Home About us Products Services Contact us Bookmark
:: wikimiki.org ::
Martin Opitz

Martin Opitz

Martin Opitz, tysk skald och smaklärare, "den nyare tyska skaldekonstens fader", född 23 december 1597 i Bunzlau i Schlesien, död 20 augusti 1639 i Danzig. Som gymnasist utgav han latinska dikter, och i Aristarchus sive de contemptu linguas teutonicos (1617) lovprisade han tyska språket. Efter studier vid universiteten i Frankfurt an der Oder och Heidelberg besökte han 1620-21 Holland och Jylland. 1622-23 var han gymnasielärare i Weissenburg (Siebenbürgen) och påbörjade där det aldrig fullbordade lärda verket Dacia antiqua. Han nedskrev på fem dagar sin poetik Buch von der teutschen poeterey (1624; ny uppl. 1876), som under mer än ett århundrade vördades som ofelbar auktoritet på detta område. 1625 ombesörjde han en upplaga av sina Teutsche poemata och utnämndes samma år till poeta laureatus av kejsar Ferdinand II, som han uppvaktat med smicker. 1626-32 innehade Opitz en för sin karaktär förnedrande anställning som sekreterare hos borggreven av Dohna, kejserlig kammarpresident i Breslau och protestantismens bittra fiende. Opitz adlades 1627 av kejsaren (till Opitz von Boberfeld), invaldes 1629 i den vittra Palmorden och gjorde 1630 en resa till Paris. 1633-35 skötte han diplomatiska uppdrag hos hertigarna av Liegnitz och Brieg; han deltog bl. a. i Banérs tåg till Böhmen 1634 och vann hans fulla bevågenhet. 1633 vistades han en tid hos Axel Oxenstierna i Frankfurt am Main. Genom inställsamhet mot konung Vladislav IV av Polen ernådde Opitz 1637 sitt utnämnande till polsk historiograf, men arbetade i Polen hemligt som svensk agent. Han bortrycktes av pesten. Av sina samtida och de närmast följande generationerna firades Opitz i översvinneliga ordalag. Som vers- och språkrensare har Opitz sin egentliga betydelse. I sin ovannämnda poetik, stödd huvudsakligen på Horatius, Vida, Scaliger och Ronsard, ivrar han bl. a. för den rena högtyskans bruk i skaldekonsten, stränga studier för vitterlekaren, antikhärmning, rimmens renhet, alexandrinen som ledande versform samt fast versbyggnad med regelmässig växling av betonade och obetonade stavelser. Genom sistnämnda yrkande och sitt eget föredöme fastställde Opitz den prosodi, som ännu in på 1900-talet gällde. Han höjde den inhemska diktningen i de lärdes och de franskt bildade hovens aktning. I korrekta och oftast smakfulla visor, sonetter, epigram och andliga dikter (n:r 488 i svenska psalmboken, Ljus av ljus, o morgonstjärna, är av Opitz från 1634) efterbildade han Anakreon, Propertius, Petrarca, nylatinska skalder, Ronsard, holländaren Heinsius och psalmisterna. Själv klent utrustad på känslans och fantasins vägnar, var han till sin allmänna hållning sedolärande. Visserligen finnes det i åtskilliga av hans smådikter både hjärtlighet och behag (t. ex. i Segen der einfalt, vars svenska version med omkvädet "Hvar må följa sitt egit sinn'; kär håller jag min herdarinn' " länge troddes vara ett originalpoem av Erik XIV), men i de flesta har lärdomstyngden eller den nyktra förståndigheten tagit överhand. Bäst bland hans större alster är Trostgedicht in widerwärtigkeit des krieges (skriven 1621). Vidare märkas dikterna Zlatna (1623) och Vielgut (1629), som prisa lantlivet, Vesuvius (1633), herderomanen Schäfferey von der nimfen Hercinie (1630) samt operatexterna Daphne (efter Rinuccini; den tidigaste tyska, 1627) och Judith (1635). Opitz översatte bl. a. Psaltaren, Jeremias klagovisor, Höga visan samt dramer av Sofokles och Seneca, varjämte han f. f. g. utgav den forntyska dikten Annolied (1639). På den svenska skaldekonsten hade Opitz ett långvarigt inflytande. Opitzs Werke utgavs 1625, 1629, 1637 och 1641; ett urval finns i Kürschners Deutsche nationalliteratur (bd 27). Opitz, Martin Opitz Martin

Tysk

Tyskar är benämningen på personer som har tyska som modersmål. Dessa bor idag främst i Tyskland, Österrike och Schweiz, Liechtenstein och Luxemburg, där de utgör majoriteten av befolkningen. Det bor även tyskar i de angränsande länder, såsom sydvästra Danmark, östra Belgien, Elsass och Lothringen i östra Frankrike, Sydtyrolen i Italien, Ungern, Polen samt västra Tjeckien. Historiskt sett har stora grupper tyskar också bott i östra Europa, främst sudettyskarna i Böhmen och Mähren, men de flesta av dessa fördrevs vid slutet av och efter andra världskrigets slut, i samband med Nazitysklands sammanbrott. Det finns dock fortfarande kvar små minoriteter av tyskar i Östeuropa, förutom i Tjeckien och Polen även i Ryssland, Estland och Lettland. I Sverige bodde det under medeltiden många tyskar i städerna. Tidigare fanns det även en stor grupp av s.k. Volgatyskar i Ryssland, och senare Sovjetunionen. I takt med att tyskarna kom längre och längre in i Sovjet under andra världskriget blev Stalin dock oroad att volgatyskarna skulle kollaborera med nazisterna. Därför lät att sätta största delen av den manliga tyska befolkningen i Sovjet i arbetsläger, där överlevnadschanserna var väldigt små. Resten av populationen deporterades till Kazakstan, Sibirien och Centralasien. Än idag utgör tyskar 2% av Kazakstans befolkning, ca 300.000 människor.

Se även


- germaner Kategori:Nationaliteter

Skald

En skald är en person som skriver poesi. Kategori:Yrken

23 december

23 december är den 356:e dagen på året (357:e vid skottår) i den Gregorianska kalendern. Det är 8 dagar kvar på året.

Dagens namn


- Adam

Äldre namnsdagar:


- Tidigare: Israel.
- 1901: Adam - från 24 december. (Israel flyttas till 20 december)
- 1986: Adam, Ada och Adina
- 1993: Adam. (Ada flyttas till 4 mars och Adina till 3 juli)
- 2001: Adam

Helgdagar m.m.


- Romarriket - Larentalia, en festival i Larentas ära.
- Gamla Lettland - Ziemassvetki hålls
- Drottningens födelsedag, flaggdag

Händelser


- 619 - Bonifatius V blir påve.
- 1864
  - Paraguay anfaller Brasilien vilket blir inledningen till ett krig som varar ända till 1870.
  - Dagens Nyheter utkommer för första gången.
- 1966 - Sergio Leones film Den gode, den onde, den fule får världspremiär.

