:: wikimiki.org ::

Kristendom

Kristendom

Kristendom, den religion som utgår från Jesus från Nasarets lära så som den återges i Nya Testamentet, andra delen av kristendomens heliga skrift Bibeln. Kristendomens anhängare anser att Jesus är den utlovade Messias/Kristus. Kristendomen är en abrahamitisk religion.

Kristen tro

Kärnan i den kristna tron är att Jesus Kristus blev avrättad för människornas synders skull, som därmed blev förlåtna. Ett evigt liv efter döden är också centralt inom kristendomen, och att det som krävs för att uppnå detta eviga liv främst är tro på Gud och Jesus, inte att utföra vissa gärningar. De olika kristna trosbekännelserna (t.ex. den apostoliska och den nicaenska) tillkom för att ena (eller särskilja) kyrkans syn på vad kristen tro är och fungerar därför som en bra sammanfattning av vad som ingått i begreppet kristen tro vid olika tidpunkter och platser. Den apostoliska trosbekännelsen (nyare översättning): Vi tror på Gud, allsmäktig Fader, himlens och jordens skapare. Vi tror på Jesus Kristus, hans ende Son, vår Herre, som blev till som människa genom den heliga Anden, föddes av jungfrun Maria, led under Pontius Pilatus, korsfästes, dog och begravdes, steg ner till dödsriket, uppstod från de döda på tredje dagen, steg upp till himlen, sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida och skall komma därifrån för att döma levande och döda. Vi tror på den heliga Anden, den heliga, universella kyrkan, de heligas gemenskap, syndernas förlåtelse, kroppens uppståndelse och det eviga livet. Amen Det centrala budskapet brukar illustreras med ett bibelställe, som kallas Lilla Bibeln (Joh. 3:16): "Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv."

Tidig historia

Kristendomen uppstod ur judendomen under första århundradet e.Kr. Till en början var kristendomen en liten gren inom judendomen. Den nya tron spred sig snabbt kring Medelhavet tack vare flitig mission, inte minst av aposteln Paulus. Redan tidigt bestod församlingen i Jerusalem av både arameisktalande och grekisktalande kristna. P.g.a. förföljelser och krig lämnade många kristna Palestina och flyttade till andra delar av det romerska riket. Den arameisktalande kristendomen tappade i betydelse, och Mindre Asien tillsammans med Syrien övertar rollen som kristendomens kärnområden. Kristendomen spriddes västerut genom emigration och når snart rikets huvudstad Rom. Dit sänds även apostlarnas ledare Petrus som anses ha blivit den romerska församlingens förste ledare (biskop). På 90-talet e.Kr. skedde en definitiv brytning mellan judendom och kristendom. De kristna slutade att delta i judarnas gudstjänster och romarna insåg skillnaden mellan judar och kristna vilket ledde till att de kristna inte längre behandlas med den tolerans som var bruklig mot judarna. Under 100-talet byggdes organisationen ut, och varje församling blev självständig under en biskop. En grupp tidiga teologer, apologeterna, försökte försvara kyrkans tro mot förföljelser och knyter an till tidens filosofi och retorik. Flera grupper bröt med den kristna huvudtraditionen och bildade tidvis framgångsrika närbesläktade religioner. Bland dem fanns gnosticismen, markionismen och montanismen. Under 200-talet ökade antalet kristna kraftigt vilket ledde till att de tidigare sporadiska förföljelserna från staten tilltog i styrka. De svåraste förföljelserna inföll under kejsarna Decius och Diocletianus. Under kejsar Konstantin den store (tidigt 300-tal) förändrades situationen för de kristna som fick religionsfrihet och ökat inflytande. År 325 samlades biskopar från hela riket till det första ekumeniska kyrkomötet i staden Nicaea. Därmed var grunden lagd för en rikskyrka. Under kejsar Theodosius den store på 380-talet blev kristendomen statsreligion och omkring år 400 var riket kristnat. Sedan tidigare var kristendomen statsreligion i Armenien och Etiopien. I slutet av 700-talet bryts det sista organsierade motståndet i de germanska rikena ner av Karl den store.

Uppdelning

Den organiserade kristendomen är uppdelad på en mängd olika kyrkor och trossamfund. Under de kristologiska striderna på 400-talet bröt flera kyrkor med majoritetslinjen. Dessa finns kvar än idag och brukar kallas orientaliska kyrkor. Även inom romarriket skedde en splittring, där östlig (grekisk) och västlig (latinsk) kristendom allt mer gled isär. En tydlig schism år 1054 mellan biskopen i Rom (påven) och biskopen i Konstantinopel (den ekumeniske patriarken) ledde till att skillnaderna har permanentats i två olika kristna kyrkofamiljer: den Romersk-katolska kyrkan (och därur senare utbrutna kyrkor) samt de ortodoxa kyrkorna. Båda dessa har anspråk på att vara den mest ursprungliga och allmänneliga kyrkan, med direkt band från Jesu lärjungar och fornkyrkan. I väst var det inte slut på striderna. Under 1500-talet protesterade munken Martin Luther ihärdigt mot att kyrkan sålde avlatsbrev och därmed blev han upphov till reformationen. Några teologer, bland dem Johan Calvin och Huldrych Zwingli, ansåg att Luther inte gick tillräckligt långt och drev reformationen i än mer radikal riktning. Ett flertal olika kyrkor och samfund uppstod, en trend som fortsatt sedan dess. Som övergripande benämning på de kyrkor som uppstått i reformationens efterföljd brukar man använda ordet protestanter. Skillnaden mellan de olika protestantiska samfunden kan vara mycket stor.

Bokstavstro

Bokstavstro är när man tror på att varje ord i Bibeln är Guds ord till skillnad från att medge att Bibelns innehåll är givet av Gud och nedskrivet av felbara människor.

