påve 1572-1585.
- 1813 - Joseph-Louis Lagrange, italiensk astronom och matematiker.
- 1882 - Dante Gabriel Rossetti, brittisk målare och poet.
- 1890 - Aurelio Saffi, italiensk politiker.
- 1909 - Algernon Swinburne, brittisk poet.
- 1911 - Sir Alfred Comyn Lyall, angloindisk ämbetsman och skriftställare.
- 1919 - Emiliano Zapata, mexikansk revolutionsledare, mördad.
- 1955 - Pierre Teilhard de Chardin, fransk jesuitpräst, geolog och filosof.
- 1979 - Nino Rota, italiensk kompositör.
- 1997 - Lennart Lundh, svensk skådespelare.
- 1998 - Francis Durbridge, brittisk deckarförfattare.
- 2003 - Little Eva, amerikansk sångerska.

Se även

9 april - 11 april - 10 mars - 10 maj -- lista över alla datum januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november, december 102 ja:4月10日 ko:4월 10일 simple:April 10 th:10 เมษายน

2005

Händelser

2005 har utsetts av den svenska regeringen att vara designår.
- 1 januari
- Mitthögskolan blir universitet och byter namn till Mittuniversitetet.
- Tågtrafiken mellan Oslo och Stockholm läggs ner efter 131 år.
- Utlänningsnämnden läggs ner och ersätts av länsrätten och kammarrätten.
- Joutseno i Finland blir stad.
- Jorden vid perihelium.
- 6 januari - Kina har nu officiellt över 1 300 000 000 invånare.
- 8 januari - En stark storm drabbar norra Europa, däribland Sverige, där 100.000-tals hushåll blir ström- och telefonlösa för en lång tid.
- 13 januari - Planeten Saturnus i opposition.
- 14 januari
- Rymdsonden Huygens landar på Titan.
- Den svenska TV-kanalen TV400 har premiär.
- 17 januari - Företaget SIBA:s VD Fabian Bengtsson kidnappas i centrala Göteborg.
- 23 januari - Viktor Jusjtjenko tillträder som president i Ukraina.
- 24 januari - Julia Tymosjenko tillträder som premiärminister i Ukraina.
- 3 februari
- Fabian Bengtsson återfinns vid liv i Göteborg.
- Planeten Neptunus i konjunktion med solen.
- 4 februari - Då en tank brister vid Kemiras fabrik i Helsingborg läcker 11.000 ton svavelsyra ut. Området runt omkring fabriken beläggs med utegångsförbud.
- 5 februari - Sveriges statsminister Göran Persson utses till hedersdoktor i medicin vid Örebro universitet. Utnämningen väcker starka protester, eftersom den anses vara en belöning för att statsministern har gjort Högskolan i Örebro till universitet.
- 14 februari - Planeten Merkurius i övre konjunktion.
- 23-25 februari - Ett toppmöte äger rum mellan George W. Bush och Vladimir Putin i Slovakien.
- 24/25 februari - Planeten Uranus i konjunktion med solen.
- 11 mars - Nintendo lanserar sin nya spelkonsol Nintendo DS i Sverige och övriga Europa.
- 12 mars - Carolus Papoulias väljs till president i Grekland.
- 21 mars
- Ett mordbrandsattentat utförs mot bokhandeln Röda Stjärnan i Jönköping.
- En elev dödar nio andra, innan han tar sitt liv i Red Lake High School-massakern i Minnesota, USA.
- 29 mars - Planeten Merkurius i nedre konjunktion.
- 30 mars - Planeten Venus i övre konjunktion.
- 3 april - Planeten Jupiter i opposition.
- 19 april - Joseph Ratzinger väljs av konklaven till ny påve under namnet Benedictus XVI.
- 27 april - Airbus A380-800 lyfter från marken för första gången.
- 6-10 maj - George W. Bush genomför ett europabesök i Lettland, Nederländerna, Ryssland och Georgien.
- 7 maj - Evangeliska fosterlandsstiftelsens ungdomsorganisation Salt bildas.
- 8 maj - Gröna Studenter blir erkänt som officiellt studentförbund för Miljöpartiet de Gröna.
- 19-21 maj - Eurovisionsschlagerfestivalen sänds för 50:e gången.
- 15 maj - Val till Sametinget hålls.
- 16 maj - Annandag pingst är inte längre helgdag i Sverige, eftersom nationaldagen skall vara det istället.
- 26 maj - Sydafrikas administrativa huvudstad Pretoria döps om till Tshwane.
- 29 maj - Frankrike röstar nej till EU:s nya grundlag.
- 1 juni - Rökförbud införs på restauranger, pubar och kaféer i Sverige.
- 3 juni - Planeten Merkurius befinner sig i övre konjunktion.
- 6 juni - Sveriges nationaldag blir helgdag.
- 10 juni - Nya Svinesundsbron invigs och den äldre bron får namnet Gamla Svinesundsbron.
- 13 juni - Planeten Pluto befinner sig i opposition.
- 2 juli - Gratiskonserter under namnet Live 8 anordnas i London, Paris, Berlin, Rom och Philadelphia.
- 4 juli - Jorden vid aphelium.
- 7 juli - Centrala London skakas av explosioner i tunnelbanan och på en buss. Bombingarna visar sig sedan vara terrodåd utförda av islamistiska självmordsbombare.
- 16 juli - Harry Potter and the Half Blood Prince släpps på engelska.
- 17 juli - Planeten Mars vid perihelium.
- 23 juli - Planeten Saturnus i konjunktion med solen.
- 26 juli - Discovery blir den första rymdfärjan som lyfter efter Columbias haveri 2003.
- 8 augusti - Planeten Neptunus står i opposition.
- 9 augusti - Discovery landar planenligt efter att ha genomfört den första flygningen med en rymdfärja sedan Columbias haveri 2003.
- 29 augusti - Orkanen Katrinas öga når USA:s fastland och orsakar mycket stor förödelse.
- 31 augusti - Planeten Uranus står i opposition.
- 15 september - Den svenska TV-kanalen TV4 Fakta har premiär.
- 17 september - Parlamentsval hålls i Nya Zeeland.
- 17/18 september - Planeten Merkurius befinner sig i övre konjunktion.
- 18 september - Parlamentsval hålls i Tyskland. Varken CDU/CSU med Angela Märkel eller SPD med Gerhard Schröder får ensam majoritet och går därför i koalition. Angela Märkel blir därmed Tysklands första kvinnliga förbundskansler.
- 2 oktober - Ostindiefararen Götheborg beger sig på sin resa till Kina, efter att ha blivit ett år försenad, till följd av finansiella problem.
- 3 oktober - En ringformig solförmörkelse inträffar i norra Portugal, Spanien och Västafrika.
- 8 oktober - En jordbävning inträffar i Kashmir.
- 14 oktober - Kranbåten Lodbrok kolliderar med Essingebron på Essingeleden i Stockholm.
- 18 oktober - UNECE beslutar att den svenska riksväg 45 skall uppgraderas till E45.
- 22 oktober - Planeten Jupiter i konjunktion med solen.
- 27 oktober - Den svenska skogsindustrikoncernen Stora Enso offentliggör ett omfattande sparprogram, där bland annat Hammarby bruk läggs ned.
- 6 november - Planeten Mars står i opposition.
- 15 november - Laganbron öppnas vid Markaryd.
- 22 november - Angela Merkel blir Tysklands första kvinnliga förbundskansler.
- 3 december - Julbocken i Gävle antänds av två utklädda män klockan 21:08.
- 15 december - Planeten Pluto i konjunktion med solen.
- 21 december - Vintersolståndet inträffar.

