:: wikimiki.org ::

Koloni

Koloni

En koloni (latin colōnia, av colōnus, "odlare", "nybyggare") är en bosättning som har en viss slutenhet eller gemenskap och vanligen är belägen i en främmande omgivning. Senare har ordet koloni kommit att syfta på ett område som tillhör ett annat land. Kolonier skall inte förväxlas med protektorat. Medan en koloni politiskt är en del av en annan stat (även om den geografiskt sett utgör ett annat område) är protekotrat en stat som är starkt beroende av en annan stat i flera frågor. Många kartor som visar de gamla kolonierna visar även protektoraten som om de vore kolonier; detta har fått många att tro så.

Se även

- Antikens kolonier
- imperium
- kolonialism Kategori:Statsvetenskap ja:植民地 zh-min-nan:Si̍t-bîn-tē

Latin

Latin, det språk som talades i Romarriket och som under medeltiden och långt fram i nyare tid var dominerande skriftspråk i Europa. De äldsta bevarade inskriptionerna är från 500-talet f.Kr. Latin är ett indoeuropeiskt språk inom språkgruppen italiska språk. Man skiljer på latin och vulgärlatin, det folkliga talspråket i romarriket. Det förstnämnda dog ut efter romarrikets fall på 400-talet, men latin används för vetenskapliga namn på djur, svampar, växter och sjukdomar, inom anatomin och är fortfarande betydelsefullt för att förstå europeisk historia och europeiska språk. Utbildningar i latin finns både på gymnasiet och på universiteten. Vulgärlatinet levde kvar i provinserna i form av olika dialekter. Dessa utvecklades så småningom till distinkta språk, de romanska språken. Latin är idag ett dött språk; trots att människor studerar och lär sig det, finns det ingen som har latin som modersmål. Latin är dock officiellt språk i Vatikanstaten.

Grammatik

Det klassiska latinet har ett ganska rikt system av böjningar och därför en relativt fri ordföljd. Latinet böjer substantiv och adjektiv i två numerus (singular och plural), tre genus (maskulinum, femininum och neutrum) och sex kasus (nominativ, genitiv, dativ, ackusativ, ablativ och vokativ). Det finns dessutom rester av lokativ. Böjningen av substantiv indelas i fem deklinationer. Verben har två diateser (aktivum och passivum), tre finita modus (indikativ, konjunktiv och imperativ) och fem infinita verbformer (infinitiv, gerundium, supinum, particip och gerundivum). Följande tempus finns: presens, imperfekt, perfekt, pluskvamperfekt, futurum simplex och futurum exaktum. Verben böjs också efter person och numerus. Verbböjningen har fyra konjugationer. Klassiskt latin hade varken bestämd eller obestämd artikel.

Se även

- [http://sv.wikibooks.org/wiki/Latin Latin på Wikibooks]
- Lista över latinska ordspråk och talesätt
- Lista över latinska förkortningar
- Läkarlatin
- Latino
- Latinamerika Kategori:Romerska riket Kategori:Utdöda språk Kategori:Latin als:Latein ja:ラテン語 ko:라틴어 simple:Latin language th:ภาษาละติน zh-min-nan:Latin-gí

Bosättning

Bosättning, plats där flera människor bor.

Antikens kolonier

Kolonierna under antiken var stadsstater som grundades på främmande territorium av en moder-stad (dvs en "metropolis") snarare än av en stat i modern mening. Dessa koloniers gränser förblev slutna gentemot angränsande områden och fortsatte att ha starka band till de stadsstater som en gång grundat dem.

Feniciska kolonier

Fenicierna dominerade handeln i Medelhavet i början av det första årtusendet före vår tideräkning. De hade handelsförbindelser med Egypten och Grekland och etablerade kolonier så lång västerut som i Gadir (Cádiz) och senare i Barcino (Barcelona) i Spanien. Från dessa handelsplatser kontrollerade de handeln på Atlanten så långt bort som till Brittiska öarna. Den mest kända och framgångsrika feniciska kolonin var utan tvekan Qart Hadasht (Karthago) som grundades med Tyros som bas.