Kronologiskt släktskapsträd för kristna riktningar

Förhållandena har förenklats något för att en illustration ska var möjlig, och utgör i första hand under nyare tid efter samfundsbildningen i Sverige
- Judendomen
- Den tidiga fornkyrkan
- Fornkyrkan
- Katolska kyrkan
-
- Katolska kyrkan
-
- "Västkyrkan"
-
- Romersk-katolska kyrkan
-
- Romersk-katolska kyrkan
-
-
- Romersk-katolska kyrkan
-
-
- Sedevakantisterna
-
- Gammalkatolska kyrkan
-
- Evangelisk-lutherska samfund
-
- Evangelisk-lutherska samfund
-
-
- Bibeltrogna Vänner
-
-
- Lutherska bekännelsekyrkan
-
-
- Evangelisk-lutherska bekännelsekyrkan
-
-
- Laestadianerna
-
- Svenska Missionsförbundet
-
- Svenska kyrkan
-
- Anglikanska kyrkan
-
- Anglikanska kyrkan
-
- Metodistkyrkan
-
-
- Metodistkyrkan
-
-
- Frälsningsarmén
-
- Reformerta kyrkor
-
- Anabaptisterna
-
- Baptistkyrkan
-
- Fribaptisterna
-
- Pingströrelsen
-
-
- Trosrörelsen
-
- "Östkyrkan"
-
- Grekisk-ortodoxa kyrkan
-
- Rysk-ortodoxa kyrkan
-
- Nestorianer
-
- Armeniska kyrkan
-
- Monofysiter
-
- Koptiska kyrkan
-
- Georgiska kyrkan
-
- Sjundedagsadventister
-
- Adventistkyrkan
-
- Mormonkyrkan
-
- Jehovas Vittnen
- Arianer
- Markioniter
- Manikéer
- Pelagianer
- Montanister

Se även:

- Frikyrka
- Gud
- Kloster
- Religion
- Sakrament
- Svenska kyrkan
- Teologi Kategori:Kristendom ja:キリスト教 ko:기독교 ms:Kristian simple:Christianity th:คริสต์ศาสนา zh-min-nan:Ki-tok-kàu

Religion

Religion, av latinets religio, omdiskuterat ursprung. Syftar på sammanhängande trossystem ofta kännetecknat av tro på en eller flera gudar och/eller övernaturliga företeelser. Ofta med morallära och speciella ceremonier, eller ritual för kontakt med det transcendenta. Trots många försök har man inte kunnat formulera en uttömmande definition av religion.

Romersk uppfattning av "religion"

Religion är enligt den romerske författaren Lucretius ett ord som kommer av latinets ligare, "binda", och enligt Cicero av legere, "hopplocka, samla", och synes i sitt tidigaste skede i det hedniska Rom ha betytt den obestämda rysning och bävan, som människan känner inför det hemlighetsfulla. Sedan blev religio beteckning för de åtgärder, som människan vidtar för att reda sig med tillvarons hemlighetsfulla makter, d.v.s. offer och andra riter, som tillhör fromhet och gudsdyrkan.

Tidig kristen uppfattning av "religion"

Vidare betecknades varje särskild form av gudsdyrkan med detta namn. Så kallade de kristna sin tro och kult för den "sanna religionen" i motsats mot hedendomen. Under medeltiden erhöll ordet religion en mer inskränkt användning i betydelsen munkregel och munkliv.

Religionsbegreppet under senare tid

Så småningom har den betydelse stadgat sig, i vilken vi brukar ordet, nämligen för att beteckna en viss grupp djupt ingripande företeelser i människolivet på skilda tider och hos alla av oss kända folk. För att sammanfatta dessa företeelser har man uppställt definitioner, av vilka en del, motsvarande vad man förr kallade "historiskt religionsbegrepp", nöjer sig med en beskrivning, t.ex. :"Religionen är den summa av känslor, som uppväcks i människans sinne av det dunkla medvetandet av närvaron i henne och omkring henne av makter, på samma gång henne överlägsna och analoga med henne, med vilka hon kan träda i förbindelse, av föreställningar, som alstras av dessa känslor och som ger åt dem bestämda föremål, och av rituella handlingar, till vilka hon drivs av det gemensamma inflytandet av dessa känslor och dessa trosföreställningar" (Léon Marillier). :"En religion är ett i sig slutet system av föreställningar och handlingar, som har avseende på heliga, d.v.s. avskilda, förbjudna ting; dessa föreställningar och handlingar förenar alla dem, som hör dit, i ett och samma andliga samfund" (Durkheim, som oegentligt använder ordet kyrka om sådana religiösa enheter i allmänhet). :"Religion är ett ständigt umgänge mellan ett bestämt osynligt väsen och dess mänskliga anhöriga" (Duhm). Andra definitioner ("filosofiskt religionsbegrepp") söker ange religionens väsen, såsom Wundts: :"Religion är känslan av människans och den henne omgivande världens tillhörighet till en översinnlig värld, i vilken hon tänker sig de ideal förverkligade, som för henne utgör de högsta målen för mänsklig strävan"; eller Schleiermachers, enligt vilken religionen är åskådande av universum och känslan av absolut beroende, eller William James därmed besläktade: :"Religionen är den totala reaktionen mot tillvaron". Hur viktig gudstron i sina vitt skilda former än är för religionen, finns det dock dels hos naturfolken riter och sedvänjor, dels på ett högre stadium buddhismens ursprungliga form, som måste hänföras till religionens område utan att innebära tro på och kult av övernaturliga väsen. Det betydelsefullaste kännetecknet på religion synes vara åtskillnaden mellan helig och profan. Religiös eller from är den, för vilket något är heligt. Helighet är gudomens väsentligaste egenskap, som gör sig gällande, i samma mån som gudstron är religiöst verksam. De heliga riter och formler, vilka på religionens tidiga stadier utgör dess egentliga innehåll, utmynnar inom den senare religionen i innerlig bön, vilket föranleder Auguste Sabatier till definitionen: "Religionen är hjärtats bön". En ofta felciterad, ateistisk, definition: "Religion är den förtryckta varelsens suck, en hjärtlös världs hjärta och själlösa omständigheters själ. Den är ett folkets opium." - Karl Marx

Uppskattat antal anhängare till världsreligionerna 1997: #Kristendom
(1 900 miljoner) #Islam
(1 150 miljoner) #Hinduism
(750 miljoner) #Buddhism
(360 miljoner) #Daoism
(20 miljoner) #Judendom
(15 miljoner) #Konfucianism
(350 000)

Andra stora eller viktiga religioner är:
- Bahá'í
(6 miljoner)
- Jainism
(4 miljoner)
- Mandeism
- Mormoner
(12 miljoner)
- Shintoism
(4 miljoner)
- Sikhism
(23 miljoner)
- Zoroastrism
(150 tusen) Se även topplistor:
"Antal bekännare"
"Geografisk spridning"

Några äldre religioner som av olika skäl dött ut är fortfarande viktiga för förståelsen historien och av äldre kulturer. Vissa av dessa har i modern tid återuppväckts och fått modern form:
- Fornnordisk religion (Asatro)
- Egyptisk religion
- Grekisk religion (Hellênismos)
- Romersk religion (Religio Romana) Många religioner är små och ofta avgränsade till ett folk eller en stam. Bland dessa kan man urskilja vissa grupper:
- Animism
- Shamanism För svensk kultur och historia finns det ytterligare två viktiga religioner:
- Fornnordisk religion och Samisk religion Nyare religioner "nyandlighet" eller "nyandliga rörelser", kallas 1900-talets religioner:
- Caodai
- Hoa hao
- New Age
- Omoto
- Scientologi
- Wicca Dessutom finns det areligiösa grupper som inte tillhör någon religion alls. De brukar delas in i:
- Agnosticism
- Ateism ----