Födda

- 8 april - Leah Isadora, norsk prinsessa.
- 26 juni - Alexia, holländsk prinsessa.
- 15 oktober - Kristian, dansk arvprins.
- 31 oktober - Leonor, spansk prinsessa.
- 3 december - Sverre Magnus, norsk prins.

Avlidna

Första kvartalet

Januari

- 1 januari - Shirley Chisholm, 80, afroamerikansk kongressledamot.
- 3 januari - Will Eisner, 87, amerikansk serieskapare.
- 4 januari - Ali Radi al-Haidari, Bagdads guvernör (mördad).
- 7 januari - Rosemary Kennedy, 86, syster till John F. Kennedy.
- 10 januari
- Spencer Dryden, amerikansk musiker, trumslagare Jefferson Airplane.
- Joséphine-Charlotte av Luxemburg, 77, storhertiginna av Luxemburg och prinsessa av Belgien.
- José Manuel Pérez, spansk motorcyklist (Omkom i samband med Paris-Dakar-rallyt).
- 12 januari - Amrish Puri, 72, indisk skådespelare.
- 13 januari - Bengt Janson, svensk antikhandlare, lärare och TV-programledare.
- 15 januari
- Sven Christer Swahn, svensk författare, översättare och litteraturvetare.
- Ruth Warrick, 88, amerikansk skådespelare.
- 17 januari
- Christina Gunnardo, kristen sångerska och låtskrivare.
- Lennart Rodhe, svensk konstnär.
- Virginia Mayo, 84, amerikansk skådespelare.
- Zhao Ziyang, 85, kinesisk kommunistledare.
- 18 januari - Lamont Bentley, amerikansk skådespelare (bilolycka).
- 20 januari
- Parveen Babi, indisk filmskådespelare.
- Per Borten, norsk politiker, statsminister 1965-1971.
- 24 januari - Svenerik Perzon, svensk skådespelare.
- 25 januari
- Philip Johnson, 98, amerikansk arkitekt.
- Daniel Branca, 53, argentinsk Kalle Anka-tecknare.
- 29 januari - Ephraim Kishon, 80, israelisk humorist och författare.
- 31 januari - Ingemar Simonsson, 73, skånsk präst (trafikolycka).