Födda


- 1597 - Martin Opitz, tysk skald och smaklärare.
- 1777 - Alexander I av Ryssland, rysk tsar.
- 1790 - Jean François Champollion, fransk egyptolog, översatte Rosettastenen.
- 1805 - Joseph Smith, amerikansk grundare av mormonkyrkan.
- 1822 - Wilhelm Bauer, ingenjör.
- 1885
  - Pierre Brissaud, fransk artist.
  - Nils Elffors, svensk inspicient och skådespelare.
- 1889 - Nils Lundell, svensk skådespelare.
- 1893 - George Schnéevoigt, dansk regissör och fotograf.
- 1902 - Folke Andersson, svensk kompositör, orkesterledare och jazzmusiker (violin).
- 1906 - Gunnar Sträng, svenskt statsråd.
- 1907 - Alice Skoglund, svensk skådespelare.
- 1908
  - Yousuf Karsh, armenisk-kanadensisk fotograf.
  - Sally Palmblad, svensk skådespelare.
- 1917 - Sven Aage Andersen, norsk-svensk skådespelare, sångare, dansare, koreograf, kompositör och sångtextförfattare.
- 1918 - Helmut Schmidt, tysk förbundskansler 1974-1982.
- 1920 - Erik Molin, svensk skådespelare.
- 1925 - Anders Dahlgren, svensk politiker (c), jordbruksminister 1976-1978 och 1979-1982 samt tf. försvarsminister 1981.
- 1926 - Jorge Arturo Medina Estévez, chilensk kardinal i Romersk-katolska kyrkan.
- 1933 - Akihito, Japans kejsare sedan 1989.
- 1940 - Jorma Kaukonen, amerikansk musiker, rythmgitarrist i Jefferson Airplane.
- 1942
  - Lars-Erik Berenett, svensk skådespelare.
  - Grynet Molvig, norsk skådespelare.
- 1943
  - Drottning Silvia, född Silvia Renate Sommerlath, Sveriges drottning 1976-.
  - Jörgen Lantz, svensk skådespelare.
- 1948 - David Davis, brittisk parlamentsledamot för Conservative 1987-.
- 1954 - Helen Brinton, brittisk parlamentsledamot för Labour 1997-.
- 1956 - Michele Alboreto, italiensk racerförare.
- 1958
  - Annette Stenson-Fjordefalk, svensk skådespelare.
  - Victoria Williams, sångerska.
- 1962 - Bertrand Gachot, fransk racerförare.
- 1964 - Eddie Vedder, amerikansk musiker, sångare i Pearl Jam.
- 1965
  - Gunilla Johansson, svensk skådespelare.
  - Bobby Schayer, amerikansk musiker, trummis i Bad Religion 1991-2001.
- 1966 - Pernilla Månsson Colt, svensk TV-programledare.
- 1968 - Quincy Jones Jr, svensk musiker, musikproducent och skådespelare.
- 1971 - Corey Haim, kanadensisk skådespelare.
- 1973 - Daniel Chopra, svensk golfspelare.

Avlidna


- 679 - Dagobert II, frankisk kung.
- 918 - Konrad I, hertig av Franken; kung av Tysk-romerska riket 911-918.
- 1834 - Thomas Robert Malthus, brittisk nationalekonom.
- 1939 - Anthony Fokker, nederländsk flygplanstillverkare.
- 1948 - Hideki Tojo (premiärminister i Japan), hängd för krigsförbrytelser.
- 1954 - Georg Fernquist, svensk teaterkamrer och skådespelare.
- 1957 - Gösta Lycke, svensk skådespelare.
- 1973 - Charles Atlas.
- 1974 - Lars Madsén, svensk författare, regissör och reporter i radio och TV.
- 1975 - Gustaf Boge, svensk filmfotograf.
- 1980 - Astri Taube, svensk konstnär, skulptör, Evert Taubes hustru.
- 1981 - Sir Reginald Ansett, australiensisk företagare, startade flygbolaget Ansett Australia.
- 1992 - Eddie Hazel, gitarrist, spelade från början med Funkadelic.
- 1996 - Inger Taube, svensk fotomodell och skådespelare.
- 2000 - Victor Borge, dansk-amerikansk humorist och pianist.
- 2002 - Joe Strummer, brittisk musiker, sångare i The Clash.
- 2004 - Lena Malmsjö, svensk dansare, produktionsledare och rektor.

Se även

22 december - 24 december - 23 november - 23 januari -- lista över alla datum januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november, december 359 ja:12月23日 ko:12월 23일 simple:December 23 th:23 ธันวาคม

Schlesien

Schlesien (lat. Silesia, tj. Slezko, pl. Śląsk), namnet på en historisk region i Centraleuropa, belägen kring floden Oders övre lopp, till alldeles övervägande delen belägen i nuv. Polen, men även i mindre områden i Tjeckiska Schlesien i Tjeckien och kring Görlitz i staten Sachsen i Tyskland. Regionens historiska huvudstad är Wrocław (ty. Breslau). Schlesien består av Nedre Schlesien (ty. Niederschlesien, po. Dolny Śląsk), Övre Schlesien (ty. Oberschlesien, po. Górny Śląsk) samt Tjeckiska Schlesien (ty. Österreichisches Schlesien, tj. České Slezsko) Viktigaste städer: Wrocław (ty. Breslau), Opole (ty. Oppeln), Katowice (ty. Kattowitz), Cieszyn - Těšín (ty. Teschen), Opava (ty. Troppau). Området blev polskt år 990 och förblev så till 1348 då det blev en del av Böhmen, därefter Österrike-Ungern. Preussen erövrade området norr om Sudeterna 1742 och den var sedan del av Tyskland från 1870 till 1921 då den delades mellan Tyskland och Polen. Efter andra världskriget tilldelades den Polen. 1945 och de följande åren fördrevs den tyska befolkningen från hela Schlesien. Schlesien består i dag av:
- Śląsk vojvodskap, Opole vojvodskap och Dolny Śląsk vojvodskap i Polen
- områden i Olomoucký kraj och Moravskoslezský kraj i Tjeckien
- mindre områden kring Görlitz i delstaten Sachsen i Tyskland. Kategori:Ej längre existerande riken och länder Kategori:Tyskland Kategori:Polen Kategori:Tjeckien ja:シレジア

20 augusti

Dagens namn


- Bernhard, Bernt

Äldre namnsdagar:


- tidigare: Bernardus, Samuel
- 1901: Bernhard
- 1986: Bernhard, Berna och Bernt
- 1993: Bernhard, Bernt. (Berna utgår ur almanackan)
- 2001: Bernhard, Bernt

Helgdagar m.m.


- Ungerns nationaldag, St. Istvans dag, till minne av landets första kung.

Händelser


- 1953 - Sovjetunionen spränger sin första vätebomb.
- 1989 - Bröderna Lyle och Erik Menendez skjuter ihjäl sina föräldrar Jose och Kitty Menendez i familjens villa på Elm Drive i Beverly Hills, Los Angeles, Kalifornien, USA.
- 1991 - Estland förklarar sig självständigt.

Födda


- 1561 - Jacopo Peri, italiensk kompositör, kallad "operans fader".
- 1779 - Jöns Jacob Berzelius, kemist, medlem av Svenska Akademien 1837.
- 1791 - Robert Fredrik von Kraemer, svensk friherre, landshövding i Uppsala 1830-1862.
- 1833 - Benjamin Harrison, amerikansk president 1889-1893.
- 1843 - Christina Nilsson, svensk sångerska med internationell karriär.
- 1890 - H.P. Lovecraft, amerikansk författare.
- 1898
  - Vilhelm Moberg, svensk författare.
  - Julius Schaub, tysk SS-officer; SS-Obergruppenführer.
- 1904 - Gustav Sandgren, svensk författare.
- 1923 - Jim Reeves, amerikansk countrysångare.
- 1925 - Henning Larsen, dansk arkitekt.
- 1929 - Gerda Antti, svensk författare.
- 1930
  - Folke Asplund, svensk skådespelare.
  - Robert Wareing, brittisk parlamentsledamot för Labour.
- 1937 - Runar Martholm, svensk skådespelare.
- 1941 - Slobodan Milosevic, diktator och krigsförbrytare. President i det dåvarande Jugoslavien 1989-2000.
- 1944 - Michael B. Tretow, svensk artist och ljudtekniker åt ABBA.
- 1946 - Ralf Hütter, tysk musiker, sångare i Kraftwerk.
- 1949 - Philip Parris Lynott, irländsk musiker, ledare för hårdrocksgruppen Thin Lizzy.
- 1951 - Lars Väringer, svensk skådespelare.
- 1958 - Nigel Dodds, nordirländsk politiker, parlamentsledamot0 2001-.
- 1961 - Dilek Gür, svensk teaterregissör.
- 1962 - James Marsters, Spike i Buffy, the vampireslayer. - skådespelare
- 1968
  - Klas Ingesson, svensk fotbollsspelare.
  - Waldemar Stoffel, tysk konstnär.
- 1970 - Fredrik Hiller, svensk skådespelare.
- 1980 - Sebastian Zelle, svensk musiker, medlem i Natural Ex och Supernatural.