Grekiska kolonier

I antikens Grekland grundades vanligen kolonier som en konsekvens av överbefolkning och för att befrämja handeln med andra länder, men kolonier kunde även etableras av människor som besegrats av främmande erövrare som de ville undkomma eller av människor som flydde undan sociala oroligheter och inbördeskrig. De grekiska kolonierna var antingen emporia, handelskolonier, eller apoikiai, autonoma stadsstater. De grekiska stadsstaterna började grunda kolonier omkring 800 f.Kr. med Al Mina i norra Syrien och Ischia vid Neapelbukten som några av de tidigaste. Två vågor av grekiska kolonister sköljde över Medelhavet i övergången mellan de "mörka århundradena" och den arkaiska tiden följt av en andra koloniseringsvåg under 500-talet f.Kr.. Populationstillväxt och brist på land i Grekland tycks ha varit den utlösande faktorn i båda fallen. Grundadet av en ny koloni följde i allmänhet ett återkommande mönster: Ett orakel (allra helst det i Delfi) konsulterades innan man valde en lämplig ort. Emigranterna valdes ut bland stadens medborgare, t.ex. en särskild medborgarklass eller genom att sönerna i varje familj fick dra lott, men även främlingar som så önskade kunde få delta i företaget. Bland stadens ledande skickt valdes sedan en ledare som vidtog nödvändiga förberedelser. De som var med om att grunda en koloni kunde räkna med att betraktas som hjältar av efterkommande generationer. Lite av den heliga elden togs från den offentliga härden i moderstadens prytaneion för att tända en motsvarande härd i den nya staden. Kolonisterna vördade vanligen samma skyddsgudar som moderstaden och kunde skicka votivgåvor till moderstadens religiösa festligheter under flera sekel. Relationen mellan kolonin och moderstaden betrakades av båda parterna som ytterst viktig: eventuella konflikter försökte man till varje pris lösa med fredliga medel - krig ansågs bara acceptabelt vid mycket extrema situationer. Vid grundadet av kolonin reglerades dess politiska och kommersiella affärer genom ett avtal som också försåg staden med allmänna förordningar. Moderstadens författning anammades vanligen av kolonin även om kolonin i praktiken blev en autonom enhet. I de fall då en koloni avsåg upprätta en koloni på egen hand konsulterades först moderstaden som också förväntades tillhandahålla en ledare till den nya bosättningen. Medborgare i Aten som upprättade produktionscentra i t.ex. Egypten utgjorde en speciell kategori bosättare, s.k. cleruch, som fick behålla sina medborgerliga rättigheter i Aten emedan de tvingades begränsa sin närvaro i den främmande staten.

Romerska kolonier

I antikens Italien var det en gammal sed att etablera kolonier som ett sätt att säkerställa erövrade områden. I erövrade städer brukade den romerska republiken, som saknade en stående armé, låta sina medborgare upprätta en sorts garnison som bestod av omkring tre hundra romerska medborgarna, medlemmar av latinska förbundet och ett antal bosättare. Kolonier med romerska medborgare, coloniae civium Romanorum, upprättades som försvarsposter längs med Italien två kuster och kallades därför coloniae maritimae. På motsvarande sätt fick coloniae Latinae, som var betydligt fler, tjäna samma syfte på fastlandet. Kolonisterna leddes av en kommission som ansvarade för bosättningens grundande. Kommissionen hade vanligen tre medlemmar som valdes av folket. Dessa personer fortsatte efter kolonin upprättande att vara kolonins "beskyddare" (patronii). Kolonisterna tågade triumfartat in i den besegrade staden under sina baner och firade högtidligt kolonins grundande. En romersk koloni var skattebefriad, hade en egen senat och sin egen författning, vanligen en kopia av den romerska. Invånarna i en coloniae civium Romanorum fick behålla sitt romerska medborgaskap men var befriade från militärtjänstgöring eftersom deras utsatta läge i rikets utkant betraktades som likvärdigt. Invånarna i en coloniae Latinae räknades till socii (dvs som allierade) vilket gjorde att de omfattades av ius Latinum vilket gav dem egendomsrätt (commercium]] samt rätten att bosätta sig i Rom och under vissa omständigheter t.o.m. bli romerska medborgare, en möjlighet som kringskars med tiden. De romerska kolonierna förlorade sin militära karaktär under Gracchus tid då de istället erbjöd framför allt de minst bemedlade romarna en alternativ utkomst. Genom Sullas försorg blev kolonierna ett sätt för staten att garantera arméns veteraner land. Julius Caesar fråntog de romerska medborgarna rätten att grunda kolonier och gjorde det till en exklusiv kejserlig rättighet - kolonier blev i.o.m. det åter ett sätt att stärka erövrade territorier militärt. Efter det erbjöds befrielse från skatt bara undantagsvis utanför Italien.