Februari

- 2 februari - Max Schmeling, tysk boxare.
- 3 februari
- Malou Hallström, 63, svensk skådespelare och TV-profil.
- Zurab Zjvania, 41, georgisk politiker, premiärminister 2004-2005. simon thune suger på allt han var världens sämsta i allt
- 4 februari
- Sjamil Basajev, 40, tjetjensk separatistledare och terrorist.
- Ossie Davis, 87, amerikansk skådespelare, regissör, producent och pjäsförfattare.
- Nils Egerbrandt, 78, svensk serietecknare.
- 5 februari
- Gnassingbe Eyadéma, 69, Togos president.
- Ingrid Berglöf, svensk nyhetsuppläsare i Sveriges Radio.
- 6 februari
- Lazar Berman, rysk pianist.
- Merle Kilgore amerikansk countryartist och manager.
- 8 februari - Jimmy Smith, 79, amerikansk jazzorganist.
- 9 februari - Märit Andersson, svensk regissör, TV-producent och journalist.
- 10 februari - Arthur Miller, 89, amerikansk författare.
- 12 februari - Sammi Smith, 61, amerikansk countryartist.
- 14 februari
- Sixten Ehrling, svensk dirigent.
- Rafik Hariri, Libanons premiärminister 1992-1998 och 2000-2004 (mördad).
- 15 februari - Sven Rydenfelt, svensk politiker, nationalekonom och opinionsbildare.
- 20 februari
- Sandra Dee, 62, amerikansk skådespelare och sångerska.
- John Raitt, 88, amerikansk sångare.
- Hunter S Thompson, 67, amerikansk författare (självmord).
- 22 februari
- Dionísio Ribeiro Filho, 59, brasiliansk miljöaktivist (mördad).
- Eun-ju Lee, sydkoreansk skådespelare (självmord).
- Åke Strömmer, svensk sportjournalist.
- 25 februari - Peter Benenson, 83, brittisk advokat, grundare av Amnesty International.
- 27 februari - Jörgen Fogelquist, 77, svensk konstnär.

Mars

- 4 mars - Jurij Kravtjenko, ukrainsk tidigare inrikesminister (självmord).
- 6 mars -
- Hans Bethe, 98, tysk-amerikansk fysiker, avdelningschef i Manhattanprojektet
- Gladys Marin, 63, ordförande i Chiles kommunistiska parti (cancer).
- 8 mars - Aslan Maschadov, tjetjensk militär och politiker, Tjetjeniens president 1997-2005, mördad.
- 9 mars - Chris LeDoux, 56, amerikansk countryartist (cancer).
- 10 mars - Danny Joe Brown, 53, amerikansk rocksångare, medlem i Molly Hatchet.
- 16 mars - Ralph Erskine, 91, brittisk-svensk arkitekt.
- 17 mars -
- George Kennan, 101, amerikansk politisk analytiker.
- Czeslaw Slania, 83, svensk-polsk frimärksgravör.
- 21 mars
- Bobby Short, 80, amerikansk kabarésångare.
- Jeff Weise, 16, ansvarig för Red Lake High School massakern.
- 22 mars - Kenzo Tange, 91, japansk arkitekt.
- 24 mars - Mare Kandre, svensk författare.
- 26 mars -
- James Callaghan, brittisk premiärminister 1976-79.
- Paul Hester, australisk musiker, trummis i Crowded House (självmord).
- 27 mars - Bengt Bedrup, 76, svensk journalist och tv-profil.
- Mars - Sara Boëthius, 60, SVT Rapport-medarbetare.