Se även

- ceremoni
- divination
- gud
- helig skrift
- profet
- ritual
- teologi
- folktro ----

Externa länkar

- [http://dmoz.org/World/Svenska/Samh%e4lle/Religion/ ODP: Religion]
- [http://www.religion.nu/ Religion.nu]
- [http://www.adherents.com/Religions_By_Adherents.html Internationell statistik om religioner]
- [http://www.cpwr.org Council for a Parliament of the World's Religions] - Religionernas världsparlament
- [http://www.worldreligionday.org Världsreligionens Dag] Kategori:Religion ja:宗教 ko:종교 ms:Agama simple:Religion th:ศาสนา

Jesus från Nasaret

Jesus Kristus, eller Jesus från Nasaret (egentligen Jesus nasarén), är en centralgestalt i kristendomen. Enligt kristen tro var han en lärare, profet och undergörare i Palestina omkring år 30 e.Kr., Guds enfödde son, världens frälsare och en av personerna i Treenigheten. Namnet Jesus är en latiniserad form av grekiskans Iesous som i sin tur motsvarar det hebreiska namnet Jeshua som betyder JHVH räddar. Ordet Kristus betyder "den smorde" och är en översättning av hebreiskans Messias. Det var från början en titel, men kom från slutet av första århundradet att uppfattas som ett namn.

Jesu födelse

När Jesus föddes, år och månad, är inte känt. Enligt traditionen firas Jesus födelse vid jul i december, men enligt äldre traditioner föddes han i fiskarnas tecken, d.v.s. i februari eller mars. Den exakta tidpunkten har varit föremål för debatt mellan teologer genom tiderna, men även i nutid finns önskningar om att finna en exaktare tidpunkt för Jesu födelse. Man har man sökt en förklaring till Betlehemsstjärnan (bland annt har det spekulerats om det är Halleys komet, som passerade jorden år 11 f.Kr.) och med hjälp av historiska kunskaper om den persiska mytologin visat att man trodde att stora härskare föddes när en stjärna lyste starkt på himmelen. Bland evangelierna är det endast Matteusevangeliet som omtalar Betlehemsstjärnan, och någon entydig astronomisk förklaring till stjärnan finns inte, varför det är svårt att ange årtalet baserat på den. Matteusevangeliet upplyser att Jesus föddes under kung Herodes regeringstid, vilket innebär att den tidpunkt som vår kalender, den Gregorianska Kalendern utgår från är några år felaktig eftersom kung Herodes anses ha dött omkring 4 f.Kr. Lukasevangeliet säger att Jesus föddes vid tiden för skattskrivningen under Augustus regeringstid när Quirinius var ståthållare i den romerska kolonin Syria, vilket vi från andra källor vet var perioden 7-6 f.Kr. En romersk skattskrivning inträffade år 6 f.Kr., vilket placerar Jesu födelse till det året. Kung Herodes son, Herodes Antipas, var tetrark i Galileen och Pereen från sin fars död till 39 e.Kr. då han landsförvisades, så Matteusevangeliet kan mycket väl sammanblanda kung Herodes med Herodes Antipas, vilket är förenligt med Lukas. Ur evangelierna kan man därför dra slutsatsen att Jesus föddes år 6 e.Kr. Det vedertagna årtalet för Jesu födelse fastställdes av munken Dionysius Exiguus år 532.

Jesu liv

Var Jesus föddes är okänt eftersom det inte finns några utombibliska källor som kan kasta ljus över den saken. Enligt kristen tradition föddes han i Betlehem någon gång åren 7-4 f.Kr., eller enligt tidigare resonemang under skattskrivningen år 6 f.Kr. Exakt årtal går inte att fastställa. Om tiden före Jesu offentliga verksamhet finns inte mycket bevarat, förutom i apokryferna, t.ex Tomasevangeliet. Enligt Bibeln hette hans mor Maria och hon var trolovad med Josef. Han hade fyra bröder och minst två systrar enligt Paulus. Josef arbetade troligen som hantverkare, och familjen verkar ha varit from och ansträngt sig för att bevara de judiska traditionerna. T.ex. hade Jesu bröder alla judiska namn och familjen vallfärdade enligt (Luk 2:41) till Jerusalem vid påsk varje år vilket måste ha varit ett kostsamt företag. Jesus var väl förtrogen med de judiska heliga skrifterna skrivna på hebreiska och talade folkspråket arameiska samt troligen också lite grekiska, som vid denna tid var världsspråket. Det är också möjligt att Jesus var förtrogen med de judiska skrifterna i grekisk översättning Septuaginta och alltså talade bra grekiska men inte hebreiska. Många anser det rimligare just på grund av att grekiska var världsspråket. Andra menar att grekiska endast talades i städerna och att Jesus som kom från landsbygden inte kunde språket. Jesu offentliga verksamhet började enligt Bibeln tillsammans med Johannes döparen av vilken han blev döpt. Kanske förkunnade och döpte de tillsammans till en början. När Johannes fängslats och sedermera dödats fortsätter Jesus verksamheten, och många av Johannes lärjungar fortsätter som lärjungar till Jesus, säger bibeln. Verksamheten pågick mestadels i Galileen med Kafarnaum som huvudort men Jesus for även till Judeen och Jerusalem. Kring Jesus samlades en skara av män och kvinnor som lyssnade till honom varav några följde honom under längre tid. Bland dessa fanns tolv stycken som han utvalde till sina apostlar och undervisade enskilt. Hans offentliga verksamhet anses ha varat ungefär 2-3 år före avrättningen, dvs under den politiskt oroliga tid som inföll under Pontius Pilatus tid som prefekt över Judeen år 26-36 e.Kr. En vanlig hypotes är att Jesu offentliga verksamhet började år 30 e.Kr., och att korsfästelsen skedde år 33 e.Kr.

Förkunnelse

33 av Karl Isakson (c:a 1920).]] Jesu förkunnelse uppvisar likheter med de gammaltestamentliga profeternas predikan och har även många likheter med cynikernas teologi. Han har skarpa formuleringar mot hyckleri och orättfärdighet, men också trösteord till dem som hade det besvärligt. En av de stora skillnaderna mot profeterna är att han ofta talar i jag-form i evangelierna, medan Gamla testamentets profet alltid uttalade sig på JHVH:s vägnar - "så säger Herren". Huvudtemat i Jesu förkunnelse var Guds rike och dess snara ankomst. När denna ankomst lät vänta på sig började kyrkan primärt tolka det som det slutgiltiga frälsningstillståndet, det tillstånd som uppstår efter att Gud slutgiltigt gripit in till dom och frälsning, men i någon mening verkar Jesus också mena att det redan var närvarande genom honom själv. Frågan om Jesu syn på sig själv är omtvistad, men flera teologer anser ändå att Jesus troligen hade messianska anspråk och såg sig själv i förbund med Gud på ett särskilt sätt. Andra teorier menar att han såg sig som vishetslärare eller revolutionär. Efter Jesu avrättning tog händelseutvecklingen en oväntad vändning. Hans anhängare påstod att han uppstått och att de träffat honom och började frimodigt förkunna att Jesus var uppstånden från de döda. Även Paulus påstod sig ha träffat Jesus när han var på väg till Damaskus för att bekämpa de kristna som verkade där.