Externa länkar

- [http://home.arcor.de/aegypten22/uni/kolonisation.html Religiöse Handlungen bei der Gründung von Kolonien des archaischen Griechenlands] (tyska) Kategori:Kolonier Kategori:Romerska riket Kategori:Antikens Grekland Kategori:Fenicien Kategori:Antiken

Kolonialism

Kolonialism, staters behärskande och exploatering av främmande territorier. Starka stater har i alla tider sökt lägga under sig andra områden. Det är svårt att dra en entydig gräns mellan denna traditionella expansionism och kolonialism i nutida bemärkelse. Ett utmärkande drag för kolonialismen är dock att kolonialherrarna inte på allvar sökt införliva kolonierna kulturellt med moderlandet. Den europeiska kolonialismen började med de stora upptäcktsfärderna omkring 1500. Den europeiska kolonialismen gick hand i hand med föreställningar om de kristna och vita folkens överlägsenhet, men det handlade inte om någon egentlig rasism; denna utvecklades först på slutet av 1800-talet.

Portugisisk kolonialism

Portugal var en av de första kolonialmakterna tillsammans med Spanien. Katolska kyrkan delade den Nya världen så att det som idag är Brasilien tillföll Portugal. Portugiska kolonier upprättades även runt Indiska oceanen, i Östtimor och i Kina (Macao).

Spansk kolonialism

Spaniens kolonier var omfattande och inkluderade förutom större delen av Latinamerika från Mexico till Chile även Marocko, Filippinerna och ett antal karibiska öar inklusive Kuba. Filippinerna, Kuba och Puerto Rico m. fl. områden förlorades i krig i slutet av 1800-talet till USA.

Fransk kolonialism

Frankrike hade omfattande kolonier i Västafrika, från Algeriet i norr till Gabon i söder, i östra Afrika fanns bl. a. Madagaskar och Djibouti, samt Franska Guyana, ett antal karibiska öar inklusive Haiti och ett antal öar i Stilla havet inklusive Tahiti. I Asien fanns Franska Indokina som omfattade Vietnam, Laos och Kambodja. Frankrike hade på 1700-talet även kolonier i Indien och Nordamerika (Quebec och områden som Louisiana runt Mississippifloden). De indiska kolonierna och Quebec förlorades i krig till Storbritannien och de övriga områdena i Nordamerika såldes efter det lyckade slavupproret på Haiti till USA. Tillsammans med Storbritannien fick Frankrike nya kolonierna efter Första världskriget i och med de s. k. mandatområdena som de tilldelades av Nationernas förbund från det förutvarande Osmanska riket. De franska mandatområdena inkluderade Libanon och Syrien.

Brittisk kolonialism

Av alla kolonialmakterna blev Storbritannien den med störst territorium. Som störst omfattade de brittiska kolonierna dagens bland annat Kanada, Belize, ett antal karibiska öar inklusive Jamaica, områden i Afrika som sträckte sig från Egypten i norr till Sydafrika i söder, Indien, Pakistan, Bangladesh, Afghanistan, Malaysia med Singapore, Hong Kong och Australien. Idag är många före detta brittiska kolonier medlemmar i det Brittiska samväldet. Det som idag är USA började sin existens som en engelsk koloni på 1600-talet på den Nordamerikanska västkusten. Efter Första världskriget tilldelades britterna de s. k. mandatområdena av NF, som utgjorde delar av det förutvarande Osmanska riket. De brittiska områdena inkluderade nuvarande Irak, Kuwait, Jordanien, Israel och Palestina.

Amerikansk kolonialism

I USA:s fall är det svårt att dra gränsen mellan expansionism och kolonialism, men efter ett krig mot Spanien i slutet av 1800-talet övertog man flera spanska kolonier i Karibien samt även Filippinerna.

Nederländsk kolonialism

Som ett av de stora europeiska sjöfartsländerna skaffade sig Nederländerna tidigt kolonier, bl. a. Nederländska Antillerna och dagens Indonesien (självständigt 1948).

Belgisk kolonialism

Den belgiska kolonialismen var ett specialfall då Belgiens koloni (dagens båda Kongo-stater) var den belgiske kung Leopolds privatägendom som den belgiska regeringen inte styrde så mycket över. På grund av detta hyrdes många icke-belgare (bl. a. ett antal svenskar) in för att styra över området. Den grymma behandlingen av befolkningen i Belgiska Kongo ledde till en europisk proteströrelse runt år 1900 och p. g. a. denna tvingades kungen ge upp ägandet av Belgiska Kongo till den belgiska staten (han kompenserades ekonomiskt för detta). Författaren Joseph Conrad skrev den berömda romanen Mörkrets hjärta 1899 (svensk utgåva 1902) som baserade sig på hans upplevelser som ångbåtskapten på floden Kongo, där många av de grymheter som begicks mot de svarta i Kongo beskrevs.