Andra kvartalet

April

- 1 april - Jack Keller, amerikansk låtskrivare och skivproducent.
- 2 april - Johannes Paulus II, född Karol Wojtyla, påve 1978-2005.
- 5 april - Saul Bellow, författare och Nobelpristagare.
- 6 april - Rainer III, furste av Monaco.
- 7 april - Jose Melis, 85, amerikansk orkesterledare.
- 9 april
- Yvonne Vera, 40, zimbabwisk författare.
- Andrea Dworkin, 58, amerikansk författare
- 13 april - Johnnie Johnson, 80, amerikansk rock'n'roll-pionjär.
- 14 april - Lothar Lindtner, 87, norsk skådespelare och sångare.
- 18 april - Olle Bengtsson, ("Skofteby-Bengtsson"), 81, svensk boxare.
- 19 april
- Stan Levey, amerikansk jazzbatterist.
- Bryan Ottoson, amerikansk musiker, gitarrist i American Head Charge.
- Niels-Henning Ørsted Pedersen, dansk jazzbasist.
- 20 april - Inday Ba, brittisk skådespelare.
- 22 april - Sir Eduardo Paolozzi, 81, brittisk popkonstnär.
- 23 april
- Sir John Mills, 97, brittisk skådespelare.
- Romano Scarpa, italiensk Disney-tecknare.
- 24 april - Ezer Weizman, 80, israelisk politiker, president 1993–2000.
- 26 april - Maria Schell, 79, österrikisk skådespelare.
- 30 april - Sven Romanus, 99, svensk justitieminister.

Maj

- 2 maj
- Robert Hunter, kanadensisk journalist, miljöaktivist och politiker, en av Greenpeace grundare.
- Börje Nyberg, svensk skådespelare, regissör och manusförfattare.
- 6 maj
- Herb Sargent, 81, amerikansk TV-skribent.
- Joe Grant, 96, disneyartist.
- 8 maj - Nasrat Parsa, 36, afghansk sångare (mördad).
- 12 maj - Monica Zetterlund, 67, svensk skådespelare och sångare (omkommen i lägenhetsbrand).
- 13 maj - Gunnar "Silver-Gunnar" Nilsson, 82, svensk boxare.
- 14 maj - Jimmy Martin, 77, amerikansk bluegrassångare and gitarrist.
- 20 maj - Paul Ricœur, fransk filosof.
- 23 maj - Wael Rubaies, irakisk premiärministerrådgivare (mördad).
- 24 maj - Björn Rönnquist, svensk konstnär och glaskonstnär.
- 25 maj - Ismail Merchant, 68, indiskfödd filmproducent.
- 26 maj - Eddie Albert, 99, amerikansk skådespelare.
- 27 maj - Max Lundgren, 68, svensk ungdomsboksförfattare.
- 29 maj - Oscar Brown J:r, 78, amerikansk sångare, låtskrivare m.m.
- 30 maj - Joakim Karlsson, 39, svensk roadracingförare.

Juni

- 6 juni
- Anne Bancroft, amerikansk skådespelare.
- Dana Elcar, amerikansk skådespelare.
- 11 juni - Vasco Gonçalves, 83, portugisisk general.
- 12 juni - Ingrid Schrewelius, 85, svensk modejournalist och TV-medarbetare.
- 13 juni - Álvaro Cunhal, 91, portugisisk kommunistpartiledare.
- 15 juni - Alassio Galetti, 37, italiensk proffscyklist.
- 16 juni - Per Henrik Wallin, 58, svensk jazzpianist.
- 18 juni
- Hans Nestius, 69, svensk samhällsdebattör, journalist och författare.
- Chris Griffin, 89, amerikansk jazztrumpetare.
- 19 juni - Totta Näslund, 60, svensk sångare och musiker.
- 20 juni - Jack S Kilby, 81, amerikansk fysiker och Nobelpristagare.
- 21 juni - Jaime Sin, filippinsk romersk-katolsk ärkebiskop av Manila 1974-2003, kardinal 1976.

Tredje kvartalet

Juli

- 1 juli
- Renaldo "Obie" Benson, 69, amerikansk sångare i Four Tops.
- Luther Vandross, 54, amerikansk R&B-sångare.
- 3 juli
- Tom Halliday, 20, brittisk jockey.
- Siv Ericks, 87, svensk skådespelerska.
- 6 juli
- Evan Hunter, (Ed McBain), 78, amerikansk författare.
- Claude Simon, 91, fransk författare.
- 11 juli - Frances Langford, 91, amerikansk sångerska.
- 13 juli - Mathias Henrikson, 65, svensk skådespelare.
- 17 juli
- Geraldine Fitzgerald, amerikansk skådespelare.
- Edward Heath, brittisk premiärminister (konservativ) 1970-1974.
- Tommy Johnson, 73, svensk skådespelare.
- 18 juli
- Amy Gillett, 29, australisk tävlingscyklist (trafikolycka)
- William Westmoreland, 91, amerikansk general.
- 20 juli - James Doohan, 85, kanadensisk skådespelare.
- 21 juli - John Baldry (Long John Baldry), brittisk bluesartist.
- 22 juli - Jean Charles de Menezes, brasiliansk elektriker bosatt i London (skjuten till döds av polisen).
- 29 juli - Hildegarde, 99, amerikansk cabaretsångerska.
- 29 juli - Al McKibbon, 86, amerikansk jazzmusiker
- 30 juli - John Garang, 60, sudanesisk gerillaledare och vicepresident (flygkrasch).
- 31 juli - Wim Duisenberg, 70, nederländsk politiker.