Jesu gudom

Enligt kristen dogmatik (troslära) är Jesus både sann Gud och sann människa. Det betyder att han är helt och fullt gudomlig och samtidigt helt och fullt mänsklig. Han är gudomlig på samma sätt som den himmelske Fadern är gudomlig. Och han är mänsklig lika mycket som vi. Han är också den enda varelse som har denna dubbelnatur. Johannes 14:8-9. Filippos sade: "Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss." Jesus svarade. "Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern?" För att detta inte skall bryta mot det första av Tio guds bud "Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig", har läran om Treenigheten utformats. Detta första bud är helt centralt och oantastligt i kristendomen och förnekas inte av någon kristen inriktning, däremot förnekar vissa inriktningar Treenigheten och principen om Jesu gudom. Treenigheten innebär att Gud, Jesus och den Helige Ande är en och samma person. Se Monoteism, Kristologi och Treenighet.

Källor

De absolut viktigaste källorna för kunskap om Jesus är de synoptiska evangelierna i Nya testamentet. De äldsta vittnesbörden finns dock i aposteln Paulus brev, men de är inte särskilt generösa med fakta om Jesu liv. Jesus omnämns även av Flavius Josefus, Tacitus, Suetonius och Plinius den yngre, men många av dessa källor är omdiskuterade och de säger inte heller mycket om vem Jesus var. Jesus nämns också i apokryferna (ex. Tomasevangeliet), men ganska få av deras bevarade Jesusord anses historiska. Även många Jesusord i evangelierna är ifrågasatta. För historiker är evangelierna problematiska källtexter eftersom de ger en tolkad bild av Jesus. Uppgiften har därför blivit att med en historisk-kritisk metod försöka tränga förbi tolkningarna i Nya testamentet och fastställa vilka data som kan anses som historiska.

Kristendomen

historisk I kristen teologi ser man Jesus som Guds son och en del av gudomen. Själv Gud lät han sig födas som människa genom en jungfrulig kvinna, jungfru Maria, för att kunna frälsa människorna. Jesus ses både som helt människa och helt Gud, en tanke som upplevdes som stötande för många av antikens människor och vållade flera teologiska och kristologiska strider. Frälsningen består i att Jesus, som själv var utan synd, frivilligt tar på sig konsekvenserna av människornas synder, lider och dör. Men ondskans och dödens makt kan inte behålla honom, Jesus besegrar döden och återuppstår. Denna seger över döden kan varje kristen få del av. Vid tidens slut väntas Jesus tillbaka för att skipa rättvisa och döma världen. De rättfärdiga ska få leva tillsammans med honom i evighet, medan de orättfärdiga döms till evigt straff. Mycket av den klassiska kristna teologin har ifrågasatts av moderna teologer. T.ex. ifrågasätts jungfrufödelsen och Jesu underverk. I stället lägger man ofta betoningen på på det etiska budskapet i Jesu förkunnelse.

Islam

I muslimsk tradition kallas Jesus för Isa. Islam erkänner jungfrufödelsen och att Jesus var en stor profet, jämställd med Muhammed (alla profeter likställs inom islam, dock har Muhamed större betydelse inom islam). I Koranen finns berättelser från evangelierna medtagna i något förändrad form och ibland med tillägg. Islam avvisar tanken att Jesus skulle vara Gud och anser att han aldrig korsfästes utan upprycktes av Gud till himmelen, från vilken han väntas återkomma för att besegra Antikrist och regera efter islams principer.

Bahá'í

Denna religion tror på Jesus Kristus som en Gudomlig Budbärare, en stor profet i linje med de andra huvudreligionerna. De erkänner jungfrufödelsen, men tror inte på treenigheten eller att Gud och Jesus var samma sak. Bahá'íer tror att Jesus speglar Gud och att man i spegeln ser den andliga solen, d.v.s. Gud. Bahá'íer tror att han korsfästes och hans ande for upp till himmelen för att återfödas men med ett nytt namn, Herrens Härlighet, och denne skulle komma för att upprätta Guds rike på jorden.

Se även

- Bergspredikan
- Frälsning
- Inkarnation
- Jesu historicitet
- Kristologi
- Religion
- Testimonium Flavianum
- Tideräkning
- Treenigheten
- Turinsvepningen
- Mytologi: Övernaturlig avlelse

Externa länkar

- [http://www.jesus.se/ www.jesus.se] Kategori:Kristendom Kategori:Personer i Nya Testamentet Kategori:Jul Kategori:Gudar Kategori:Litterära figurer ko:예수 그리스도 ms:Yesus Kristus ja:イエス・キリスト simple:Jesus th:เยซู คริสต์ zh-cn:耶穌基督 zh-tw:耶穌基督

Nya Testamentet

Nya Testamentet, NT, en samling skrifter i den kristna Bibeln baserad till 90% på bysantiska manuskript, resten representeras av den egyptiska eller alexandrinska källan. De är skrivna av olika författare med olika syften mellan år 50 och år 120 e.Kr. De flesta skrifter tillskrivs aposteln Paulus. Noterbart är att Paulus brev är skrivna betydligt tidigare än de fyra evangelierna. Trots detta har evangelierna placerats före breven i Nya Testamentet. För kristna utgör Nya Testamentet tillsammans med Gamla Testamentet Guds uppenbarade ord. Det innehåller apostlarnas och den kristna urförsamlingens vittnesbörd om Jesus Kristus, hans liv och verk och den kristna kyrkans första tid. Nya Testamentet består av 27 från början fristående skrifter som är avfattade på koiné, den tidens grekiska vardagsspråk. Den sannolikt äldsta texten, 1 Thessalonikerbrevet, tillkom c:a år 50, den yngsta, 2 Petrusbrevet, från början av 100-talet. Textsamlingen förelåg i stort sett färdig omkring år 200 och fastställdes som kanon under 300-talet på flera synoder med hänsyn till olika urvalskriterier. Uttrycket "Nya Testamentet" avser inte bara en del av Bibeln utan framför allt en tidsålder i frälsningshistorien; det är Guds nya förbund med människorna, som gäller tiden från Kristi uppståndelse till hans återkomst. Detta nya förbund avlöser det gamla förbundet eller "testamentet". Nya Testamentet har sedan äldsta tid setts av de kristna som en fullbordan av Gamla Testamentet och en nyckel till detta. Innehållsligt kan NT delas in i följande grupper:

Evangelierna

- Matteusevangeliet (Matt, Mt)
- Markusevangeliet (Mark, Mk)
- Lukasevangeliet (Luk, Lk)
- Johannesevangeliet (Joh, Jh)

Bibeln

.]] Bibeln (av latin biblia, som betyder "böcker"), Den Heliga Skrift, är en samling böcker vars skrifter enligt religionsvetenskapen tillkommit under mycket lång tid (cirka 800 f.Kr. till cirka 100 e.Kr.) och som utgör de kristnas heliga skrift. Bibeln är indelad i två delar; dels Gamla Testamentet som handlar om världens uppkomst och det judiska folkets historia till omkring år 300 f.Kr., dels Nya Testamentet som handlar om Jesu liv och förkunnelse samt den tidiga kyrkans första tid. Gamla Testamentet är judendomens heliga skrift, Tanakh. Förutom de av samtliga samfund godkända böckerna finns även det som av protestanter kallas "tillägg till Gamla Testamentet" eller "Gammaltestamentliga apokryfer". De mest kända av dessa böcker finns med i Bibel 2000. Dessa böcker är kanoniska för Katolska Kyrkan och (med vissa skillnader) Ortodoxa kyrkan, och kallas av dem för deuterokanoniska böcker. Med andra ord gäller de som fullvärdiga Bibelböcker för majoriteten av Kristenheten. Till NT finns dock böcker som av alla kristna räknas som apokryfer (i meningen att de inte skall vara med). Till dessa hör t.ex. Thomas barndomsevangelium. Somliga av dessa böcker var på tal om att komma med i Bibeln, när man i slutet på 300-talet skulle slå fast Bibelns kanon. Bland annat fanns en stor diskussion om Petrusapokalypsen och även om Hermas Herden. Vid koncilierna i Hippo (393 e.Kr.) och i Kartago (397) kunde man dock till sist slå fast vilka böcker som skulle ingå. På svenska finns ett flertal olika bibelöversättningar. Den äldsta kända tillhörde kung Magnus Eriksson. Nedan följer ett urval av de mest kända:

Officiella svenska översättningar och revisioner

- Gustav Vasas bibel (1540)
- Nya Testamentet utkom 1526
- Gustav II Adolfs bibel (1618, nytryck av Gustav Vasas bibel med tillägg av versindelning m.m.)
- Karl XII:s bibel (1703, revision av Gustav Vasas bibel)
- 1917 års kyrkobibel (1917)
- Bibel 2000 (2000 officiell översättning för de flesta svenska kristna samfund)
- NT 81 (1981, Nya Testamentet)
- Tillägg till Gamla Testamentet (1986, Gamla Testamentets apokryfer)

Andra svenska översättningar

- Helge Åkessons översättning
- David Hedegårds översättning (endast Nya Testamentet)
- Bo Giertz översättning (endast Nya Testamentet)
- Svenska Folkbibeln
- Normalupplagan
- Reformationsbibeln
- Nya världens bibelöversättning (Jehovas vittnens bibelöversättning)
- Nya Levande Bibeln (än så länge bara Nya Testamentet)

Parafraser

- Levande Bibeln
- Barnens Bibel

Viktigare äldre översättningar på andra språk

- Tatianus' Diatéssaron, senare delen av 100-talet. Den äldsta syriska översättningen.
- Den gammalsyriska översättningen, evangélion da-mepharreshé, från 300-talet.
- Peshitta, en vanligaste syriska översättningen.
- Vulgata, latinsk översättning från år 405.
- Den sahidiska översättningen, en koptisk översättning från ca 300.
- Silverbibeln, den gotiska översättningen. gotisk (1602).]]

Se även

- Bibelns inspiration
- Bibel (den manual som används av manusförfattare)
- Bibelserien Tysk/Italiensk tv-serie baserad på Bibeln

Externa länkar

- [http://www.folkbibeln.net/ Sök i Svenska Folkbibeln]
- [http://www.bibelsallskapet.se/ Svenska Bibelsällskapet]
- [http://www.bibeln.se/ Sök i Bibel 2000]
- [http://www.biblegateway.com/ Sök i 1917 års översättning och Levande Bibeln]
- [http://www.reformationsbibeln.se/ Reformationsbibeln]
- [http://www.bibelnonline.bibeltemplet.net/ Bibeln Online]
- [http://dmoz.org/World/Svenska/Samh%e4lle/Religion/Kristendom/Bibeln/ Open Directory: Bibeln] Kategori:Bibeln ja:聖書 ko:성서 ms:Bible simple:Bible zh-min-nan:Sèng-keng

Kristus

Kristus, grekiska Christos "den smorde", motsvarar hebreiskans Messias. Tillnamn som gavs Jesus från Nasaret och som blivit ett med hans namn Jesus Kristus. Kristus lovar att Guds rike på jorden och i himmelen skall komma, såsom utlovats i Bibelns profetior.

Se även

- Gud
- Kristi återkomst
- Herrens Härlighet
- Kristendom
- Kristologi
- Kristusbilder
- Kyrka
- Profetior
- Profeter
- Religion
- Teologi Kategori:Kristendom ja:キリスト

Abrahamitisk religion

Abrahamitiska religioner (även kallad Abramitiska religioner) gemensamt ord för judendom, kristendom och islam. Ordet används ofta i synkretistiskt ekumeniska sammanhang. Ovannämnda religioner räknar själva sina traditioner som härstammande från patriarken Abraham som är unik genom att han förekommer i alla tre religionernas heliga skrifter, även om Koranens berättelse skiljer sig från de andra. Det har i liberalteologiska kretsar blivit allt vanligare att betrakta den enda gudomen i de tre religionerna som en och densamme. Av ålder, och oavsett teologisk inställning, har man inom kristenheten sett ett särskilt samband mellan just den islamska tron, judendomen och kristendomen. Detta yttrar sig bland annat i det faktum att en person som byter religion från islam till kristendom kallas konvertit, medan hedningen i samma situation kallas proselyt. Samhörigheten mellan judendomen och kristendomen står utan tvivel. Aposteln Paulus kallar på olika ställen i flera av de brev som finns med i Nya Testamentet de kristna för "judar", medan de traditionella judarna kallas för "judar av köttet". Känslan av samhörighet mellan islam och kristendom kan utläsas så tidigt som i medeltida litteratur, där Dante i sin Divina Commedia placerar Muhammed i Helvetets nionde krets, såsom en "splittrare av religionen". Detta visar visserligen på en stark avsky för islam, men ändå ett erkännande av likheterna de två trosriktningarna emellan. Inom islam kan på sina ställen också förmärkas en stark avsky för judar och kristna, i det att de rättrogna uppmanas att aldrig lita på sådana, och att när tillfälle bjuds taga dem av daga. Samtidigt kan det alls inte förnekas att islam genom Koranen i andra textpassager också betecknar judar och kristna som "Bokens folk", med en skyddad ställning i ett islamiskt samhälle. Medan i Koranen hedningarna inte tillerkänns några religiösa rättigheter alls, har alltså judar och kristna detta, och under vissa tidsperioder har toleransen för avvikande religiösa uppfattningar varit betydligt större i islamiska länder än i kristna länder, där såväl judar, muslimer som andra hänsynslöst förföljts.