Italiensk kolonialism

Italien skaffade sig kolonier i Afrika, bl. a. dagens Libyen.

Tysk kolonialism

Tyskland skaffade sig några kolonier i Afrika, bl. a. dagens Namibia. Dessa områden togs över av ententen efter att Tyskland besegrats i Första världskriget.

Svensk kolonialism

Även Sverige gjorde mindre försök att etablera sig som kolonialmakt genom Nya Sverige i Delawareviken (1638-1655), handelsfortet i Cabo Corso i nuvarande Ghana (1650-1663) och den karibiska ön Saint-Barthélemy (1785-1878). Tanken med dessa kolonier var att de skulle dra in pengar till den svenska statskassan genom handel med afrikanska slavar.

Se även

- Imperialism
- Nykolonialism
- Franska Indokina

Extern länk

- [http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1194&a=427927&previousRenderType=6 Om Maumaurevolten mot det brittiska styret i Kenya] Kategori:Historia Kategori:Ismer

Zell in Kärnten

Zell (slow.: Sele) ist eine zweisprachige Gemeinde im Bezirk Klagenfurt-Land in Kärnten. Zell/Sele liegt an der slowenisch-österreichischen Staatsgrenze. 90% der Gemeindebevölkerung bekennen sich nach der Volkszählung 2001 zur slowenischsprachigen Volksgruppe.

Fakten

- Fläche: 75,29 km²
- Einwohnerzahl: 702
- Seehöhe: 587 - 2142 m (Ortszentrum Zell-Pfarre 950 m)

Gemeindegliederung

- Zell-Freibach/ Sele-Borovnica
- Zell-Homölisch/ Sele-Homeliše
- Zell-Koschuta/ Sele Košuta
- Zell-Mitterwinkel/ Sele-Srednji Kot
- Zell-Oberwinkel/ Sele-Zvrhnji-Kot
- Zell-Pfarre/ Sele-Fara
- Zell-Schaida/ Sele-Šajda

Weblinks

- [http://www.zell-sele.at Webseite der Gemeinde (slowenisch/deutsch)] Kategorie:Ort in Kärnten

slots tanie latanie, tanie loty tekst kreatyna london cheap hotel

:: RELATED NEWS ::

Lues
Syphilis (lat. Lues venerea), auch Lues, harter Schanker oder Franzosenkrankheit genannt, ist eine ansteckende Geschlechtskrankheit, die von Bakterien (Treponema pallidum) verursacht wird. Die Krankheit wird durch Schleimhautkontakt von Mensch zu Mensch übertragen. Bei der Geburt kann eine infizierte Mutter die Krankheit an das Neugeborene übert

Ilmensee
Der Ilmensee (russisch Озеро Ильмень, ukrainisch Озеро Ільмень, finnisch Ilmajärvi) ist ein See in Nordwestrussland zwischen Moskau und Sankt Petersburg. Am Ilmensee liegt die alte Stadt

Aleksander Lukaschenko
] Aljaksandr Ryhorawitsch Lukaschenka (Alaksandar Ryhoravič Łukašenka, weißrussisch Аляксандр Рыгоравiч Лукашэнка, oft auch russisch Александр Григорьевич Лукашенко bzw. Alexander Grigorjewitsch Lukaschenko;
- 30. August 1954 in ] Aljaksandr Ryhorawitsch Lukaschenka (Alaksandar Ryhoravič Łukašenka, weißrussisch Аляксандр Рыгоравiч Лукашэнка, oft auch russisch Александр Григорьевич Лукашенко bzw. Alexander Grigorjewitsch Lukaschenko;
- 30. August 1954 in Die Kiewer Rus (russisch Киевская Русь, "Rus" von finn. Ruotsi = "Ruderer" bzw. "die Schweden") ist ein mittelalterlicher Vorläuferstaat der heutigen Staaten Russland, Ukraine und Weißrussland, mit Zentrum in

Smolensk
Smolensk (russisch Смоленск, weißrussisch Смаленск) ist eine russische Stadt in der Oblast Smolensk im Westen des Landes nahe der Grenze zu Weißrussland mit 321

Russische Föderation
Russland (russisch Россия), bzw. Russische Föderation (russisch Российская Федерация, ) - beide Bezeichnungen sind gleichwertig - ist ein Staat in Osteuropa und Nordasien und der flächenmäßig größte Staat der Erde.

Geografie

Bild:Rs-map.png

Russland

In Russland ist die Oblast (Mehrzahl: Oblasti) eine Föderationsein