Augusti

- 1 augusti - Kung Fahd bin Abdul Aziz, ca 82, Saudiarabiens regent 1982-2005.
- 2 augusti - Jay S. Hammond, 83, Alaskas guvernör 1974-1982.
- 6 augusti
- Robin Cook, 59, tidigare brittisk utrikesminister.
- Ibrahim Ferrer, 78, kubansk sångare i Buena Vista Social Club.
- 7 augusti - Peter Jennings, 67, nyhetsankare för det amerikanska tv-bolaget ABC.
- 8 augusti - Barbara Bel Geddes, 82, amerikansk skådespelare.
- 9 augusti - Matthew McGrory, 32, amerikansk skådespelare.
- 10 augusti - Emery "Detroit Junior" Williams, 73, amerikansk bluesartist.
- 12 augusti
- Lakshman Kadirgamar, 73, lankesisk utrikesminister 1994-2001 och 2004-2005 (mördad).
- Charlie Norman, 84, svensk pianist.
- 13 augusti - David Lange, 63, nyzeeländsk premiärminister 1984-1989.
- 15 augusti - James Dougherty, 84, amerikansk detektiv och lokalpolitiker, Marilyn Monroes första man.
- 16 augusti
- Roger Schutz, broder Roger, 90, schweizfödd munk, grundare av kommuniteten i Taizé, mördad.
- Vassar Clements, 77, amerikansk bluegrassmusiker.
- 21 augusti - Robert Moog (Bob Moog), 71, amerikansk synth-pionjär.
- 23 augusti - Brock Peters, 78, amerikansk skådespelare.
- 28 augusti - Hans Clarin tysk skådespelare

September

- 1 september - R.L. Burnside, 78, amerikansk bluesartist.
- 2 september
- Bob Denver, 70, amerikansk skådespelare.
- Erik Frank, 89, svensk kompositör och musiker.
- 3 september - William Rehnquist, amerikansk jurist, chefsdomare i USA:s högsta domstol 1986-2005.
- 4 september - Bo Alm, 69, svensk sportjournalist.
- 5 september
- Rizal Nurdin, 57, guvernören över Sumatera Utara.
- Raja Inal Siregar, 67, förre guvernören över Sumatera Utara.
- 6 september - Dame Eugenia Charles, 86, Dominicas premiärminister 1990-1995.
- 8 september - Stanley Dancer, 78, amerikansk travprofil.
- 10 september - Margareta Kjellberg, 89, svensk vissångerska.
- 13 september - Julio César Turbay Ayala, 89, president i Colombia 1978-1982.
- 14 september - Robert Wise, 91, amerikansk filmregissör och producent.
- 15 september - Sidney Luft, 89, amerikansk filmproducent.
- 18 september - Michael Park, 39, brittisk kartläsare för estländaren Markko Märtin.
- 20 september - Simon Wiesenthal, 96, känd "nazistjägare".
- 22 september - Leavander Johnson, 35, amerikansk boxare.

Fjärde kvartalet

Oktober

- 2 oktober - August Wilson, 60, amerikansk pjäsförfattare.
- 3 oktober - Ronnie Barker, 76, brittisk skådespelare och komiker.
- 10 oktober
- Per Wendel, 58, svensk journalist.
- Milton Obote, 81, ugandisk f.d. president.
- 11 oktober - Sergio Citti, 72, italiensk filmregissör och författare.
- 12 oktober - Ghazi Kanaan, 63, syrisk inrikesminister (självmord).
- 16 oktober - Inger Wahlöö, 75, svensk journalist och författare.
- 17 oktober - Ba Jin, 100, kinesisk författare.
- 18 oktober - Alexander Jakovlev, 81, rysk ekonom och medarbetare till Michail Gorbatjov.
- 19 oktober - Luis Adolfo Siles Salinas, 80, president i Bolivia 1969.
- 20 oktober - Shirley Horn, 71, amerikansk jazzvokalist och pianist.
- 22 oktober - Yon Hyong Muk, 74, tidigare regeringschef i Nordkorea.
- 24 oktober
- Rosa Parks, 92, amerikansk medborgarrättskämpe.
- José Azcona del Hoyo, 78, tidigare president i Honduras.
- 31 oktober
- Carl Zetterström, 55, svensk författare och skriftställare.
- John "Beatz" Holohan, 31, amerikansk rocktrummis i Bayside (bilolycka).