Se även

- Religion
- Hedendom Kategori:Världsreligioner ja:アブラハムの宗教 ko:아브라함 계통의 종교들 simple:Abrahamic religion

Jesus Kristus

Jesu födelse

Jesu liv

Förkunnelse

Jesu gudom

Källor

Kristendomen

Islam

Bahá'í

Se även

- Bergspredikan
- Frälsning
- Inkarnation
- Jesu historicitet
- Kristologi
- Religion
- Testimonium Flavianum
- Tideräkning
- Treenigheten
- Turinsvepningen
- Mytologi: Övernaturlig avlelse

Externa länkar

Trosbekännelse

Ett flertal religioner har en eller flera klart formulerade trosbekännelser.

Här följer en lista på trosbekännelser:

- Islam: Den muslimska trosbekännelsen
- Judendom: Den judiska trosbekännelsen
- Kristendomen
- Apostoliska trosbekännelsen
- Athanasianska trosbekännelsen
- Nicaenska trosbekännelsen

Se även

- Augsburgska bekännelsen Kategori:Religion

Nicaenska trosbekännelsen

Den nicaenska (nicenska) trosbekännelsen är gemensam för både västliga och östliga kyrkor. Trosbekännelsen, som antogs vid det ekumeniska kyrkomötet i Konstantinopel 381 kallas även den nicensk-konstantinopolitanska trosbekännelsen och är en av de tre huvudsymbola. Den nicaenska trosbekännelsen är tydligare och mer detaljerad än den apostoliska. Här återges texten till trosbekännelsen i den svenska översättning som finns i Den svenska psalmboken 2003. En av påven påfordrad förändring i denna trosbekännelse, under punkt 3 nedan, där Anden sägs utgå från både Fadern och Sonen, det s.k. filioque-tillägget, var starkt bidragande till den avgörande schismen mellan romersk-katolska kyrkan och den grekisk-ortodoxa kyrkan.

Trosbekännelsen

#Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är; #och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den Helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa; som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått, efter skrifterna, och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida; därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på vilkens rike icke skall varda någon ände; #och på den helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern och Sonen, på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras och som har talat genom profeterna; och på en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka. Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse, och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv. Amen.

Apostoliska Trosbekännelsen enligt svenska kyrkan

Återfinns bland annat i Svenska kyrkans psalmbok 2003. #Vi/jag tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare. #Vi/jag tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde son, vår Herre, vilken är avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktige Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till döma levande och döda. #Vi/jag tror ock på den helige Ande, en helig allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv. Amen. Kategori:Kristendom ja:ニカイア・コンスタンティノポリス信条

Judendom

Judendom, judarnas religion. Moderreligion till kristendom och delvis även islam. Den hebreiska Bibeln, Tanach, är också helig skrift för de kristna och kallas av dem Gamla Testamentet. Judendom är en abrahamisk religion.

Historia

Judendomen räknar Mose som sin religionsstiftare. Enligt Torah föddes han under en period då judarnas var slavar i Egypten. Mose ledde judarna ut ur Egypten ut i Sinaiöknen där Israels folk slöt ett förbund med Gud och fick Lagen vid berget Sinai (se vidare Uttåget ur Egypten). Trots inflytanden från olika håll genom årtusenden finns det några punkter i läran som varit konstanta:
- Monoteismen (i allra äldsta tiden monolatri), att det inte finns några gudar utom Gud (första budordet). Enligt andra och tredje budordet får dessutom Gud inte avbildas och hans namn inte uttalas.
- Israel är Guds utvalda folk.
- Det heliga landet har Gud givit sitt folk
- Jerusalem är platsen för judarnas gudsdyrkan. (Observera dock samaritanernas mening att fjället Gerizim är den rätta platsen.) Judarna firar sabbat från solnedgång på fredag kväll fram till mörkrets inbrott på lördag kväll. På sabbaten hålls bön i synagogan och särskilda sabbatsföreskrifter gäller.

Större högtider

De tre pilgrimshögtiderna

- Pesach (judisk påsk)
- Shavuot (veckofesten, judisk pingst)
- Sukkot (lövhyddohögtiden)

De höga heligdagarna

- Rosh hashana (den judiska nyårsdagen)
- Jom kippur (försoningsdagen)

Andra centrala högtider och minnesdagar

- Tisha beav (minnesdag om Tempelets ödeläggande)
- Simchat Tora (Torans glädjesfest)
- Chanukka (tempelinvigningsfesten, ljushögtiden)
- Tu bishvat (trädens nyårsdag)
- Purim (judiskt "karneval")
- sabbat (Fredag kväll 24h framåt "vilodag")

Se även

- Förbundsarken
- JHVH
- Profeter
- Religion
- Synagoga

Extern länk

- [http://www.us-israel.org The Jewish Virtual Library] Kategori:Judendom ja:ユダヤ教 simple:Judaism tokipona:nasin sewi Juta zh-cn:犹太教

Medelhavet

Medelhavet är ett hav som ligger mellan de tre kontinenterna Europa, Afrika och Asien med en yta på 2 620 254 km² (2 967 570 med Svarta havet och Azovska sjön inberäknat) med ett medeldjup på knappt 1 500 m. Från Gibraltar sund till Syriens kust är det 3 860 km, mellan Trieste och Stora Syrten 1 665 km och mellan Mindre Asiens sydkust och Nilens delta 460 km. Kustlängden är omkring 24 100 km och havets volym ungefär 4 250 000 km³.