Avlidna


- 984 - Johannes XIV, född Peter, påve 983-984.
- 1153 - Bernhard av Clairvaux, fransk abbot, kyrkolärare och helgon.
- 1639 - Martin Opitz, tysk skald och smaklärare.
- 1893 - Rudolf Wall, svensk tidningsman, grundare av Dagens Nyheter.
- 1914 - Pius X, född Giuseppe Melchiorre Sarto, påve 1903-1914.
- 1915 - Paul Ehrlich, tysk medicine professor och Nobelpristagare i medicin 1908.
- 1962 - Hermann Höfle, tysk SS-officer, självmord.
- 1974 - Sven-Olof Sandberg, svensk sångare och sångtextförfattare som medverkat i TV- och filmroller.
- 1980 - Naemi Briese, svensk sångerska och skådespelare.
- 1982 - Ulla Jacobsson, svensk skådespelare.
- 1997 - Nils Hansén, svensk kompositör, musikarrangör och kapellmästare.
- 2001 - Fred Hoyle, brittisk astronom och science fiction-författare.

Se även

19 augusti - 21 augusti - 20 juli - 20 september -- lista över alla datum januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november, december 234 ja:8月20日 ko:8월 20일 simple:August 20 th:20 สิงหาคม

Danzig

#Danzig, det tyska namnet på den polska, tidigare tyska staden Gdańsk. #ett rockband, se Danzig (rockband).

Tyska

Tyska är efter engelskan det mest talade germanska språket. Det förekommer i många dialekter (med huvudtyperna högtyska och lågtyska), och har i motsats till de flesta andra germanska språk bevarat den ursprungliga grammatiken, med till exempel i stort sett bibehållna kasusböjningar.

Grammatik

Kasus

Tyska språket utmärker sig genom att det finns fyra olika kasus, nämligen nominativ, genitiv, dativ och ackusativ. Adjektiv, pronomen och substantivets artikel kasusböjs.

Genus

Det tyska språket har tre genus(maskulin, feminin och neutrum). Adjektiv, pronomen och substantivets artikel böjs efter huvudordets genus. I plural görs ingen uppdelning mellan genus.

Verb

På tyska skiljer man mellan böjning av svaga verb, starka verb och oregelbundna verb. Verben böjs efter person (subjek-predikat kongruens) även om verbens böjning är samma i första och tredje person plural.

Adjektiv

När ett adjektiv står före substantivet (attributivt) så böjs det efter kasus, numerus och genus. När adjektivet står senare i satsen (predikativt) så lämnas adjektivet helt oböjt. Detta gör att tyska språket saknar markör för att visa på skillnaden mellan predikativa adjektiv och adverb.

Substantiv

Substantiv böjs i det tyska språket efter kasus, numerus, genus och bestämdhet. Bestämdhet uttrycks genom bestämd eller obestämd artikel. Kasus, numerus och genusböjning påverkar substantivets artikel och ibland även substantivet. Substantivets första bokstav skrivs alltid versal. Substantivets genus kan generellt sätt inte utläsas utifrån substantivet själv, utan måste läras in för en person som vill lära sig det tyska språket. Det finns några grupper med ord med vissa ändelser som tillhör specifika genus (Exempel: ord med -chen ändelse är alltid neutrala). Det finns även ändelser som indikerar att substantivet oftast tillhör ett specifikt genus (Exempel: Ord med -e ändelse är oftast feminina). Substantiv som är tydligt maskulina eller feminina till sin natur är också oftast maskulina respektive feminina. Substantiverade verb är alltid neturala. De tyska substantivets pluralform är oregelbunden och måste läras in ord för ord för en person som ska lära sig det tyska språket. Substantivets pluralform består oftast av ett suffix. Substantivets slutbokstav indikerar vilken pluraländelse som kan tänkas vara trolig, men några generella regler finns inte. Det förekommer också att ordet stam förändras, och när en sådan stamförändring sker är det särskillt vanligt att a ändras till ä eller att o ändras till ö. Tyska substantiv kan i likhet med de svenska kombineras till nya genom sammansättning. Likt det svenska språket så finns det ingen generell regel för hur många substantiv som på detta sätt kan sammanfogas vid bildandet av ett nytt. Generellt kan sägas att tyskan oftare använder sig av långa sammansättningar.

Pronomen

Pronomen böjs efter kasus, numreus och genus.

Relativpronomen

Relativpronomen kasusböjs efter relativpronomets roll i relativsatsen. Däremot så hämtas genus- och numerustillhörighet från bestämningsordet.

Personliga pronomen

Som artighetsform så används tredje person plural till skillnad från andra person plural i svenska språket. En skillnad mellan artighetsformen i tredje person plural och den vanliga formen i tredje person plural görs däremot i skrift då artighetsformen skrivs med stor första bokstav (Sie och sie). Artighetsformen används mycket mer filitigt än i svenska språket och bör alltid användas till äldre eller okända personer för att man inte ska uppfattas som oartig.

Prepositioner

Tyskans prepositioner styr olika kasus. De flesta prepositionerna kan delas in i tre grupper där de styr dativ, ackusativ eller antingen dativ och ackusativ beroende på befintlighet eller rörelse. Det finns även prepositioner som styr genitiv.

Ordföljd

I huvudsatsen så står det personböjda verbet på position två. Men i bisatsen så sätts det personböjda verbet i slutet på satsen. Detta leder till en för tyska språket typisk verbuppräkning i slutet av bisatsen. I tyska språket så sätts komma mellan en menings alla ingående satser. I tyskt skriftspråk så används ofta en meningslängd som vida överstiger vad man kan hitta i en modern svensk text. Bisatser och relativsatser staplas på varandra till en struktur ovan för den moderne svensken.

Uttal

I stort sett uttalas tyska språket som svenska språket. Det finns dock några viktiga undantag och några ljud som bara finns i tyskan, som till exempel ach-ljud och låga y-ljud, samt även pf och z (uttalat med tonande tz) i början på ord. Den tyska sättet att betona orden skilljer sig däremot starkt gentemot det svenska språkets. Observera att ä, ö och ü inte är några enskilda bokstäver i tyskan, utan anses som omljud och sorteras som a, o eller u i ordböcker och i listan ovan. ß sorteras som ss. Ett h som står efter en vokal betyder att vokalen ska uttalas lång, t. ex. ordet Zahl uttalas med ett långt a, jämför med det svenska ordet tal.

Tyska i Sverige

I Sverige var tyska det första främmande språket i skolundervisningen fram till 1946 då det ersattes av engelska. Det blev med grundskolereformen på 1950-talet frivilligt ämne från årskurs 7. Vissa skolor börjar redan vid årskurs sex.

Stavning och skrivregler

Tyska skrivs med det latinska alfabetet med tilläggstecknen ä, ö, ü och ß. Dessa räknas som ae, oe, ue respektive ss i bokstavsordningen. Stavningen är relativt oregelbunden, bland annat till följd av starkt folkligt motstånd mot stavningsreformer.

Varianter och dialektuppdelning

Det tyska standardspråket har inte någon strikt regional anknytning, liknande London för engelskan eller Paris för franskan. Standardspråket (den "dialektfria" tyskan, högtyskan) kommer istället från en utjämning av ett antal olika stavningsvarianter från 1500-, 1600- och 1700-talen. Normen för uttalet brukar regionalt bestämmas till Hannover, men detta är omstritt. De flesta med tyska som modersmål kan obehindrat prata standardspråket och gör så ofta i formella sammanhang, samtidigt som man bland vänner och familj pratar sin regionala dialekt. Speciellt i södra delen av det tyska språkområdet (södra Tyskland, Schweiz, Österrike) skiljer sig dialekterna avsevärt från standardspråket. Lågtyska eller plattyska brukar, på grund av historia, släktskap ordförråd och uttal bland lingvister räknas till en annan undergrupp till västgermanska språk, tillsammans med nederländska.
- jiddisch
- plattyska
- schweizertyska

Utbredning

Länder där tyska är huvudspråket


- Tyskland
- Liechtenstein
- Österrike
- Schweiz (tillsammans med franska, italienska och rätoromanska)

Andra länder där tyska är ett officiellt språk

(officiellt språk betyder att lagarna publiceras på tyska, invånare har rätt att kommunicera med myndigheterna på tyska, samt att ort- och gatunamn är på tyska)
- Italien (regional i Sydtyrolen, tillsammans med italienska)
- Belgien (tillsammans med franska och nederländska)
- Luxemburg (tillsammans med franska och luxemburgiska)
- Danmark (i Sönderjylland tillsammans med danska) I den gamla tyska kolonien Namibia var tyska mellan 1984 och 1990 tillsammans med engelska och afrikaans ett officiellt språk.