November

- 1 november
- Skitch Henderson, 87, amerikansk dirigent.
- Michael Piller, 57, amerikansk manusförfattare (Star Trek) och producent.
- 3 november - Kent Andersson, 71, svensk skådespelare och dramatiker.
- 5 november - John Fowles, 79, brittisk författare.
- 7 november - Thord Carlsson, 74, svensk radioman.
- 8 november - Bo Högberg, 66, svensk boxare.
- 9 november
- Azahari Husin, ca 48, malaysisk ingenjör (sprängexpert).
- K. R. Narayanan, 85, indisk president 1997-2002.
- 10 november - Roland Schütt, 92, svensk författare.
- 11 november
- Patrick Lichfield, 66, brittisk fotograf.
- Izzat Ibrahim al-Douri, 63, irakisk f.d. vicepresident.
- 16 november - Ralph Edwards, 92, amerikansk radio- och tv-producent.
- 19 november
- Erik Balling, 80, dansk film- och tv-regissör och manusförfattare.
- Bruno Bonhuil, 45, fransk motorcyklist.
- 20 november - Chris Whitley, 45, amerikansk sångare och låtskrivare.
- 21 november - Gustaf Olivecrona, 81, svensk journalist.
- 23 november - Constance Cummings, 95, amerikansk skådespelare.
- 24 november - Pat Morita, 73, amerikansk skådespelare.
- 25 november
- George Best, 59, brittisk fotbollsspelare.
- Richard Burns, 34, brittisk rallyförare.
- 27 november
- Sven-Olle Olsson, 76, svensk kommunalpolitiker i Sjöbo.
- Jocelyn Brando, 86, amerikansk skådespelerska.
- 30 november - Mikael "Micke" Dubois, 46, svensk komiker, skådespelare och sångare (självmord).

December

- 2 december - Gösta Carlsson, 67, svensk handbollsspelare.
- 9 december
- Rudolf Meidner, 91, svensk ekonom och upphovsman till löntagarfonderna.
- Robert Sheckley, 77, amerikansk science fiction-författare.
- 10 december
- Richard Pryor, 65, amerikansk komiker och skådespelare.
- Eugene McCarthy, 89, tidigare amerikansk senator och demokratisk presidentkandidat.

Nobelpris

- Medicin
- Barry Marshall, Australien
- Robin Warren, Australien
- Fysik
- Roy J. Glauber, USA
- John L. Hall, USA
- Theodor Hänsch, Tyskland
- Kemi
- Robert Grubbs, USA
- Richard Schrock, USA
- Yves Chauvin, Frankrike
- Litteratur
- Harold Pinter, Storbritannien
- Fred
- IAEA
- Mohamed ElBaradei, Egypten

Se även

- Nyligen avlidna Kategori:Årtal Kategori:2000-talet (decennium) Kategori:Pågående als:2005 ja:2005年 ko:2005년 ms:2005 simple:2005 th:พ.ศ. 2548 zh-min-nan:2005 nî

Diakon

Diakon (grek. diákonos, "tjänare") är en yrkestitel inom flera kristna samfund.

Historia

I den tidiga kyrkan var diakonen biskopens medhjälpare med särskilt ansvar för praktiska göromål, ekonomi och social verksamhet (se diakoni) men hade även liturgiska funktioner. I östkyrkorna är diakoner vanligt förekommande och har huvudsakligen liturgiska uppgifter. I den romersk-katolska kyrkan har diakonatet sedan medeltiden varit ett genomgångsstadium för prästkandidater, men efter Andra Vatikankonciliet har det blivit vanligt att viga yrkesverksamma (även gifta) män till permanenta diakoner för församlingstjänst.

Svenska kyrkan

Inom Svenska kyrkan är diakon den nedersta nivån i det tredelade ämbetet tillsammans med biskop och präst. Diakonerna var länge en del av diakonirörelsen men har på senare tid fått ställning av kyrkligt ämbete för både män och kvinnor. Diakontjänsten kan inom Svenska kyrkan vara socialt inriktad, och man ägnar sig mer åt praktisk handling, såsom hembesök och stödjande samtal. Diakonerna hjälper även till vid gudstjänster, vid förbön och nattvard. De kan även leda olika grupper, exempelvis samtalsgrupper, bibelstudiegrupper eller sorgegrupper.