Djup

Västra Medelhavet

Gibraltar sund, som är Medelhavets enda förbindelse med Atlanten, är inte grundast på sitt smalaste ställe 14,3 km öster om Tarifa utan den egentliga tröskeln mellan haven ligger betydligt längre västerut, nordväst om Cap Spartel där djupet är 320 m. Öster därom ökar djupet snabbt till omkring 700 m vid Tarifa, 1 000 m söder om Gibraltar och 1 400 m ytterligare längre österut. En sekundär tröskel på mindre än 1 000 m går över ön Alboran från den marockanska kusten till den spanska. Därefter följer Baleariska bäckenet där botten är jämnare med mycket branta kanter. Djupet är 2 400-2 900 m, endast öster om Menorca och väster om Sardinien överskrider djupet 3 000 m. Balearerna är förenade med Spanien genom en tröskel med ett maximalt djup på 825 m. Korsika och Sardinien åtskiljs av det mycket grunda Bonifatiosundet och de båda öarna är förbundna med Toskana via en tröskel vid öarna Capraja och Elba med ett maximalt djup på 400-500 m. En bred, ungefär 1 900 m djup tröskel sträcker sig mellan Sardinien och Tunisien och skiljer det Baleariska havet från Tyrrenska havet som når ned till ca 3 000 m, vid Pontinska öarna enda till 3 700 m. Det djupa och smala Messinasundet korsas mellan Sant' Agata och Punta del Pezzo av en tröskel på 105 m. Mellan Sicilien och Tunisien går gränsen mellan Medelhavets västra och östra huvudbäcken. Här ligger öarna Pantelleria, Lampedusa och ögruppen Malta ovanpå bankarna Adventurebanken, Skerkibanken och den ryktbara Grahamsbanken med sista återstoden av den plötsligt uppdykande och hastigt försvunna ön Ferdinandea.

Östra Medelhavet

Det östra s.k. Orientaliska eller Levantiska bäckenet omfattar hela Medelhavet öster om Malta och bort till Syriens kust. Joniska havet har ett maximalt djup på över 4 400 m men i övrigt överstiger djupet i östra medelhavet sällan 3 000 m. Utanför Rhodos har man uppmätt drygt 3 800 m. Djupet mellan Cypern och det asiatiska fastlandet understiger 1 000 m. Se vidare Adriatiska havet och Egeiska havet.

Länder

Egeiska havet Länderna som gränsar till Medelhavet är från Gibraltar och medurs med namngivna kuststräckor och vikar: # Spanien ## Costa del Sol ## Golfo de Almería ## Costa Blanca ## Costa del Azahar ## Costa Dorada ## Costa Brava # Frankrike ## Étang de Leucate ## Golfe de Lion ## Rivieran ## Cöte d'Azur # Monaco # Italien ## Liguriska havet ### Riviera di Ponente ### Riviera di Levante ## Tyrrenska havet ### Golfo di Gaeta ### Golfo di Salerno ### Golfo di Policastro ### Stretto di Messina ### Golfo di Castellammare ## Canale di Sicilia ## Golfo di Squillace ## Golfo di Taranto ## Adriatiska havet ### Golfo di Manfredonia # Malta ## Canale di Malta # Slovenien # Kroatien # Jugoslavien # Albanien # Grekland ## Joniska havet ### Korintiska viken ### Kyparissiska bukten (Arkadiabukten) ### Ambrakiska viken (Artaviken)
sydkusten
### Argoliska (Naupliaviken), ### Lakoniska viken (Marathonisiviken) och ### Messeniska viken (Koronviken) ## Egeiska havet ### Saroniska viken (Eginaviken) ### Pagaseiska viken (Voloviken) ### Maliska viken # Turkiet # Cypern # Syrien # Libanon # Israel # Egypten # Libyen ## Stora Syrten (Sidra) # Tunisien ## Lilla Syrten (Gabèsbukten) # Algeriet # Marocko

Öar

De största öarna i Medelhavet upptar omkring 100 000 km² av havets yta. De är från öst till väst: # Cypern # Rhodos # Kreta # Malta # Sicilien # Sardinien # Korsika # Menorca # Mallorca # Ibiza

Floder

Många av Medelhavets egendomligheter beror på dess ställning till oceanen och dess ringa tillflöden. Den enda afrikanska floden av betydelse är Nilen och från den asiatiska kusten endast mindre kustfloder. Det är alltså i huvudsak från Europa som havet får sitt sötvattentillflöde. Efter Nilen, och bortsett från det starka tillflödet från Svarta havet, är det Po och därefter Rhône som står för tillflödet. Avdunstningen är till följd av det varma klimatet så stark att minst dubbelt så mycket vatten avdunstar som floderna tillför. Denna förlust motvägs av tillflödet av atlantvatten genom Gibraltarsund som, beroende på tidvattnet, varierar mellan +- 3,7-5,5 km/h. Medelhavet har alltså betydligt saltare vatten än oceanen, och salthalten är betydligt högre i östra Medelhavet än i västra; salthalten vid ytan i östra Medelhavet är den samma som bottenvattnet i de västra delarna. Medelhavets djupblå färg och transparenta vatten beror på dess höga salthalt och bristen på tillförseln av flodsediment. Eftersom Medelhavsvattnet är betydligt tyngre än det i Atlanten skapas vid Gibraltar en stark underström på ungefär 200 m djup av utgående salt vatten under vattentillflödet från Atlanten. Detta frånflöde är dock betydligt mindre än tillflödet. Ungefär samma förhållandet råder mellan Medelhavet och Svarta havet vid Bosporen. De centrala delarna av Medelhavet ligger lägre än oceanen men vid kuststräckorna kan det omvända förhållandet råda. Tröskeln vid Gibraltarsundet gör att temperaturen i Medelhavet förblir konstant vid ca 12°-13°C ända ned till botten, där Atlantens vatten håller en temperatur ungefär 3° på 1 800 m och 2°C på 4 000 m. I oceanen innehåller det djupare vattnet en viss halt syre, som möjliggör ett rikt djurliv även på de största djupen. Detta syre kommer med djuphavsströmmarna från polartrakterna där syret tillförts vid ytan. In i Medelhavet når inte detta vatten på grund av Gibraltartröskeln. Medelhavet har därför ett mycket fattigt djurliv i de djupaste delarna. Att det förekommer något liv alls tyder på att någon blandning mellan yt- och djupvatten ändå sker. Tidvattnet är föga märkbart i Medelhavet. Oceanens kraftiga ebb och flod försvinner snart öster om Gibraltarsund och det tidvatten som bildas inom Medelhavet själv är så svaga att de knappast märks. Mer iögonfallande än tidvattnet är strömmarna som uppstår i de trånga sunden. Det händer att flodvågor delas av öar och att dess båda delar inte möts samtidigt på öns andra sida. Följden kan då bli att det råder ebb på öns ena sida och flod på dess andra vilket kan orsaka våldsamma strömmar i vattnet. I Messinasundet kallas dessa tidvattenströmmar för Scylla och Charybdis. Även seichefenomenet uppträder i Euripossundet utanför den grekiska staden Chalkis. I övrigt kan inga stora regelbundna strömmar uppstå i ett så litet hav som Medelhavet.