Andra länder med tyskspråkiga områden eller tyskspråkiga minoriteter


- Argentina
- Australien
- Brasilien
- Chile
- Estland
- Frankrike (Alsace)
- Kazakstan
- Kroatien
- Lettland
- Litauen
- Moldavien
- Namibia
- Nederländerna
- Paraguay
- Polen (Pommern, Ostpreussen)
- Rumänien (Transsylvanien)
- Ryssland
- Tjeckien
- Slovakien
- Ukraina
- Ungern

Länder med stora tyska immigrantgrupper


- USA
- Kanada

Tyska som främmande språk

Tyska (standardtyska) studeras i många länder som främmande språk; främst i Europa. Majoriteten av studerande finns framförallt i Nederländerna, Skandinavien, Baltikum, Slovenien, Kroatien, Polen, Japan, Bosnien och Hercegovina, Schweiz, Serbien, Ungern, Montenegro och Makedonien. Tyska är i många av dessa länder det första främmande språket i skolan. Även i före detta Sovjetunionen studeras mycket tyska. I länder som Frankrike och USA är många andra språk mer populära. Tyskt inflytande i Japan under 1800- och 1900-talet ledde till att tyska var det språk som användes istället för latin inom den medicinsk utbildning. Enligt statistik från tyska myndigheter fanns det år 2000 de flesta tyskstuderande i:
- Ryssland: 4 657 500
- Polen: 2 202 708
- Frankrike: 1 603 813
- Ukraina: 629 742
- Tjeckien: 799 071
- Ungern: 629 472
- Kazakstan: 629 874
- Nederländerna: 591 190
- USA: 551 274 Det universitetsämne som ägnas åt vetenskapliga studier av det tyska språket och den tyska litteraturen (samt i icke-tysktalande länder även språkfärdighet) kallas internationellt för germanistik.

Se även


- Lista över falska vänner/Tyska
- Lista över mest talade språk

Externa länkar


- [http://svenska-tyska-ordboken.elch.nu/lexikon.php?begriff=tyska Elchs svenska-tyska ordboken]
- [http://www.tysk-bok.se Tyska böcker och ljudböcker] Kategori:Tyska Kategori:Germanska språk Kategori:EU-språk als:Deutsche Sprache ja:ドイツ語 ko:독일어 ms:Bahasa Jerman simple:German language th:ภาษาเยอรมัน

Holland

Koninkrijk der Nederlanden
125px 125px
(om flaggan) (om riksvapnet)
Nationellt motto: "Je Maintiendrai"
(Franska, "Jag kommer att stå fast")
Bild:LocationNetherlands.png
Officiella språkNederländska
(+Frisiska i Frisland)
HuvudstäderAmsterdam, Den Haag¹
DrottningBeatrix
PremiärministerJan Peter Balkenende
Area
 - Totalt
 - % vatten		Rankad 131:a
41 526 km²
18,41%
Befolkning
 - Totalt
Befolkningstäthet
 - inv/km²		Rankad 58:e
16 407 491
Rankad 13:e
484,2
Självständighet
 - Deklarerad
 - Erkänd 		Åttioårskriget
1579
1648
ValutaEuro², Nederländska euromynt
TidszonUTC+1
NationalsångHet Wilhelmus
Toppdomän.NL
Landsnummer31
(1) Säte för regeringen
(2) Före 1999: Gulden
Nederländerna är en monarki i västra Europa. Landet gränsar till Nordsjön, Belgien och Tyskland. Nederländerna kallas ofta Holland, vilket egentligen endast är namnet på en del av landet. Huvudstad är Amsterdam, vilket innebär att monarken har sitt residens här. Regering och parlament finns i Den Haag.

Historia

Huvudartikel: Nederländernas historia Under Karl V, tysk-romersk kejsare och kung av Spanien, var regionen en del av de sjutton nederländska provinserna, i vilka även det mesta av dagens Belgien ingick. Efter att ha fått formellt oberoende av Karl V:s son Filip II av Spanien år 1648 växte Nederländerna, under namnet De sju förenade Nederländerna, till en av de mäktigaste sjöfararnationerna och ekonomiska stormakterna under 1600-talet. Perioden kallas den Nederländska stormaktstiden. Kolonier och handelsstationer etablerades över hela världen. Under Napoleon införlivades landet med det franska väldet men återfick självstyre tillsammans med nuvarande Belgien och Luxemburg 1815. Belgien bröts sig loss 1830. Luxemburg lydde under det nederländska kungahuset men med andra tronföljdsregler och bröts loss efter kung William III:s död. Under 1800-talet industrialiserades Nederländerna förhållandevis långsamt jämfört med kringliggande länder. Nederländerna var neutrala i Första världskriget och i inledningen av andra världskriget, men ockuperades trots detta av Nazityskland i maj 1940 och befriades inte förrän 1945. Efter kriget blomstrade industrin åter inom Benelux och EG. Nederländerna blev också medlemmar i NATO. När EU skapades 1992 var Nederländerna ett av medlemsländerna. Se även: Lista över Nederländernas regenter.

Politik

Huvudartikel: Nederländernas politik Nederländerna har varit en konstitutionell monarki sedan 1815, sedan det varit en republik från 1581 till 1806 (Nederländerna var ockuperat av Frankrike 1806-1815). Statschef är sedan 1980 drottning Beatrix. Formellt tillsätts regeringsmedlemmarna av henne. I praktiken bildas en koalitionsregering när resultatet av parlamentsvalen presenteras (någon som kan ta flera månader). Därefter tillsätts denna formellt av drottningen. Premiärministern, eller Minister President, leder arbetet i regeringen. Denne är vanligtvis även ledare för det största partiet i koalitionsregeringen. Parlamentet består av två kammare. Val till de 150 platserna i underhuset (Tweede Kamer eller den andra kammaren) äger rum vart fjärde år, eller tidigare om underhuset har gjort en misstroendeförklaring mot regeringen. Den mindre viktigare senaten (Eerste Kamer eller den första kammaren) väljs vart fjärde år efter provinsvalen av de nyvalda medlemmarna i provinsernas folkvalda församlingar. Tillsammans kallas de två kamrarna för Staten Generaal. Statsvetare betraktar Nederländerna som ett klassiskt exempel på en samarbetsdemokrati (consociational state). Under 2000-talet har landet dock skakats av ett par mycket uppmärksammade politiska attentat (t.ex. mordet på högerpopulisten Pim Fortyun 2002), som fått det annars så lugna samhällsklimatet att skifta. Nederländerna förknippas ofta som det laglösa landet, där droger används och säljs fritt på gatorna men det är egentligen bara fördomar, även om sådant finns så är det inte så tydligt.

Se även


- Nederländernas premiärminister
- Lista över Nederländernas premiärministrar

Administrativ uppdelning

Lista över Nederländernas premiärministrar Nederländerna är indelade i 12 administrativa regioner, kallade provincies (provinser):
- Groningen - i nordöst
- Fryslân/Friesland - norr
- Drenthe - nordöst, söder om Groningen
- Overijssel - öst, söder om Drenthe
- Flevoland - mitten, vid IJsselmeer
- Gelderland - östra mitten, söder om Overijssel
- Utrecht - mitten
- Noord-Holland - nordväst
- Zuid-Holland - västra mitten, söder om Noord-Holland
- Zeeland - sydväst
- Noord-Brabant - söder
- Limburg - sydöst, sträcker sig in i Belgien. Alla provinser indelas i gemeenten (kommuner), totalt 489 (fr o m 2004: 483); se Nederländska kommuner, även Nederländska städer. Ett antal öar i Karibiska havet är dependencies till Nederländerna: de Nederländska Antillerna (Nederlandse Antillen), en grupp på fem öar, och Aruba, formellt en del av Antillerna.

Geografi

Antillerna Huvudartikel: Nederländernas geografi Med en storlek på 41 526 kvadratkilometer är Nederländerna något större än Småland men mindre än Jämtlands län. Det mest utmärkande draget hos Nederländerna är det flacka landskapet. Ungefär hälften av landet ligger mindre än en meter över havet och en fjärdedel ligger faktiskt under havsytans nivå (se [http://www.minbuza.nl/default.asp?CMS_ITEM=MBZ302750 karta]). Högsta punkten är med sina 321 meter Vaalserberg i den sydöstligaste delen av landet, där en smal remsa skjuter ner mellan Belgien och Tyskland. Många lågt liggande områden skyddas av vallar. Stora delar av landet är gammal havsbotten, t.ex. provinsen Flevoland. Dessa områden kallas poldrar. Den stora havsviken Zuiderzee avskars på 1930-talet från Nordsjön genom den tre mil långa skyddsvallen Afsluitdijk. Landet delas in i två delar, åtskilda av de tre floderna Lek, Waal och Maas. I dessa två områden talar man olika dialekter. Klimatet kännetecknas av ett tempererat, fuktigt kustklimat med milda vintrar och svala somrar. I allmänhet blåser det från sydväst och snö faller ungefär 20 dagar om året.

Ekonomi

Huvudartikel: Nederländernas ekonomi Nederländerna har en välmående och öppen ekonomi, och regeringen har framgångsrikt minskat sin roll sedan 1980-talet. Industriell produktion sker främst inom matförädling, kemisk industri, oljeraffinering och tillverkning av elektriska maskiner. En högt mekaniserad jordbrukssektor sysselsätter inte mer än 4% av arbetskraften men producerar ett stort överskott till matförädlingsindustrin och export. Nederländerna är tredje största exportör av jordbruksprodukter i världen, efter USA och Frankrike. Nederländerna hanterade framgångsrikt frågan om offentliga finanser och stagnating job growth long before its European partners. Som en av initiativtagarna till Euron ersatte Nederländerna sin tidigare valuta, gulden, den 1 januari 1999 tillsammans med de andra anhängarna av en gemensam europeisk valuta. Faktiska euromynt och sedlar infördes den 1 januari 2002.

Demografi

Huvudartikel: Nederländernas demografi
Nederländernas befolkningspyramid
(i % av total befolkningsmängd)
% Män Ålder Kvinnor %
0,36     85+     1,05
0,60     80-84     1,18
1,14     75-79     1,74
1,55     70-74     1,95
1,93     65-69     2,13
2,30     60-64     2,33
2,77     55-59     2,69
3,73     50-54     3,60
3,65     45-49     3,54
3,93     40-44     3,81
4,27     35-39     4,08
4,25     30-34     4,05
3,63     25-29     3,54
3,04     20-24     2,93
2,96     15-19     2,83
3,11     10-14     2,97
3,20     05-09     3,06
3,11     00-04     2,98
                                               
Källa: [http://www.census.gov/cgi-bin/ipc/idbpyrs.pl?cty=NL International Data Base] (2000)
Nederländerna är en av de mest tättbefolkade länderna i världen, med mer än 400 invånare per kvadratkilometer. Det finns två officiella språk, nederländska och frisiska, båda germanska språk. Frisiska talas bara i den norra provinsen Fryslân, och det är det språk som ligger närmast engelskan. Förutom nederländska och frisiska talas flera dialekter av Lågsaxiska i mycket av de norra delarna; de saknar dock officiellt erkännande. Vid landets gräns i söder skiftar det nederlänska språket till andra varianter av lågfrankiska och tyska dialekter, vilka med viss tvekan kan klassificeras som nederländska, mest nämnvärt västflamländska och tyska. De huvudsakliga religionerna är katolicism (18% år 1999) ([http://62.144.115.184/kerkprovincie/bisdommen/index.html biskopsdömen]) och protestantism (15%). Omkring 63% av holländarna anser sig inte vara medlemmar av någon kyrka. Området söder om de tre floderna är (eller var) allmänt sett katolskt, och den norra delen protestantisk (mestadels tillhörande den Holländska reformerta kyrkan). Holländarna är kända som ett tolerant folk. Deras bild utomlands är mest baserad på handel, tulpaner, väderkvarnar, träskor, ost och krukmakeri från Delft. Mer nyligen har den liberala holländska synen på narkotika, prostitution, homosexuella äktenskap och dödshjälp fått internationell uppmärksamhet; Amsterdam är utomlands sedd som en stad där 'allt är tillåtet'. Se även Nederländernas drogpolitik, Homosexuella äktenskap i Nederländerna.

Kultur

Huvudartikel: Nederländernas kultur Nederländerna har en historia av många framstående målare. Under 1600-talet, när den holländska republiken var på toppen av sitt välstånd, var de "holländska mästarnas" tidsålder, så som Rembrandt van Rijn, Johannes Vermeer, Jan Steen och många andra. Bland berömda holländska målare under 1800-talet och 1900-talet finns Vincent van Gogh och Piet Mondriaan. M. C. Escher är en välkänd grafisk konstnär. En både berömd och ökänd holländsk mästerförfalskare är Han van Meegeren. Nederländerna är hemland för filosoferna Erasmus av Rotterdam och Baruch Spinoza, och René Descartes huvudsakliga arbete utfördes där. Under stormaktstiden blomstrade även holländsk litteratur, med Joost van den Vondel och P. C. Hooft som de mest kända namnen. Under 1800-talet skrev Multatuli om de inföddas dåliga förhållanden i de holländska kolonierna. Viktiga 1900-talsförfattare är Harry Mulisch, Jan Wolkers, Simon Vestdijk, Cees Nooteboom, Gerard van het Reve och Willem Frederik Hermans. Anne Franks dagbok skrevs under Nazisternas ockupation av Nederländerna. See also: List_of_museums#Netherlands, Sport in the Netherlands, Music of the Netherlands, List of Dutch people

Helger

DatumSvenskt namnLokalt namnAnmärkningar
1 januariNyårsdagenNieuwjaar 
mars/aprilPåskPasenPåsken har två helgdagar.
30 aprilDrottningens dagKoninginnedagFrån början firades Koninginnedag på drottningens födelsedag. Nuförtiden firas den på drottningmodern Julianas födelsedag, eftersom det är bättre väder då.
4 maj   DodenherdenkingEn minnesdag för de som dog under Andra världskriget.
5 majFrihetsdagenBevrijdingsdagFiras till minne av tyskarna kapitulation under Andra världskriget.
40 dagar efter påskHimmelsfärdsdagenHemelvaartsdag 
7 veckor efter påskPingstPinksterenPingsthelgen har två helgdagar.
5 decemberSankt Nikolaus aftonSinterklaasEn föregångare (den originella formen av) till Jultomten, Sinterklaas, ger barnen presenter.
25 december, 26 decemberJulKerstmisJulhelgen har två helgdagar: Första och Andra juldagen (Eerste Kerstdag, Tweede Kerstdag).
Replikor av holländska byggnader finns i Huis ten Bosch, Nagasaki, Japan. En liknande holländsk by finns i Shenyang, Kina. Kategori:Europas länder Kategori:Nederländerna Kategori:Wikipedia:Veckans artikel ja:オランダ ko:네덜란드 minnan:Kē-tē-kok ms:Belanda nb:Nederland simple:Netherlands zh-min-nan:Kē-tē-kok

Ferdinand II

#Ferdinand II av Sicilien och Aragonien #Ferdinand II av Neapel #Ferdinand II, tysk-romersk kejsare #Ferdinand II av Toscana #Ferdinand II av Bägge Sicilierna #Ferdinand II av Portugal

Breslau

Wrocław (uttalas /vrɔʦwaf/; tyska: Breslau) är en stad i västra Polen. Den ligger vid floden Odra. Staden har 638 401 invånare (2003-09-30). Kommunen har en areal på 292,9 km². Staden är huvudort i provinsen Dolny Śląsk (Nedre Schlesien). Staden tillhörde före andra världskrigets slut Tyskland.

Industri

Volvo har fabrik i Wroclaw.

Externa länkar


- [http://www.wroclaw.pl/ Officiell sida (polska/engelska/tyska/franska)]
- [http://www.airport.wroclaw.pl Flygplats (polska/engelska)]
- [http://www.archidiecezja.wroc.pl Arkitektur (polska)]
- [http://www.breslau-wroclaw.de Breslau (tyska)] Kategori:Orter i Polen ja:ヴロツワフ ko:브로츠와프 simple:Wrocław

Protestantism

Protestantism kallas alla de kristna läror som bröt sig loss från den romersk-katolska kyrkan som en följd av reformationen. Personen bakom läran var Martin Luther från Tyskland. År 1517 spikade den tyska munken Martin Luther upp sin lista med klagomål mot den dåtida katolska kyrkan på kyrkdörren i Wittenberg i Sachsen. De människor som höll med honom och instämde i hans protester blev kända som protestanter. I Tyskland bildade de grunden för den lutherska kyrkan. Bland protestanterna finns även här många olika grupper. Till dessa hör bland annat lutheraner, reformerta, anglikaner, baptister och metodister. Svenska kyrkan är en evangelisk-luthersk kyrka. Olika kyrkliga samfund i Sverige har sina egna sorters predikningar och gudstjänstordning, men ofta ligger tyngdpunkten i predikningarna på bibeln. Kategori:Protestantism ja:プロテスタント ko:개신교 ms:Protestan

Paris

Paris är huvudstaden i Frankrike. Staden är belägen vid floden Seine och grundlades av romarna under namnet Lutetia. Paris utgör ett eget departement i regionen Île-de-France. Staden delas in i 20 arrondissement och har cirka 2,1 miljoner invånare. Stor-Paris med förorter har dock cirka 11,5 miljoner invånare.

Historia

Geografi

Geografisk läge:

Demografi

Ekonomi och näringsliv

Administration

Stadsdelar

Transporter och kommunikation

Kultur och konst

Arkitektur

Paris främsta kännemärke idag är Eiffeltornet, som byggdes till världsutställningen i Paris 1889, då hundraårsminnet av franska revolutionen firades. Paris besöks av över 20 miljoner turister varje år.

Utbildning

Sport och rekreation

Kända parisare

Innerstadens mest kända sevärdheter

franska revolutionen
- Centre Pompidou
- Chaillotpalatset
- Eiffeltornet
- Frihetsgudinnan
- Hôtel des Invalides
- Louvren
- Marais
- Notre-Dame
- Sacré-Coeur
- Triumfbågen
- Place de la Concorde

Andra sevärdheter


- Flèche d'or Café
- Jardin des Plantes
- La Petite Ceinture
- Saint-Martin-kanalen
- Shakespeare and Company
- Quai Saint-Bernard

Tips

Quai Saint-Bernard Vill man veta vad som finns att göra i Paris kan man köpa l'Officiel des Spectacles eller Pariscope. Här finns veckans bio- och teaterprogram, konserter och utställningar m.m. De kommer ut en gång i veckan, på onsdagar.

Citat

"Det var helt enkelt till Paris man skulle resa. Med enkel biljett sen skulle allt ordna sig. Jag hade anlänt till Paris en månad tidigare. Jag hade inte räknat med nån sträng vinter. Vad jag räknat med vet jag egentligen inte. Man skulle till Paris kanske bara av den anledningen att man senare i livet skulle kunna tala om sin fattiga ungdom. Hem kom man alltid." Ur Om vänskap funnes, Stig Claesson, Bonniers 1981.

Extern länk


- [http://www.zoomify.com/flash/demoPopUp.asp Zoomkarta över Paris]
- [http://www.paris-turist.se/ Paris Turist]
Bild:Paris från Montparnassetornet stor.jpg|Utsikt över Paris från Montparnassetornet Bild:Rue_Rollin,_Paris.jpg|Rue Rollin Bild:ParijsMontmartre.JPG|Utsikt över Paris från Montmartre Bild:Basilica(Paris).JPG|Sacré-Coeur Kategori:Orter i Frankrike Kategori:Europas huvudstäder Kategori:Paris als:Paris (Stadt) ko:파리 시 ja:パリ simple:Paris th:ปารีส

Johan Banér

left Johan Banér, Jan Banér, född 23 juni 1596 på Djursholm, död 10 maj 1641 i Halberstadt), svensk fältherre; överste 1620, riksråd och general 1630, fältmarskalk 1634. Son till Gustaf Banér.

Biografi

Johan Banér är en av Sveriges främsta fältherrar genom tiderna. I slaget vid Breitenfeld 1631, en av de största svenska segrarna någonsin, förde han befäl över den högra flygeln. Han vann 1636 en lysande seger i slaget vid Wittstock, och genomförde året därpå framgångsrikt den svenska arméns återtåg till norra Tyskland. Det är vid detta tillfälle som de kejserliga generalerna skall ha sagt att nu hade de "Banér i säcken", vilket Banér senare kommenterade med orden: "De glömde att knyta till den". Innan han avled i feber 1641, hann Banér kröna sin framgångsrika militära bana med segrarna i slaget vid Chemnitz 1639 och slaget vid Pressnitz 1641.

Se även


- Gustav II Adolf
- trettioåriga kriget
- Ätten Banér Ätten Banér Ätten Banér right Banér, Johan Banér, Johan Banér, Johan

Axel Oxenstierna

]] Axel Oxenstierna, född 16 juni 1583, död 28 augusti 1654, greve och statsman; medlem av riksrådet 1609, rikskansler 1612. Anses vara Sveriges störste statsman i historien. Son till riksrådet Gustaf Gabrielsson Oxenstierna, bror till Gabriel Gustafsson Oxenstierna. Gift med Anna Bååt. Barn #Johan Oxenstierna (1612-1657) #Erik Oxenstierna (1624-1656) Axel Oxenstierna betraktas som det svenska Postverkets skapare 1636 och han är den förste svenske "icke-konung", som avbildats på ett svenskt frimärke - 1936 i samband med Postverkets 300-årsjubileum.

Artikel ur Nordisk Familjebok

Ingen fullödig artikel om Axel Oxenstierna finns skriven för Wikipedia, men för att hjälpligt fylla detta tomrum återges här hela artikeln om denne, från Nordisk Familjebok. Axel Gustafsson O., greve av Södermöre, friherre till Kimito, herre till Fiholm och Tidö, son till Gustav Gabrielsson Oxenstierna, rikskansler, Sveriges störste statsman, föddes 16 juni 1583 på Fånö i Uppland och dog 28 aug. 1654 i Stockholm. Efter grundläggande undervisning hemma skickades han efter faderns död av sin förmyndare, farbrodern Johan O., 1699 jämte sina bröder för att fullborda studierna vid den lutherska protestantismens förnämsta högskolor: Wittenberg, Jena och Rostock. Preceptor för dem under deras resa var Jonas Rothovius (sedermera superintendent i Kalmar stift). O. inhämtade därunder grundlig lärdom, först och främst i teologi, i vilken vetenskap han offentligen försvarade avhandlingar, men även i profanvetenskaperna, i synnerhet latin. Helt säkert fick han under denna vistelse i Tyskland blicken öppen för de företräden, som detta land vid denna tid ägde på många av samhällslivets områden framför Sverige, och hans iakttagelser bar sedermera frukt i epokgörande reformer hemma i landet. När han kom hem 1603, utnämndes O. till kammarjunkare hos kung Karl IX. 1605 besökte han riksdagen i Stockholm, över vars rättegångar och blodscener han förde anteckningar, som ännu finnas i behåll. Redan 1606 anförtroddes honom en beskickning till Mecklenburg, närmast avseende en giftermålsunderhandling för Karl IX:s systerdotter, men troligen förenad med andra uppdrag. Under sin frånvaro utnämndes han till riksråd, och vid sin återkomst var han redan, trots sin ungdom, en af de mest betydande männen i Karl IX:s omgivning. Viktiga uppdrag följde nu, det ena efter det andra. 1609 sändes han jämte hovkanslern Chesnecopherus till Reval för att på Karl IX:s vägnar motta estländska ridderskapets och staden Revals hyllning. Genom Karl IX:s testamente (1611) insattes O. till medlem af Gustaf II Adolfs förmyndarregering. Redan vid den i dec. 1611 sammanträdande riksdagen i Nyköping fungerade han som rikskansler, även om den formella utnämningen skedde först sedan Gustaf II Adolf själv tillträtt regeringen. På grund av den betydande ställning, som O. inom det vid denna tid fåtaliga rådet intog, måste man antaga, att han haft sin hand med vid avfattandet av den kungamakten inskränkande försäkran, som förelades Gustaf Adolf; och man vet att han haft det vid uppsättandet av de för adeln förmånliga privilegier, som vid detta tillfälle utverkades. Förkärlek för inskränkt konungamakt, grundad på en aristokratisk samhällsförfattning, utmärkte även O. från början av hans bana ända till slutet. Det goda förhållandet till Gustaf Adolf stördes därigenom icke. Anmärkningsvärt är, att en af Gustaf Adolfs första regeringsåtgärder var O:s utnämning till rikskansler 6 jan. 1612. Med avseende på hans skyldigheter i denna egenskap innehöll instruktionen, att man honom "icke så egentligen föreskrifve må, hvad han i sådane kall och ämbete göre och beställe bör, utan ställe det till hans beskedenhet och förstånd". Också fanns det inget område av förvaltningen, där han icke ingrep. I utrikesärenden, i justitieförvaltningen, i förvaltningen av krigsmakten till lands och sjöss, i vården om rikets finanser, i den egentliga civilförvaltningen, i ordnandet av kyrkans, universitetens och skolornas styrelse, överallt utövade han organiserande, ordnande och kontrollerande verksamhet. Det är inte utan skäl att Geijer kallade honom "Sveriges störste civilist". Blott i avseende på en förvaltningsgren innehöll instruktionen bestämda föreskrifter, nämligen rörande "riksens archiv". Även för denna institution, liksom för många andra, var O:s styrelse epokgörande. (Själv samlade han det största och värdefullaste enskilda arkiv i Norden.) Då man dessutom tänker på, att på denna tid alla riksdagsbeslut avfattades i konungens kansli, och att dessa inte sällan liksom konungens propositioner till riksdagen uppsattes av rikskanslerens egen hand, kan man få en föreställning om det inflytande O. redan, genom sin ämbetsställning, utövade. Vad särskilt riksdagarna angår, svek O. inte sin post en enda gång, då han befann sig i landet, och det finnes exempel på, att han, på rådets begäran, även ifrån Tyskland hemsänt till riksdagen ett av honom själv skrivet förslag till riksdagsbeslut (1634). 1612 avreste O. som den främste kommissarien på svenska sidan till fredsunderhandlingarna i Knäred. Där undertecknade han freden 18 jan. 1613. Själv uppsatte han protokoll över förhandlingarna. För sina tjänster belönades han 17 april 1613 med häradshövdingsysslan i Snefringe härad i Västmanland, varjämte han 5 febr. 1614 erhöll Kimito friherreskap. Bekant är, vilken mängd nya, mer eller mindre viktiga förordningar, som utmärkte de fredliga åren af Gustaf II Adolfs regering. Man torde tryggt kunna påstå, att det var få, om ens några, av dessa, vid vilka O. icke medverkat; många har han med egen hand uppsatt. Om emellertid någon gren af förvaltningen, utom de diplomatiska angelägenheterna, kan sägas mera speciellt ha varit föremål för hans intresse, så är det finansförvaltningen. Otaliga äro de uppsatser, förslag, betänkanden och resolutioner, som han författade i dithörande ämnen. Handeln och industrien var hans skötebarn, och man kan säga, att han lika mycket är Sveriges Colbert som dess Richelieu. Så är den viktiga Handels- och seglationsordningen, som framlades på riksdagen i Örebro 1614, författad af O. Det var början till en lång följd af lagstiftningsåtgärder i denna väg, uti vilka O. var själen. (Hollands näringslagstiftning har mest af alla staters utövat inflytande på hans politik.) Redan vid denna tid påminde den ställning rikskansleren intog under konungens bortovaro om en vice regents. Under fälttåget 1614 skulle han här hemma övervaka krigsfolkets utskrivning, utrustning och översändande till Livland. Likaså skulle han ha inseende över skeppsbyggeriet och arkliet. Han skulle befordra verkställigheten af de nya ordningarna om rättegångar och handel. Han skulle mottaga och underhandla med främmande sändebud; och för "kammaren" var han en slags överordnad chef, till vilken skrivelser, som egentligen gällde detta ämbetsverk, ej sällan omedelbart riktades. Kammarrådet, amiraler och ståthållare anbefalldes att lyda hans order. Ett särskilt uppdrag, som O. 1614 mottog vid ett besök hos konungen i Livland, var dessutom att enligt av honom själv uppsatt instruktion avsluta giftermålsunderhandlingen mellan pfalzgrefven Johan Kasimir och prinsessan Katarina. Efter att i slutet av 1615 åter ha rest över till kungen i Livland åtföljde O. honom i början av 1616 till Finland, där möte hölls med ständerna i Helsingfors. För övrigt hade han där till uppgift att avhjälpa allmogens klagomål, ordna försvarsanstalterna mot Ryssland och indriva Älfsborgs lösen. Det sistnämnda uppdraget var vid denna tid och under de följande åren ett huvudföremål för O:s omsorger. Efter 1617 års riksdagar i Örebro och Stockholm, vid vilka O. kraftigt ingripit i förhandlingarna (han hade bl.a. på den förstnämnda framlagt det förslag till riksdagsordning, som ständerna antog), reste rikskansleren och Bror Rålamb omkring i landet för att samla in den nödvändiga summan. Att detta lyckades och att Älfsborg sålunda räddades åt Sveriges krona, var till huvudsaklig del O:s förtjänst. Danmarks hållning var dock, trots den gjorda avbetalningen, högst osäker, och O. hade därför i början af 1618 till uppgift att hålla mönstringar med folket i Småland och Östergötland för att se till, att detta vore i ordning att möta ett befarat anfall, som dock uteblev. Sedan Älfsborgs lösepenning blivit betald till fullo, sändes O. i spetsen för en beskickning 1619 att möta danska ombuden i Sjöared. Underhandlingen blev för ögonblicket utan resultat, men visade dock, att den tid nu var kommen, då Sverige icke längre tog lag av danskarna. Bild:Axel Oxenstiernas namnteckning.png Det är knappast någon del af Gustaf Adolfs regering, som utmärkes av en så livlig verksamhet för rikets förkovring på alla områden, som de nu närmast följande åren. Utom O:s egna kvarvarande koncept vittnar riksregistraturet, som för dessa år innehåller anteckningar rörande vem som uppsatt de särskilda skrivelserna, om den betydande andel O. haft i dessa åtgärder. Här må blott erinras om kopparkompaniets instruktion, de nya landshövdinginstruktionerna, den bekanta "stadgan" om städernas förvaltning 1619, vars i detalj gående föreskrifter visa en utomordentlig insikt både om städernas resurser och om medlen för dessas tillgodogörande, vidare genomgripande åtgärder för universitetens förbättring, instruktioner för utskrivningar och värvningar, O:s egenhändiga förslag till krigsartiklar, kungliga propositioner till riksdagarna, instruktionen för den 1621 tillförordnade regeringen, patent om reformationsjubelfesten o. s. v., för att icke nämna instruktionen för rikskansleren själv att i Berlin avsluta giftermålet mellan Gustaf Adolf och Maria Eleonora. Sistnämnda uppdrag utförde O. i spetsen för en lysande beskickning på hösten 1620. I den under konungens fälttåg 1621 tillförordnade regeringen var O. den ledande mannen. Det torde inte varit utan hans tillstyrkan, som konungen då för första gången ställde vid hans sida i denna regering hans broder Gabriel och hans kusin Gabriel Bengtsson O. Ett speciellt åliggande för rikskansleren var emellertid anskaffande av krigets alla förnödenheter, både manskap, pengar och varor för både armén och flottan. Hans utomordentliga skicklighet i denna senare befattning föranledde Gustaf Adolf att till 1622 års fälttåg medtaga O. till Livland, varest denne fick sitt residens i Riga med uppgift att sörja för denna viktiga orts försvar på samma gång som för arméns behov. Att Gustaf Adolf nu kunde räkna på O:s vaksamma omsorger med Rigas hjälpkällor till sitt förfogande blev en väsentlig orsak till, att det denna gång blev honom möjligt att sträcka sina erövringar djupt in i fiendens land. Till belöning för sina tjänster fick O. 16 aug. 1622 i förläning hela biskopsdömet Wenden tillika med 4 däri belägna befästa slott. Freds- och stilleståndsunderhandlingar med Polen jämte övriga angelägenheter höll kvar honom i Livland till början av 1623. Emellertid tog tvistigheterna med Danmark åter en hotande vändning, men åter lyckades O. på ett nytt möte i Sjöared (1624), stödd på sin fullmakt att i värsta fall förklara krig, tvinga Danmark till eftergift på nästan alla punkter. Under 1625 års fälttåg blev hans verksamhet för organisationen av provianteringsväsendet och krigskommissariatet i Livland måhända ännu mer betydelsefull än förut. Konungens brev är rika på beröm. När Gustaf Adolf 1626 stod i begrepp att övergå till Preussen, sände han O. till Finland att där samla penningar och trupper, för att med dessa möta på andra sidan Östersjön. O. fullgjorde som vanligt till konungens högsta belåtenhet sitt åliggande; och från det ögonblick, då han med sitt samlade folk i aug. åter förenat sig med huvudhären, spelade han åter samma roll i Preussen som förut i Livland, blott med mera växande uppdrag, i samma mån uppgifterna i det hela blev större. Det finnes överhuvudtaget icke någonting, varom Gustaf Adolf icke rådslog med O. och med avseende varpå han icke gav honom uppdrag. Tullar, kontributioner, uppbördsväsen, ja t. o. m. fästningsbyggnader ställdes under O:s uppsikt, utom det att konungen knappast tog ett steg på diplomatins område, utan att inhämta O:s betänkande. I okt. 1626 öfverlämnades åt O. vid fälttågets slut dels den civila förvaltningen i egenskap av generalguvernör över Preussen, dels uppsikten över den militära förvaltningen som legat vid armén, dels ledningen av underhandlingen med Polen. O:s grundliga insikter i statsekonomien var sannolikt en orsak till, att konungen önskade just i hans händer lämna Preussens förvaltning, som i första rummet blev av finansiell natur, ett skäl, som sedermera i dec. 1630 även föranledde honom att med oinskränkt fullmakt åt O. överlämna ledningen af kronans hela spannmålshandel samt i sammanhang därmed i mars 1631 direktionen av alla tullar och licenser i Sveriges östersjöländer. De af O. högt uppdrivna tullarna i Preussen blev också en huvudtillgång för täckandet av krigskostnaderna i Tyskland, liksom även armén där till väsentlig del försågs med sitt behov av bröd och säd från de af O. anskaffade förråden. Beträffande den polska underhandlingen lyckades O. genom överlägsen skicklighet efter upprepade avbrott äntligen förmå de oefterrättliga polska myndigheterna till det för Sverige fördelaktiga stilleståndet i Altmark, 1629. Blott en kort tid hade hans vistelse i Preussen avbrutits, genom en beskickning till Stralsund och Danmark aug.- sept. 1628, då han där träffade överenskommelse om staden Stralsunds besättande med svenska trupper. Efter det tyska krigets början fortfor O. en tid att från Preussen stå i den livligaste förbindelse med konungen och att i utförliga skrivelser meddela honom sina råd i yttre och inre angelägenheter. Efter slaget vid Breitenfeld (sept. 1631) kallades O. att, dock med bibehållande av sin egenskap af generalguvernör i Preussen, personligen inställa sig på krigsskådeplatsen. I dec. 1631 sammanträffade han med konungen i Frankfurt am Main. För bevarandet och befästandet av det svenska väldet i de erövrade länderna fick nu O. genast en liknande betydelse, som han haft i Riga under de livländska och i Elbing under de preussiska fälttågen, ehuru allt i utvidgad skala. Vid konungens avtåg till Franken och Bajern i början af 1632 utnämndes O. till legat i Rhenländerna med högsta befäl över furstar och generaler i svensk tjänst. Ehuru han personligen ej levererade någon batalj, förstod han genom kloka anordningar hålla spanjorerna stången. Stor militärisk skicklighet utvecklade O. emellertid även, då han på sommaren 1632 tillförde konungen vid Nürnberg de högst betydande förstärkningar såväl af trupper som livsmedel, som han samlat i Rhenländerna. Vid uppbrottet från Nürnberg kvarlämnade Gustaf Adolf åter O. som sin ställföreträdare på dessa orter, där han förblev till i okt., då han vände åter till Rhentrakterna med, som han själv skrev, "amplere fullmakt än honom ljuft var". Sysselsatt med förberedelserna till ett tillämnadt möte med de evangeliska ständerna i Ulm, mottog han underrättelsen om Gustaf Adolfs död. Det visade sig emellertid nu tydligen, att verket i Tyskland inte uppburits enbart av kungen. O:s egen storhet trädde nu först rätt i dagen. Han måste ingjuta nytt mod hos de modlöse både i Sverige och Tyskland, han måste organisera styrelsen både här hemma och därute, och själv måste han ge liv åt de nya formerna. Kort efter det han hemsändt den av honom ursprungligen med egen hand skrivna (1634 års) regeringsformen, lyckades han förena de fyra s. k. övre kretsarnas ständer till ett förbund (april 1633), till vars "direktor" han, trots Sachsens avundsjuka motstånd, valdes. Genom fullmakt 12 jan. 1633 hade han då redan utnämnts till Sveriges fullmyndige legat i Tyskland och var som sådan oinskränkt härskare över det betydande område, som Sveriges härar erövrat i Tyskland. Ingen enskild svensk har förr eller senare ägt en sådan makt. Med full kunglig makt och myndighet affärdade han sändebud, utnämnde ämbetsmän och utdelade förläningar. Tysklands arkiv innehålla sålunda en mängd förläningsbrev, undertecknade med 0:s blotta namn. Det märkligaste av dessa är det, som åt hertig Bernhard af Weimar förlänade hela hertigdömet Franken. Ej underligt att åt honom själv på fullt allvar erbjöds mainzska kurfurstevärdigheten, ett förslag, som, efter att ha varit föremål för allvarliga överläggningar i svenska rådet, dock snart förföll, över huvud taget var den lysande tiden i Tyskland förbi efter slaget vid Nördlingen (1634). Förgäfves sökte O. genom sin bekanta resa till Frankrike (mars och april 1635) med denna makts bistånd hålla verket uppe. Det år han efter denna resa ännu tillbragte i Tyskland var sannolikt ett av de bekymmersammaste i hans liv. Under myteri i krigshären och affall bland bundsförvanterna sökte han förgäves freden på alla håll med Mecklenburgs och Danmarks bemedling, på samma gång som O. till sin outsägliga grämelse såg regeringen hemma av, som han ansåg, otidigt klenmod offra Sveriges bästa inkomstkälla, tullarna i Preussen, genom stilleståndet med Polen 1635. Hans till ordspråk vordna sinneslugn bragtes denna gång alldeles ur jämvikt, och han brydde sig inte om att dölja sin il