Svenska Missionskyrkan

Inom Svenska Missionskyrkan är diakon en av de två särskilda tjänsterna; den andra är pastor. Diakonens uppgift är att:
- ha ett särskilt ansvar för församlingens diakonala arbete
- förmedla Guds ord, samt i bön och förbön bära församlingen, dess medlemmar och andra människor inför Gud
- medverka till att församlingens kallelse att vara tjänare i världen hålls levande, följa samhällsutvecklingen och vara lyhörd för människors behov
- medverka i församlingens undervisning och ansvara för omsorg och utveckling av medhjälpare i diakonin
- uppsöka och hålla personlig kontakt, särskilt med människor som är sjuka, ensamma eller som drabbats av livskriser och sorger samt ha själavårdande samtal
- dela ut nattvarden bland dem som har svårt att deltaga i gudstjänsten. Diakoner har avgett tystnadslöfte om sådant som anförtros i själavårdande samtal eller rör människors personliga förhållanden.

Se även

- diakoni
- Ämbete
- Diakonissa
- Subdiakon Kategori:Kyrkliga titlar ja:輔祭 simple:Deacon

Biskop

Se även

- abbot
- metropolit
- patriark
- påve
- superintendent
- ärkebiskop Kategori:Kyrkliga titlar ja:司教 ko:주교

Kristna

Kristendom, den religion som utgår från Jesus från Nasarets lära så som den återges i Nya Testamentet, andra delen av kristendomens heliga skrift Bibeln. Kristendomens anhängare anser att Jesus är den utlovade Messias/Kristus. Kristendomen är en abrahamitisk religion.

Kristen tro

Kärnan i den kristna tron är att Jesus Kristus blev avrättad för människornas synders skull, som därmed blev förlåtna. Ett evigt liv efter döden är också centralt inom kristendomen, och att det som krävs för att uppnå detta eviga liv främst är tro på Gud och Jesus, inte att utföra vissa gärningar. De olika kristna trosbekännelserna (t.ex. den apostoliska och den nicaenska) tillkom för att ena (eller särskilja) kyrkans syn på vad kristen tro är och fungerar därför som en bra sammanfattning av vad som ingått i begreppet kristen tro vid olika tidpunkter och platser. Den apostoliska trosbekännelsen (nyare översättning): Vi tror på Gud, allsmäktig Fader, himlens och jordens skapare. Vi tror på Jesus Kristus, hans ende Son, vår Herre, som blev till som människa genom den heliga Anden, föddes av jungfrun Maria, led under Pontius Pilatus, korsfästes, dog och begravdes, steg ner till dödsriket, uppstod från de döda på tredje dagen, steg upp till himlen, sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida och skall komma därifrån för att döma levande och döda. Vi tror på den heliga Anden, den heliga, universella kyrkan, de heligas gemenskap, syndernas förlåtelse, kroppens uppståndelse och det eviga livet. Amen Det centrala budskapet brukar illustreras med ett bibelställe, som kallas Lilla Bibeln (Joh. 3:16): "Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv."

Tidig historia

Kristendomen uppstod ur judendomen under första århundradet e.Kr. Till en början var kristendomen en liten gren inom judendomen. Den nya tron spred sig snabbt kring Medelhavet tack vare flitig mission, inte minst av aposteln Paulus. Redan tidigt bestod församlingen i Jerusalem av både arameisktalande och grekisktalande kristna. P.g.a. förföljelser och krig lämnade många kristna Palestina och flyttade till andra delar av det romerska riket. Den arameisktalande kristendomen tappade i betydelse, och Mindre Asien tillsammans med Syrien övertar rollen som kristendomens kärnområden. Kristendomen spriddes västerut genom emigration och når snart rikets huvudstad Rom. Dit sänds även apostlarnas ledare Petrus som anses ha blivit den romerska församlingens förste ledare (biskop). På 90-talet e.Kr. skedde en definitiv brytning mellan judendom och kristendom. De kristna slutade att delta i judarnas gudstjänster och romarna insåg skillnaden mellan judar och kristna vilket ledde till att de kristna inte längre behandlas med den tolerans som var bruklig mot judarna. Under 100-talet byggdes organisationen ut, och varje församling blev självständig under en biskop. En grupp tidiga teologer, apologeterna, försökte försvara kyrkans tro mot förföljelser och knyter an till tidens filosofi och retorik. Flera grupper bröt med den kristna huvudtraditionen och bildade tidvis framgångsrika närbesläktade religioner. Bland dem fanns gnosticismen, markionismen och montanismen. Under 200-talet ökade antalet kristna kraftigt vilket ledde till att de tidigare sporadiska förföljelserna från staten tilltog i styrka. De svåraste förföljelserna inföll under kejsarna Decius och Diocletianus. Under kejsar Konstantin den store (tidigt 300-tal) förändrades situationen för de kristna som fick religionsfrihet och ökat inflytande. År 325 samlades biskopar från hela riket till det första ekumeniska kyrkomötet i staden Nicaea. Därmed var grunden lagd för en rikskyrka. Under kejsar Theodosius den store på 380-talet blev kristendomen statsreligion och omkring år 400 var riket kristnat. Sedan tidigare var kristendomen statsreligion i Armenien och Etiopien. I slutet av 700-talet bryts det sista organsierade motståndet i de germanska rikena ner av Karl den store.

Uppdelning

Den organiserade kristendomen är uppdelad på en mängd olika kyrkor och trossamfund. Under de kristologiska striderna på 400-talet bröt flera kyrkor med majoritetslinjen. Dessa finns kvar än idag och brukar kallas orientaliska kyrkor. Även inom romarriket skedde en splittring, där östlig (grekisk) och västlig (latinsk) kristendom allt mer gled isär. En tydlig schism år 1054 mellan biskopen i Rom (påven) och biskopen i Konstantinopel (den ekumeniske patriarken) ledde till att skillnaderna har permanentats i två olika kristna kyrkofamiljer: den Romersk-katolska kyrkan (och därur senare utbrutna kyrkor) samt de ortodoxa kyrkorna. Båda dessa har anspråk på att vara den mest ursprungliga och allmänneliga kyrkan, med direkt band från Jesu lärjungar och fornkyrkan. I väst var det inte slut på striderna. Under 1500-talet protesterade munken Martin Luther ihärdigt mot att kyrkan sålde avlatsbrev och därmed blev han upphov till reformationen. Några teologer, bland dem Johan Calvin och Huldrych Zwingli, ansåg att Luther inte gick tillräckligt långt och drev reformationen i än mer radikal riktning. Ett flertal olika kyrkor och samfund uppstod, en trend som fortsatt sedan dess. Som övergripande benämning på de kyrkor som uppstått i reformationens efterföljd brukar man använda ordet protestanter. Skillnaden mellan de olika protestantiska samfunden kan vara mycket stor.

Bokstavstro

Bokstavstro är när man tror på att varje ord i Bibeln är Guds ord till skillnad från att medge att Bibelns innehåll är givet av Gud och nedskrivet av felbara människor.

Kronologiskt släktskapsträd för kristna riktningar

Förhållandena har förenklats något för att en illustration ska var möjlig, och utgör i första hand under nyare tid efter samfundsbildningen i Sverige
- Judendomen
- Den tidiga fornkyrkan
- Fornkyrkan
- Katolska kyrkan
-
- Katolska kyrkan
-
- "Västkyrkan"
-
- Romersk-katolska kyrkan
-
- Romersk-katolska kyrkan
-
-
- Romersk-katolska kyrkan
-
-
- Sedevakantisterna
-
- Gammalkatolska kyrkan
-
- Evangelisk-lutherska samfund
-
- Evangelisk-lutherska samfund
-
-
- Bibeltrogna Vänner
-
-
- Lutherska bekännelsekyrkan
-
-
- Evangelisk-lutherska bekännelsekyrkan
-
-
- Laestadianerna
-
- Svenska Missionsförbundet
-
- Svenska kyrkan
-
- Anglikanska kyrkan
-
- Anglikanska kyrkan
-
- Metodistkyrkan
-
-
- Metodistkyrkan
-
-
- Frälsningsarmén
-
- Reformerta kyrkor
-
- Anabaptisterna
-
- Baptistkyrkan
-
- Fribaptisterna
-
- Pingströrelsen
-
-
- Trosrörelsen
-
- "Östkyrkan"
-
- Grekisk-ortodoxa kyrkan
-
- Rysk-ortodoxa kyrkan
-
- Nestorianer
-
- Armeniska kyrkan
-
- Monofysiter
-
- Koptiska kyrkan
-
- Georgiska kyrkan
-
- Sjundedagsadventister
-
- Adventistkyrkan
-
- Mormonkyrkan
-
- Jehovas Vittnen
- Arianer
- Markioniter
- Manikéer
- Pelagianer
- Montanister

Se även:

- Frikyrka
- Gud
- Kloster
- Religion
- Sakrament
-