Historia

Medelhavet kallades av den romerske historikern Sallustius Mare intestinum och av Pomponius Mela och Plinius den äldre för Mare Internum och först av senare författare för Mare mediterraneum, dvs ett medelhav. Medelhavet har genom hela historien varit en förmedlande länk mellan de tre kontinenter det fysiskt skiljer. Dess stränder utgjorde världens centrum under hela antiken och både långt dessförinnan och långt därefter. Först i.o.m. upptäckten av sjövägen till Indien och senare Amerika började fartygen ta andra vägar. Med öppnandet av Suezkanalen återvände en del av världens sjöfart till Medelhavet. : ... ja:地中海 ko:지중해 th:ทะเลเมดิเตอร์เรเนียน zh-min-nan:Tē-tiong-hái

Apostel

Apostel, av grekiskans apostolos "utsänd", "sändebud". Vanligen syftar termen på Jesu lärjungar, bortsett från Judas Iskariot som ersätts av Mattias eller Paulus.

Se även

- De tolv
- Lärjunge Kategori:Kristendom ja:使徒

Paulus (apostel)

Denna artikel handlar om aposteln Paulus. För andra personer med samma namn, se Paulus (olika betydelser). ---- Paulus, apostel, missionär och nytestamentlig författare. Hans hebreiska namn var Saul. Namnen Saul och Paulus som är samma namn på olika språk används om varandra i Nya testamentet, namnet Paulus används mer frekvent eftersom det är ett greksikt namn och NT är skrivet på grekiska. Född ca 4 e.Kr., död ca 64 (avrättad med svärd). Helgondag 29 juni. De viktigaste källorna till kunskap om Paulus är dels Apostlagärningarna, dels hans egna brev. Enligt dessa var Paulus född i Tarsos i Cicilia/Kilikien (Apg 9:11, 21:39, 22:3), innehade romerskt medborgarskap (Apg 16:37f, 22:25-29, 23:27), var av judisk börd, Benjamins stam (Rom 11:1, Fil 3:5). Han var farisé och utbildad i den judiska lagen (Fil 3:5f, Gal 1:14 Apg 23:6, 26:5) av den judiske läraren Gamaliel i Jerusalem (Apg 22:3). Som farisé var Paulus mycket nitisk och förföljde ivrigt den tidiga kristna kyrkan (1 Kor 15:9, Gal 1:3, Fil 3:6, Apg 8:1-3, 9:1-2). Han deltog som åskådare när diakonen Stefanus stenades och skaffade sig tillstånd att själv åka till Damaskus för att förfölja de kristna där. Men på vägen dit möter han Jesus i en uppenbarelse (Apg 9:1-22, 1 Kor 15:8-10, Gal 1:15f) och omvänds till kristendomen. Enligt en omstridd teori av Alvar Ellegård är det Damaskus som nämns i Apostlagärningarna i själva verket den plats i Qumran där Dödahavsrullarna återfunnits. Anledningen till detta är Damaskusskriften, som återfunnits i en kopia bland Dödahavsrullarna. I denna skrift beskrivs hur Rättfärdighetens Lärare och en grupp anhängare samlas i öknen och inrättar ett nytt förbund med Gud, vilket tolkas som att denna plats hette Damaskus. Om "Damaskus" i själva verket är en plats i närheten av Jerusalem försvinner en besynnerlighet i Apostlagärningarna. Paulus skulle inte behöva tillstånd av prästerskapet i Jerusalem och den romerska ockupationsmakten för ett uppdrag utanför Judeas gränser, men om han var utsänd till en plats i Judea faller allt på plats. Paulus verkade efter sin omvändelse c:a 36 e.Kr. som missionär i Syrien, Mindre Asien, Cypern och Grekland, och hans betydelse för den tidiga kristendomens utbredning kan knappast överskattas. Kronologin är osäker, men Paulus missionsresor brukar dateras till åren 46-63 och hans brev till åren 50-60. Därmed är dessa troligen de äldsta skrifterna i Nya testamentet.

Nytestamentliga brev som tillskrivs Paulus

- Romarbrevet
- 1 Korinthierbrevet
- 2 Korinthierbrevet
- Galaterbrevet
- Efeserbrevet (Paulus författarskap ifrågasatt)
- Filipperbrevet
- Kolosserbrevet (Paulus författarskap ifrågasatt av ett mindre antal forskare)
- 1 Thessalonikerbrevet (troligen Nya testamentets äldsta skrift)
- 2 Thessalonikerbrevet (Paulus författarskap ifrågasatt av ett mindre antal forskare)
- 1 Timoteusbrevet (Paulus författarskap avvisas av majoriteten av forskarna)
- 2 Timoteusbrevet (Paulus författarskap avvisas av majoriteten av forskarna)
- Titusbrevet (Paulus författarskap avvisas av majoriteten av forskarna)
- Filemonbrevet Kategori:Nya Testamentet Kategori:Apostlarna

Litteraturtips:

Paul Among Jews and Gentil

Kristendom

Kristen tro

Tidig historia

Uppdelning

Bokstavstro

Kronologiskt släktskapsträd för kristna riktningar

Se även:

Religion

Romersk uppfattning av "religion"

Tidig kristen uppfattning av "religion"

Religionsbegreppet under senare tid

Se även

Externa länkar

Jesus från Nasaret

Jesu födelse

Jesu liv

Förkunnelse

Jesu gudom

Källor

Kristendomen

Islam

Bahá'í

Se även

Externa länkar

Nya Testamentet

Evangelierna

Apostlagärningarna

Breven

Uppenbarelseboken

Se även

Externa länkar

Bibeln

Officiella svenska översättningar och revisioner

Andra svenska översättningar

Parafraser

Viktigare äldre översättningar på andra språk

Se även

Externa länkar

Kristus

Se även

Abrahamitisk religion

Se även

Jesus Kristus

Jesu födelse

Jesu liv

Förkunnelse

Jesu gudom

Källor

Kristendomen

Islam

Bahá'í

Se även

Externa länkar

Trosbekännelse

Här följer en lista på trosbekännelser:

Se även

Nicaenska trosbekännelsen

Trosbekännelsen

Apostoliska Trosbekännelsen enligt svenska kyrkan

Judendom

Historia

Större högtider

De tre pilgrimshögtiderna

De höga heligdagarna

Andra centrala högtider och minnesdagar

Se även

Extern länk

Medelhavet

Djup

Västra Medelhavet

Östra Medelhavet

Länder

Öar

Floder

Historia

Apostel

Se även

Paulus (apostel)

Nytestamentliga brev som tillskrivs Paulus

Litteraturtips: